1.MskL medför ingen ändring av de ovan kap. 7A2. beskrivna principerna för ersättande av sakskador. Enligt MskL 5 § 2 mom. gäller dock att också andra miljöskador än de som avses i 5 § 1 mom. — d.v.s. person- och sakskador samt ren förmögenhetsskada — kan ersättas till ett skäligt belopp. Skadestån det skall härvid bestämmas utgående från störningens och skadans varaktig het. Ytterligare skall enligt stadgandet beaktas den skadelidandes möjligheter att undvika eller avvärja skadan. Av förarbetena till MskL framgår att 5 § 2 mom. avser ren ideell skada351 vid immission:s. 34
2.»I vissa fall är det omöjligt att klassificera en miljöskada som en pers. 34
3.sonskada, sakskada eller ekonomisk skada på det sätt som avses i skas. 34
4.deståndslagen. Om störningen yppar sig som t.ex. buller, lukt ellers. 34
5.skakningar som redan upphört när ersättningsyrkandet väcks och dens. 34
6.som lidit av störningen inte har orsakats bekämpningskostnader ellers. 34
7.någon annan ekonomisk förlust, är det inte fråga om en sådan uträck-s. 34
8.ningsbar förlust som avses i de stadganden i 5 kap. skadeståndslagen 349 Se ovan vid not 327. 350 Se även t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 4. Jfr även for svensk rätts del t.ex. Prop. 1972:5 s. 446, 449 och 568 (se även härom ovan kap. 7.3.3. vid not 208) 351 Se även om terminologin t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 63. Jfr även om begrepps bildningen i svensk rätt t.ex. Dufwa, SvJT 1987 s. 48 f., Eriksson, SvJT 1987 s. 390 f., Hellner, Skadeståndsrätt s. 340.s. 34
9.271s. 34
10.som gäller materiella skador. ... Emedan ersättningar för motsvarandes. 35
11.ideella störningar och belastningar redan nu har kunnat bestämmas meds. 35
12.stöd av 21 och 23 §§ grannelagen bör en ny lag som syftar till etts. 35
13.ytterligare förbättrat ersättningsskydd också stadga att de skall varas. 35
14.ersättningsgilla.»352 Vad gäller tillämpningen av GranneL kan konstateras att skyldigheten att skä ligen tåla besvär enligt 17 § 2 mom.353 ofta torde ha accentuerats vid dylika ideella skador.354 Också i motiven till MskL 5 § 2 mom. betonas särskilt att ersättningsskyldigheten för nämnda skador begränsas av toleransrekvisitet i 4 § 1 mom.355 Man kan dock ifrågasätta om inte resultatet rätt långt blev det samma även utan ett toleransrekvisit. Redan kravet på bevisande av att skada uppkommit kan här innebära en effektiv ersättningströskel.356 Hollo & Vihervuori pekar vidare på att 5 § 2 mom. i sig är skälighetsbaserat.357s. 35
15.Även om MskL 5 § 2 mom. betraktas som en utvidgning av det ansvar som följer av SkL, har emellertid skadestånd för här avsedda skador tidigare inte varit uteslutet ens utanför tillämpningen av GranneL. I t.ex. HD 1969 II 40 hade svarande culpöst levererat antracitkol i säckar vilka tidigare använts som emballage för torkat blod. Vid eldningen med kolen utvecklades en otäck lukt. Skadestånd utdömdes för vad det hade kostat att riva och på nytt mura upp rökkanalema, samt 2 000 mark som skälig ersättning för den olägenhet lukten medfört. På basen av detta avgörande har vissa författare anfört att dylika immissionsskador utgör en självständig skadetyp, vars ersättningsbarhet såväl inom som utom kontrakt bör bedömas oberoende av SkL.358 Andra har menat att dylik skada mycket väl kan jämställas med psykiskt lidande vid personska da och personlighetskränkning, varför fallet även skulle illustrera SkL.359s. 35
16.Som jämförelse kan nämnas att man i t.ex. MB 32 kap. inte finner någons. 35
17.352 Reg.prop. 1992:165 s. 26. Jfr Kom.miet. 1990:17 s. 63.s. 35
18.353 Se härom ovan kap. 6.3.3.1. vid not 409 med vidare hänvisningar.s. 35
19.354 Se ovan kap. 6.2.2.1. vid not 85-87.s. 35
20.355 S Reg.prop. 1992:165 s. 26.s. 35
21.356 Se ovan kap. 6.4. vid not 481-484. Som jämförelse kan man även anknyta till t.ex. HD 1999:44. HD fann i detta fall att det inte kan uteslutas att tillfogandet av en sakskada samtidigt kan orsaka sakens ägare sådant psykiskt lidande som kan betraktas som ersättningsgill personskada i form av med sveda och värk jämförbart psykiskt lidande. Men då sådan skada inte ansågs bevisad utdömdes skadestånd för endast sakskadan.s. 35
22.357 Hollo & Vihervuori s. 157. Notera även att störningens varaktighet enligt 5 § 2 mom. också ingår i bedömningen enligt 4 § 1 mom. Se ovan kap. 6.3.3.2. vid not 426.s. 35
23.358 Se t.ex. Routamo & Hoppu s. 191 f. Jfr Routamo & Ståhlberg (4 uppl.) s. 228 f.s. 35
