6.2.3 · MskL 1 § 1 mom. 3 punkten

1.6.2.3.1. Riktlinjer för tolkningen Även om de ovan nämnda stömingsartema kan sägas utgöra typexempel på 122 Se särskilt Kom.miet 1909:1 (sulfatcellulosakommittén), bl.a. s. 85, 100 f. Se även LagberGranneL, bl.a. s. 19 f. och 55 f. Jfr mera allmänt även t.ex. Vuori, LM 1977 s. 54. 123 LagberGranneL s. 56. 124 Se t.ex. Vuori, LM 1977 s. 54. Jfr Kuusiniemi s. 261 ff, samt idem, Oikeustieto 2/1997 s. 5 ff. (kommentar till ett avgörande av Helsingfors HovR om lukt från häststall). 125 Se HD 1941 II 19 (ref. nedan kap. 6.23.2.). 126 Se t.ex. NJA 1938 s. 479. 127 Se t.ex. NJA 1963 s. 162 och UfR 1995 s. 466 (Hojesteret). 128 Vuori, LM 1977 s. 54.s. 398

2.143 de miljöstörningar som omfattas av MskL, är enumeringen i 1 § 1 mom. inte avsedd att vara uttömmande. Det samma gäller motsvarande bestämmelser i miljöskadelagstiftningen i de övriga nordiska länderna. Det är knappast heller möjligt att i en uttömmande definition ange vilka störningar som skall anses falla under stömingsrekvisitet i MskL utan att definitionen samtidigt görs så allmän att den blir intetsägande. Det är mot denna bakgrund man bör forstå MskL 1 § 1 mom. 3 punkten, som kompletterar enumeringen av störningarna med uttrycket »annan liknande störning». I denna skrivelse ligger likväl inte bara MskL:s styrka i möjligheten till optimala lösningar inom ramen för det givna konceptet, utan även dess svaghet i form av bristande rättssäkerhet.s. 398

3.Hur gränsen skall dras mellan de störningar som omfattas av MskL 1 § 1 mom. 3 punkten och de som inte inryms i detta lagrum — och hur därigenom gränsen för MskL:s tillämpningsområde skall dras — måste i sista hand bli en fråga för rättspraxis att ta ställning till. Hollo & Vihervuori förespråkar dock en restriktiv tolkning.129 Huruvida detta motsvarar syftet med 3 punkten kan likväl betecknas som oklart. Men i vart fall torde det vara berättigat att hävda, att förarbetena till MskL talar mot en extensiv tolkning.130 En vidare analog tillämpning av MskL:s ersättningsregler kan givetvis inte uteslutas.131s. 399

4.Enligt motiven till MskL har 1 § 1 mom. 3 punkten särskild betydelse när en miljöskada inte är följden av en påvisbar förorening av luft, mark eller vatten, utan »miljöskadan visar sig omedelbart som en skada på levande eller död egendom».132 Som exempel nämns att en faktor som skadar skog eller målade ytor kan ha transporterats med luften trots att luften som sådan inte har förorenats. Situationen anses då vara jämförbar med de störningar som avses i 1 och 2 punkterna och enligt motiven skall skadan ersättas såsom orsakad av annan liknande störning.133 Också motiven till miljöskadelagstiftningen i de övriga nordiska länderna ger uttryck för en tolkning som rätt långt torde mot­s. 399

5.129 Hollo & Vihervuori s. 33.s. 399

6.130 Se t.ex. nedan vid not 135 och 143. Se härtill även framställningen nedan kap. 6.2.3.8. vid not 249.s. 399

7.131 I t.ex. NJA 1991 s. 720 (ref. ovan kap. 3.4. vid not 65-68) ansågs en fjärrvärmeanläggning strikt ansvarig bl.a. med hänvisning till att utsläpp av hett vatten och vattenånga företer vissa likheter med stömingsbegreppet i SvMskL.— Larsson s. 309 f. menar dock att SvMskL hade varit direkt tillämplig, eftersom SvMskL enligt SOU 1983:7 s. 66 även gäller i förhållande till rörledningslagen (1978:160). Denna lag gäller likväl endast rörled­ ningar för transport av vätska eller gas som är ägnad att användas som bränsle. Rörled­ ningslagen tillämpas inte på rörledningar för transport av fjärrvärme.s. 399

8.132 Reg.prop. 1992:165 s. 21. Jfr t.ex. Hollo & Vihervuori s. 33 f., Steiner s. 235.s. 399

9.133 Reg.prop. 1992:165 s. 21. 144 svara den ovan avsedda situationen.134 I förarbetena till MskL uttalas vidare att störningen till sina egenskaper bör motsvara de störningar som uttryckligen nämns i 1 § 1 mom. för att situatio­ nen skall anses jämförbar med de störningar som nämns i MskL 1 § 1 mom. 1 och 2 punkterna.135 Man torde därför kunna förorda tolkningen, att den aktuella skadan bör ha orsakats av en störning som så att säga transporteras med vatten, luft eller mark. Denna tolkning ligger i vart fall i linje med att 3 punkten inte förefaller vara avsedd att tolkas extensivt. Från norskt håll har i förhållande till ForL 6 § en liknande tolkning framställts av t.ex. Bugge.136 Som exempel anför han att det knappast är fråga om en förorening om ett fartygsskrov sprutmålas och en burk målfärg härvid faller ner på en utomstå­ ende person. Men om målfårgen däremot driver med vinden och faller ner på t.ex. bilar eller tvätt som hänger på tork, är det enligt Bugge utan tvekan fråga om en förorening i ForL:s bemärkelse.137 Också t.ex. den tyska UmweltHG 3 § förefaller tolkas på ett motsvarande sätt.138 Scmidt-Salzer talar härvid om »Transportwirkung der Umweltmedien»?39 För svensk rätts del kan man däre­ mot inte av t.ex. NJA 1996 s. 634 (ren förmögenhetsskada pga avspärmingsanordningar vid gatuarbeten)140 utläsa någon motsvarande begränsning för tillämpningen av MB 32 kap. 3 § 1 st. 8 punkten. Även i övrigt synes mera allmänt gälla att i Sverige »annan liknande störning» ofta har tolkats mera extensivt än hos oss.141 Exempelvis Larsson menar — om än i tämligen knapphändiga ordalag — att »all other kinds of disturbances are included».142 Man kan dock i förhållande till MskL utgå från att de liknande störningarna bör uppfattas snävare.143 Några i praktiken viktiga situationer — av vilka vissa kan betecknas som kontroversiella — kan ge 134 Se tex. Prop. 1985/86:83 s. 45, Otprp nr. 11 (1979-80) s. 94 f„ samt FT 1993-94, Tillasg A, sp. 4748 och Betcenkning 1992 nr. 1237 s. 170. 135 Reg.prop. 1992:165 s. 21. Jfr Kom.miet. 1990:17 s. LaggrMskL 1992:2 s. 51. 136 Bugge s. 227, som menar att skadan måste komma via vatten, luft eller mark. 137 Anfört arbete s. 227. 138 Se närmare om tolkningen t.ex. Salje s. 39 ff., särskilt s. 109 ff., Schmidt-Salzer s. 213 ff., 451 ff., särskilt schemat s. 454 samt s. 455 ff. 139 Schmidt-Salzer s. 455 ff. Jfr även diskussionen hos Salje s. 109 ff. 140 Ref. nedan kap. 6.2.3.10. 141 Även de svenska motiven synes bygga på en extensiv snarare än en restriktiv tolk­ ning. Se t.ex. Prop. 1985/86:83 s. 456. Jfr även t.ex. Prop. 1969:28, bl.a. s. 260. 142 Larsson s. 290; jfr även bl.a. s. 297 och 310. 143 I Reg.prop. 1992:165 betonas även uttryckligen att MskL:s stömingsbegrepp är avsett att tolkas mera restriktivt än dess svenska motsvarighet.s. 399

10.145 synpunkter på tolkningen. 6.2.3.2. Sot, aska, gnistor, rök, gaser och ångor etc. I motiven till MskL anförs med hänvisning till GranneL 17 § att sot, aska och gnistor144 kan betraktas som störningar även enligt MskL 1 § 1 mom 3 punk­ ten om 1 punkten inte kan tillämpas.145 Det samma gäller då uppenbarligen också utsläpp av t.ex. i GranneL 17 § nämnda gaser, ångor (jfr UmweltHG 3 §) eller rök som transporteras med luften och därigenom orsakar skada, utan att för den skull samtidigt kan konstateras någon påvisbar luftförorening (se även ovan kap. 6.2.3.1.). I praktiken torde emellertid här i de flesta fall en tillämpning av MskL vara möjlig redan på basen av 1 § 1 mom. 1 punkten.s. 400

11.Tillämpningen av MskL vid här avsedda störningar kan illustreras genom följande fall från nordisk rättspraxis:s. 401

12.HD 1989:7: Ur skorstenen på en värmecentral, i vilken användes tungs. 401

13.brännolja, hade i omgivningen till följd av driftstörningar spritts sots. 401

14.som bl.a. innehöll svavel. Sotet hade genom frätning skadat lackeringens. 401

15.på bilar som stod parkerade på en parkeringsplats i närheten. Bilägarnas. 401

16.yrkade på skadestånd enligt SkL. För att fritas från skyldigheten atts. 401

17.ersätta skadorna hade värmebolaget bort visa att driftstörningarna intes. 401

18.hade berott på att bolaget hade försummat den vederbörliga skötseln avs. 401

19.anläggningen.146 — HD lade m.a.o. här ett presumtionsansvar till grunds. 401

20.för avgörandet.s. 401

21.HD 1962 II 26: Ägaren till ett kol- och koksförråd hade på ens. 401

22.upplagstomt, som han förfogade över på en stads hamnområde, använts. 401

23.144 Ett stadgande som i här avsett hänseende företer viss likhet med GranneL 17 § finner man även i t.ex. VL 1 kap. 25 §, som uppställer ett strikt skadeståndsansvar för bl.a. skador orsakade av gnistor. Se närmare om stadgandet t.ex. Wetterstein, Nöjesbåtsägarens s. 72 ff. Stadgandet torde till denna del närmast ha tillkommit med hänsyn till ångfartygstrafiken, varför det på denna punkt numera antagligen har föga praktisk betydelse. Jfr från äldre svensk rättspraxis t.ex. situationen i NJA 1899 s. 247: Genom gnistor från skorsten­ en på ett ångfartyg uppkom skada på varor som var upplagda på en av ångaren anlöpt lagerplats. Rederiet ålades ersättningsskyldighet på basen av vållande. Jfr även t.ex. den tidigare 1898 års L ang. ansvarighet för skada i följd av järnvägsdrift 1 och 4 §. Se härom t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 217 ff, Routamo & Ståhlberg s. 81 ff. Se från rättspraxis t.ex. HD 1921 d. 159 där skadestånd utdömdes då gnistor från skorstenen på en pumpan­ läggning som var nödvändig för järnvägsdrift orsakade eldsvåda vid en grannfastighet.s. 401

