1.8.3.2.1. Vilka åtgärder täcker ansvaret? En redogörelse för MskL 6 § 1 mom. försvåras av att terminologin på mångas. 88
2.106 Se från nyare finsk rättspraxis t.ex. HD 1995:108 (se ovan kap. 6.2.1. vid not 42). Se även ovan kap. 6.2.1. vid not 43-54 for hänvisningar till liknande övrig nordisk och utomnordisk rättspraxis.s. 88
3.107 Se även om detta rättsfall ovan kap. 4.3.1.1. vid not 37, kap. 6.2.1. vid not 42, kap. 7.5.2.2. vid not 412-413.s. 88
4.108 Jfr den strängare tolkningen i t.ex. Hornsberg & Lett s. 18 med vidare hänvisning ar: »Det er en betingelse, at såvel årsag som virkning skal vasre pludselig. Skade, der f.eks. skyldes slitage, taenng, manglende vedligeholdelse o.lign., daskkes ikke ... Herved udelukkes forst og fremmest siveskader fra ... udsivning f.eks. af olie fra taerede olietanke ...»s. 88
5.109 Se t.ex. Mazzotta & Opaluch & Grigalunas, Nat. Resources J. 1994 s. 153 ff., särskilt s. 158 ff. (»scientific approaches»). Jfr t.ex. Wendel, Colum L. Rev. 1991 s. 449.s. 88
6.325 punkter är oenhetlig, t.o.m. förvirrande.110 Enligt 6 § 1 mom. ersätts bl.a. kost nader för »avvärjande». I den finskspråkiga lagtexten talas om »torjunta». En mera konsekvent och lämplig översättning till svenska hade egentligen varit »bekämpande».111 I propositionen till MskL talas även om »bekämpningsåtgärder»,112 men detta uttryck används där för både »avvärjande (»torjunta») och »återställande» (»ennallistaminen») enligt 6 § 1 mom. Också i litteratu ren ser man att termerna används inkonsekvent.113s. 88
7.Ovan har jag talat om »avvärjande» då jag har avsett dels åtgärder i syfte att undvika hotande störning, dels åtgärder i syfte att bekämpa inträffade stör ningar inklusive åtgärder för begränsande av uppkomna skador.114s. 89
8.I 6 § 1 mom. 1 punkten talas endast om att »avvärja risken för miljös. 89
9.skador som avses i 1 §», medan det i 2 punkten talas om att »avvärjas. 89
10.risken för eller verkningarna av störningar som avses i 1 §». Dennas. 89
11.skillnad ges inte någon förklaring i förarbetena till MskL. På basen avs. 89
12.en bokstavlig tolkning kunde man möjligen anse att 1 punkten i dettas. 89
13.avseende är snävare än 2 punkten.115 Redan den allmänna skyldighetens. 89
14.att vidta skäliga åtgärder för att begränsa (»awäija») skada torde emels. 89
15.lertid också i förhållande till 1 punkten kunna föra lika långt som 2s. 89
16.punkten.1161 praktiken kan man knappast heller dra någon skarp gränss. 89
17.mellan avvärjande av störning och avvärjande av skada. Också t.ex.s. 89
18.Hollo & Vihervuori anför att det är klart att 1 punkten »kattaa myös jos. 89
19.tapahtuneet häiriöt ja niistä vielä seuraamassa olevat vahingot».117 Kostnaderna för dylika åtgärder kan i skadeståndsrättsligt hänseende även komma att betraktas som räddningsskador.118 Som dylikt avvärjande kans. 89
20.110 Jfr även t.ex. Wickham m.fl., Baylor L. Rev. 1993 s. 406.s. 89
21.111 Jfr t.ex. L maa-alueilla tapahtuvien öljyvahinkojen toijumisesta (378/1974), vilken på svenska lyder L om bekämpande av oljeskador som uppkommer på land.s. 89
22.112 Se Reg.prop. 1992:165 s. 10 f., 26.s. 89
23.113 Hollo & Vihervuori s. 199 anför att »ennallistamiseen (kurs, här) häiriön poistamiseksi voidaan ryhtyä jo odottamatta ympäristövahingon toteutumista». Enligt ordalydel sen till MskL 6 § 1 mom. vore det dock här riktigare att tala om »torjunta» (»avvärjande»). På s. 201 används åter »återställande» synonymt med »upprensning» (»puhdistaminen»), som annars även betraktas som »avvärjning» (»bekämpning»). Även t.ex. Luntinen s. 25 f. och Tuomainen s. 383 talar om upprensning av förorening som exempel på återställande.s. 89
24.114 Se t.ex. ovan kap. 7.5.2.2. särskilt vid not 411-423, kap. 7.5.3.2. särskilt vid not 451-465, kap. 7.5.3.3. särskilt andra stycket samt vid not 514-519.s. 89
25.115 Denna tolkning tycks företrädas av t.ex. Luntinen s. 24 och Steiner s. 258.s. 89
26.116 Se ovan kap. 7.5.3.2. vid not 450-465, särskilt vid not 460 med hänvisningar.s. 89
27.117 Hollo & Vihervuori s. 196.s. 89
28.118 Se t.ex. diskussionen ovan kap. 7.5.2.2. om HD 1998:34 (särskilt vid not 421) samt kap. 7.5.3.2. vid not 451 -465, kap. 7.5.3.3. vid not 514-519. 326 betraktas exempelvis förhöjd bekämpningsberedskap vid konkret och över hängande fara för störning,119 åtgärder i syfte att förhindra att en inträffad för orening sprider sig, sanering (upprensning) av förorenad mark eller förorenat vatten, avlägsnande av stömingskällor, o.s.v. Enligt exempelvis CLC art. 1.7 kan åter dessa åtgärder ersättas som »preventive measures», medan man i t.ex. amerikansk rätt bl.a. talar om »removal» och »remedial actions».120s. 89
29.Med »återställande» (jfr »restoration», »reinstatement», »Wiederherstell ung») har jag däremot ovan121 — i linje med den internationella begreppsanvändningen122 — avsett ett mera vidsträckt begrepp. Genom återställande för söker man reparera eller återskapa miljön i sitt tidigare skick. Återställande riktar sig mot sådana »restskador» som kvarstår efter awäijningsåtgärder eller skador i fall där awäijande över huvud taget inte kommer i fråga. Här kan det t.ex. bli fråga om planterande av växtlighet eller utsättande av djur i stället för den flora och fauna som har förstörts,123 återskapande den naturliga livsmiljön för drabbade arter genom införande av ny biomassa124 (t.ex. våtmark eller bottensediment125), restaurerande av skadade kulturintressen,126 liksom återin förande av allemansrättsliga friluftsmöjligheter127 o.s.v. Dylikt återställande av naturresurser kan i många fall helt eller delvis bäst ske genom naturens egen återhämtningsförmåga. Man talar här om »naturlig återhämtning» (»natural recovery»).128 Återställningsåtgärdema anses då ofta — där detta är skäligt — fa gå ut på att bistå processerna för den naturliga återhämtningen i syfta ett försnabba denna. I t.ex. CMI:s riktlinjer om ersätts. 90
30.119 Jfr ovan kap. 7.5.3.2. vid not 455 om ND 1988 s. 117 (Helsingfors rådstuvurätt).s. 90
31.120 Se ovan kap. 7.5.3.2. vid not 453-457 och 461—464, kap. 7.5.3.3. vid not 515-516.s. 90
32.121 Se t.ex. ovan kap. 7.5.2.2. särskilt vid not 424-443, kap. 7.5.3.2. särskilt vid not 466-476, kap. 7.5.3.3. särskilt andra stycket.s. 90
