skadeberäkning vid skada på miljön

INLEDNING

1.Ovan i kapitel 7 redogjordes för hur miljöskadebegreppet har utvecklat med tanke på ersättningsgilla typer av skador. Härvid konstaterades inledningsvis bl.a., att skadeståndsrätten av tradition har varit individorienterad; anpassad för att skydda enskilda skadelidandens intressen.1 Under senare tid har emel­ lertid i varierande utsträckning också skada på miljön godtagits som ett skadeståndsrättsligt skyddat intresse vid sidan om ersättning för traditionella typer av skador. Med »skada på miljön» förstås skador som drabbar allmänna miljöintressen av närmast ideell art.2 MskL 6 § 1 mom. 2 punkten går dock inte längre än till ersättning för myndigheters skäliga kostnader för avvärjande och återställande av skador på miljön.3 Dylika kostnadsersättningar kan dock närmast ses som en metod för »individualisering» av det allmänna intresset, varvid ett ansvar för kostnaderna även kunde följa redan av 5 § 1 mom.4s. 72

2.Avsikten i detta kapitel är att gå närmare in på ansvarets omfattning och själva skadeberäkningen vid skada på miljön. I fråga om avvärjande och åter­ ställande riktar sig intresset mot vissa tolkningsspörsmål av närmast teknisk art. Vilka utgiftsposter kan över huvud taget ersättas? Vad avses med att »återställa miljön i sitt tidigare skick»? Hur borde kostnadernas skälighet bedömas, bl.a. med tanke på att de drabbade miljöintressena till betydande del kan bestå av olika ideella element? Och så vidare. Klart är vidare att ett ansvar som stannar vid återställande av den skadade miljön i sitt tidigare skick intes. 72

3.1 Se ovan kap. 7.1. vid not 16-18.s. 72

4.2 Se ovan kap. 7.5.1särskilt vid not 373-378, 392-394.s. 72

5.3 Se ovan kap. 7.2.2.3. och kap. 7.5.1. vid not 400.s. 72

6.4 Se ovan kap. 7.5.2. (jfr även kap. 7.5.3.2.), kap. 7.5.3.3. och kap. 7.6.s. 72

7.309 utgör någon perfekt lösning, i vart fall inte om man vill betona principen om »full» ersättning (jfr »polluter pays»-principen).5 Ett mera omfattande ansvar kan motiveras. Men vilka ersättningsmetoder kan härvid accepteras? Hur skall skador på miljön värderas och hur skall skadeståndet för skada på miljön beräknas? Hur långt är det över huvud taget motiverat att driva miljöskadeans vare t? Man ställs här utan större överdrift inför milj öskadeans varets kanske mest kontroversiella delområde.s. 72

RÄTTSÖVERSIKT

Allmänna iakttagelser

1.Även innan MskL har finsk lagstiftningen innehållit en mängd stadganden — både privat- och offentligrättsliga — om avvärjande och återställande av ska­ dor.6 Det har dock inte alltid varit helt klart om de olika stadgandena har riktat sig mot enskilda eller allmänna intressen.7 Bland den lagstiftning som har tillkommit efter MskL bör särskilt nämnas MiljöskyddsL. I MiljöskyddsL 12 kap. ingår bestämmelser om sanerande och återställande av mark och grund­ vatten. Enligt 13 kap. 84 § 1 mom. 3 punkten kan härtill den som gjort sig skyldig till i 84 § 1 mom. avsedda överträdelser eller försummelser åläggas att »återställa miljön i sitt ursprungliga skick eller undanröja olägenheter som miljön har åsamkats genom överträdelsen».8s. 73

2.Rättsläget kan dock allmänt taget beskrivas som outvecklat.9 Som i dettas. 73

3.5 Se även ovan kap. 5 och kap. 7.1. vid not 5, samt nedan kap. 8.4.1.s. 73

4.6 Se om tidigare rätt t.ex. Pietilä, LM 1975 s. 172 ff. med hänvisning till den tidigare L om enskilda skogar (412/1967) 4 § 1 mom., 6 § och 10 § 2 mom., den tidigare byggnadslagen (370/1958) 144 §, vattenlagen (264/1961) 11 kap. 13 §, 14 kap. 7 § 3 mom. och 21 kap. 3 § 1 mom., lagen ang. vissa granneförhållanden (26/1920) 21 och 24 § (se även 13 §), samt den tidigare L om skyddande av kulturhistoriskt betydande byggnader (572/1974) 18 §. Se även t.ex. L om bekämpande av oljeskador som uppkommer på land (378/1974), L om förhindrande av vattnens förorening, förorsakade av fartyg (300/1979) 2-3 kap., L om ansvarighet för oljeskador förorsakade av fartyg (401/1980), avfallslagen (1072/1993) 23 § (se numera dess 4 kap.) och kemikalielagen (744/1989) 15 § 2 mom.s. 73

5.7 Detta har även betonats av t.ex. Pietilä, LM 1975 s. 166 ff.s. 73

6.8 Se närmare om MiljöskyddsL 12 kap. och 13 kap. 84 § 1 mom 3 punkten t.ex. Reg.prop. 1999:84 s 87 ff, 91 och Tuomainen s. 136 ff.s. 73

7.9 Det nuvarande ansvaret för sanering och återställande av förorenad miljö enligt olika stadganden härom har undersökts utförligt av Tuomainen s. 39-399. Se även t.ex. A. Ekroos, Ympäristöjuridiikka 1-2/1990 s. 41 ff. (kemikalielagen), Ekroos, samt Salo & Snellman, särskilt s. 92 ff. (avfallslagen), Pietilä, LM 1972 s. 565 ff. (VL 21 kap. 3 §), 310 kapitel redan inledningsvis betonades kan avvärjande och återställande av skador på miljön vara förbundet med flera tolkningsspörsmål. Varken MskL 6 § 1 mom. eller de övriga avvärjnings- och återställningsreglema erbjuder emellertid någon närmare vägledning i fråga om dessa spörsmål. Vidare kan förhållandet mellan de olika stadgandena vara oklart. I många fall kan det även vara möjligt att tillämpa både MskL och någon annan lagstiftning i fråga om avvärjande och återställande av en och samma skada. Den ersättningsberättigade anses då kunna välja det alternativ som är mest (miljö)fördelaktigt.10 MskL 6 § 1 mom. 2 punkten torde i praktiken ofta ha särskild betydelse med tanke på akuta eller i övrigt mera brådskande eller omfattande åtgärder. Man märker även att det strikta ansvaret enligt MskL 7 § gäller fullt ut även i förhållande till 6 § 1 mom. MskL är härvid mera förmånlig än culpaansvaret enligt t.ex. kemikalielagen (744/1989) 15 § 2 mom.11 och det strikta ansvaret enligt t.ex. MiljöskyddsL 12 kap.12 som endast omfattar sanerande och åter­ ställande av mark och grundvatten', 12 kap. anses inte täcka återställande av t.ex. djur- och växtlivet13 (låt vara att distinktionen kan bli svår). Dylikt åter­ ställande bedöms enligt 13 kap. 84 § 1 mom. 3 punkten. Enligt detta stadgan­ de förutsätter ett åläggande att »återställa miljön i sitt tidigare skick» att skad­ an har orsakats genom brott mot denna lag eller bestämmelser utfärdade med stöd av den (jfr även t.ex. VL 21 kap. 3 §).14 Även i vissa andra avseenden är det tänkbart att en tillämpning av MskL kan visa sig vara fördelaktigt.151 Tuomainen & Tuomala (förvaltningsbeslut om iståndsättande av förorenade områden). Om MskL 6 § 1 mom 2 punkten kan hänvisas till Luntinen samt Hollo & Vihervuori s. 205 ff. 10 Se även Tuomainen s. 399. Jfr t.ex Darpö s. 250 om dansk och holländsk rätt. Se dock även ovan kap. 1.1. i not 17 om Darpös rekommendationer för svensk rätts del. 11 »Om vårdslös eller ovarsam kemikaliehantering ... leder till att konstruktioner eller miljön förorenas, skall verksamhetsidkaren ... se till att konstruktionerna och miljön återställs i sådant skick att föroreningen inte längre medför fara för hälsan eller miljön». Se närmare t.ex. A. Ekroos, Ympäristöjuridiikka 1-2/1990 s. 41 ff, Tuomainen s. 228 ff. 12 Se även t.ex. Tuomainen s. 144 f. 13 Se t.ex. anfört arbete s. 147. Också i Reg.prop. 1999:84 s. 91 framgår att dylikt återställande inte skall bedömas enligt 12 kap. Jfr t.ex. avfallslagen (1072/1993) 4 kap. 14 I Reg.prop. 1999:84 s. 91 anförs att 84 § motsvarar »vattenlagens handräckningsbestämmelser samt de bestämmelser om förvaltningstvång som ingår i luftvårdslagen, bullerbekämpningslagen och avfallslagen». Se om tillämpningen av VL 21 kap. 3 § t.ex. Pietilä, LM 1972 s. 568 ff. I HFD 1992 A 98 (ref. ovan kap. 6.2.1. vid not 39-40) kunde handräckning inte ges då föroreningen hade orsakats av brand. Jfr häremot HFD 1996 A 29 där handräckning gavs då föroreningen hade orsakats under normalförhållanden. 15 Se t.ex. nedan kap. 8.3.2.3. vid not 193-200, kap. 8.5.2.3, särskilt in fine och kap. 8.5.3.3., särskilt vid not 612-613.s. 73

8.311 praktiken torde emellertid de flesta fall komma att bedömas med tillämpning av MiljöskyddsL eller någon annan offentligrättslig reglering.s. 74

9.Man hade dock önskat sig ett klargörande av förhållandet mellan MskL 6 § 1 mom. och motsvarande offentligrättsliga regler. Något sådant klargörande gjordes emellertid inte i samband med utarbetandet av MskL; inte heller i samband med tillkomsten av MiljöskyddsL.s. 75

10.Jfr att för t.ex. norsk rätts del Bugge har undersökt förhållandet mellans. 75

11.det privaträttsliga avvärjnings- och återställningsansvaret enligt ForLs. 75

12.8 kap. 57 § b) punkten samt 58 § och motsvarande ansvar enligt 7 § ochs. 75

13.reglerna om »refusjon» i 9 kap. 74-76 §.16 Han konstaterar att förhåll­s. 75

14.andet mellan dessa regler berördes i förarbetena till ForL 8 kap.17 Mens. 75

15.någon närmare analys av konsekvenserna av att upprätthålla två olikas. 75

16.regelsystem gjordes inte och enligt Bugge hade det »nok vsert en fordels. 75

17.å samordna de to regelsettene».18 Förhållandet mellan reglerna är kom­s. 75

18.plicerat. Bugge konkluderar dock att det »vil vaere en fordel å anvendes. 75

19.refosjonsreglene i visse tilfelle og for visse spörsmål, og en fordel å an­s. 75

20.vende erstatningsreglene i andre tilfelle og for andre spörsmål».19 Som skäl för lösningen i MskL 6 § 1 mom. kan dock anföras, att man även eljest allmänt anser att återställande av det ursprungliga läget (restitutio in integrum) så långt som möjligt primärt bör eftersträvas.20 Genom det system som 6 § 1 mom. 2 punkten bygger på kan man härtill inte bara »individualise­ ra» utan även »ekonomisera» de allmänna intressen av ideell art som faller inom stadgandets skyddsändamål. Man erhåller m.a.o. ett ansvar för skada på miljön utan att egentligen behöva göra avkall på vare sig skadeståndsrättens traditionella, individorienterade begreppsbildning eller den restriktiva inställ­ ningen till ersättning för icke-ekonomiska skador21 (se ovan kap. 7.5.).s. 75

21.16 Bugge s. 244 ff., 401 f., 415 ff.s. 75

22.17 SeNOU 1982:19 s. 59 ff., Otprp nr. 33 (1988-89) s. 87 f.s. 75

23.18 Bugges. 419.s. 75

24.19 Anfört arbete s. 419. Enligt Bugge (s. 418) kan en tillämpning av ersättningsregler­ na vara fördelaktiga t.ex. med tanke på att 58 § 1 ledd torde möjliggöra en jämfört med refusjonsreglema mera extensiv tolkning av»återställande». (Se nedan kap. 8.5.2.3. vid not 559-561, 567, kap. 8.5.3.3. in fine.) Bugge menar dock att »viktigeste ved § 58 er nok de processuelle reglene i annet til femte ledd om hvem som kan reise krav, og hvem som har myndighet ti å bestemme hvordan et eventuelt erstatningsbelop skal anvendes» (s. 418). Jfr för övrigt även för t.ex. svensk rätts del kritiken av Darpö s. 241 ff.s. 75

25.20 Se även t.ex. Stoll, Int. Enc. Comp. L. XI/2 para. 8-9. Larsson s. 149 talar felaktigt om restitutio in integrum då hon skriver att skadeståndsrätten är baserad på denna princip i betydelsen »that the victim has a right to be compensated in full as if the harm had never occured». Restitution är dock inte det samma som »full» ersättning. Se även Stoll (a.a.).s. 75

26.21 Jfr även t.ex. Sandvik, Skadeståndsansvar s. 142. 312 Utomlands har man emellertid under särskilt de senaste åren allt mera dis­ kuterat behovet av att möjliggöra ersättning för skada på miljön också utöver ett ansvar för återställande av miljön i sitt tidigare skick.221 flera länder har (enligt olika mönster) möjligheter härtill öppnats lagstiftningsvägen eller gen­ om rättspraxis. Också på t.ex. konventionsplanet kan man finna mera nyan­ serade lösningar.23 Man kan härvid peka på två huvudsakliga ersättningsmetoder, ensamma för sig eller i kombination med varandra. En metod är att upp­ ställa en skyldighet för skadegöraren (förorenaren) att utge penningersättning för minskning av miljövärden. Som framgår av NJA 1995 s. 249 (järvfallet ovan kap. 7.5.2.2.) förutsätter detta inte nödvändigtvis något avsteg från tra­ ditionell skadeståndsrätt.24 Men man kan även finna system som går längre och möjliggör ersättning för t.o.m. ren miljöskada.25 En annan metod är att hålla fast vid restitution men att definiera begreppet återställande mera extensivt och basera ersättningen på kostnader för dylikt extensivt återställande.s. 75

27.Det är dock sällan man i lagstiftningen ser mera specifika och detaljerade ersättningsregler. I allmänhet överlåts till praxis att precisera rättsläget, såväl i fråga om återställande som övriga ersättningsmetoder. Inte heller i de inter­ nationella konventionerna kan man finna mera utförliga regler om ersättande av skador på miljön. De ersättningsmetoder som är tillämpningsbara fastslås, men den närmare tillämpningen av dessa metoder lämnas öppen.26 Härigenom förfelas samtidigt en del av det övergripande harmoniseringssyftet; också om ansvaret — som i t.ex. CLC art. 1.6 — begränsas till ersättning med kostnader för återställande av miljön. Den redan tidigare (ovan kap. 7.3.4.2.27) omtalade arbetsgruppsrapporten om ersättningsprinciper28 som år 1994 godkändes inom ramen för IOPC Fund,29 innehåller dock även vissa kriterier för accepterande av krav på ersättning för sanering och återställande av miljön.30 Också t.ex. de riktlinjer för ersättande av föroreningsskador som har utarbetats inom ramen för CMI (Comité Maritime International) och som godkändes av dess general­s. 76

28.22 Delar av denna diskussion har berörts redan ovan i kap. 5.s. 76

29.23 Se allmänt härom t.ex. Sandvik, JT 1996-97 s. 394 ff., Sandvik & Suikkari s. 57 ff.s. 76

30.24 Se ovan kap. 7.5.2.2. vid not 431-439, särskilt vid not 435-436.s. 76

31.25 Se även om detta begrepp ovan kap. 7.5.2.3. 26 T.ex. alla ovan i kap. 7.2.2.3. nämnda konventionerna bygger på denna teknik. 27 Särskilt vid not 284-286. Se härtill även ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 72-76 och 82.s. 76

32.28 IOPC Fund, FUND/WGR. 7/21 (20 June 1994).s. 76

33.29 IOPC Fund, FUND/A. 17/35 (21 October 1994).s. 76

34.30 Se IOPC Fund, FUND/WGR. 7/21 (20 June 1994) para. 7.2.6-7.2.17 (»clean-up» och andra »preventive measures») samt para. 7.3 (»measures of reinstatement»).s. 76

35.313 församling 1994 kan nämnas i detta sammanhang.31 CMI:s riktlinjer tar även ställning till ersättning för skador på miljön (se Part III), och de tillkom i nära och koordinerat samarbete med IOPC Fund. Som följd härav är CMI:s rikt­ linjer och IOPC Fund:s ersättningsprinciper i allt väsentligt harmoniserade.32s. 76

36.Inte minst amerikansk rätt måste dock betraktas som progressiv.33 Ansvaret för naturresursskador har här förts längre än i något annat rättssystem. Av sär­ skilt intresse är de s.k. Natural Resource Damage Assessment Regulations (NRDA Regulations) som har utfärdats i anslutning till den federala miljöskadeansvarslagstiftningen. Dessa NRDA-förordningar innehåller detaljerade regler om bl.a. värderande och ersättande av skador på naturresurser. Förord­ ningarna bygger till denna del på nationalekonomisk välfardsteori.34s. 77

37.Det amerikanska ansvaret för skador på naturresurser är kontroversiellt och NRDA-förordningama är på flera punkter omstridda.35 Från rättsjämförande synpunkt måste dock rättsläget här betraktas som synnerligen välutvecklat. Det är därför inte heller särskilt förvånande att man vid utformningen av an­ svar för skador på miljön ofta har beaktat amerikansk rätt. I förhållande till t.ex. CMI:s riktlinjer beaktades sålunda amerikansk rätt som ett argument mot ett alltför långtgående ansvar för skada på miljön.361 andra fall har amerikan­ sk rätt däremot anförts som ett argument för ett långtgående ansvar.37 På t.ex. EG-rättslig nivå har sålunda amerikansk rätt och den bakomliggande eko­ nomiska teorin använts som en uttalad modell vid utvecklandet av ett långtgå ende återställningsansvar.38 Också i nordiskt lagstiftningsarbete kan man finnas. 77

38.31 CMI, Guidelines on Oil Pollution Damage (8th October 1994). Se även den kom­ parativa bakgrundsstudien; CMI, Assessment of Claims for Pollution Damage.s. 77

39.32 IOPC Funds arbetsgrupp hade tillgång till förslaget till CMI:s riktlinjer vid utarbetandet av sin rapport. Dessa riktlinjerna beaktades även av IOPC Funds arbetsgrupp. Samtidigt betonade arbetsgruppen »the importance of the CMI document being brought as closely as possible into line with the criteria adopted by the IOPC Fund». IOPC Fund, FUND/ WGR. 7/21 (20 June 1994) para. 10.4. Detta beaktades även i allt väsentligt av CMI vid uppgörandet av dess riktlinjer. Se även närmare t.ex. de la Rue & Anderson s. 389 ff.s. 77

40.33 Se även ovan kap. 5.3.1. om utvecklingen inom amerikansk rätt.s. 77

41.34 Se ovan kap. 5.1. om den nationalekonomiska välfardsteorin. Se även utförligare om den ekonomiska teori som ligger till grund för NRDA-förordningama t.ex. Kopp & Smith (eds), särskilt part 1, Ward & Duffield (eds), särskilt part II.s. 77

42.35 Se närmare härom nedan, bl.a. kap. 8.4.2., särskilt kap. 8.4.2.4., och kap. 8.6.s. 77

43.36 Se CMI, Assessment of Claims for Pollution Damage (den komparativa bakgrunds­ studien till riktlinjerna), särskilt s. 24 ff., 44 ff, vilket återspeglas i de antagna Guidelines on Oil Pollution Damage para. 11.s. 77

44.37 Ett tydligt exempel härpå finner man i t.ex. ILC, A/CN.4/468 (26 April 1995).s. 77

45.38 Se KOM(20Ö2) 17 slutlig och härtill EC Study on Damage to Natural Resources. 314 spridda prov på att utvecklingen i amerikansk rätt har noterats.39 I följande avsnitt redogörs översiktligt för det amerikanska systemet. Mera detaljerade redogörelser följer nedan i samband med behandlingen av de olika metoderna för skadevärdering och ersättande av skador på miljön.s. 77

Det amerikanska systemet

1.8.2.2.1. Ansvarsutformningen i korthet IOPA § 1006(d)(1)40 fastslås att skadestånd för skador på naturresurser41 skall omfatta:s. 78

2.»(A ) the costs of restoring, rehabilitating, replacing, or acquiring thes. 78

3.equivalent of, the damaged natural resources;s. 78

4.(B) the diminution in value of those natural resources pending restora­s. 78

5.tion; pluss. 78

6.(C) the reasonable cost of assessing those damages.» OPA förutsätter m.a.o. att ersättning skall utgå inte bara med kostnaderna för extensivt definierat återställande av de skadade naturresurserna utan även för minskning av resursernas värde tills resurserna har återställts. Ofta talar man för enkelhetens skull om »restoration» som ett samlande begrepp för alla ovan i (A) avsedda återställningsåtgärder.42 Också skäliga kostnader för skadeberäkning kan ersättas. Det kan här även erinras om att »removal costs» (kostna­ der för undvikande av hotande oljeutsläpp och oljebekämpning) ersätts skilt; detta betraktas i amerikansk rätt över huvud taget inte som skadestånd för ska­ dor på naturresurser (jfr även systematiken i t.ex. CLC).43 Enligt CERCLA § 107(a)(4)(C) skall åter ersättning utgå för »injury to, 39 Se t.ex. Ds 1997:52 s. 74 f. där de amerikanska metoderna for värdering av miljön i pengar (se om dessa nedan kap. 8.4.2.) utdöms som alltför dyra och tidskrävande för att kunna accepteras. Här kan dock även nämnas, att en minoritet i NOU1982:19 s. 93 f. med hänvisning till samma metoder fann att det vid skada på allemansrätten utanför näring borde vara möjligt att utdöma skadestånd även utan att förankra ersättningen i återställningskostnadema (vilket förutsätts i ForL 8 kap. 58 §). Se även vidare härom nedan kap. 8A3.2.2. vid not 474-477. 40 33 USC § 2706(d)(l)(A)-(C). 41 Innebörden av »natural resources» har berörts ovan kap. 7.5.1. vid not 382-389. 42 Se även terminologin i t.ex. Ohio v. United States Department of the Interior, 880 F.2d 432 (D.C. Cir. 1989). 43 Se ovan kap. 7.5.3.2. vid not 463-465 och kap. 7.5.3.3. vid not 515.s. 78

7.315 destruction of, or loss of natural resources, including the reasonable costs of assessing such injury, or loss».44 Då CERCLA år 1986 reviderades genom den s.k. SARA (Superfund Amendments and Reauthorization Act), förtydligades i § 107(f)(1) att ersättningen för skada på naturresurser »shall not be limited by the sums which can be used to restore or replace such resources».45s. 78

8.Både CERCLA och OPA förutsätter härtill att ersättning erhållen för skada på naturresurser »shall be available for use only to restore, replace, or acquire the equivalent of such natural resources».46 Någon närmare vägledning om hur skadorna skall värderas och ersättas ges dock inte. Vid stiftandet av CERCLA och OPA förutsatte emellertid kongressen utfärdande av förordningar om vär­ dering och ersättning av skador på naturresurser.47 Dessa NRDA-förordningar är dispositiva. En skadevärdering i enlighet med dessa medför emellertid en korrekthetspresumtion (»a rebuttable presumption») till förorenarens (skade­ görarens) nackdel »in any administrative or judicial proceeding».48 Den fak­ tiska betydelsen av förordningarna blir därför stor.49 50s. 79

9.I detta sammanhang kan återanknytas till att enligt OPA också »foreign trustees»s. 79

10.har rätt att väcka talan om skadestånd för skada på naturresurser. Enligt dens. 79

11.NRDA-förordning som har utfärdats i anslutning till OPA skulle emellertid is. 79

12.dylika fall en skadevärdering i enlighet med denna förordning inte medföra ens. 79

13.korrekthetspresumtion till förorenarens nackdel.51 Enligt min mening kan dets. 79

14.ifrågasättas om förordningen på denna punkt är förenlig med OPA, som generellts. 79

15.förutsätter att skadevärderingar i enlighet med dess NRDA-förordning skalls. 79

16.tillmätas en korrekthetspresumtion. Till detta kommer att de NRDA-förordningar som utfärdas enligt CERCLA även tillämpas i förhållande till bestämmelserna om naturresursskadestånd is. 79

17.44 42 USC § 9607(a)(4)(C).s. 79

18.45 42 USC § 9607(f)(1). SARA har kodifierats i en mängd olika stadganden i 42 USC § 9601-9675. Genom SARA etablerades en fond om SI,6 miljarder (»Superfund») för ett saneringsprogram som omfattar övergivna och inaktiva områden som har förorenats genom farligt avfall eller utsläpp av farliga substanser. Sanering av områden som omfattas av den s.k. National Priority List (NLP) har härvid företräde. Principerna för användningen av fondens medel fastslås i 42 USC § 9611. SARA har utsatts för hård kritik. Se t.ex. Ferris, St. John's J. Legal Comment. 1994 s. 609 ff, Organ, Geo. Wash. L. Rev. 1994 s. 1043 ff.s. 79

19.46 Se 42 USC § 9607(f)(1), jfr 33 USC 2706(f).s. 79

20.47 Se 42 USC § 9651 (c)(2)(B) och 33 USC § 2706(e)( 1).s. 79

21.48 Se 42 USC § 9607(f)(2)(C), jfr 33 USC § 2706(e)(2).s. 79

22.49 Se även t.ex. Anderson, Litigating s. 212 f.s. 79

23.50 Se ovan kap. 7.5.3.3. vid not 489.s. 79

24.51 Se 15 CFR § 990.13 (Rebuttable Presumption) där »foreign trustees» inte nämns. I 61 Fed.Reg. 439 (1996) s. 443 framförs uttryckligen: »Assessments performed by foreign trustees in accordance with this rule are not entitled to a rebuttable presumption». 316 FWPCA52 (Federal Water Pollution Control Act).53 8.2.2.2. NRDA—förordningarna Enligt CERCLA skall NRD A-förordningen inkludera direkt- och indirekt skada, förstörelse eller förlust samt härvid beakta bl.a. faktorer som kostnader för återställande, bruksvärde, samt ekosystemets eller resursernas förmåga att återhämta sig.541 enlighet härmed förutsätts i CERCLA § 301(c) utfärdan­ de av en NRDA-förordning innehållande två typer av NRDA-regler: Regler enligt § 301(c)(A) (»Type A Procedures») skall specificera »standard proce­ dures for simplified assessment requiring minimal field observation». Dessa typ A regler är avsedda att tillämpas i de flesta fall av mindre utsläpp. Regler utfärdade enligt § 301(c)(B) (»Type B Procedures») skall däremot specificera »alternative procedures for conducting assessments in individual cases to determine the type and extent of short- and long-term injury, destruction, or loss». Dessa typ B regler tillämpas vid större eller ovanligt skadliga utsläpp.55 Ansvaret för utarbetandet av denna NRDA-förordning delegerades till det amerikanska inrikesministeriet, DOI (Department of the Interior). Det dröjde emellertid56 ända till år 1986 innan DOI hade utarbetat en NRDA-förordning med typ B regler.57 Förordningen kompletterades med typ A regler ett år senare.58 Typ A reglerna bygger på skadevärdering med tillämpning av dator­ modeller som följer samma systematik som typ B reglerna. Två datormodeller har utvecklats: »Natural Resource Damage Assessment Model for Coastal and Marine Environments» (NRDAM/CME), samt »Natural Resource Damage 52 Se bl.a. bestämmelsen i 33 USC § 31 l(f)(4)-(5). 53 Se 42 USC § 9607 (f)(2) och 9651(c) 54 Se 42 USC § 9651(c)(2). 55 Se även allmänt om dessa två olika typer av NRDA-regler t.ex. Fox, S. Tex. L. Rev. 1993 s. 543, de la Rue & Anderson s. 525, Sandvik, Marius nr. 218, 1995 s. 7. 56 DOI försummade sin plikt att utarbeta en NRDA-förordning ända tills flera delstat­ er och miljöorganisationer väckte talan mot DOI på grund av denna försummelse. Se New Jersey v. Ruckelshaus, Civ. No. 84-1668 (D. N.J. 1984); Consent Order on Rule Promul­ gation, Filed Feb. 5, 1985; affd mem., 782 F.2d 1031 (3d Cir. 1986). Fallet beskrivs översiktligt i ingressen till DOI:s år 1986 utarbetade NRDA-förordning med typ B regler. Se 51 Fed.Reg. 27674 (1986) s. 27675. 57 51 Fed.Reg. 27674 (1986); kodifierad i 43 CFR Part 11. Reviderades delvis år 1988 som en följd av SARA. Se 53 Fed.Reg. 5171 (1988). 58 52 Fed.Reg. 9042 (1987); kodifierad i 43 CFR Part. 11. Reviderades delvis år 1988 som en följd av SARA. Se 53 Fed.Reg. 9769 (1988).s. 79

25.317 Assessment Model for the Great Lakes Environment» (NRDAM/GLE).59s. 80

26.NRD A-förordningen är svårbegriplig.60 Den fastslår bl.a ett komplicerat administrativt förfarande och olika metoder för skadevärdering. I sist nämnda hänseende utgick 1986 års typ B regler från »lesser ofi>-regeln i common law. I enlighet härmed skulle skadestånd för skada på naturresurser utgå med »the lesser of: restoration or replacement costs; or diminution of use values».61 6 2 Härtill etablerade typ B reglerna en hierarki för värdering av bruksvärden^ Primärt skulle ersättning för minskning av bruksvärde utgå för resursernas marknadspris (»market price methodology») eller deras uppskattade mark­ nadspris enligt relevanta bestämmelser i Uniform Appraisal Standards for Fe­ deral Land Acquisition (»apprisal methodology»). Endast om dessa metoder inte kunde tillämpas fick resursernas bruksvärde uppskattas med tillämpning av olika välfärdsekonomiska metoder som har utvecklats för värdering i peng­ ar av olika bruksvärden som inte uppfångas av marknadspriser (se närmare nedan kap. 8.4.2.). Slutresultatet blev att ersättningen — som skall kanaliseras till olika återställningsåtgärder — i de flesta fall begränsades till resursernas marknadspris, vilket medförde en bristfällig återställning.63 64s. 81

27.I rättspraxis har CERCLA:s bestämmelser om naturresursskadestånd tolkats i linjes. 81

28.med »lesser of» i t.ex. Idaho v. Bunker Hill CoM Här var det fråga om naturresurs­s. 81

29.skador orsakade av gruvavfall. Fallet avgjordes innan någon NRDA-förordnings. 81

30.hade utfärdats. Rätten fann att CERCLA § 107(f) bl.a. förutsätter att ersättningens. 81

31.skall användas till återställande, men ersättningen skall inte begränsas »by the sumss. 81

32.which can be used to restore or replace such resources».65 6D6ärefter förklarade rättens. 81

33.att CERCLA »does not provide explicit guidelines in measuring natural resources. 81

34.damages for purpose of fixing a dollar value for recovery», varför lesser of-regelns. 81

35.i common-law ansågs gälla. — Fallet har dock kritiserats.67 Också i t.ex. Artesians. 81

36.59 Se vidare härom nedan kap. 8.4.2.2. vid not 354-361.s. 81

37.60 Smith II, Tul. Mar. L. J. 1993 s. 13 anför träffande om NRDA-reglema, att »even the most experienced regulatory lawyer may have difficulty understanding them».s. 81

38.61 Se 43 CFR § 11.35(b)(2) i 1986 års NRDA-förordning.s. 81

39.62 Se 43 CFR § 11.83(c)—(d) i 1986 års NRDA-förordning.s. 81

40.63 Litteraturen är omfattande. Här kan exempelvis hänvisas till Anderson, Environ­ mental Affairs 1989 s. 441 ff., Binger & Coppie & Hoffman, Nw. U. L. Rev. 1995 s. 1052 ff., Breen, Wake Forest L. Rev. 1989 s. 864 ff., Fox, S. Tex. L. Rev. 1993 s. 542 ff., Kende, J. Energy & Nat. Resources L. 1993 s. 108 f., Louderbough, Nat. Resources J. 1992 s. 137 ff., McKay, Wash, and Lee L. Rev. 1988 s. 1417 ff., Sandvik, Marius nr. 218, 1995 s. 8 ff., Smith II, Tul. Mar. L. J. 1993 s. 13 ff., Williams, Conn. L. Rev. 1995 s. 384 ff.s. 81

41.64 635 F.Supp. 665 (D. Idaho 1986).s. 81

42.65 Se även ovan kap. 8.2.2.1. vid not 45-46.s. 81

43.66 635 F.Supp. 665, 675 f. (D. Idaho 1986).s. 81

44.67 Se särskilt Anderson, Environmental Affairs 1989 s. 449. 318s. 81

45.Water Co. v. the Government ofN ew Castle County upprätthölls dock denna tolk­s. 82

46.ning av CERCLA.68 NRD A-förordningen utsattes emellertid för hård kritik.691 7 0Ohio v. United States Department of the Interior™ fann Court of Appeals for the District of Columbia på talan av tre miljöorganisationer och tio delstater, att NRDA-för­ ordningens typ B regler stred mot syftet med CERCLA (se även ovan kap. 5.3.1.). »Lesser of» ansågs utgöra en olämplig regel ur miljösynpunkt:s. 82

47.»Although our resolution of this dispute submerges us in the minutiae of CERCLAs. 82

48.text and legislative materials, we initially stress the enormous practical significances. 82

49.of the "lesser of' rule. A hypothetical example will illustrate the point: Imagine as. 82

50.hazardous substance spill that kills rookery of fur seals and destroys a habit fors. 82

51.seabirds at a sealife reserve. The lost use value of the seal and seabirds habitats. 82

52.would be measured by the market value of the fur seals' pelts ... plus the sellings. 82

53.price per acre of land comparable in value to that on which the spoiled bird habitats. 82

54.was located. Even if, as likely, that use value turns out to be far less than the costs. 82

55.of restoring the rookery and seabird habitat, it would nonetheless be the onlys. 82

56.measure of damages eligible for the presumption of recoverability under thes. 82

57.Interior rule.»71 — Det är möjligt att rätten i det citerade exemplet anknöt till Exxons. 82

58.Valdez-oiy ekart den 24 mars 198972 (domen avkunnades den 14 juli 1989). Men även om Court of Appeals konkluderade att återställande utgör den kor­ rekta påföljden vid skada på naturresurser erkändes två undantagssituationer; (1) om återställande inte är möjligt eller (2) om dett vore »grossly dispropor­ tionate» i förhållande till naturresursernas minskade värde. I sådana situatio­ ner fick enligt domstolen ersättning utgå för endast värdeminskning.73 Inte heller DOLs hierarki för värderingsmetoder ansågs vara förenlig med CERCLA:s bestämmelser om skadestånd för skada på naturresurser:s. 82

59.»While it is not irrational to look at market prices as one factor in determing thes. 82

60.use value of a resource, it is unreasonable to view market prices as the exclusives. 82

61.factor, or even the predominant one. From the bald eagle to the blue whale and 68 659 F.Supp. 1269, 1288 (D. Delaware 1987) med hänvisning till Bunker Hill. 69 Se särskilt McKay, Wash, and Lee L. Rev. 1988 s. 1417 ff. med direkta rekommen­ dationer för hur reglerna om skadeståndsberäkning borde revideras. Se även exempelvis Anderson, Environmental Affairs 1989 s. 441 ff. för kritik mot »lesser of»-regeln. Jfr resonemanget hos t.ex. Cross, Vanderbilt L. Rev. 1989 s. 269 ff. Jfr även om ansvarets omfattning enligt CERCLA t.ex. konklusionen hos Breen, ELR 1984 s. 10304 ff. 70 880 F.2d 432 (D.C. Cir. 1989). Fallet har rönt stor uppmärksamhet. Se t.ex. i not 63 anförda arbeten samt Chase, Virginia Envtl L. J. 1992 s. 358 ff, Dunford, ELR 1992 s. 10263 ff, Kopp 8 Portney & Smith, ELR 1990 s. 10127 ff, MacDonald, Tul. Envtl L. Rev. 1991 s. 270 ff., Olson, ELR 1989 s. 10551 ff, Robinson, Tex. L. Rev. 1996 s. 200 ff. 71 880 F.2d 432, 442 (D.C. Cir. 1989). 72 Se om Exxon Valdez-o]yekan nedan kap. 8.4.2.3.2., kap. 8.4.2.5. och kap. 8.4.2.6. 73 880 F.2d 432, 443 f. (D.C. Cir. 1989).s. 82

62.319s. 82

63.snail darter, natural resources have values that are not fully captured by the markets. 83

64.system ... As we have previously noted in the context of the "lesser of rule ...s. 83

65.market prices are not acceptable as primary measures of the use values of naturals. 83

66.resources ... We find that DOI erred by establishing a strong presumption in favours. 83