24.145 Reg.prop. 1992:165 s. 21.s. 401

25.146 Jfr från tysk praxis situationen i t.ex. 92 BGHZ 143 (1985), där fråga dock var om grannerättslig talan (se ovan kap. 5.4.2.5. i not 145). 146s. 401

26.en sorteringsanordning för antracit med påföljd att trävaror i upplags-s. 402

27.byggnaden på den angränsande tomten hade nedsotats. Kol- ochs. 402

28.koksförrådets ägare förpliktades att ersätta ägaren av trävaruupplagets. 402

29.åsamkad skada. — Avgörandet grundades här uppenbarligen inte pås. 402

30.GranneL.147 Jfr situationen i t.ex. HD 1959 II 92.s. 402

31.HD 1941II 19: Skadeståndsanspråk för reducerat fastighetsvärdes. 402

32.och minskade hyresintäkter pga bl.a. rök och illaluktande os från en tills. 402

33.fastigheten angränsande tegelfabrik. Fråga ansågs dock inte var oms. 402

34.sådant besvär som granne enligt GranneL inte bör tåla utan ersättning.s. 402

35.— Av domskälen framgår inte närmare vad tolkningen grundades på.s. 402

36.Se från svensk rättspraxis t.ex. NJA 1958 s. 259: Från ett smält­s. 402

37.verk släpptes ut rökgaser som förgiftade en biodlares bin. Skadestånds. 402

38.utdömdes. Jfr även t.ex. NJA 1934 s. 656 där skadestånd utdömdes förs. 402

39.olägenhet genom bl.a. rök från en fabrik, och t.ex. NJA 1911 s. 574 därs. 402

40.skadestånd utdömdes för skada på växtligheten vid en grannfastighets. 402

41.till en kloratfabrik från vilken gaser hade strömmat ut.1s. 402

42.I UfR 1983 s. 895 (Hojesteret) hade en kvinna invalidiserats dås. 402

43.gas strömmade in i huset till följd av brott på en huvudgasledning soms. 402

44.var belägen på ca 50 meters avstånd. Den kommun som ägde gasverkets. 402

45.med tillhörande ledningsnät ansågs svara för skadan på basen av etts. 402

46.strikt ansvar.149 — Vinding Kruse menar att situationen uppvisar klaras. 402

47.likheter med det grannerättsliga ansvaret, där man enligt honom ävens. 402

48.i dansk rätt ser tendenser till strikt ansvar.150 Se från Hajesteret-praxiss. 402

49.om grannerättsligt ansvar för här aktuella störningar t.ex. UfR. 1915 s.s. 402

50.296 (en handelsträdgård skadad av svavelnedfall), och UfR. 1919 s. 780s. 402

51.(skada orsakad av sot från en mejeriskorsten).s. 402

52.Från norsk rättspraxis kan nämnas t.ex. Rt 1972 s. 142, där fleras. 402

53.fastighets- och husägare krävde ersättning enligt granneloven 9 § (jfrs. 402

54.2 §) för skada och olägenhet orsakad av röknedfall från ett järnverk.s. 402

55.Toleransgränsen ansågs dock inte överskriden. Förstvoterande lades. 402

56.härvid bl.a. vikt vid att röken inte hade visats vara hälsoskadlig. 147 Se även Vuori, LM 1977 s. 53. 148 Jfr även från t.ex. tysk praxis 70 BGHZ 102 (1978) som gällde skada på växtlighet genom utsläpp av fluorgas. Enligt Salje s. 108 kunde numera UmweltHG tillämpas. Som ett extremt exempel på skada genom gas kan man även nämna ÄAopaZ-olyckan i Indien år 1984. Ett utsläpp av giftig gas (metyl isosyanit) från en kemisk fabrik, som till majori­ teten ägdes av det amerikanska företaget Union Carbide Corporation, skadade här över 200 000 personer medan över 2 000 miste livet. Skadeståndstalan mot Union Carbide väcktes i USA, men jurisdiktion ansågs inte föreliga på basis av forum non conveniens. Se In re Union Carbide Corporation Gas Plant Disaster at Bhopal, India in December 1984, 809 F.2d 195 (2nd Cir. 1987). 149 Jfr även ovan kap. 4.3.1.2. vid not 70-71 anförd dansk rättspraxis. 150 Vinding Kruse s. 232. Se vidare om det danska grannerättsliga ansvaret t.ex. anfört arbete s. 248 ff., särskilt s. 252 ff, samt Pagh, Miljöansvar s. 315 ff., särskilt s. 319 ff., Trolle s. 32 ff, Ussing, Skyld s. 84 ff.s. 402

57.147 Genom de ovan nämnda stömingstypema leds man även in på brandproble­ matiken. Bränder har vid en skadeståndsrättslig bedömning ofta visat sig vara problematiska.151 Också i förhållande till stömingsrekvisitet i MskL 1 § 1 mom. uppkommer tolkningsproblem: I vilken utsträckning och under vilka förutsättningar kan skada orsakad av brand anses höra till kategorin »annan liknande störning»? Härtill ansluter sig nära spörsmålet om hur man skall förhålla sig till explosioner och sprängningar som störningar enligt MskL. 6.2.3.3. Sprängningar, explosioner och bränder Vid sprängningar och explosioner torde skada genom tryckvåg eller annan tryckverkan kunna anses utgöra »annan liknande störning» enligt MskL 1 § 1 mom. 3 punkten.152 Däremot har skada genom sprängsten eller genom lössprängda föremål hos oss av tradition inte ansetts utgöra immissioner.153 Enligt Hollo &, Vihervuori gäller samma tolkning i förhållande till MskL.154 Jfr att man i MB 32 kap. 4 § finner en särskild regel om strikt ansvar för skada genom sprängsten och lössprängda föremål. Regeln har motiverats med att det i dessa fall inte är fråga om immissioner i vanlig bemärkelse.155 Tillämpningen av denna regel vid annan verksamhet än sprängningsarbeten förutsätter dock att verksamheten medför »särskild fara för explosion». I rättspraxis har lik­ nande överväganden kunnat motivera strikt ansvar även utan direkt lagstöd:156s. 402

58.HD 1957 II 10: Då ett kalkverk företog sprängning av kalksten slung­s. 403

59.ades en sten 400 meter och skadade en person. Då det erfarenhetsmäss-s. 403

60.151 Ett sedan länge omtvistat spörsmål har varit, hur man vid strikt ansvar skall förhålla sig till bränder som force majeure. Se t.ex. Sandvik s. 63 ff., 104. Andra spörsmål har t.ex. varit kommuns rätt till ersättning för dess brandbekämpningskostnader (se HD 1992:131) liksom dess rätt till ersättning vid okynnesalarm (se HD 1999:121). Jfr däremot situationen i HD 1980 II 131 (kostnader för räddningsväsendet i samband med flygkapning). Också t.ex. frågan om kommuns ansvar för skada orsakad som en följd av brandbekämpning har aktualiserats (se HD 1984 II 190; jfr HD 1967 II 95), liksom kommuns ansvar för skada orsakad av dröjsmål med inledande av brandbekämpning (se HD 1970 II 9).s. 403

61.152 Se t.ex. Bengtsson, Fastighetsrätt s. 130 not 49, Eriksson s. 41, Routamo & Ståhlberg, 4 uppl. s. 93. Jfr om »Druck» i UmweltHG 3 § t.ex. Pfennigstorf, Liability s. 138, Salje s. 108, Schmidt-Salzer s. 455. Se dock även för motsatt tolkning av MskL t.ex. Hollo & Vihervuori s. 66.s. 403

62.153 Se t.ex. Sainio s. 78, Vuori, LM 1977 s. 53.s. 403

63.154 Hollo & Vihervuori s. 35, 65 ff.s. 403

64.155 Se närmare Prop. 1985/86:83 s. 48 f. Jfr t.ex. Eriksson s. 42 f.s. 403

65.156 Jfr även ovan kap. 6.2.2.1. och kap. 6.2.2.2. anförd rättspraxis om sprängningar. 148s. 403

66.igt pga verksamhetens natur varit att anse som en beaktansvärd omstän­s. 404

67.dighet att sten kunde slungas 400 meter och orsaka skada, ansågs verk­s. 404

68.et strikt ansvarig for skadan.157 Jfr t.ex. HD 1982 II 70, HD 1994:122.s. 404

69.HD 1969 II 42: Ett tryckeribolag hade i sitt lager förvarat eld­s. 404

70.farlig culloloid som av okänd orsak hade antänts, varvid en explosions. 404

71.inträffade med svåra skador som följd. Bolaget ansågs strikt ansvarigs. 404

72.för de inträffade skadorna. — Miettinen menar att avgörandet gers. 404

73.uttryck för en allmän regel om strikt företagaransvar. Verksamhetens. 404

74.behöver för ett ansvarsåläggande inte i sig vara farlig, men till dennas. 404

75.bör anknyta ett sådant faromoment som enligt allmän erfarenhet intes. 404

76.helt kan behärskas utan i vissa situationer leder till skada.158 Jfr ävens. 404

