1.En viktig dom avseende saken i skatteprocessen är RÅ 2000 ref. 54.^s. 118
2.Denna dom var den första klara domen beträffande saken i skattepros. 118
3.cessen sedan sakprocessen infördes.s. 118
4.Den materiella huvudfrågan i målet var om ränteinkomster och kapis. 118
5.talvinst hänförliga till en revers, som den skattskyldige hade förvärvat,s. 118
6.skulle beskattas enligt de s.k. 3:12-reglerna, vilka numera återfinns i 57s. 118
7.kap. IL. Regeringsrätten konstaterade att så inte var fallet. Riksskattes. 118
8.verket hade i Regeringsrätten som alternativ grund för'beskattning ans. 118
9.fört en tillämpning av lagen (1980:865) mot skatteflykt, dvs. gamla skats. 118
10.Närmare om rättskraftens omfattning 119 teflyktslagen. En fråga i målet blev därför om ett åberopande av gamla skatteflyktslagen innebar en otillåten ändring av talan enligt 6 kap. 18 § TL.143s. 119
11.Regeringsrätten gick först igenom de ovan nämnda rättsfallen RÅ 1986 ref. 116, RÅ 1988 ref. 155 och RÅ 1990 ref. 49 I och II.144 Dom stolen konstaterade att den, i den tidigare sakprocessen enligt GTL, framför allt lagt vikt vid om det förelåg överensstämmelse i fråga om det händelseförlopp och de inkomster och utgifter som utgör underlag för bedömningen. Prövningen enligt TL borde, enligt Regeringsrätten, ha samma inriktning.145s. 119
12.Därefter konstaterade Regeringsrätten att det händelseförlopp och de inkomstposter som avsågs med Riksskatteverkets i Regeringsrätten framställda yrkande om tillämpning av lagen mot skatteflykt överens stämde med dem som varit föremål för underinstansernas bedömning. Riksskatteverkets påstående att den skattskyldige genom förfarandet skulle ha erhållit en icke oväsentlig skatteförmån, att denna utgjort den huvudsakliga skälet för förfarandet och att taxering på grundval av för farandet skulle strida mot lagstiftningens grunder kunde inte anses inne bära att saken ändrades. Regeringsrätten konstaterade därför att Riks skatteverkets yrkande inte skulle avvisas med hänvisning till vad som följer av en tilllämpning av principerna för sakprocessen. Däremot avvi sades Riksskatteverkets yrkande med hänvisning till den s.k. instansord ningsprincipen som återfinns i 37 § FPL.146s. 119
13.Enligt 37 § FPL får i mål, vari prövningstillstånd krävs, omständighet ellers. 119
14.bevis, som klaganden åberopar först i Regeringsrätten, beaktas endast om dets. 119
15.föreligger särskilda skäl. Enligt praxis tillämpas denna bestämmelse även pås. 119
16.den part som inte är klagande.147 I RÅ 2000 ref. 54 fäste Regeringsrätten särskilt avseende vid identitet i händelseförlopp och inkomster och utgifter. De ytterligare omständighe ter som tillkommer vid en prövning enligt gamla skatteflyktslagen (1980:865) ansågs inte medföra en annan sak. Troligen skulle inte heller motsvarande tillkommande omständigheter vid en tillämpning av den nu gällande skatteflyktslagen (1995:575) anses innebära att saken ändrades.s. 119
17.120 Negativ rättskraft i dagens skatteprocesss. 120
18.Gäverth konstaterar att Regeringsrättens uttalande om saken i detta måls. 120
19.gjordes obiter dictum, ”dvs. ett uttalande vid sidan av den fråga som prövatss. 120
20.och legat till grund för domslutet”.148 Enligt min uppfattning kan det ifrågas. 120
21.sättas om uttalandet verkligen kan betraktas som obiter dictum, eftersom Res. 120
22.geringsrätten inte skulle ha behövt gå vidare till frågan oms. 120
23.instansordningsprincipen om den skulle ha konstaterat att ett åberopande avs. 120
24.skatteflyktslagen skulle utgöra en otillåten ändring av talan. På så sätt ärs. 120
25.domstolens ställningstagande till sakbegreppet relevant för målets utgång.s. 120
26.Därutöver kan diskuteras om det faktum att Regeringsrätten uttalar sig obis. 120
27.ter dictum skall tillmätas någon betydelse beträffande uttalandens prejudis. 120
28.katvärde.149s. 120
