NJA 1998 s 693.
Hänvisas från p. 2 (s. 438)
1.I särskilda fall kan det hända att skadestånd utdöms till följd av ett konstaterat brott i en friande dom, om inte bevistalan förts, när brottspåföljd inte kan komma ifråga. Fråga uppstår då om en sådan dom innebär ett tillräckligt tydligt frikännande och om det i samband härmed är rimligt att samma omständigheter som omöjliggjort brottspåföljd skall kunna ligga till grund för skadestånd.s. 438
2.Saken har prövats av Högsta domstolen. Bakgrunden i fallet var ett åtal angående sexuellt umgänge med barn.Vid tingsrätten hade åklagaren yrkat ansvar å MH för sexuellt umgänge med barn. Målsäganden (MK) yrkade även att MH skulle förpliktas att utge skadestånd. Tingsrätten lämnade åtalet utan bifall. Skadeståndsyrkandet lämnades också utan bifall med hänsyn till bedömningen i ansvarsdelen.s. 438
3.Åklagaren överklagade till hovrätten och yrkade bifall till åtalet. Även MK överklagade och yrkade bifall till sitt yrkande om skadestånd. MH bestred ändring i såväl ansvars-som skadeståndsdelen. Hovrätten fann det utrett att MH begått de åtalade gärningarna men att tidpunkterna för gärningarna var så diffusa att det inte kunde anses ställt bortom allt rimligt tvivel att MH begått gärningarna efter det han fyllt femton år. MH fick därför inte dömas till påföljd för gärningarna. Åtalet lämnades till följd härav utan bifall. Beträffande skadeståndsfrågan hade MK inte åberopat några andra gärningsmoment till grund för sin talan än vad åklagaren angett i gärningsbeskrivningen. Hovrätten ansåg därmed att MH var skadeståndsskyldig gentemot MK i enlighet med hovrättens bedömning i skuldfrågan, beloppet sattes dock ned med hänsyn till att det inte kunnat påvisas att MH fyllt 15 år när gärningarna begicks.s. 438
4.MH överklagade och yrkade att Högsta domstolen skulle befria honom från ansvar och ogilla MK:s skadeståndstalan. Riksåklagaren och MK bestred ändring. MH anförde bland annat att han visserligen inte dömts till någon påföljd men att hovrätten funnit honom skyldig till ett oerhört kränkande brott, ådömt honom skadeståndsskyldighet och dömt honom till evig vanära.s. 438
5.Högsta domstolen hade således att ta ställning i frågan om MH var berättigad att överklaga hovrättens dom i ansvarsdelen trots att den varit friande. Högsta domstolen uppmärksammade att hovrätten i skadeståndsfrågan antecknat att MK inte åberopat andra gärningsmoment till grund för sin talan än vad som angivits i gärningsbeskrivningen och att MH vid sådant förhållande, i enlighet med bedömningen i ansvarsdelen, var skadeståndsskyldig gentemot MK. Högsta domstolen fann vidare att ens. 438
6.Den återupprättade oskyldighetspresumtionen 439s. 439
7.part får överklaga en dom eller ett beslut endast om hans yrkande syftars. 439
8.till ett för honom objektivt sett mera fördelaktigt avgörande än det sluts. 439
9.som den överklagade domen eller beslutet innehåller. Åtalet mot MHs. 439
10.hade ogillats av hovrätten. Ett domslut som är mera till MH:s fördel is. 439
11.ansvarsfrågan kunde därför inte förekomma. Om ett domslut sålunda gåtts. 439
12.helt i en parts favör saknar han rätt att klaga, även om han skulle anse atts. 439
13.domen med hänsyn till domskälen, som inte vinner rättskraft, ärs. 439
14.chikanerande eller olyckliga från prejudikatsynpunkt eller att domen kans. 439
15.medföra en för honom oförmånlig bevisverkan i en framtida process.s. 439
16.MH:s överklagande i ansvarsdelen avvisades sålunda av Högsta dom-s. 439
17.stolen.s. 439
18.Ett justitieråd tillade att en dom i tvistemål eller brottmål i princip intes. 439
19.får överklagas om ändringsyrkandet riktar sig endast mot domskälen mens. 439
20.att det går att göra undantag då innehållet i domskälen har betydelse förs. 439
21.rättsföljden. Justitierådet ansåg principen välgrundad bland annat därförs. 439
22.att domskälen inte omfattas av domens rättskraft. Han ansåg dets. 439