77.från färskare rättspraxis t.ex. HD 2000:72.s. 404

78.NJA 1966 s. 248: Vid sprängningar skadades en i närhetens. 404

79.belägen fastighet genom kringflygande sprängsten. Entreprenören soms. 404

80.hade utfört sprängningen ansågs strikt ansvarig. — Minoriteten i SvHDs. 404

81.(två JR) ogillade talan med motiveringen att sprängningen inte vars. 404

82.förenad med särskilda risker utan berodde på en oförutsedd omständig­s. 404

83.het; en s.k. släppa i berggrunden.159s. 404

84.Rt 1983 s. 1052: Ett dynamitlager som ägdes av dynamittillver­s. 404

85.karen A exploderade med följd att bl.a. skogen kring dynamitlagret togs. 404

86.svår skada. Explosionen berodde på en brand som hade orsakats av ens. 404

87.sinnesförvirrad funktionär hos det företag B som hade köpt dynamitens. 404

88.och som för tillfallet disponerade över lagret. Hoyesterett fann efters. 404

89.omröstning (3-2) både A och B strikt ansvariga. Majoriteten uttalades. 404

90.att handlingen av den sinnesförvirrade personen »ikke var mere atypisks. 404

91.enn at den burde regnes som en del av den generelle driftsrisiko».s. 404

92.Rt 1964 s. 474: En acetylenflaska exploderade under brand i ens. 404

93.verkstad, varpå ett splitter från flaskan träffade en på 100 meterss. 404

94.avstånd belägen åskådare i huvudet med påföljd att denne avled.s. 404

95.Skadeståndstalan mot verkstaden bifölls inte (omr. 3-2). Majoritetens. 404

96.betonade bl.a. att »ulykken ikke skyldtes bruken av acetylenbeholde-s. 404

97.ren». — Nygaard anför att kärnan i majoritetens resonemang syness. 404

98.vara att risken med att ha acetylenflaskor här var för liten för att grunda 157 I HD 1960 II 121 (två personer träffade av sprängsten) ansågs däremot ansvar inte föreligga då sprängningen hade utförts med sådan metod att fara för omgivningen inte var att vänta. Minoriteten (två JR) ansåg att ansvar förelåg på basen av konstaterad culpa. Se även HD 1988:35 där A vid byggandet av ett egnahemshus hade anförtrott en självständig företagare utförandet av sprängningsarbeten som var att anse som farliga. Då sprängningsarbetet inte anslöt sig till A:s yrkesverksamhet och då han inte hade låtit utföra arbetet på ett sätt som avvek från det sedvanliga, svarade han inte utan egen skuld för den skada som en granne hade lidit av kringflygande sprängsten. 158 Miettinen, LM 1970 s. 76 ff. Jfr Saxén, Skadeståndsrätt s. 236. Se även t.ex. ovan kap. 3.4. vid not 58-64 anförd rättspraxis. 159 Hellner, Skadeståndsrätt s. 178 menar att avgörandet »torde beteckna en viss utvidgning av det rent strikta ansvaret för farlig verksamhet».s. 404

99.149s. 404

100.strikt ansvar.160 Det kan dock i efterhand vara svårt, i vissa fall t.o.m. omöjligt, att utreda vilka skador som har orsakats av tryckvåg (eller t.ex. skakning) och vilka som har orsakats av kringflygande föremål. Skada genom sprängsten och lössprängda föremål torde därför kunna bedömas analogt med skada genom tryckvåg.161 Alternativet är närmast att anse MskL direkt tillämplig (jfr granneloven 5 §).s. 405

101.Beträffande bränder består för finsk rätts del en särskild komplikation av att RäddningsL (L om räddnings väsendet 561/1999) i 77 § förutsätter att SkL skall tillämpas på ersättande av skador förorsakade av i RäddningsL avsedda eldsvådor och olyckor, varvid ansvaret blir beroende av culpa. 77 § bör dock inte ges en tolkning som utesluter strikt ansvar inom ramen för specialreglerade områden. I motiven till RäddningsL betonas även uttryckligen att MskL såsom lex specialis åsidosätter RäddningsL 77 §.162s. 405

102.Jfr även den tidigare BrandL (L om brand- och räddningsväsendet 559/1975), soms. 405

103.i 38 § innehöll en bestämmelse motsvarande RäddningsL 77 §. I litteraturen hars. 405

104.Hollo & Vihervuori anfört att MskL såsom lex posterior åsidosätter BrandL 38 §s. 405

105.om t.ex. vid en eldsvåda giftiga kemikalier frigörs och orsakar skada.163 Också is. 405

106.förhållande till GranneL 17 § har Routamo & Hoppu anfört att BrandL 38 § intes. 405

107.utesluter strikt ansvar om t.ex. vid en torvmosse brand utbryter pga självantändnings. 405

108.och granne därigenom orsakas skada.1641 rättspraxis har BrandL 38 § inte hellers. 405

109.hindrat strikt ansvar utan direkt stöd av stadgande i lag; se t.ex. HD 1997:48.165s. 405

110.Den äldre brandlagen från år 1960 föreskrev i 49 § strikt ansvar för skadas. 405

111.uppkommen genom löpbränning som jordägare eller -innehavare låter verkställa.s. 405

112.Se även HD 1972 II 31, där jordägare förklarades ansvariga för löpbrand vållad avs. 405

113.en självständig medhjälpare som de hade anlitat. MskL förefaller sålunda vara tillämplig om genom brand i omgivningen fri­ görs sådana störningar som avses i 1 § 1 mom., såsom föroreningar, rök, aska, gaser, gnistor eller värme. Jfr situationen i t.ex. HFD 1992 A 98.166 Beroende på situationen är härvid 1, 2 eller 3 punkten tillämplig.s. 405

114.Mera oklart är däremot om brand kan betraktas som självständig störnings. 405

115.160 Nygaards. 245.s. 405

116.161 Jfr resonemanget hos t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 346.s. 405

117.162 Se Reg.prop. 1998:76 s. 54.s. 405

118.163 Hollo & Vihervuori s. 35 f.; jfr även s. 93.s. 405

119.164 Routamo & Hoppu s. 81 f. Se även härom Hollo & Vihervuori s. 35.1 HD 1997:48 (se nedan vid följande not) baserades dock strikt ansvar inte på GranneL 17 § när eldsvåda under torvupptagning hade utbrutit på en torvmosse och spritt sig till en grannfastighet. Tillämpligheten av GranneL 17 § prövades emellertid här över huvud taget inte.s. 405

120.165 Ref. ovan kap. 3.4. vid not 58-62.s. 405

121.166 Ref. ovan kap. 6.2.1 not 39-40. Jfr ovan kap. 5.3.2. vid not 72 om &mt/oz-olyckan. 150 enligt MskL 1 § 1 mom. 3 punkten, då brand har spritt sig i omgivningen och orsakat skada. Jfr situationen i t.ex. HD 1997:48167 och HD 1971 II 31 (ovan). Enligt Hellner står man här inför ett av de mera diskutabla gränsfallen.168 Skadepotentialet är omfattande vid bränder; också i fråga om mindre riskabel verksamhet. Det är därför kanske inte heller förvånande att man beträffande bränder ofta har velat uppställa vissa särskilda tillämpningsförutsättningar. I betänkandet av den svenska miljöskadeutredningen räknas sålunda gnis­ tor i och för sig som en störning.169 Men i linje med tidigare immissionsrättsliga principer anförs att brand som sprider sig från en fastighet till en annan normalt inte kan anses jämställd med de i SvMskL (MB 32 kap.) 3 § särskilt nämnda immissionsskadoma, »frånset om branden uppkommer genom mera varaktig (kurs, här) gnistbildning exempelvis från en industri».1701 motsats till vad som i övrigt gäller,171 skulle m.a.o. enligt detta synsätt vid bränder verk­ samhetens art bli styrande för tillämpningen.172 För finsk rätts del har en liknande tolkning anlagts av Hollo & Vihervuori som menar att MskL möjligen kan tillämpas i fråga om sådana bränder som tidigare har ansetts omfattas av GranneL 17 §. Som exempel nämns eldsvåda orsakad av att en torvmosse har självantänts.173 Jfr situationen i HD 1997:48 där strikt ansvar påfördes utan direkt stöd av stadgande i lag, dock utan att tillämpligheten av GranneL 17 § prövades.174 Härtill menar Hollo & Vihervuori att det inte heller är ändamålsenligt att utsträcka verksamhetsutövarens strikta ansvar enligt MskL till vilken som helst av brand orsakad störning, utan brandfaran bör ansluta sig till just utövandet av verksamhet (»palovaaran täytyy liittyä juuri toiminnan harjoittamiseen»).175 Uttalandet preciseras inte närmare, men det kan i vart fall sägas öppna vägen för beaktandet av rätt långt liknande hänsyn som ligger till grund 167 Ref. ovan kap. 3.4. vid not 58-62. 168 Hellner, Skadeståndsrätt s. 353 169 SOU 1983:7 s. 250. 170 Anfört arbete s. 251 hänvisande ü\\ Ljungman s. 220 samt SOU 1966:65 s. 301. Det noteras dock att i vissa fall strikt ansvar även kan åläggas utan direkt stöd av stadgande i lag. Detta anges med hänvisning till NJA 1946 s. 734 I och II gälla åtminstone särskilt brandfarliga militärövningar, troligen också om brandorsaken är en explosion i en särskilt farlig anläggning. Jfr t.ex. NJA 1934 s. 679 (brand pga läcka i jordförlagd bensintank). 171 Se t.ex. Prop. 1985/86:83, bl.a. s. 37 och NJA II1969 Nr. 4, bl.a. s. 245. 172 Se även om brand t.ex. Bengtsson, Festskr. Sveriges Advokatsamfund s. 87. 173 Hollo & Vihervuori s. 35 med hänvisning till Routamo & Hoppu s. 81 f. 174 Ref. ovan kap. 3.4. vid not 58-62. 175 Hollo & Vihervuori s. 35.s. 405

122.151 för »explosionsregeln» i MB 32 kap. 4 § och strikt ansvar utan direkt lagstöd för sprängnings- och explosionsskador (se ovan).s. 406

123.När strikt ansvar (genom lagstiftning eller rättspraxis) åläggs med hänsyn till verksamhetens speciella faromoment är det naturligt att detta ansvar endast bör omfatta skador som beror på de särskilda skaderiskema; den för strikt ansvar »typiska faran».176 1L7a7gstiftningstekniken i MskL följer emellertid ett annat mönster: Det strikta ansvaret är här inte verksamhetsbetingat utan knutet till vissa särskilda stömingstyper. Några kvalitativa eller kvantitativa krav uppställs över huvud taget inte på vare sig verksamhetens art, dess risker eller dess utövare}11 frånsett att det bör vara fråga om verksamhet på ett bestämt område. I grunden får man väl därför anse att ansvaret enligt MskL inte heller begränsas på ovan avsedda vis. MskL avviker på denna punkt från det verksamhetsbetingade ansvaret enligt t.ex. DaMskL 3 §.178s. 407

124.Min tolkning är att brand generellt omfattas av 1 § 1 mom. 3 punkten.179 Jfr att i tysk rätt ett ansvar för brand anses följa av »Wärme» enligt UmweltHG 3 § Abs. I,180 vilket i sak synes motsvara rättsläget enligt BGB 906 §.s. 407

125.I nyare rättspraxis om grannerättsligt ansvar enligt BGB 906 § har jags. 407

126.funnit 142 BGHZ 66 (2000): I ett bostadshus utbröt brand på grund avs. 407

127.en defekt i en elektrisk anordning. Branden spred sig till ett i närhetens. 407

128.beläget korsvirkeshus. Branden omfattades av BGB 906 §. BGH:ss. 407

129.domskäl tyder på att ansvar i detta fall hade uteslutits vid brand orsakads. 407

130.av t.ex. blixtnedslag eller tredjeman. Mycket beror dock på hur man i rättspraxis kommer att förhålla sig till ett så omfattande strikt ansvar för bränder. Jag menar att man lagstiftningstekniken till trots inte bör utesluta att i undantagsfall också ansvaret enligt MskL börs. 407