33.122 Se t.ex. de la Rue & Anderson s. 503, Saxe, Env. Liability 1994 s. 60, SchmidtSalzer s. 839 med hänvisning till förarbetena till UmweltHG (cit. ovan kap. 7.5.3.2. not 474), Wickham m.fl., Baylor L. Rev 1993 s. 407. Se även distinktionen i t.ex. IOPC Fund, FUND/WGR.7/21 (20 June 1994) para. 7.2.6-7.2.17, para. 7.3 (se ovan kap. 8.2.1. not 30). 123 Jfr t.ex. Reg.prop. 1999:84 s. 91 om återställande enligt MiljöskyddsL 13 kap. 84 § 1 mom. 3 punkten. Se även ovan kap. 7.5.3.2. vid not 470 om HD 1990:1 som gällde fiskutplantering (jfr UfR 1988 s. 878 ovan kap. 7.5.2.2. vid not 443), samt kap. 7.5.2.2. vid not 440-442 om RG 1979 s. 715 som gällde utsättning av kanadagäss. Jfr FFR 1966 s. 236 (ovan kap. 7.5.2.2. i not 437) om ersättning med kostnader för återanskaffning av storlom. 124 Jfr t.ex. Unsworth & Bishop, Ecological Economics 1994 s. 35 ff. 125 Jfr t.ex. skadebeskrivningen i Patmos-faWei (se ovan kap. 7.2.2.2.I. vid not 91). 126 Jfr t.ex. alternativen i NJA 1993 s. 753 (ref. ovan kap. 7.5.2.1.). 127 Jfr t.ex. lösningen i ForL 8 kap. 58 § (se närmare nedan kap. 8.3.2.3.). 128 Se om terminologin t.ex. Sandvik, Skadeståndsansvar s. 142 med hänvisningar.s. 90
34.327 ande av föroreningsskador fastslås sålunda att »measures of reinstatement» även kan inkludera »appropriate steps to promote the restoration of the dama ge or assist in its natural recovery»™ (kurs. här). I förhållande till IOPC Fund:s ersättningsprinciper noterades åter »the point made by the Director ... that the marine environment had a great potential for natural recovery (kurs. här) and that there were limits to what man could actually do in taking mea sures to improve the natural process».1 1320 9Också enligt de amerikanska NRDAförordningama gäller att möjligheten till naturlig återhämtning och bistående av denna återhämtningsprocess alltid skall beaktas som ett alternativ för åter ställande.131 Samma mönster följs i EG-kommissionens förslag till direktiv om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador.132 Det är knappast nå got som talar för att göra en avvikande bedömning enligt MskL 6 § 1 mom.133s. 90
35.Myndigheter kan vidare åsamkas kostnader för åtgärder vidtagna i syfte att övervaka eller kontrollera avvärjande eller återställande som sker t.ex. frivil ligt av den för skadan ansvarige eller genom naturlig återhämtning. Kan kost naderna för dylika åtgärder ersättas enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten?s. 91
36.Som jämförelse kan nämnas att i USA ansvaret för myndigheters övervakningss. 91
37.kostnader (»monitoring costs») är delvis omstritt. I rättspraxis har man dock i regels. 91
38.ansett att myndigheter har rätt till ersättning för kostnader som dessa har åsamkatss. 91
39.om de själva har vidtagit direkta åtgärder i syfte att t.ex. undersöka, utvärdera ellers. 91
40.övervaka ett inträffat utsläpp av förorenande ämnen eller ett hotande utsläpp.134 Oms. 91
41.myndigheterna däremot inte övervakar själva utsläppet utan sådana awärjningsåt-s. 91
42.gärder som vidtas av den för skadan ansvarige (frivilligt eller på uppmaning av ens. 91
43.myndighet), blir rättsläget mera kontroversiellt.s. 91
44.I t.ex. United States v. Rohm and Haas Co. ansågs att myndighetskostnaders. 91
45.för övervakande av awärjningsåtgärder vidtagna av den ansvarige parten över hus. 91
46.vud taget inte var ersättningsgilla »removal costs» enligt CERCLA.135 Avgörandets. 91
47.har kritiserats.1361 t.ex. United States v. Lowe ansågs dock att även dylika kostna-s. 91
48.129 CMI, Guidelines on Oil Pollution Damage (8th October 1994) para. 12(a). Se även om dessa riktlinjer ovan kap. 8.2.1. vid not 31-32.s. 91
49.130 IOPC Fund, FUND/WGR.7/21 (20 June 1994) para. 7.3.15.s. 91
50.131 Se 43 CFR § 11.82(c)(2) samt (d)(6)-(7), 15 CFR § 990.53(b)(2). Se även ovan kap. 8.2.2.2. vid not 54. Se även från rättspraxis t.ex. United States v. Great Lakes Dredge, 1999 U.S. Dist. LEXIS 17612, *22 ff. (S.D. Florida 1999), där kostnaderna för aktiva återställningsåtgärder inte ersattes då naturlig återhämtning var ett skäligare alternativ.s. 91
51.132 XOA/(2002) 17 slutlig, art. 2.1.16.a). Se även vidare härom EC Study on Damage to Natural Resources s. 30 ff.s. 91
52.133 Se även Sandvik, Skadeståndsansvar s. 142.s. 91
53.134 Se t.ex. Amoco Oil Co. v. Borden, Inc., 889 F.2d 664 (5th Cir. 1989), New York v. Chemical Waste Disposal Corp., 836 F.Supp. 968 (E.D. New York 1993).s. 91
54.135 2 F.3d 1265 (3d Cir. 1993).s. 91
55.136 Se särskilt rättsfallskommentaren av Wee, Nat. Resources J. 1995 s. 711 ff. 328s. 91
56.der är ersättningsgilla enligt CERCLA.137 Rättsläget anses likväl vara oklart.138s. 92
57.I förhållande till OPA har frågan om ersättningsbarheten av dylika myndig-s. 92
58.hetskostnader prövats i ett flertal rättsfall.139! t.ex. Conoco, Inc. v. United Statess. 92
59.konkluderades att OPA:s definitioner av »remove» och »removal» var tillräckligts. 92
60.extensiva för att inkludera också myndighetskostnader för övervakande av avvärj -s. 92
61.ningsåtgärder som den ansvarige parten har förpliktats till av den övervakandes. 92
62.myndigheten.1401 United States v. Hyundai Merchant Marine Co. fann emellertids. 92
63.United States District Court for the District of Alaska först att OPA:s definitioners. 92
64.av »remove» och »removal» inte kunde inkludera dylika myndighetskostnader.141s. 92
65.Efter att ha omprövat avgörandet fann dock samma domstol att också dessa kosts. 92
66.nader kunde ersättas.142s. 92
67.I t.ex. United States v. Murphy Exploration & Production Co. betonadess. 92
68.åter att »all removal costs are not conclusively presumed to be reasonable».1431s. 92
69.detta fall krävde kustbevakningen ersättning för övervakningskostnader om totalts. 92
70.$20 000. Övervakningen hänförde sig till avvärjningsåtgärder som utfördes pås. 92
71.försorg av den ansvarige parten efter ett utsläpp av ca 500 gallon olja. (1 gallon =s. 92
72.3,8 liter.) Av det krävda beloppet bestod $17 000 av att kustbevakningen den 23s. 92
73.juli 1992 hade övervakat avvärjningen från luften med helikopter till en kostnads. 92
74.om $3 700 per timme. En dag tidigare hade kustbevakningen betalat endast $900s. 92
