1.I SkL ges uttryckligt stöd för ersättande av ideell skada endast i förhållande till personskador och vissa brott mot den personliga integriteten.326 Man hars. 109
2.320 Se t.ex. situationen i NJA 1995 s. 249 (ref. nedan kap. 7.5.2.2. vid not 431-439), samt härtill även t.ex. Radetzki, JT 2000-01 s. 928 ff. om bedömningen i de s.k. katt- och hundmålen i NJA 2001 s. 65 I och II (se härom nedan kap. 8.3.3.1.) Jfr även t.ex Lange s. 155. Se även nedan kap. 8.3.3.s. 109
3.321 Se även t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 369, Stoll, Int. Enc. Comp. L. XI/2 para. 8-35, samt utförligare t.ex. Sunstein, Mich. L. Rev. 1994 s. 779 ff.s. 109
4.322 Hellner, Skadeståndsrätt s 369 f. Se även t.ex. Pagh, Miljöansvar s. 410, Roos, SvJT 1989 s. 357 f. Jfr till detta även t.ex. Sunstein, Mich. L. Rev. 1994 s. 779 ff.s. 109
5.323 Se t.ex. Schwab Christe & Soguel (eds), särskilt kap. 2-5.s. 109
6.324 Se närmare nedan kap. 8.4.2. och kap. 8.5.3.2.s. 109
7.325 Jorgensen s. 175 ff. Se för kritik Vinding Kruse, Erstatningsretten s. 347.s. 109
8.326 SkL 5 kap. 2, 4a och 6 §. Se även ovan kap. 7.1. vid not 15. 264 därför e contrario anfört att SkL inte medger ersättning för ideell sakskada.327 3 28 Diskussionen har ofta kretsat kring skönhetsvärden och affektionsvärden.^ En vanlig uppfattning är att skönhetsvärden kan ersättas om även andra personer än ägaren skulle tillmäta dem betydelse, »om det m.a.o. finns något slags marknadspris på det sköna».329 Enligt den ovan förespråkade terminolo gin är skadan då inte ideell utan ekonomisk. Från rättspraxis kan man peka på t.ex. HD 1987:57, som gällde reducerat fastighetsvärde då landskapsbilden hade förfulats genom olovlig avverkning av ett större antal träd. Presumtionen synes här ha varit att avverkningen inverkade sänkande på fastighetsvär det och denna värdeminskning uppskattades till ett skäligt belopp:s. 109
9.A och B ägde var sin lägenhet, som låg intill varandra på ett strand-s. 28
10.planeområde. A:s lägenhet var en sommarstugetomt och B:s lägenhets. 28
11.bestod till en del av parkområde i naturtillstånd, som gränsade till A:ss. 28
12.lägenhet. Inom strandplaneområdet var det förbjudet att falla träd utans. 28
13.tillstånd. Överträdelse av förbudet var belagt med straff. Trots dettas. 28
14.utförde B på sin lägenhet kalhuggning, som även sträckte sig till parks. 28
15.området. B ålades att till A utge skadestånd om skäliga 15 000 marks. 28
16.som ersättning för den värdeminskning som A:s fastighet hade unders. 28
17.gått på grund av att avverkningen hade förfulat landskapet. — I HRs. 28
18.ogillades skadeståndskravet då A inte ens hade hävdat att han ämnades. 28
19.sälja lägenheten och då A inte hade bevisat eller gjort sannolikt atts. 28
20.lägenhetens värde skulle ha reducerats. Så långt kan bedömningen tyckas någorlunda klar. I några fall som har gällt olovlig avverkning av ett mindre antal träd eller skada på ett enstaka träd har emellertid skadestånd utdömts för förlust av skönhetsvärden utan att skade ståndet har baserats på någon nedgång i fastighetsvärdet eller annat ekonom iskt värde:s. 28
21.I HD 1976 II 27 hade en stor gran samt fyra andra träd olovligen fälltss. 28
22.på en bostadstomt i närheten av bostadsbyggnaden. De som hade fällts. 28
23.träden dömdes för åverkan till straff och ålades att utge skadestånd förs. 28
24.förlust av landskapsmässigt värde. Skadan uppskattades till skäliga 300s. 28