67.of market price and apprisal methodologies.»74 75 På basen härav återförvisades typ B reglerna till DOI för revidering. Court of Appeals uttalade att »DOI should consider a rule that would permit trustees to derive use values for natural resources by summing up all reliably calcula­ ted use values, however measured»15 (kurs. här). Välfårdsekonomiska metoder för värdering i pengar av olika bruksvärden av allmänt och ideellt intresse godtogs i detta syfte som förenliga med CERCLA och »due process».76 7 778s. 83

68.En motsvarande talan om återförvisande av NRD A-förordningens typ A regler avgjordes i Colorado v. United States Department of the interior.11 Typ A reglerna återförvisades här »to permit DOI to develop standard procedures for simplified assessments of natural resource damage consistent with the relevant portions of... Ohio».1*s. 83

69.1994 hade DOI utarbetat en reviderad NRDA-förordning med typ B regler i linje med OAzo-avgörandet.79 Förordningen kompletterades år 1996 med typ A regler i överensstämmelse med Co/orat/o-avgörandet.80 I fråga om skadevärdering och skadeståndsberäkningen bygger den reviderade NRDA-förord­ ningen (grovt förenklat) på att skadestånd skall utgå med ett belopp som mot­ svarar de beräknade kostnaderna för extensivt återställande. In casu (»at the discretion of the authorized official») kan härtill penningersättning utdömas för »ersättningsgilla värden» (»compensable values»). Ersättningsgilla värden definieras som olika med resurserna förknippade bruksvärden (»use value» och »nonuse values»81) som allmänheten går miste om tills återställande hars. 83

70.74 880 F.2d 432, 462 ff. (D.C. Cir. 1989). Jfr redan Commonwealth of Puerto Rico v. S.S. Zoe Colocotroni, 628 F.2d 652, 675 (1st Cir. 1980); cit. nedan kap. 8.3.3.2.2. vid not 253. Se även t.ex. Utah v. Kennecott Corp., 801 F.Supp 553, 571 (D. Utah 1992), där en skadevärdering som byggde på grundvattnets marknadsvärde »adopted a too narrow inter­ pretation of use value by equating such with market value only». Jfr t.ex. Idaho v. Southern Refrigerated Transport Co., 1991 U.S. Dist. LEXIS 1869 (D. Idaho 1991) där det i princip godtogs att naturresurser har »existence value» (se nedan kap 8.4.2.5 vid not 405-408).s. 83

71.75 880 F.2d 432, 464 (D.C. Cir. 1989).s. 83

72.75 880 F.2d 432, 476 ff. (D.C. Cir. 1989).s. 83

73.77 880 F.2d 481 (D.C. Cir. 1989).s. 83

74.78 880 F.2d 481, 491 (D.C. Cir. 1989).s. 83

75.79 Se 59 Fed.Reg. 14262 (1994).s. 83

76.80 Se 61 Fed.Reg. 20560 (1996).s. 83

77.81 Se närmare om dessa värden nedan kap. 8.4.2.1. 320 skett (»loss in services»). Denna värdeminskning kan beräknas med tillämp­ ning av de välfärdsekonomiska metoder som står till buds härför (bl.a. den kontroversiella s.k. »contingent valuation methodology»82). Också den pen­ ningersättning som utdöms för minskning av resursernas bruksvärde skall kanaliseras till olika åtgärder för återställande av de skadade resurserna.83s. 83

78.Vad sedan gäller OPA kan konstateras, att dess bestämmelser om skade­ stånd för skada på naturresurser utformades i syfte att harmonisera detta an­ svar med tolkningen av CERCLA i Ohio- och Co/orat/o-avgörandena.84 Upp­ giften att utarbeta en NRDA-förordning till OPA delegerades till NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) som underlyder det ame­ rikanska handelsministeriet, DOC (Department of Commerce). År 1994 pub­ licerade NOAA ett första förslag till NRDA-förordning.85 Detta förslag hade utarbetats i nära samarbete med DOI och var i stor utsträckning harmoniserat med den reviderade NRDA-förordning som DOI offentliggjorde senare samma år.86 NOAA:s förslag till NRDA-förordning stötte emellertid på hård kritik från inte minst industri- och försäkringsgivarsidan.87 År 1995 publi­ cerade NOAA ett väsentligen reviderat förslag till NRDA-förordning som var mera fokuserat på återställningskostnader.88 På basen av detta förslag utfärda­ des år 1996 slutligen en NRDA-förordning till OPA,89 som på flera centrala punkter avviker från DOI:s motsvarande förordning till CERCLA.90s. 84

79.NOAA:s NRDA-förordning kan beskrivas som en allt annat än lättbegrip­ lig kompromisslösning.91 Den största skillnaden jämfört med DOI:s förord­ ning gäller dock ersättning för värdeminskning. Enligt NOAA:s förordning skall »ersättningsgilla värden» inte längre bestämmas som en skild post. Dettas. 84

80.82 Se närmare om denna metod nedan kap. 8.4.2.3-8.4.2.5.s. 84

81.83 Se 43 CFR § 11.80-11.84.s. 84

82.84 Se ovan kap. 5.3.1. vid not 65 med vidare hänvisningar.s. 84

83.85 Se 59 Fed.Reg. 1062 (1994).s. 84

84.86 Se även om detta samarbete t.ex. 59 Fed.Reg. 1062 (1994) bl.a. s. 1146, 1149 f. samt 59 Fed.Reg. 23098 (1994). Se även närmare om NOAA:s år 1994 publicerade förslag t.ex. kommentarerna av Austin, Harv. Envtl L. Rev. 1994 s. 549 ff. och Pierce, Pepp. L. Rev. 1994 s. 167 ff. Se i korthet även t.ex. Sandvik, Marius nr. 218, 1995 s. 16 ff.s. 84

85.87 Kritiken sammanfattas av NOAA i 59 Fed.Reg. 32148 (1994).s. 84

86.88 Se 60 Fed.Reg. 39803 (1995).s. 84

87.89 Se 61 Fed.Reg. 439 (1996); kodifierad i 15 CFR Part 990.s. 84

88.90 Se utförligt om förordningen t.ex. Seevers, Wash. & Lee L. Rev. 1996 s. 1513 ff, översiktligt t.ex. Schoenbaum s. 168 ff. Det system som förordningen bygger på föresprå­ kades redan av t.ex. Mazzotta & Opaluch & Grigalunas, Nat. Resources J. 1994 s. 153 ff.s. 84

89.91 Jfr även t.ex. Sandvik, JT 1996-97 s. 420.s. 84

90.321 innebär likväl inte att naturresursernas värde betraktas som irrelevant. Men i stället för ekonomisk värdering av naturresurser i syfte att fastställa penning­ ersättning för minskning av bruksvärden, utgår NOAA:s förordning från en mera resursbaserad ersättningsmetod. Principen är att den erforderliga omfatt­ ningen av olika återställningsåtgärder skall »avvägas» mot samtliga naturre­ sursskador (»scaling») — också minskningen av värde tills återställande har skett. Då man har identifierat ett lämpligt återställningsaltemativ av en omfatt­ ning som svarar mot samtliga förluster, kan den för skadan ansvarige antingen verkställa återställningsplanen eller betala ett fastställt belopp för dess verk­ ställande. Till den del förhandlingslösningar inte nås blir det fråga om krav i civilprocessuell ordning. NRDA-förordningen är flexibel och den lämnar stort prövningsutrymme i fråga om de metoder som kan tillgripas för avvägning av återställningsåtgärdema. Den utesluter inte heller avvägning med tillämpning av de metoder som i CERCLA:s NRDA-förordning godtas för penningersätt­ ning. Men enligt systemet i NOAA:s förordning skall då återställningsåtgär­ dema till omfattningen avvägas t.ex. så att åtgärderna medför en kostnad som svarar mot de skadade naturresursernas beräknade penningvärde.92s. 84

91.Medan DOI:s första NRDA-förordningen till CERCLA i Ohio- och Colorado-faA\cn utsattes för kritik av bl.a. miljöorganisationer, har de därefter till­ komna NRDA-förordningama — av lätt förståeliga skäl — utsatts för kritik av inte minst industrin. Olika industrigrupperingar har flera gånger väckt talan i syfte att försöka åstadkomma en revidering av NRDA-förordningama i en för industrin (skadegörarsidan) mera förmånlig riktning. I de flesta fall dock utan att lyckas med sina krav. I National Association of Manufacturers v. De­ partment of the Interior93 upprätthölls sålunda DOI:s typ A regler i samtliga avseenden. Också den av NOAA utarbetade NRDA-förordningen upprätthölls i allt väsentligt i General Electric Co. v. Department of Commerce?4 91 5Kennecott v. Departmen of the Interior93 krävde åter en industrigruppering att DOEs typ B regler skulle revideras på en mängd olika punkter. Men av dessa krav bifölls endast två krav av mera underordnad betydelse.96s. 85

92.92 Se 15 CFR § 990.50-990.66, särskilt § 990.53.s. 85

93.93 134 F.3d 1095 (D.C. Cir. 1998).s. 85

94.94 128 F.3d 767 (D.C. Cir. 1997). Av en industrigrupperings krav om revidering av förordningen på åtta olika punkter godtogs här endast kravet på revidering av 15 CFR § 990.53(b)(3)(i) om att »trustees may ... [r]emove conditions that would prevent or limit the effectiveness of any restoration action (e.g., residual sources of contamination)».s. 85

95.95 88 F.3d. 1191 (D.C. Cir. 1996).s. 85

96.96 Se närmare nedan kap. 8.3.2.3. vid not 210-212. 322s. 85

AVVÄRJANDE OCH ÅTERSTÄLLANDE

Inledande anmärkningar

1.Ovan i kapitel 7.5. har redan berörts vissa mera allmänna och principiella frå­ gor i anslutning till avvärjnings- och återställningsansvaret enligt MskL 6 § 1 mom. Här skall vissa mera specifika tolkningsspörsmål behandlas utgående från en närmare analys av detta stadgande. Enligt 6 § 1 mom. ersätts även:s. 86

2.»1 ) kostnader för behövliga åtgärder som någon har vidtagit för atts. 86

3.avvärja risken for miljöskador som avses i 1 § och som gäller honoms. 86

4.eller för att återställa den skadade miljön i sitt tidigare skick,s. 86

5.2) kostnader som myndigheter har åsamkats på grund av åtgärder soms. 86

6.har vidtagits i syfte att avvärja risken för eller verkningarna avs. 86

7.störningar som avses i 1 § eller för att återställa miljön i sitt tidigares. 86

8.skick, om kostnaderna är skäliga i förhållande till störningen ellers. 86

9.risken för störning och till den nytta åtgärderna har medfört, ochs. 86

10.3) kostnader för nödvändiga utredningar för avvärjningsåtgärder ellers. 86

11.för återställande av miljön enligt 1 och 2 punkten.» Av 6 § 2 mom. framgår vidare att »denna paragraf inte tillämpas på kostnader som indrivs enligt 17 § viteslagen (1113/90)». Avvärjande och återställande genom dylika administrativa tvångsmedel skall dock här inte beröras.97 I betänkandet av miljöskadelagskommissionen föreslogs inte någon mot­ svarighet till den nu gällande MskL 6 §.98 9S9tadgandet tillkom först under ministerieberedningen av propositionen till lagen. På det nordiska planet motsvaras MskL 6 § 1 mom. närmast av DaMskL 2 § nr. 4" och ForL 8 kap. 57 § b) punkten samt 58 §.100 Man kan dock peka på tydliga diskrepanser. En märkbar 97 Se om 6 § 2 mom. Lex. Hollo & Vihervuori s. 215 f., Luntinen s. 11 ff. Se närmare om förvaltningsbeslut om iståndsättande av förorenade områden Tuomainen & Tuomala. 98 I ett avvikande yttrande i Kom.miet. 1990:17 s. 96 menade dock Timo J. Lehtonen att ersättning även borde kunna utgå för skador i form av bl.a. förlust av boplatser för utrotningshotade djur, minskad trivsel på grund av förorenad miljö och väsentliga förluster av naturens skönhetsvärde. Och eftersom »vahingonkärsijä näissä vahingoissa on yleensä yleinen etu, tulee korvauksena useimmiten kyseeseen rahakorvauksen sijasta tilanteen ennalleen palauttaminen». 99 Enligt detta stadgande omfattar skada enligt DaMskL även »rimelige omkostninger til afvaergelse eller forebyggelse af skade eller til genopretning af miljoet». Se närmare härom t.ex. Betoenkning 1992 nr. 1237 s. 174 ff. samt t.ex. Basse & Tonnesen & Wiisbye s. 48 ff. och Pagh, Miljöansvar kap. 10, särskilt s. 410 ff., 414 ff., 447 ff., 469 ff. 100 Enligt ForL 8 kap. 57 § b) punkten utgår ersättning för bl.a. »utgifter som folge av rimelige tiltak for å hindre, begrense, fjeme eller avbote forurensningsskade». Enligt 58s. 86

12.323 skillnad visar sig exempelvis däri, att återställningsansvaret enligt ForL 8 kap. 58 § endast gäller »ikke-tillatt forurensning». I Sverige saknar däremot skadeståndsbestämmelsema i MB 32 kap. (jfr SvMskL) särskilda regler om avvär­ jande och återställande av skador på miljön (se dock 10 kap om efterbehandling). Men som framgått ovan kan myndighetskostnader för avvärjande och återställande av skador på miljön (allmänna intressen) även »individualiseras» och ersättas enligt reglerna för sakskada.101 Hur långt skadeståndsansvaret i svensk rätt här kan föra vill jag dock inte uttala mig närmare om.102 Jag nöjer mig här med att hänvisa till förarbetena till MB 32 kap., där man fann att det föreligger goda möjligheter att med dessa bestämmelser »komma till rätta med intrång i naturskyddsintressen såsom förlust av biologisk mångfald».103s. 86

13.För finsk rätts del gäller att MskL 6 § är synnerligen bristfälligt motiverad. Någon närmare auktoritativ förklaring av stadgandet finner man inte.104 HDpraxis har tillsvidare inte heller utbildats kring 6 § 1 mom. Man kan visserli­ gen finna rättspraxis om skadeståndsansvar utom MskL för avvärjnings- och återställningsåtgärder. I dessa fall har emellertid tvistefrågan i regel endast rört om ett ansvar för åtgärderna över huvud taget kan gälla (vilket synes ha besvarats jakande),105 eller om detta ansvar skall vila på culpagrund eller in­ § kan åter ersättning utgå for »ikke-tillatt forurensning som hindrer, vanskeliggjor eller begrenser utbyttet av å utove allemannsrett utenfor naering ... så langt det gjelder rimelige utgifter til å gjenopprette miljoet slik at allemansretten i storst mulig utstrekning skal kunne utoves som tidligere». Se närmare om stadgandena t.ex. Otprp nr 33 (1988-89) s. 47 ff., 71 ff. samt t.ex. Bugge s. 383 ff., 392 ff. och Tyrén s. 162, 164 ff.s. 87

14.101 Se ovan kap. 7.5.2.2., kap. 7.5.2.3., kap. 7.5.3.2., kap. 7.5.3.3. och kap. 7.6. Jfr även ovan kap. 8.1. vid not 1-4.s. 87

15.102 Se dock närmare Andersson, Trepartsrelationer s. 233 ff, särskilt s. 244 ff. och t.ex. diskussionen av Bengtsson, Återverkningar s. 167 ff., Darpö s. 262 ff.s. 87

16.103 Se SOU 1996:103, del 1 s. 631, låt vara att man här närmast diskuterade utgående från NJA 1995 s. 249 och kostnader som har blivit onyttiga (se även ovan kap. 7.5.2.2., särskilt vid not 432-434). Som JR Lind fann i detta rättsfall finns det dock inte »någon rimlig anledning att i rättstillämpningen skilja det fallet att redan nedlagda kostnader blivit onyttiga från det fallet att skadan leder till nya oväntade utgifter». Sådana nya utgifter torde väl också här kunna omfatta t.ex. kostnader för återställande av skador på miljön.s. 87

17.104 I Reg.prop. 1992:165 ägnas MskL 6 § endast en halv sidas utrymme på s. 10 f. och ytterligare en halv sidas utrymme på s. 26.s. 87

18.105 Se från nyare finsk rättspraxis t.ex. HD 1998:34 (ref. ovan kap. 7.5.2.2.), HD 1995:108 (ref. ovan kap. 7.5.2.2. vid not 412-413), och HD 1990:143 (ref. ovan kap. 7.5.2.2. vid not 425^130), Jfr även från övrig nordisk rättspraxis t.ex. RG 1979 s. 715 (ref. ovan kap. 7.5.2.2. vid not 440-442), och UfR 1988 s. 878 (ref. ovan kap. 7.5.2.2. vid not 443). (Jfr härtill även t.ex. den ovan kap. 6.2.1. vid not 43-54 anförda nordiska och tyska rättspraxisen.) Se även närmare diskussionen ovan kap. 7.5. och kap. 7.6. 324 träda oberoende av vållande,106 etc. Också exempelvis frågan om kostnaderna for åtgärderna skall presteras ur försäkring har aktualiserats i flera rättsfall.s. 87

19.I t.ex. HD 1995:108107 var det bl.a. fråga om läcka från en jordförlagds. 88

20.bensintank utgjorde en sådan händelse som omfattades av ansvarsför­s. 88

21.säkringen så att saneringskostnaderna kunde ersättas ur denna. Skadas. 88

22.orsakad genom förorening uteslöts i försäkringsvillkoren. Enligt dessas. 88

23.villkor omfattades dock även förorening vid »skada som orsakats av ens. 88

24.tillfällig händelse eller ett tillälligt förhållande, eller av att det i bygg­s. 88

25.nad eller anordning plötsligt och oförutsett har uppkommit fel ellers. 88

26.brist» (förf, övers.). HD konstaterade att läckaget hade uppstått unders. 88

27.en längre tid, och att den slutliga skadan hade orsakats genom uppre­s. 88

28.pade små utsläpp i samband med varje tankning. HD fann trots dettas. 88

29.konstaterande att läckaget omfattades av försäkringen. — Synbarligens. 88

30.tolkades försäkringsvillkoren här försäkringstagarvänligt.10s. 88

31.Också i t.ex. de ovan kap. 7.5.2.2. anförda HD 1998:34 och HDs. 88

32.1997:51 var det fråga om en försäkringsrättslig anknytning. Däremot är det betydligt mera ont om rättspraxis där föremålet för tvisten har gällt själva avvärjandet eller återställandet — åtgärdernas innebörd, deras om­ fattning eller skälighet, etc. Orsakerna till rättsfallstorkan kan vara flera. Det är säkert även sant som sägs, att de flesta spörsmål i anslutning till åtgärder för avvärjande och återställande av skador på miljön primärt inte hör hemma i den juridiska disciplinen.109 Vissa klart juridiska frågeställningar kan dock identifieras. Intresset riktar sig här främst mot MskL 6 § 1 mom. 2 punkten.s. 88

Vad avses med kostnader för avvärjande och återställande?

1.8.3.2.1. Vilka åtgärder täcker ansvaret? En redogörelse för MskL 6 § 1 mom. försvåras av att terminologin på mångas. 88

2.106 Se från nyare finsk rättspraxis t.ex. HD 1995:108 (se ovan kap. 6.2.1. vid not 42). Se även ovan kap. 6.2.1. vid not 43-54 for hänvisningar till liknande övrig nordisk och utomnordisk rättspraxis.s. 88

3.107 Se även om detta rättsfall ovan kap. 4.3.1.1. vid not 37, kap. 6.2.1. vid not 42, kap. 7.5.2.2. vid not 412-413.s. 88

4.108 Jfr den strängare tolkningen i t.ex. Hornsberg & Lett s. 18 med vidare hänvisning­ ar: »Det er en betingelse, at såvel årsag som virkning skal vasre pludselig. Skade, der f.eks. skyldes slitage, taenng, manglende vedligeholdelse o.lign., daskkes ikke ... Herved udelukkes forst og fremmest siveskader fra ... udsivning f.eks. af olie fra taerede olietanke ...»s. 88

5.109 Se t.ex. Mazzotta & Opaluch & Grigalunas, Nat. Resources J. 1994 s. 153 ff., särskilt s. 158 ff. (»scientific approaches»). Jfr t.ex. Wendel, Colum L. Rev. 1991 s. 449.s. 88

6.325 punkter är oenhetlig, t.o.m. förvirrande.110 Enligt 6 § 1 mom. ersätts bl.a. kost­ nader för »avvärjande». I den finskspråkiga lagtexten talas om »torjunta». En mera konsekvent och lämplig översättning till svenska hade egentligen varit »bekämpande».111 I propositionen till MskL talas även om »bekämpningsåtgärder»,112 men detta uttryck används där för både »avvärjande (»torjunta») och »återställande» (»ennallistaminen») enligt 6 § 1 mom. Också i litteratu­ ren ser man att termerna används inkonsekvent.113s. 88

7.Ovan har jag talat om »avvärjande» då jag har avsett dels åtgärder i syfte att undvika hotande störning, dels åtgärder i syfte att bekämpa inträffade stör­ ningar inklusive åtgärder för begränsande av uppkomna skador.114s. 89

8.I 6 § 1 mom. 1 punkten talas endast om att »avvärja risken för miljö­s. 89

9.skador som avses i 1 §», medan det i 2 punkten talas om att »avvärjas. 89

10.risken för eller verkningarna av störningar som avses i 1 §». Dennas. 89

11.skillnad ges inte någon förklaring i förarbetena till MskL. På basen avs. 89

12.en bokstavlig tolkning kunde man möjligen anse att 1 punkten i dettas. 89

13.avseende är snävare än 2 punkten.115 Redan den allmänna skyldighetens. 89

14.att vidta skäliga åtgärder för att begränsa (»awäija») skada torde emel­s. 89

15.lertid också i förhållande till 1 punkten kunna föra lika långt som 2s. 89

16.punkten.1161 praktiken kan man knappast heller dra någon skarp gränss. 89

17.mellan avvärjande av störning och avvärjande av skada. Också t.ex.s. 89

18.Hollo & Vihervuori anför att det är klart att 1 punkten »kattaa myös jos. 89

19.tapahtuneet häiriöt ja niistä vielä seuraamassa olevat vahingot».117 Kostnaderna för dylika åtgärder kan i skadeståndsrättsligt hänseende även komma att betraktas som räddningsskador.118 Som dylikt avvärjande kans. 89

20.110 Jfr även t.ex. Wickham m.fl., Baylor L. Rev. 1993 s. 406.s. 89

21.111 Jfr t.ex. L maa-alueilla tapahtuvien öljyvahinkojen toijumisesta (378/1974), vilken på svenska lyder L om bekämpande av oljeskador som uppkommer på land.s. 89

22.112 Se Reg.prop. 1992:165 s. 10 f., 26.s. 89

23.113 Hollo & Vihervuori s. 199 anför att »ennallistamiseen (kurs, här) häiriön poistamiseksi voidaan ryhtyä jo odottamatta ympäristövahingon toteutumista». Enligt ordalydel­ sen till MskL 6 § 1 mom. vore det dock här riktigare att tala om »torjunta» (»avvärjande»). På s. 201 används åter »återställande» synonymt med »upprensning» (»puhdistaminen»), som annars även betraktas som »avvärjning» (»bekämpning»). Även t.ex. Luntinen s. 25 f. och Tuomainen s. 383 talar om upprensning av förorening som exempel på återställande.s. 89

24.114 Se t.ex. ovan kap. 7.5.2.2. särskilt vid not 411-423, kap. 7.5.3.2. särskilt vid not 451-465, kap. 7.5.3.3. särskilt andra stycket samt vid not 514-519.s. 89

25.115 Denna tolkning tycks företrädas av t.ex. Luntinen s. 24 och Steiner s. 258.s. 89

26.116 Se ovan kap. 7.5.3.2. vid not 450-465, särskilt vid not 460 med hänvisningar.s. 89

27.117 Hollo & Vihervuori s. 196.s. 89

28.118 Se t.ex. diskussionen ovan kap. 7.5.2.2. om HD 1998:34 (särskilt vid not 421) samt kap. 7.5.3.2. vid not 451 -465, kap. 7.5.3.3. vid not 514-519. 326 betraktas exempelvis förhöjd bekämpningsberedskap vid konkret och över­ hängande fara för störning,119 åtgärder i syfte att förhindra att en inträffad för­ orening sprider sig, sanering (upprensning) av förorenad mark eller förorenat vatten, avlägsnande av stömingskällor, o.s.v. Enligt exempelvis CLC art. 1.7 kan åter dessa åtgärder ersättas som »preventive measures», medan man i t.ex. amerikansk rätt bl.a. talar om »removal» och »remedial actions».120s. 89

29.Med »återställande» (jfr »restoration», »reinstatement», »Wiederherstell­ ung») har jag däremot ovan121 — i linje med den internationella begreppsanvändningen122 — avsett ett mera vidsträckt begrepp. Genom återställande för­ söker man reparera eller återskapa miljön i sitt tidigare skick. Återställande riktar sig mot sådana »restskador» som kvarstår efter awäijningsåtgärder eller skador i fall där awäijande över huvud taget inte kommer i fråga. Här kan det t.ex. bli fråga om planterande av växtlighet eller utsättande av djur i stället för den flora och fauna som har förstörts,123 återskapande den naturliga livsmiljön för drabbade arter genom införande av ny biomassa124 (t.ex. våtmark eller bottensediment125), restaurerande av skadade kulturintressen,126 liksom återin­ förande av allemansrättsliga friluftsmöjligheter127 o.s.v. Dylikt återställande av naturresurser kan i många fall helt eller delvis bäst ske genom naturens egen återhämtningsförmåga. Man talar här om »naturlig återhämtning» (»natural recovery»).128 Återställningsåtgärdema anses då ofta — där detta är skäligt — fa gå ut på att bistå processerna för den naturliga återhämtningen i syfta ett försnabba denna. I t.ex. CMI:s riktlinjer om ersätt­s. 90

30.119 Jfr ovan kap. 7.5.3.2. vid not 455 om ND 1988 s. 117 (Helsingfors rådstuvurätt).s. 90

31.120 Se ovan kap. 7.5.3.2. vid not 453-457 och 461—464, kap. 7.5.3.3. vid not 515-516.s. 90

32.121 Se t.ex. ovan kap. 7.5.2.2. särskilt vid not 424-443, kap. 7.5.3.2. särskilt vid not 466-476, kap. 7.5.3.3. särskilt andra stycket.s. 90

33.122 Se t.ex. de la Rue & Anderson s. 503, Saxe, Env. Liability 1994 s. 60, SchmidtSalzer s. 839 med hänvisning till förarbetena till UmweltHG (cit. ovan kap. 7.5.3.2. not 474), Wickham m.fl., Baylor L. Rev 1993 s. 407. Se även distinktionen i t.ex. IOPC Fund, FUND/WGR.7/21 (20 June 1994) para. 7.2.6-7.2.17, para. 7.3 (se ovan kap. 8.2.1. not 30). 123 Jfr t.ex. Reg.prop. 1999:84 s. 91 om återställande enligt MiljöskyddsL 13 kap. 84 § 1 mom. 3 punkten. Se även ovan kap. 7.5.3.2. vid not 470 om HD 1990:1 som gällde fiskutplantering (jfr UfR 1988 s. 878 ovan kap. 7.5.2.2. vid not 443), samt kap. 7.5.2.2. vid not 440-442 om RG 1979 s. 715 som gällde utsättning av kanadagäss. Jfr FFR 1966 s. 236 (ovan kap. 7.5.2.2. i not 437) om ersättning med kostnader för återanskaffning av storlom. 124 Jfr t.ex. Unsworth & Bishop, Ecological Economics 1994 s. 35 ff. 125 Jfr t.ex. skadebeskrivningen i Patmos-faWei (se ovan kap. 7.2.2.2.I. vid not 91). 126 Jfr t.ex. alternativen i NJA 1993 s. 753 (ref. ovan kap. 7.5.2.1.). 127 Jfr t.ex. lösningen i ForL 8 kap. 58 § (se närmare nedan kap. 8.3.2.3.). 128 Se om terminologin t.ex. Sandvik, Skadeståndsansvar s. 142 med hänvisningar.s. 90

34.327 ande av föroreningsskador fastslås sålunda att »measures of reinstatement» även kan inkludera »appropriate steps to promote the restoration of the dama­ ge or assist in its natural recovery»™ (kurs. här). I förhållande till IOPC Fund:s ersättningsprinciper noterades åter »the point made by the Director ... that the marine environment had a great potential for natural recovery (kurs. här) and that there were limits to what man could actually do in taking mea­ sures to improve the natural process».1 1320 9Också enligt de amerikanska NRDAförordningama gäller att möjligheten till naturlig återhämtning och bistående av denna återhämtningsprocess alltid skall beaktas som ett alternativ för åter­ ställande.131 Samma mönster följs i EG-kommissionens förslag till direktiv om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador.132 Det är knappast nå­ got som talar för att göra en avvikande bedömning enligt MskL 6 § 1 mom.133s. 90

35.Myndigheter kan vidare åsamkas kostnader för åtgärder vidtagna i syfte att övervaka eller kontrollera avvärjande eller återställande som sker t.ex. frivil­ ligt av den för skadan ansvarige eller genom naturlig återhämtning. Kan kost­ naderna för dylika åtgärder ersättas enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten?s. 91

36.Som jämförelse kan nämnas att i USA ansvaret för myndigheters övervaknings­s. 91

37.kostnader (»monitoring costs») är delvis omstritt. I rättspraxis har man dock i regels. 91

38.ansett att myndigheter har rätt till ersättning för kostnader som dessa har åsamkatss. 91

39.om de själva har vidtagit direkta åtgärder i syfte att t.ex. undersöka, utvärdera ellers. 91

40.övervaka ett inträffat utsläpp av förorenande ämnen eller ett hotande utsläpp.134 Oms. 91

41.myndigheterna däremot inte övervakar själva utsläppet utan sådana awärjningsåt-s. 91

42.gärder som vidtas av den för skadan ansvarige (frivilligt eller på uppmaning av ens. 91

43.myndighet), blir rättsläget mera kontroversiellt.s. 91

44.I t.ex. United States v. Rohm and Haas Co. ansågs att myndighetskostnaders. 91

45.för övervakande av awärjningsåtgärder vidtagna av den ansvarige parten över hu­s. 91

46.vud taget inte var ersättningsgilla »removal costs» enligt CERCLA.135 Avgörandets. 91

47.har kritiserats.1361 t.ex. United States v. Lowe ansågs dock att även dylika kostna-s. 91

48.129 CMI, Guidelines on Oil Pollution Damage (8th October 1994) para. 12(a). Se även om dessa riktlinjer ovan kap. 8.2.1. vid not 31-32.s. 91

49.130 IOPC Fund, FUND/WGR.7/21 (20 June 1994) para. 7.3.15.s. 91

50.131 Se 43 CFR § 11.82(c)(2) samt (d)(6)-(7), 15 CFR § 990.53(b)(2). Se även ovan kap. 8.2.2.2. vid not 54. Se även från rättspraxis t.ex. United States v. Great Lakes Dredge, 1999 U.S. Dist. LEXIS 17612, *22 ff. (S.D. Florida 1999), där kostnaderna för aktiva återställningsåtgärder inte ersattes då naturlig återhämtning var ett skäligare alternativ.s. 91

51.132 XOA/(2002) 17 slutlig, art. 2.1.16.a). Se även vidare härom EC Study on Damage to Natural Resources s. 30 ff.s. 91

52.133 Se även Sandvik, Skadeståndsansvar s. 142.s. 91

53.134 Se t.ex. Amoco Oil Co. v. Borden, Inc., 889 F.2d 664 (5th Cir. 1989), New York v. Chemical Waste Disposal Corp., 836 F.Supp. 968 (E.D. New York 1993).s. 91

54.135 2 F.3d 1265 (3d Cir. 1993).s. 91

55.136 Se särskilt rättsfallskommentaren av Wee, Nat. Resources J. 1995 s. 711 ff. 328s. 91

56.der är ersättningsgilla enligt CERCLA.137 Rättsläget anses likväl vara oklart.138s. 92

57.I förhållande till OPA har frågan om ersättningsbarheten av dylika myndig-s. 92

58.hetskostnader prövats i ett flertal rättsfall.139! t.ex. Conoco, Inc. v. United Statess. 92

59.konkluderades att OPA:s definitioner av »remove» och »removal» var tillräckligts. 92

60.extensiva för att inkludera också myndighetskostnader för övervakande av avvärj -s. 92

61.ningsåtgärder som den ansvarige parten har förpliktats till av den övervakandes. 92

62.myndigheten.1401 United States v. Hyundai Merchant Marine Co. fann emellertids. 92

63.United States District Court for the District of Alaska först att OPA:s definitioners. 92

64.av »remove» och »removal» inte kunde inkludera dylika myndighetskostnader.141s. 92

65.Efter att ha omprövat avgörandet fann dock samma domstol att också dessa kost­s. 92

66.nader kunde ersättas.142s. 92

67.I t.ex. United States v. Murphy Exploration & Production Co. betonadess. 92

68.åter att »all removal costs are not conclusively presumed to be reasonable».1431s. 92

69.detta fall krävde kustbevakningen ersättning för övervakningskostnader om totalts. 92

70.$20 000. Övervakningen hänförde sig till avvärjningsåtgärder som utfördes pås. 92

71.försorg av den ansvarige parten efter ett utsläpp av ca 500 gallon olja. (1 gallon =s. 92

72.3,8 liter.) Av det krävda beloppet bestod $17 000 av att kustbevakningen den 23s. 92

73.juli 1992 hade övervakat avvärjningen från luften med helikopter till en kostnads. 92

74.om $3 700 per timme. En dag tidigare hade kustbevakningen betalat endast $900s. 92

75.för att med helikopter under en timmes tid övervaka avvärjandet. Domstolen utta­s. 92

76.lade härvid: »This Court would be remiss in allowing such an arbitrary, capriciouss. 92

77.and irrational expenditure ... and will permit recovery for the overflight on July 23,s. 92

78.1992, in the amount of $1,278.00, based on the rational July 22, 1992, rate ofs. 92

79.$900.00 per hour plus $378.00 in non-rate charges.»144 — Avgörandet kritiserass. 92

80.av Alarcon & Jennings som bl.a. menar, att varken övervakningsåtgärdema ellers. 92

81.det utdömda beloppet stod i rimlig proportion till omfattningen av utsläppet.145 För egen del är jag benägen att anse, att MskL 6 § 1 mom. 2 punkten bör kun­ na täcka också ovan avsedda åtgärder.146 Här kan dock kravet på att kostna­ derna bör vara skäliga accentueras, inbegripet ett krav på att åtgärderna bör vara nödvändiga och stå i rimlig proportion till omfattningen av störningen eller skadan.147 (Se närmare om skälighetsrekvisitet nedan kap. 8.3.3.). Enligt MskL 6 § 1 mom. ersätts kostnader för avvärjande och återställande 137 118 F.3d 399 (5th Cir. 1997). 138 Se t.ex. de la Rue & Anderson s. 329. 139 Se utförligt härom även Alarcon & Jennings, Tul. Mar. L. J. 1997 s. 419 ff. 140 1994 U.S. Dist. LEXIS 1025 (E.D. Louisiana 1994). Jfr härmed även United States v. Conoco, Inc., 1996 AMC 872 (E.D. Louisiana 1996). 141 1995 AMC 2168 (D. Alaska 1995). 142 United States v. Hyundai Merchant Marine Co., 1996 AMC 744 (D. Alaska 1996). 143 1996 AMC 2883 (E.D. Louisiana 1996). 144 1996 AMC 2883, 2889 (E.D. Louisiana 1996). 145 Alarcon & Jennings, Tul. Mar. L. J. 1997 s. 436. 146 Jfr även t.ex. Pöyhönen s. 147, 184, idem, Oikeustiede-Jurisprudentia 1999 s. 356. Se även t.ex. EC Study on Damage to Natural Resources s. 32 f. 147 Jfr IOPC Fund, Annual Report 1989 s. 31 om ett finskt ersättningskrav för övervak­ ning av Antonio Gramsci. Jfr även Alarcon & Jennings, Tul. Mar. L. J. 1997 s. 436 ff.s. 92

82.329 »som har vidtagits». Denna skrivning tyder — åtminstone vid första anblick — på att ersättning inte kan utgå på förhand med kostnader för framtida åtgär­ der.148 MskL 6 § 1 mom. skulle på denna punkt i så fall innebära en sämre lösning än t.ex. ersättning med kostnaderna för reparation enligt SkL 5 kap. 5 §, som möjliggör förhandsersättning.149 Man märker även att enligt CLC och flera andra konventioner ersättning kan utgå med skäliga återställningskostnader »undertaken or to be undertaken».150 Också från ett vidare rättsjämförande perspektiv förefaller på denna punkt MskL 6 § 1 mom. vara udda.151s. 92

83.Å andra sidan har man även tagit fasta på MskL 9 § som gäller ersättning för framtida skador. Man har ansett att det på basen av detta stadgande är fullt möjligt att utdöma ersättning även för framtida återställningskostnader.152 För egen del är jag emellertid inte lika övertygad om att en sådan tolkning till alla delar inryms ens i ordalydelsen till 9 §.153 Och kan man genom en extensiv tolkning av 9 § verkligen omkullkasta den explicita skrivningen i 6 § 1 mom.?s. 93