75.för att med helikopter under en timmes tid övervaka avvärjandet. Domstolen uttas. 92
76.lade härvid: »This Court would be remiss in allowing such an arbitrary, capriciouss. 92
77.and irrational expenditure ... and will permit recovery for the overflight on July 23,s. 92
78.1992, in the amount of $1,278.00, based on the rational July 22, 1992, rate ofs. 92
79.$900.00 per hour plus $378.00 in non-rate charges.»144 — Avgörandet kritiserass. 92
80.av Alarcon & Jennings som bl.a. menar, att varken övervakningsåtgärdema ellers. 92
81.det utdömda beloppet stod i rimlig proportion till omfattningen av utsläppet.145 För egen del är jag benägen att anse, att MskL 6 § 1 mom. 2 punkten bör kun na täcka också ovan avsedda åtgärder.146 Här kan dock kravet på att kostna derna bör vara skäliga accentueras, inbegripet ett krav på att åtgärderna bör vara nödvändiga och stå i rimlig proportion till omfattningen av störningen eller skadan.147 (Se närmare om skälighetsrekvisitet nedan kap. 8.3.3.). Enligt MskL 6 § 1 mom. ersätts kostnader för avvärjande och återställande 137 118 F.3d 399 (5th Cir. 1997). 138 Se t.ex. de la Rue & Anderson s. 329. 139 Se utförligt härom även Alarcon & Jennings, Tul. Mar. L. J. 1997 s. 419 ff. 140 1994 U.S. Dist. LEXIS 1025 (E.D. Louisiana 1994). Jfr härmed även United States v. Conoco, Inc., 1996 AMC 872 (E.D. Louisiana 1996). 141 1995 AMC 2168 (D. Alaska 1995). 142 United States v. Hyundai Merchant Marine Co., 1996 AMC 744 (D. Alaska 1996). 143 1996 AMC 2883 (E.D. Louisiana 1996). 144 1996 AMC 2883, 2889 (E.D. Louisiana 1996). 145 Alarcon & Jennings, Tul. Mar. L. J. 1997 s. 436. 146 Jfr även t.ex. Pöyhönen s. 147, 184, idem, Oikeustiede-Jurisprudentia 1999 s. 356. Se även t.ex. EC Study on Damage to Natural Resources s. 32 f. 147 Jfr IOPC Fund, Annual Report 1989 s. 31 om ett finskt ersättningskrav för övervak ning av Antonio Gramsci. Jfr även Alarcon & Jennings, Tul. Mar. L. J. 1997 s. 436 ff.s. 92
82.329 »som har vidtagits». Denna skrivning tyder — åtminstone vid första anblick — på att ersättning inte kan utgå på förhand med kostnader för framtida åtgär der.148 MskL 6 § 1 mom. skulle på denna punkt i så fall innebära en sämre lösning än t.ex. ersättning med kostnaderna för reparation enligt SkL 5 kap. 5 §, som möjliggör förhandsersättning.149 Man märker även att enligt CLC och flera andra konventioner ersättning kan utgå med skäliga återställningskostnader »undertaken or to be undertaken».150 Också från ett vidare rättsjämförande perspektiv förefaller på denna punkt MskL 6 § 1 mom. vara udda.151s. 92
83.Å andra sidan har man även tagit fasta på MskL 9 § som gäller ersättning för framtida skador. Man har ansett att det på basen av detta stadgande är fullt möjligt att utdöma ersättning även för framtida återställningskostnader.152 För egen del är jag emellertid inte lika övertygad om att en sådan tolkning till alla delar inryms ens i ordalydelsen till 9 §.153 Och kan man genom en extensiv tolkning av 9 § verkligen omkullkasta den explicita skrivningen i 6 § 1 mom.?s. 93
84.Betydelsen av att MskL 6 § 1 mom. begränsas till åtgärder som har vidtag its reduceras dock av de ovan (kap. 8.2.1.) omtalade möjligheterna till avvär jande och återställande genom förvaltningsrättsliga tvångsåtgärder.154 Men som framgått ovan är det strikta återställningsansvaret enligt MskL strängare än motsvarande offentligrättsliga ansvar.155 Den offentligrättsliga regleringens. 93
85.148 Se tex. Wetterstein i DL 1993 s. 321, SvJT 1993 s. 748, Env. Liability 1995 s. 47.s. 93
86.149 Se även ovan kap. 7.5.3.2. vid not 477-479.s. 93
87.150 CLC art. 1.6 såsom denna bestämmelse lyder enligt 1992 års ändringsprotokoll (se även ovan kap. 7.2.2.3. vid not 122-123). Jfr även t.ex. CRTD art. 1.10, HNS art. 1.6, Europarådskonventionen art. 2.7, 1997 års ändringsprotokoll till Wienkonventionen art. 2, samt 1999 års Baselprotokoll art. 2.s. 93
88.151 Varken ForL 58 § eller DaMskL 2 § nr. 4 begränsar ersättningen till endast vidtagna åtgärder. Se för dansk del även Betcenkning 1992 nr. 1237 s. 176. Inte heller återställningsregeln i t.ex. den tyska UmweltHG 16 § begränsas till endast vidtagna åtgärder. En skyldighet att använda ersättningen enligt denna bestämmelse till återställande uppställs dock. Se närmare t.ex. Salje s. 380 f. Jfr Betcenkning 1992 nr. 1237 s. 176. Jfr även om amerikansk rätt ovan kap. 8.2.2.1. vid not 46, kap. 8.2.2.2. vid not 63, 79-83, 91-92.s. 93
89.152 Se t.ex. Hollo & Vihervuori s. 210 f. Jfr även t.ex. Luntinen s. 36.s. 93
90.153 Intresset riktar sig här mot följande skrivning i 9 §: »Kan den miljöskada som i framtiden orsakas av en störning uppskattas på förhand, skall ersättning på begäran bes tämmas på förhand som en engångsersättning eller som en årsersättning.» Möjliggör denna skrivning förhandsersättning med kostnaderna för återställande av en skada på miljön som redan har orsakats av en störning? I vilket fall som helst är det klart att 9 § inte tillkom med tanke på detta. I Reg.prop. 1992:165 s. 29 anförs att avsikten med 9 § är, att MskL till denna del skall motsvara förhandsersättning vid tillståndsärenden enligt VL.s. 93
91.154 Detta betonas särskilt av Hollo & Vihervuori s. 211.s. 93
92.155 Se ovan kap. 8.2.1. vid not 14. 330 förmår redan därför inte helt uppväga utformningen av återställningsansvaret enligt MskL. Vidare kunde förhandsersättning enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten bli av viss betydelse med tanke på t.ex. kostnader för övervakande och kontrollerande av återställande som sker på försorg av den för skadan an svarige eller genom naturlig återhämtning (ovan). En möjlighet till ersättning med framtida kostnader kan härtill vara processekonomiskt förnuftigt.156 8.3.2.2. Vilka kostnader täcker ansvaret? De i MskL 6 § 1 mom. 2 punkten avsedda åtgärderna kan ge upphov till myndighetskostnader av två huvudsakliga slag; sk. fasta kostnader (ibland talas om »operationella kostnader») samt s.k. särkostnader (ibland talas om »mer kostnader»). Med fasta kostnader avses sådana kostnader som ifrågavarande myndighet i vilket fall som helst skulle ha haft. Hit räknas bl. a. normala löneoch övriga administrationskostnader, samt lokal- och kapitalkostnader. Med särkostnader avses däremot sådana extra kostnader som annars inte hade upp kommit såsom kostnader för övertidsarbeten, extra drifts- eller anskaffnings utgifter, etc. I praktiken kan de fasta kostnaderna ofta bilda en betydande del av myndigheters kostnader för avvärjande och återställande. De fasta kost naderna är emellertid problematiska i skadeståndsrättsligt hänseende.s. 93