23.emellertid tydligt att en domstol bör undvika att göra uttalanden soms. 439
24.måste uppfattas som kränkande för en part eller annars kan varas. 439
25.chikanerande för denne, om det inte är påkallat för prövningen av målet.s. 439
26.Domstolen kunde i stället, såsom vid preskription, lämpligen uttala sigs. 439
27.mera hypotetiskt. I förevarande fall fördes emellertid även talan oms. 439
28.skadestånd grundad på de åtalade gärningarna. För prövningen härav vars. 439
29.det nödvändigt att hovrätten uttalade sig i frågan om den tilltalade hades. 439
30.begått gärningarna. Justitierådet ansåg inte att detta medförde en rätt förs. 439
31.den tilltalade att överklaga hovrättens dom i ansvarsdelen, han var docks. 439
32.berättigad till att överklaga domen i skadeståndsdelen och hävda att hans. 439
33.inte begått gärningarna.s. 439
34.Fallet visar på en olycklig kombination av omständigheter som tvingats. 439
35.hovrätten att ta ställning i ansvarsfrågan för att kunna avgöras. 439
36.skadeståndsfrågan. Att, som Högsta domstolen gjort, neka en prövning avs. 439
37.domskälen är korrekt med hänsyn till gällande praxis. Avgörandet visars. 439
38.dock på att det borde vara möjligt att överklaga domskäl i vissa fall. Närs. 439
39.det är uppenbart att den tilltalade hålls ansvarig i skälen i en friande doms. 439
40.ter sig en sådan lösning inte orimlig. Justitierådet skrev att domstolen börs. 439
41.undvika chikanerande uttalanden i en friande dom. Fråga blir då vilkas. 439
42.möjligheter den drabbade parten har att rentvå sig för den händelse des. 439
43.trots allt förekommit? Att domskälen inte omfattas av domens rättskrafts. 439
44.är inte tillräckligt som argument för att förvägra en prövning avs. 439
45.domskälen eftersom diffamerande domskäl mycket väl kan visa sig få 440 Den återupprättade oskyldighetspresumtionen negativa effekter för den frikände. Dessutom kan inte en sådan dom anses vara ett tillräckligt tydligt kvitto på den frikändes oskyldighet.s. 439
46.Även lagstiftningsvägen borde det finnas möjligheter att tillse att situationer som den i fallet uppkomna undviks. I sammanhanget kan man tänka sig att möjligheten att söka skadestånd görs formellt beroende av utgången i brottmålet. Det är rimligt att skadestånd utgår på grundval av det som framkommit i en fällande dom men det ter sig mindre rimligt att skadestånd skall kunna utgå efter en friande dom. I föreliggande fall skulle till exempel ett krav kunna ställas upp på att bevistalan måste föras som grund för skadeståndsanspråket. Över huvud taget är det olyckligt att skadestånd kan utdömas oberoende av utgången i brottmålet då detta riskerar att underminera en friande dom och därmed även kränka oskyldighetspresumtionen.s. 440
Rättsverkan av frikännande dom
1.I vissa fall kan en frikännande dom få negativa rättsliga återverkningar för en tilltalad. Dessa fall torde visserligen vara relativt sällsynta, men av vad som framgår av nedan, icke desto mindre förekommande. Det är med hänsyn till oskyldighetspresumtionen eftersträvansvärt att en frikännande dom innebär att den tilltalade betraktas som oskyldig. Som ett led i denna strävan skall en oskyldig person givetvis inte behöva frukta att drabbas av påföljdsliknande åtgärder.s. 440
2.En frikännande dom bör återställa läget till det som rådde innan förfarandet inleddes. Med andra ord bör inga negativa konsekvenser för den tilltalade tillåtas av förfarandet eftersom oskyldighetspresumtionen visat sig bestå en rättslig prövning och den tilltalade därmed befunnits vara oskyldig. Detta bör gälla oavsett om frikännandet berott på en ordentlig materiell prövning eller om det berott på ett förbiseende av åklagaren eller av rätten. Det finns dock för närvarande inga hinder, andra än oskyldighetspresumtionen, som förbjuder negativa följder av förfarandet för en frikänd.s. 440