29.Målet RÅ 2000 ref. 5O150 avsåg tillämpning av 6 kap. 19 § andra styckets. 120
30.TL, enligt vilken klaganden, inom tid för överklagande, får föra in en nys. 120
31.fråga som har samband med den fråga som skall prövas, om länsrättens. 120
32.finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.151 Det är således intes. 120
33.fråga om en ren dom beträffande saken i skatteprocessen.s. 120
34.Målet avsåg en trafiklärare som hade påförts skattetillägg på grunds. 120
35.av att han hade lämnat oriktig uppgift genom att yrka avdrag för kosts. 120
36.nader för bil utan att upplysa om att han hade erhållit kostnadsersätts. 120
37.ning av arbetsgivaren. Trafikläraren yrkade i sitt överklagande avdrags. 120
38.för kostnader avseende mobiltelefon i tjänsten. I en senare inlaga tills. 120
39.länsrätten yrkade han även att avdrag skulle medges för kostnader bes. 120
40.träffande dubbelkommando, skyddskläder, facklitteratur, kolfilter, teles. 120
41.fon i hemmet, bilresor i tjänsten vilka inte ersatts av arbetsgivaren samts. 120
42.för resor mellan bostad och arbetsplats. Länsrätten prövade samtligas. 120
43.framställda yrkanden men medgav endast avdrag för kostnader för dubs. 120
44.belkommando med yrkat belopp.152s. 120
45.Kammarrätten undanröjde utan yrkande länsrättens dom avseendes. 120
46.prövning av kostnader för skyddskläder, facklitteratur och bilresor tills. 120
47.och från arbetet. Dessa yrkanden överlämnades till skattemyndighetens. 120
48.för omprövning. Kammarrätten uttalade att dessa yrkanden innebar atts. 120
49.nya frågor fördes in i målet och att frågorna inte var av sådan karaktärs. 120
50.att de hade kunnat prövas av länsrätten i enlighet med 6 kap. 19 § andras. 120
51.stycket TL.153s. 120
52.Närmare om rättskraftens omfattning 121s. 121
53.Regeringsrätten konstaterade först att kammarrätten hade behörig het att överpröva länsrättens åtgärd att pröva de framställda yrkandena i sak. Regeringsrätten uttalade att en förvaltningsdomstol bör vara oför hindrad att genom olika åtgärder se till att processramen och process ordningen upprätthålls, även utan yrkande av part. Det fanns, enligt Re geringsrätten, inte skäl att behandla förfarandet enligt 6 kap. 18-19 SS TL annorlunda än förfarandet i förvaltningsprocessen i övrigt.154s. 121
54.Slutligen konstaterade Regeringsrätten att alla frågorna i målet i läns rätten avsåg kostnader som den skattskyldige haft i sin yrkesutövning som trafiklärare. Frågorna ansågs därför ha sådant samband med hu vudfrågan i målet, att länsrätten hade handlat riktigt när den prövat frå gorna i sak.155s. 121
55.Det som, enligt min bedömning, är av betydelse för frågan om sakens omfattning i detta mål är att domstolarna får ta upp frågor om sakens avgränsning och ändring av talan ex officio i skattemål.156 En sådan frå ga behöver således inte föras in i målet på initiativ av en part. Det kan diskuteras om målet även säger något om sakens avgränsning materiellt. Möjligen kan av domen utläsas att kostnaderna för dubbelkommando, skyddskläder, facklitteratur, kolfilter, telefon i hemmet och bilresor mel lan arbete och bostad utgjorde andra saker än bilresor i tjänsten. Detta ligger i linje med de principer för fastställandet av saken som Regerings rätten uttalade i RÅ 2000 ref. 54, nämligen att det är samma sak om det föreligger överensstämmelse i fråga om händelseförlopp, inkomster och utgifter. De nyss nämnda kostnaderna kan anses avse andra utgifter. Ut gifter för dubbelkommando hänförliga till en körlektion skulle möjligen kunna anses hänförliga till samma händelseförlopp som kostnader för användning av bil i tjänsten för samma period.157 Däremot torde utgif terna vara andra än dem för användning av bil i tjänsten. Det bör dock framhållas att Regeringsrätten inte explicit tog ställning till sakens om fattning i detta mål. En sådan gränsdragning som den nyss föreslagna mellan arbetsresor och tjänsteresor kan möjligen anses strida mot de ex empel som gavs i den ovan nämnda SOU 1985:42.158 Så är dock endast fallet om arbetsresorna och tjänsteresorna faktiskt avser samma resor. Om det är olika resor föreligger, som ovan nämnts, enligt min uppfatts. 121