84.Betydelsen av att MskL 6 § 1 mom. begränsas till åtgärder som har vidtag­ its reduceras dock av de ovan (kap. 8.2.1.) omtalade möjligheterna till avvär­ jande och återställande genom förvaltningsrättsliga tvångsåtgärder.154 Men som framgått ovan är det strikta återställningsansvaret enligt MskL strängare än motsvarande offentligrättsliga ansvar.155 Den offentligrättsliga regleringens. 93

85.148 Se tex. Wetterstein i DL 1993 s. 321, SvJT 1993 s. 748, Env. Liability 1995 s. 47.s. 93

86.149 Se även ovan kap. 7.5.3.2. vid not 477-479.s. 93

87.150 CLC art. 1.6 såsom denna bestämmelse lyder enligt 1992 års ändringsprotokoll (se även ovan kap. 7.2.2.3. vid not 122-123). Jfr även t.ex. CRTD art. 1.10, HNS art. 1.6, Europarådskonventionen art. 2.7, 1997 års ändringsprotokoll till Wienkonventionen art. 2, samt 1999 års Baselprotokoll art. 2.s. 93

88.151 Varken ForL 58 § eller DaMskL 2 § nr. 4 begränsar ersättningen till endast vidtagna åtgärder. Se för dansk del även Betcenkning 1992 nr. 1237 s. 176. Inte heller återställningsregeln i t.ex. den tyska UmweltHG 16 § begränsas till endast vidtagna åtgärder. En skyldighet att använda ersättningen enligt denna bestämmelse till återställande uppställs dock. Se närmare t.ex. Salje s. 380 f. Jfr Betcenkning 1992 nr. 1237 s. 176. Jfr även om amerikansk rätt ovan kap. 8.2.2.1. vid not 46, kap. 8.2.2.2. vid not 63, 79-83, 91-92.s. 93

89.152 Se t.ex. Hollo & Vihervuori s. 210 f. Jfr även t.ex. Luntinen s. 36.s. 93

90.153 Intresset riktar sig här mot följande skrivning i 9 §: »Kan den miljöskada som i framtiden orsakas av en störning uppskattas på förhand, skall ersättning på begäran bes­ tämmas på förhand som en engångsersättning eller som en årsersättning.» Möjliggör denna skrivning förhandsersättning med kostnaderna för återställande av en skada på miljön som redan har orsakats av en störning? I vilket fall som helst är det klart att 9 § inte tillkom med tanke på detta. I Reg.prop. 1992:165 s. 29 anförs att avsikten med 9 § är, att MskL till denna del skall motsvara förhandsersättning vid tillståndsärenden enligt VL.s. 93

91.154 Detta betonas särskilt av Hollo & Vihervuori s. 211.s. 93

92.155 Se ovan kap. 8.2.1. vid not 14. 330 förmår redan därför inte helt uppväga utformningen av återställningsansvaret enligt MskL. Vidare kunde förhandsersättning enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten bli av viss betydelse med tanke på t.ex. kostnader för övervakande och kontrollerande av återställande som sker på försorg av den för skadan an­ svarige eller genom naturlig återhämtning (ovan). En möjlighet till ersättning med framtida kostnader kan härtill vara processekonomiskt förnuftigt.156 8.3.2.2. Vilka kostnader täcker ansvaret? De i MskL 6 § 1 mom. 2 punkten avsedda åtgärderna kan ge upphov till myndighetskostnader av två huvudsakliga slag; sk. fasta kostnader (ibland talas om »operationella kostnader») samt s.k. särkostnader (ibland talas om »mer­ kostnader»). Med fasta kostnader avses sådana kostnader som ifrågavarande myndighet i vilket fall som helst skulle ha haft. Hit räknas bl. a. normala löneoch övriga administrationskostnader, samt lokal- och kapitalkostnader. Med särkostnader avses däremot sådana extra kostnader som annars inte hade upp­ kommit såsom kostnader för övertidsarbeten, extra drifts- eller anskaffnings­ utgifter, etc. I praktiken kan de fasta kostnaderna ofta bilda en betydande del av myndigheters kostnader för avvärjande och återställande. De fasta kost­ naderna är emellertid problematiska i skadeståndsrättsligt hänseende.s. 93

93.Från rättspraxis har bl.a. HD 1982 II 117 rönt uppmärksamhet: A hade på en holme utan skäl skjutit en nödraket. A dömdes till straff för ofog och ålades att till staten ersätta kostnaderna för efterspaning. Skadeståndet beräknades enligt de grunder som framgick av förordningarna om avgifter för behöriga myndigheters prestationer. Dessa förordningar157 hade utfärdats med stöd av den tidigare lagen om grunderna för avgifter till staten (980/1973). Utgångs­ punkten var härvid att avgiftens storlek skulle motsvara prestationens självkostnadsvärde, vilket inkluderade såväl fasta kostnader som särkostnader.158s. 94

94.156 Jfr även In the Matter of Oil Spill by the Amoco Cadiz Off the Coast of France on March 16, 1978, 1992 AMC 913, 943 (7th Cir. 1992), där det betonas att »the [district] court could have inquired how much it would have cost to clean up and restore the coast­ line using prudent methods and awarded that sum as damages, without regard to the actual cost. If the plaintiffs used inefficient methods, they would have bom the loss; if they were thrifty, they could have kept the surplus. This too, would have shortened the trial ...». 157 F 256/1979 om avgifter för prestationer som hör till försvarsministeriets förvalt­ ningsområde, samt F 141/1978 om avgifter för gränsbevakningsväsendets prestationer.s. 94

95.158 Se 2 § 1 mom. Se även härom t.ex. Routamo, Festskr. Matti Ylöstalo s. 335 ff., särskilt s. 228 f., Saarnilehto, Festskr. Allan Huttunen s. 168 f.s. 94

96.331 Jfr den nu gällande L om grunderna för avgifter till staten (150/1992).159s. 94

97.Eftersom fråga var om straffbar handling är det givet att också ren förmögenhetsskada kunde ersättas.160 Saarnilehto polemiserar dock mot skadeberäkningen, varvid han särskilt betonar att staten inte i SkL har försatts i en annan position än andra skadelidande. En rätt för staten att erhålla ersättning med fasta kostnader innebär likväl enligt Saarnilehto att man gör ett sådant avsteg från differensläran,161 att staten härigenom försätts i en bättre ställning än övriga skadelidande.162 Som jämförelse hänvisas — enligt min mening dock tämligen missvisande — till HD 1982 II 121:s. 95

98.I detta fall hade från en servicestation tillgripits olika slag av egendoms. 95

99.som där var till salu. De åtalade ålades att i skadestånd betala återan-s. 95

100.skaffningspriset för den förkomna egendomen, utökat med hanterings­s. 95

101.kostnader som anslöt sig till anskaffning och utställande till försäljnings. 95

102.av varor som motsvarade de tillgripna. I fråga om skadeberäkningens. 95

103.uttalade HD att »syftet med ersättande av sakskada enligt skadestånds­s. 95

104.lagen 5 kapitlet 5 § är, att den skadelidande genom ersättningen skalls. 95

105.komma möjligast nära det förhållande som hade rått utan skadehändel-s. 95

106.sen» (förf, övers.). — På basen av denna anknytning till differenslärans. 95

107.menar Saarnilehto att de ersatta hanteringskostnaderna endast bestods. 95

108.av sådana kostnader som eljest inte hade uppkommit, såsom kostnaders. 95

109.för beställande av nya varor, eventuella fraktkostnader och övertidser­s. 95

110.sättningar.163 Något sådant framgår likväl inte. HD anknöt till differens­s. 95

111.läran enbart som ett skäl för att i detta fall ersättning inte skulle utgå förs. 95

112.utebliven vinst. Varorna i fråga var föremål för snabb omsättning ochs. 95

113.affarsidkaren måste normalt vara beredd på snabba och fortgåendes. 95

114.lagerpåfyllningar samt hålla sig med ett buffertlager. Med beaktandes. 95

115.härav fann HD det inte bevisat, att affarsidkaren genom brottet skulles. 95

116.ha gått miste om försäljningsmöjligheter och därmed affärsvinst. I HD 1983 II 159 hade åter aktivister på en schaktningsarbetsplats trängt sig innanför en grävmaskins aktionsradie, varvid maskinens förare hade varit tvungen att sluta använda densamma. Aktivisterna dömdes till straff för nöd­ gande samt ålades att ersätta vattenstyrelsens särkostnader (extra löne-, dagtraktaments-, rese- och övemattningskostnader samt grävmaskinsstillestånd). Saarnilehto menar att detta fall klart förefaller bygga på skadeberäkning enligt differensläran och att enligt detta fall endast särkostnader kan betraktas soms. 95

117.159 Se 6 § 1 mom. samt F om grunderna för avgifter till staten (211/1992) 1 §.s. 95

118.160 Se även ovan kap. 7.3.3. vid (i).s. 95

119.161 Se ovan kap. 7.1. vid not 2-4 om differensläran.s. 95

120.162 Saarnilehto, Feskr. Allan Huttunen s. 167 ff.s. 95

121.163 Anfört arbete s. 171 f. 332 ersättningsgilla.164 Slutsatsen är emellertid vågad, eftersom det av själva avgö­ randet inte framgår om ersättning även krävdes för fasta kostnader. Däremot framgår det entydigt av exempelvis följande tre HD-fall att också myndighe­ ters fasta kostnader kan ersättas:s. 95

122.HD 1998:149: A hade lurat Folkpensionsanstalten (FPA) att åt sin fa­s. 96

123.milj betala ogrundade resekostnadsersättningar för mer än 80 000 mark.s. 96

124.Gärningen hade tillräknats A som grovt bedrägeri. Trots A:s svåra eko­s. 96

125.nomiska och andra förhållanden var A skyldig att till fullo ersätta FPAs. 96

126.för den ekonomiska fördel A erhållit genom det uppsåtliga brottet.s. 96

127.Brottsutredningen hade inte orsakat FPA extra lönekostnader. A vars. 96

128.skyldig att ersätta FPA för de normala lönekostnaderna under utred­s. 96

129.ningstiden för den personal som anlitats för att utreda brottet.165s. 96

130.HD 1994:42: En kommuns arbetstagare hade under arbetstids. 96

131.städat upp efter ett brott, besökt läkare samt deltagit i polisförhör ochs. 96

132.rättegång. Kommunen yrkade på ersättning av gärningsmannen för des. 96

133.löner som den hade betalt till arbetstagarna för nämnda tid. Ersättnings-s. 96

134.yrkandet godkändes i fråga om städningen och läkarbesöken, mens. 96

135.förkastades till övriga delar.s. 96

136.HD 1990:107: En stad hade låtit några av sina anställda repareras. 96

137.de skador som hade uppkommit på stadens egendom till följd av brott.s. 96

138.Utöver material- och andra kostnader ersattes de löneutgifter och soci­s. 96

139.alkostnader som reparationsarbetet medfört för staden. — RR ogillade,s. 96

140.med hänvisning till HD 1983 II 159 (ovan), talan till övriga delar äns. 96

141.övertidsersättning till en anställd. HD fann däremot att även de fastas. 96

142.lönekostnaderna var ersättningsgilla.s. 96

143.Se däremot för svensk del NJA 1983 s. 209, NJA 1989 s. 251. Kostnaderna för räddningsväsendet förefaller dock bilda en särskild kategori. Huvudregeln enligt SkL förefaller härvid vara, att varken fasta kostnader eller särkostnader betraktas som ersättningsgilla:s. 96

144.HD 1992:131: Den åtalade som hade förorsakat en eldsvåda genoms. 96

145.mordbrand var inte skyldig att ersätta kommunen för släcknings-s. 96

146.kostnadema då dessa, med beaktande av kommunens skyldigheter be­s. 96

147.träffande brandvämet, inte för kommunen utgjorde i SkL avsedd ersätt-s. 96

148.ningsgill skada och då i lag inte ingick särskilt stadgande om skyldighets. 96

149.att ersätta sådan skada. — HD uttalade att »tulipalon sammutuskustan-s. 96

150.nukset eivät miltään osalta (kurs, här) muodosta kunnalle sellaistas. 96

151.vahinkoa, joka kuuluisi murhapolttosäännöksillä suojattuihin etuihin». 164 Anfört arbete s. 175. Jfr även t.ex. Luntinen s. 31. 165 Jfr även t.ex. NJA 1994 s. 709: Ett försäkringsbolags utredningskostnader föranled­ da av bedräglig skadeanmälan utgjorde en ren förmögenhetsskada vållad genom brott och därför ersättningsgilla enligt SvSkL 2 kap. 4 §. — Hellner, Skadeståndsrätt s. 70 konstate­ rar att utredningskostnader som följd av sakskada i allmänhet inte är ersättningsgilla.s. 96

152.333s. 96

153.Detta förefaller innebära att både fasta kostnader och särkostnader härs. 97

154.ansågs falla utanför normskyddet.166s. 97

155.HD 1999:121: A hade utan giltig orsak tryckt på brandalarm-s. 97

156.knappen i ett hotell. Som ersättning för stadens kostnader för brandkår­s. 97

157.ens utryckning kunde inte ådömas den summa som stadens räddnings­s. 97

158.nämnd hade bestämt som ersättning för okynnesalarm, utan frågan oms. 97

159.ersättning för staden skulle avgöras med stöd av SkL. Stadens yrkandes. 97

160.på ersättning för fasta lönekostnader för brandmännen förkastades,s. 97

161.eftersom staden inte till denna del hade lidit skada genom alarmet. Men rättspraxis är inte helt entydig. Från HD:s tidigare praxis kan nämnas, att i HD 1980 II 131 ersättning utgick för åtminstone räddningsväsendets särkost­ nader föranledda av en flygplanskapning:s. 97

162.Ett passagerarplan hade kapats, varvid de flygningar och landningars. 97

163.som kaparen beordrat hade utförts. Luftfartsmyndigheterna samt vissas. 97

164.sjukhus och brandverk hade vidtagit försiktighetsåtgärder med anled­s. 97

165.ning av kapningen. Luftfartsstyrelsen, sjukhusens ägare och de kommu­s. 97

166.ner som upprätthöll brandverken tilldömdes ersättning för de kostnaders. 97

167.som åtgärderna hade åsamkat dem. — I fråga om ersättningspostemas. 97

168.talades om ersättning »ylimääräisistä kustannuksista» eller ersättnings. 97

169.»asian vuoksi aiheutuneista kustannuksista», vilket tyder på att endasts. 97

170.särkostnader ersattes. Också i det ovan kap. 7.5.2.2. anförda HD 1998:34 (olja från en tankbil som hade vält) ersatte försäkringsbolaget frivilligt de särkostnader som hade upp­ kommit för stadens räddnings väsende. Härtill utdömde HD ersättning för de kostnader som stadens tekniska verk hade åsamkats då verket utförde avvärj - ningsåtgärder (oljesanering, borttransport och behandling av de förorenade jordmassorna). Även lönekostnaderna ersattes och HD gjorde härvid ingen distinktion mellan särkostnader och fasta kostnader. Ersättningsåläggandet motiverades med hänvisning till regressregeln i OljefondL 7 § 1 mom.167s. 97

171.Jfr även HD 1995:108 (läcka från en bensintank). I detta fall hade docks. 97

172.kommunen inte själv vidtagit avvärjningsåtgärder utan anlitat ens. 97

173.entreprenör i detta syfte. Kommunens kostnader härför ersattes.168 (Jfrs. 97

174.resonemanget i t.ex. Maritime Services Bord-faWzi, ref. strax nedan.) Se även från tidigare rätt HD 1979 II 83, där ett vattenområde hade förorenats genom oljeutsläpp från ett bolags oljetunnor. Vattenstyrelsen erhöll ersättnings. 97

175.166 Jfr även för svensk del tolkningen i t.ex. SOU 1992:135 s. 43. Se även NJA 2000 s. 627, där en polismyndighets merkostnad till följd av falskt alarm inte ersattes.s. 97

176.167 Se ovan kap. 7.5.2.2. vid not 411.s. 97

177.168 Se även om avgörandet ovan kap. 8.3.1. vid not 107-108, kap. 7.5.2.2. vid not 412-413, kap. 6.2.1. vid not 42, samt kap. 4.3.1.1. vid not 37-38. 334 med dess kostnader för vidtagna avvärjningsåtgärder. Det framgår dock inte om ersättningskravet gällde endast särkostnader eller även fasta kostnader. I förhållande till MskL 6 § 1 mom. 2 punkten menar Hollo & Vihervuori att ersättningsbarheten av myndigheters fasta kostnader blir oklar i brist på ett uttryckligt stadgande härom.169 Med hänvisning till bl.a. HD 1995:108 (ovan) utesluter de dock inte att också fasta kostnader bör kunna ersättas.170 Luntinen anför på liknande vis att eftersom MskL inte innehåller någon explicit regel om ersättning för myndigheters fasta kostnader, bör denna fråga lösas i linje med SkL. Med hänvisning till bl.a. Saarnilehtos tolkning av SkL (ovan), antar emellertid Luntinen att ersättning inte kan utdömas för fasta kostnader.171 Som ovan framgått är denna tolkning felaktig. Vidare kan man fråga sig om inte MskL 6 § 1 mom. 2 punkten snarast borde uppfattas som en explicit regel om ersättning för myndighetskostnader. Och eftersom någon skillnad här inte görs mellan särkostnader och fasta kostnader kunde man även som åtminstone en utgångspunkt anse att någon sådan distinktion inte heller avsågs. Man kan enligt min uppfattning inte heller som Saamilehto (ovan) kategoriskt säga att en sådan tolkning skulle innebära ett avsteg från differensläran som försätter myndigheter i en bättre ställning än enskilda personer. Tolkningen förefaller rätt långt kunna betraktas som en parallell till att enskilda personer kan ha rätt till ersättning med värdet av eget arbete.172 Härtill bör beaktas att hos oss differensläran numera allmänt uppfattas som endast en utgångspunkt.173 Ersättningen bör dock enligt min mening begränsas till faktiska kostnader. Enligt min mening bör man därför i skadeståndshänseende inte utan vidare godta beräkning av fasta kostnader enligt t.ex. de förordningar som har utfär­ dats enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (jfr HD 1982 II 117 ov­ an). Dessa utgår nämligen från en tariffartad avgiftsberäkning som uttryckli­ gen medger prissättning enligt affårsekonomiska grunder utöver faktiska kost­ nader,174 vilket i fråga om myndigheter synes stå i konflikt med berikandeför169 Hollo & Vihervuori s. 207. 170 Anfört arbete s. 208 f. 171 Luntinen s. 29 ff. 172 Jfr även om ersättning med värdet av eget arbete t.ex. resonemanget i Reg.prop. 1986:93 s. 121. Se även ex analogia t.ex. HD 1990:79, där bl.a. värdet av den skadelidan­ des eget fångstarbete avdrogs vid fastställandet av ersättning för utebliven avkastning av ett totalförstört kräftbestånd. 173 Se även ovan kap. 7.1. vid not 2-7 med vidare hänvisningar. 174 Se t.ex. Försvarsministeriets F 1201/2001 om avgiftsbelagda prestationer inom försvarsministeriets förvaltningsområde 3 §, Inrikesministeriets F 1294/2001 om avgifter för Räddningsinstitutets prestationer och om grunderna för avgifter 3 §, Miljöministerietss. 97

178.335 budet.175 En viss »normalersättning» måste dock av praktiska skäl accepteras.s. 98

179.Som jämförelse kan även på denna punkt anknytas till IOPC Fund:s ersättningsprinciper.1761 den arbetsgruppsrapport om ersättningsprinciper som 1969 års fonds generalförsamling godkände år 1994177 uttalas:s. 99

180.»The Working Group noted that there was not a majority in the Groups. 99

181.for amending the existing Fund policy, namely that a reasonable por­s. 99

182.tion of fixed costs was admissible (kurs, här), provided that such costss. 99

183.corresponded closely to the clean—up period in question and did nots. 99

184.include remote overhead charges (kurs. här). It was also noted that thes. 99

185.portion of fixed costs payable by the IOPC Fund had to be assessed ins. 99

186.the light of the circumstances of the particular incident.»178 Från fondens praxis kan hänvisas till Jan-olyckan (Danmark år 1985) och Thuntank 5-olyckan (Sverige år 1986). Av dessa fall kan man sluta sig till att IOPC Fund inte utan vidare accepterar krav på ersättande av fasta kostnader beräknade enligt tariffer. Endast faktiska kostnader ersätts till skälig del:s. 99

187.Jtm-olyckan föranledde ett krav på ersättande av den danska statenss. 99

188.saneringskostnader som till betydande del bestod av fasta kostnaders. 99

189.beräknade enligt fastslagna tariffer. Kravet uppgick sammanlagt till cas. 99

190.12 miljoner kronor. IOPC Fund vägrade att acceptera ett flertal av des. 99

191.ersättningsposter som baserades på nämnda tariffer, med hänvisning tills. 99

192.att dessa inte stod i nära samband med saneringen och att de innehölls. 99

193.»remote overhead charges». Fallet avgjordes genom förlikning efter atts. 99

194.Danmark hade reducerat sitt krav.179s. 99

195.Thuntank 5-olyckan föranledde ett motsvarande krav av dens. 99

196.svenska staten. Kravet uppgick till sammanlagt 25 miljoner svenskas. 99

197.kronor. IOPC Fund upprepade sin ståndpunkt och vägrade att accepteras. 99

198.kravet i fråga om fasta kostnader beräknade enligt tariffer. Ersättnings. 99

199.utgick dock efter att kravet hade reducerats med 3 miljoner kronor.1 Antonio Gramsci-cXycksxi år 1987181 föranledde även ett motsvarande krav av den finska staten. Resultatet blev det samma som i de två ovan nämnda fallen. F 1415/2001 om de regionala miljöcentralemas avgiftsbelagda prestationer 3 §, samt Miljöministeriets F 1477/2001 om Finlands miljöcentrals avgiftsbelagda prestationer 3 §. Förordningarna har utfärdats med stöd av L om grunderna för avgifter till staten 8 §.s. 99

200.175 Se härvid även ovan kap. 7.1. vid not 4 om berikandeförbudet som en implikation av differensläran.s. 99

201.176 Se härom även t.ex. Jacobsson s. 49 ff, de la Rue & Anderson s. 401 ff.s. 99

202.177 Se även härom ovan kap. 8.2.1. vid not 27-30 jämte vidare hänvisningar.s. 99

203.178 IOPC FUND, FUND/WGR. 7/21 (20 June 1994) para. 7.2.17.s. 99

204.179 Se IOPC Fund, Annual Report 1988 s. 37.s. 99

205.180 Se IOPC Fund, Annual Report 1989 s. 23.s. 99

206.181 Se även om denna olycka ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 89. 336 En stor del av ersättningskravet bestod dock här av statens kostnader för an­ skaffande av utrustning för oljebekämpning. IOPC Fund fann att anskaffning­ en i och för sig kunde anses vara skälig, men vägrade att ersätta inköpspriset eftersom utrustningen hade ett betydande restvärde och kunde användas även i framtiden. Efter förhandlingar accepterade dock fonden att utge ersättning motsvarande skäliga kostnader för hyra av den utrustning som hade kommit till användning, samt att betala skälig stilleståndsersättning för den utrustning som hade anskaffats men som endast hade stått i beredskap.182 Också enligt CMI:s riktlinjer gäller att ersättning kan utgå för myndighet­ ers fasta lönekostnader och fasta kostnader för utrustning som används för avvärjningsåtgärder.183 Ersättningen begränsas till kostnader som »relate closely to the clean-up period in question, and is not to include remote overhead char­ ges».184 I fråga om kostnader för utrustning för avvärjande fastslås att ersätt­ ning kan krävas till ett belopp som motsvarar skäliga kostnader för hyra av sådan utrustning, eller — om utrustningen skäligen har anskaffats för ett visst skadefall — till ett belopp motsvarande anskaffningspriset minus restvärdet.185 Frågan om ersättning för myndigheters fasta kostnader har även aktualise­ rats i utomnordisk rättspraxis. Det australianska Maritime Services Board of New South Wales v. Posiden Navigation Inc.186 har anförts som ett ledande rättsfall.187 Faktiskt uppkomna fasta kostnader ansåg här vara ersättningsgilla:s. 99

207.I detta fall hade Maritime Service Board (MSB) vidtagit avvärjningsåt-s. 100

208.gärder i förhållande till oljeutsläpp från två olika tankfartyg. Redarnas. 100

209.ersatte frivilligt MSB:s särkostnader, men bestred ersättningskravet is. 100

210.fråga om MSB:s fasta lönekostnader och dess fasta kostnader för olje-s. 100

211.bekämpningsutrustning. Högsta domstolen för New South Wales fanns. 100

212.att MSB enligt See. 8 och 7E i 1960 års Prevention of Oil Pollution ofs. 100

213.Navigable Waters Act hade rätt till ersättning även för fasta kostnader.s. 100

214.Rätten uttalade bl.a. att »if the MSB had sub-contracted the work there 182 Se IOPC Fund, Annual Report 1989 s. 26. Här kan även noteras, att den brittiska delegationen i IOPC FUND, FUND/WGR.7/21 (20 June 1994) föreslog, att »the IOPC Fund should contribute a small amount towards the standing costs of maintaining facilities for pollution prevention and clean-up, to promote the improvement of facilities to combat oil spills throughout the world» (para. 7.2.14). Förslaget understöddes inte (para. 7.2.17). I finsk rätt ersätts dylika kostnader på basen av OljefondL. 183 CMI, Guidelines on Oil Pollution Damage (8th October 1994) para. 10(c)-(d). 184 Para. 10(e). 185 Para. 10(d) och(f). 186 [1982] 1 NSWLR72. 187 Se t.ex. de la Rue & Anderson s. 402 f., samt CMI, Assessment of Claims for Pol­ lution Damage s. 33 och CMI, Discussion Paper s. 252.s. 100

215.337s. 100

216.would have been no doubt of its right to recover a full indemnity for thes. 101

217.cost incurred; accordingly it would be curious in the extreme if, in as. 101

218.case where the MSB did not sub-contract any of the work but perform­s. 101

219.ed the operation with the use of its own men and equipment, it coulds. 101

220.not recover in any way from the owner of the ship». Men derma kon­s. 101

221.klusion betydde inte att MSB hade rätt att göra vinst på avvärjandets. 101

222.eller uppbära en »commercial charge» för detta arbete. Endast faktiskts. 101

223.uppkomna kostnader kunde beaktas. Med liknande argument har samma bedömning även gjorts i t.ex. In the Matt­ er of Oil Spill by the Amoco Cadiz Off the Coast of France on March 16, 1978.™* Också den amerikanska OPA har tolkats på ett liknande sätt i t.ex. United States v. Hyundai Merchant Marine Cof9 Här ansågs att »there must be a non-arbitrary (rational) basis for base costs [d.v.s. fasta kostnader], and, that being established, base costs are recoverable as "all removal costs incurr­ ed by the United States"».11 1 9880891 Kennecott v. Department of the Interior godtogs åter tolkningen, att CERCLA även medger ersättning för myndigheters fasta kostnader såsom kostnader för återställande.191 8.3.2.3. Vilken nivå bör uppnås genom åtgärderna? Den principiella utgångspunkten för allt skadeståndsansvar är att skadan skall ersättas till fullo.192 MskL 6 § 1 mom. utgör härvid inget undantag. I fråga om återställande framgår detta uttryckligen genom att ersättningen knyts till kost­ naderna för åtgärder vidtagna i syfte att återställa miljön »i sitt tidigare skick» (kurs. här). Även om det inte explicit framgår, far man utgå från att samma princip som en utgångspunkt också gäller i förhållande till avvärjande i form av t.ex. sanering av förorenad mark eller förorenat vatten.s. 101

224.I litteraturen betonar bl.a. Tuomainen att MskL 6 § 1 mom. på denna punkt avviker från motsvarande offentligrättsliga reglering.193 Sålunda gäller enligt t.ex. MiljöskyddsL 12 kap. 75 § 1 mom. endast en skyldighet att sanera och återställa förorenad mark eller förorenat grundvatten »i ett sådant skick atts. 101

225.188 1992 AMC 913, 951 ff. (7th Cir. 1992) med hänvisning till fransk rättspraxis.s. 101

226.189 1996 AMC 738 (D. Alaska 1996).s. 101

227.190 1996 AMC 738, 743 (D. Alaska 1996), hänvisande till 33 USC § 2702(b)(1)(A).s. 101

228.191 88 F.3d 1191, 1223 f. (D.C. Cir. 1996), med upprätthållande av regeln i 43 CFR § 11.83(b)(i) om ersättning för bl.a. myndigheters fasta lönekostnader.s. 101

229.192 Se även ovan kap. 7.1., särskilt vid not 2-5.s. 101

230.193 Tuomainen s. 383; jfr s. 148. Jfr även exempelvis Ekroos, Ympäristövastuu s. 40. 338 olägenhet för hälsan eller olägenhet eller risk för miljön undanröjs» (kurs. här).194 Detta förefaller innebära en lägre nivå av restitution jämfört med vad som följer av MskL 6 § 1 mom. och den bakomliggande principen om »full» ersättning. Skillnaden behöver emellertid i praktiken inte bli stor. Som t.ex. Rodhe påpekar är en fullständig restitution endast sällan möjlig. I regel »måste man nöja sig med en lägre grad av överensstämmelse mellan det läge som borde återställas och det läge som faktiskt återställes eller åtminstone tänkas bliva återställt».195 Och även om en fullständig överensstämmelse vore möjlig följer vissa begränsningar av skälighetsrekvisitet (se nedan kap. 8.3.3.). Vid tillämp­ ningen av differensläran kan det härtill ofta vara svårt att exakt fastställa inte minst det hypotetiska händelseförloppet; den situation som utan skadefallet skulle ha förelegat.196 Differensläran har bl.a. därför utdömts som ett »alltför trubbigt instrument».197 1F9ö8rhållandet accentueras vid skador på miljön. Det är ofta förenat med stor svårighet att bestämma det skick som miljön skulle ha befunnit sig i utan skadefallet; den s.k. baslinjenivånfö Relevant miljöinfor­ mation kan saknas, miljön befinner sig inte sällan under konstant påverkan av både mänskliga aktiviteter och naturliga processer, i vissa fall kan de naturliga variationerna i miljöns kvalitativa och/eller kvantitativa tillstånd vara t.o.m. betydande, o.s.v.199 Man kan dock inte utesluta att MskL 6 § 1 mom. kan med­ föra en högre nivå av restitution än den offentligrättsliga reglering.200 Men jag menar nog att på denna punkt det offentligrättsliga regelverket, åtminstone vad gäller avvärjande, i praktiken ofta måste bli långt styrande även för MskL. En angränsande fråga är vidare vad som egentligen skall anses omfattas av 194 Enligt Reg.prop. 1999:84 s. 87 skall härvid omfattningen av åtgärderna »bedömas utgående från markens framtida användning». Vidare betonas att olika gränsvärden för be­ dömningen kan fastställas genom statsrådsförordning. Se även MiljöskyddsL 2 kap. 14 §. Olika gränsvärden och betydelsen av dessa behandlas av t.ex. Darpö s. 221 ff. 195 Se Rodhe s. 478; jfr även idem, Lärobok s. 214. 196 Se härom allmänt även t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 358, Rodhe s. 467 ff., idem, Lärobok s. 188 ff., Routamo & Ståhlberg (4 uppl.) s. 278 ff, Saxén, Skadeståndsrätt s. 268. Se vidare även t.ex. ovan kap. 7.1. i not 4 anförda arbeten. 197 Se Hellner, Skadeståndsrätt s. 358. 198 Se om terminologin t.ex. Sandvik, Marius nr. 218, 1995 s. 10 med hänvisningar. 199 Se närmare t.ex. Mazzotta & Opaluch & Grigalunas, Nat. Resources J. 1994 s. 163 ff, Reinharz & Fischel, Baylor L. Rev. 1993 s. 243 ff, de la Rue & Anderson s. 380 f., Saxe, Env. Liability 1994 s. 58 ff, Wickham m.jl., Baylor L. Rev. 1993 s. 411 f. Härtill kan hänvisas till t.ex. NOAA, Injury Assessment, särskilt kap. 3. 200 Jfr även ovan kap. 8.2.1. vid not 11-15.s. 101

231.339 restitution. Av undersökningen ovan (kap. 7.5.1.) har redan framgått att »mil­ jön» enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten omfattar allmänna (offentliga, kollek­ tiva) intressen. Tolkningsvägledning kan härvid erhållas från MiljöskyddsL 3 § 1 mom. Som exempel på intressen som utgör »miljö» enligt också MskL 6 § 1 mom. 2 punkten kan därmed bl.a. nämnas ekosystemet, estetiska och kulturella värden, samt allemansrättsligt rekreationsintresse.201 Följaktligen bör restitution enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten kunna omfatta samtliga dylika allmänna intressen.202s. 102

232.På denna punkt kan jämförelse göras med t.ex. norsk rätt. Enligt ForL 8 kap. 57 § d) punkten utgör också allemansrätt utanför näring (det allmänna friluftsintresset, allmänhetens rätt till fri färdsel m.m.) ett skadeståndsrättsligt skyddat intresse.203 Däremot omfattar ansvaret inte — åtminstone inte explicit204 — andra slag av skador på miljön (allmänna intressen). I linje här­ med gäller enligt ForL 8 kap. 58 § 1 ledd, att ersättning kan utgå med rimliga utgifter för återställande av »miljoet slik at allemansretten i storst mulig utstrekning skal kunne utoves som tidligere» (kurs. här). Till skillnad från vad som följer av MskL 6 § 1 mom. 2 punkten fokuserar m.a.o. denna skrivning på återställande av endast möjligheterna att kunna utöva allemansrätten utan­ för näring; inte på återställande av t.ex. skadade ekosystem i sig.205s. 103

233.Också i t.ex. kanadensisk rätt finner man återställningsregler som bl.a. tar fasta pås. 103

234.återställande av miljöns »former use». Saxe anför härvid, att om »"use" of the lands. 103

235.is interpreted as referring only to its use by humans, the "restoration" may be ofs. 103

236.little environmental value».20s. 103

237.Jfr härvid även t.ex. amerikansk rätt. Enligt den år 1986 först utfärdades. 103

238.NRD A-förordningen till CERCLA gällde, att endast de skadade naturresursernass. 103

239.»services» skulle återställas.207 Det har härvid anförts att under sådana omständig­s. 103

240.201 Se även ovan kap. 7.5.1. vid not 392-394.s. 103

241.202 Jfr även ovan kap. 8.3.2.1. vid not 123-127.s. 103

242.203 Se även ovan kap. 7.5.1. vid not 390-391.s. 103

243.204 Se dock även t.ex. tolkningen av Frostating lagmannsret i RG 1979 s. 715 (ref. ovan kap. 7.5.2.2. vid not 441-442).s. 103

244.205 Nämnas kan dock här även, att för finsk rätts del Wetterstein i bl.a. DL 1993 s. 320 f. och SvJT 1993 s. 747 f. synes utgå från en tolkning av MskL 6 § som närmast fokuserar på återställande av allemansrättsligt friluftsintresse: »Ympäristö palautetaan ennalleen siinä määrin kuin mahdollista siten että kalastus, maijojen poimiminen, uiminen, jne. —jokamiehenoikeuksien harjoittaminen — on jälleen mahdollista» (DL 1993 s. 320 f.; jfr SvJT 1993 s. 748). Även om det inte klart framgår förefaller Wetterstein här ha inspirerats av lösningen i ForL 8 kap. 58 § 1 ledd. Jfr även Wettersteins resonemang i anförda arbeten med de nästan identiska formuleringarna i NOU 1982:19 s. 86 ff., särskilt s. 90.s. 103

245.206 Saxe, Env. Liability 1994 s. 58.s. 103

246.207 Se 43 CFR § 11.80(b) i 1986 års NRDA-förordning. 340s. 103

247.heter »the injured resources are neither restored nor directly replaced; rather, as. 104

248.substitute is obtained to furnish the lost services».208 Å andra sidan definieradess. 104

249.»services» extensivt som »provision of habitat, food and other needs of biologicals. 104

250.resources, recreation, other products or services used by humans, flood control,s. 104

251.ground water recharge, waste assimilation, and other such functions that may bes. 104

252.provided by natural resources».209 1 samband med 1994 års revidering av NRDA-s. 104

253.forordningen infördes dock en regel om återställande av både »the resources ands. 104

254.their services to baseline».210 Denna regel godtogs emellertid inte i Kennecott v.s. 104

255.Department of the Interior.211 2D12omstolen fann att »the "services" approach» i 1986s. 104

256.års NRDA-förordning utgjorde en korrekt tolkning av CERCLA, innebärande atts. 104

257.»the restoration level of an injured resource is measured by looking at the level ofs. 104

258.services the resources provided rather than the physical and biological characteris­s. 104

259.tics of the resource». — Se däremot om OPA nedan kap. 8.5.3.1. Det är emellertid svårt att se i vilken mån MskL 6 § 1 mom. 2 punkten i prak­ tiken medför någon avgörande skillnad i sak jämfört med vad som följer av ForL 8 kap. 58 § 1 ledd. Som jag ovan redan har betonat torde en fullständig restitution endast sällan vara möjligt eller skäligt. På motsvarande vis betonas i förarbetena till ForL att ersättningen så långt som möjligt skall utmålas så att den täcker »rimelige utgifter som vil gå med til å gjenopprette naturmiljö et» (kurs här).213 Samtidigt konstateras att det i »enkelte tilfelle ... ikke eller bare i begrenset utstrekning [vil] vgere mulig å restituere naturmiljoet på tilfredsstillende måte».214 Mot denna bakgrund motiveras skrivningen i ForL 8 kap. 58 § 1 ledd med att det inte bör uppställas alltför snäva gränser för vad som kan anses som återställande.215s. 104

Vad avses med skäliga kostnader?