3.Ett exempel på när den tilltalade drabbats av följder av en friande dom i ett senare förfarande i tingsrätten och i hovrätten, som dock upphävts av Högsta domstolen, är ett fall i vilket åklagaren yrkade ansvar för brott mot lagen om vapenfri tjänst.Tingsrätten anförde i dom att den tilltalade erkänt att han vägrat fullgöra tjänstgöringen. Eftersom det var andra gången han totalvägrat bestämdes påföljden till fängelse. Domen överklagades till hovrätten och den tilltalade yrkade att hovrätten skulles. 440
4.Den återupprättade oskyldighetspresumtionen · 441s. 441
5.bestämma påföljden till villkorlig dom och böter, alternativt sätta neds. 441
6.fängelsestraffets längd.s. 441
7.Hovrätten konstaterade att den tilltalade i ett tidigare mål åtalats för atts. 441
8.ha underlåtit att inställa sig till tjänstgöring som vapenfri tjänstepliktig.s. 441
9.Av hans berättelse vid den prövningen framgick att han uppsåtligen ute-s. 441
10.blivit från tjänstgöringen. Eftersom gärningsbeskrivningen inte omfattats. 441
11.det uppsåtliga brottet ogillades åtalet. Frågan var således vilken inverkans. 441
12.den tidigare gärningen och de ogillande domarna skulle få vids. 441
13.bestämmandet av påföljd. Skulle detta betraktas som ett förstagångsbrott,s. 441
14.eller förelåg en återfallssituation?s. 441
15.Hovrätten konstaterade att det fanns en fast praxis när det gäller atts. 441
16.bestämma påföljd för den som av ideella skäl vägrar värnplikt ellers. 441
17.vapenfri tjänsteplikt: första gången villkorlig dom jämte böter, andras. 441
18.gången fängelse fyra månader. Att han vägrat fullgöra tjänsteplikts. 441
19.tidigare var utrett. Hovrätten fann därför att påföljden skulle bestämmass. 441
20.för att han en andra gång vägrat vapenfri tjänsteplikt och fastställdes. 441
21.tingsrättens domslut. Den tilltalade överklagade och yrkade att Högstas. 441
22.domstolen skulle bestämma påföljden till villkorlig dom och böter.s. 441
23.Högsta domstolens majoritet ändrade hovrättens dom och bestämdes. 441
24.påföljden till villkorlig dom och dagsböter. Majoriteten konstaterade atts. 441
25.den tilltalade visserligen kunde anses ha frikänts till följd av en teknisks. 441
26.brist i åtalet, men att effekten ändå var att han i detta tidigare mål intes. 441
27.befunnits skyldig till brott. Han kunde därför inte heller dömas till ens. 441
28.sådan påföljd som enligt praxis normalt följer på en första vägran atts. 441
29.fullgöra vapenfri tjänst.s. 441
30.Högsta domstolens domslut ligger, till skillnad från underrätternas, is. 441
31.linje med oskyldighetspresumtionen. En friande dom skall betraktas soms. 441
32.friande oavsett bakgrunden till domslutet. Det får inte finnas någras. 441
33.kvalifikationer till domslutet. Detta måste vara friande eller fällande,s. 441
34.några mellanting kan inte accepteras. Det kan heller inte vara rimligt atts. 441
35.den frikände skall behöva drabbas av ett handläggningsfel av åklagares. 441
36.eller domstol. Den skada som eventuellt kan uppstå måste i sådana falls. 441
37.stanna på staten och inte lämpas över på den frikände med hjälp av etts. 441
38.förfelat ändamålsresonemang.s. 441
Bevisverkan av frikännande dom
1.Det är inte ovanligt förekommande att en friande dom trots utgången fårs. 441
2.bevisverkan i en påföljande process till men för den frikände. Det kans. 441
3.vara fråga om att domskälen från den ursprungliga rättegången användss. 441
4.som bevis i en senare skadeståndstalan eller, vilket torde vara vanligare,s. 441
5.att de används som grund för en uppsägning från arbetet. 442 Den återupprättade oskyldighetspresumtionens. 441
6.I vissa fall kan det vara en oundviklig följd av förfarandet eftersom ett åtal eller kanske till och med en misstanke räcker för att den drabbade inte skall få förtroende från dem som anlitar honom.Det visar för övrigt på vilken försiktighet som måste anläggas innan misstanke delges och åtal väcks. En allmän domstol har inte makt att helt frikänna i sådana lägen och en stämpel av potentiell förbrytare kvarstår enkelt på den drabbade trots en friande dom.s. 442