25.mark per träd. Härtill förpliktades de som hade fallt träden att övers. 28
26.lämna dessa till den skadelidande. 327 Se t.ex. Hollo & Vihervuori s. 185, Routamo & Hoppu s. 190; jfr Routamo & Ståhlberg (4 uppl.) s. 228. 328 Se anförda arbeten samt t.ex. Grönfors i JFT 1973 s. 155 ff. och TfR 1963 s. 597 ff., Hakulinen s. 351, Hellner, Skadeståndsrätt s. 425, Saxén, Skadeståndsrätt s. 88, 280. 329 Se t.ex. Grönfors, JFT 1973 s. 155 ff., särskilt s. 160 ff., Hellner, Skadeståndsrätt s. 425, Jorgensen s. 175 not 14, Lange s. 318, Saxén, Skadeståndsrätt s. 88, Ussing, Erstatning s. 139, idem, SvJT 1941 s. 751.s. 28
27.265s. 28
28.Jfr HD 1964 II 20 där en snöplog hade skadat stammen på etts. 29
29.över två hundra år gammalt träd på en släktgård så att dess skönhets-s. 29
30.värde hade nedgått samt risk för att trädet skulle murkna och falla hades. 29
31.uppstått. Skadestånd om skäliga 200 mark utdömdes som ersättning förs. 29
32.trädets förlorade skönhets värde. Också i äldre svensk rättspraxis kan man finna två liknande fall som har gällt olovlig avverkning av ett mindre antal prydnadsträd.330 Skadeståndet knöts inte uttryckligen till någon nedgång i fastighetsvärden. Bl.a. Grönfors menar dock att tanken bakom dessa avgöranden »bör ha varit, att träden i egenskap av prydnad förhöjt fastighetens marknadsvärde, vilket i motsvarande omfatt ning minskats genom avverkningen».331 Förklaringen är bekväm; den passar med lätthet in i den traditionella principen om att ideell skada inte ersätts utan direkt lagstöd. Om man däremot väljer att betona att skadeståndet i ovanstå ende fall inte uttryckligen knöts till ekonomiska värden, kunde man dock även hävda att ersättning utgick för ideell skada.332 De knapphändiga domskälen gör det dock delvis svårt att på basen av dessa rättsfall dra entydiga slutsatser. Man märker emellertid att i HD 1964 II 20 skadeståndet uttryckligen utdöm des för minskningen av trädets (inte fastighetens) värde. Jfr även att i HD 1976 II 27 skadan uppskattades till en viss summa per avverkat träd, låt vara att skadeståndet här inte uttryckligen sades utgå för just trädens värde. Vidare kan man fråga sig om inte skönhetsvärdet i särskilt HD 1964 II 20 var så per sonligt och subjektivt präglat, att man närmast kan tala om ett affektions värde ,333s. 29
33.Som jämförelse kan nämnas att man i den juridiska litteraturen i allmänhet har utgått från att affektionsvärden inte åtnjuter skadeståndsrättsligt skydd.334 Vissa undantag brukar dock anföras. Sålunda har man ansett att ersättning kan utgå om det framgår att även andra personer — som delar uppskattningen av egendomen — hade velat betala för att tillgodose ifrågavarande affektionsin-s. 29
34.330 Se NJA 1898 s. 290 och NJA 1919 s. 1.s. 29
35.331 Grönfors, JFT 1973 s. 160 f. Jorgensen s. 175 not 14 har uppenbarligen uppfattat det fmska HD 1964 II 20 (fallet ingår även i NDs 1964 s. 48) på motsvarande vis.s. 29
36.332 Se t.ex. Larsson s. 279, Ussing, SvJT 1941 s. 751 om de svenska fallen vid not 330.s. 29
37.333 I fallet krävde kärandena uttryckligen ersättning för trädets skönhets- och affek tionsvärde. Skadeståndet sades utgå för skönhetsvärde. Men å andra sidan godtog HD även att trädet måste anses vara värdefullt av de skäl som kärandena hade anfört och dessa skäl inkluderade även trädets affektionsvärde.s. 29