131.176 Se allmänt även t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 174 ff., Häyhä, Oikeustiede-Jurisprudentia 1999 s. 110, Routamo & Ståhlberg, 4 uppl. s. 263.s. 407

132.177 Jfr ovan kap. 4.3.1.1.vid not 44-47 beträffande Ståhlbergs kritik mot MskL på denna punkt. Jfr även de kritiska anmärkningarna av t.ex. Bengtsson, SvJT 1993 s. 381 f.s. 407

133.178 Se även ovan kap. 4.1. vid not 11. Basse & Tonnesen & Wiisbye ger följande exem­ pel (s. 69): »Der kan f.eks. ske en brand i en virksomhed, der er omfattet af listens pkt. J.8., der vedrorer virksomheder, som har tilladelse ... til at udlede spildevand. Det kan taenkes, at der ved branden frigores farlige stoffer fra det isoleringsmateriale, der indgår i virksomhedens bygninger. Derved kan der ske et udslip af giftige stoffer i luften, således at naboer påfores miljoskader. Da virksomhedens drift ikke generelt oger risikoen for miljoskade som folge af luftforurening på den nasvnte måde, men derimod for miljoskade som folge af forurening af overfladvand, er den indtrufne skade ikke adaskvat og forholdet ikke ansvarspådragende efter loven.» Jfr t.ex. Vinding Kruse, Marius 195, 1993 s. 66.s. 407

134.179 Jfr t.ex. Ståhlberg s. 151. Se dock för kritik Hollo & Vihervuori s. 226 not 25.s. 407

135.180 Se ovan kap. 6.2.2.3. vid not 116. Jfr ovan kap. 6.1. vid not 12 om engelsk rätt. 152 kunna begränsas till vad som må anses utgöra »typisk fara». En mera nyan­ serad bedömning kan i särskilda fall tänkas motiveras av mera rättspolitiska överväganden som t.ex. skaderiskemas särdrag, skadegörarens ställning och försäkringsrättsliga eller försäkringstekniska hänsyn. I vart fall är det naturligt att anse att MskL utesluter ansvar vid force majeure-händelser. Möjligheterna att jämka skadeståndet enligt SkL 2 kap. 1 § 2 mom. eller 6 kap. 1 § utgör ytterligare säkerhetsventiler.181 6.2.3.4. Damm- och sandpartiklar etc. Damm-, sand- och andra dylika smärre partiklar som transporteras med luften har av tradition ansetts kunna falla under immissionsbegreppet i GranneL 17 §.182 Det är knappast något som talar for att inta en avvikande hållning i för­ hållande till MskL 1 § 1 mom. 3 punkten.183 Skada pga sanddamm gav emellertid upphov till flera tolkningsskiljaktigheter i HD 1999:124. Här hade vid sandblästring av en sjukhusfasad sand­ damm spridit sig i omgivningen och orsakat A skada. Majoriteten i HD ansåg att fråga var om en i MskL 1 § 1 mom. avsedd störning. Byggnadsföretaget B, som i egenskap av verksamhetsutövare hade utfört sandblästringen, ålades att ersätta skadan oberoende av vållande. Talan mot sjukhusfastighetsägaren C förkastades på grund av avsaknad av vårdslöshet:s. 407

136.A hade övernattat i ett hotell och parkerat sin bil på en för hotellgästers. 408

137.anvisad parkeringsplats som var belägen intill en sjukhusfastighet. Pås. 408

138.morgonen hade byggnadsföretaget B inlett sandblästring av sjukhusfas­s. 408

139.tighetens balkongräcken, varpå damm innehållande sandpartiklar hades. 408

140.spridit sig till hotellets parkeringsplats och även hamnat på A:s bil. As. 408

141.hade därefter använt sin bil på normalt sätt under fem dagars tid,s. 408

142.varefter denne hade sökt läkarvård för de irritations- och inflamma-s. 408

143.tionssymptom i ögonen som hade uppkommit några dagar därinnan.s. 408

144.Samma dag som A uppsökt läkare lät han tvätta bilen och senare hades. 408

145.han låtit rengöra också bilens luftkonditioneringskanaler. Ett par dagars. 408

146.efter hotellövemattningen hade A även drabbats av halsont. Tio dagars. 408

147.efter hotellövemattningen var han under några dagars tid intagen på 181 Se ovan kap. 4.3. 182 Se vidare t.ex. Vuori, LM 1977 s. 52 f. och där redovisade rättsfall. Jfr även t.ex. Kuusiniemi s. 19.1 linje härmed nämns numera även damm uttryckligen i RevGranneL 17 § såsom motsvarande rättspraxis kring stadgandets ursprungliga ordalydelse. Se Reg.prop. 1994:84 s. 129. 183 Jfr även Hoppu & Vihervuori s. 35.s. 408

148.153s. 408

149.sjukhus för akut struplocksinflammation.s. 409

150.A krävde att B och kommunförbundet C — som bedrev sjukhus­s. 409

151.verksamheten — solidariskt skulle utge skadestånd för personskada is. 409

152.form av vårdkostnader samt sveda och värk, för sakskada i form avs. 409

153.kostnaderna för rengöring av bilen och hyra av en ersättande bil, samts. 409

154.för ekonomisk följdförlust på grund av inkomstbortfall.s. 409

155.Majoriteten i HD fann att damm pga sandblästring kan anses soms. 409

156.en i MskL 1 § avsedd störning. A ansågs ha företett sannolik bevisnings. 409

157.över att hans sjukdomssymptom hade orsakats av dammet, vilket vars. 409

158.tillräckligt enligt den sänkta tröskeln för bevisningen av orsakssam­s. 409

159.bandet i MskL 3§.184 HD konstaterade vidare att MskL 7 § uppställers. 409

160.ett strikt ansvar som kanaliseras till den vars verksamhet har orsakats. 409

161.skadan eller den som är därmed jämförbar.185 HD konkluderade att Cs. 409

162.inte kunde anses som en i MskL 7 § avsedd verksamhetsutövare ellers. 409

163.som en därmed jämförbar.186 Och eftersom inte heller något vållandes. 409

164.stannade C till last, förkastades talan mot C i sin helhet. B ålades atts. 409

165.såsom den i 7 § avsedda verksamhetsutövaren ersätta A:s personskadas. 409

166.i sin helhet, medan ersättningen för sakskadan jämkades till hälftens. 409

167.enligt SkL 6 kap. 1 § på grund av A:s medvållande. Skadeståndskravets. 409

168.för den ekonomiska följ dförlusten förkastades som obevisad.s. 409

169.184 Se närmare om stadgandet Reg.prop. 1992:165 s. 22 f., Hollo & Vihervuori s. 120 ff. I litteraturen har stundom betonats att även den allmänna principen om fri bevispröv­ ning kan leda fram till samma resultat, varför det är tveksamt i vilken mån MskL 3 § verkligen förbättrar den skadelidandes rättsskydd. Se t.ex. Wetterstein, SvJT 1993 s. 744, idem, Env. Liability 1995 s. 45, som finner regeln i ForL 59 § om omvänd bevisbörda mera ändamålsenlig. Se även från rättspraxis t.ex. HD 1995:53 (ref. ovan kap. 3.4. vid not 64 och kap. 4.4.2. vid not 147 och 151-153), där en sannolik bevisning av orsakssambandet ansågs tillräckligt. I HD 1997:93 uttalades uttryckligen att en undersökning av en patient med nålkikare sannolikt hade orsakat en inflammation som skulle ersättas som patientska­ da. Jfr även av t.ex. Ståhlberg s. 279 ff. refererad rättspraxis (HD 1990:42; läkemedelsskada, HD 1985 II 170; sprängningsskada, och HD 1992:34; astma som skyldes på arbetet).s. 409

170.I svensk rättspraxis har särskilt ett uttalande av SvHD i NJA 1977 s. 176 (trafikskada) rönt uppmärksamhet. Se om detta fall t.ex. Conradi, Festskr. Bertil Bengtsson s. 76 f., och Peczenik, Vad är rätt? s. 568. I Prop. 1985/86:83 s. 46 anförs att motsvarande svenska regel (MB 32 kap. 3 § 2 st.) i huvudsak bygger på de tankegångar som var avgörande for utgången i NJA 1981 s. 622 (fiskdöd pga utsläpp från kommunal avloppsanläggning) och NJA 1982 s. 421 (läkemedelsskada).s. 409

171.Om ForL 59 §; se t.ex. Otprp nr 33 (1988-89) s. 60 ff., Bugge, s. 574 f., Tyrén s. 167 ff. Jfr från Hoyesterett t.ex. Rt 1999 s. 1473 (omvänd bevisbörda vid whiplash-skada).s. 409

172.185 Se även om MskL 7 § ovan kap. 4.1. vid not 1-3.s. 409

173.185 I stöd av Reg.prop. 1992:165 s. 27 tog HD bl.a. fasta på att sandblästringsdammet hade spridit sig i omgivningen inte som en följd av sjukhusverksamheten utan i anslutning till den av B utförda näringsmässiga renovering av sjukhusfastigheten. Vidare betonades att B var självständig i förhållande till C och att renoveringen av sjukhusfastigheten base­ rade sig på ett normalt entreprenadavtal. Jfr däremot t.ex. HD 1996:59 och HD 1994:122. 154 HD-fallet 1999:124 är intressant från flera olika synvinklar.187 Det illustrerar på ett tydligt sätt inte minst svårigheterna vid tolkningen av stömingsrekvisitet i MskL 1 § 1 mom. Både HovR och en minoritet i HD (JR Tulokas) fann att MskL inte var tillämplig, varför avgörandet fick grundas på SkL. Möjligen grundades denna tolkning på att dammet inte hade orsakat någon nämnvärd luftförorening. Också majoriteten i HD tog vid bedömningen av MskL:s til­ lämplighet fasta på att dammet hade orsakat endast ringa, tillfällig luftförore­ ning. Även detta ansågs emellertid av majoriteten uppfylla stömingsrekvisitet i MskL 1 § 1 mom.188 Enligt 3 punkten krävs å andra sidan över huvud taget inte att skadan har uppkommit som följd av någon påvisbar förorening av luft, mark eller vatten; det är tillräckligt att skadan orsakas av en störning som transporteras med något av dessa element (se även ovan kap. 6.2.3.1.).s. 409

174.HD 1999:124 kan även användas som en illustration av skillnaderna mellan MskL och den svenska MB 32 kap. vad gäller kanaliseringen av det strikta miljöskadeansvaret. Medan MskL 7 § bygger på ett verksamhetsansvar, utgår MB 32 kap. 6 § i allt väsentligt från ett fastighetsägaransvar.189 Detta ansvar kompletteras av en regel om strikt entreprenörsansvar i 32 kap. 7 §. Enligt motiven blir denna regel i praktiken »oftast aktuell vid byggnadsarbe­ ten som utförs på uppdrag av fastighetsägaren».190 Och eftersom 32 kap. 7 §s. 410