7.Ett konsekvent observerande av oskyldighetspresumtionen kan förhindra situationer i vilka den frikände otillbörligt drabbas av förfarandet. Arbetsdomstolen har till exempel inte ansett sig bunden av oskyldighetspresumtionen när den prövat frågan om avsked och därmed utsatt den frikände för kännbara konsekvenser som är synnerligen tveksamma med hänsyn till Europakonventionen.s. 442
8.Ett fall som exemplifierar Arbetsdomstolens negligerande av en frikännande dom från allmän domstol och därmed den återupprättade oskyldighetspresumtionen finner man i ett mål som behandlade frågan om det förelegat laglig grund för avskedande av ett vårdbiträde som påstods ha stulit pengar från en vårdtagare. Bakgnmden i fallet var att åtal väckts till följd av att arbetsgivaren polisanmält vårdbiträdet för att ha stulit pengar från en vårdtagare. Kort efter anmälan avskedades vårdbiträdet och dömdes av tingsrätten för grov stöld. Rättens ordförande var dock skiljaktig och ogillade åtalet. Vårdbiträdet överklagade domen till hovrätten och yrkade att åtalet skulle ogillas. Åklagaren medgav ändringsyrkandet. Hovrätten fann att det av utredningen i tingsrätten framgick att det fanns andra möjliga förklaringar till att pengarna försvunnit än att vårdbiträdet olovligen tagit dem och ogillade därför åtalet.s. 442
9.Vårdbiträdets fackförbund väckte talan mot arbetsgivaren och yrkade att Arbetsdomstolen skulle ogiltigförklara avskedandet. Förbundet gjorde gällande att vårdbiträdet var oskyldig och att hon avskedats utan att saklig grund för uppsägning förelegat. Förbundet stödde sig bland annat på artikel 6 (2) i Europakonventionen och anförde att en person som frikänts från brott skall behandlas som oskyldig. Förbundet framhöll vidare att bestämmelsen innebär att myndigheterna inte får utpeka någon som frikänts från brott som brottslig. Förbundet anförde vidare att hovrätten genom lagakraftägande dom ogillat åtalet avseende de gärningar som åberopats till stöd för avskedandet. Det skulle strida mot artikel 6 (2) i Europakonventionen att inte låta den i brottmålsdomen avgjorda frågan om vårdbiträdets ansvar för stöld vara bindande för Arbetsdomstolen vid dess prövning av avskedandefrågan. Arbetsdomstolen hade således enligts. 442
10.Den återupprättade oskyldighetspresumtionen 443s. 443
11.förbundet att följa artikel 6 (2) i detta avseende. Trots förbundetss. 443
12.invändningar fann Arbetsdomstolen att artikeln inte hindrar arbetsgivarens. 443
13.från att åberopa gärningarna eller domstolen från att pröva vad arbets-s. 443
14.givaren åberopat.s. 443
15.Arbetsgivaren vidhöll sin uppfattning om att vårdbiträdet gjort sigs. 443
16.skyldig till stöld, och förde bevisning om det i Arbetsdomstolen.s. 443
17.Arbetsgivarens inställning var att Arbetsdomstolen var oförhindrad atts. 443
18.göra en självständig prövning i målet eftersom hovrättens dom inte kundes. 443
19.tillmätas någon bevisverkan då åklagaren medgivit bifall tills. 443
20.överklagandet och hovrätten avgjort målet på handlingarna utan någons. 443
21.egentlig prövning i sak. I stället borde det vara tingsrättens fällande doms. 443
22.som skulle tillmätas bevisverkan.s. 443
23.Arbetsdomstolen konstaterade att i svensk rätt brottmålsdomens rätts-s. 443
24.kraft anses omfatta i princip alla straffrättsliga påföljder för den bedömdas. 443
25.gärningen. Däremot utgör rättskraften inte något hinder mot att sammas. 443
26.gärning som prövats i ett brottmål läggs till grund för en talan om ens. 443
27.annan rättsföljd. Att en viss gärning prövats i ett brottmål utgör således,s. 443
28.oavsett hur prövningen utfallit, inte något hinder mot att gärningen senares. 443