38.334 Se t.ex. von Eyben & Norgaard & Vagner s. 220, Hellner, Skadeståndsrätt s. 425, Hollo & Vihervuon s. 185, Karlgren s. 214, Kivimäki & Ylöstalo s. 399, Routamo s. 99, Saxén, Skadeståndsrätt s. 88, Taxell s. 401. 266 tresse.335 Som ett typfall nämner Grönfors att om en släktklenod har värde for flera medlemmar inom samma släkt, »så har saken därmed faktiskt ett särskilt högt saluvärde». Skadan bör då kunna ersättas som ekonomisk skada. Grönfors erkänner att resonemanget inrymmer »icke så litet av juristeri», men förtjänsten är enligt honom att det medger en liberalare inställning till ideella intressen inom ramen för traditionella principer.336 Om man så önskar kan HD 1964 II 20 antagligen förklaras enligt detta resonemang (jfr även HD 1976II27). Däremot synes HD 1981 II 10 svårligen kunna inrymmas ens i ett sådant extensivt ekonomiskt synsätt:s. 29
39.På en bildkonstnärs lägenhet, där han bodde och arbetade, hade utans. 30
40.laga rätt uppsåtligen avverkats flera mindre träd (mest späda björkar)s. 30
41.och buskar i närheten av bostadsbyggnaden. Träden och buskarna hades. 30
42.varit belägna vid kanten av en ägoväg som bl.a. ledde till konstnärenss. 30
43.lägenhet. Längsmed hela denna väg hade vägkanten på motsvarande viss. 30
44.röjts i syfte att förbättra vägens skick. Konstnären yrkade på skadestånds. 30
45.för de avverkade trädens och buskarnas ekonomiska värde, ekonomisks. 30
46.följ dförlust på grund av att hans konstnärliga verksamhet hade häms. 30
47.mats genom gärningen, samt för förlust av landskapsmässigt värde.s. 30
48.Den ekonomiska följ dförlusten ansågs inte bevisad. HD fann vidare atts. 30
49.trädens och buskarnas ekonomiska värde var ringa. Men eftersom dets. 30
50.hade visats att träd- och buskbeståndet på denna plats var av särskilds. 30
51.betydelse för konstnären i hans konstnärliga arbete, hade han rätt tills. 30
52.skadestånd för förlust av landskapsmässigt värde i tillägg till trädenss. 30
53.och buskarnas ekonomiska värde. Skadeståndet, som utgavs i ett förs. 30
54.allt, fastställdes av HD till skäliga 10 000 mark. Eftersom gärningens. 30
55.likväl ansågs obetydlig dömdes gärningsmännen inte till straff för åvers. 30
56.kan och av samma anledning jämkades skadeståndet till 4 000 marks. 30
57.trots att fråga var om uppsåt. Landskapsvärdet i HD 1981 II 10 kan enligt min mening närmast beskrivas som ett rent affektionsvärde.337 HD gjorde inget försök att »ekonomisera» ska dan. Tvärtom konstaterades att skadan i ekonomiskt hänseende var ringa. Men 335 Se t.ex. Agell, NFT 1973 s. 115 f., Grönfors, TfR 1963 s. 597 ff., Hellner, Skadeståndsrätt s. 425, Karlgren s. 214, Saxén, Skadeståndsrätt s. 88. 336 Grönfors, TfR 1963 s. 604. 337 Jfr även från svensk rätt t.ex. NJA 1960 s. 726, där fråga var om ett vattenmål och huruvida vid utbyggnad av en fors ersättning skulle utgå till bl.a. en i grannskapet bosatt konstnär som inte längre kunde finna motiv till sina målningar. Den svenska vattenlagen medgav tidigare ersättning t.o.m. för affektionsvärden. Se härom t.ex. Grönfors, JFT 1973 s. 161 med vidare hänvisningar. I det aktuella fallet erhöll konstnären dock inte ersättning då det intrång han lidit i sin konstnärsverksamhet »icke hava sådant samband med hans innehav av fastigheten ... att ersättning i yrkat hänseende lagligen kan ifrågakomma».s. 30
58.267 även skada utöver ekonomiskt mätbara värden ansågs här kunna ersättas.338s. 30