56.122 Negativ rättskraft i dagens skatteprocesss. 122
57.ning inte samma sak, eftersom både händelseförloppen och rättsföljders. 122
58.na skiljer sig åt.159s. 122
59.Eftersom målet rörde en process i länsrätten fanns enligt 6 kap. 19 §s. 122
60.TL utrymme att föra in nya saker i målet, vilka hade samband med dens. 122
61.ursprungliga saken. Domen avsåg således denna yttre ram - samma saks. 122
62.eller samband med den ursprungliga saken - inte den snävare ramen oms. 122
63.det var fråga om samma sak.s. 122
64.Målet RÅ 2001 ref. 20 avsåg kvittningsinvändningar vid tillämpnings. 122
65.av 5 kap. 2 a § TL. Denna bestämmelse innebär att det är tillåtet atts. 122
66.kvitta oredovisade utgifts- eller förlustposter mot utelämnade inkomsts. 122
67.poster vid bestämmandet av skattetillägg under förutsättning att de avs. 122
68.ser samma fråga eller sak. Regeringsrätten uttalade:s. 122
69.”För att åberopade omständigheter skall höra till samma fråga krävs i prins. 122
70.cip att de ingår i samma händelseförlopp eller saksammanhang [...]. Vad bes. 122
71.träffar värdepappersförsäljningar finns det normalt fog för att se varjes. 122
72.försäljning - eller snarare beräkningen av försäljningens resultat och dens. 122
73.skattemässiga behandlingen av detta - som en särskild fråga.”160s. 122
74.Rättsfallet är enligt min uppfattning mycket klart både beträffande vads. 122
75.som är en sak i fråga om värdepappersförsäljningar och kriterierna förs. 122
76.fastställande av vad som är en sak. Liksom i förarbetena och i den ovans. 122
77.nämnda domen i RÅ 2000 ref. 54 är händelseförloppet eller saksams. 122
78.manhanget avgörande.161 Det kan också konstateras att Regeringsrättens. 122
79.inte förefaller göra någon skillnad avseende sakbegreppet vid faststäls. 122
80.landet av rättskraftens omfattning och vid kvittningsinvändningar enligts. 122
81.5 kap. 2 a § TL.s. 122
82.Beslutet RÅ 2001 not. 89 handlar om skattskyldighet i Sverige för etts. 122
83.avgångsvederlag. Detta rättsfall har i doktrinen tagits upp som ett rättss. 122
84.fall avseende saken i skatteprocessen.162 RSV förde sin talan i målet i Res. 122
85.geringsrätten som en fråga om saken.163s. 122
86.Den skattskyldige hade i första hand yrkat att han inte var skattskyls. 122
87.dig för avgångsvederlaget i Sverige. I andra hand hade han yrkat att han,s. 122
88.för det fall att avgångsvederlaget skulle beskattas, taxering skulle ske is. 122
89.Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Skattemyndighetenss. 122
90.Närmare om rättskraftens omfattning 123 överklagande till kammarrätten hade utformats i motsvarande ordning. Regeringsrätten uttalade: ”Skattemyndighetens överklagande hos kammarrätten avsåg således frågan huruvida P.L. var skattskyldig i Sverige för det av honom uppburna avgångs vederlaget. Kammarrätten hade därför att i första hand ta ställning till denna fråga. Först om kammarrätten hade funnit att sådan skattskyldighet förelåg hade det yrkande rörande beskattningsorten aktualiserats som P.L. i andra hand framställt hos länsrätten och som länsrätten med hänsyn till sin bedöm ning beträffande förstahandsyrkandet inte hade anledning att pröva. Målet skall därför återförvisas till kammarrätten för prövning av frågan om skatt skyldighet. ” Regeringsrätten upphävde kammarrättens beslut och återförvisade må let för ny handläggning. Ovan har nämnts att beloppsprocessen endast avsåg den taxerade och beskattningsbara inkomsten.164 Andra beslut avseende den taxerade och beskattningsbara inkomsten omfattades inte av processen enligt GTL.165 Förstahandsyrkandet, avseende om den skattskyldige skall be skattas i Sverige för avgångsvederlaget, är