1.8.3.3.1. Allmänna principer En allmänt vedertagen skadeståndsrättslig princip är att endast skäliga repa­ rationskostnader ersätts.216 Kan skadan inte repareras till skälig kostnad får 208 Smith II, Tul. Mar. L. J. 1993 s. 18. 209 43 CFR § 11.71(e) i 1986 års NRDA-förordning. 210 43 CFR § 11.80(b) i 1994 års NRDA-förordning. 211 88 F.3d 1191 (D.C.Cir. 1996). 212 88 F.3d 1191, 1220 (D.C. Cir. 1996). 213 SeNOU 1982:19 s. 255. 214 Se anfört arbete s. 91. 215 Se anfört arbete s. 91. Jfr även från litteraturen t.ex. Tyrén s. 165. 216 Här kan hänvisas till t.ex. Arti s. 324 ff, Cane s. 96 f., von Eyben & Norgaard & Vagner s. 223, Hellner, Skadeståndsrätt s. 419, MacDonald, Tul. Envtl L. J. 1991 s. 255s. 104

2.341 ersättningen i stället fastställas enligt reglerna för totalskada. Denna allmänna princip har för finsk del uttryckligen inskrivits i t.ex. TrafFörsL 6 § 3 mom.217 Svårigheten ligger givetvis i att bestämma hur gränsen för reparationskostna­ dernas skälighet skall dras. Det är knapphändigt med rättspraxis.s. 104

3.I t.ex. HD 1961 II 137 hade dock ett dike grävts så att jord från grannens område rasade ner i diket. Majoriteten i HD (3 JR) fann att kostnaderna för återställande av jordområdet och vidtagande av åtgärder till förhindrande av ytterligare ras betydligt skulle överstiga värdet av ifrågavarande jordområde. Majoriteten förkastade därför grannens krav till denna del. HD betonade även att den för skadan ansvariges avsikt inte hade varit att tillfoga granen skada.218s. 105

4.Jfr även om VL 11 kap. 13 § t.ex. VÖD 16.11.1993/231: Till följd avs. 105

5.kraftverksbygge hade vattenståndet i en å höjts med fyra meter. Dettas. 105

6.hade orsakat förskjutningar i grunden till en bostadsbyggnad. Utans. 105

7.åtgärder bedömdes byggnaden så småningom bli obeboelig. Kostnadens. 105

8.för att räta upp byggnaden och dess grund samt reparation av byggna­s. 105

9.den därefter skulle ha uppgått till tre gånger byggnadens uppskattades. 105

10.dagsvärde om 450 000 mark. Dessa åtgärder kunde därför inte ansess. 105

11.skäliga i förhållande till penningersättning. Med tanke på att byggnadens. 105

12.skulle vara beboelig ännu under flera års tid jämkades ersättningen tills. 105

13.2/3 av byggnadens dagsvärde. HFD 5.9.1995/3363: Besvärstillstånds. 105

14.beviljades inte. I förhållande till TrafFörsL 6 § 3 mom. kan man åter hänvisa till t.ex. HD 1978 II 95. Här uttalades att som i TrafFörsL 6 § 3 mom. avsedd skälig kost­ nad för reparation av motorfordon kunde anses högst det belopp, som motsva­ rade skillnaden mellan fordonets gängse värde och dess skrotvärde.219s. 105

15.HD 1978 II 95 pekar på att reparationskostnad ersättas endast om denna är lägre än den skadade sakens värdeminskning. Samma bedömningslinje kan man även finna i övrig nordisk rättspraxis.220 1 t.ex. common law talas på mot­ svarande vis om en »lesser of»-regel,221 enligt vilken skadestånd utgår med antingen kostnad för reparation eller värdeminskning beroende på vilken be­ ff., McGregor s. 862 ff., Lange s. 138 ff., Nygaard (5. utg.) s. 78, Radetzki, JT 2000-01 s. 929 f., Rodhe s. 474 f., Routamo & Ståhlberg (4 uppl.) s. 312, Salje s. 369, Saxén, Skadeståndsrätt s. 278 f., Street s. 72, Walker & Cottingham, Okla. L. Rev. 1995 s. 79 ff., Ward & Duffield (eds) s. 58 ff.s. 105

16.217 Se även om TrafFörsL 6 § 3 mom. t.ex. Arti s. 324 f., Hoppu, Vakuutusoikeus s. 300 f., Routamo s. 156 ff., Sipilä, LM I960 s. 213.s. 105

17.218 Se även om detta avgörande t.ex. Arti s. 325, Saxén, Skadeståndsrätt s. 279.s. 105

18.219 Se även av t.ex. Arti s. 324 f. anförd rättspraxis.s. 105

19.220 Se från exempelvis svensk rättspraxis t.ex. NJA 1936 s. 693 samt NJA 1971 s. 126.s. 105

20.221 Se allmänt härom även ovan kap. 5.3.1. vid not 42-43, 8.2.2.2. vid not 61. 342 räkningsmetod som ger det lägsta beloppet.222 Som skäl för denna bedömning har man bl.a. hänvisat till den skadelidandes skyldighet att begränsa skadan.223 HD 1961 II 137 pekar däremot möjligen på att enligt SkL reparationskostna­ der bedöms som oskäliga endast om dessa betydligt överstiger sakens värde.224 (Jfr även VÖD 16.11.1993/231 om tolkningen av VL 11 kap. 13 §).s. 105

21.Utomlands anses det även ofta endast gälla som en huvudregel att skade­ stånd för sakskada inte omfattar reparationskostnad utöver sakens värde. Från svensk rätt kan man peka på NJA 1971 s. 126 som gällde ersättning för en skadad bil. Reparationskostnaderna ersattes inte då det hade blivit billigare att anskaffa en likvärdig bil. SvHD uteslöt dock inte att undantag kan göras om den skadelidande kan åberopa särskilda skäl till stöd härför.225 Ett sådant skäl bör uppenbarligen kunna vara att reparationskostnad utöver sakens värde trots allt är förenligt med skadebegränsningsplikten.226 1 senare praxis har SvHD härtill i de s.k. katt- och hundmålen i NJA 2001 s. 65 I och II utdömt ersätt­ ning för veterinärvårdkostnader trots att dessa kostnader klart översteg de ifrågavarande sällskapsdjurens värde. I kattmålet översteg kostnaderna kattens värde med hela 50 gånger. Avgörandena har kommenterats av Radetzki, som anför att krav på reparationskostnadsersättning som överstiger sakens värde utan tvekan kan anses avse ett affektionsvärde. NJA 2001 s. 65 »genombryter sålunda den skadeståndsrättsliga princip som innebär att ideell ersättning för­ utsätter lagstöd».227 Enligt min mening var det dock här visserligen fråga om ersättning för ett ideellt intresse, men eftersom detta intresse »ekonomiserades» som en veteri­ närkostnad kan man inte säga att ersättning utgick för ideell skada.228 NJA 2001 s. 65 kan därför inte sägas genombryta principen om att ersättning för 222 Se för amerikansk del t.ex. Peevyhouse v. Garland Coal & Mining Co., 382 P.2d 109 (Okla. 1962); cert. denied, 375 U.S. 906 (1963). I t.ex. engelsk rätt betraktas Jones v. Gooday från år 1841 fortfarande som ett ledande rättsfall; se t.ex. McGregor s. 862 f. 223 Se t.ex. Arti s. 324, Routamo & Hoppu s. 266. Jfr härmed även t.ex. Nygaard (5. utg.) s. 78, Radetzki, JT 2000-01 s. 931. Se även t.ex. 66 BGHZ 182 (1977). 224 Jfr även t.ex. Routamo & Hoppu s. 266. T.ex. Arti s. 324 f. anför dock HD 1961 II 137 till stöd för att reparationskostnad inte ersätts om denna överstiger värdeersättningen. 225 Se även t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 419, Radetzki, JT 2000-01 s. 929 f. med vidare hänvisningar. Avgörandet uppmärksammas även av t.ex. Nygaard (5. utg.) s. 78. 226 T.ex. om genom reparation kanske t.o.m. betydande ekonomisk följdskada kan begränsas. Reparation bör väl då kunna vidtas till en kostnad som högst motsvarar summan av sakens ersättningsgilla värde plus den vinst som utan reparation skulle gå förlorad. 227 Radetzki, JT 2000-01 s. 928 ff„ särskilt s. 933, 936. 228 Se ovan kap. 7.4.1.s. 106

22.343 ideell skada (i svensk rätt) förutsätter uttryckligt lagstöd.229 Fallet ger endast stöd för att i dylika fall reparationskostnad med avvikelse från huvudregeln kan ersättas trots att kostnaden klart överstiger sakens ekonomiska värde.s. 106

23.I tysk rätt finner man i BGB § 251 Abs 2. uttryckligt stöd för att kostnader för behandling av ett skadat djur inte skall anses oskäliga enbart på grund av att kostnaderna väsentligt överstiger djurets värde.230 En veterinärkostnad som översteg en skadad hunds värde med tre gånger har inte ansetts oskälig.231s. 107

24.I t.ex. amerikansk rätt anses åter »lesser of»-regeln inte gälla i sådana fall där den skadade egendomen används för »a purpose personal to the owner».232 Inte heller i engelsk rätt torde »lesser of» gälla i fråga om egendom med »spe­ cial and particular value to the plaintiff».233 1 förhållande till det common law baserade miljöskadeansvaret har man i amerikansk rätt t.o.m. ifrågasatt om någon »lesser of»-regel numera över huvud taget gäller.234s. 107

25.Också för finsk rätts del vill jag förespråka tolkningen, att vid åtminstone mera påtagligt ideellt intresse reparationskostnaderna bör kunna ersättas även om dessa t.o.m. betydligt överstiger sakens ekonomiska värde. Adekvansliknande synpunkter bör vara avgörande. Om syftet med en sak typiskt är att till­ godose intressen av huvudsakligen icke-ekonomisk art, kan allmänt taget en reparationskostnad utöver sakens ekonomiska värde som sådan inte anses falla utanför adekvansens ram. Bedömningen måste då i stället ta fasta på huruvida kostnaden i det enskilda fallet har varit opåräknelig eller opåräkneligt stor.235s. 107

26.229 Se ovan kap. 7.4.2. om skillnaderna mellan finsk och svensk rätt i detta avseende.s. 107

27.230 »Die aus der Heilbehandlung eines verletzten Tieres entstandenen Aufwendungen sind nicht bereits dann unverhältnismäßig, wenn sie dessen Wert erheblich übersteigen.»s. 107

28.231 LG München 21.6.1978, NJW 1978 s. 1862.s. 107

29.232 Se Restatement (Second) of Torts § 929, comment b, 545 f. (1979). MacDonald, Tul. Envtl L. J. 1991 s. 260 ff. anför som det ledande rättsfallet Samson Construction Co. v. Brusowankin, 147 A.2d 430 (Md Ct. App. 1958): Markägare kunde kräva ersättning med kostnaderna för återställande av skadade träd även om kostnaderna översteg värdeminsk­ ningen eftersom han kunde åberopa »personal reason» till stöd härför. Se dock även redan Feather River Lumber Co. v. United States, 30 F.2d 642, 644 (9th Cir. 1929).s. 107

30.233 Ward v. Cannock Chase District Council [1986] 2 W.L.R. 660, 684. Se närmare om utvecklingen i engelsk rätt t.ex. McGregor s. 862 ff.s. 107

31.234 Se t.ex. Boston & Madden s. 159 ff. med hänvisningar och utförligare t.ex. MacDo­ nald, Tul. Envtl L. J. 1991 s. 255 ff., Walker & Cottingham, Okla. L. Rev. 1995 s. 79 ff.s. 107

32.235 Jfr t.ex. Radetzki, JT 2000-01 s. 931 f. och om kontraktuellt ansvar t.ex. SisulaTulokas, Dröjsmålsskador s. 260 f. Se även från rättspraxis t.ex. VÖD 23.11.1993/240 (laga kraft): En ö skulle utan åtgärder komma att utplånas av erosion pga vattenreglering. Öns ägare hade efter beviljandet av vattenregleringstillståndet uppfört en sommarstuga på ön. Tillståndsinnehavarens skyldighet att vidtaga åtgärder till förhindrande av erosion bes­ 344 8.3.3.2. Bedömningen enligt MskL 6 § 1 mom. 8.3.3.2.I. Utgångspunkterna Enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punkten (enskilda intressen) framgår att kostnader för behövliga åtgärder ersätts, medan enligt 2 punkten (allmänna intressen) kostnaderna ersätts om dessa är skäliga. Något skäl för denna olikhet i utform­ ningen av ersättningsförutsättningama mellan 1 och 2 punkten ges inte. MskL är även i detta avseende oklar och svårtolkad.236s. 107

33.I litteraturen menar t.ex. Tuomainen att enskilda enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punkten »voi ryhtyä kalliisiinkin toimenpiteisiin, kunhan ne vain ovat tarpeen uhan torjumista tai ennallistamista varten». Enskildas rätt till kostnadser­ sättning skulle därmed vara mera vidsträckt än myndigheters motsvarande rätt som enligt 2 punkten begränsas av att kostnaderna bör vara skäliga.237s. 108

34.För egen del har jag dock svårt att se att den nu påtalade diskrepansen i MskL 6 § 1 mom. mellan 1 och 2 punkterna skulle leda till någon avgörande skillnad i sak. I föregående avsnitt har framgått att det är en allmän princip att endast skäliga reparationskostnader ersätts. Principen gäller även enligt SkL 5 kap. 5 § trots att den där inte uttryckligen fastslås. Då annat inte klart framgår, far man vid tolkningen av MskL 6 § 1 mom. 1 punkten utgå från att samma princip gäller också här.238 Det är vidare svårt att tolka 2 punkten på så vis att de uppkomna myndighetskostnadema kan ersättas som skäliga om åtgärderna inte har varit behövliga. Skäliga kostnader och behövliga åtgärder torde rätt långt kunna ses som olika sidor av samma mynt. I det följande skall sägas något närmare om främst tolkningen av 2 punkten.s. 108

35.I MskL 6 § 1 mom. 2 punkten fastslås att kostnaderna bör vara skäliga »i förhållande till störningen eller risken för störning och till den nytta åtgärder­ na har medfört» (kurs. här). Denna skrivning kan knappast tolkas som uttöm­ mande. Skälighetsbedömningar är till sin karaktär öppna och in casu inriktade. Även andra faktorer än de i stadgandet uttryckligen nämnda bör därför kunna tämdes enligt läget vid tidpunkten for tillståndets beviljande och öns vid denna tidpunkt förutsebara användningsändamål. Med beaktande av detta betraktades dessa åtgärder i detta fall som oskäliga. Penningersättning motsvarande öns hela värde utdömdes. Jfr även av t.ex. Peltokangas, Ympäristöjuridiikka 1/2001 s. 56, 58 anförd övrig praxis av VÖD.s. 108

36.236 Det hade nog varit till fördel om man hade hörsammat det behov av att precisera MskL 6 § 1 mom. som påtalades i LaggrMskL 1992:2 s. 13.s. 108

37.237 Tuomainen s. 384. På samma linje även t.ex. Luntinen s. 38.s. 108

38.238 Jfr t.ex. Hollo & Vihervuori s. 197 som anför att kravet på åtgärdernas behövlighet ansluter sig nära till bl.a. »saavutettavan lopputuloksen tasoon ja kustannuksiin».s. 108

39.345 beaktas vid avgörandet av om de uppkomna kostnaderna är skäliga.s. 108

40.Här liksom även i övrigt torde skäligheten av kostnaderna få bedömas ut­ gående från den information som förelåg då åtgärderna vidtogs eller borde ha vidtagits.239 Alla åtgärder kan knappast bedömas lika. Avvärjande vidtas inte sällan i brådskande ordning. Man bör i fråga om dylika åtgärder tillåta en min­ dre sträng skälighetsbedömning än i förhållande till återställande, som i regel är mindre brådskande och kräver mera planering och utredning.240 (Observera att nödvändiga utredningskostnader ersätts enligt 6 § 1 mom. 3 punkten.241)s. 109

41.Jfr att enligt CERCLA och OPA alla kostnader for awäijningsåtgärder (»removal»s. 109

42.eller »response actions»), som är förenliga med de krav som den nationella bered­s. 109

43.skapsplanen (»National Contingency Plan») ställer på dylika åtgärder, är »conclu­s. 109

44.sively presumed to be reasonable».242 Ett undantag görs dock för kostnader soms. 109

45.myndigheter har åsamkats i syfte att övervaka sådant avväljande som utförs av t.ex.s. 109

46.den för skadan ansvarige (»monitoring costs»).243 För återställande (»restoration»)s. 109

47.gäller särskilda skälighetsregler enligt NRDA-förordningama (se strax nedan). Kravet på att åtgärderna enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten bör vara skäliga i förhållande till störningen eller risken för störning torde som sådant knappast vara särskilt problematiskt. Häri ligger ett proportionalitetskrav.244 Kravet på att de vidtagna åtgärderna bör vara skälig i förhållande till den nytta åtgärder­ na har medfört, är däremot förbundet med något större tolkningsproblem.s. 109

48.239 Jfr t.ex. Hollo & Vihervuori s. 197, 201, Luntinen s. 40, Tuomainen, Vastuu s. 44. Jfr även t.ex. IOPC Fund, FUND/WGR.7/21 (20 June 1994) para. 7.2.8: »in making the assessment as to whether certain measures were reasonable the starting point should be the facts available to the person in charge of the operation at the time the measures were decided, in the light of the technical advice given or offered at that time» (jfr para. 7.3.13).s. 109

49.240 Se även t.ex. Hollo & Vihervuori s. 201, Luntinen s. 40.s. 109

50.241 Se om MskL 6 § 1 mom. 3 punkten t.ex. Hollo & Vihervuori s. 211 f., Luntinen s. 35 f. Jfr även om IOPC Fund:s praxis FUND/WGR.7/21 (20 June 1994) para. 9.2: »It was noted that the Fund had in some cases agreed in principle to pay the costs of studies which were necessary for the effective carrying out of clean-up operations of preventive measures, or which facilitated such operations, whereas it had refused to pay for studies of a general or purely scientific character.» Jfr t.ex. även ovan kap. 8.2.2.1. vid not 40-44 om CERCLA § 107(a)(4)(C) och OPA § 1006(d)(1)(C). Se även t.ex. Schoenbaum s. 167.s. 109

51.242 United States v. Murphy Exploration & Production Co., 1996 AMC 2882 (E.D. Louisiana 1996), som gällde tolkningen av OPA (ref. ovan kap. 8.3.2.1. vid not 143-145). Jfr om tolkningen av CERCLA exempelvis United States v. Northeastern Pharmaceutical & Chemical Co., Inc., 810 F.2d 726 (8th Cir. 1987); cert, denied, 484 U.S. 848 (1987).s. 109

52.243 Se härom ovan kap. 8.3.2.1. vid not 134-145 anförd rättspraxis.s. 109

53.244 Jfr även t.ex. IOPC Fund, FUND/WGR. 7/21 (20 June 1994) para. 7.2.9 om kravet på att »the scale of the response should be proportional to the size of the spill». I t.ex. ame­ rikansk rätt har ett proportionalitetskrav särskilt aktualiserats i förhållande till »monitoring costs». Se härom ovan kap. 8.3.2.1. vid not 143-145. 346 8.3.3.2.2. Särskilt om åtgärdernas nytta Från rättsjämförande perspektiv är det inte ovanligt att bedömningen av återställningskostnademas skälighet länkas till åtgärdernas nytta.245 Också enligt allmänna principer om ersättande av reparationskostnad gäller att kostnadens skälighet kan bedömas i förhållande till reparationens nytta. Huvudregeln är härvid att reparationens nytta länkas till den skadade sakens ekonomiska värde.246 Skador på miljön drabbar emellertid allmänna intressen av närmast ideell art.247 Detta har aktualiserat frågan om hur skador på miljön borde värderas i syfte att erhålla en måttstock för bedömningen av åtgärdernas nytta och därmed kostnadernas skälighet.248 1 t.ex. EG-kommissionens vitbok om ersättningsansvar för miljöskador anförs sålunda följande:s. 109

54.»Om det går att avhjälpa skadan måste det också finnas kriterier förs. 110

55.hur den skadade naturresursen skall värderas, för att på så sätt undvi­s. 110

56.ka oproportionerliga kostnader för återställande (kurs. här). En kost-s. 110

57.nads-/intäktsanalys [ett »cost-benefit»-test enligt vitbokens engelsk­s. 110

58.språkiga version] eller ett rimlighetstest måste göras i varje enskilt fall.s. 110

59.... Det är nödvändigt att ta fram ett system för värdering av naturre­s. 110

60.sursens intäkter.»24 Som exempel på ett befintligt system för värdering av naturresurser hänvisas i vitboken250 bl. a. till de ekonomiska värderingsmetoderna i amerikansk rätt.251s. 110

61.Från amerikansk rättspraxis om kravet på att kostnaderna för återställande av skadade naturresurser bör vara skäliga kan hänvisas till Commonwealth ofs. 110

62.245 I förhållande till t.ex. ForL 8 kap. 58 § 1 ledd torde gälla att kostnadernas rimlighet får bedömas i linje med vad som gäller enligt 2 kap. 7 §. Se NOU 1982:19 s. 91 f. Kostna­ derna bör härigenom stå »i et rimelig forhold til de skader og ulemper som skal unngås». Också skälighetskravet enligt återställningsregeln i t.ex. 1992 års CLC art. 1.6 har tolkats som att »there should be a reasonable relationship between the costs incurred and the benefits derived or reasonable expected». Se IOPC Fund, FUND/WGR. 7/21 (20 June 1994) para. 7.2.9. Jfr även t.ex. CMI, Guidelines on Oil Pollution Damage, para. 12(d)(iv). Se även om t.ex. amerikansk rätt strax nedan. Vitboken om ersättningsansvar för miljöskador synes på denna punkt ha inspirerats av amerikansk rätt. Se KOM(200Q) 66 slutlig s. 17 f.s. 110

63.246 Se ovan kap. 8.3.3.1.s. 110

64.247 Se ovan kap. 7.5.1., särskilt vid not 373-378, 392-394, 400, kap. 8.1. vid not 2.s. 110

65.248 Se för finsk rätts del t.ex. Steiner s. 257 och t.ex. Luntinen s. 38 f. med hänvisning till Wetterstein, DL 1993 s. 320 not 51. Se närmare t.ex. Coppie, U. Colo. L. Rev. 1995 s. 675 ff., Stewart, St. Louis U. Pub. L. Rev. 1994 s. 887 ff., Yang, ELR 1984 s. 10311 ff.s. 110

66.249 KOM2000) 66 slutlig s. 17.s. 110

67.250 Anfört arbete s. 17 f.s. 110

68.251 Se om dessa metoder ovan kap. 8.2.2.2., samt utförligare nedan kap. 8.4.2.s. 110

69.347 Puerto Rico v. S.S. Zoe Colocotroni^ I detta rättsfall uttalades bl.a. följande:s. 110

70.»[W]e think the appropriate primary standard for determing damagess. 111

71.in a case such as this is the cost reasonably to be incurred by the sove­s. 111

72.reign or its designated agency to restore or rehabilitate the environments. 111

73.in the affected area to its pre existing condition, or as close thereto ass. 111

74.is feasible without grossly disproportionate expenditures (kurs. här).s. 111

75.The focus in determing such a remedy should be on the steps as. 111

76.reasonable and prudent sovereign or agency would take to mitigate thes. 111

77.harm done by pollution, with attention to such factors as technicals. 111

78.feasibility, harmful side effects, compatibility with or duplication ofs. 111

79.such regeneration as is naturally to be expected, and the extent tos. 111

80.which efforts beyond a certain point would become either redundant ors. 111

81.disproportionately expensive»22 553 2(kurs. här). Den citerade passusen uttrycker vad som har blivit känt som »the grossly disproportionate standard».254 1 Ohio v. United States Department of the Inte­ rior255 uttalades på motsvarande vis att »lesser of»-regeln stred mot syftet med CERCLA, och att ersättning med kostnader för återställande utgjorde den primära ersättningsmetoden.256 Men samtidigt fastslogs följande:s. 111

82.»Scholars agree that recovery of full restoration cost in every case, nos. 111

83.matter how large the sum is, is not required by CERCLA. DOI obvi­s. 111

84.ously has some latitude in deciding which measure applies in a givens. 111

85.case: the rule might for instance hinge on the relationship between costs. 111

86.and use value (e.g., damages are limited to three-times the amount ofs. 111

87.use value), or it might hinge on the ability of the resource to recovers. 111

88.(e.g., use value is the measure whenever restoration is infeasible) (kurs.s. 111

89.här). DOI has not, however, fashioned its rule along these lines.»257 Vid revideringen av NRDA-förordningen till CERCLA konstaterade DOI från början att det inte är möjligt att i exakta termer fastslå en punkt där kost­ naden för återställande får anses oproportionerlig i förhållande till resursens värde.258 DOI stannade därför för en mera flexibel reglering:259s. 111

90.252 628 F.2d 652 (1st Cir. 1980).s. 111

91.253 628 F.2d 652, 675 (1st Cir. 1980). Se närmare om fallet t.ex. rättsfallskommentaren av Brown, LMCLQ 1981 s. 323 ff. Se även rättsfallet nedan kap. 8.5.2.2. vid not 530-533.s. 111

92.254 Se t.ex. Bulger, Baylor L. Rev. 1993 s. 460 ff., Coppie, U. Colo. L. Rev. 1995 s. 677 ff., Stewart, St. Louis U. Pub. L. Rev. 1994 s. 887 ff.s. 111

93.255 880 F.2d 432 (D.C. Cir. 1989).s. 111

94.256 Se även härom ovan kap. 8.2.2.2. vid not 70-76.s. 111

95.257 880 F.2d 432,443 f. (D.C. Cir. 1989) hänvisande till Anderson, Environmental Af­ fairs 1989 s. 446, Breen, ELR 1984 s. 10309 f, Cross, Vanderbilt L. Rev. 1989 s. 301, 329.s. 111

96.258 Se 56 Fed.Reg. 19752 (1991) s. 19764 f.s. 111

97.259 43 CFR § 11.82(d). 348s. 111

98.»Factors to consider when selecting the alternative to pursue. Whens. 112

99.selecting the alternative to pursue, the authorized official shall evaluates. 112

100.each of the possible alternatives based on all relevant considerations,s. 112

101.including the following factors:s. 112

102.(1) Technical feasibility, as that term is used in this part.260s. 112

103.(2) The relationship of the expected costs of the proposed actionss. 112

104.to the expected benefits from the restoration, rehabilitation, replace­s. 112

105.ment, and/or acquisition of equivalent resources.s. 112

106.(3) Cost-effectiveness, as that term is used in this part.261s. 112

107.(4) The results of any actual or planned response actions.s. 112

108.(5) Potential for additional injury resulting from the proposeds. 112

109.actions, including long-term and indirect impacts, to the injured resour­s. 112

110.ces or other resources.s. 112

111.(6) The natural recovery period determined in § 11.73(a)(1) ofs. 112

112.this part.262s. 112

113.(7) Ability of the resources to recover with or without alternatives. 112

114.actions.s. 112

115.(8) Potential effects of the actions on human health and safety.s. 112

116.(9) Consistency with relevant Federal, State, and tribal policies.s. 112

117.(10) Compliance with applicable Federal, State, and tribal laws.» I punkt (2) ovan återfinner man ett krav på att kostnaderna för olika återställningsåtgärder bör jämföras med nyttan av åtgärderna. Men detta är endast en faktor bland en mängd andra faktorer som bör beaktas. Den av NOAA utar­ betade NRDA-förordningen till OPA följer samma mönster.263 NOAA uttala­ de härvid att man »supports the consideration of the relationship between costs and benefits when selecting a preferred restoaration altemative(s). How­ ever, NOAA does not support reducing the selection process to a strict cost­s. 112

118.260 Se 43 CFR § 11.14(qq): »Technical feasibility or technically feasible means that the technology and management skills necessary to implement an Assessment Plan [enligt 43 CFR Subpart C] or Restoration and Compensation Determination Plan [enligt 43 CFR Subpart D och E] are well known and that each element of the plan has a reasonable chance of successful completion in an acceptable period of time.»s. 112

119.261 Se 43 CFR § 11.14(j): »Cost-effective or cost-effectiveness means that when two or more activities provide the same or a similiar level of benefits, the least costly activity providing that level of benefits will be selected.»s. 112

120.262 43 CFR 11.73(a)(1) lyder: »In all cases, the amount of time needed for recovery if no restoration, rehabilitation, replacement, and/or acquisition of equivalent resources efforts are undertaken beyond response actions performed or anticipated shall be estimated. This time period shall be used as the "No Action-Natural Recovery" period for purpose of § 11.82 and § 11.84(g)(2)(H) of this part.»s. 112

121.253 NRDA-förordningen till OPA innehåller i 15 CFR § 990.54(a) en liknande men något mera kortfattad enumering av faktorer som bör beaktas vid bedömningen av om olika återställningsåtgärder är skäliga. Se närmare t.ex. 61 Fed.Reg. 439 (1996) s. 489 ff.s. 112

122.349 benefit or cost-minimization decision rule».264s. 112

123.DOI:s enumering av skälighets faktorer utgjorde en av de punkter i NRDAförordningen som prövades i Kennecott v. Department of the Interior.265 Den kärande industrigrupperingen menade att denna enumering stod i konflikt med att O/izo-avgörandet (ovan) kräver en regel som på basen av »cost-benefit»- analyser hindrar återställande om kostnaden är »grossly disproportionate to the use value». DOI:s mera flexibla reglering ansågs dock i Kennecott vara förenlig med både Ohio och syftet med CERCLA.266 1 praktiken har emellertid återställningskostnademas skälighet i regel inte bedömts som en fråga om kostnaderna skall anses oskäligt höga, utan som en fråga om förlikningar har resulterat i oskäligt låga belopp för återställande av de skadade resurserna.267s. 113

124.I t.ex. United States v. Montrose Chemical Corp, hade ett kustområde vid Los An­s. 113

125.geles förorenats genom utsläpp av bl.a. DDT och PCB. Förlikning hade ingåtts tills. 113

126.ett belopp om ca $46 miljoner att användas till återställande av de skadade resurser­s. 113

127.na. Förlikningen upphävdes som oskälig eftersom den hade ingåtts utan informa­s. 113

128.tion om omfattningen av »total potential damages».268 Härvid hänvisades bl.a. tills. 113

129.United States v. Charles George Trucking, Inc., där skäligheten av en förliknings. 113

130.ansågs böra avgöras genom att »compare the proportion of total projected costs tos. 113

131.be paid by the settlors with the proportion of the liability attributable to them».269s. 113

132.Det är inte tillräckligt att beakta endast de skadade resursernas marknadsvärde. Ses. 113

133.även t.ex. Utah v. Kennecott Corp., där det konstaterades att man i förlikningens. 113

134.hade försummat att beakta de skadade resursernas existens- och optionsvärde.270s. 113

135.Se dock även från tidigare rättspraxis t.ex. in re Acushnet River & News. 113

136.Bedford Harbor, där en mera allmän måttstock tillämpades: »[CERCLA] requiress. 113

137.the United States to ... drive the hardest bargain it can ... this Court is satisfied thes. 113

138.United States has done just that... and therefore holds that the settlement satisfiess. 113

139.the Congressional intent that ... [skadegöraren], ... through the payment of twos. 113

140.million dollars, "undertake appropriate actions necessary to ... restore the naturals. 113

141.resources damaged" in New Bed Harbor.»271 Den ekonomiska studie om värdering av naturresursskador som ansluter sig till EG-kommissionens vitbok om miljöskadeansvar och direktivförslaget föl­s. 113

142.264 61 Fed.Reg. 439 (1996) s. 490.s. 113

143.265 8 8 F.3d 1191 (D.C. Cir. 1996). Se även härom ovan kap. 8.2.2.2. vid not 95-96.s. 113

144.266 88 F.3d 1191, 1218 (D.C. Cir. 1996). Court of appeals betonade här bl.a, att också N RD A-förordningen förutsätter att man i återställningsaltemativen beaktar faktorer som kostnadseffektivitet och förväntad kostnad i förhållande till förväntad nytta. Ytterligare betonades att procedurreglema (43 CFR § 11.81) bidrar till att hålla kostnaderna skäliga.s. 113

145.267 Notera att både CERCLA och OPA förutsätter att all ersättning för skada på natur­ resurser skall kanaliseras till olika återställningsåtgärder. Se ovan kap. 8.2.2.1. vid not 46.s. 113

146.268 50 F.3d 741, 747 f. (9th Cir. 1995).s. 113

147.269 34 F.3d 1081, 1084 f. (1st Cir. 1994).s. 113

148.270 801 F.Supp. 553, 571 (D. Utah 1992). Se närmare nedan kap. 8.3.3.2.3. not 280.s. 113

149.271 712 F.Supp. 1019, 1036 (D. Massachusetts 1989). 350 jer i stort utvecklingen i amerikansk rätt. I den ekonomiska studien uttalas att »cost-benefit»-analyser (CBA) kan tillämpas för bedömningen av om olika återställningsaltemativ är skäliga. Eftersom återställningskostnadema uttrycks i pengar, sägs CBA förutsätta att också naturresursenas totala värde uttrycks i pengar med tillämpning av de ekonomiska värderingsmetoder som står till buds härför272 (metoderna beskrivs nedan273). Samtidigt konstateras dock:s. 113

150.»Explicit cost-benefit analysis is not necessarily a requirement in pro­s. 114

151.ject selection (kurs. här). However, it should be noted that in choosings. 114

152.to proceed with a given restoration option, one is making the implicits. 114

153.assumption that the benefits of restoration exceed or equal the costs....s. 114

154.However, CBA is only one input to the decision-making process (kurs.s. 114

155.här). There may be other considerations, such as social or politicals. 114

156.imperatives that result in an option being implemented even if thes. 114

157.conclusion from CBA is to the contrary, or vice versa.»274 CBA anses sålunda även här utgöra endast en faktor bland flera andra faktorer som bör beaktas för att avgöra om återställandet är skäligt. Någon explicit CBA behöver inte heller nödvändigtvis göras. Det förutsätts dock att kostna­ den för återställandet åtminstone implicit mäts mot resursernas totala värde. 8.3.3.2.3. Förslag till bedömningslinjer Ovan (kap. 8.3.3.2.1.) har jag redan anfört att skälighetsbedömningar till sin karaktär är öppna och in casu inriktade. De skälighetsfaktorer som nämns i MskL 6 § 1 mom. 2 punkten kan därför inte anses vara uttömmande. I 6 § 1 mom. 2 punkten talas härtill endast om att kostnaderna för avvärjande och återställande bör vara skäliga. Men som ovan (kap. 8.3.3.2.1.) anfördes far ett skälighetskrav antas gälla också i förhållande till själva åtgärderna.2''5s. 114

158.Internationellt har man i fråga om särskilt återställandets skälighet (behöv­ lighet) ofta fäst uppmärksamhet vid naturens egen återhämtningsförmåga.276 Jag har redan uttalat att det enligt min uppfattning knappast finns något bäran­ de skäl för att tolka MskL på ett härmed avvikande sätt.277 Naturlig återhämt­s. 114

159.272 EC Study on Damage to Natural Resources s. 36 f., samt Annex A och B.s. 114

160.273 Se nedan kap. 8.4.2.2.-8.4.2.5.s. 114

161.274 EC Study on Damage to Natural Resources s. 36.s. 114

162.275 Jfr även t.ex. IOPC Fund, FUND/WGR. 7/21 (20 June 1994) para. 7.2.7.s. 114

163.276 Se ovan kap. 8.3.2.1. vid not 128-133, kap. 8.3.3.2.2. vid not 253, 257, samt punkt (6) och (7) i den ovan kap. 8.3.3.2.2. vid not 259 citerade 43 CFR § 11.82(d).s. 114

164.277 Se även ovan kap. 8.3.2.1. vid not 133.s. 114

165.351 ning (»natural recovery») utan intervention bör således betraktas som ett återställningsaltemativ. Till den del dylik naturlig återhämtning kan ske inom en rimlig tid, kan det vara skäligt att begränsa åtgärderna till endast behövlig övervakning av återhämtningsprocessen.278 2 2 2I788 901andra fall — exempelvis där detta bedöms vara förenligt med skadebegränsning eller där detta är ekolog­ iskt påkallat — kan det dock även vara skäligt att vidta aktiva åtgärder i syfte att försnabba och bistå den naturliga återhämtningen.219s. 114