24.359 Se t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 88. Jfr t.ex. af Hällström, NFT 1995 s. 130. 272 motsvarighet till MskL 5 § 2 mom.360 Dylika situationer torde i svensk rätt närmast komma att bedömas enligt reglerna för ren förmögenhetsskada.361 Ut över att störningen bör överstiga vad som skäligen bör tålas (32 kap. 1 § 3 st.) krävs härigenom att skadan inte är bagatellartad (32 kap. 1 § 2 st.) samt att denna kan uttryckas ekonomiskt (se ovan kap. 7.4.2.). Hellner anför härvid att »ofta kan den skadelidande inte genom åtgärder, vilka skulle ha gett rätt till ersättning, eleminera obehag vilka han därför måste lida». Denna omständig het bör dock inte beröva honom rätten till skadestånd. Rätt till skadestånd bör föreligga »redan därför att eljest en betydande förändring till det sämre skulle inträda i förhållande till tidigare rätt».362 Se även från rättspraxis NJA 2000 s. 737. I detta fall hade boendevärdet minskat på grund av bl.a. buller under tiden för ett järnvägsbygge. Skadan ansågs av SvHD ligga på gränsen mellan ekonomisk och ideell skada. Ersättning utgick såsom för ekonomisk skada enligt SvMskL 1 § 2 st.363 MskL 5 § 2 mom. har särskilt diskuterats i förhållande till estetiska och psykiska immissioner.364 Som ovan (kap. 6.2.3.8.) redan har framgått vill man i motiven till MskL begränsa lagens tillämpning till förluster av ekonomiskt betydande vy genom fysisk påverkan av den fastighet där störningen åbero pas.365 Enligt min mening kan emellertid något krav på dylik fysisk påverkan av fastigheten inte uppställas.366 Jfr även om SkL HD 1987:57 (ref. ovan kap. 7.4.2.). Den i motiven förespråkade tolkningen skulle dessutom innebära en sådan försämring jämfört med VL 11 kap. 3 § som i övrigt lagstiftaren klart har tagit avstånd från.367 Från rättspraxis kan hänvisas till HD 1983 II 71: 360 I SOU 1983:7 s. 154 ff. föreslogs dock att ersättning borde kunna utgå för viss ren ideell skada. Denna ansvarsutvidgning godtogs inte i Prop. 1985/86:83 s. 19 f. 361 Se Prop. 1985/86:83 s. 27,45, Erikson s. 53 f., idem, SvJT 1987 s. 390 f., Hellner, Skadeståndsrätt s. 340, Kleineman s. 159 f. Men se även Dußva, SvJT 1987 s. 46 ff. 362 Hellner, Skadeståndsrätt s. 340 med hänvisning till NJA 1975 s. 155 (ref. ovan kap. 6.2.2.2. där det dock var fråga om sakskada), NJA 1963 s. 162 (stank och kväljande lukt från slam som hade avskiljts i ett reningsverk för avloppsvatten) och NJA 1947 s. 57 (bull er från en stenkross). Se även ovan kap. 6.2.2.1. i not 86 och 87 (buller), samt kap. 6.2.2.4. vid not 125-126 (stank). 363 Fallet har kommenterats av Bengtsson, SvJT 2002 s. 35 f., som anför att bedöm ningen stämmer med vad som gäller vid hyra. Störningen var sådan att en hyresgäst i en motsvarande situation skulle ha haft rätt till hyresnedsättning. Vidare menar Bengtsson att det var naturligt att skadan inte ansågs vara bagatellartad. 364 Se t.ex. Hollo & Vihervuori s. 184 f. med vidare hänvisningar. 365 Se ovan kap. 6.2.3.8. vid not 250 anförda arbeten. 366 Se ovan kap. 6.2.3.8.vid not 249-255. 367 Se LagutskBet 1994:10 s. 3 (cit. ovan kap. 7.3.4.2. not 275).s. 35
25.273s. 36
26.Genom en åtgärd som var tillåten enligt VL hade invid ett strandoms. 37
27.råde beläget vattenområde, som avskiljts från det övriga vattenområdet,s. 37
28.drabbats av en fullständig fiskdöd. Ägaren av stranden, som lämpades. 37
29.sig för semester och annat rekreationsbruk, ansågs oberoende av sin rätts. 37
30.till vattenområdet ha rätt att med stöd av VL 11 kap. 3 § 2 punkten fås. 37
31.ersättning för den nedgång av strandområdets saluvärde som följde avs. 37
32.fiskdöden. (VL 11 kap. 3 § 2 punkten avser egendomsintressen.368) Om en estetisk eller psykisk immission inte medför någon ekonomisk skada på den fastighet där denna störning åberopas, synes störningen närmast vara att betraktas som en i MskL 5 § 2 mom. avsedd ren ideell skada. Det är likväl troligt att skadestånd i många fall kommer att uteslutas av toleransrekvisitet enligt 4 § 1 mom. En möjlig tillämpning av 5 § 2 mom. kunde dock vara fall där någon förfular omgivningen för sin granne utan att förfulningen till sin varaktighet och intensitet antar sådana proportioner att grannen härigenom drabbas av ekonomiskt påvisbar skada.369 1 vart fall bör man vid chikan inte utesluta ett ansvarsåläggande. En annan sak är sedan att i grannelagsförhållanden sådana förluster mera sällan torde uppstå genom i MskL 1 § 1 mom. avsedda störningar.370 Och om skadan inte på något vis kan »ekonomiseras» och ersättas som sakskada (se t.ex. HD 1987:57, jfr HD 1983 II 71), torde härtill störningen ofta kunna sägas drabba ett så allmänt miljöintresse att ska dan inte längre faller inom de intressen som skyddas av 5 § 2 mom.371s. 37