59.Också i utomnordisk rätt kan man finna exempel på mera nyanserade be dömningar vid sakskador avseende just träd. I bl.a. tysk-, belgisk- och hol ländsk rätt godtas schabloner för skadeberäkningen vid trädskador i fall där reducerade fastighetvärden inte anses ge någon närmare vägledning.339 340s. 31
60.Den tyska s.k. Koch—metodet godtogs av BGH i NJW 1975 s. 2061.s. 31
61.Ett 40 år gammalt kastanjeträd vid en allmän väg hade här skadatss. 31
62.genom en trafikolycka. Käranden (en myndighet) ersatte trädet med etts. 31
63.fem år gammalt motsvarande träd och yrkade på skadestånd beräknats. 31
64.enligt Koch-metoden. BGH konstaterade att det till höga kostnader is. 31
65.och för sig hade varit möjligt att ersätta trädet med ett av samma ålder,s. 31
66.men att det i föreliggande fall var skäligare att plantera ett yngre träd.s. 31
67.Vidare fann BGH att skadestånd baserat på endast kostnaderna förs. 31
68.anskaffande och plantering av detta träd inte utgjorde en adekvats. 31
69.ersättning för de olika funktioner och förmåner som ett fullvuxet träds. 31
70.erbjuder och som inte omedelbart kan tillgodoses av ett yngre träd. Dens. 31
71.allmänna principen om ersättning baserad på reducering av fastighetss. 31
72.värden ansågs dock inte erbjuda någon vägledning i ett fall som detta.s. 31
73.Enligt BGH hade denna princip varit svårtillämplig också i fråga oms. 31
74.privat egendom. Skadestånd utdömdes därför enligt Koch-metoden.s. 31
75.— Uppenbarligen ansågs här att Koch-metoden var förenlig meds. 31
76.den princip som uttrycks i B GB § 25 3.341 Vid sakskador kan det även bli fråga om ersättning för minskning av sakens bruks- eller nyttovärde. Om saken inte används kommersiellt utgör bruksvär det ett mer eller mindre ideellt intresse. Man har ifrågasatt om den skadelidan de då lider en ekonomisk- eller ideell skada.342 För finsk rätts del är rättsfallstorkan påfallande. I några svenska rättsfall har dock skadestånd utgått såsoms. 31
77.338 Även i den övriga litteraturen synes fallet ha uppfattats som skadestånd för en ideell sakskada, men man har i allmänhet inte närmare tagit ställning till arten av denna ideella skada. Se t.ex. Routamo & Ståhlberg (4 uppl.) s. 228; Routamo & Hoppu s. 190 not 12, Steiner s. 250. Saxén, Tillägg s. 395 talar dock kort om skönhetsvärde.s. 31
78.339 Se härom t.ex. Bocken, Compensation s. 151, Brans s. 272, Pfennigstorf, Liability s. 139 f. Jfr härom i korthet även t.ex. Sandvik, JT 1996-97 s. 395 f.s. 31
79.340 Enligt denna metod beräknas skadan som summan av: (1) kostnaderna för anskaff ande av ett ersättand e träd; (2) kostnaderna för plantering och skötsel tills trädet slagit rot; (3) en särskild avgift som reflekterar risken av att trädet inte slår rot; (4) kostnaderna för skötsel av trädet tills detta når samma ålder som det träd som man har ersatt; (5) ränta på beloppet enligt (1)-(4). Se närmare Koch, Aktualisierte Gehölzwerttabellen.s. 31
80.341 Se om detta stadgande ovan kap. 7.4.1. vid not 311.s. 31
81.342 Se t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 423 f. och Michelson, SvJT 1989 s. 721 ff. Jfr även från tysk rätt t.ex. Lange s. 252 ff. 268 for ekonomisk skada om bruksvärdet har kunnat »ekonomiseras» — också om ekonomiseringen kan tyckas nog så abstrakt och hypotetisk. Här kan hänvisas till t.ex. NJA 1992 s. 213:s. 31
82.Då en familj hade påbörjat en planerad semesterresa med bil och huss. 32