175.187 Mähönen, LM 2000 s. 239 ff. har fäst särskild uppmärksamhet vid jämkningen av skadeståndet. Enligt Mähönen vore vid strikt ansvar en regel om »contributory negligence» — innebärande att den skadelidande vid medvållande helt och hållet går miste om skadeståndet — vara att föredra framom regeln om »comparative negligence» i SkL 6 kap. 1 §. Som skäl anförs att contributory negligence bör leda till lägre transaktionskostnader. Vanligen anses dock önskemålet att reducera primärkostnadema (se ovan kap. 3.3.1.) vara styrande för valet mellan de två jämkningsreglema och dessa anses inte vara beroende av ansvarsgrunden. Contributory negligence anses inom rättsekonomin sålunda vara effektiv i fall där den skadelidande till lägsta kostnader kan undvika skadan. Om däremot skade­ göraren bedöms vara »the least-cost avoider» vore contributory negligence inte en effektiv lösning. Se kort t.ex. Stephen s. 139. Se vidare t.ex. Orr, J. Legal Stud. 1991 s. 119 ff., Rubinfeld, J. Legal Stud. 1987 s. 375 ff., Wittman mfl., J Legal Stud. 1997 s. 145 ff. Mot en regel om contributory negligence talar inte minst att ett motiv för strikt ansvar enligt modem uppfattning är att bereda den skadelidande trygghet; också då han själv har varit medvållande till en del av skadan. Se t.ex. Hemmo, Sovittelu s. 172, Saxén, Skadeståndsrätt s. 219. Se även t.ex. NOU 2000:16 s. 37, 293 ff. om skador på grund av tobaksrökning.s. 410

176.188 Majoriteten i HD anförde»: Vaikka hiekkapuhallustyön aiheuttama ilman hiukkaspitoisuuden kasvaminen on ollut vain väliaikaista, se on kuitenkin lain 1 § 1 momentin tarkoittama häiriö. Korvausvelvollisuus pölyn aiheuttamista vahingoista ratkaistaan siten ympäristövahinkolain perusteella.»s. 410

177.189 Se även ovan kap. 4.1. vid not 4-7.s. 410

178.190 Se Prop. 1985/86:83 s. 54.s. 410

179.155 normalt inte befriar fastighetsägaren från sitt ansvar, hade enligt MB 32 kap. 8 § slutresultatet i HD 1999:124 uppenbarligen varit ett solidariskt ansvar för byggnadsföretaget B och sjukhusfastighetsägaren C. 6.2.3.5. Köld, fukt eller torka Eftersom värme uttryckligen nämns i MskL 1 § 1 mom. 2 punkten är det följdriktigt att anse, att generellt temperaturförändringar i omgivningen bör omfattas av stömingsrekvisitet i MskL.191 Påverkning av temperaturen nämns även uttryckligen i ForL 6 §.1921 förarbetena till MB 32 kap. finner man åter en hänvisning till köld vid exemplifieringen av »annan liknande störning» enligt 3 § 1 st. 8 punkten.193s. 410

180.Från rättspraxis kan här anknytas till den tämligen speciella situationen i State v. Jersey Central Power & Light'.194s. 411

181.Ett kärnkraftverk ledde det av reaktorn uppvärmda kylvattnet ut i ens. 411

182.flod, med påföljd att det hade skett en konstant förhöjning av vatten­s. 411

183.temperaturen i floden. Denna förhöjning av vattentemperaturen med­s. 411

184.förde i sin tur att ett fiskbestånd av arten menhaden (en nordamerikansks. 411

185.sillart) — som under vinterperioden normalt migrerar till varmares. 411

186.vatten — kunde stanna kvar i floden året runt. Under vintern skedde etts. 411

187.produktionsavbrott i kärnkraftverket, vilket ledde till att vattentempera­s. 411

188.turen i floden sjönk till under 40 grader Fahrenheit. Som en följd häravs. 411

189.dog menhadbeståndet av kyla. Delstaten New Jersey erhöll skadestånds. 411

190.för fiskens marknadsvärde enligt den s.k. »public trust»-doktrinen.195s. 411

191.(Se även om detta rättsfall nedan kap. 6.2.3.9 in fine.') Situationen i rättsfallet kan betecknas som en motsvarighet till de ovan (kap. 6.2.2.3.) nämnda värmeskadoma på grund av kylvattenutsläpp.196s. 411

192.Som ett ytterligare konkret exempel på en möjlig tillämpning av MskL vid skador genom köld kan man från t.ex. tysk rättspraxis anföra 113 BGHZ 384s. 411

193.191 Jfr Kuusiniemi, DL 1996 s. 598 beträffande tolkningen av GranneL 17 §.s. 411

194.192 Se härom t.ex. Otprp nr 11 (1979-80) s. 93; jfr NOU 1982:19 s. 42 f. Jfr vidare även beträffande grannerättsliga förhållanden t.ex. Laken s. 21.s. 411

195.193 Se Prop. 1985/86:83 s. 21, 45. Jfr även härom t.ex. Eriksson s. 41. Jfr vidare även beträffande grannerättsliga förhållanden t.ex. Ljungman s. 220.s. 411

196.194 308 A.2d 671 (N.J. Super. Ct. Law Div. 1973).s. 411

197.195 Se även om fallet t.ex. Fox, S. Tex. L. Rev. 1993 s. 534 f. Se även närmare om public trust-doktrinen nedan kap. 7.5.3.3.s. 411

198.196 Se ovan kap. 6.2.2.3. vid not 112-115. 156 (1991) . Detta fall gällde grannerättsligt ansvar för en frostskada:s. 411

199.Jord- och stenmassor från ett jämvägstunnelbygge hade här transporte­s. 412

200.rats till en för mellanlagring avsedd lagringsplats som gränsade till ens. 412

201.vingård. De lagrade massorna bildade en 4,5 meter hög, 25 meter bred,s. 412

202.och 200 meter lång barriär som hindrade luftströmningen vid områdets. 412

203.kring vingården. Som följd härav bildades ett område med kalluft (ens. 412

204.»Kaltluftsee») över vingården, vilket orsakade frostskador på närmares. 412

205.1 500 vinrankor. Vingårdsägarens yrkadende på skadestånd bifölls. (Ses. 412

206.även om detta rättsfall nedan kap. 6.2.3.9 in fine). Salje anför detta fall som ett exempel på en störning som numera skulle kom­ ma att omfattas av stömingsrekvisitet i UmweltHG 3 §.197 Man bör väl även anse att i liknande fall också fukt eller torka kan omfat­ tas av MskL 1 § 1 mom. 3 punkten (jfr RevGranneL 17 §). I de norska förarbetena uttalas sålunda att föroreningsdefinitionen i ForL 6 § omfattar fukt som tillförs luften så att det blir svårare att torka hö.198 Som en jämförelse hänvisas till Rt 1979 s. 205. I detta fall hade vattenreglering medfört ökad luftfuktighet. Flera fastighetsägare kring det reglerade vattendraget tillerkän­ des ersättning för skador genom fukt, bl.a. i form av svårigheter med förvaring av livsmedel. Hoyesterett anförde här att granneloven 2 § visserligen inte är direkt tillämplig vid bedömningar enligt vassdragsreguleringsloven 16 §, men att granneloven 2 § kan utgöra stöd för analogislut.s. 412

207.Se även från svensk rättspraxis t.ex. FFR 1940 s. 268 där ett mjölpartis. 412

208.fuktskadades då is lades upp på en angränsande tomt omedelbart intills. 412

209.byggnaden där mjölen förvarades. Skadestånd utdömdes då ägaren avs. 412

210.mjölpartiet inte ansågs ha varit skyldig att tåla att isupplaget anordna­s. 412

211.des i omedelbar närhet av byggnaden. I NJA 1919 A 101 hade åter ge­s. 412

212.nom sprängningsarbeten för en järnvägstunnel vattentillgången minskats. 412

213.i en brunn. Mot Statens Järnvägar förd skadeståndstalan bifölls.199 6.2.3.6. Bakterier, smittoämnen, samt genetiskt modifierade organismer Ovan har framgått att en förorening enligt MskL 1 § 1 mom. 1 punkten kan 197 Salje s. 108 f. 198 NOU 1982:19 s. 42. 199 Jfr även t.ex. NJA 1929 s. 178 där talan dock ogillades, eftersom vattentillgången i brunnen inte ansågs ha minskat genom en verksamhet, dragning av kloakledning, som innefattade något för angränsande fastigheter osedvanligt menligt förfarande. — Grävning utgör dock i sig inte en i MskL 1 § avsedd störning. Se däremot MB 32 kap. 5 §.s. 412

214.157 bestå av både ooarganiska eller organiska, levande substanser.200 1 motiven till MskL anförs i linje härmed att utsläpp av t.ex. mikroorganismer kan betraktas som en störning även enligt 3 punkten, om utsläppet inte utgör en i 1 punkten avsedd förorening.201 Också i förarbetena till MB 32 kap. och ForL 6 § finner man hänvisningar till spridning av bakterier, virus, enzymer och olika smitto­ ämnen som exempel på »annan liknande störning».202 Tolkningen har även allmänt omfattats i litteraturen.203s. 412

215.I rättspraxis har det vid skada på grund av smittospridning ofta varit fråga om köp av smittobärande djur.204 1 praktiken torde därför situationen ofta komma att bedömas utgående från köprättslig ansvarsförutsättningar vid fel i varan.205 Westerlund nämner dock spridning av fisksjukdomar från anlägg­ ningar för fiskodling som ett konkret exempel på en situation där tillämp­ ningen av miljöskadeansvaret kan aktualiseras.206 Från rättspraxis är här t.ex. Rt 1992 s. 453 av intresse. I detta fall hade ett flertal laxodlare drabbats av omfattande ekonomiska förluster då importerade laxyngel bar på en smittosam sjukdom. Den norska staten ålades skadeståndsansvar enligt erstatningsloven (lov om skadeserstatning 13 juni 1969. Nr. 26) 2-1 § på grund av bristande kontroll av importen:207s. 413

216.Landbruksdepartementet hade under åren 1984-1985 beviljat import­s. 413

217.licens för import av laxyngel från Skottland. Kort efter att ynglen hades. 413

218.släppts ut i Norge utbröt sjukdomen furunkulose i 17 av de anlägg­s. 413

219.ningar som hade mottagit ynglena. Sjukdomen spred sig därefter vidares. 413

220.och drabbade ett flertal andra anläggningar för laxodling. Rätten fanns. 413

221.200 Se ovan kap. 6.2.1. vid not 35.s. 413

222.201 Reg.prop. 1992:165 s. 20.s. 413

223.202 Se Prop. 1985/86:83 s. 45 ochWt/ 1982:19 s. 42.s. 413

224.203 Se t.ex. Bugge s. 218, Eriksson s. 41, Hollo & Vihervuori s. 33 f., Westerlund, Miljöskyddslagen s. 54, 56.s. 413