93.Från rättspraxis har bl.a. HD 1982 II 117 rönt uppmärksamhet: A hade på en holme utan skäl skjutit en nödraket. A dömdes till straff för ofog och ålades att till staten ersätta kostnaderna för efterspaning. Skadeståndet beräknades enligt de grunder som framgick av förordningarna om avgifter för behöriga myndigheters prestationer. Dessa förordningar157 hade utfärdats med stöd av den tidigare lagen om grunderna för avgifter till staten (980/1973). Utgångs punkten var härvid att avgiftens storlek skulle motsvara prestationens självkostnadsvärde, vilket inkluderade såväl fasta kostnader som särkostnader.158s. 94
94.156 Jfr även In the Matter of Oil Spill by the Amoco Cadiz Off the Coast of France on March 16, 1978, 1992 AMC 913, 943 (7th Cir. 1992), där det betonas att »the [district] court could have inquired how much it would have cost to clean up and restore the coast line using prudent methods and awarded that sum as damages, without regard to the actual cost. If the plaintiffs used inefficient methods, they would have bom the loss; if they were thrifty, they could have kept the surplus. This too, would have shortened the trial ...». 157 F 256/1979 om avgifter för prestationer som hör till försvarsministeriets förvalt ningsområde, samt F 141/1978 om avgifter för gränsbevakningsväsendets prestationer.s. 94
95.158 Se 2 § 1 mom. Se även härom t.ex. Routamo, Festskr. Matti Ylöstalo s. 335 ff., särskilt s. 228 f., Saarnilehto, Festskr. Allan Huttunen s. 168 f.s. 94
96.331 Jfr den nu gällande L om grunderna för avgifter till staten (150/1992).159s. 94
97.Eftersom fråga var om straffbar handling är det givet att också ren förmögenhetsskada kunde ersättas.160 Saarnilehto polemiserar dock mot skadeberäkningen, varvid han särskilt betonar att staten inte i SkL har försatts i en annan position än andra skadelidande. En rätt för staten att erhålla ersättning med fasta kostnader innebär likväl enligt Saarnilehto att man gör ett sådant avsteg från differensläran,161 att staten härigenom försätts i en bättre ställning än övriga skadelidande.162 Som jämförelse hänvisas — enligt min mening dock tämligen missvisande — till HD 1982 II 121:s. 95
98.I detta fall hade från en servicestation tillgripits olika slag av egendoms. 95
99.som där var till salu. De åtalade ålades att i skadestånd betala återan-s. 95
100.skaffningspriset för den förkomna egendomen, utökat med hanteringss. 95
101.kostnader som anslöt sig till anskaffning och utställande till försäljnings. 95
102.av varor som motsvarade de tillgripna. I fråga om skadeberäkningens. 95
103.uttalade HD att »syftet med ersättande av sakskada enligt skadeståndss. 95
104.lagen 5 kapitlet 5 § är, att den skadelidande genom ersättningen skalls. 95
105.komma möjligast nära det förhållande som hade rått utan skadehändel-s. 95
106.sen» (förf, övers.). — På basen av denna anknytning till differenslärans. 95
107.menar Saarnilehto att de ersatta hanteringskostnaderna endast bestods. 95
108.av sådana kostnader som eljest inte hade uppkommit, såsom kostnaders. 95
109.för beställande av nya varor, eventuella fraktkostnader och övertidsers. 95
110.sättningar.163 Något sådant framgår likväl inte. HD anknöt till differenss. 95
111.läran enbart som ett skäl för att i detta fall ersättning inte skulle utgå förs. 95
112.utebliven vinst. Varorna i fråga var föremål för snabb omsättning ochs. 95
113.affarsidkaren måste normalt vara beredd på snabba och fortgåendes. 95
114.lagerpåfyllningar samt hålla sig med ett buffertlager. Med beaktandes. 95
115.härav fann HD det inte bevisat, att affarsidkaren genom brottet skulles. 95
116.ha gått miste om försäljningsmöjligheter och därmed affärsvinst. I HD 1983 II 159 hade åter aktivister på en schaktningsarbetsplats trängt sig innanför en grävmaskins aktionsradie, varvid maskinens förare hade varit tvungen att sluta använda densamma. Aktivisterna dömdes till straff för nöd gande samt ålades att ersätta vattenstyrelsens särkostnader (extra löne-, dagtraktaments-, rese- och övemattningskostnader samt grävmaskinsstillestånd). Saarnilehto menar att detta fall klart förefaller bygga på skadeberäkning enligt differensläran och att enligt detta fall endast särkostnader kan betraktas soms. 95
117.159 Se 6 § 1 mom. samt F om grunderna för avgifter till staten (211/1992) 1 §.s. 95
118.160 Se även ovan kap. 7.3.3. vid (i).s. 95
119.161 Se ovan kap. 7.1. vid not 2-4 om differensläran.s. 95
120.162 Saarnilehto, Feskr. Allan Huttunen s. 167 ff.s. 95
121.163 Anfört arbete s. 171 f. 332 ersättningsgilla.164 Slutsatsen är emellertid vågad, eftersom det av själva avgö randet inte framgår om ersättning även krävdes för fasta kostnader. Däremot framgår det entydigt av exempelvis följande tre HD-fall att också myndighe ters fasta kostnader kan ersättas:s. 95
122.HD 1998:149: A hade lurat Folkpensionsanstalten (FPA) att åt sin fas. 96
123.milj betala ogrundade resekostnadsersättningar för mer än 80 000 mark.s. 96
124.Gärningen hade tillräknats A som grovt bedrägeri. Trots A:s svåra ekos. 96
125.nomiska och andra förhållanden var A skyldig att till fullo ersätta FPAs. 96
126.för den ekonomiska fördel A erhållit genom det uppsåtliga brottet.s. 96
127.Brottsutredningen hade inte orsakat FPA extra lönekostnader. A vars. 96
128.skyldig att ersätta FPA för de normala lönekostnaderna under utreds. 96
129.ningstiden för den personal som anlitats för att utreda brottet.165s. 96
130.HD 1994:42: En kommuns arbetstagare hade under arbetstids. 96
131.städat upp efter ett brott, besökt läkare samt deltagit i polisförhör ochs. 96
132.rättegång. Kommunen yrkade på ersättning av gärningsmannen för des. 96
133.löner som den hade betalt till arbetstagarna för nämnda tid. Ersättnings-s. 96