83.vagn lossnade dragkroken, varvid både husvagnen och bilen skadades.s. 32
84.Makarna i familjen krävde ersättning av dragkrokstillverkaren för des. 32
85.semesterdagar man tvingats använda för att komma till rätta meds. 32
86.effekterna av skadorna Fråga var inte om stilleståndsersättning ochs. 32
87.utgifter hade redan erlagts. Skadan ansågs utgöra ett gränsfall mellans. 32
88.ekonomisk och ideell skada. Att betrakta förlust av fritid som skada avs. 32
89.ekonomiskt slag sades dock stämma väl överens med den allmännas. 32
90.tendensen att tillmäta intresset av fritid och rekreation allt större betys. 32
91.delse. SvHD fäste stor vikt vid skadeståndsreglerna i 31 § konsument-s. 32
92.tjänstelagen (1985:716) och 32 § konsumentköplagen (1990:932). Dess. 32
93.sa bestämmelser »omfattar också förlust av fritid samt liknande besvärs. 32
94.och olägenheter som inte direkt kan mätas i pengar, dock inte vissas. 32
95.mindre betydande skadeverkningar... av rent ideell natur». Något vägs. 32
96.ande skäl att skilja mellan ersättning inom och utom kontrakt ansågss. 32
97.inte föreligga. Skadestånd utdömdes. Skadan uppskattades skäligen tills. 32
98.2 000 kronor. — Olsen menar att tanken »skulle kunna vara att man,s. 32
99.genom att intjäna semester, ådragit sig en kostnad för denna utan atts. 32
100.sedan fa njuta av rekreation. Kostnaden har alltså visat sig onödig».343 I ett något liknande finskt köprättsligt HD-avgörande (HD 1992:86) har möj ligen förlusten närmast betraktats som en ersättningsgill ideell skada.344 Säkra slutsatser kan dock inte dras, eftersom skadestånd i det konkreta fallet inte utdömdes då fråga var om en indirekt förlust och då felet i den sålda nöjesbåtens motor enligt HD inte berodde på vårdslöshet på säljarens sida (se KöpL § 27, 40 och 67).345 I åtminstone ett äldre fall har dock utomkontraktuellt skadestånd utdömts för förlorat nyttovärde i form av vad som rimligen kan beskrivas som ideell 343 Olsen s. 322. Se även t.ex. NJA 1945 s. 440 där skadestånd för förlorad möjlighet att använda en skadad nöjesbåt betraktades som ersättning för kostnader som blivit onytti ga. Jfr NJA 1979 s. 120. Också standardiserad ersättning för bruksnytta synes betraktas som ekonomisk skada. Se t.ex. NJA 1960 s. 208 och Hellner, Skadeståndsrätt s. 421. Se närmare t.ex. Olsen s. 327 ff. samt Michelson, SvJT 1989 s. 721 ff. för hovrättspraxis om skadestånd för förlorat bruksvärde vid skada på fastighet utöver skadestånd för reducerat marknadsvärde. Se även Hellner, Skadeståndsrätt s. 418 f., 422 ff. 344 Se även t.ex. Saxén, Avtalsbrott s. 227 som anför att i detta fall säljaren, om han hade varit culpös, uppenbarligen hade varit ansvarig »trots att skadan också var ideell». 345 Se närmare om HD 1992:86 anfört arbete samt t.ex. Sandvik s. 181 f., 191 ff., idem, JFT 1997 s. 268 ff., idem, Scan. Stud. 1999 s. 37 ff.s. 32
101.269 skada:346s. 32
102.HD 1967 II 47: Då reparationer utfördes i ett hus som tillhörde etts. 33
103.bolag hade, på order av bolagets disponent A, vatten- och avloppsleds. 33
104.ningar dragits genom badrummet i B:s lägenhet i stället för genom bads. 33
105.rummet i en lägenhet som tillhörde A:s bror. A dömdes för egenhands-s. 33
106.rätt till straff. Härtill ålades han att till B utge skadestånd om 2 000s. 33
107.mark som ersättning för minskning av lägenhetens marknadsvärde samts. 33
108.härtill 600 mark som ersättning för men av att badrummets nyttout-s. 33