225.204 Se från finsk rättspraxis t.ex. HD 1991:162: Köparen hade rätt att häva ett köp av djur och kräva skadestånd pga fel i varan, då djuren redan vid tiden för köpet varit mer än vanligt mottagliga för en sjukdom i vilken de insjuknat genast efter köpet. Se även t.ex. HD 1988:30 som gällde köp av kvigor som var friska efter medicinering mot lungmask men fortfarande smittobärare, varpå de smittade ner köparens övriga boskap.s. 413

226.205 Se närmare t.ex. Sandvik s. 135 ff. med hänvisningar till rättspraxis och litteratur.s. 413

227.206 Westerlund, Miljöskyddslagen s. 56.s. 413

228.207 Erstatningsloven 2-1 § har i rättspraxis tolkats så att offentlig verksamhet som kan karaktäriseras som »service- og bistandsytelser» omfattas av en mildare culpabedömning. För offentlig verksamhet som går ut på »kontroll eller tilsyn» gäller däremot en normal culpabedömning. Se från nyare rättspraxis t.ex. Rt 1999 s. 1517 (Hoyesterett), särskilt s. 1529 f. Se även t.ex. Nygaard (5. utg.) s. 235 ff., Wetterstein, Marius nr 253, 1999 s. 8 ff. 158s. 413

229.att departementet inte hade gjort sig skyldig till vårdslöshet i sambands. 414

230.med beviljandet av importlicensen. Däremot ansågs att departementets. 414

231.genom vårdslöshet hade underlåtit att följa upp med kontroll av atts. 414

232.licensvillkoren om karantän och smittoprovtagning etc. hade uppföljts.s. 414

233.Staten svarade därför enligt erstatningsloven 2-1 § för de skador soms. 414

234.hade uppkommit genom Landbruksdepartementets vårdslöshet.208 Synbarligen kunde numera ett ansvar för staten baseras direkt på ForL 6 § i kombination med culpaansvaret enligt 55 § 2 ledd för den som bl.a. genom att företa kontroll eller tillsyn måste anses ha indirekt medverkat till föroreningsskadan. I förarbetena motiveras 55 § 2 ledd bl.a. med att behovet av strikt ansvar »ikke gjor seg gjeldende med samma styrke for privat eller offentlig kontrollvirksomhet (kurs, här) eller offentlig myndighetsutövning».209 En annan fråga är huruvida genetiskt modifierade organismer kan räknas som »annan liknande störning». För finsk rätts del ställs dock frågan så att säga mera för ordningens skull, eftersom hos oss GenteknikL (377/1995) 36 § 1 mom. innehåller en uttrycklig hänvisning till MskL. Nämnas kan dock att i litteraturen Hollo & Vihervuori frågar sig om inte GenteknikL 36 § bör uppfattas som en utvidgning av vad som annars skulle följa av stömingsrekvisitet i MskL 1 § 1 mom.210 Majamaa menar för sin del däremot att GenteknikL 36 § helt enkelt utgör en precisering av MskL:s stömingsrekvisit.211s. 414

235.GenteknikL 36 § 1-3 mom. lyder:s. 414

236.»Vid ersättande av skada som åsamkats miljön genom verksamhet enligt denna lags. 414

237.tillämpas lagen om ersättning för miljöskador (737/94).s. 414

238.Vid ersättande av skada som en i denna lag avsedd produkt som innehållers. 414

239.genetiskt modifierade organismer har åsamkat personer eller sådan egendom förs. 414

240.enskilt bruk eller enskild konsumtion som den skadelidande i huvudsak använders. 414

241.för detta ändamål tillämpas produktansvarslagen (694/90).s. 414

242.På ersättande av skada som i denna lag avsedd verksamhet åsamkars. 414

243.tillämpas skadeståndslagen (412/74). Verksamhetsidkaren är skyldig att ersättas. 414

244.sådan skada även om skadan inte har vållats uppsåtligen eller av vårdslöshet.»s. 414

245.Stadgandet är till sin utformning oklart och svårtolkat. Enligt förarbete­s. 414

246.na till GenteknikL skall dock MskL tillämpas på innesluten användnings. 414

247.av genetiskt modifierade organismer (se GenteknikL 4 kap.) och pås. 414

248.ersättande av skador som förorsakas av forsknings- och utvecklingsför208 Se om fallet t.ex. Krüger, LoR 1992 s. 439 ff., Lodrup (4. utg.) s. 190 f., Nygaard (5. utg.) s. 238 f., Wetterstein, Marius nr 253, 1999 s. 10. Bugge s. 278 f. not 871 anför avgörandet som ett exempel på att utvecklingen har gått i en ansvarsskärpande riktning. 209 Otprp nr 33 (1988-89) s. 34. Se även om stadgandet t.ex. Bugge s. 278 ff. 210 Hollo & Vihervuori s. 38 ff. 211 Majamaa, DL 1996 s. 535.s. 414

249.159s. 414

250.sök (se GenteknikL 5 kap.).212 Tillämpningen av MskL förefaller is. 415

251.dessa fall inte begränsas av områdesrekvisitet i 1 § 1 mom.213 Övrigs. 415

252.verksamhet enligt GenteknikL — d.v.s. utsläppande på marknaden avs. 415

253.produkter som innehåller genetiskt modifierade organismer (se Gen­s. 415

254.teknikL 6 kap.) — kommer att täckas av 36 § 2 mom.214 36 § 3 mom.s. 415

255.täcker övriga situationer, låt vara att det är delvis svårt att se vilka dessas. 415

256.är. Synbarligen är dock enligt 3 mom. SkL avsedd att täcka skador is. 415

257.den s.k. »inre miljön».215 Eftersom ansvaret även nu förutsätts varas. 415

258.strikt kommer emellertid skillnaden jämfört med MskL närmast atts. 415

259.framträda i avsaknaden av en regel om lindrat beviskrav vid bevis­s. 415

260.ningen av orsakssambandet (MskL 3 §). Men inte heller på denna punkts. 415

261.behöver skillnaden bli särskilt stor.216 I t.ex. Sverige innehåller emellertid MB 13 kap. (Genteknik) ingen skadeståndsbestämmelse.217 Genmodifierade organismer torde dock kunna räknas som »annan liknande störning» enligt MB 32 kap. 3 § 1 st. 8 punkten.2181 t.ex. Norge gäller att ForL 3 § 1 ledd undantar genmodifierade organismer från tillämpningsområdet för denna lag. Bugge menar att tolkningen annars hade vållat tvivel.219 Intressant att notera är slutligen även, att genetiskt modifierade organismer täcks av både 1993 års Europarådskonvention220 och direktivför­ slaget om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador.221s. 415

262.212 Reg.prop. 1994:349 s. 36 f.s. 415

263.213 Se även Hollo &. Vihervuori s. 38. Jfr även KOM(2002) 17 slutlig, Bilaga II.s. 415

264.214 Utanför ProdAnsvL:s tillämpningsområde kommer dock köplagen (355/1987) att tillämpas vid »förlust till följd av skada på annan egendom än den sålda varan» (67 § 2 mom. 4 punkten). Köplagen ger härvid ett sämre skydd än GenteknikL 36 § 2-3 mom, eftersom en dylik förlust enligt köplagen 67 § 2 mom. 4 punkten utgör en indirekt förlust vars ersättande förutsätter culpa (eller särskild utfästelse). Se om det köprättsliga produktansaret t.ex. Wilhelmsson, JFT 1994 s. 627 ff. Se även för kritik mot KöpL 67 § t.ex. Sandvik, JFT 1997 s. 256 ff., särskilt s. 259, idem, Scan. Stud. 1999 s. 25 ff., särskilt s. 28.s. 415

265.215 Se vidare om gränsen mellan den inre- och den yttre miljön nedan kap. 6.3.2.s. 415

266.216 Se ovan kap. 6.2.3.4. i not 184.s. 415

267.217 Jfr även den tidigare L (1994:900) om genetiskt modifierade organismer, som upphävdes genom L (1998:811) om införande av MB.s. 415

268.218 I SOU 1996:103, del 1 s. 629 anförs att för »skador som orsakats av biotekniska produkter kan ibland (kurs här) 3 § första stycket 8 miljöskadelagen tillämpas». Någon närmare preciseringen ges inte. Inte heller ger förarbetena till SvMskL någon vägledning. Se t.ex. Prop. 1985/86:83 s. 45. Om SvMiljöskyddsL 1 § 1 st. 3 punkten har dock anförts att denna lag är tillämplig på utsättning av genetiskt modifierade organismer. Se Westerlund, Miljöskyddslagen s. 54. Jfr om MB 32 kap. t.ex. SOU 1993:27 kap. 12 och s. 699 f.s. 415

269.219 Bugge s. 218.s. 415

270.220 Se art. 2.1(b), art. 2.3 och art. 6.s. 415

271.221 Se KOM(2002) 17 slutlig, Bilaga II. Jfr även KOM(2QOO) 66 slutlig s. 14. 160 6.2.3.7. Insekter och djur Även djur kan givetvis orsaka i MskL 1 § 1 mom. avsedda störningar i form av t.ex. förorening, oljud eller lukt.222 Ett mera kontroversiellt spörsmål är däremot om insekter och djur i sig kan uppfattas som »annan liknande stör­ ning» genom att de t.ex. tar sig in på en grannes område. Motiven till MskL tar inte direkt ställning till denna fråga. I motiven till MB 32 kap. anförs emellertid att även obehag av insekter, fåglar och djur kan räknas till kategorin »annan liknande störning». Som exempel nämns att grannen till en biodlare »far uppleva att ett par miljoner bin dagligen använder den öppna verandan som inflygningsområde till bikuporna».223 Ett annat exempel kunde då vara massinvasion av råttor som har flytt från en i närheten brinnande eller nyss avstängd avstjälpningsplats.224 I äldre finsk rätt ansåg Sainio att massvisa förekomster av insekter och mindre djur såsom bin, flugor, råttor och möss — som i vissa länder betraktas som immissioner — inte är att anse som i GranneL 17 § avsedda besvär.225 I rättspraxis har dock därefter 17 § ansetts vara tillämplig på insekter, låt vara att skadestånd inte har utdömts då besväret inte ansågs vara oskäligt. Se HD 1966 II 85 som gällde besvär av kringflygande bin från en biodling, samt HD 1982 II 71 där från ett virkeslager barkborre hade spritt sig till en i närheten belägen skog och orsakat vad som av HD bedömdes vara ringa skador på skogsbeståndet.226 Vuori förmodar att den extensiva tolkningslinje som har anammats av HD medför, att GranneL 17 § anses tillämplig också om djur genom att upprepade gånger tränga in på grannes område orsakar denne varaktigt oskäligt besvär.227 222 Se ovan kap. 6.2.2.1. vid not 87 och kap. 6.2.2.4. vid not 124. 223 Prop. 1985/86:83 s. 45. Se även t.ex. Bengtsson, SvJT 1993 s. 380, Eriksson s. 41. Jfr även beträffande SvMiljöskyddsL 1 § 1 st. Westerlund, Miljöskyddslagen s. 54 ff. och beträffande äldre rätt Ljungman s. 225.1 ett i SvJT 1937 s. 56 refererat avgörande ålades en biodlare att på basen av culpa ersätta en granne vars hundar dött av bistick. 224 Exempelvis uppstod en sådan situation efter att avstjälpningsplatsen i Valkela hade stängts och övertäckts. Tusentals råttor flydde från avstjälpningsplatsen pga den genom stängningen och övertäckningen uppkomna utrymmes-, närings- och syrebristen. De flyende råttorna invadera bostadsområden inom en radie av t.o.m. fem kilometer från avstjälpningsplatsen. Se Helsingin Sanomat 13.10.2000 s. A 9 och 9.10.2000 s. A 7. 225 Se Sainio s. 78. 226 I flera fall har även åberopats besvär av bl.a. flugor, dock i kombination med andra besvär (främst lukt), varför dessa fall ger mindre vägledning. Se Vuori, LM 1977 s. 56. 227 Anfört arbete s. 56. Jfr även härom Saxén, Tillägg s. 424.s. 415