29.läggs till grund för exempelvis en skadeståndstalan. En annan sak är atts. 443
30.en brottmålsdom anses ha bevisverkan i till exempel en efterföljandes. 443
31.skadeståndsprocess. Arbetsdomstolen har i ett flertal tidigare avgörandens. 443
32.uttalat att den allmänna domstolens bedömning i brottmålet av oms. 443
33.arbetstagaren har begått den gärning som föranlett att denne sagts upps. 443
34.eller avskedats från sin anställning bör tillmätas betydande bevisverkan,s. 443
35.men inte rättskraftsverkan, vid prövningen av uppsägnings-ellers. 443
36.avskedandefrågan. s. 443
37.Frågan var då, enligt Arbetsdomstolen, om innehållet i artikel 6 (2) is. 443
38.Europakonventionen utgjorde hinder mot den tillämpade ordningen, i varts. 443
39.fall där prövningen i brottmålet resulterat i en frikännande dom. Arbets-s. 443
40.domstolen konstaterade att artikel 6 (2) innebär att den som är misstänkts. 443
41.eller åtalad för brott skall kunna vara säker på att inte bli behandlad soms. 443
42.skyldig förrän det rättsliga förfarandet slutförts och resulterat i ens. 443
43.fällande dom. Av ordalydelsen kunde således enligt Arbetsdomstolenss. 443
44.mening inte anses följa att det skulle strida mot bestämmelsen att intes. 443
45.tillerkänna en brottmålsdom avseende en viss gärning bindande verkans. 443
46.vid bedömningen av samma gärning i en efterföljande civilprocess.s. 443
47.Arbetsdomstolen konstaterade visserligen att Europadomstolen i sins. 443
48.tillämpning inte har begränsat garantin i artikel 6 (2) till ovan nämndas. 443
49.situation utan ansett att denna rent allmänt skall kunna skyddas. 443
50.medborgarna mot att av myndighetspersoner utpekas som brottslingars. 443
51.innan det finns grund för detta genom ett domstolsavgörande. Arbets444 Den återupprättade oskyldighetspresumtionen domstolen ansåg dock att processen i Arbetsdomstolen avsåg en helt annan rättsföljd än i det straffrättsliga förfarandet och att denna var helt fristående från detta förfarande. Arbetsdomstolen förutsatte vidare att dess avgörande måste kunna grundas på en ny och självständig prövning av de åberopade gärningarna. Det skulle därmed inte vara fråga om att domstolen skulle komma att grunda sitt avgörande på att det skulle kvarstå misstankar mot vårdbiträdet eller vara fråga om att vidhålla misstankar om brott utan någon reell prövning av gärningarna, vilket enligt Europadomstolens praxis inte är tillåtet. Arbetsdomstolen ansåg således att oskyldighetspresumtionen inte kunde utgöra hinder för domstolen att inom ramen för sin prövning av om det förelegat grund för avskedande av vårdbiträdet också självständigt pröva om hon gjort sig skyldig till det arbetsgivaren lagt henne till last. s. 443
52.Arbetsdomstolen gick sedan vidare och tog ställning till vilken bevisverkan brottmålsdomen skulle tillmätas. Arbetsdomstolen hade tidigare funnit att den allmänna domstolens bedömning i brottmålet bör tillmätas betydande bevisverkan i arbetstvisten. Denna praxis bygger på vad som allmänt gäller om en brottmålsdoms betydelse i ett efterföljande tvistemål och torde ta sikte särskilt på fall i vilka avgörandet av brottmålet har fällts efter en prövning av bevisning som sedermera inte förebringas i arbetstvisten.Principen om brottmålsdomens bevisverkan gällde även, enligt Arbetsdomstolen, i fall då den tilltalade blivit frikänd. s. 444
53.De gärningar som arbetsgivaren lagt vårdbiträdet till last sammanföll med dem som var aktuella i brottmålet. Arbetsdomstolen konstaterade att tingsrättens majoritet vid sin bedömning funnit att vårdbiträdet gjort sig skyldig till olika fall av stöld men att det inte kunde uteslutas att någon annan än vårdbiträdet hade stulit pengar vid ett par andra tillfällen och att hovrätten avgjort målet utan huvudförhandling. Arbetsdomstolen fann därför att utrymmet för att tillerkänna brottmålsdomarna någon särskild bevisverkan var begränsat. Till detta kom att viss muntlig och skriftlig bevisning som inte förebringades vid tingsrätten hade åberopats i Arbetsdomstolen. Det anförda innebar att Arbetsdomstolens prövning i målet, med dess egna ord, blev självständig i förhållande till den prövning som skett genom brottmålsdomama. Således konstaterade Arbetsdomstolen,s. 444