109.rymme hade minskat. Däremot erhöll B inte ersättning för inkomstförs. 33
110.lust under påstående att nattsömnen störts av bruset från ledningarna. Om man bara bemödar sig om att anstränga fantasin kan dock antagligen alla ideella intressen uttryckas i ekonomiska termer. I viss utsträckning måste det även betraktas som helt godtagbart (kanske t.o.m. önskvärt) att genom olika metoder »ekonomisera» ideella intressen och ersätta dessa såsom ekonomiska skador.347 Någonstans passeras dock den punkt där det ekonomiska värdet blir så abstrakt och teoretiskt, att det upphör att vara fråga om ekonomisk skada.348 Det är inte möjligt att generellt säga något närmare om var denna punkt ligger.s. 33
111.Vid en jämförelse mellan finsk- och svensk rätt förefaller man dock kunna peka på vissa principiella skillnader. I svensk rätt förefaller man inte vara vill iga att rubba den allmänna principen om att ideella skador inte ersätts utan direkt lagstöd. Om skadestånd för ideella intressen anses rättspolitiskt motive rat synes man dock vara benägna att förklara intresset ekonomiskt, varvid det ta kan ersättas som ekonomisk skada; även om »ekonomiseringen» kan verka nog så abstrakt. I finsk rättspraxis ser man inte riktigt samma benägenhet att förklara ideella intressen i ekonomiska resonemang. Där det ansetts rättspoli tiskt motiverat förefaller man i stället med avsteg från den allmänna principen ha ersatt vad som rimligen kan betraktas som ideell sakskada. Från HD:s praxis kan man enligt min mening inte minst peka på HD 1981 II 10 (konstnärsfallet), HD 1967 II 47 (badrumsfallet), möjligen också HD 1964 II 20 (trädet på släktgården).s. 33
112.Mot detta kunde invändas, att de nämnda fallen är bristfälligt motiverade och att tanken även här måste anses ha varit att ersätta någon form av ekono misk skada. HD 1976 II27 (de fem olovligt fällda träden) far antagligen förs. 33
113.346 Se även t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 88.s. 33
114.347 Betecknande är att ersättning för ideell skada (frånsett personskadefallen) i allmän het inte presteras ur försäkring. I den mån ett ideellt intresse kan uttryckas som ekonomisk skada kan man därför även tillgodose försäkringsmässiga hänsyn.s. 33
115.348 Se särskilt för miljöskadornas del nedan kap. 8.4., speciellt kap. 8.4.2.2. vid not 339-341. 270 klaras med detta argument. Mycket tyder emellertid på att HD:s tanke i åtmin stone HD 1981 II 10 och HD 1967 II 47, möjligen också i HD 1964 II 20, snarast har varit den motsatta. SkL måste ses som en ramlag. I motsats till vad som ibland hävdas349 bör därför dess bestämmelser inte läggas till grund för e contrarzo-slutsatser.350 Den allmänna principen om att ideella skador inte ersätts utan direkt lagstöd bör för finsk rätts del synbarligen endast uppfattas som en utgångspunkt. Särskilda skäl kan motivera avsteg från principen. Var ken utformningen av SkL eller dess förarbeten hindrar en sådan tolkning. Det är emellertid svårt att se i vilken utsträckning den principiella skill naden mellan finsk- och svensk rätt leder till någon avgörande skillnad i sak. Möjligen kan man dock säga att den finska bedömningslinjen åtminstone öpp nar vägen för att i något högre grad beakta ideella intressen i fall som t.ex. HD 1981 II 10 (konstnärsfallet). Jag vill dock inte utesluta att detta antagande kan visa sig vara felaktigt.s. 33