134.yrkandet godkändes i fråga om städningen och läkarbesöken, mens. 96
135.förkastades till övriga delar.s. 96
136.HD 1990:107: En stad hade låtit några av sina anställda repareras. 96
137.de skador som hade uppkommit på stadens egendom till följd av brott.s. 96
138.Utöver material- och andra kostnader ersattes de löneutgifter och socis. 96
139.alkostnader som reparationsarbetet medfört för staden. — RR ogillade,s. 96
140.med hänvisning till HD 1983 II 159 (ovan), talan till övriga delar äns. 96
141.övertidsersättning till en anställd. HD fann däremot att även de fastas. 96
142.lönekostnaderna var ersättningsgilla.s. 96
143.Se däremot för svensk del NJA 1983 s. 209, NJA 1989 s. 251. Kostnaderna för räddningsväsendet förefaller dock bilda en särskild kategori. Huvudregeln enligt SkL förefaller härvid vara, att varken fasta kostnader eller särkostnader betraktas som ersättningsgilla:s. 96
144.HD 1992:131: Den åtalade som hade förorsakat en eldsvåda genoms. 96
145.mordbrand var inte skyldig att ersätta kommunen för släcknings-s. 96
146.kostnadema då dessa, med beaktande av kommunens skyldigheter bes. 96
147.träffande brandvämet, inte för kommunen utgjorde i SkL avsedd ersätt-s. 96
148.ningsgill skada och då i lag inte ingick särskilt stadgande om skyldighets. 96
149.att ersätta sådan skada. — HD uttalade att »tulipalon sammutuskustan-s. 96
150.nukset eivät miltään osalta (kurs, här) muodosta kunnalle sellaistas. 96
151.vahinkoa, joka kuuluisi murhapolttosäännöksillä suojattuihin etuihin». 164 Anfört arbete s. 175. Jfr även t.ex. Luntinen s. 31. 165 Jfr även t.ex. NJA 1994 s. 709: Ett försäkringsbolags utredningskostnader föranled da av bedräglig skadeanmälan utgjorde en ren förmögenhetsskada vållad genom brott och därför ersättningsgilla enligt SvSkL 2 kap. 4 §. — Hellner, Skadeståndsrätt s. 70 konstate rar att utredningskostnader som följd av sakskada i allmänhet inte är ersättningsgilla.s. 96
152.333s. 96
153.Detta förefaller innebära att både fasta kostnader och särkostnader härs. 97
154.ansågs falla utanför normskyddet.166s. 97
155.HD 1999:121: A hade utan giltig orsak tryckt på brandalarm-s. 97
156.knappen i ett hotell. Som ersättning för stadens kostnader för brandkårs. 97
157.ens utryckning kunde inte ådömas den summa som stadens räddningss. 97
158.nämnd hade bestämt som ersättning för okynnesalarm, utan frågan oms. 97
159.ersättning för staden skulle avgöras med stöd av SkL. Stadens yrkandes. 97
160.på ersättning för fasta lönekostnader för brandmännen förkastades,s. 97
161.eftersom staden inte till denna del hade lidit skada genom alarmet. Men rättspraxis är inte helt entydig. Från HD:s tidigare praxis kan nämnas, att i HD 1980 II 131 ersättning utgick för åtminstone räddningsväsendets särkost nader föranledda av en flygplanskapning:s. 97
162.Ett passagerarplan hade kapats, varvid de flygningar och landningars. 97
163.som kaparen beordrat hade utförts. Luftfartsmyndigheterna samt vissas. 97
164.sjukhus och brandverk hade vidtagit försiktighetsåtgärder med anleds. 97
165.ning av kapningen. Luftfartsstyrelsen, sjukhusens ägare och de kommus. 97
166.ner som upprätthöll brandverken tilldömdes ersättning för de kostnaders. 97
167.som åtgärderna hade åsamkat dem. — I fråga om ersättningspostemas. 97
168.talades om ersättning »ylimääräisistä kustannuksista» eller ersättnings. 97
169.»asian vuoksi aiheutuneista kustannuksista», vilket tyder på att endasts. 97
170.särkostnader ersattes. Också i det ovan kap. 7.5.2.2. anförda HD 1998:34 (olja från en tankbil som hade vält) ersatte försäkringsbolaget frivilligt de särkostnader som hade upp kommit för stadens räddnings väsende. Härtill utdömde HD ersättning för de kostnader som stadens tekniska verk hade åsamkats då verket utförde avvärj - ningsåtgärder (oljesanering, borttransport och behandling av de förorenade jordmassorna). Även lönekostnaderna ersattes och HD gjorde härvid ingen distinktion mellan särkostnader och fasta kostnader. Ersättningsåläggandet motiverades med hänvisning till regressregeln i OljefondL 7 § 1 mom.167s. 97
171.Jfr även HD 1995:108 (läcka från en bensintank). I detta fall hade docks. 97
172.kommunen inte själv vidtagit avvärjningsåtgärder utan anlitat ens. 97
173.entreprenör i detta syfte. Kommunens kostnader härför ersattes.168 (Jfrs. 97
174.resonemanget i t.ex. Maritime Services Bord-faWzi, ref. strax nedan.) Se även från tidigare rätt HD 1979 II 83, där ett vattenområde hade förorenats genom oljeutsläpp från ett bolags oljetunnor. Vattenstyrelsen erhöll ersättnings. 97
175.166 Jfr även för svensk del tolkningen i t.ex. SOU 1992:135 s. 43. Se även NJA 2000 s. 627, där en polismyndighets merkostnad till följd av falskt alarm inte ersattes.s. 97
176.167 Se ovan kap. 7.5.2.2. vid not 411.s. 97
177.168 Se även om avgörandet ovan kap. 8.3.1. vid not 107-108, kap. 7.5.2.2. vid not 412-413, kap. 6.2.1. vid not 42, samt kap. 4.3.1.1. vid not 37-38. 334 med dess kostnader för vidtagna avvärjningsåtgärder. Det framgår dock inte om ersättningskravet gällde endast särkostnader eller även fasta kostnader. I förhållande till MskL 6 § 1 mom. 2 punkten menar Hollo & Vihervuori att ersättningsbarheten av myndigheters fasta kostnader blir oklar i brist på ett uttryckligt stadgande härom.169 Med hänvisning till bl.a. HD 1995:108 (ovan) utesluter de dock inte att också fasta kostnader bör kunna ersättas.170 Luntinen anför på liknande vis att eftersom MskL inte innehåller någon explicit regel om ersättning för myndigheters fasta kostnader, bör denna fråga lösas i linje med SkL. Med hänvisning till bl.a. Saarnilehtos tolkning av SkL (ovan), antar emellertid Luntinen att ersättning inte kan utdömas för fasta kostnader.171 Som ovan framgått är denna tolkning felaktig. Vidare kan man fråga sig om inte MskL 6 § 1 mom. 2 punkten snarast borde uppfattas som en explicit regel om ersättning för myndighetskostnader. Och eftersom någon skillnad här inte görs mellan särkostnader och fasta kostnader kunde man även som åtminstone en utgångspunkt anse att någon sådan distinktion inte heller avsågs. Man kan enligt min uppfattning inte heller som Saamilehto (ovan) kategoriskt säga att en sådan tolkning skulle innebära ett avsteg från differensläran som försätter myndigheter i en bättre ställning än enskilda personer. Tolkningen förefaller rätt långt kunna betraktas som en parallell till att enskilda personer kan ha rätt till ersättning med värdet av eget arbete.172 Härtill bör beaktas att hos oss differensläran numera allmänt uppfattas som endast en utgångspunkt.173 Ersättningen bör dock enligt min mening begränsas till faktiska kostnader. Enligt min mening bör man därför i skadeståndshänseende inte utan vidare godta beräkning av fasta kostnader enligt t.ex. de förordningar som har utfär dats enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (jfr HD 1982 II 117 ov an). Dessa utgår nämligen från en tariffartad avgiftsberäkning som uttryckli gen medger prissättning enligt affårsekonomiska grunder utöver faktiska kost nader,174 vilket i fråga om myndigheter synes stå i konflikt med berikandeför169 Hollo & Vihervuori s. 207. 