54.Den återupprättade oskyldighetspresumtionen 445s. 445
55.efter att ha gjort en värdering av bevisningen i fallet, att vårdbiträdet tagits. 445
56.pengar i två fall och att det utgjorde grund för avskedande.s. 445
57.Arbetsdomstolens agerande undergräver domstols friande dom. Dets. 445
58.strider mot oskyldighetspresumtionen och visar dessutom på en oroandes. 445
59.brist på insikt i villkoren för det allmänna brottmålsförfarandet. Atts. 445
60.skuldfrågan i fallet kunde särskiljas från den i det allmänna förfarandets. 445
61.genom att det var fråga om olika rättsföljder visar en överdrivets. 445
62.formalistisk syn som inte tar hänsyn till den enskildes situation ellers. 445
63.dennes rättsäkerhet.s. 445
64.Före tillkomsten av rättegångsbalken ansågs en dom genom vilken ens. 445
65.tilltalad fälldes till ansvar för brott förhindra att en senare skadestånds-s. 445
66.talan ogillades på grund av att han inte skulle ha förövat den brottsligas. 445
67.gärningen.I rättegångsbalken finns emellertid ingen motsvarandes. 445
68.bestämmelse. Det vore emellertid önskvärt att en motsvarande bestämm-s. 445
69.else infördes som även skulle kunna tolkas e contrario, det vill säga att ens. 445
70.friande brottmålsdom skulle prekludera påföljande processer mot dens. 445
71.frikände grundade på samma gärning. Syftet med en sådan tillämpnings. 445
72.skulle vara att stärka respekten för brottmålsdomen och förekommas. 445
73.eventuella problem som skulle kunna uppkomma med tanke pås. 445
74.dubbelbestraffningsförbudet.s. 445
75.Det kan således inte vara rimligt att en specialdomstol de facto över-s. 445
76.prövar allmän domstols dom i ett mål om en helt annan sak. Det rimligas. 445
77.vore att möjligheterna till ett avskedande gjordes beroende av utgången is. 445
78.allmän domstol. Följaktligen borde den friande domens rättskrafts. 445
79.utsträckas till att även omfatta prövningen i Arbetsdomstolen, soms. 445
80.sålunda skulle ha förhindrats i föreliggande fall.s. 445
Ersättning för frihetsberövande
1.I fall när förfarandet mot den misstänkte lagts ned utan att en friande doms. 445
2.meddelats är ersättningen för ett eventuellt frihetsberövande särskilts. 445
3.viktig med hänsyn till oskyldighetspresumtionen. Ersättningen utgör etts. 445
4.kvitto på den misstänktes oskyldighet i de fall det inte finns en dom atts. 445
5.tillgå. Även då en friande dom meddelats är det angeläget att ersättnings. 445
6.utgår. I annat fall riskerar nämligen den misstänkte att i allmänhetenss. 445
7.ögon utmålas som skyldig. En nekad ersättning trots en friande doms. 445
8.sänder dubbla signaler om den misstänktes skuld som måste undvikass. 445
9.med hänsyn till oskyldighetspresumtionen. 446 Den återupprättade oskyldighetspresumtionens. 445
10.Ersättningen är dessutom ett ytterligare incitament, för den händelse den är väl tilltagen, för myndigheterna att genomföra noggranna utredningar för att undvika att oskyldiga frihetsberövas.s. 446
11.Enligt den grundläggande regeln om det allmännas skadeståndsansvar i 3:2 skadeståndslagen har den som vållas skada genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning rätt till ersättning. Denna regel gäller vid all slags myndighetsutövning. Denna generella reglering kompletteras på vissa områden med särskilda regler. Sådana särskilda regler gäller när den enskilde åsamkats skada till följd av vissa frihetsinskränkningar. När skadeståndslagen korn till ansåg man, med hänsyn till att den utformats med culpaprincipen som grund, att det var lämpligast att hålla de särskilda reglerna om ersättning vid frihetsinskränkning utanför. Man valde därför att behålla ordningen med en särskild lag om ersättning för dessa fall.s. 446