166.Också i övriga avseenden förefaller man vid tolkningen av skälighetsrekvisitet enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten kunna hämta viss vägledning från det internationella materialet. Man torde bl.a. kunna förutsätta att återställande eller avvärjande är tekniskt möjligt/skäligt, och att den valda återställningseller avvärjningsmetoden hade rimliga förutsättningar att lyckas.™ Det är även svårt att ersätta åtgärderna såsom skäliga om de har förvärrat skadan™ Här liksom även annars måste man dock beakta den information som förelåg eller borde ha förelegat då åtgärderna vidtogs.282 Den som vidtar åtgärderna torde vidare redan på skadebegränsningsbasis vara skyldighet att rimligen för­ söka hålla kostnaderna nere (välja kostnadseffektiva lösningar).283s. 115

167.Jfr t.ex. UfR 2001 s. 1709 (Hojesteret): År 1987 konstaterades att etts. 115

168.område på vilket fabriksverksamhet hade bedrivits sedan år 1951 vars. 115

169.förorenat. Föroreningen hotade kommunens vattenutvinning. Områdetss. 115

170.278 Se även ovan kap. 8.3.2.1. vid not 133-147.s. 115

171.279 Jfr härvid även bedömningen i t.ex. Final Environmental Impact Statement, chapter 2 s. 6 ff., 18 ff., chapter 4 s. 12 ff., samt Exxon Valdez Oil Spill s. 180 ff.s. 115

172.280 Se även t.ex. IOPC Fund, FUND/WGR. 7/21 (20 June 1994) paras 7.2.8-9, 7.3.16, CMI, Guidelines on Oil Pollution Damage para. 12(d)(ii), 43 CFR § 11.82(d)(1) (cit ovan kap. 8.3.3.2.2. vid not 260). Se även från rättspraxis t.ex. Commonwealth of Puerto Rico v. S.S. Zoe Colocotroni, 628 F.2d 652, 675 (1st Cir. 1980) (cit. ovan kap. 8.3.3.2.2. vid not 253). Jfr t.ex. Utah v. Kennecott Corp., 801 F.Supp. 553 (D. Utah 1992): Grundvatten hade förorenats inom ett område om 216 kvadratmile. Utah fann att återställande av vattentill­ gången var tekniskt omöjligt och att naturlig återhämtning skulle kräva upp till 1000 år. Genom förlikning hade ersättning fastställts till ett belopp motsvarande vattnets marknads­ värde, vilket belopp skulle användas till vattenanskaffning. Förlikningen upphävdes såsom oskälig. Domstolen fann bl.a. att Utah hade försummat att beakta alla tekniskt möjliga återställningsmetoder och att återställande av den skadade grundvattentillgången hade rimliga förutsättningar att lyckas. — Fallet har kommenterats utförligt av Stewart, St. Louis U. Pub. L. Rev. 1994 s. 887 ff. Se även ovan kap. 8.3.3.2.2. vid not 270.s. 115

173.281 Jfr t.ex. VÖD 7.7.1993/137: »Vaatimus perattujen uomien ennallistamisesta ... hylättiin, koska olosuhteiden säilyttämisestä ei aiheudu vahinkoa, jota voitaisiin ennallistamisella estää, vaan uomien ennalleen palauttamisesta päinvastoin aiheutuisi lisävahinkoa.»s. 115

174.282 Se även ovan kap. 8.3.3.2.I. vid not 239s. 115

175.283 Se även t.ex. Hollo & Vihervuori s. 197. Jfr även ovan kap. 8.3.3.2.2. vid not 261. 352s. 115

176.ägare ansågs enligt allmänna ersättningsprinciper svara för kommunenss. 116

177.kostnader om 3,1 miljoner kr. för utredning av saneringsbehovet ochs. 116

178.sanering av området. Men då det enligt Hojesteret »ikke med tilstraek-s. 116

179.kelig sikkerhed var godtgjort, at undersogelseme og afvaergeforanstalt-s. 116

180.ningeme ikke kunne vsere udfort på en anden og totalt set billigere må-s. 116

181.de, nedsattes den samlede erstatning skonsmaessigt til 2,5 mio. kr.»284 Av skälighetskraven enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten torde särskilt be­ dömningen av kostnadernas skälighet i förhållande till den nytta åtgärderna har medfört kunna bli problematisk. Denna bedömning synes förutsätta någon form av »cost-benefit»-resonemang där kostnadernas skälighet vägs mot bl.a. de skadade miljökomponentemas totala värde. Ett flertal metoder existerar för beräkning av detta »totala» värde. Dessa metoder behandlas närmare i under­ sökningen nedan.285 Redan här kan dock konstateras att särskilt de välfårdsekonomiska värderingsmetoderna i flera avseenden kan beskrivas som kontro­ versiella, komplicerade, tidskrävande och dyra. Och i linje med att fråga är om endast en skälighetsbedömning bör man även på denna punkt tillåta en tämli­ gen fri tolkning av MskL 6 § 1 mom. 2 punkten (jfr även 1 punkten).s. 116

182.Det väsentliga för denna tolkningen är att kostnaderna för avvärjande eller återställande inte kan anses oskäliga enbart på grund av att kostnaderna t.o.m. betydligt överstiger de skadade miljökomponentemas ekonomiska värde.286 I många fall har miljökomponenter över huvud taget inget etablerat ekonom­ iskt värde.287 Men detta utesluter inte att avvärjande och återställande kan framstå som särskilt angeläget i fråga om just dylika komponenter. Här liksom annars bör i sista hand adekvansliknande synpunkter vara avgörande.288 Efter­ som den omgivande miljön typiskt genererar värden av icke-ekonomisk art, kan allmänt taget awäijnings- eller återställningskostnader utöver ekonomis­ ka värden inte anses falla utanför adekvansens ram. Bedömningen måste då i stället ta fasta på om en kostnaden i det enskilda fallet har varit opåräknelig eller opåräkneligt stor. Här kan bl.a. typen av miljö inverka.289s. 116

183.För klarhetens skull kan slutligen betonas, att ingen enskild faktor kan vara styrande. I allt väsentligt måste det bli fråga om en helhetsbedömning in casu.s. 116

184.284 Avgörandet har kommenterats av Pagh i UfR B 2001 s. 479 ff.s. 116

185.285 Se nedan kap. 8.4. och kap. 8.5.s. 116

186.286 Se även ovan kap. 8.3.3.2.2. Detta motsvarar även det uttalade syftet med återställningsregeln i t.ex. den tyska UmweltHG 16 §. Se ovan kap. 7.5.3.2. vid not 473-476.s. 116

187.287 Se t.ex. NJA 1995 s. 249 (järvfallet, ref. ovan kap. 7.5.2.2.) för ett exempel.s. 116

188.288 Se även ovan kap. 8.3.3.1. vid not 235.s. 116

189.289 Se t.ex. Sandvik, Marius nr 218, 1995 s. 20 f. Jfr IOPC Fund, FUND/WGR. 7/21 pa­ ra 7.2.9 om beaktande av resurser som är »sensitive from an environmental point of view».s. 116

190.353s. 116

PENNINGERSÄTTNING FÖR VÄRDEMINSKNING

Inledande anmärkningar

1.Enligt SkL 5 kap. 5 § kan vid sakskada värdeminskning ersättas i tre situatio­ ner: (1) Om reparation inte alls kommer i fråga på grund av att reparation vore omöjligt eller oskäligt, far ansvaret i stället gå ut på ersättning för värdeminsk­ ning.290 (2) Har åter en företagen reparation inte återgett saken det värde som den hade före skadan, kan denna värdeminskning ersättas i tillägg till repara­ tionskostnaden,291 vartill kommer att (3) särskilt vid mera långvarig reparation även värdeminskning under reparationstiden kan ersättas.292s. 117

2.I SkL 5 kap. 5 § preciseras inte vad som avses med »värde». Beroende på omständigheterna kan det bli fråga om ersättning för t.ex. reducerat marknads­ värde (saluvärde),293 för restvärde,294 eller för bruks- eller nyttovärde,295o.s.v. Det värde som förknippas med saken behöver inte vara av ekonomisk art. För att ersättning skall utgå för ett ideellt värde (t.ex. skönhetsvärde296 eller affek­ tionsvärde297) krävs dock att detta kan »ekonomiseras»; projiceras på ekono­ miska värden (se ovan kap. 7.4.1.). Undantag har dock förekommit.298s. 117

3.Vid skador på miljön (allmänna intressen) kan givetvis värdeminskning uppkomma under samma situationer som ovan: I vissa fall kommer återställ­ ande av den skadade miljön inte alls i fråga eftersom detta vore omöjligt eller oskäligt.299 Genom återställande kan man inte alltid återge miljön dess värde innan skadan.300 Återställande kan härtill vara synnerligen tidskrävande vare sig återställandet sker genom naturlig återhämtning eller genom mänsklig in­ tervention; gränsen mellan bestående och temporära skador är här flytande.301s. 117

4.290 Se t.ex. HD 1961 II 137 (ovan kap. 8.3.3.1. vid not 218 och 224).s. 117

5.291 Se t.ex. HD 1984 II 183 (värdeminskning av en reparerad bil).s. 117

6.292 Se t.ex. HD 1991:154 (minskat nyttovärde av en bil under reparationstiden).s. 117

7.293 Se t.ex. HD 1987:57 (ovan kap. 7.4.2.).s. 117

8.294 Se t.ex. HD 1978 II 95 (ovan kap. 8.3.3.1. vid not 219).s. 117

9.295 Se t.ex. HD 1967 II 47 (ovan kap. 7.4.2. vid not 346).s. 117

10.296 Se t.ex. HD 1976 II 27 (ovan kap. 7.4.2.).s. 117

11.297 Se t.ex. HD 1964 II 20 (ovan kap. 7.4.2.).s. 117

12.298 Se t.ex. HD 1981 II 10 (ovan kap. 7.4.2. vid not 337-338).s. 117

13.299 Se t.ex. NJA 1993 s. 753 (ovan kap. 7.5.2.1.) för ett typexempel på en situation där återställande inte ansågs vara möjligt.s. 117

14.300 Se t.ex. Exxon Valdez Oil Spill Restoration Plan, Appendix A s. 3 ff.s. 117

15.301 Se t.ex. McAlister v. Atlantic Richfield Co., 662 P.2d 1203, 1212 (D. Kansas 1983) där det fastslogs att återställande av en grundvattentillgång i sitt tidigare skick enligt veten­ 354s. 117

16.Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer bör också i dylika fall er­ sättning kunna utgå för värdeminskning om skadan på miljön kan »individu­ aliseras» och »ekonomiseras». Som ett typexempel kan hänvisas till det förlo­ rade avelsvärdet i NJA 1995 s. 249 och ersättningen med den del av svenska statens kostnader för den fridlysta järvstammens bevarande som ansågs ha blivit onyttig genom att två järvar olagligen dödades.302 Man kan i dylika fall visserligen tala om penningersättning för en skada på miljön (eller ekologisk skada) men strikt taget inte om penningersättning för en ren miljöskada (eller en ren ekologisk skada), eftersom skadan »individualiseras» såsom en kost­ nadsersättning.303s. 118

17.I och för sig torde det vara åtminstone teoretiskt tänkbart att tänja ansvaret rätt långt redan med tillämpning av de principer som framgår av NJA 1995 s. 249.304 Men man kan även peka på rättssystem som går längre och medger penningersättning för t.o.m. rena miljöskador,305 d.v.s. för skador på miljön som inte ersätts genom olika kostnadsersättningar. Ansvaret enligt den ameri­ kanska CERCLA (nedan kap. 8.4.2.) går härvid särskilt långt. Detta ansvar har rönt stor uppmärksamhet306 och det har anförts som argument såväl för som mot penningersättning. CERCLA kan därför tjäna som en referensram mot vilken man kan relatera dels penningersättning i andra rättssystem (nedan kap. 8.4.3.), dels olika alternativ till penningersättning (nedan kap. 8.5.).s. 118

Den amerikanska CERCLA

1.8.4.2.1. Ersättningsgilla värdekaraktäristika I CERCLA preciseras inte hur skadeståndet för skada på naturresurser skall skaplig expertis skulle ta 150—400 år i anspråk. Skadan måste därför i praktisk och juridisk bemärkselse anses som permanent. Jfr t.ex. Utah v. Kennecott Corp., 801 F.Supp. 553 (D. Utah 1992) där Utah bedömde att naturlig återhämtning skulle kräva upp till 1000 år, låt vara att domstolen här kom fram till en annan bedömning (se ovan kap. 8.3.3.2.3. not 280).s. 118

2.302 Ref. ovan kap. 7.5.2.2. vid not 431-439.s. 118

3.303 Se resonemanget ovan i kap. 7.5.2.2. samt konklusionerna i kap. 7.5.2.3. Jfr även ovan kap. 7.6.s. 118

4.304 Se även ovan kap. 7.5.2.2. vid not 439. Se även för holländsk rätts del Brans s. 263 med hänvisning till de principer som tillämpades i det svenska järvfallet.s. 118

5.305 Se även ovan kap. 8.2.1. vid not 25.s. 118

6.306 För egen del har jag tidigare i Marius nr. 218, 1995 s. 6 ff. och JT 1996-97 s. 394 ff., 408 ff. rätt ingående behandlat penningersättning enligt CERCLA.s. 118

7.355 beräknas. Denna fråga överlåts i stället till reglering genom NRDA-förord­ ning.307 3 3C0089ERCLA förutsätter dock uttryckligen att NRDA-förordningen bl.a. skall beakta både direkt- och indirekt skada och härvid inte bara kostnader för återställande utan också bruksvärde™s. 118

8.Nationalekonomisk välfårdsteori utgår från att naturresurser genererar »offentlig service» till allmänheten i form av olika bruksvärden™ En distink­ tion görs mellan två huvudsakliga bruksvärden — s.k. direkta bruksvärden (»direct use value» eller »use value»), och s.k. passiva bruksvärden (»passive use value» eller »nonuse value»).s. 119

9.Terminologin är inte enhetlig. I litteraturen talas oftast om »use value»s. 119

10.respektive »nonuse value». Dessa termer används även i NRDA-för­s. 119

11.ordningen till CERCLA.3101 förhållande till OPA och stundom ocksås. 119

12.i nyare litteratur kring CERCLA talas dock även om »direct use value»s. 119

13.respektive »passive use value».3" Jag har valt att tala om direkta- ochs. 119

14.passiva bruksvärden,312 bl.a. eftersom »nonuse value» i svensk översätt­s. 119

15.ning (»icke-bruksvärde») ter sig mera onaturligt och svårhanterligt. Direkt bruksvärde är enkelt uttryckt värdet av naturresurser för individer som direkt nyttjar (brukar) dessa resurser. Nyttjandet kan vara konsumtionsbaserat. Som ett exempel kan nämnas jakt. Men nyttjandet kan även ske på ett sätt som inte är konsumtionsbaserat. Som ett exempel kan nämnas fågelskådning.313s. 119

16.Passiva bruksvärden är åter de värden som individer förknippar med natur­ resurser utan direkt nyttjande av dessa resurser. Ett passivt bruksvärd är aldrig konsumtionsbaserat. I den ekonomiska teoribildningen har man identifierat flera olika passiva bruksvärden.314 Bland de vanligaste passiva bruksvärdenas. 119

17.307 Se ovan kap. 8.2.2.1. vid not 44-47.s. 119

18.308 Se ovan kap. 8.2.2.2. vid not 54.s. 119

19.309 Se bland den synnerligen omfattande ekonomiska och juridiska litteraturen härom t.ex. Campbell, Nat. Resources & Envt 1992 s. 28 ff., Cicchetti & Wilde, Amer. J. Agr. Econ. 1992 s. 1121 ff., Cross, Vanderbilt L. Rev. 1989 s. 280 ff., Jones & Tomasi & Fluke, Harv. Envtl L. Rev. 1996 s. 111 ff., Kopp & Smith (eds) särskilt kap. 2, Nicoll, Jr., U.S.F. Mar. L. J. 1993 s. 338 ff., Rutherford & Knetsch & Brown, Harv. Envtl L. Rev. 1998 s. 51 ff., Smith särskilt s. 42 ff., Sunstein, Michigan L. Rev. 1994 s. 834 ff., Ward & Duffield (eds) särskilt kap. 7, Williams, Conn. L. Rev. 1995 s. 365 ff. särskilt s. 398 ff, 435 ff.s. 119

20.310 Se 43 CFR § 11.83(c)(1).s. 119

21.311 Se härom t.ex. Sandvik, Marius nr. 218, 1995 s. 10.s. 119

22.312 Jag har tidigare på svenska stannat för dessa termer i JT 1996-97 s. 408, Finsk Tid­ skrift 2000 s. 123 och Skadeståndsansvar s. 143. På engelska har jag dock i Marius nr. 218, 1995 s. 10 valt att som huvudregel tala om »use value» och »nonuse value».s. 119

23.313 Exemplena är hämtade från Cross, Vanderbilt L. Rev. 1989 s. 281.s. 119

24.314 Se härom t.ex. ovan i not 309 anförda arbeten. 356 kan man bl.a. särskilja naturresursers existens- eller inneboende värde, deras optionsvärde, samt deras legatvärde^s. 119

25.Det totala offentliga värdet av en viss naturresurs kan i enlighet härmed uttryckas som summan av samtliga direkta- och passiva bruksvärden som förknippas med denna resurs. Inom den nationalekonomiska välfärdsteorin har man även utvecklat flera värderingsmetoder i syfte att skapa »skuggmarknader» för de bruksvärden som förknippas med offentliga naturresurser och som inte uppfångas av normala marknadsekonomiska prisbildningsmekanismer.33 1165s. 120

26.NRD A-förordningen till CERCLA följer ovan anförda ekonomiska teori. Ersättningsgilla värden definieras som direkta- och passiva bruksvärden (»use and nonuse values»).317 Välfårdsekonomiska metoder för beräknande av dessa värden i pengar accepteras318 och medför härtill en korrekthetspresumtion.319s. 120

27.Enligt NRDA-förordningen till CERCLA skall i enlighet härmed för det första ersättning utgå med ett penningbelopp som motsvarar den beräknade kostnaden för extensivt definierat återställande.320 1 detta syfte fastslår förord­ ningen flera »cost estimating methodologies».321 Dessa skall här inte närmare beröras. Härtill kan för det andra in casu (»at the discretion of the authorized offical») även penningersättning fastställas för de ersättningsgilla värden som allmänheten går miste om under tiden för (extensivt) återställande.322 1 detta syfte fastslås i NRDA-förordningen flera »valuation methodologies».323 Er­ sättningsgilla värden kan dock endast fastställas i fråga om sådana naturresur­ ser för vilka det föreligger »committed uses».324s. 120

28.315 En resurs har existens- eller inneboende värde (»existence» eller »intrinsic value») om en individ värdesätter förekomsten av resursen som sådan. En resurs har optionsvärde (»option value») om en individ värdesätter möjligheten att nyttja resursen i framtiden även om inga närstående planer härpå finns och även om individen i själva verket aldrig utnytt­ jar denna möjlighet. En resurs har legatvärde (»bequest value») om en individ värdesätter att resursen kan bevaras för kommande generationer. Se t.ex. Mitchell & Carson s. 58 ff.s. 120

29.316 Se nedan kap. 8.4.2.2-8.4.2.5. om dessa värderingsmetoder.s. 120

30.317 Se 43 CFR § 11.83(c)(1).s. 120

31.318 Se 43 CFR § 11.83 (c)(2)-(3).s. 120

32.319 Se 42 USC § 9607(f)(2)(C). Se även härom ovan kap. 8.2.2.1. vid not 48-49.s. 120

33.320 Se 43 CFR § 11.83(b)(1). Se även ovan kap. 8.2.2.2. vid not 79-83.s. 120

34.321 Se 43 CFR § 11.83(b)(2)—(3). De här listade metoderna för kostnadsuppskattning är: »comparison methodology», »unit methodology», »probability methodologies», »factor methodologies», »standard time data methodology», »cost- and time-estimating relation­ ships», och »other cost estimating methodologies» som uppfyller vissa krav.s. 120

35.322 Se 43 CFR § 11.80(b). Se även ovan kap. 8.2.2.2. vid not 79-83.s. 120

36.323 Se 43 CFR § 11.83(c)(2)-(3).s. 120

37.324 Se 43 CFR § 11.84(b)(2).s. 120

38.357s. 120

39.»Committed use» definieras som »either: a current public use; or a planned publics. 121

40.use of a natural resource for which there is a documented legal, administrative,s. 121

41.budgetary, or financial commitment established before the discharge of oil ors. 121

42.release of a hazardous substance is detected».325 Syftet med kravet på dylikt »com­s. 121

43.mitted use» i fråga om ersättning för värdeminskning sägs vara att utesluta ersätt­s. 121

44.ning för »purely speculative uses of the injured resources».326 I NRDA-förordningen fastslås vidare uttryckligen, att »double counting of damages should be avoided».327 Väsentligt är här att skadestånd för skada på naturresurser endast skall inkludera allmänna intressen; inte sådana enskilda intressen som kan bli föremål för individuella krav enligt andra regler.328s. 121

45.Det ovan skisserade ansvarssystemet enligt CERCLA och dess NRDAförordning stöds av rättspraxis.329s. 121

46.I det följande skall sägas något närmare om ersättande av direkta- och pas­ siva bruksvärden enligt CERCLA utgående från de välfärdsekonomiska meto­ der för penningvärdering som nämns i NRDA-förordningen. Litteraturen här­ om är minst sagt omfattande.330 Jag har även själv tidigare behandlat detta om­ råde rätt utförligt.3311 det följande begränsar jag mig närmast till att ta fasta på vissa mera bärande element av betydelse för den fortsatta framställningen.s. 121

47.325 Se 43 CFR § 11.14(h).s. 121

48.326 Se 43 CFR § 11.84(b)(2). Se även t.ex. de la Rue & Anderson s. 533 f.s. 121

49.327 Se 43 CFR§ 11. 84(c).s. 121

50.328 Se vidare t.ex. Jones & Tomasi & Fluke, Harv. Envtl L. Rev. 1996 s. 111 ff.s. 121

51.329 Se Ohio v. Department of the Interior, 880 F.2d 432 (D.C. Cir. 1989), Colorado v. Department of the Interior, 880 F.2d 481 (D.C. Cir. 1989), Kennecott v. Department of the Interior, 88 F.3d 1191 (D.C. Cir. 1996), General Electric Co. v. Department of Com­ merce, 128 F.3d 767 (D.C. Cir. 1997), samt National Association of Manufacturers v. Department of the Interior, 134 F.3d 1095 (D.C. Cir. 1998). Se även ovan kap. 8.2.2.2.s. 121

52.330 Utöver ovan i not 309 anförda arbeten kan bland den mera centrala litteraturen på området här hänvisas till exempelvis Austin, Harv. Envtl L. Rev. 1994 s. 549 ff., Bardwick, Stan. Envtl L. J. 2000 s. 259 ff., Binger & Coppie & Hoffman, Nat. Resources J. 1995 s. 443 ff. samt Nw. U. L. Rev. 1995 s. 1029 ff., Bjornstad & Kahn (eds), Brans särskilt kap. 4.4-8, Cartwright, Rutgers Computer & Tech. L. J. 1991 s. 451 ff., Dobbins, Duke L. J. 1994 s. 879 ff., Fox, S. Tex. L. Rev. 1993 s. 521 ff., Harv. L. Rev. 1992 s. 1981 ff. (Note), Heyde, U. Chi. L. Rev. 1995 s. 331 ff., Kahneman & Knetsch, J. Envtl Econ. & Mgmt 1992 s. 57 ff, Kopp & Smith, ELR 1990 s. 10127 ff., Levy & Friedman, U. Chi. L. Rev. 1994 s. 493 ff., Louderbough, Nat. Resources J. 1992 s. 137 ff., McKay, Wash, and Lee L. Rev. 1988 s. 1417 ff., Mitchell & Carson, Pearce & Moran, Robinson, Tex. L. Rev. 1996 s. 189 ff., Pierce, Pepp. L. Rev. 1994 s. 167 ff., Smith II, Tul. Mar. L. J. 1993 s. 1 ff., Stager, U. Rich. L. Rev. 1995 s. 751 ff. särskilt s. 757 ff., Wilde, Env. Liability 1995 s. 87 ff., Woodard & Hope, Harv. Envtl L. Rev. 1990 s. 189 ff., Yang, ELR 1984 s. 10311 ff.s. 121

53.331 Se Marius nr. 218, 1995. Jag har även behandlat ansvaret enligt CERCLA i JT 1996-97 s. 408 ff., Finsk Tidskrift 2000 s. 123 ff., Skadeståndsansvar s. 143 f. 358 8.4.2.2. Kort om värderingsmetoderna INRD A-förordningens typ B regler332 fastslås en allmän norm för hur det ersättningsgilla värdet — d.v.s. minskning av direkta- och passiva bruksvärden under tiden för återställande — skall mätas:333s. 121

54.»Compensable value is measured by changes in consumer surplus,334s. 122

55.economic rentf 5 and any fees or other payments (kurs, här) collectables. 122

56.by a Federal or State agency or an Indian tribe for a private party's uses. 122

57.of the natural resources; and any economic rent accruing to a privates. 122

58.party because the Federal or State agency or Indian tribe does not char­s. 122

59.ge a fee or price for the use of the resources.» Konsumentöverskott, ekonomisk avkastning och avgifter för nyttjande av na­ turresurser är alla faktorer som på olika sätt tar fasta på individers betalnings­ vilja eller »willingness topay» (WTPf336 Betalningsviljan är i sin tur grund­ läggande för hela den ekonomiska teorin om efterfråga och utbud.337 Typ B reglerna innehåller vidare en enumering av olika värderingsmetoder som kan tillämpas »to estimate willingness to pay» för direkta- och passiva bruksvär­ den. Inget hindrar härvid »the use of a combination of valuation methodolo­ gies as long as the authorized official does not double count».338s. 122

60.Här kan erinras om att gränsen mellan ekonomiska och icke-ekonomis-s. 122

61.ka skador är oklar. Ideella intressen kan ofta »ekonomiseras» och ersät­s. 122

62.tas som ekonomiska skador. Med beaktande av att man inom ekonomins. 122

63.har färdighet att sätta ett ekonomiskt värde på i stort sett varje ideells. 122

64.företeelse, har det ifrågasatts »om en principiell gränsdragning mellans. 122

65.ekonomisk och icke-ekonomisk skada någonsin kan bli hållbar».339s. 122

66.332 Se även ovan kap. 8.2.2.2. vid not 55 om typ B reglerna.s. 122

67.333 Se 43 CFR § 11.83(c)(1).s. 122

68.334 I Longman Concise Dictionary of Business English (1985) förklaras consumer's surplus som »the difference between the price which a buyer is willing to pay for a thing rather than not have it, and the price he actually does pay».s. 122

69.335 I Longman Concise Dictionary of Business English (1985) förklaras economic rent som »an extra amount earned by a factor of production over and above what is needed to keep that factor from being moved to some other use». 336 Se även t.ex. Jones & Tomasi & Fluke, Harv. Envtl L. Rev. 1996 s. 112 ff., 126 ff. 337 T.ex. Larsson s. 548 not 12 anför med hänvisning till Yang, ELR 1984 s. 10314: »As explained by Yang, cost is the expenditure to produce goods, value is the measure of its worth. When it is known how much a consumer will pay, the amount produced will be that at which the cost and willigness to pay are equal. Supply equals demand at that price. Then, at that point, cost, willigness to pay, price, and value, all converge.» 338 Se 43 CFR § 11.83(c)(2). 339 Se ovan kap. 7.4.1., särskilt vid not 322-325, samt kap. 7.4.2.s. 122

70.359s. 122

71.Penningersättning för värdeminskning med tillämpning av ekonomiskas. 123

72.metoder för beräknande av betalningsviljan för direkta- och passivas. 123

73.bruksvärden kunde enligt detta synsätt betraktas som ersättning förs. 123

74.ekonomisk skada.340 Som nedan (kap. 8.4.2.3.) närmare skall framgå ärs. 123

75.emellertid särskilt metoden för beräknande av betalningsviljan förs. 123

76.passiva bruksvärden i högsta grad abstrakt och teoretisk. Man kunde dås. 123

77.även hävda att man senast här passerar den punkt där det rättsligt setts. 123

78.upphör att vara fråga om ekonomisk skada. Typ B reglerna utesluter inte att man kan tillämpa marknadspriser i fråga om naturresurser för vilka det finns en fungerande marknad. Också en uppskatt­ ning av marknadspriser tillåts342 Rättspraxis förefaller dock vara någorlunda enig om att enbart marknadspriser är en inadekvat mätare av värdet på natur­ resurser.343 I linje härmed medger typ B reglerna flera övriga, indirekta vär­ deringsmetoder för beräknande av betalningsviljan för direkta bruksvärden.s. 123

79.»Travel cost methodology»344 brukar härvid anföras som den i praktiken viktigaste indirekta värderingsmetoden.345 Det finns flera olika varianter av metoden. Enkelt uttryckt utgår dock resekostnadsmetoden från presumtionen, att individers utgifter för rekreationsresor kan ses som en indirekt indikator på direkt bruksvärde av sådana naturresurser som förekommer inom rekreations­ områden. Till metoden ansluter sig likväl flera metodologiska problem och osäkerhetsfaktorer; altemativkostnaden för resetid kan variera betydligt, viljan att betala för rekreationsresor kan bero på en mängd andra faktorer än naturen, o.s.v. Denna osäkerhet anses dock kunna minimeras till acceptabel nivå.346 314 7 rättspraxis har en skadevärdering med tillämpning av resekostnadsmetoden accepterats i t.ex. Idaho v. Southern Refrigerated Transport Co:341s. 123

80.340 Se t.ex. Ward & Duffield (eds) s. 129 där det från välfärdsekonomiskt håll talas om »concepts and methods for measuring economic damages» (kurs. här). Jfr t.ex. Unsworth & Bishop, Ecological Economics 1994 s. 35. Då NRDA-förordningen bygger på välfärdsekonomi kunde man anse att detta synsätt införlivas i CERCLA.s. 123

81.341 Se mitt resonemang ovan kap. 7.4.2. vid not 347-348. Jfr t.ex.ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 88 om IOPC Fund:s Resolution No. 3 on Pollution Damage (October 1980).s. 123

82.342 Se 43 CFR § 11.83(c)(2)(i)-(ii) om »market price methodology» och »appraisal methodology». Se härom även ovan kap. 8.2.2.2. vid not 62-63.s. 123

83.343 Se t.ex. den rättspraxis som anförs ovan kap. 8.2.2.2. vid not 74 (särskilt den där citerade passusen i Ohio v. Department of the Interior), kap. 8.3.3.2.2. vid not 268-271.s. 123

84.344 43 CFR § 11.83(c)(2)(iv).s. 123

85.345 Metoden beskrivs utförligt från ekonomisk synpunkt i t.ex. Ward & Duffield (eds) s. 256 ff., Kopp & Smith (eds) s. 175 ff., Smith s. 86 ff. Se även t.ex. Cross, Vanderbilt L. Rev. 1989 s. 310 ff., Rutherford & Knetsch & Brown, Harv. Envtl L. Rev. 1998 s. 65 f.s. 123

86.346 Se närmare t.ex. ovan i not 345 anförd ekonomisk litteratur.s. 123

87.347 1991 U.S. Dist. LEXIS 1869 (D. Idaho 1991). 360s. 123

88.En vägtransport med giftiga kemikalier havererade, vilket orsakade för­s. 124

89.orening av en flods vatten och strandlinje. Sanering och återställandes. 124

90.av vattnet och strandlinjen skedde frivilligt enligt Idahos direktiv. Här­s. 124

91.till utdömdes skadestånd för naturresursskada i form av ca 40 000 död­s. 124

92.ade fiskars direkta bruksvärde. Dels uppskattades fiskens marknadspriss. 124

93.till ca $63 000 med vägledning av American Fishery Societys »Mone­s. 124

94.tary Values of Freshwater Fish and Fish-Kill Counting Technique Gui­s. 124

95.delines». Dels fastslogs rekreationsvärdet av en bestående förlust av cas. 124

96.157 foreller till $7 600. Domstolen godtog härvid en tidigare, i ett annats. 124

97.sammanhang utförd och av Idaho åberopad resekostnadsundersöknings. 124

98.om rekreationsvärdet per fiskeresa och fångad forell.348 Övriga i typ B reglerna nämnda indirekta värderingsmetoder är »factor in­ come methodology» f9 »hedonic pricing methodology»,350 3s5a1mt »unit value methodology»™ Härtill godtas också andra metoder som kostnadseffekti vt mäter ersättningsgillt värde i enlighet med allmänhetens betalningsvilja.352 1 fråga om direkta bruksvärden finns en mängd sådana andra metoder.353s. 124

99.348 1991 U.S. Dist. LEXIS 1869, *56 ff. (D. Idaho 1991). Fallet har kommenterats ut­ förligt i t.ex. McFarland & Freedman (eds) s. 167 ff, Ward & Duffield (eds) s. 389 ff.s. 124

100.349 43 CFR § 11.83(c)(2)(iii): »If the injured resources are inputs to a production pro­ cess, which has as an output a product with well-defined market price, the factor income methodology may be used ... to determine the economic rent associated with the use of re­ sources in the production process. The factor income methodology may be used to measure the in-place value of the resources». — Som exempel kan nämnas att ett reningsverk har en viss kostnad för vattenrening. Om en olycka orsakar vattenförorening kan kostnaderna för vattenrening stiga om man vill upprätthålla samma vattenkvalitet som tidigare. Under antagandet att allt annat är konstant kan ökningen i reningskostnaden per enhet ses som en mätare på faktorinkomsten. Se utförligare t.ex. Ward & Duffield (eds) s. 275 ff., 276.s. 124

101.350 43 CFR § 11,83(c)(2)(v): »The hedonic pricing methodology may be used to deter­ mine the value of nonmarketed resources by an analysis of private market choices. The de­ mand for nonmarketed natural resources is thereby estimated indirectly by an analysis of commodities that are traded in a market.» — Som exempel kan nämnas att värdet av luft­ kvalitet anses återspeglas i fastighetspriser. Se t.ex. Mitchell & Carson s. 80. Metoden har dock begränsad praktisk betydelse. Se utförligare t.ex. Kopp & Smith (eds) s. 163 ff.s. 124

102.351 43 CFR § 11.83(c)(2)(vi): »Unit values are preassigned dollar values for various types of nonmarketed recreational or other experiences by the public. Where feasible, unit values in the region of the affected resources and unit values that closely resemble the recreational or other experience lost with the affected resource may be used.» — Som exempel kan nämnas inträdesavgifter till nationalparker.s. 124

103.352 43 CFR § 11.83(c)(3).s. 124

104.353 I t.ex. Kopp & Smith (eds) s. 185 ff. beskrivs bl.a. en »random utility model» samt en »averting behavior model». Se närmare om dessa och andra värderingsmetoder t.ex. 61 Fed.Reg. 439 (1996) Appendix B s. 498 ff. Se även från den övriga litteraturen t.ex. Mitchell & Carson s. 74 ff., Smith s. 87 ff.s. 124

105.361s. 124

106.Enligt NRD A-förordningens typ A regler354 kan vid mindre355 utsläpp även någondera av datormodellerna NRDAM/CME (Version 2.4) eller NRDAM/ GLE (Version 1.4) 356 3 b5l7i tillämplig {»standardized methodology»)?51 Båda datormodellerna bygger på fyra olika program som beräknar: (1) Det fysiska händelseförloppet rörande föroreningen, (2) föroreningens biologiska effekter, (3) kostnaderna för återställande, samt (4) det ersättningsgilla värdet.358 Skada behöver inte särskilt bevisas.359 Programmet för ersättningsgillt värde beaktar endast direkt bruksvärd och det följer den allmänna norm som uttrycks i typ B reglerna.360 Skulle ersättningen komma att överstiga $100 000, måste ersätt­ ningen antingen begränsas till detta belopp eller typ B reglerna tillämpas.361 362s. 125

107.Det är således gott om värderingsmetoder för beräknande av betalningsvil­ jan (WTP) för direkt bruksvärde. Men endast den kontroversiella »contingent valuation methodology»562 (CVM) kan beräkna WTP för passivt bruksvärde. 8.4.2.3. Särskilt om CVM 8.4.2.3.1. WTP för passiva bruksvärden CVM är en direkt värderingsmetod som kan tillämpas för att beräkna WTP för såväl direkta- som passiva bruksvärden och ingen annan metod kan beräk­ na WTP för passiva bruksvärden. CVM bygger på opinionsundersökningar.363s. 125

108.354 Se även ovan kap. 8.2.2.2. vid not 55 om typ A reglerna.s. 125

109.355 T.ex. de la Rue 8 Anderson s. 538 konstaterar i fråga om CERCLA, att»[t]he term "minor" is not defined in the statute or legislative history». Se däremot beträffande OPA t.ex. Sandvik, Marius nr. 218, 1995 s. 20 not 91 samt s. 21 med vidare hänvisningar.s. 125