170 Anfört arbete s. 208 f. 171 Luntinen s. 29 ff. 172 Jfr även om ersättning med värdet av eget arbete t.ex. resonemanget i Reg.prop. 1986:93 s. 121. Se även ex analogia t.ex. HD 1990:79, där bl.a. värdet av den skadelidan des eget fångstarbete avdrogs vid fastställandet av ersättning för utebliven avkastning av ett totalförstört kräftbestånd. 173 Se även ovan kap. 7.1. vid not 2-7 med vidare hänvisningar. 174 Se t.ex. Försvarsministeriets F 1201/2001 om avgiftsbelagda prestationer inom försvarsministeriets förvaltningsområde 3 §, Inrikesministeriets F 1294/2001 om avgifter för Räddningsinstitutets prestationer och om grunderna för avgifter 3 §, Miljöministerietss. 97
178.335 budet.175 En viss »normalersättning» måste dock av praktiska skäl accepteras.s. 98
179.Som jämförelse kan även på denna punkt anknytas till IOPC Fund:s ersättningsprinciper.1761 den arbetsgruppsrapport om ersättningsprinciper som 1969 års fonds generalförsamling godkände år 1994177 uttalas:s. 99
180.»The Working Group noted that there was not a majority in the Groups. 99
181.for amending the existing Fund policy, namely that a reasonable pors. 99
182.tion of fixed costs was admissible (kurs, här), provided that such costss. 99
183.corresponded closely to the clean—up period in question and did nots. 99
184.include remote overhead charges (kurs. här). It was also noted that thes. 99
185.portion of fixed costs payable by the IOPC Fund had to be assessed ins. 99
186.the light of the circumstances of the particular incident.»178 Från fondens praxis kan hänvisas till Jan-olyckan (Danmark år 1985) och Thuntank 5-olyckan (Sverige år 1986). Av dessa fall kan man sluta sig till att IOPC Fund inte utan vidare accepterar krav på ersättande av fasta kostnader beräknade enligt tariffer. Endast faktiska kostnader ersätts till skälig del:s. 99
187.Jtm-olyckan föranledde ett krav på ersättande av den danska statenss. 99
188.saneringskostnader som till betydande del bestod av fasta kostnaders. 99
189.beräknade enligt fastslagna tariffer. Kravet uppgick sammanlagt till cas. 99
190.12 miljoner kronor. IOPC Fund vägrade att acceptera ett flertal av des. 99
191.ersättningsposter som baserades på nämnda tariffer, med hänvisning tills. 99
192.att dessa inte stod i nära samband med saneringen och att de innehölls. 99
193.»remote overhead charges». Fallet avgjordes genom förlikning efter atts. 99
194.Danmark hade reducerat sitt krav.179s. 99
195.Thuntank 5-olyckan föranledde ett motsvarande krav av dens. 99
196.svenska staten. Kravet uppgick till sammanlagt 25 miljoner svenskas. 99
197.kronor. IOPC Fund upprepade sin ståndpunkt och vägrade att accepteras. 99
198.kravet i fråga om fasta kostnader beräknade enligt tariffer. Ersättnings. 99
199.utgick dock efter att kravet hade reducerats med 3 miljoner kronor.1 Antonio Gramsci-cXycksxi år 1987181 föranledde även ett motsvarande krav av den finska staten. Resultatet blev det samma som i de två ovan nämnda fallen. F 1415/2001 om de regionala miljöcentralemas avgiftsbelagda prestationer 3 §, samt Miljöministeriets F 1477/2001 om Finlands miljöcentrals avgiftsbelagda prestationer 3 §. Förordningarna har utfärdats med stöd av L om grunderna för avgifter till staten 8 §.s. 99
200.175 Se härvid även ovan kap. 7.1. vid not 4 om berikandeförbudet som en implikation av differensläran.s. 99
201.176 Se härom även t.ex. Jacobsson s. 49 ff, de la Rue & Anderson s. 401 ff.s. 99
202.177 Se även härom ovan kap. 8.2.1. vid not 27-30 jämte vidare hänvisningar.s. 99
203.178 IOPC FUND, FUND/WGR. 7/21 (20 June 1994) para. 7.2.17.s. 99
204.179 Se IOPC Fund, Annual Report 1988 s. 37.s. 99
205.180 Se IOPC Fund, Annual Report 1989 s. 23.s. 99
206.181 Se även om denna olycka ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 89. 336 En stor del av ersättningskravet bestod dock här av statens kostnader för an skaffande av utrustning för oljebekämpning. IOPC Fund fann att anskaffning en i och för sig kunde anses vara skälig, men vägrade att ersätta inköpspriset eftersom utrustningen hade ett betydande restvärde och kunde användas även i framtiden. Efter förhandlingar accepterade dock fonden att utge ersättning motsvarande skäliga kostnader för hyra av den utrustning som hade kommit till användning, samt att betala skälig stilleståndsersättning för den utrustning som hade anskaffats men som endast hade stått i beredskap.182 Också enligt CMI:s riktlinjer gäller att ersättning kan utgå för myndighet ers fasta lönekostnader och fasta kostnader för utrustning som används för avvärjningsåtgärder.183 Ersättningen begränsas till kostnader som »relate closely to the clean-up period in question, and is not to include remote overhead char ges».184 I fråga om kostnader för utrustning för avvärjande fastslås att ersätt ning kan krävas till ett belopp som motsvarar skäliga kostnader för hyra av sådan utrustning, eller — om utrustningen skäligen har anskaffats för ett visst skadefall — till ett belopp motsvarande anskaffningspriset minus restvärdet.185 Frågan om ersättning för myndigheters fasta kostnader har även aktualise rats i utomnordisk rättspraxis. Det australianska Maritime Services Board of New South Wales v. Posiden Navigation Inc.186 har anförts som ett ledande rättsfall.187 Faktiskt uppkomna fasta kostnader ansåg här vara ersättningsgilla:s. 99