12.I förarbetena skiljer man mellan å ena sidan så kallade judiciella frihetsinskränkningar, som omfattar de straffrättsliga reglerna om frihetsberövande som påföljd för brott och de straffprocessuella bestämmelserna om häktning, anhållande med mera, och å andra sidan administrativa frihetsinskränkningar, det vill säga frihetsinskränkningar som beslutas av en förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet. Oskyldighetspresumtionen torde i första hand vara aktuell vad gäller de förstnämnda men kan i vissa fall aktualiseras även vad gäller de senare, i de fall då frihetsinskränkningen kunnat anses motsvara en påföljd.s. 446
13.Lagen omfattar såväl frihetsberövanden som andra frihetsinskränkningar. Det allrnännas skadeståndsansvar är strikt och förutsätter alltså inte att det har förekommit fel eller försummelse. Beslutet behöver inte heller ha varit i sak oriktigt, utan det räcker att beslutet om frihetsinskränkning på visst sätt har upphävts eller ersatts av ett annat beslut. Ersättning skall således betalas till exempel när en anhållen släpps och det därefter inte väcks något åtal, när den som är häktad frikänns och när en fängelsedömd efter resning blir frikänd.s. 446
14.Lagen innehåller inte några bestämmelser om rätt till ersättning för den som drabbas av en skada på grund av ett lagligt myndighetsingrepp vars riktighet det saknas anledning att ifrågasätta. Ett exempel är att polisen i brottsbekämpande syfte tvingas förstöra egendom som tillhör en utomstående och oskyldig person. Inte heller någon annanstans i lag föreskrivs att ersättning skall betalas i sådana situationer. Ibland har regeringen beslutat om ersättning ex gratia det vill säga av "nåd", utan atts. 446
15.Den återupprättade oskyldighetspresumtionen 447s. 447
16.staten varit ersättningsskyldig, men många gånger blir den skadelidandes. 447
17.utan kompensation. s. 447
18.Det finns dock undantag från ersättningsrätten. Ersättning kan vägrass. 447
19.eller sättas ned, om den skadelidandes eget beteende har föranlett beslutets. 447
20.om frihetsinskränkning eller om det med hänsyn till ovngas. 447
21.omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas. Det bör likväl noteras atts. 447
22.ersättning inte får vägras eller sättas ned enbart på den grunden atts. 447
23.misstanke om brott kvarstår utan att skuldfrågan är klarlagd. Såledess. 447
24.undviks oklarheter angående den misstänktes oskyldighet och situationer,s. 447
25.liknande de bland annat Österrike kritiserats för i Europadomstolen,s. 447
26.behöver inte uppstå.Emellertid är ersättningsrätten inte heller i dessas. 447
27.fall utan undantag. Den som har varit utsatt för en frihetsinskränkning pås. 447
28.grund av misstanke om brott och fått ersättning är skyldig att betalas. 447
29.tillbaka det mottagna beloppet, om han eller hon senare döms förs. 447
30.gärningen och till följd av domens innehåll inte skulle ha haft rätt tills. 447
31.ersättning. Det gäller framförallt personer som har varit misstänkta förs. 447
32.brott och fått ersättning när förundersökningen lagts ned, varefters. 447
33.förundersökningen åter tagits upp och den misstänkte dömts för de brotts. 447
34.misstankarna avsett. s. 447
35.En sådan ordning torde inte vara oförenlig med oskyldighets-s. 447
36.presumtionen förutsatt att återkravsinstrumentet används med försiktig-s. 447
37.het. Stor varsamhet måste observeras för att inte ersättningsfrågan skalls. 447
38.komma att uppfattas som ett ställningstagande i skuldfrågan annat än det is. 447
39.domslutet. Huvudregeln måste således vara att det inte får finnas förbe-s. 447
40.håll i ersättningen som låter påskina att tvivel kvarstår om den miss-s. 447
41.tänktes skuld.s. 447