en ordinär taxeringsfråga, på så sätt att den avser den taxerade inkomsten. Däremot är beslutet avse ende vilken skattemyndighet som skall beskatta inkomsten ett beslut som skulle ske inom ramen för den extraordinära processen enligt GTL, vilket hörde till sakprocessen redan före införandet av TL. Eftersom må let över huvud taget inte avser hur uppdelningen i saker skall ske inom ramen för den taxerade inkomsten, är målet, enligt min mening, något apart.166 Det belyser närmast gränsdragningen mellan beslut avseende den taxerade inkomsten (taxeringsbeslut) och andra beslut som avser taxeringen. Av Regeringsrättens domar kan, enligt min uppfattning, följande kri terier för bestämmandet av saken i skatteprocessen utläsas: • Samma inkomster och utgifter • Samma händelseförlopp eller saksammanhang Dessa två kriterier medför att saken avgränsas förhållandevis snävt. Var je värdepappersförsäljning, även om den skattskyldige har genomfört flera försäljningar, räknas som en sak. Avgörande är således inte om dets. 123
91.124 Negativ rättskraft i dagens skatteprocesss. 124
92.är fråga om samma slags utgift, vilken hade kunnat vara utgift för vär-s. 124
93.depappersförsäljning. I stället bryts utgifterna ned post för post. Dets. 124
94.samma gäller utgifter för fullgörande av en viss anställning. Utgifter förs. 124
95.dubbelkommando, skyddskläder, facklitteratur, kolfilter, telefon i hems. 124
96.met och bilresor mellan arbete och bostad utgör troligen enskilda saker.s. 124
97.De skall således inte slås ihop till utgifter för fullgörande av anställnings. 124
98.som bilskollärare utan utgör saker post för post.s. 124
99.Beträffande frågan om tillämpning av skatteflyktslagen i stället förs. 124
100.materiella bestämmelser kan sakbegreppet sägas avgränsas något vidare.s. 124
101.Det krävs bl.a. att den skattskyldige uppnått en väsentlig skatteförmån.s. 124
102.En justering av talan till att även avse skatteflyktslagen blir dock, enligts. 124
103.min uppfattning, lättare att förstå i ljuset av justering av åtal och möjlis. 124
104.gen Olivecronas luckutfyllningsteori (alternativa rekonstruktioner).167s. 124
105.Händelseförloppet, det som den skattskyldige faktiskt har genomfört, ärs. 124
106.alltjämt detsamma. Vidare är den aktuella inkomsten densamma. De tills. 124
107.kommande rekvisiten är, vid tillämpning av dagens skatteflyktslag, atts. 124
108.rättshandlingen ingår i ett förfarande som medför en väsentlig skatteförs. 124
109.mån för den skattskyldige, att den skattskyldige direkt eller indirekts. 124
110.medverkat i rättshandlingen, att skatteförmånen kan antas ha utgjorts. 124
111.det övervägande skälet för förfarandet och att en taxering på grundvals. 124
112.av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte.168 Luckan skulle,s. 124
113.vid en tillämpning av Olivecronas luckutfyllningsteori, kunna anses bes. 124
114.stå i om dessa rekvisit är uppfyllda eller inte. Kärnan i händelseförloppets. 124
115.är dock desamma, nämligen att den skattskyldige har erhållit en viss ins. 124
116.täkt från en viss person.s. 124
117.Exkurs., Norsk rättspraxiss. 124
118.Norska Högsta domstolen har i skattemålet Rt. 1936 s. 360 tagit ställning tills. 124
119.frågan om res judicata. Målet handlade om en skeppsmäklares avdragsrätts. 124
120.för förluster som uppstått med anledning av en avyttring av skeppsaktier. Des. 124
121.partementet, som var part i målet, hade i första hand yrkat om avvisning, pås. 124
122.grund av att frågan redan hade prövats och det fanns en rättskraftig dom fråns. 124
123.samma domstol från den 9 april 1932.169 Domstolen konstaterade att det viss. 124
124.serligen fanns en rättskraftig dom avseende budgetåret 1927/28 som gälldes. 124
125.samma skattefråga men den gången var partsställningen emellertid Finansins. 124
126.spektionen mot Bergens overligningsnevnd. I det mål som nu var föremål förs. 124