207.I detta fall hade Maritime Service Board (MSB) vidtagit avvärjningsåt-s. 100
208.gärder i förhållande till oljeutsläpp från två olika tankfartyg. Redarnas. 100
209.ersatte frivilligt MSB:s särkostnader, men bestred ersättningskravet is. 100
210.fråga om MSB:s fasta lönekostnader och dess fasta kostnader för olje-s. 100
211.bekämpningsutrustning. Högsta domstolen för New South Wales fanns. 100
212.att MSB enligt See. 8 och 7E i 1960 års Prevention of Oil Pollution ofs. 100
213.Navigable Waters Act hade rätt till ersättning även för fasta kostnader.s. 100
214.Rätten uttalade bl.a. att »if the MSB had sub-contracted the work there 182 Se IOPC Fund, Annual Report 1989 s. 26. Här kan även noteras, att den brittiska delegationen i IOPC FUND, FUND/WGR.7/21 (20 June 1994) föreslog, att »the IOPC Fund should contribute a small amount towards the standing costs of maintaining facilities for pollution prevention and clean-up, to promote the improvement of facilities to combat oil spills throughout the world» (para. 7.2.14). Förslaget understöddes inte (para. 7.2.17). I finsk rätt ersätts dylika kostnader på basen av OljefondL. 183 CMI, Guidelines on Oil Pollution Damage (8th October 1994) para. 10(c)-(d). 184 Para. 10(e). 185 Para. 10(d) och(f). 186 [1982] 1 NSWLR72. 187 Se t.ex. de la Rue & Anderson s. 402 f., samt CMI, Assessment of Claims for Pol lution Damage s. 33 och CMI, Discussion Paper s. 252.s. 100
215.337s. 100
216.would have been no doubt of its right to recover a full indemnity for thes. 101
217.cost incurred; accordingly it would be curious in the extreme if, in as. 101
218.case where the MSB did not sub-contract any of the work but performs. 101
219.ed the operation with the use of its own men and equipment, it coulds. 101
220.not recover in any way from the owner of the ship». Men derma kons. 101
221.klusion betydde inte att MSB hade rätt att göra vinst på avvärjandets. 101
222.eller uppbära en »commercial charge» för detta arbete. Endast faktiskts. 101
223.uppkomna kostnader kunde beaktas. Med liknande argument har samma bedömning även gjorts i t.ex. In the Matt er of Oil Spill by the Amoco Cadiz Off the Coast of France on March 16, 1978.™* Också den amerikanska OPA har tolkats på ett liknande sätt i t.ex. United States v. Hyundai Merchant Marine Cof9 Här ansågs att »there must be a non-arbitrary (rational) basis for base costs [d.v.s. fasta kostnader], and, that being established, base costs are recoverable as "all removal costs incurr ed by the United States"».11 1 9880891 Kennecott v. Department of the Interior godtogs åter tolkningen, att CERCLA även medger ersättning för myndigheters fasta kostnader såsom kostnader för återställande.191 8.3.2.3. Vilken nivå bör uppnås genom åtgärderna? Den principiella utgångspunkten för allt skadeståndsansvar är att skadan skall ersättas till fullo.192 MskL 6 § 1 mom. utgör härvid inget undantag. I fråga om återställande framgår detta uttryckligen genom att ersättningen knyts till kost naderna för åtgärder vidtagna i syfte att återställa miljön »i sitt tidigare skick» (kurs. här). Även om det inte explicit framgår, far man utgå från att samma princip som en utgångspunkt också gäller i förhållande till avvärjande i form av t.ex. sanering av förorenad mark eller förorenat vatten.s. 101
224.I litteraturen betonar bl.a. Tuomainen att MskL 6 § 1 mom. på denna punkt avviker från motsvarande offentligrättsliga reglering.193 Sålunda gäller enligt t.ex. MiljöskyddsL 12 kap. 75 § 1 mom. endast en skyldighet att sanera och återställa förorenad mark eller förorenat grundvatten »i ett sådant skick atts. 101
225.188 1992 AMC 913, 951 ff. (7th Cir. 1992) med hänvisning till fransk rättspraxis.s. 101
226.189 1996 AMC 738 (D. Alaska 1996).s. 101
227.190 1996 AMC 738, 743 (D. Alaska 1996), hänvisande till 33 USC § 2702(b)(1)(A).s. 101
228.191 88 F.3d 1191, 1223 f. (D.C. Cir. 1996), med upprätthållande av regeln i 43 CFR § 11.83(b)(i) om ersättning för bl.a. myndigheters fasta lönekostnader.s. 101
229.192 Se även ovan kap. 7.1., särskilt vid not 2-5.s. 101
230.193 Tuomainen s. 383; jfr s. 148. Jfr även exempelvis Ekroos, Ympäristövastuu s. 40. 338 olägenhet för hälsan eller olägenhet eller risk för miljön undanröjs» (kurs. här).194 Detta förefaller innebära en lägre nivå av restitution jämfört med vad som följer av MskL 6 § 1 mom. och den bakomliggande principen om »full» ersättning. Skillnaden behöver emellertid i praktiken inte bli stor. Som t.ex. Rodhe påpekar är en fullständig restitution endast sällan möjlig. I regel »måste man nöja sig med en lägre grad av överensstämmelse mellan det läge som borde återställas och det läge som faktiskt återställes eller åtminstone tänkas bliva återställt».195 Och även om en fullständig överensstämmelse vore möjlig följer vissa begränsningar av skälighetsrekvisitet (se nedan kap. 8.3.3.). Vid tillämp ningen av differensläran kan det härtill ofta vara svårt att exakt fastställa inte minst det hypotetiska händelseförloppet; den situation som utan skadefallet skulle ha förelegat.196 Differensläran har bl.a. därför utdömts som ett »alltför trubbigt instrument».197 1F9ö8rhållandet accentueras vid skador på miljön. Det är ofta förenat med stor svårighet att bestämma det skick som miljön skulle ha befunnit sig i utan skadefallet; den s.k. baslinjenivånfö Relevant miljöinfor mation kan saknas, miljön befinner sig inte sällan under konstant påverkan av både mänskliga aktiviteter och naturliga processer, i vissa fall kan de naturliga variationerna i miljöns kvalitativa och/eller kvantitativa tillstånd vara t.o.m. betydande, o.s.v.199 Man kan dock inte utesluta att MskL 6 § 1 mom. kan med föra en högre nivå av restitution än den offentligrättsliga reglering.200 Men jag menar nog att på denna punkt det offentligrättsliga regelverket, åtminstone vad gäller avvärjande, i praktiken ofta måste bli långt styrande även för MskL. En angränsande fråga är vidare vad som egentligen skall anses omfattas av 194 Enligt Reg.prop. 1999:84 s. 87 skall härvid omfattningen av åtgärderna »bedömas utgående från markens framtida användning». Vidare betonas att olika gränsvärden för be dömningen kan fastställas genom statsrådsförordning. Se även MiljöskyddsL 2 kap. 14 §. Olika gränsvärden och betydelsen av dessa behandlas av t.ex. Darpö s. 221 ff. 195 Se Rodhe s. 478; jfr även idem, Lärobok s. 214. 