110.356 Se även ovan kap. 8.2.2.2. vid not 58-59.s. 125

111.357 Se 43 CFR § 11.40-11.44, särskilt § 11.40(a).s. 125

112.358 Se närmare om typ A reglerna samt om NRDAM/CME och NRDAM/GLE t.ex. Brans s. 163 ff., Golob's OPB 17 May 1996 s. 1, 5 f., de la Rue & Anderson s. 536 ff. NRDAM/CME tillämpas även av NOAA för skadeberäkning enligt OPA. Se 61 Fed.Reg. 439 (1996) s. 498 och NOAA, Specifications for Use of NRDAM/CME.s. 125

113.359 I National Association of Manufacturers v. Department of the Interior, 134 F.3d 1095 (D.C. Cir. 1998) upprättshölls typ A reglerna i alla avseenden — också i detta.s. 125

114.360 Se ovan vid not 333-337.s. 125

115.361 Se 43 CFR § 11.42(b).s. 125

116.362 Se 43 CFR § 11.83(c)(2)(vii).s. 125

117.363 Litteraturen om CVM är närmast oöverskådlig. Se bland mera centrala verk t.ex. Bjornstad & Kahn (eds) (beskriver den ekonomiska teorin för CVM utgående från dess problemområden och diskuterar betydelsen av de miljövärden som kan erhållas genom 362 Metoden som sådan är vida känd,364 men det är ett unikt amerikanskt fenomen att den läggs till grund för skadeståndsberäkning.s. 125

118.Grovt förenklat ombeds i CV-undersökningar individer besvara frågor om deras hypotetiska vilja att betala för bevarandet av vissa naturresurser. Resur­ serna och den »offentliga service» som dessa genererar beskrivs i detalj (med hjälp av biologiska fakta, fotografier, kartor, o.s.v.). Vidare redogörs för de »betalningssätt» (t.ex. skattehöjningar eller prisökningar) varigenom man kan »köpa» mera av resurserna. Därefter fastställs WTP, i regel genom att de till­ frågade »röstar» på olika belopp.365 Härtill utreds de tillfrågades demografiska bakgrund, deras preferenser, ålder, inkomstnivå, o.s.v. Den totala betalnings­ viljan för en viss resurs erhålls genom att multiplicera medeltalet av WTP per hushåll med samtliga hushåll inom det område som värderingen omfattar.366 Ofta består multiplikatom av antalet hushåll inom en delstat. Om dock en inträffad naturresursskada (efter svåra gränsdragningar) bedöms vara av mer än enbart lokalt intresse, kan multiplikatom t.o.m. bestå av samtliga hushåll i USA vilket lätt kan resultera i närmast astronomiska skadeståndsbelopp.367s. 126

119.Av lätt förståeliga skäl har CVM som en metod för skadeståndsberäkning stött på hård kritik. Man har härvid bl.a. tagit fasta på att WTP blir helt hypo­ tetiskt och kan vida öveskrida faktisk betalningsvilja.368 CVM antas i värsta fall t.o.m. »create the very ...[passiva bruksvärde] it purports to measure».369 CVM), Hausman (ed.) (beskriver närmast från ett ekonomiskt perspektiv CVM i teorin och praktiken, bl.a. utgående från Exxon Valdez-olyckan), Kopp & Smith (eds) (beskriver både CVM och indirekta metoder liksom möjliga snedvridningar och brister förknippade med dessa), Mitchell & Carson (beskriver de teoretiska utgångspunkterna för CVM och dess svårigheter samt presenterar resultaten av ett experiment med utnyttjande av metoden), Smith (beskriver de ekonomiska grundvalarna för både CVM och indirekta metoder utgå­ ende från empiriska data), Ward & Duffield (eds) (beskriver både CVM och indirekta me­ toder från ekonomiskt såväl som juridiskt perspektiv). Också de flesta ovan kap. 8.4.2.1. vid not 309 och 330 anförda arbeten behandlar i större eller mindre utsträckning CVM.s. 126

120.364 Hos oss har t.ex. Mäntymaa genom CVM funnit att fastighetspriserna kring Oulujärvi till 70 procent härleds från ideella intressen. Se om övriga Europa t.ex. Navrud (ed.).s. 126

121.365 Se närmare om detta »röstningsförfarande» t.ex. Sandvik, Marius nr. 218, 1995 s. 24 med vidare hänvisningar.s. 126

122.366 Ovanstående standardschema för CV-undersökningar beskrivs närmare exempelvis i Exxon Valdez CV Study s. 5 ff.s. 126

123.367 Se närmare nedan kap. 8.4.2.3.2.s. 126

124.368 De tillfrågade kan t.ex. uttrycka ett värde för tillfredsställelsen av att ge snarare än för värdet av resursen; »warm glow». Se t.ex. 57 Fed.Reg. 4601 (1992) s. 4605. Jfr Kahne­ man & Knetch, J. Envtl Econ. & Mgmt 1992 s. 57 ff. om WTP för »moral satisfaction».s. 126

125.369 Harv. L. Rev. 1992 s. 1981 ff. (Note) s. 1986.s. 126

126.363 Som en mera allvarlig brist brukar man vidare framhålla att WTP kan variera betydligt beroende på om en given resurs värderas skilt för sig eller med andra resurser (»embedding phenomenon»).370 Också från välfardsekonomiskt håll erkäns att metoden är förknippad med flera brister och snedvridningar.371s. 126

127.DOI och NOAA har i nära samarbete med varandra fäst stor uppmärksam­ het vid möjligheterna av att öka tillförlitligheten av C VM.372 År 1992 tillsatte NOAA en särskild panel bestående av ekonomisk expertis (bl.a. flera nobel­ pristagare) med uppgift att utvärdera C VM.373 På basen av konklusionerna i panelrapporten framlade NOAA år 1994 vissa rekommendationer för CVundersökningar:374 Bl.a. borde tre olika scenarion utarbetas i syfte att »sålla bort» överdrivet betalningsvilliga och -ovilliga individer. Intervjuerna borde ske personligen snarare än per telefon eller post. Att undersökningen används i skadeståndssyfte far inte framgå. Undersökningen borde följa en »conser­ vative approach»; vid valet mellan olika alternativ borde undersökningen prio­ ritera alternativ som underskattar snarare än överskattar skadorna, och det ge­ nom C VM beräknade skadeståndet borde nedskrivs med normalt 50 procent.s. 127

128.Dessa riktlinjer är avsedda att motsvara CV-panelens konklusion att C VM — såvida bl.a. nämnda krav iakttas — »can produce estimates reliable enough to be the starting point (kurs, här) of a judicial process of damage assessment, including lost passive use values».375 Vill man vara kritisk kunde man dock säga att detta är något annat än den korrekthetspresumtion som NRDA-för­ ordningen tillskriver skadeståndsberäkningar med tillämpning av C VM.376 8.4.2.3.2. CVM i praktiken — två exempel CVM kan illustreras med praktiska exempel. CV-undersökningar som har genomförts i skadeståndssyfte är emellertid ett svårtillgängligt källmaterial.s. 127

129.370 Se särskilt Binger & Coppie & Hoffman, Nat. Resources J. 1995 s. 443 ff.s. 127

130.371 Se tex. Kopp & Smith s. 215 ff., 224 ff., 235, Mitchell & Carson s. 124, 231 ff„ 263 ff. De brister och snedvridningar som förknippas med metoden summeras även på ett illustrativt sätt av t.ex. Binger & Coppie & Hoffman, Nw. U. L. Rev. 1995 s. 1029 ff. Se även vidare om kritiken nedan kap. 8.4.2.4.s. 127

131.372 Se särskilt 59 Fed.Reg. 23098 (1994) samt 57 Fed.Reg. 4601 (1992).s. 127

132.373 Panelrapporten har publicerats i 57 Fed.Reg. 4601 (1992).s. 127

133.374 Se 59 Fed.Reg. 1062 (1994) s. 1143 ff. Se även närmare om dessa rekommenda­ tioner t.ex. Sandvik, Marius nr. 218, 1995 s. 24 ff.s. 127

134.375 Se 57 Fed.Reg. 4601 (1992) s. 4610 f. Jfr härmed t.ex. Cummings & Harrison, Baylor L. Rev 1993 s. 1 ff.s. 127

135.376 Se ovan kap. 8.2.2.1. vid not 48-49 och kap. 8.4.2.1. vid not 319 364 Jag har haft tillgång till endast två sådana undersökningar: CV-undersökningen i anslutning till Exxon La/cfez-olyckan (Exxon Valdez CV Study), samt en CV-undersökning i anslutning till förorening genom utsläpp av PCB och DDT i havet utanför Los Angeles (Southern California Bight CV Study).377s. 127

136.(1) Exxon Valdez CV Study. Oljetankern Exxon Valdez grundstötte den 24 mars 1989 vid Prince William sundet i Alaska. 11 miljoner gallon (240 000 fat) råolja läckte ut. Oljan förorenade mer än 750 kilometer kuststräckor och orsakade massiva skador bl.a. på miljön i ett ekologiskt känsligt område.378 Olyckan utgör den värsta tankerkatastrof som har inträffat i USA.379s. 128

137.Exxon Valdez CV Study sattes i verket i januari år 1991 efter 18 månaders arbete med att utveckla undersökningsinstrumentet, häri inbegripet fyra pilot­ undersökningar.380 Endast passivt bruksvärde beräknades.381 De tillfrågade ombads rösta på hur mycket de vore villiga att betala i form av en engångs­ skatt för finansiering av ett program som skulle förhindra framtida tankero­ lyckor. Programmet var helt fingerat men framställdes som reellt. Bl.a. skulle programmet inkludera inköp av en fartygsarmade för att eskortera vaije tanker i farvattnen vid Alaska. Vidare sades att om inga åtgärder vidtogs, skulle inom de närmaste tio åren en tankerolycka »almost certainly cause injuries to Prince William Sound comparable to those of the Exxon Valdez spill».382s. 128

138.377 Exxon Valdez CV Study har erhållits från Oil Spill Public Information Center (645 G Street, Anchorage, Alaska 99501). Oil Spill Public Information Center (OSPIC) ansluter sig till den fond som upprättades för administration av naturresursskadeståndet för Exxon Va/dez-olyckan. Syftet med OSPIC är att sprida information om denna olycka och om återställandet. För Southern California Bight CV Study har jag att tacka Adam M. Kushner, Senior Counsel, U.S. Department of Justice, Environment and Natural Resources Division.s. 128

139.378 Här kan exempelvis hänvisas till den officiella rapporten; Exxon Valdez Oil Spill. Det finns även en omfattande litteratur om Exxon Valdez-cAy ekan. Se utförligt t. ex. Da­ vidson. Se mera kortfattat t.ex. Bardwick, Stan. Envtl L. J. 2000 s. 259 ff., Cartwright, Rutgers Computer & Tech. L. J. 1991 s. 451 ff., Crowley, J. Mar. L. & Com. 1991 s. 165 ff., Straube, ELR 1989 s. 10338 ff. Olyckan uppmärksammas även i EC Study on Damage to Natural Resources s. 76 ff.s. 128

140.379 Exxon Valdez-o\yckan ryms dock inte med på den internationella topp tio listan på de värsta tankerolyckorna. Se Lusted, P&I International No. 5, 1997 s. 97 f.s. 128

141.380 Exxon Valdez CVStudy s. 12.s. 128

142.381 Undersökningen omfattade inte direkt bruksvärde bl.a. eftersom detta kunde ha inneburit viss överlappning med enskilda ersättningskrav av yrkesfiskare. Dessutom ansågs det förorenade området primärt generera direkta bruksvärden för endast »Alaskan resi­ dents». Och med tanke på undersökningens tillförlitlighet var »no Alaskan households ... included in the final sample». Anfört arbete s. 6 f.s. 128

143.382 Anfört arbete s. 8.s. 128

144.365s. 128

145.Exxon Valdez CV Study utvisade en förlust av passivt bruksvärde om $2,8 miljarder »as a lower bound on these damages».383 Beloppet erhölls genom att multiplicera $31 som medeltal av WTP per tillfrågat hushåll med det totala antalet engelskspråkiga hushåll i USA som uppgick till 90 838 000.384s. 129

146.(2) Southern California Bight CV Study. Under mer än två årtionden hade DDT och PCB släppts ut i havet genom staden Los Angeles avloppssystem. Kemikalierna hade lagt sig på havsbottnet, trängt in i bottensedimentet och så småningom kommit in i näringskedjan, vilket hade påverkat flera djurarter.s. 129

147.Southern California Bight CV Study sattes i verket i mars år 1994. Undersökningsinstrumentet hade först utvecklats under närmare tre år, vilket inbe­ grep en mängd olika pilotundersökningar. Detta för att försäkra sig om att un­ dersökningen motsvarade de krav som NOAA:s CV-panel enades om i sin rapport.385 Både direkt- och passivt bruksvärde beräknades.386 De tillfrågade ombads rösta för eller mot ett engångsskattefinansierat program som skulle reducera återställningstiden från 50 år i alternativet »no action-natural recove­ ry» till 5 år i ett alternativ med aktiva återställningsåtgärder.387 De tillfrågade informerades om att föroreningen i vilket fall som helst troligen inte innebar någon hälsorisk för människor. Vidare ombads de tillfrågade beakta att de kanske hellre ville använda sina pengar för att lösa andra miljöproblem eller sociala problem, och att aktiva återställningsåtgärder kanske skulle komma att kosta mera än vad deras hushåll var var villigt att betala.388s. 129

148.Southern California Bight CV Study visade på bruksvärdeförluster om $575 402 676 med en standardavvikelse på $27 523 307. Detta belopp erhölls genom att multiplicera $555,61 som medeltal av WTP per tillfrågat hushåll med det totala antalet hushåll i Kalifornien som uppgick till 10 356 000.389s. 129

149.Kommentar. Det är vanskligt att dra mera långtgående slutsatser om CVM på basis av endast två CV-undersökningar. Undersökningarna pekar dock på hur komplicerad, tidskrävande och därigenom dyr CVM är i praktiken. Det ärs. 129

150.383 Anfört arbete s. 123. De fyra pilotundersökningama hade visat på förluster av passivt bruksvärde varierande mellan S3 miljarder och S15 miljarder.s. 129

151.384 Anfört arbete s. 123 not 101.s. 129

152.385 Southern California Bight CVStudy, Vol. I s. 41 ff. Se ovan kap. 8.4.2.3.1. vid not 373-375 om CV-panelrapporten och NOAA:s rekommendationer med anledning därav.s. 129

153.386 Anfört arbete s. 2 f.s. 129

154.387 Anfört arbete s. 12 f.s. 129

155.388 Southern California Bight CVStudy, Vol. Il, Appendix A.l s. 18 ff. och Appendix A.2 s. 15 ff.s. 129

156.389 Southern California Bight CVStudy, Vol. I s. 243. 366 härvid illustrativt att Southern California Bight CV Study krävde närmare tre år av förberedelser för att motsvara de krav som CV-panelen ställde på CVM, och att undersökningsrapporten består av 2 volymer om ca 250 sidor vardera samt bilagor om några tusen sidor. Exxon Valdez CV Study — som genom­ fördes före CV-panelen — krävde »endast» 18 månader av förberedelser, och undersökningsrapporten stannar vid 127 sidor samt ca 100 sidor bilagor.s. 129

157.Man märker även att Exxon Valdez CV Study utvisade ett betydligt lägre medeltal av WTP än Southern California Bight CV Study. Med tanke på den massmediala uppmärksamhet Exxon Valdez-olyckan fick — och den folk­ storm som denna olycka väckte över hela USA390 — kunde man kanske t.o.m. hävda att WTP blev förvånansvärt lågt i Exxon Valdez CV Study. Skillnaden i WTP mellan de två undersökningarna kan förklaras av flera faktorer: Exxon Valdez CV Study omfattade endast passivt bruksvärde, Kalifornien torde vad jag vet utgöra den betalningsstarkaste delstaten i USA, o.s.v. Men det är också möjligt att det program som de tillfrågade i Exxon Valdez CV Study fick rösta att betala för inte uppfattades som trovärdigt. Som man frågar får man svar. 8.4.2.4. Åsikter i litteraturen De välfärdsekonomiska metoderna för beräknande av WTP för minskning av bruksvärden är omdebatterade. Av lätt förståeliga skäl har särskilt CVM och passiva bruksvärden rönt uppmärksamhet. Åsikterna om metoderna är delade.s. 130

158.I den välfärdsekonomiska litteraturen hävdas i regel att metoderna och inte minst CVM trots dess många brister är ett nödvändigt element för att förverk­ liga »polluter pays»-principen391 3(9j2fr principen om »full» ersättning592). Men också mera kritiska röster har höjts.393 Den juridiska litteraturen (ofta med starka rättsekonomiska inslag) har nästan uteslutande kommit att kretsa kring CVM.394 Åsikterna kan grovt taget beskrivas som delade mellan ett förkastande av CVM395 eller åtminstone en 390 Se även härom t.ex. Wetterstein, Note s. 76 med hänvisningar. 391 Se t.ex. ovan kap. 8.4.2.3.I. vid not 363 anförda välfärdsekonomiska arbeten. 392 Se resonemanget ovan kap. 5.5.1. och kap. 7.1. vid not 2-5. 393 Se t.ex. Bohms ekonomiska arbete i Baylor L Rev. 1993 s. 37 ff., samt Kahneman & Knetch, J. Envtl Econ. & Mgmt 1992 s. 57 ff. 394 Se t.ex. ovan kap. 8.4.2.1. vid not 330 anförda juridiska arbeten. 395 Se t.ex. Binger & Copple & Hoffman, Nw. U. L. Rev. 1995 s. 1029 ff., Harv. L. Rev. 1992 s. 1981 ff. (Note), Heyde, U. Chi. L. Rev. 1995 s. 331 ff.s. 130

159.367 klart uttalad misstro mot metoden,396 och en övertygelse om att CVM är helt berättigad397 eller åtminstone lämplig i vissa fall.398 Man kan finna prov på att en och samma författare har intagit åtminstone delvis olika ståndpunkter.399 Man kan även finna författare som vore redo att helt och hållet slopa »prissättningsretorik» i fråga om både direkt- och passivt bruksvärde.400 Å andra sidan har man t.ex. också förespråkat en övergång till ersättningsschabloner.401 Sådana schabloner för penningersättning vid skada på naturresurser finns re­ dan i lagstiftning på delstatsnivå.402 Också DOI:s datormodeller enligt typ A reglerna kan väl sägas utgöra en sofistikerad form av ersättningsschablon. 8.4.2.5. Praxis De välfardsekonomiska metoderna för beräknande av WTP för direkt- och passivt bruksvärde har i rättspraxis accepterats i flera fall som har gällt talan mot DOI i syfte att försöka åstadkomma en revidering av NRDA-förordning­ en.403 Man kan även finna prov på att man i rättspraxis som har gällt krav på ersättande av skada på naturresurser uttryckligen men på ett allmänt plan har godtagit förekomsten av också passiva bruksvärden som t.ex. existens- och options värde.404 Däremot är det betydligt mera ont om rättspraxis där de ovan beskrivna värderingsmetoderna uttryckligen har prövats i skadeståndsproces­s. 130

160.396 Se t.ex. Smith II, Tul, Mar. L. J. 1993 s. 1 ff., Wilde, Env. Liability 1995 s. 87 ff.s. 131

161.397 Se t.ex. Cartwright, Rutger Computer & Tech. L. J. 1991 s. 451 ff., Dobbins, Duke L. Rev. 1994 s. 879 ff., Pierce, Pepp. L. Rev. 1994 s. 167 ff.s. 131

162.398 Se t.ex. Austin, Harv. Envtl L. Rev. 1994 s. 549 ff. samt Cross, U. Tol. L. Rev. 1993 s. 319 ff.s. 131

163.399 Jfr t.ex. Cross i Vandebilt L. Rev. 1989 s. 269 ff. (positivt inställd till CVM) med dennes konklusioner i U. Tol. L. Rev. 1993 s. 319 ff., 342 (mera kritisk syn på CVM).s. 131

164.400 Se särskilt Williams, Conn. L. Rev. 1995 s. 365 ff.s. 131

165.401 Se särskilt Rutherford & Knetsch & Brown, Harv Envtl L. Rev. 1998 s. 51 ff.s. 131

166.402 Se t.ex. Floridas Pollutant Discharge Prevention and Control Act (Fla. Stat. ch. 376.121), samt Washingtons Preassessment Screening and Oil Spill Compensation Sche­ dule Rule (Wash. Admin. Code § 173-183). Se närmare härom t.ex. McFarland & Freed­ man (eds) s. 110 ff.s. 131

167.403 Se ovan kap. 8.4.2.1. vid not 329 anförd rättspraxis.s. 131

168.404 Se t.ex. Utah v. Kennecot Corp., 801 F.Supp. 553, 571 (D. Utah 1992) (cit. ovan kap. 8.3.3.2.2. vid not 270, samt Idaho v. Southern Refrigerated Transport Co., 1991 U.S. Dist. LEXIS 1869, *56 (D. Idaho 1991) (se närmare strax nedan). Jfr även t.ex. övrig ovan kap. 8.3.3.2.2. vid not 268-269 anförd rättspraxis där det har godtagits att marknadspriser inte kan läggas till grund för en värdering av naturresurser. 368 ser. Det ledande fallet utgörs fortsättningsvis av det ovan (kap. 8.4.2.2.) anför­ da Idaho v. Southern Refrigerated Transport C of5 där ersättning för direkt bruksvärde enligt resekostnadsmetoden godtogs. Däremot godtogs inte Idahos krav på ersättning för passivt bruksvärde i form av fiskarnas existensvärde:s. 131

169.Idaho hänvisade här till en CV-undersökning som hade utförts på upp­s. 132

170.drag av Northwest Power Planning Council »to determine what indi­s. 132

171.viduals in the Northwest would be willing to pay in the form of increa­s. 132

172.ses to their power bill to double the runs of steelhead and salmon in thes. 132

173.entire Columbia River Basin». Fiskarna ansågs ha existens värde. Dom­s. 132

174.stolen betonade dock att »[t]he study was not conducted for purpose ofs. 132

175.this litigation, but rather to assist Northwest Power Planning Councils. 132

176.in determing how to accomplish its goal of doubling the steelhead ands. 132

177.salmon runs by operational changes in the Northwest hydropowers. 132

178.system». Domstolen konkluderade att »it would be conjecture ands. 132

179.speculation to allow damages based on this study».4 40065 Man har betonat att domstolen inte underkände CVM utan endast den aktuella CV-undersökningen, eftersom den inte hade genomförts för denna process.407 Man märker dock att inte heller den resekostnadsundersökning som Idaho åberopade — och som godtags av domstolen — hade utförts för processen.408s. 132

180.I Montauk Oil Transp. Corp. v. Steamship Mutual Underwriting Association409fastslogs åter att USA enligt FWPCA och DOI:s NRDA-förordning410 hade rätt till skadestånd för »lost public use» av ytvatten, då en farled hade varit stängd under 9 dagar medan ett oljeutsläpp i vattnet bekämpades. Skadan beräknades på basen av vad domstolen kallar en »lost use methodology», som tog fasta på nedgången av kommersiell fartygstrafik under dessa dagar.411 Det framgår inte närmare hur skadeståndet beräknades.412 Närmast förefaller man dock ha utgått från NRDA-förordningens allmänna norm för beräknande av WTP och beräknat skadeståndet på basis av farledsavgifter.413s. 132

181.405 1991 U.S. Dist. LEXIS 1869 (D. Idaho 1991).s. 132

182.406 1991 U.S. Dist. LEXIS 1869, *54 ff. (D. Idaho 1991).s. 132

183.407 Se t.ex. Ward & Duffield (eds) s. 413. Se även DOLs slutsatser om detta rättsfall i 59 Fed.Reg. 23098 (1994).s. 132

184.408 Se ovan kap. 8.4.2.2. vid not 347-348.s. 132

185.409 1996 U.S. Dist. LEXIS 8500 (S.D. New York 1996).s. 132

186.410 Se ovan kap. 8.2.2.1. not 52-53 om DOI:s NRDA-förordning och FWPCA.s. 132

187.411 1996 U.S. Dist. LEXIS 8500, *16 f. (S.D. New York 1996).s. 132

188.412 Det är möjligt att Brans s. 89 f. har missuppfattat avgörandet på denna punkt. Se f.ö. även om detta fall t.ex. de la Rue & Anderson s. 521 f.s. 132

189.413 Se ovan kap. 8.4.2.2. vid not 333-336, 352.s. 132

190.369s. 132

191.Kontroversialiteten i anslutning till CVM och (om än i mindre mån) övriga värderingsmetoder är onekligen påfallande. Men metoderna har i amerikansk rätt trots detta — eller kanske just därför — visat sig vara användningsbara. Med beaktande av de enorma skadeståndsbelopp som kan baseras på i synner­ het CVM ställs svarandena inför valet att antingen godta förlikningar till höga belopp, eller att med stora risker försöka försvara sig mot CVM bevis med komplicerade, esoteriska och akademiska argument om metodens teoretiska oduglighet.414 Processerna har även regelmässigt utmynnat i förlikningar utan att relevansen av vare sig CVM eller andra värderingsmetoder har prövats.s. 133

192.Det mest illustrerande fallet utgörs av den ovan (kap. 8.4.2.3.2.) omtalade Exxon Valdez-o\yckm.. Utöver de $2,5 miljarder som Exxon Corp, frivilligt betalade för enbart sanering, ingicks förlikning om ersättande av de naturre­ sursskador som kvarstod därefter. I förlikningen fastställdes denna ersättning till $900 miljoner med en betalningstid på tio år och med möjlighet till extra ersättning om maximalt $100 miljoner för i framtiden eventuellt uppdagade, vid den aktuella tidpunkten okända naturresursskador orsakade av olyckan.415 Denna ersättning utgick för tre poster: (1) Kostnaderna för fastställande av skadans omfattning och för skadevärdering, vilka har beräknats till ca $130 miljoner,416 (2) minskning av naturresursernas direkta- och passiva bruksvär­ de (»loss of use value, non-use value, option value, amenity value, bequest value, existence value ... or any similiar value»), samt (3) kostnader för extensivt definierat återställande.417 Denna förlikning far ses mot bakgrund av den CV-undersökning (ovan kap. 8.4.2.3.2.) som visade en förlust av enbart pass­ ivt bruksvärde om $2,8 miljarder »as a lower bound on these damages». Såväl denna CV-undersökning som förlikningen kan dock även utvärderas mot bak­ grund av ett belopp om enorma $5 miljarder som »punitive damages».418s. 133

193.414 Se även t.ex. Binger & Coppie & Hoffman, Nw. U. L. Rev. 1995 s. 1035.s. 133

194.415 United States v. Exxon Corp., Case No.A91-082 Civil (D. Alaska 1991), Alaska v. Exxon Corp., Case No.A91-083 Civil (D. Alaska 1991). (Förlikningen har erhållits från OSPIC; se ovan kap. 8.4.2.3.2. not 377.) Av den totala ersättningssumman skulle $90 miljoner erläggas inom tio dagar från förlikningen. Resten skulle erläggas i tio rater under 1992-2001. Den första raten fastställdes till $150 miljoner minus X, där »X» står för de kostnader som Exxon Corp, erlade för sanering år 1991 upp till ett givet belopp. De övriga ratema skulle erläggas årligen den 1 september sålunda att $100 miljoner erlades år 1993 och $70 miljoner varje följande år.s. 133

195.416 Se Campbell, Baylor L. Rev. 1993 s. 227.s. 133

196.417 United States v. Exxon Corp., Case No. A91-082 Civil (D. Alaska 1991), Alaska v. Exxon Corp., Case No.A91-083 Civil (D. Alaska 1991) s. 5 f.s. 133

197.418 Se Exxon Valdez No. 267, 1995 AMC 1956 (D. Alaska 1995). 370 8.4.2.6. Kanaliseringen av skadeståndsbeloppen Allt skadestånd som utdöms som ersättning för skada på naturresurser — d.v.s. också penningersättning för minskning av bruksvärden — skall endast användas till extensivt definierat återställande.419 Som ett exempel kan även nu anknytas till Exxon Valdez. I samband med förlikningen fastställdes mellan Alaska och USA ett särskilt »Memorandum of Agreement and Consent Decree» som styr användningen av ersättningen. Ersättningen skall inbetalas till en för ändamålet särskilt upprättad fond som administreras av ett »joint trustee council» bestående av representanter för delstaten Alaska och den federala regeringen. Det belopp som kvarstår efter avdrag för vissa kostnader skall användas till återställande. Detta genom att inom Alaska introducera resurser som är identiska med de skadade eller som motsvarar dessa. Ersättningen kan dock i samma syfte användas även utanför Alaska om detta är nödvändigt för en effektiv resursallokering. Alla beslut om användningen av ersättningen fattas enhälligt. Kan konsensus inte nås kan ärendet på begäran av någondera part avgöras av United States District Court for the District of Alaska.420 Ersättningen har använts enligt följande:421s. 133

198.— $213 miljoner som återbetalningar av kostnader för fastställande avs. 134

199.skadans omfattning och skadevärdering (= ca $130 miljoner),422 rätte­s. 134

200.gångskostnader och vissa saneringskostnader.423s. 134

201.— $180 miljoner för forskning, övervakning424 och allmänna kostnaders. 134

202.i samband med återställande.s. 134

203.— $395 miljoner för skydd av arter och livsmiljöer.s. 134

204.— $108 miljoner som en reserv för långsiktiga återställningsaktiviteters. 134

205.efter år 2001 (då ersättningen skulle vara i sin helhet betald425).s. 134

206.— $31 miljoner för administration och information. (Ersättningen uppgick till totalt $927 miljoner inklusive räntor.426) Den största posten om $395 miljoner för skydd av arter och livsmiljöer består till betydan­ de del av kostnader för inköp av privatägda områden som har gjorts till natur­ 419 Se ovan kap. 8.2.2.1. vid not 46. 420 United States v. Alaska, Case No.A91-081 Civil (D. Alaska 1991). 421 Uppgifterna är hämtade från sammanställningen i EC Study on Damage to Natural Resources s. 79. 422 Se ovan kap. 8.4.2.5. vid not 416. 423 Se ovan kap. 8.4.2.5. i not 415. 424 Se ovan kap. 8.3.2.1. vid not 134-145 om övervakningskostnader. 425 Se ovan kap. 8.4.2.5. i not 415. 426 Se EC Study on Damage to Natural Resources s. 79.s. 134

207.371 skyddsområden, eller direkt »restoration assistance to private landowners».427s. 134

Utvecklingen utanför USA

1.8.4.3.1. Internationella lösningar och förslag Ovan kap. 7.2.2.3. har framgått att definitionen av ersättningsgilla skador i 1992 års ändringsprotokoll till CLC (jfr 1984 års protokoll) har haft stor inver­ kan på flera andra konventioner om civilrättslig ansvarighet för miljöskador. Enligt den nya definitionen av »pollution damage» i CLC art. 1.6 stannar an­ svaret för skada på miljön — i linje med den ersättningspraxis som tidigare har utformats av IOPC Fund428 — vid skäliga återställningskostnader. Krav på penningersättning för värdeminskning »on the basis of an abstract quantifi­ cation of damage calculated in accordance with theoretical models» accepte­ ras inte.429 Denna grundprincip uppföljs även i andra konventioner.430 Som argument härför har man bl.a. anfört att ersättningen annars skulle fa karaktär av »punitive damages».4311 litteraturen kring CLC och FC har man dock även förespråkat, att »the Conventions should in the future accept claims for com­ pensation for purely environmental damage» i form av skälig penningersätt­ ning för värdeminskning.432s. 135

2.Av existerande konventioner torde det endast vara 1988 års CRAMRA (Convention on the Regulation of Antartic Mineral Resources Activities) som godtar »payment in the event that there has been no restoration to the status quo ante» (art. 8.2). I CRAMRA sägs dock inget om hur och för vad sådan betalning skall fastställas, eller om vad betalningen skall kanaliseras till.433s. 135

3.Vid utarbetandet av t.ex. Baselprotokollet framlades dock i art. 4/er(2)(b) följande möjliga alternativ för de fall att den skadade miljön inte kan återställ­s. 135

4.427 Se t.ex. Exxon Valdez Oil Spill Trustee Council, Fiscal Year 1996 Work Plan s. 23 ff. och Fiscal Year 1995 Work Plan, Appendix B s. 20.s. 135

5.428 Se härom ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 83-100.s. 135

6.429 IOPC Fund, Resolution No. 3 on Pollution Damage (October 1980). Se även härom ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 88.s. 135

7.430 Se även ovan kap. 7.2.2.3., särskilt vid not 130-136.s. 135

8.431 Se t.ex. IOPC Fund, Annual Report 1992 s. 156.s. 135

9.432 Chao s. 379 ff., särskilt s. 383. Jfr t.ex. Wetterstein, Marius nr. 283, 2001 s. 111 f.s. 135

10.433 Se även Sandvik & Suikkari s. 66. Se även närmare om ansvaret enligt CRAMRA t.ex. Leigh, Australian Year Book of International Law 1993 s. 129 ff., 152 ff. och särskilt Poole, J. Energy & Nat. Resources L. s. 246 ff. 372 as i sitt tidigare skick:434s. 135

11.»Alternativ 1s. 136

12.Compensation shall be limited to an amount calculated as if the envi­s. 136

13.ronment could be reinstated (kurs. här).s. 136

14.Alternativ 2s. 136

15.Compensation shall be calculated only taking into account the follow­s. 136

16.ing: intrinsic value of the ecological systems involved including theirs. 136

17.aesthetic and cultural values and in particular the potential loss of val­s. 136

18.ue entailed in the destruction of species offlora or fauna (kurs, här).» Ersättningen föreslogs i art. 4fer(2)(c) kanaliseras till återställande av miljö, vilket i dylika fall kunde »include the creation of a comparable environment in another area». Inget av alternativen accepterades. I Baselprotokollet följer ansvaret för skada på miljön samma mönster som 1992 års CLC art. 1.6.435s. 136

19.Ytterligare kan i detta sammanhang även hänvisas till t.ex. arbetet inom folkrättskommissionen med utarbetandet av en konvention om statsansvar för skadliga följder orsakade av handlingar som inte förbjuds av folkrätten. I spe­ cialrapportör Barbozas elfte rapport föreslogs penningersättning om extensivt definierade återställningsåtgärder »were impossible, unreasonable or insuffi­ cient to achieve a situation acceptably close to the status quo ante» (jfr ovan om CRAMRA).436 Ersättningsgilla värdekaraktäristika definierades som direk­ ta och passiva bruksvärden (»use services» och »non-use services»).437 I rapporten diskuteras också de i amerikansk rätt tillämpade välfärdsekonomiska metoderna för beräknande av WTP för dessa värden. Särskilt CVM kategoriserades dock som »too unreliable and perhaps inappropriate» för att kunna omfattas av ett förslag som syftar till en global konvention.438 Enligt den elfte rapporten skulle därför »[t]he court... have som leeway to make an equitable assessment of the damage in terms of a sum of money, which would be used for ecological purposes in the damaged region».439 Detta förslag i den elfte rapporten återfinns dock inte — åtminstone inte explicit — i det förslag till artiklar om statsansvar som godkändes av folkrättskommissionen år 2001.440s. 136

20.434 UNEP, CHW.I/WG/1/2/4 (24 October 1994). Jfr även CHW. 1AVG/1/3/2 (17 March 1995). Dessa alternativ återfinns däremot inte längre i CHW.l/WG/1/4/2 (3 July 1996).s. 136

21.435 Se Baselprotokollets art. 2(c)(iv) och 2(d).s. 136

22.436 iLC, A/CN.4/468 (26 April 1995) s. 16, para. 38(c)(iii).s. 136

23.437 Anfört arbete s. 8 f.s. 136

24.438 Anfört arbete s. 14 f., särskilt s. 15.s. 136

25.439 Anfört arbete s. 15. Se även om denna rapport Barboza s. 73 ff.s. 136

26.440 ILC, A/CN.4/L.602/Rev. 1 (27 June 2001), art. 34-37 (jfr redan den föreslagna art. 20 i ILC, Report s. 235 ff.) Men se även om den föreslagna art. 36 t.ex. Crawford s. 223.s. 136

27.373 8.4.3.2. Nationella lösningar och förslag 8.4.3.2.I. Utomnordisk rätt I bl.a. några europeiska länder har man lagstiftningsvägen i varierande omfatt­ ning infort en möjlighet att vid skada på miljön utdöma penningersättning för värdeminskning. Här kan man hänvisa till åtminstone Frankrike,441 Italien,442 Polen443 och Ryssland.444 Jämfört med DOI:s NRDA-förordning till CERCLA måste dock rättsläget beskrivas som outvecklat.s. 136

28.Sålunda stadgas i 1986 års Polska kämenergilagstiftning art. 39 om ersätt­ ning för skada på miljön i form av minskad res communes omnium^5 (»com­ pensation for diminished common property due to damage to the environ­ ment»). Rätt att väcka skadeståndstalan tillkommer enligt art. 39 »the State Treasury» och ersättningen skall kanaliseras till miljöskyddsfonden. Någon vägledning i fråga om t.ex. beräknandet av denna penningersättning ges dock inte, utan domstolarna har här att ty sig till en skälighetsbedömning.446s. 137