272.161s. 416

273.I litteraturen kring MskL har Hollo & Vihervuori slutit sig till att 1 § 1 mom. 3 punkten troligen inte täcker djur eller fåglar, men att man i förhåll­ ande till insekter inte kan utesluta en tillämpning av lagrumet.228 Till stöd här­ för anförs dels HD 1982 II 71 (barkborrefallet ovan), och dels att motiven till MskL 2 § nämner lagen om bekämpning av insekt- och svampskador i skog (263/1991) som en sådan speciallag som utesluter tillämpningen av MskL,229 varför i övriga fall MskL skulle vara tillämplig.230s. 1

274.L 263/1991 13 § bygger emellertid på ett culpaansvar. Det är då svårt att se varför skadeståndsansvaret för andra än i skog förekommande skadeinsek­ ter nödvändigtvis borde vara strikt. Den rättspraxis som har utbildats i anslutning till GranneL 17 § — och som till övervägande del är av äldre datum — är givetvis inte heller styrande för tolkningen av MskL. I vart fall har HD 1982 II 71 förlorat sin prejudicerande verkan efter tillkomsten av L 263/1991. Det är inte heller lätt att betrakta insekter och djur som störningar transporterade med vatten, luft eller mark på så sätt som MskL 1 § 1 mom. 3 punkten enligt den här förfäktade åsikten kräver (se ovan kap. 6.2.3.1.). Lika svårt förefaller det vara att på ett naturligt sätt jämföra insekter och djur med sådana substanser, partiklar o. dyl. som det är fråga om i 1 och 2 punkterna.s. 1

275.För egen del är jag på basen av det ovan anförda benägen att anse, att varken djur, fåglar eller insekter i sig utgör någon »annan liknande störning» enligt MskL 1 § 1 mom. 3 punkten.231 Inte heller är jag benägen att tolka RevGranneL 17 § på ett härmed avvikande sätt. Detta utesluter inte att in casu ett strikt ansvar utan direkt stöd av stadgande i lag kan vara påkallat.232 6.2.3.8. Estetiska och psykiska störningar Till de mera diskutabla fallen kan även räknas estetiska och psykiska störning­ ar. I förhållande till t.ex. AllmVägL 62 § 1 mom. 5 punkten (enligt lydelsen innan L 342/1998) och marktäktslagen (555/1981) 9 § har ansetts att också dylika störningar bör kunna ersättas om de orsakar reducerat fastighetsvär­s. 1

276.228 Hollo & Vihervuori s. 34.s. 1

277.229 Se Reg.prop. 1992:165 s. 21.s. 1

278.230 Hollo & Vihervuori s. 34.s. 1

279.231 I förhållande till tolkningen av ForL 6 § har samma tolkning uttalats av Bugge s. 218, som dock förmodar att den norska granneloven (som inte innehåller någon stömingskatalog) kan tillämpas på t.ex. bisvärmar och råttor.s. 1

280.232 Se även t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 225 ff. I Norge gäller enligt erstatningsloven 5-1 § i vissa fall strikt ansvar för skada orsakad av djur. 162 de.233 Tolkningen av GranneL 17 § har emellertid på denna punkt varit delvis oklar.234 1 t.ex. HD 1962 II 133 hade lagrat flottningsvirke förfulat utsikten och minskat närbelägna stränders värde som bostads och fritidstomter. HD fann i detta fall att 17 § i och för sig var tillämplig, men skadeståndstalan ogillades då toleransgränsen inte hade överskridits. I HD 1992:19 hade åter landskapet förfulats av en ljudvall vid ett stenbrott. Här konkluderades att 17 § över huvud taget inte är tillämplig på endast estetiskt och psykiskt besvär.235 På basen av detta rättsfall anför Kuusiniemi som tolkningsprognos, att det numera är föga troligt att estetiska och psykiska immissioner anses ersättningsgilla som självständiga besvär enligt GranneL 17 §.236 Som jämförelse kan nämnas att i Sverige estetiska och psykiska störningar har självständig betydelse enligt MB 32 kap 3 § 1 st. 8 punkten; de kan påtalas oberoende av den bakomliggande orsaken till störningarna och även om fysisk påverkan helt saknas.237 Som exempel på tillämpningen nämns förfulning av landskapsbilden genom kalhuggning eller anläggandet av en fabrik i orörd skärgårdsnatur,238 och den oro människor som bor intill en sprängämnesfabrik kan känna på grund av explosionsrisken.239 Från rättspraxis hänvisas ofta till NJA 1988 s. 376, där en högspänningsledning hade dragits fram i närheten av ett hus. Fråga var här om tillämpningen av expropriationslagen 4 kap. 2 §, till vilken ledningsrättslagen hänvisar:s. 1

281.Till följd av att en högspänningsledning hade dragits fram i närheten avs. 2

282.ett bostadshus minskade fastighetens marknadsvärde. Dels pga psykisks. 2

283.störning till följd av oro för påverkan av ledningens elektriska ochs. 2

284.magnetiska fält, dels pga estetisk störning till följd av förfulad omgiv­s. 2

285.ning. Den värdeminskning som härigenom orsakades fastigheten under­s. 2

286.steg emellertid 7,5 procent, varför fastighetsägaren ansågs skyldig att 233 Se t.ex. Reg.prop. 1992:165 s. 21, Kuusiniemi, Korvattavuus, bl.a. s. 113 f., 263 ff., Vihervuori s. 608. 234 Se även nedan not 252. 235 HD hänvisade härvid bl.a. till LagberGranneL s. 59. Se även om tolkningen av de till denna del något oklara motiven t.ex. Sainio s. 81 som konkluderar — dock med viss tvekan — att tillämpningen av GranneL 17 § utesluts. 236 Kuusiniemi, DL 1996 s. 601. 237 Se t.ex. Prop. 1985/86:83 s. 43,45, SOU 1983:7 s. 250, SOU 1993:27 s. 698, 701 samt t.ex. Bengtsson, SvJT 1993 s. 380 f., idem, Nordiska miljörättsliga uppsatser s. 29 f., Eriksson s. 41, Larsson s. 290 f., Se vidare även t.ex. Westerlund, Miljöskyddslagen s. 58 ff. om den tolkning av SvMiljöskyddsL som MB 32 kap. bygger på. 238 Eriksson s. 41, Westerlund, Miljöskyddslagen s. 56 f. 239 Prop. 1985/86:83 s. 45; jfr s. 48. Se även t.ex. Eriksson s. 41 f., Westerlund, miljö­ skyddslagen s. 58. Jfr beträffande grannerättsliga förhållanden Ljungman s. 67, 227.s. 2

287.163s. 2

288.tåla intrånget utan ersättning. — Enligt Bengtsson kunde man myckets. 3

289.väl ha dömt ut ersättning om ledningen på motsvarande sätt hades. 3

290.dragits genom ett mera vackert och populärt bostads- eller fritidsom­s. 3

291.råde, där fastighetsvärdet hade påverkats mera kännbart.240 Möjligens. 3

292.ligger det i ett sådant fall även nära till hands att uppställa en lägres. 3

293.gräns för den skada som skäligen bör tålas utan ersättning. Jfr t.ex. NJAs. 3

294.1977 s. 424 (ref. ovan kap. 6.2.2.1.) där ansågs att fastighetsägarnas. 3

295.endast böra tåla en minskning med 5 procent av fastighetsvärdet.241 I NJA 1999 s. 385 har därefter ersättning utgått enligt SvMskL för estetisk störning:s. 3

296.Detta fall gällde skadestånd enligt SvMskL 1 § 2 st. för buller ochs. 3

297.estetisk störning genom en väganläggning i en skärgårdsmiljö, ochs. 3

298.huruvida fastighetsägarna skäligen borde tåla dessa störningar såsoms. 3

299.orts- och allmänvanliga enligt 1 § 3 st. SvHD biföll skadeståndstalan.s. 3

300.Bullerstörningarna var enligt SvHD inte onormalt stora, medan skadans. 3

301.på grund av den estetiska störningen antogs vara allvarligare. Vid ens. 3

302.samlad bedömning ansågs fastighetsägarna dock böra tåla en minsk­s. 3

303.ning med 5 procent av fastighetsvärdet, med vilket belopp skadeståndets. 3

304.reducerades. (Jfr även ovan om NJA 1977 s. 424) — Bengtsson menars. 3

305.att NJA 1999 s. 385 »kan sägas innebära ett genombrott för möjlighe­s. 3

306.ten att fa miljöskadeersättning för estetiska olägenheter».242 Också i förhållande till den norska granneloven 2 § har estetiska och psykiska immissioner självständig betydelse. Toleransgränsen torde dock bli hög:s. 3

307.Se t.ex. Rt 1969 s. 643 beträffande vägar. I t.ex. Rt 1965 s. 389 uttalass. 3