127.prövning var fru Henriette Grieg part i målet. Hon hade inträtt som part efters. 124
128.Närmare om rättskraftens omfattning 125s. 125
129.sin mans, Joachim Griegs, död. I det förra målet hade Joachim Grieg endasts. 125
130.varslats i enlighet med 117 § byskatteloven. Eftersom Joachim Grieg i det tis. 125
131.digare målet varken var stämd som part eller hade uppträtt som part kundes. 125
132.domen i det tidigare målet inte ha rättskraft i förhållande till honom ellers. 125
133.hans änka.170 Att en dom endast har rättskraft mellan parterna är också hus. 125
134.vudregeln inom svensk civilprocessrätt.171s. 125
135.En annan intressant dom från norska Högsta domstolen är Utv. 2000 s.s. 125
136.385 (Rt. 2000 s. 944) I målet hade ligningsmyndigheten inte efterkommit ens. 125
137.tidigare dom inom föreskriven tid. Det rådde tvist om vad som hade avgjortss. 125
138.i den tidigare domen, dvs. vad den tidigare domens rättskraft omfattade. Frås. 125
139.gan var nämligen om den skattskyldige hade rätt att få tillbaks all skatt soms. 125
140.betalats de aktuella åren eller endast en viss del.172 1 1 1 1 D7777o3456mstolen gjorde följandes. 125
141.generella uttalande om hur rättskraftens omfattning skulle bestämmas.s. 125
142.” Utgangspunktet for fastleggningen av en doms rettskraftsvirkinger er doms-s. 125
143.slutningen. Denne må imidlertid sammenholdes med domsgrunnene og på-s. 125
144.standene. Som fortolkningsmomenter kan også, men mer sekundcert, trekkess. 125
145.in argumentasjon i dommer i saken i lavere instanser og parternes argumen-s. 125
146.tasjon i processkrifter, jf Rt. 1996 side 1480X73 Rt 1995 side 1068,174 Rt.s. 125
147.1995 side 681n5 og Rt. 1995 side 624.}76”s. 125
148.I det aktuella målet konstaterades domslutet i den tidigare domen leda till atts. 125
149.taxeringen för de aktuella taxeringsåren upphävdes, vilket låg i linje med yrs. 125
150.kandena i lagmannsretten. Domslutet skulle dock, enligt domstolen, tolkas is. 125
151.ljuset av domskälen. Av domskälen framgick att de i målet aktuella hyresins. 125
152.täkterna hade blivit felaktigt klassificerade i inkomstslaget nceringsinntekt is. 125
153.stället för i inkomstslaget kapitalinntekt och att detta var grunden till att taxs. 125
154.eringen upphävdes. Det var bara detta fel som hade behandlats i domen, vars. 125
155.för inte hela taxeringen utan endast den del av taxeringen som avsågs. 125
156.hyresintäkterna kunde anses rättskraftigt avgjorda.177 Trimmer, som hars. 125
157.kommenterat domen, konstaterar att det inte finns något skäl för att vara kris. 125
158.tisk till domstolens avgränsning av domens rättskraft.178s. 125
159.Domen behandlar egentligen en skattedoms positiva rättskraft, eftersoms. 125
160.den avser vilken betydelse domen har för det efterföljande taxeringsbeslus. 125
161.126 Negativ rättskraft i dagens skatteprocesss. 126
162.tet.179 Det finns dock inte något i domen som tyder på att uttalandet endasts. 126
163.skulle avse positiv rättskraft.180 Tvärtom skulle systemet bli inkoherent oms. 126
164.den negativa och den positiva rättskraften inte korresponderade i detta avses. 126
165.ende. Det kan, enligt min mening, konstateras att norska Högsta domstolen,s. 126
166.åtminstone formellt sett, fastställer rättskraftens omfattning på ett helt annats. 126
167.sätt än det som framgår av RA 2000 ref. 54 och efterföljande mål. I materiellts. 126
168.hänseende, om man bortser från formuleringen av domslutet i den tidigares. 126
169.domen, vilken är en vanlig formulering av norska domslut,181 1 s8k2ulle docks. 126
170.svensk rätt förmodligen kunna komma till ett liknande resultat, dvs. att ens. 126
171.dast de aktuella hyresintäkterna och inte hela taxeringen utgjorde processfös. 126
172.remål. Detta förefaller, enligt min uppfattning, vara en naturlig konsekvenss. 126
173.av processformen sakprocess jämförd med processformen beloppsprocess.}32s. 126