29.I italiensk rättspraxis har man i t.ex. Patmos- och Haven-i^W&a ansett, att penningersättning för skada på miljön kan utdömas för miljöns minskade bruksvärde.447 Om skadan inte kan uppskattas på annat sätt far ersättning utgå med ett skäligt belopp. Härvid kan beaktas graden av culpa, kostnader för åt­ erställande, obehörig vinst som skadegöraren erhållit genom rättsstridig föro­ rening, kostnader för miljöskydd etc.448 1 Patmos-^Wet fastställdes penninger­ sättningen till ett skäligt belopp med beaktande av följande kriterier:449s. 137

30.Expertvittnena uppskattade att den skadade biomassan (bottensediment,s. 137

31.plankton etc) skulle medföra en reduktion av fiskbeståndet om ca 290s. 137

32.ton. Under antagandet att marknadsvärdet vore 15 000 lira/kg fisk, upp­s. 137

33.441 Se allmänt t.ex. Study of Civil Liability Systems s. 248 om möjligheten att utdöma en »lump sum» som ersättning för »damage to the unowned environment for example, ri­ vers, landscapes, animals or plants, in addition to any damage to ... property». Se även t.ex. Steiner s. 263 f. beträffande 1995 års lag om effektiverande av miljöskyddet.s. 137

34.442 1982 års L. No. 979 (ersättning för marina miljöskador) 21 § samt 1986 års L No. 349 (ersättning för miljöskador) § 18. Se härom även ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 95.s. 137

35.443 1986 års Kämenergilagstiftning art. 39. Se närmare härom strax nedan.s. 137

36.444 1992 års Miljöskyddslag kap. XIV. Se närmare härom strax nedan.s. 137

37.445 Se ovan kap. 7.5.2.1. vid not 402 om detta begrepp.s. 137

38.446 Se Gadkowski s. 92 f., AIDA, Studies in Pollution Liability and Insurance s. 96.s. 137

39.447 Fallen har refererats ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 90-100.s. 137

40.448 Se t.ex. Bianchi, J Envtl L. 1994 s. 23 och not 10, samt Merialdi, Int'L J. Mar. & Coast'l. L. 1994 s. 391. Jfr om t.ex spansk rätt Garcia-Ureta, Env. Liability 1994 s. 15.s. 137

41.449 Rivista Giuriolica dell'Ameriente 1994 s. 683. 374s. 137

42.skattades den totala skadan till 4 350 miljoner lira. Då endast en del avs. 138

43.fisken årligen fångas, reducerades skadan till ett belopp mellan 375s. 138

44.miljoner och 1 275 miljoner lira. Corte d'Appello Messina fann atts. 138

45.dessa belopp skulle reduceras med ytterligare 20 % eftersom en del avs. 138

46.den skadade fisken befann sig utanför Italien. Det skäliga marknadspri­s. 138

47.set per kg fisk reducerades till 8 000 lira. Spridningen av oljenedbrytan-s. 138

48.de kemikalier ansågs vidare i själva verket ha förvärrat skadan, varförs. 138

49.skadeståndet även skulle nedsättas i proportion härmed. Slutligen fanns. 138

50.domstolen att värderingen av skadan inte kunde begränsas till förlorads. 138

51.fångst av fisk, eftersom detta skulle ha inneburit att skadestånd skulles. 138

52.ha utgått för endast marknadsvärdet av den oljedödade fisken. Domsto­s. 138

53.len uppskattade bruksvärdeförlusten utöver fiskens marknadsvärde tills. 138

54.skäligt belopp. Ersättningen fastställdes till totalt 2,1 miljarder lira.450 I Hrzve/i-fallet fastställdes åter skälig penningersättning med vägledning av återställningskostnadema:451 En tredjedel av skadorna ansågs vara icke-reparerbara. Ersättningen för dessa skador fastställdes till ett belopp motsvarande en tredjedel av kostnaderna för återställande av de reparerbara skadorna.452s. 138

55.Också i fransk rätt kan skadestånd för skada på miljön utgå med en skälig penningersättning.453 Talan kan här väckas också av miljöorganisationer. Er­ sättningen skall kanaliseras till »some form of restoration».454 1 rättspraxis torde man kunna finna prov på att schablonartade skadestånd har utdömts.455s. 138

56.På denna punkt kan även anknytas till rysk rätt. Åtminstone tidigare utgjor­ de här också ekologiska tillgångar rättsligt sett statsegendom.456 1 rysk rätt har det även sedan länge funnits olika s.k. instruktioner för bl.a. beräknande av skadestånden för skador på miljön.457 Den internationellt sett mest kända av dessa instruktioner torde vara den s.k. Methodica (»Methods for Calculation of Damage to the State Caused by Violation of Water Legislation»), Denna instruktion tillämpades för beräknande av ersättningen för de skador på miljöns. 138

57.450 Se även härom ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 90 anförda arbeten. 451 Jfr ovan kap. 8.4.3.1. vid not 434 om Alternativ 1 i förslaget till Baselprotokollet. 452 III Diritto Marittimo 1996 s. 500. Se även ovan kap. 7.2.2.2.I. vid not 99. 453 Se ovan vid not 441 anförda arbeten. Se även t.ex. Kadner s. 261 f. 454 Study of Civil Liability Systems s. 248. 455 Se Steiner s. 278 f. med hänvisning till rättspraxis (TGI Tours, 13 janvier 1992). 456 Se t.ex. Gadkowski s. 93 som menar att 1986 års polska kämenergilag art. 39 på denna punkt unikt avviker från traditionen i socialistisk rätt och »Sovjet legislation ... with its "nationalization of the natural environment"». Jfr om äganderätten i det kommunistiska Kina t.ex. Münzel, Int. Enc. Comp. L. 1996, Vol. 1 s. 73.s. 138

58.457 Se närmare härom Kolodkin & Kiselev & Koroleva s. 33 ff. En översiktlig redogö­ relse för skadeståndsansvaret vid skada på miljön (statsegendom) enligt sovjetisk rätt och dess »instruktioner» finner man även i t.ex. OLJ 1981:3 s. 62 ff.s. 138

59.375 som orsakades då tankern Antonio Gramsci havererade år 1979 och ånyo år 1987.458 Methodica utgår från presumtionen, att varje ton utsläppt olja föro­ renar en given kvantitet vatten. Skadeståndet beräknas till ett belopp som mot­ svarar en fastställd summa per kubikmeter förorenat vatten.459s. 138

60.Numera innehåller 1992 års ryska miljöskyddslag i kap. XIV bestämmelser om ersättning för skador orsakade genom miljöbrott. Principen är här den, att ersättningsbeloppen i första hand skall bestämmas enligt tillämpliga instruk­ tioner härför. Endast om en sådan instruktion saknas kan skadeståndet beräk­ nas på basen av faktiska kostnader för återställande av miljön.460 Denna regle­ ring tillämpas vad jag kan förstå även vid ersättande av skador på miljön en­ ligt den nya ryska lagen om atomenergi från den 20 oktober 1995.461s. 139

61.Också i flera europeiska länder vars lagstiftning saknar en möjlighet att vid skada på miljön utdöma penningersättning för värdeminskning, har man i den juridiska litteraturen stundom förespråkat att en möjlighet härtill borde öpp­ nas. Bland det komparativa materialet kan från t.ex. holländsk rätt hänvisas till Brans462 4 o6c3h från tysk rätt till Kadner.462, Kadners resonemang utmynnar t.om. i ett konkret normförslag i ett av honom uppgjort »Gesetzesentwurf einer zivilrechtlichen Verbandsklage auf Ersatz ökologischer Schäden»:464s. 139

62.»§ 7 Ersatz bleibender ökologischer Schädens. 139

63.(1) Ist die Wiederherstellung oder der Ausgleich des ökologischen Sha-s. 139

64.dens nicht möglich, hat der Schädiger eine angemessene Entschädigungs. 139

65.in Geld zu leisten. Die Entschädigung ist unter Berücksichtigung ders. 139

66.Wiederherstellungskosten hinsichtlich ihrer ökologischen Wertigkeits. 139

67.458 Se ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 87-89 om de två olyckorna med Antonio Gramsci.s. 139

68.459 Se även om Methodica t.ex. Bates & Benson para. 4.13, Brodecki s. 28, Chao s. 365 f., Jacobsson & Trotz, J. Mar. L. & Corn. 1986 s. 480. Sovjets på denna formel base­ rade ersättninganspråk mot IOPC Fund medförde att fondens generalförsamling i oktober år 1980 antog dess berömda resolution no. 3; se ovan kap. 7.2.2.2.1 vid not 88.s. 139

69.460 Se Kolodkin & Kiselev & Koroleva s. 36 f.s. 139

70.461 Se kap. XII art. 59(1), vilken i engelsk översättning lyder: »The operating organi­ sation is responsible for environmental radiation damage under the present Federal Law, the law of the Russian Federation "On Environmental Protection " (kurs, här), laws and other legal instruments of the Russian Federation, and also laws and other legal instru­ ments of the subject members of the Russian Federation.» Enligt art. 59(2) kan talan om ersättande av dylik »environmental radiation damage» väckas av »the authorities and by the corresponding local government bodies and specially empowered State environmental protection agencies». Lagen återges i Supplement to NLB 57/June 1996.s. 139

71.462 Se Brans s. 410 ff, särskilt s. 414.s. 139

72.463 Se Kadner s. 241 ff., särskilt s. 263 ff.s. 139

73.464 Anfört arbete s. 271 f. samt s. 318 ff. 376s. 139

74.möglichst vergleichbarer Güter zu bemessen. Ist eine Bemessung dess. 140

75.Schadens nach S.2 ausgeschlossen, bemißt das Gericht die Entschädi­s. 140

76.gung unter Würdigung aller Umstände, insbesondere unter Berücksich­s. 140

77.tigung des ökologischen Wertes des geschädigten Naturgutes, nachs. 140

78.freier Überzeugung.s. 140

79.(2) Der Berechtigte hat den Betrag zu Zwecken des Naturschutzes zus. 140

80.verwenden. Die Verwendung soll in möglichst enger sachlicher unds. 140

81.räumlicher Nähe zu dem geschädigten Naturgut erfolgen.» Med hänvisning till amerikansk rätt vill Kadner inte reducera ekologiska vär­ den till enbart naturens bruksvärde för människor beräknat med hjälp av t.ex. resekostnads- eller faktorinkomstmetoden. Han förefaller dock för tysk rätts del vara benägen att godta, att ekologiska värden som t.ex. naturresursers existens- eller optionsvärde i princip kan beräknas med CVM.465 Vidare hänvisar Kadner till naturskyddslagen i Hessen (HessNatSchG) 6 § Abs. 3.466 Enligt detta stadgande skall en administrativ sanktionsavgift utdömas om ett ingrepp i naturen inte kan återställas (»balanseras») eller om återställande inte krävs t.ex. med hänvisning till naturlig återhämtning. Avgifterna skall kanali­ seras till miljöändamål. I anslutning till HessNatSchG 6 § 3 Abs. utfärdades år 1992 en rekommendation för beräknande av naturresursers biotopvärde. Rekommendationen baserar sig på en formel som sätter olika punktvärden på land- och vattenresurser beroende på resursernas ekologiska betydelse. In­ tensivt exploaterade naturresurser av ringa ekologisk betydelse värderas till 21 punkter, fiskevatten till 24-26 punkter, en å till 69 punkter, grundvatten och våtmarker till 79 punkter, o.s.v. Avgiften motsvarar ett särskilt penningin­ dex (»Rekultivierungserfolgsindex») per kvadratmeter förorenade punkter.467 8.4.3.2.2. Nordisk rätt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten går i fråga om ansvaret för skada på miljön inte längre än till ersättning för skäliga kostnader för avvärjande och återställande 465 Anfört arbete s. 245 ff., särskilt s. 271. Jfr t.ex. Ladeur, NJW 1987 s. 1236 ff. 466 Kadner s. 263 ff. Stadgandet har tillkommit med stöd av Bundesnaturschutsgesets 8 § 9 Abs., som delegerar till delstaterna att lagstifta »insbesondere über Ersatzmaßnahmen der Verursacher bei nicht ausgleichbaren aber vorrangigen Eingriffe:!» i naturen. 467 Exempel'. Om floran och faunan i en två meter bred å har förorenats på en 500 meter lång sträcka, utgör avgiften 69x1000><0,62 tyska mark (som före övergången till euro var penningindex) = 42 780 tyska mark. Se anfört arbete s. 264 f Se även EC Study on Damage to Natural Resources, Annex B s. 41 ff. där rekommendationen behandlas som en möjlig måttstock mot vilken man kan mäta återställningskostnademas skälighet.s. 140

82.377 av miljön i sitt tidigare skick. Under lagutskottsbehandlingen av propositionen till MskL kritiserade i en reservation Satu Hassi denna lösning som otillräck­ lig. Enligt Hassi borde MskL ha medgett ersättning för skada på naturresurser och intrång i allemansrätten också i fall där återställande inte kan ske.468 1 övrigt har varken lagstiftaren eller författarna av motiven till MskL visat något större intresse för principdiskussion om ansvaret enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten.469 (Man finner inte ens någon förklaring till 6 § 1 mom. 2 punkten som över huvud taget förtjänar att kallas för lagmo/zv.470)s. 140

83.Däremot föreslog redan år 1973 miljöbrottskommission i sitt betänkande att man vid miljöbrott kunde uppställa en skyldighet för skadegöraren att vid skada på allmänna miljöintressen utge också penningersättning för värde­ minskning (»yleiselle taholle tuomittavaa vahingonkorvausta»471). I förslaget till SL 33 kap. 11 § 2 mom. ingick en förteckning över ersättningsgilla värdekaraktäristika. Det föreslagna 11 § 2 mom. hade följande lydelse (förf, övers.):s. 141

84.»Som skadestånd räknas även gottgörelse för olägenhet, skada ellers. 141

85.förlust av förmån, som har orsakats av störande av naturens jämvikts. 141

86.eller försämrande av dess reningsförmåga, minskande av trivseln ellers. 141

87.landskapets värde, fördröjande av naturresursernas reproduktionsför­s. 141

88.måga och slösande av naturresurser, liksom minskande av möjlighet­s. 141

89.erna att utöva allemansrätten och störande av miljöfreden.» Till den del skadan tillfogades ett allmänt intresse eller den skadelidande kret­ sen inte kunde begränsas till vissa personer eller samfund, skulle enligt försla­ get ersättningen tillfalla staten (11 § 3 mom.). Någon skyldighet för staten att kanalisera ersättningen till något visst ändamål föreslogs inte. Penningersätt­s. 141

90.468 Se LagutskBet 1994:10 s. 9 f.: »Skyldigheten att betala ersättning kommer likväl alltjämt inte att omfatta sådana skador i naturen där ingen kan påvisas vara skadelidande. En dylik skada kan t.ex. vara att en utrotningshotad djurart utrotas. ... I dylika fall är emel­ lertid inte någon enligt lagen ansvarig för skadan. Naturskyddet och skyddet av den övriga miljön är alltid förknippade med värden som inte kan återställas i form av individuella rättigheter. Trots att det är svårt att identifiera den skadelidande anser jag att ersättningsan­ svaret bör omfatta skador som har orsakats naturen som sådan och vida kretsar.... I den lag om ersättning för miljöskador som nu stiftas finns det inte några särskilda stadganden om tryggande av allemansrätten, något som också miljöutskottet uppmärksammade.... Enligt min åsikt bör man ... fästa större uppmärksamhet vid allemansrätten och skyddet för den.»s. 141

91.469 Se dock även den avvikande åsikten av Lehtonen i Kom.miet. 1990:17 s. 96. Denna åsikt är emellertid en kritik mot att kommittebetänkandets förslag till MskL (närmast med den svenska SvMskL som förebild) t.o.m. saknande en regel om återställande av skada på miljön. Lehtonen hade föredragit en sådan regel med hänvisning till den norska ForL.s. 141

92.470 Se även ovan kap. 8.3.1. vid not 104.s. 141

93.471 Kom.miet. 1973:49 s. 179. 378 ning skulle kunna utdömas både för temporär värdeminskning under återställningstiden och för skada i fall där återställande av miljön vore omöjligt eller oskäligt. I betänkandet föreslogs vidare att detaljerade riktlinjer borde utarbe­ tas om hur skadorna skall värderas och penningersättningen beräknas.472s. 141

94.I förverkligad form skulle detta förslag utan tvekan ha utgjort en vid denna tidpunkt även internationellt sett progressiv lösning. Entusiasmen över försla­ get blev emellertid minst sagt dämpad473 och det ledde inte till lagstiftning.s. 142

95.INOU1982:19 förespråkade åter en minoritet (Hambro och 0stlie) att er­ sättningsbestämmelserna i ForL 8 kap. borde medge också penningersättning för hindrad eller försvårad utövning av allemansrättsligt friluftsintresse.474 En­ ligt minoriteten skulle annars den som förorenar så allvarligt att återställande inte kommer i fråga gå fri från ansvar för skada på miljön, medan den som or­ sakar en mindre allvarlig skada skulle svara med återställningskostnadema en­ ligt ForL 8 kap. 58 §. Minoriteten erkände att »det vil vsere stor usikkerhet ved erstatningsfastsettingen». Man hänvisade dock till att naturvärden kan fastslås bl.a. genom intervju-undersökningar eller genom att ta reda på de kostnader som brukarna är villiga att ta på sig för att nyttja resurserna. (Jfr CVM och de indirekta värderingsmetoderna i amerikansk rätt.) Dessa metoder kunde enligt minoriteten tas »som grunnlag for en skjonnsmessig fastsetting av erstatningen».475 (Jfr däremot korrekthetspresumtionen i amerikansk rätt.476) Minoriteten formulerade utgående från detta följande (icke accepterade) regelförslag:477s. 142

96.»I tillegg til ... [återställande] kan det fastsettes erstatning for det taps. 142

97.allmenheten lider ved ikke å kunne utove allemansretten som slik soms. 142

98.for forurensningen inntrådte. Ved fastsetting av slik erstatning skal dets. 142

99.sasrlig legges vekt på hvor mange som rammes, hvor lenge forurens-s. 142

100.ningsskaden varer, hvor alvorlig og langvarig den blir og om det finness. 142

101.muligheter for utovelse av tilsvarende allemansrett i naerheten.»s. 142

102.472 Kom.miet 1974:49 s. 178 ff., 190, 223 ff., 234 f. Se även härom t.ex. Hollo, DL 1974 s. 150 f., Saxén, Skadeståndsrätt s. 88, Tulokas s. 328 f., idem, LM 1974 s. 132 ff., särskilt s. 147 ff. Kom.miet 1973:49 här även uppmärksammats i SOU 1983:7 s. 159 f.s. 142

103.473 Se särskilt Tulokas, LM 1974 s. 147 ff.s. 142

104.474 Se även ovan kap. 7.5.1. vid not 390-391 om »allemansretter utenfor nasring».s. 142

105.475 Se NOU 1982:19 s. 93 f. Följande exempel gavs här: »Om f eks kommunens eneste badestrand som blir flittig benyttet hele sommeren blir tilgriset, vil man sikkert ikke ta for hardt i om man sier brukeme ville ha vasrt villig til å betale kr 5,- pr person pr besok. Er det gjennomgående 300 personer som bruker badestranden pr dag, ville en erstatning til kommunen på kr 100 000,- i hvertfall ikke vaere for mye.»s. 142

106.476 Se om korrektehetspresumtionen ovan kap. 8.2.2.1. vid not 48-49, kap. 8.4.2.1. vid not 319 samt kap. 8.4.2.3.1. vid not 376.s. 142

107.477 NOU 1982:19 s. 274. Se även t.ex. Klausen s. 43, Krüger & Klausen s. 29 f.s. 142

108.379 Från svensk rätt kan nämnas att t.ex. betänkandet av miljöskadeutredningen på ett allmänt plan tog ställning till skadeståndsbehovet i fall där skadan träffar »det allmänna, t.ex. då naturmiljön drabbas ... eller möjligheterna mins­ kar till friluftsliv».478 Här uttalas att det kan verka tilltalande att utge skade­ stånd också för skadad miljö som inte kan återställas. Men med hänvisning till bl.a. svårigheterna i fråga om beräkningen av skadeståndet och med hänsyn till industrins behov konkluderades, att en skadeståndsrättslig lösning inte förefaller vara den bästa.479 Åtminstone delvis samma argument har senare upprepats av t.ex. utredningen om kompensation för förlust av miljövärden.480s. 142

109.Också i den juridiska litteraturen har man i norden av tradition (och till den del frågan om skadestånd utöver återställningskostnader över huvud taget har diskuterats) med liknande argument ställt sig kritiskt till penningersättning för skada på miljön.481 Det är emellertid inte svårt att i den nyare miljöskaderättsliga litteraturen finna författare som — låt vara med olika styrka och med del­ vis olika argument — ifrågasätter bundenheten till återställningskostnader.482s. 143

110.Skadeståndet för de två dödade järvama i NJA 1995 s. 249 (ref. ovan kap. 7.5.2.2.) visar även tydligt att ansvaret för skada på miljön inte nödvändigtvis begränsas av särskilda regler om återställningsansvar. Ansvaret enligt reglerna för ersättande av sakskador kan leda fram till ett t.o.m. mera långtgående an­ svar för skada på miljön än särskilda återställningsregler.483 Utformningen av MskL 6 § 1 mom. 2 punkten hindrar inte heller en sådan tolkning. Däremot förefaller t.ex. skrivningen »shall be limited to (kurs, här) costs of reasonable measures of reinstatement» i CLC art. 1.6 vara ägnad att utesluta penning­ ersättning för skada på miljön också enligt reglerna för traditionella skador.484s. 143

111.478 Se SOU 1983:7 s. 159.s. 143

112.479 Anfört arbete s. 159 ff., särskilt s. 161.s. 143

113.480 Se Ds 1997:52, bl.a. s. 33 f.s. 143

114.481 Se t.ex. Bengtsson, SvJT 1985 s. 443, idem, SvJT 1993 s. 386 ff., Conradi, NFT 1973 s. 124, Hollo & Vihervuori s. 191 f., Pagh, Erstatningsansvar s. 114 (men se även Paghs nedan i följande not anförda arbete), Tulokas, LM 1974 s. 147 ff.s. 143

115.482 För egen del har jag företrätt denna uppfattning i flera arbeten. Se Marius nr. 218, 1995 särskilt s. 39 f, JT 1996-97 s. 394 ff. särskilt s. 422 ff., Finsk Tidskrift 2000 s. 119 ff. särskilt s. 127 ff., Skadeståndsansvar s. 139 ff. särskilt s. 145 ff. Härtill kan här hänvisas till t.ex. Bugge s. 403 ff, idem i Eide & van den Berg (eds) s. 71 ff, Kleineman, JT 1995-96 s. 101 ff. särskilt s. 106 ff, Steiner s. 223 ff. särskilt s. 262 ff, 227 ff., 282 f., Pagh, Miljöansvar s. 413, Wetterstein i t.ex. JT 1990 s. 356, DL 1993 s. 321 f. och Interest s. 48 f, Wilhelmsson, Korvausvastuu s. 263, idem, Senmodem s. 353 ff. särskilt s. 361 f.s. 143

116.483 Se ovan kap. 7.5.2.2., särskilt vid not 431-439 om NJA 1995 s. 249.s. 143

117.484 Se även ovan kap. 7.2.2.2.L vid not 83-100, kap. 7.2.2.3. 380s. 143

118.NJA 1995 s. 249 har dock inte undgått kritik. Kleineman menar att det inte är särskilt bärande att som SvHD lägga avgörande vikt vid att »staten lagt ner stora kostnader för denna djurarts bevarande och att dessa kostnader till en del far anses ha blivit onyttiga genom att två järvar ... dödats och artens fortplantningsmöjligheter försämrats». Enligt Kleineman är det mera fråga om att den fridlysta djurarten representerar ett värde bortom alla ekonomiskt mätbara marknader. Skadeståndet borde därför snarare relateras till »den ideella kränk­ ning av dessa miljöintressen som staten får anses representera», varför ersätt­ ningens storlek snarare borde »ses som ett slags punitive damages».4*5s. 144

119.I rättspraxis har man ansett att beloppet av punitive damages »necessarily is depen­s. 144

120.dent on the circumstances of each case», och att »a jury has considerable discre­s. 144

121.tion»44 4 8887 56i detta avseende.488 4 4 4 O899901ch eftersom punitive damages utdöms i tillägg till ochs. 144

122.utöver »full» ersättning (»compensatory damages»), anses punitive damages varas. 144

123.»non-pecuniary by their nature»™ (kurs. här). Vad Kleineman möjligen avser ärs. 144

124.vidare att skadeståndet borde återspegla faktorer som t.ex. graden av handlingenss. 144

125.klanderbarhet, önskemålet att frånta eventuell obehörig vinst som har erhållits,s. 144

126.samt unikheten av de skadade naturresurserna. I amerikansk rätt är dessa faktorers. 144

127.kända som »Green Oil factors».™ Dessa har upprätthållits av USA:s högsta dom­s. 144

128.stol för att tillförsäkra att beloppen av punitive damages inte skall »exceed ans. 144

129.amount that will accomplish society's goals of punishment and deterrence». Larsson menar åter att Kleineman »disregards the concept of compensation to the public», och att den korrekta ersättningsmetoden hade varit att utge ska­ destånd med kostnaderna för återställande.492s. 144

130.Det kan vidare nämnas att i NJA 1995 s. 249 Statens Naturvårdsverk (ver­ ket) i ett yttrande anförde, att verket i samband med ett underrättsavgörandes. 144

131.485 Kleineman, JT 1995-96 s. 107 f.s. 144

132.486 E.E.O.C. v. Farmer Bros. Co.,M F.3d 891, 904 (9th Cir. 1994).s. 144

133.487 Hopkins v. Dow Corning Corp., 33 F.3d 1116, 1126 (9th Cir. 1994).s. 144

134.488 I lagstiftning kan givetvis maximigränser for puntive damages uppställas. Se om trenden Honka, JFT 2000 s. 68 ff„ 83 f. Se även om t.ex. CERCLA 42 USC § 9607(c)(3).s. 144

135.489 Bell v. Zapata Haynie Corp., 1995 AMC 785, 786 (W.D. Louisiana 1994). Jfr t.ex. Anderson v. Texaco, Inc., 797 F.Supp. 731, 534 (E.D. Louisiana 1992) och Zu Complaint of Merry Shipping, Inc., 650 F.2d 662 (5th Cir. 1981).s. 144

136.490 Enligt dessa faktorer skall skäligheten av punitive damages utvärderas enligt bl.a.: (1) förhållandet mellan beloppet av punitive damages och skadan eller skaderisken, (2) graden av beteendets klanderbarhet, (3) den vinst som har gjorts och önskemålet att avlägs­ na denna vinst, (4) skadegörarens ekonomiska ställning, och (5) andre, påföljder för samma handling. Green Oil Co. v. Hornsby, 539 So. 2d 218, 223 ff. (Sup. Ct. Alabama 1989).s. 144

137.491 Pacific Mut. Life Ins. Co. v. Haslip, 499 U.S. 1, 21 f. (1991). Se även TXO Prod. Corp. v. Alliance Resources Corp., 113 S.Ct. 2711 (1993). Det senare fallet har kommen­ terats utförligt av Franco, Conn. L. Rev. 1995 s. 735 ff.s. 144

138.492 Se Larsson s. 497 ff., särskilt s. 499 f. Se även nedan kap. 8.6. vid not 630-631.s. 144

139.381 om olovlig jakt på björn gjort ett försök att fastslå en rimlig nivå av skade­ stånd när det gäller den arten. Värdet av en björn hade uppdelats på köttvärde, trofévärde, avelsvärde och rekreationsvärde, varvid värdet av en vuxen bj öm­ hane hade fastställts till mellan 40 000 och 50 000 kronor. I fråga om järven fann dock verket att man huvudsakligen fick ta fasta på rekreationsvärdet. Här hänvisades till en ungersk »prislista som helt enkelt anger vad man får betala om man ertappas med ett olagligt åtkommet djur». De mest sällsynta artema på denna lista — dit järven enligt verket tveklöst skulle höra på en svensk lista — värderas till motsvarande 50 000 kronor. På basen härav fann verket att rekreationsvärdet av en järv uppgick till minst detta belopp. Enligt verket skulle man i dag kanske hellre tala om naturvårdsvärde. SvHD stannade dock för att utdöma skäliga 20 000 kronor för envar dödadjärvs avelsvärde, med utgångspunkt i statens kostnader för den fridlysta järvstammens bevarande.s. 144

140.Av intresse är emellertid att en motsvarighet till den ungerska »prislistan» också existerar i finsk rätt. Enligt förverkandepåföljden i NaturvådsL (1096/ 1996) 59 § skall den som gjort sig skyldig till miljöförstöring eller naturskyddsbrott som strider mot denna lag (se 58 §),493 »alltid dömas att förverka åtminstone det värde som en fridlyst växt eller ett fridlyst djur har som repre­ sentant för sin art» (kurs. här). Stadgandet motsvarar 24 § i den tidigare, genom L 672/1991 reviderade NaturskyddsL (71/1923). Som skäl för denna lösning anförs i motiven till den tidigare NaturskyddsL 24 §:494s. 145

141.»Enligt strafflagens allmänna principer kan det som vunnits genoms. 145

142.brott alltid dömas förverkat till staten.495 Detta gäller dock inte föremå­s. 145

143.lets värde, utan enbart föremålet, och därför skall det stadgas särskilts. 145

144.om värdekonfiskation. Det kan dock vara svårt att fastslå värdet av frid­s. 145

145.lysta arter, eller också kan deras kommersiella värde vara ringa. Avs. 145

146.denna anledning föreslås att det... stadgas att åtminstone det värde soms. 145

147.en fridlyst växt eller ett fridlyst djur har som representant för sin arts. 145

148.alltid skall dömas förverkat.»496 I NaturvårsL 59 § förutsätts att miljöministeriet fastställer riktgivande värden för fridlysta djur och växter (jfr NaturskyddsL 24 §). År 1995 utfärdade miljö­s. 145

149.493 Se om straffstadgandet i 58 § t.ex. Pirjatanniemi s. 116 ff. Jfr Similä s. 211 ff.s. 145

150.494 Reg.prop. 1996:79 s. 45. Se även om NaturvårdsL 59 § t.ex. Salila,Ympäristöjuridiikka 1/1998 s. 34 ff., Similä s. 214 f.s. 145

151.495 Se SL 2 kap. 16 §. Se även OLJ 1996:4 s. 5 ff. samt t.ex. Utriainen s. 182 ff.s. 145

152.496 Från rättspraxis kan här nämnas en fmsk motsvarighet till det svenska järvfallet: I HD 1997:170 hade A och B den 16.2.1995 med snöskotrar som hjälpmedel dödat en järv. Snöskotrarna dömdes förverkade till staten. — MiljöMb 1209/1995 (se strax nedan) trädde i kraft först 31.10.1995 (se 12 §), varför förverkande av järvens värde inte aktualiserades. 382 ministeriet ett beslut härom (MiljöMb 1209/1995). Som en följd av övergång­ en till euro reviderades denna värdelista genom Miljöministeriets F 9/2002. Värdena har beräknats med hjälp av ett antal metoder som har utvecklats av ekologer. Man har härvid utgått från arternas reproduktionsförmåga, deras skyddsbehov, samt artpopulationemas uppskattade storlek i Finland.497s. 145

153.Som exempel kan nämnas att värdet av ryggradsdjur beräknades enligts. 146

154.formeln V - (U x S/A) x 7 200 mark.s. 146

155.U står för klassificeringen av artens utrotningshotade ställning.s. 146

156.Denna klassificering uttrycks som ett index som bl.a. beror på artenss. 146

157.reproduktionsförmåga. Reproduktionsförmågan härleds från tiologarit­s. 146

158.men av medelvikten i gram för djur i den aktuella arten. 5 står för art­s. 146

159.ens skyddsbehov (0-20), och A står för det uppskattade antalet av arten.s. 146

160.Multiplikatom 7 200 mark har erhållits genom två fästpunkter, av vilkas. 146

161.den ena utgörs av havsörnen. Värdet av en havsörn beräknades på basiss. 146

162.av kostnader nerlagda på skydd av havsörnen, värdet av det skydds­s. 146

163.arbete som har utförts på frivillig basis, samt donationer för skyddandets. 146

164.av havsörnen. Med beaktande härav kunde värdet av en havsörn fast­s. 146

165.ställas till 44 000 mark. Den lägre fästpunkten erhölls genom att mans. 146

166.skäligen uppskattade värdet av vissa smådjur till 100 mark.498 Värdena i F 9/2002 varierar mellan 17 euro (ca 100 mark) som värde för ett antal olika arter, och 9755 euro (ca 58 000 mark) som värdet av en saimensäl.s. 146

167.Willmansstrands TR 30.11.1995/443 utgör det första fallet där värde­s. 146

168.förteckningen i det tidigare MiljöMb 1209/1995 har tillämpats (beslutets. 146

169.trädde enligt 12 § i kraft 31.10.1995): Den finska tullen fann den 8.11.s. 146

170.1995 110 fågelägg som hade gömts i en rysk bil. Flera ägg tillhördes. 146

171.arter som klassificeras som utrotningshotade i CITES-konventionenss. 146

172.bilaga I och II.499 Äggen var avsedda för samlare i Europa. Värdet avs. 146

173.äggen dömdes förverkat till staten enligt den tidigare NaturskyddsL 24s. 146

174.§ och MiljöMb 1209/1995. De flesta fågelarterna tillhörde inte dens. 146

175.finska faunan. Värdet av dessa bestämdes på basis av högsta värdet förs. 146

176.en besläktad art i förteckningen (MiljöMb 3 §). Vidare beaktadess. 146

177.reglerna för hur ett eller flera ägg i ett fågelbo skall värdes i förhållandes. 146

178.till värdet av en vuxen individ (MiljöMB 10 §). Värdet av äggenas. 146

179.fastställdes till 153 500 mark, vilket dömdes förbrutet till staten. Järven — som i NJA 1995 s. 249 värderades till skäliga 20 000 kronor — är inte medtagen i F 9/2002. Detta eftersom järven nämns bland vilt och icke fredade djur enligt JaktL 5 §. I JaktF 24 § 2 mom. fastslås dock att järven ärs. 146

180.497 Se närmare härom Väisänen, Luonnon tutkija 1-1996 s. 4 ff.s. 146

181.498 Se anfört arbete s. 5 ff.s. 146

182.499 International Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Flora and Fauna. Se vidare om CITES och dess bilaga I—III t.ex. Favre s. 31 ff.s. 146

183.383 ett sådant vilt som alltid är fridlyst.500 Härvid skall enligt F 9/2002 5 § värdet av en järv bestämmas på basis av högsta värdet för en besläktad art i förteck­ ningen efter utlåtande av den regionala miljöcentralen. Med tillämpning av de metoder som F 9/2002 bygger på har dock Väisänen fastställt värdet av en järv till 49 000 mark (ca 8 200 euro).501s. 146

184.Skillnaden mellan förverkande enligt NaturvårdsL 59 § och möjligheten att skadestånd för samma värde kunde dömas att tillfalla staten som företräda­ re av ett allmänt miljöintresse kunde i sak beskrivas som marginell.502 En dis­ tinktion ligger dock i att skadeståndsbeloppen i allmänhet förutsätts kanalise­ ras till någon form av återställande.503 Jfr för finsk del HD 1990:143 (ref. ovan kap. 7.5.2.2.), där vattenförorening hade skadat allmän fördel och där det till skälighet fastställda skadeståndsbeloppet skulle användas till vattenförbättran­ de åtgärder. I NJA 1995 s. 249 uppställde SvHD däremot ingen skyldighet för staten att utnyttja skadeståndsbeloppet för något visst ändamål; beloppet »för­ svann» i statsfinanserna. På denna punkt torde järvfallet motsvara penninger­ sättning enligt t.ex. italiensk miljöskadelagstiftning.504 1 förhållande härtill kan jag även hålla med Larsson, då hon med hänvisning till Kleineman anför att i NJA 1995 s. 249 skadeståndets effekt far en »punitive» karaktär.505 Å andra sidan finner man även exempel på att administrativa sanktionsavgifter och ekonomiska straff för miljöförstörelse har fått också reparativ verkan genom att dessa har kanaliserats till åtminstone någon form av återställande.506s. 147

EXTENSIVT ÅTERSTÄLLANDE

Inledande anmärkningar

1.Av undersökningen ovan har framgått att man i flera länder i varierande måns. 147

2.500 Se även HD 1997:170 (ovan i not 496).s. 147

3.501 Väisänen, Luonnon tutkija 1-1996 s. 13.s. 147

4.502 Se även Sandvik, JT 1996-97 s. 404. Jfr t.ex. Wilhelmsson, Korvausvastuu s. 263. Salila, Ympäristöjuridiikka 1/1998 s. 38 menar t.o.m. att NaturvårdsL 59 § bör förstås som en samtidig kombination av både en förverkandepåföljd och en skadeståndspåföljd.s. 147

5.503 Se ovan kap. 8.4.2.6., kap. 8.4.3.1. vid not 434-435 och 439, kap. 84.3.2.1. vid not 445-446, 453-454 och 464 (§ 7 i Kadners lagförslag).s. 147