196 Se härom allmänt även t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 358, Rodhe s. 467 ff., idem, Lärobok s. 188 ff., Routamo & Ståhlberg (4 uppl.) s. 278 ff, Saxén, Skadeståndsrätt s. 268. Se vidare även t.ex. ovan kap. 7.1. i not 4 anförda arbeten. 197 Se Hellner, Skadeståndsrätt s. 358. 198 Se om terminologin t.ex. Sandvik, Marius nr. 218, 1995 s. 10 med hänvisningar. 199 Se närmare t.ex. Mazzotta & Opaluch & Grigalunas, Nat. Resources J. 1994 s. 163 ff, Reinharz & Fischel, Baylor L. Rev. 1993 s. 243 ff, de la Rue & Anderson s. 380 f., Saxe, Env. Liability 1994 s. 58 ff, Wickham m.jl., Baylor L. Rev. 1993 s. 411 f. Härtill kan hänvisas till t.ex. NOAA, Injury Assessment, särskilt kap. 3. 200 Jfr även ovan kap. 8.2.1. vid not 11-15.s. 101
231.339 restitution. Av undersökningen ovan (kap. 7.5.1.) har redan framgått att »mil jön» enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten omfattar allmänna (offentliga, kollek tiva) intressen. Tolkningsvägledning kan härvid erhållas från MiljöskyddsL 3 § 1 mom. Som exempel på intressen som utgör »miljö» enligt också MskL 6 § 1 mom. 2 punkten kan därmed bl.a. nämnas ekosystemet, estetiska och kulturella värden, samt allemansrättsligt rekreationsintresse.201 Följaktligen bör restitution enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten kunna omfatta samtliga dylika allmänna intressen.202s. 102
232.På denna punkt kan jämförelse göras med t.ex. norsk rätt. Enligt ForL 8 kap. 57 § d) punkten utgör också allemansrätt utanför näring (det allmänna friluftsintresset, allmänhetens rätt till fri färdsel m.m.) ett skadeståndsrättsligt skyddat intresse.203 Däremot omfattar ansvaret inte — åtminstone inte explicit204 — andra slag av skador på miljön (allmänna intressen). I linje här med gäller enligt ForL 8 kap. 58 § 1 ledd, att ersättning kan utgå med rimliga utgifter för återställande av »miljoet slik at allemansretten i storst mulig utstrekning skal kunne utoves som tidligere» (kurs. här). Till skillnad från vad som följer av MskL 6 § 1 mom. 2 punkten fokuserar m.a.o. denna skrivning på återställande av endast möjligheterna att kunna utöva allemansrätten utan för näring; inte på återställande av t.ex. skadade ekosystem i sig.205s. 103
233.Också i t.ex. kanadensisk rätt finner man återställningsregler som bl.a. tar fasta pås. 103
234.återställande av miljöns »former use». Saxe anför härvid, att om »"use" of the lands. 103
235.is interpreted as referring only to its use by humans, the "restoration" may be ofs. 103
236.little environmental value».20s. 103
237.Jfr härvid även t.ex. amerikansk rätt. Enligt den år 1986 först utfärdades. 103
238.NRD A-förordningen till CERCLA gällde, att endast de skadade naturresursernass. 103
239.»services» skulle återställas.207 Det har härvid anförts att under sådana omständigs. 103
240.201 Se även ovan kap. 7.5.1. vid not 392-394.s. 103
241.202 Jfr även ovan kap. 8.3.2.1. vid not 123-127.s. 103
242.203 Se även ovan kap. 7.5.1. vid not 390-391.s. 103
243.204 Se dock även t.ex. tolkningen av Frostating lagmannsret i RG 1979 s. 715 (ref. ovan kap. 7.5.2.2. vid not 441-442).s. 103
244.205 Nämnas kan dock här även, att för finsk rätts del Wetterstein i bl.a. DL 1993 s. 320 f. och SvJT 1993 s. 747 f. synes utgå från en tolkning av MskL 6 § som närmast fokuserar på återställande av allemansrättsligt friluftsintresse: »Ympäristö palautetaan ennalleen siinä määrin kuin mahdollista siten että kalastus, maijojen poimiminen, uiminen, jne. —jokamiehenoikeuksien harjoittaminen — on jälleen mahdollista» (DL 1993 s. 320 f.; jfr SvJT 1993 s. 748). Även om det inte klart framgår förefaller Wetterstein här ha inspirerats av lösningen i ForL 8 kap. 58 § 1 ledd. Jfr även Wettersteins resonemang i anförda arbeten med de nästan identiska formuleringarna i NOU 1982:19 s. 86 ff., särskilt s. 90.s. 103
245.206 Saxe, Env. Liability 1994 s. 58.s. 103
246.207 Se 43 CFR § 11.80(b) i 1986 års NRDA-förordning. 340s. 103
247.heter »the injured resources are neither restored nor directly replaced; rather, as. 104
248.substitute is obtained to furnish the lost services».208 Å andra sidan definieradess. 104
249.»services» extensivt som »provision of habitat, food and other needs of biologicals. 104
250.resources, recreation, other products or services used by humans, flood control,s. 104
251.ground water recharge, waste assimilation, and other such functions that may bes. 104
252.provided by natural resources».209 1 samband med 1994 års revidering av NRDA-s. 104
253.forordningen infördes dock en regel om återställande av både »the resources ands. 104
254.their services to baseline».210 Denna regel godtogs emellertid inte i Kennecott v.s. 104
255.Department of the Interior.211 2D12omstolen fann att »the "services" approach» i 1986s. 104
256.års NRDA-förordning utgjorde en korrekt tolkning av CERCLA, innebärande atts. 104
257.»the restoration level of an injured resource is measured by looking at the level ofs. 104
258.services the resources provided rather than the physical and biological characteriss. 104
259.tics of the resource». — Se däremot om OPA nedan kap. 8.5.3.1. Det är emellertid svårt att se i vilken mån MskL 6 § 1 mom. 2 punkten i prak tiken medför någon avgörande skillnad i sak jämfört med vad som följer av ForL 8 kap. 58 § 1 ledd. Som jag ovan redan har betonat torde en fullständig restitution endast sällan vara möjligt eller skäligt. På motsvarande vis betonas i förarbetena till ForL att ersättningen så långt som möjligt skall utmålas så att den täcker »rimelige utgifter som vil gå med til å gjenopprette naturmiljö et» (kurs här).213 Samtidigt konstateras att det i »enkelte tilfelle ... ikke eller bare i begrenset utstrekning [vil] vgere mulig å restituere naturmiljoet på tilfredsstillende måte».214 Mot denna bakgrund motiveras skrivningen i ForL 8 kap. 58 § 1 ledd med att det inte bör uppställas alltför snäva gränser för vad som kan anses som återställande.215s. 104