6.504 Se t.ex. Bianchi, Practice s. 107.s. 147

7.505 Larsson s. 499. Se även ovan vid not 485-492.s. 147

8.506 Se t.ex. ovan kap. 8.4.3.2.1. vid not 466-477 om HessNatSchG. Vidare kan nämnas att också $100 miljoner som »Criminal Restitution» för Exxon Valdez-olyckan kanalisera­ des till återställande. Se EC Study on Damage to Natural Resources s. 78 f. 384 godtar penningersättning för värdeminskning. Också i några konventionsförslag har denna metod för ersättande av skador på miljön förespråkats eller framställts som ett möjligt alternativ. Av de existerande konventionerna är det dock endast CRAMRA som godtar »payment in the event that there has been no restoration to the status quo ante» (art. 8.2).. Diskussionen ovan ger även en antydan om några av de komplicerade frågor och problem som kan ansluta sig till skadeståndsberäkningen, i vart fall om denna beräkning förväntas ske med välfårdsekonomisk precision.s. 147

9.Givetvis är dock det faktiska behovet av penningersättning för värdeminsk­ ning direkt relaterat till hur man definierar och tolkar »återställande» av skada på miljön. Som ett alternativ till penningersättning för värdeminskning kan man på olika rättsliga plan skönja en klar trend att definiera återställande mera extensivt, och att basera ersättningen på kostnaderna för dylikt »extensivt åter­ ställande». Som nedan närmare skall framgå har man som skäl härför hänvisat till inte minst de svårigheter som ofta antas vara ofrånkomligt förknippade med att värdera miljön i pengar.s. 148

10.Ovan (kap. 8.3.) har redan undersökts de allmänna linjerna för återställan­ de av skador på miljön. Dessa har relevans också vid extensivt återställande. Här aktualiseras emellertid dessutom frågor om bl.a vad som skall återställas, var återställandet skall ske, och när ett återställningsansvar skall inträda. På basis av dessa frågor kan man särskilja två extensiva återställningsmetoder.s. 148

11.I linje med differensläran507 5 b0ö8r återställande primärt gå ut på att försöka reparera den skadade miljön i sitt tidigare skick. Om dylikt »primäråterställ­ ande» inte är möjligt eller skäligt, kan man i andra hand i stället låta ansvaret gå ut på att skadegöraren ersätter kostnaderna för ett substitut till den skadade miljön. Jag har här valt att tala om »subsidiärt återställande».s. 148

12.I syfte att undvika eventuella missförstånd är det här skäl att nämna, atts. 148

13.man iförhållande till den amerikanska OPA talar om både ovan avsetts. 148

14.primäråterställande och subsidiärt återställande som »primary resto­s. 148

15.ration».™ I förhållande till CERCLA talas åter ofta helt enkelt oms. 148

16.»restoration» som ett samlingsbegrepp för nämnda återställningsme­s. 148

17.toder.509 För bl.a. finsk rätts del har man dock anledning att mera klarts. 148

18.skilja mellan återställande av den skadade miljön och återställande is. 148

19.form av skapande av substitut. I brist på bättre termer har jag härvids. 148

20.valt att tala om primäråterställande respektive subsidiärt återställande.s. 148

21.507 Se ovan kap. 7.1. vid not 2-5.s. 148

22.508 Se 15 CFR § 990.53(b). Se även t.ex. NOAA, Primary Restoration.s. 148

23.509 Se t.ex. begreppsanvändningen i Ohio v. United States Department of the interior, 880 F.2d 432 (D.C. Cir. 1989).s. 148

24.385 Härtill kan man tänka sig att ersätta också värdeminskning under tiden för primärt och/eller subsidiärt återställande genom kostnader för ytterligare återställningsåtgärder. Med hänvisning till NRDA-förordningen till OPA kan man här tala »kompensationsåterställande» (»compensatory restoration»).510s. 148

Subsidiärt återställande

1.8.5.2.1. Konventioner 1993 års Europarådskonvention torde vare den första konventionen som om­ fattar subsidiärt återställande. I art. 2.8 definieras sålunda återställningsåtgärder som »any reasonable measures aiming to reinstate or restore damaged or destroyed components of the environment, or to introduce, where reasonable, the equivalent of these components into the environment» (kurs här). Denna bestämmelse ges följande förklaring i konventionens travauxpréparatoires'.s. 149

2.»When it is impossible to restore or re-establish the environment (kurs,s. 149

3.här), the measures of reinstatement may be in the form of the re intro­s. 149

4.duction of equivalent components into the environment.s. 149

5.This applies for example in the case of the disappearence of ans. 149

6.animal species or the irreparable destruction of a biotope. Such damages. 149

7.cannot be evaluated financially and any reinstatement of the environ­s. 149

8.ment is in theory impossible. Since such difficulties must not lead to as. 149

9.complete absence of compensation, a specific method of compensations. 149

10.has been introduced. This method of compensation is based on achiev­s. 149

11.ing an equivalent instead of an identical environment. This notion reliess. 149

12.on the given circumstances of each individual case of damage and iss. 149

13.not defined in the Convention itself.»511 Enligt denna formulering kan m.a.o. subsidiärt återställande komma i fråga om primäråterställande av den skadade miljön i sitt tidigare skick är omöjligt. Man har utgått från att det samma gäller också i fall där primäråterställande skulle förutsätta oskäliga kostnader.512 Art. 2.8 förutsätter dock att en separat bedömning görs också av huruvida det i nämda fall är skäligt att vidta subsidiära återställningsåtgärder. Innebörden härav preciseras inte. Utöver vad som även annars gäller,513 synes detta förutsätta en särskild behovsprövning. Ocksås. 149

14.510 Se 15 CFR § 990.53(c) samt härtill 61 Fed.Reg. 439 (1996) s. 484 ff.s. 149

15.511 Se Explanatory Report (15 January 1993) (ett skrivfel i citatet har rättats av förf.).s. 149

16.512 Se t.ex. Brans s. 369, 376. Jfr förslaget i ILC, A/CN.4/468 (26 April 1995) s. 12.s. 149

17.513 Se ovan kap. 8.3.3. 386 frågan om hur man skall bedöma resursmotsvarigheten överlämnas i konven­ tionen till rättstillämpningen. Det är givet att man även här kan ställas inför svåra värderingsfrågor.514 Och medan man vid penningersättning i princip en­ dast har att fråga sig vad en viss resurs vore värd i pengar, har man vid subsi­ diärt återställande att ta ställning till två värderingsfrågor: Vad utgör en mot­ svarande resurs? Hur många komponenter av denna motsvarighet bör introdu­ ceras för att ersätta värdet av den komponent som oåterställbart har skadats?s. 149

18.Bland övriga konventioner har dock subsidiärt återställande därefter även accepterats515 i 1997 års ändringsprotokoll till Wienkonventionen om atomskadeansvar. I protokollet preciseras de typer av atomskador utöver personoch egendomsskador (vilka täcks av Wienkonventionen) som kan ersättas på basis av tillämplig nationell lag.516 Härvid tillåts ersättning med kostnader för skäliga åtgärder för primärt eller subsidiärt återställande av skada på miljön. Det förutsätts dock att denna skada inte är »insignificant».517 Här uppställs m.a.o. en toleransgräns; inte i fråga om själva störningen (strålningen) utan i fråga om en därav orsakad skada på miljön.518s. 150

19.Härtill har subsidiärt återställande föreslagits i exempelvis både den ovan (kap. 8.4.3.1.) omtalade elfte rapporten om statsansvar,519 och i flera förslag till Baselprotokoll et.520 Dock utan att metoden här har accepterats.521 Ansvaret i art. 2(c)(iii) och (d) i det slutligen antagna Baselprotokollet går inte längre än till ersättning med »reasonable measures aiming to ... reinstate or restore damaged or destroyed components of the environment». På denna punkt förefaller man närmast ha inspirerats av den nya definitionen av »pollution damage» i CLC art. 1.6.522s. 150

20.514 Se även t.ex. Bianchi, J Envtl L. 1994 s. 29, Brans s. 380 f., Sandvik, JT 1996-97 s. 416, idem, Skadeståndsansvar s. 146, Sandvik & Suikkari s. 66.s. 150

21.515 Bland andra internationella instrument än konventioner kan även hänvisas till t.ex. ECE Guidelines para. (m)(i)-(ii). (Riktlinjerna återges i Hohmann, ed., vol. 1 s. 310 ff.)s. 150

22.516 Se även härom ovan kap. 7.2.1. samt kap. 7.2.2.2.2. vid not 114-116.s. 150

23.517 Protokollets art. 2 och 4(m). Vad som är »skäliga åtgärder» (»reasonable measu­ res») skall enligt art 4(o) bestämmas av tillämplig nationell lag och med beaktande av bl.a. (i) arten och omfattningen av skada, (ii) sannolikheten av att åtgärderna är effektiva, och (iii) teknisk och vetenskaplig expertis. Se närmare t.ex. Brans s. 369 ff. särskilt s 374.s. 150

24.518 Se däremot ovan 6.3.3.2. särskilt vid not 442, 450-451 om toleransrekvisitet i MskL 4 §; jfr dock även vid not 443-449 om svensk rätt.s. 150

25.519 ILC, A/CN.4/468 (26 April 1995) s. 12, 15 f.s. 150

26.520 UNEP, CHW.l/WG/1/3/2 (17 March 1995), art. 4/er(2)(a).s. 150

27.521 Se närmare om dessa förslag t.ex. Sandvik & Suikkari s. 66 f, Brans s. 377 f.s. 150

28.522 Se även ovan kap. 7.2.2.3. om denna definition och dess modellskapande funktion.s. 150

29.387s. 150

30.I förhållande till CLC och FC har åter subsidiärt återställande aktualiserats som ett tolkningsspörsmål. En observatörsdelegation i den arbetsgrupp som sammanställde IOPC Fund:s ersättningsprinciper,523 talade för »a very wide acceptance of costs for reinstatament which could include costs for restora­ tion, rehabilitation, replacement, and acquisition of equivalent resources».524 Denna tolkning accepterades inte av arbetsgruppen. Detta med hänvisning till direktören för IOPC Fund som menade att oljeutsläpp sällan orsakar perma­ nenta skador, att den marina miljön har en stor förmåga till naturlig återhämt­ ning, och att det trots allt finns »limits to what man could actually do in taking measures to improve on the natural process».525 Också i litteraturen har man — men då mera som ett exempel på en klar brist i konventionsregieringen — ansett att definitionen av »pollution damage» i CLC art. 1.6 av år 1992 förefaller utesluta subsidiära återställningsaltemativ.526 8.5.2.2. Amerikansk rätt Enligt NRDA-förordningen till CERCLA skall en plan utarbetas »that will list a reasonable number of possible alternatives for restoration, rehabilitation, re­ placement, and/or acquisition of equivalent resources».527 OP A fastslår på liknande vis att skadeståndet omfattar »the costs of restoring, rehabilitating, replacing, or acquiring the equivalent of, the damaged natural resources».528 Här omfattas m.a.o. både primäråterställande av de skadade resurserna i sitt tidigare skick och subsidiärt återställande genom substitutresurser.529 Detta motsvarar tidigare rättspraxis.s. 151

31.I t.ex. Commonwealth of Puerto Rico v. S.S. Zoe Colocotroni hade ett cas. 151

32.523 Se även om denna arbetsgrupp samt betydelsen av dessa ersättningsprinciper ovan 7.2.2.2.I. vid not 72-76 och 82, kap. 7.3.4.2. vid not 284-290, kap. 8.2.1. vid not 27-30.s. 151

33.524 Se IOPC Fund, FUND/WGR.7/21 (20 June 1994) para. 7.3.14.s. 151

34.525 Anfört arbete para. 7.3.15.s. 151

35.526 Se t.ex. diskussionen hos Brans s. 365 ff., samt t.ex. Klausen s. 56 f., Wetterstein, Marius nr. 283, 2001 s. 111 f. och Wilkinson, J. Envtl L. 1993 s. 87 f.s. 151

36.527 43 CFR § 11.81(a)(1). Detta i linje med att CERCLA § 107(f)(1) förutsätter att allt skadestånd skall kanaliseras »for use only to restore, replace, or acquire the equivalent of ... [damaged] natural resources». Se även ovan kap. 8.2.2.1. vid not 46.s. 151

37.528 OPA § 1006(d)(1). Se även ovan kap. 8.2.2.1. vid not 40-41.s. 151

38.529 Nämnas kan även att enligt 43 CFR §11.14(a) »[acquisition of the equivalent or replacement means the substitution for an injured resource with a resource that provides the same or substantially similiar services». 388 20 hektar stort mangroveområde förorenats genom utsläpp av 5 000 ton råolja från en grundstött tanker.530 District Court utdömde skadestånd om $14 miljo­ ner för sanering och återställande. Kostnaden för återställande fastställdes med hänvisning till att ca 4,6 miljoner organismer per hektar av det förorena­ de området hade dött av oljan. Domstolen fann att »there is a ready market with reference to biological supply' laboratories, thus allowing a reliable cal­ culation of the cost of replacing these organisms». Med accepterande av ett lägsta möjliga inköpspris om $0,6 per organism och med beaktande av endast marina organismer, fastställdes kostnaden härför till $ 5,5 miljoner.531 Court of Appeals fann att denna återställningskostnad var »grossly disproportiona­ te».532 Court of Appeals uttalade vidare följande princip:s. 151

39.»There may be circumstances where direct restoration of the affecteds. 20

40.area is either physically impossible or so disproportionately expensives. 20

41.that it would not be reasonable to undertake such a remedy. Some others. 20

42.measure of damages might he reasonable in such cases, at least wheres. 20

43.the process of natural regeneration will he too slow to ensure restora­s. 20

44.tion within a reasonable period (kurs. här). The legislative history ofs. 20

45.the Clean Water Act amendments ... suggests as one possibility "thes. 20

46.reasonable cost of acquiring resources to offset the loss" (kurs. här).s. 20

47.Alternatives might include acquisition of comparable lands for publics. 20

48.parks or, as suggested by the defendants below, reforestation of as. 20

49.similiar proximate site where the presence of oil would not pose thes. 20

50.same hazard to ultimate success.»533 Bland senare rättspraxis kan även nämnas t.ex. United States v. Shell Oil Co., där »restoration» av förorenat grundvatten skulle ha kostat $ 1,8 miljarder och där domstolen fann att »replacement» utgjorde ett rimligare alternativ.534s. 20

51.Den extensiva synen på vad som kan anses utgöra återställande medför att det definitionsmässigt aldrig kommer att existerar någon icke-reparerbar ska­ da. I NRDA-förordningama förutsätts att ett rimligt antal möjliga åtgärder identifieras — inklusive naturlig återhämtning — »that restore, rehabilitate, replace, and/or acquire the equivalent of the injured resources ... to no more than their baseline, that is, the condition without a discharge or release».535 530 Se även härom t.ex. Brown, LMCLQ 1981 s. 323 ff., Bulger, Baylor L. Rev. 1993 s. 460 ff., Cross, Vanderbilt L. Rev. 1989 s. 300 f., Wilkinson, J. Envtl L. 1993 s. 85 ff. 531 456 F.Supp. 1327 (D. Puerto Rico 1978). 532 Se även ovan kap. 8.3.3.2.2. vid not 252-254. 533 628 F.2d 652, 675 f. (1st Cir. 1980).s. 20

52.534 605 F.Supp. 1064 (D. Colorado 1985). 535 43 CFR § 11.82, särskilt § 11.82(b)(l)(iii). Jfr 15 CFR § 990.54.s. 20

53.389 Den åtgärd eller den kombination av behövliga åtgärder som bäst svarar mot de olika skälighetsfaktorer som reglerar återställandet bör väljas. 536 Vid valet mellan likvärdiga alternativ har följande hierarki förespråkats: »(a) on-site and in-kind (b) off-site and in-kind (c) on-site and out-of- kind ..., (d) off-site and out-of-kind ...», och som en sista utväg »(e) acquisition of equi­ valent existing resources/services under private ownership».537 Härtill kan enligt CERLA också penningersättning utgå för värdeminskning under återställningstiden och även denna ersättning skall kanaliseras till olika återställningsåtgärder enligt ovanstående schema (se även ovan kap. 8.4.2.).s. 20

54.I förhållande till exempelvis Exxon KtWez-olyckan har man i praktiken till betydande del förlitat sig på alternativ (e) ovan.538 Det är uppenbart att bedöm­ ningen av resursernas motsvarighet och omfattningen av erforderliga subsidiära återställningsåtgärder ofta måste bli beroende av stor skönsmässighet. Som exempel på övriga åtgärder som i praxis har godtagits som subsidiärt återställ­ ande kan nämnas t.ex. avlägsnande av barriärer för fiskvandring,539 utgrävning och dokumentation av skadade fomlämningar,540 skapande av konstgjorda rev,541 planterande av en ersättande mängd sjögräs på ett annat område än det skadade,542 samt anordnande av alternativa dricksvattentillgångar.543 8.5.2.3. Europeisk och nordisk rätt På europeisk nivå kan nämnas att redan år 1989 det första förslaget till EG direktiv om civilrättslig ansvarighet för skador orsakade av avfall544 i art. 4(2) innehöll en regel om ersättande av »alternative measures to the restoration of the environment». Detta torde inkludera subsidiärt återställande.545 1 kommis­s. 21

55.536 43 CFR § 11.82(d), 15 CFR § 990.54(a). Se ovan kap. 83.3.2.2. vid not 259-264.s. 21

56.537 Se Wickham mfl., Baylor L. Rev. 1993 s. 410.s. 21

57.538 Se ovan kap. 8.4.2.6., särskilt vid not 427.s. 21

58.539 Se Idaho v. Southern Refrigerated Transport Co., 1991 U.S. Dist LEXIS 1869 (D. Idaho 1991).s. 21

59.540 Se Exxon Valdez Oil Spill Restoration Plan s. 38 f. om återställande av 24 fomläm­ ningar som skadades »by cleanup activities, or looting and vandalism linked to the...spill».s. 21

60.541 Se United States v. Montrose Chern. Corp., 33 ERC 1207 (D. California 1991).s. 21

61.542 Se United States v. Melvin A. Fisher, 977 F.Supp. 1193 (S.D. Florida 1997).s. 21

62.543 Se United Sates v. Shell Oil Co., 605 F.Supp. 1064 (D. Colorado 1985).s. 21

63.544 O.J. 1989 C 251. Jfr O.J. 1991 C 192 om det reviderade direktivförslaget. Se även ovan kap. 5.3.2. vid not 71-77 om dessa direktivförslag.s. 21

64.545 Jfr t.ex. Brans s. 376 not 350 som antar att den citerade skrivningen i direktivför­ slaget »most likely includes the introduction of equivalent resources, if appropriate». 390 sionens vitbok om ersättningsansvar för miljöskador uttalas åter följande:546s. 21

65.»Om det av tekniska eller ekonomiska skäl (när man väger kostnaders. 22

66.mot intäkter547) inte är möjligt eller endast delvis möjligt att avhjälpas. 22

67.skadan, bör en ersättning som motsvarar värdet av den icke-reparerades. 22

68.skadan betalas för genomförandet av jämförbara projekt för att återstäl­s. 22

69.la eller förbättra skyddade naturresurser. De behöriga myndigheternas. 22

70.bör fatta beslut om jämförbara projekt efter att ha genomfört en ingå­s. 22

71.ende analys av de miljömässiga fördelarna.» I vitboken nämns härtill nödvändigheten av att ta fram metoder för värdering av naturresurser. Som möjliga alternativ hänvisas här till bl.a. CVM, resekostnadsmetoden och andra ekonomiska värderingsmetoder.548 1 kombination med den citerade passusen skulle detta bokstavligt tolkat närmast tyda på att man med modell från CERCLA har avsett att i nämnda situationer medge penning­ ersättning för värdeminskning med en skyldighet att kanalisera ersättnings­ beloppet till subsidiära återställningsåtgärder.549s. 22

72.I litteraturen har dock Brans antagit att hänvisningen till olika värderings­ metoder endast avser bedömningen av återställningskostnademas skälighet och att man inte avsåg penningersättning för värdeminskning beräknad enligt dessa metoder.550 Detta förefaller även motsvara EG-kommissionens avsikt i dess uppdragsbeskrivning för den ekonomiska studie om värdering av natur­ resurser som ansluter sig till vitboken. I uppdragsbeskrivningen anförs att identiskt återställande sällan är möjligt eller skäligt. Man måste i sådana fall ta fasta på att skapa »a comparable condition». Den ekonomiska studien skulle därför precisera olika återställningsaltemativ och bedömningen av kostnadernas skälighet.551 Den ekonomiska studien bygger helt på ersättning med kostnader för extensivt definierat återställande.552 EG-kommissionens direktivförslag omfattar denna ersättningsmetod.553s. 22

73.Det kan nämnas att ersättningsansvar för skada på miljön i vitbokens. 22

74.endast föreslogs gälla »skador på den biologiska mångfalden som is. 22

75.546 mW(2000) 66 slutlig s 20; jfr även s. 17.s. 22

76.547 Se härom ovan kap. 8.3.3.2.2. vid not 272-274.s. 22

77.548 WÅf(2000) 66 slutlig s. 17 f. Se även om dessa metoder ovan kap. 8.4.2.2.-8.4.2.5.s. 22

78.549 Se ovan kap. 8.2.2.1. vid not 46, kap. 8.2.2.2. vid not 54-83, kap. 8.4.2.6. om de penningbaserade skadestånden enligt CERCLA.s. 22

79.550 Brans s. 216 f.s. 22

80.551 Se Terms of reference para. 2.2. Se även nedan kap. 8.5.3.3. vid not 608-610.s. 22

81.552 Se EC Study on Damage to Natural Resources. Se även nedan kap. 8.5.3.3s. 22

82.553 Se ÅZ)A/(2002) 17 slutlig, art. 2.1.16. och art. 5. Se närmare nedan kap. 8.5.3.3.s. 22

83.391s. 22

84.enlighet med direktiven om livsmiljöer och vilda fåglar skyddas i Natu­s. 23

85.ra 2000-områden».554 Härtill krävdes betydande skada555 (jfr 1997 årss. 23

86.ändringsprotokoll till Wienkonventionen556). Detta kunde sammantagets. 23

87.medföra ett tämligen begränsat tillämpningsområde för ansvaret förs. 23

88.skada på miljön.557 I direktivförslaget omfattar dock definitionen avs. 23

89.miljöskada också mera allmänt vatten- och markskador.558 Om man sedan övergår till nordisk rätt kan konstateras, att man i motiven till ForL 8 kap. 58 § finner stöd för subsidiärt återställande. Här kan erinras om att en minoritet i NOU 1982:19 ville medge också penningersättning för hindrad utövning av allemansrättsligt friluftsintresse.559 Majoriteten betonade dock att minoritetens idéer starkt fjärmade sig från allmänna principer om ersättningsutmålning och att de vore svårgenomförbara i praktiken. Samtidigt betonades att det kunde vara orimligt att låta skadegöraren undgå ansvar för skada på friluftsintressen i fall där återställande är omöjligt. Men enligt majo­ ritetens uppfattning bör detta problem lösas genom subsidiära återställningsåtgärder, t.ex. genom att man skapar ett motsvarande område som ersättning för det som har gått förlorat.560 1 litteraturen synes man ha godtagit majoritetens uttalande även om man anser att detta inte klart stöds av själva lagtexten.561s. 23

90.För svensk del märks att skadeståndsbestämmelsema i MB 32 kap. visser­ ligen saknar särskilda regler om avvärjande och återställande av skador på miljön. MB 16 kap. 9 § 1 st. innehåller dock en generell regel om att tillstånd, upphävande av tillstånd eller dispens för verksamhet får förenas med skyldig­ het att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför. Denna kompensation kan även ske i form av subsidiära återställningsåtgärder utanför det berörda området. (16 kap. 9 § inskränker enligt 2 st. inte efterbehandlingsansvaret enligt MB 10 kap.) I 7 kap. 7 § 4 st. finns härtill en special­ bestämmelse om krav på kompensationsåtgärder vid beslut om upphävande av natur- och kulturreservatskydd eller dispens i fråga om sådant skydd. Reg­ eln har motiverats med hänvisning bl.a. till EG:s fågel- samt art- och habitat-s. 23

91.554 Se Rådets direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar och 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.s. 23

92.555 KOM2000) 66 slutlig s. 10, 17.s. 23

93.556 Se ovan kap. 8.5.2.1. vid not 516-517.s. 23

94.557 Se närmare t.ex. Brans kap. 5, särskilt s. 192 ff. Se även om tolkningen av »bety­ dande» skada EC Study on Damage to Natural Resources s. 10 ff.s. 23

95.558 NOM(2002) 17 slutlig, art. 2.1.18. Se även definitionen av naturresurs i art. 2.1.8.s. 23

96.559 Se härom ovan kap. 8.4.3.2.2. vid not 474-477.s. 23

97.560 Se NOG 1982:19 s. 93; jfr s. 91.s. 23

98.561 Se t.ex. Bugge s. 399 f, Klausen s. 54 f. samt Krüger & Klausen s. 36. 392 direktiv.562 (Jfr tillämpningsområdet för vitbokens skadeståndsordning.) Också enligt MB 7 kap. 7 § 4 st. kan det bli aktuellt med subsidiära åtgärder.563s. 23

99.En utvidgning av kompensationsskyldigheten enligt MB har föreslagits, bl.a. med modell från den tyska Bundesnaturschutsgesetz 8 §.564 Som ett alter­ nativ berördes även penningersättning, som dock ansågs alltför osäkert med hänvisning till svårigheterna att uppskatta naturvärden till ett visst belopp.565 Övervägande skäl har dock fortsättningsvis ansetts tala för att begränsa kompensationsreglema till situationer där tillstånd av något slag krävs för ett in­ grepp i miljön.566 (Jfr däremot att t.ex. ForL 8 kap. 58 § endast gäller otillåten förorening och att denna regel i fråga om subsidiär återställning antas gå läng­ re än det offentligrättsliga återställningsansvaret vid tillåten förorening.567)s. 24

100.I litteraturen kring DaMskL har man åter anfört att man i fall där återställ­ ande av den skadade miljön inte är möjligt, kunde överväga etablerande av en motsvarande miljö på ett annat ställa. Det antas dock att kostnaderna för sub­ sidiärt återställande knappast kan krävas ersätta enligt DaMskL 2 § nr. 4, och knappast heller enligt allmänna ersättningsregler.568s. 24

101.För egen del vill jag dock inte utesluta att redan allmänna regler kan föra tämligen långt även då det gäller ett ansvar för subsidiärt återställande.s. 24

102.I t.ex. UfR 1989 s. 692 (Hojesteret) har en kommun erhållit ersättnings. 24

103.med bl.a. kostnaderna för att anordna nya dricksvattentillgångar. Jfrs. 24

104.UfR. 1992 s. 575 (Hojesteret), låt vara att ersättningskravet här ansågss. 24

105.preskriberat.569 Detta kan ses som en form av subsidiärt återställande.570s. 24

106.Vidare kan hänvisas till t.ex. NJA 1993 s. 753 (ref. ovan kap. 7.5.2.1.).s. 24

107.Den här ersatta myndighetskostnaden för utgrävning och dokumenta­s. 24

108.tion av ett gravröse kan också tolkas som ett genom tämligen enklas. 24

109.medel genomfört subsidiärt återställande där primäråterställande intes. 24

110.562 Se Prop. 1997/98:45, del 1 s. 315 f. Direktiven nämns ovan i not 554.s. 24

111.563 T.ex. Bengtsson, Miljöbalken s. 174 anför att om »en fågelrik våtmark tas i anspråk kan myndigheten föreskriva att en annan fågelsjö restaureras, eller kanske att ett annat område med värdefullt djur- eller växtliv skall skyddas på exploatörens bekostnad».s. 24

112.564 Se Ds 1997:52, särskilt s. 21 ff. och bilaga 2 om det tyska kompensationssystemet.s. 24

113.565 Se anfört arbete s. 33 f.s. 24

114.566 Se anfört arbete s. 57 ff.s. 24

115.567 Se t.ex. Bugge s. 399 f.s. 24

116.568 Se Basse & Tonnesen & Wiisbye s. 50.s. 24

117.569 Avgörandet har kommenterats av Blok, UfR B 1992 s. 412 ff. Se även t.ex. von Eyben & Norgaard & Vagner s. 141, 149, 356 f.s. 24

118.570 Se ovan kap. 8.5.2.2. vid not 543. Se även t.ex McIntyre, Env. Liability 1995 s. 32 som nämner tillgångar för dricksvatten som ett i praktiken särskilt viktigt föremål för sub­ sidiärt återställande.s. 24

119.393s. 24

120.ansågs vara möjligt.5711 t.ex. engelsk rätt har man hänvisat till Lodges. 25

121.Holes Colliery v. Mayor of Wednesbury^2 som exempel på bl.a. ens. 25

122.alternativ återställningsåtgärd.573 En allmän väg hade här kollapsat tills. 25

123.följd av gruvdrift. House of Lords fann att kärande inte var berättigads. 25

124.till exakt reparation av vägen till vilka kostnader som helst. Kostna­s. 25

125.derna för konstruktion av en ny, jämförbar väg fick läggas till grund förs. 25

126.skadeståndet.574 1 t.ex. Cambridge Water Company v. Eastern Countiess. 25

127.Leather Plc f5 hade åter de lägre instanserna utdömt ersättning för bl.a.s. 25

128.kostnaderna för anskaffande av en ny dricksvattentillgång. House ofs. 25

129.Lords godtog dock här inte ett strikt ansvar och skadestånd utdömdess. 25

130.inte på grund av frånvaro av culpa.576 577 Enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten ersätts skäliga kostnader för att »återställa miljön i sitt tidigare skick» (kurs. här). Möjliggör denna skrivning subsidiärt återställande? Tolkningen är oklar. Motiven ger ingen vägledning^77 och frå­ gan har inte närmare berörts i litteraturen. För egen del har jag dock svårt att finna något bärande skäl som här skulle tala mot subsidiärt återställande. Denna tolkning kan även sägas uppbäras av det objektiva syftet med MskL 6 § 1 mom. och tolkningen svarar mot utvecklingen utomlands. Däremot märks att det i 6 § 1 mom. 1 punkten (enskilda intressen) talas om kostnader för att »återställa den skadade miljön i sitt tidigare skick» (kurs, här), vilket synes innebära en begränsning till primäråterställande. Distinktionen är dock knap­ past övervägd och 1 punkten hindrar i vart fall inte ansvar enligt 5 § 1 mom.s. 25

Kompensationsåterställande

1.8.5.3.1. Från värde till kostnad Som ovan framgått kan ett ansvar med kostnader för subsidiära återställnings-s. 25

2.571 Se ovan kap. 8.5.2.2. vid not 540. Se även Sandvik, JT 1996-97 s. 417 f.s. 25

3.572 [1908] A.C. 323.s. 25

4.573 Se t.ex. Clerk & Lindsell s. 1337, McGregor s. 865 f.s. 25

5.574 Jfr även t.ex. Dodd Properties v. Canterbury City Council [1980] 1 W.L.R. 333.s. 25

6.575 [1994] 1 All ER 53.s. 25

7.576 Se närmare härom ovan kap. 3.4. vid not 74-77 med vidare hänvisningar.s. 25

8.577 Nämnas kan dock att OLJ 1995:2 om ratificering av Europarådskonventionen och införlivande av denna genom transformation till MskL inte föreslog något nytt stadgande om återställande motsvarande art. 2.8 i konventionen (se ovan kap. 8.5.2.1.). MskL 6 § 1 mom. skulle därmed omfatta subsidiärt återställande. Det är dock tveksamt om lagbered­ ningen uppmärksammade distinktionen mellan primärt och subsidiärt återställande. 394 åtgärder inträda om primäråterställande vore antingen omöjligt eller oskäligt. Enligt CERCLA och dess NRD A-förordning kan dessutom penningersättning utdömas för »ersättningsgilla värden» under (den inte sällan långvariga) återställningstiden. Vidare var avsikten ursprungligen att OPA och dess NRDAförordning skulle följa samma mönster som CERCLA.578 Till följd av den om­ fattande kritiken mot penningersättning enligt CERCLA, kom emellertid slut­ ligen OPA:s NRDA-förordning att bygga på ett ansvar som helt baserar sig på ersättning med kostnader för återställande. Värdeminskning under tiden för primärt och/eller subsidiärt återställande ersätts här genom kostnaderna för kompensationsåterställande. Som skäl härför har man även bl.a. anfört, att också CERCLA i varje fall förutsätter att penningersättning för värdeminsk­ ning kanaliseras till olika former av återställande.579 580s. 25

9.NOAA:s NRDA-förordning till OPA upprätthölls i allt väsentligt i rätts­ fallet General Electric Co. v. Department of Commerce.530 Förordningen är komplicerad.581 Här är det dock tillräckligt att ta fasta på vissa grundläggande principer utgående från skillnaderna jämfört med NRDA-förordningen till CERCLA. Intresset riktar sig härvid mot kompensationsåterställande.s. 26

10.Syftet med OPA:s bestämmelser om skadestånd för naturresursskador är »to make the environment and public whole for injuries to natural resources and natural resource services» (kurs, här).582 1 linje härmed måste i förhållan­ de till varje identifierat alternativ för primärt och/eller subsidiärt återställan­ de583 »trustees ... also consider compensatory restoration actions to compensa­ te for the interim loss of natural resources and services pending recovery».584s. 26

11.578 Se även ovan kap. 8.2.2.2. vid not 84-86 om denna avsedda harmonisering av OPA:s och CERCLA:s bestämmelser om skadeståndsansvar för skada på naturresurser.s. 26

12.579 Se särskilt Williams, Conn. L. Rev. 1995 s. 489 som anför detta faktum som ett av de mest vägande argumenten för att övergå från »prissättningsretorik» till kostnadsansvar.s. 26

13.580 1 28 F.3d 767 (D.C. Cir. 1997). Se även ovan kap. 8.2.2.2. vid not 94.s. 26

14.581 NRDA-förordningen till OPA har även berörts av t.ex. Anderson, Tul L. Rev. 1997 s. 466 ff., idem, Litigating s. 214 f., Brans s. 128 ff., Golob's OPB 12 January 1996 s. 1, 4 ff., Larsson s. 562 ff., de la Rue & Anderson s. 542 ff., Schoenbaum s. 168 ff., Seevers, Wash, and Lee L. Rev. 1996 s. 1513 ff. Innan utfärdandet av NOAA:s NRDA-förordning har i litteraturen i stort sett samma ersättningsprinciper även förespråkats av t.ex. Mazzotta & Opaluch & Grigalunas, Nat. Resources J. 1994 s. 153 ff., Unsworth & Bishop, Ecologi­ cal Economics 1994 s. 35 ff. och Williams, Conn. L. Rev. 1995 s. 486 ff.s. 26

15.582 61 Fed.Reg. 439 (1996) s. 440. Se däremot tolkningen av CERCLA i Kennecott v. Department of the Interior, 88 F.3d 1191, 1220 (D.C. Cir. 1996). Se om denna tolkning ovan kap. 8.3.2.3. vid not 207-212.s. 26

16.583 Se ovan kap. 8.5.2.2. vid not 535-537 om identifieringen av dylika alternativ.s. 26

17.584 Se 15 CFR § 990.53(c)(1).s. 26

18.395 Den erforderliga omfattningen av samtliga olika återställningsåtgärder skall bestämmas genom ett särskilt avvägningsförfarande (»scaling»).585 Man kan urskilja två huvudsakliga metoder för avvägning. I det följande benämns dessa kvantitetsavvägning (»resource-to-resource and service-to-service scaling approaches»586) och värderingsavvägning (»valuation scaling approach»587). 8.5.3.2. Avvägningsmetoderna enligt NRDA-förordningen till OPA (1) Kvantitetsavvägning. I fråga om kvantitetsavvägning har NOAA rekom­ menderat tillämpning av »habitat equivalency analysis» (HEA) om de skada­ de resurserna och/eller servicen primärt brukas indirekt av människor. Som exempel nämnas »species habitat or biological natural resources for which human uses are primarily of-site».588 HEA erbjuder ett verktyg för avvägning av kompensationsåterställande som ersätter livsmiljöer för olika arter eller som ersätter enskilda arter som genererar olika former av service.589 HEA kan svårligen beskrivas som lättbegriplig. Enkelt uttryckt baserar sig dock HEA på att förlusterna inte uttrycks i pengar utan i någon annan mätenhet, t.ex. förlorad resursbaserad service per arealår. Kompensationsåterställande bör av­ vägas så att detta i kvantitativt hänseende motsvarar (ersätter) den sålunda uppskattade temporära förlusten av service.s. 26

19.Från rättspraxis kan HEA som en metod för avvägning illustreras med hänvisning till t.ex. United States v. Melvin A Fisher:590s. 27

20.I detta fall hade skattletare förstört 1,63 hektar sjögräs i Florida Keyss. 27

21.Marine Sanctuary. Sjögräset ansågs utgöra en »sanctuary resource» en­s. 27

22.ligt Marine Protection, Research, and Sanctuarities Act (MPRS) och förs. 27

23.585 Se 15 CFR § 990.53(d). Se utförligt härom NOAA, Scaling.s. 27

24.586 Se 15 CFR § 990.53(d)(2).s. 27

25.587 Se 15 CFR § 990.53(d)(3).s. 27