308.att högspänningsledningar »der i noen grad berover landskapet detss. 3

309.uberorte preg kan ikke i sig karakteriseres som en usedvanlig ellers. 3

310.upåregnelig ulempe» som medför rätt till ersättning för stugägare is. 3

311.området. På samma linje t.ex. Eidsivating lagmannsrett i RG 1988 s.s. 3

312.349 och RG 1985 s. 631. På motsvarande vis har Eidsivating lag­s. 3

313.mannsrett i RG 1992 s. 11 inte heller utdömt ersättning vid oro för atts. 3

314.elektriska och magnetiska fält från högspänningsledningar utgör ens. 3

315.hälsorisk.243 Däremot har i exempelvis RG 1986 s. 936 (Sunnhordlands. 3

316.herredsrett) fritidsfastighetsägare erhållit skadestånd då en närliggandes. 3

317.strand oväntat hade upplåtits för förtöjning av stora tankfartyg, soms. 3

318.240 Bengtsson, Nordiska miljörättsliga uppsatser s. 30.s. 3

319.241 Jfr härmed ett av Larsson s. 291 f. anfört avgörande av Malmö fastighetsdomstol.s. 3

320.242 Bengtsson, SvJT 2002 s. 34 f.; jfr idem, Återverkningar s. 103 f. Jfr även för finsk rätts del bedömningen i HD 1999:61 (ref. strax nedan).s. 3

321.243 Rätten betonade att en högspänningsledning inte representerar någon fara som överstiger det man eljest dagligen utsätts för och att man även måste lägga vikt vid led­ ningens samhällsnytta. Med beaktande härav ansågs toleransgränsen inte överskriden. Konklusionen vara den samma även om man beaktade också oljudet från ledningen. 164s. 3

322.fullständigt kom att dominera en tidigare helt ostörd vy.244 Däremot anses ForL 6 § inte inrymma enbart estetiska störningar. Endast om landskapsbilden har förfulats av i 6 § avsedda föroreningar är ForL tilläm­ plig.245 På motsvarande vis kan ForL enligt Bugge även tillämpas på psykisk störning i form av t.ex. oro för påverkan av sådan strålning som avses i 6 §.246 Inte heller föroreningsbegreppet enligt den danska miljobeskyttelsesloven (MBL) anses omfatta rent estetiska förhållanden.247 Eftersom avsikten var att DaMskL 1 § skall förstås kongruent med föroreningsbegreppet enligt MBL,248 skulle denna tolkning bli styrande även i förhållande till DaMskL. Övergår man sedan till en granskning av MskL kan konstateras, att lagstif­ taren här inte har haft för avsikt att ge estetiska störningar självständig bety­ delse. Av förarbetena framgår vidare att man även i övrigt har avsett att rätt långt begränsa ersättningsmöjlighetema. För att ersättning skall kunna utgå för estetiska störningar, bör det enligt propositionen till MskL vara fråga om förlust av en ekonomiskt betydande vy på en fastighet som orsakas av en sådan störning som avses i 1 § 1 mom. och som fysiskt påverkar samma fastighet. Som exempel nämns att en och samma fastighet drabbas av skogsförstörelse pga luftförorening med där fördärvad vy som följd.249 Också i den juridiska litteraturen har man i regel ansett att varken estetiska eller psykiska störningar har självständig betydelse enligt MskL.250 1 detta sammanhang kan även nämnas att Bengtsson kritiserar den svenska tolkning­ en såsom en både osäker och onödigt processkapande lösning. Enligt honom är tolkningen i motiven till MskL mera klar och logisk.2511 finsk rätt har däre­ mot Majamaa polemiserat mot nämnda tolkning av MskL, som enligt honom är alltför kasuistisk och restriktiv. Genom att fasta avgörandet vid störningens 244 Ett rederi ingick avtal med några fastighetsägare om upplåtande av dessas strand för uppförande av 15 pullertar för förtöjning av tankfartyg under tiden 1972-1982. Det rörde sig väsentligen om större, ca 300 meter långa fartyg. Fartygen placerades så att de fullständigt dominerade utsikten från två fritidsfastigheter som tidigare hade haft fri utsikt över ijord och fjäll. Ägarna av fritidsfastighetema erhöll skadestånd om skäliga 35 000 kronor vardera. 245 Se Otprp nr 11 (1979-80) s. 94. Se även härom t.ex. Bugge s. 220. 246 Bugges. 221 f. 247 Se Bjerring & Maller s. 76. 248 Se ovan kap. 6.1. not 26. 249 Reg.prop. 1992:165 s. 21. 250 Se t.ex. Hollo & Vihervuori s. 36, 174, 184, Kuusiniemi, Korvattavuus s. 118, 263, idem, DL 1996 s. 600, Routamo & Ståhlberg, 4 uppl. s. 94, Steiner s. 235. 251 Bengtsson, Nordiska miljörättsliga uppsatser s. 30, Marius nr. 195, 1993 s. 5 f.s. 4

323.165 faktiska (ekonomiska) verkningar kommer Majamaa fram till en tolkning som är kongruent med rättsläget enligt MB 32 kap. 3 § 1 st. 8 punkten.252 1 förhål­ lande till GranneL 17 § har också bl.a. Kuusiniemi med liknande argument förespråkat att estetiska och psykiska immissioner de lege ferenda kunde ges betydelse som självständiga besvär.253 Kuusiniemi vill dock inte utsträcka denna tolkning till MskL.254s. 4

324.För egen del vill jag till att börja med gärna understryka att det enligt MskL 1 § 1 mom. är tillräckligt att störningen visar sig »i omgivningen». Den tolkning som hävdas i motiven till MskL — innebärande ett krav på fysisk påverkan av den fastighet där störningen åberopas — uppbärs därigenom knappast av vare sig lagens ordalydelse eller dess objektiva syfte (se även nedan kap. 7.4.3.). Däremot vill jag hålla fast vid den ovan (kap. 6.2.3.1.) uttalade uppfattningen, att inte störningens verkningar utan dess egenskaper är styrande för tolkningen av 1 § 1 mom. 3 punkten. Fäster man avgörandet vid störningens verkningar kunde man t.o.m. komma fram till att tillämp­ ningen av 3 punkten endast begränsas av att den uppkomna skadan bör vara ersättningsgill,255 vilket knappast kan ha varit avsikten med 3 punkten.s. 5

325.MskL 1 § 1 mom. 3 punkten förefaller sålunda vara tillämplig om t.ex. landskapsbilden har förfulats pga förorening eller brand som har spritt sig i omgivningen.256 Om däremot landskapsbilden har förfulats genom exempelvis kalhuggning (jfr t.ex. HD 1987:57),257 vägbyggen (jfr t.ex. HD 1980 II28 och NJA 1977 s. 424 samt NJA 1999 s. 385), dragande av högspänningsledningar (jfr t.ex. NJA 1988 s. 376 och HD 1999:61; se strax nedan), eller uppförande av förfulande byggnadsverk (jfr t.ex. HD 1992:19) är 3 punkten inte tillämp­ lig; det är till egenskaperna här inte fråga om någon »annan liknandes. 5

326.252 Majamaa, DL 1996 s. 535.s. 5

327.253 Kuusiniemi, DL 1996 s. 594 ff., särskilt s. 598, idem, Oikeustieto 5/1996 s. 12 ff., särskilt s. 14 ff. Jfr även t.ex. Vuori, LM 1977 s. 60. Saxén, Skadeståndsrätt s. 230 menar att också »tillfogandet av ett påtagligt estetiskt obehag borde numera ibland kunna påtalas» enligt GranneL 17 §; jfr idem, Tillägg s. 424. Det är emellertid delvis oklart om Saxén genom detta uttalande vill ge estetiska störningar även självständig betydelse.s. 5

328.254 Kuusiniemi, DL 1996 s. 600, idem, Korvattavuus, bl.a. s. 118, 263.s. 5

329.255 Jfr även nedan kap. 6.2.3.10. beträffande NJA 1994 s. 162 och NJA 1996 s. 634.s. 5

330.256 Se om bränder ovan kap. 6.2.3.3.1 dansk rätt menar däremot Theilgaard s. 40 f. att skogsbrand inte utgör en i DaMskL 1 § avsedd störning, även om branden har orsakats av t.ex. explosion i en verksamhet som omfattas av DaMskL. Detta eftersom det är »en rent aestetisk skade» och »ikke udtryk for en forrykkelse af den okologiske balance». Se dock även Pagh, Miljöansvar s. 295 f. for kritik mot denna restriktiva tolkning.s. 5

331.257 Jfr även t.ex. HD 1981 II 10 och HD 1976 II 27. 166 störning». Detta är givetvis inte det samma som att säga att ersättning inte kan utgå för dylika störningar. Se även t.ex. HD 1999:61 om ersättning enligt InlösningsL (L om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter 603/1977) för bl.a. estetisk störning på grund av en kraftledning:s. 5

332.I detta fall var det fråga om ersättning för värdenedgång för sådanas. 6

333.fastigheter som delvis var belägna på eller helt utanför en ledningsgata,s. 6

334.då en 110 kV:s kraftledning utbyttes mot en 400 kV:s ledning. Frågas. 6

335.var om störningar i form av ökat oljud från ledningen, påverkan avs. 6

336.elektromagnetiska fält, samt ökad estetisk olägenhet. Ersättning utgicks. 6

337.enligt InlösningsL 35 och 38 §. Vid bedömningen av värdenedgångens. 6

338.faste HD särskild uppmärksamhet vid den landskapsmässiga förändrings. 6

339.som den nya ledningen hade orsakat (jfr NJA 1999 s. 385 ovan). Mycket talar för att även i övrigt ansvar i motsvarande situationer bör förelig­ ga på expropriationsliknande grund. (Jfr kap. 6.2.3.10 om NJA 1996 s. 634.) Följande fråga är om man enligt MskL 1 § 1 mom. kan kräva att det bör föreligga fysisk påverkan i omgivningen. Mycket talar enligt min uppfattning för att så är fallet. Man kan här framförallt peka på att 1 § 1 mom. inte är avsett att tolkas extensivt.258 Som en »annan liknande störning» bör sålunda inte räknas psykisk störning i form av t.ex. den oro människor som bor intill en kemisk industri känner på grund av risken för att ett större giftutsläpp kan inträffa. Har däremot ett giftutsläpp redan skett och risk finns för att förore­ ningen sprider sig till närbelägna fastigheter, synes oron härför omfattas av 1 § 1 mom. 3 punkten. Också oro för påverkan av t.ex. magnetfält (jfr t.ex. NJA 1988 s. 376 och RG 1992 s. 11) torde i och för sig uppfylla tillämpningsförutsättningama enligt 1 § 1 mom. Magnetfält påverkar ju omgivningen fysiskt samtidigt som magnetism kan hänföras till i 2 punkten avsedd strålning.259 Man märker emellertid att en dylik störning täcks av InlösningsL. I det ovan refererade HD 1999:61 uttalades att hälsoriskerna av elektriska och magnetis­ ka fält från kraftledningar är obevisade i fråga om andra än hj ärtpatienter med pacemaker, men att ersättning trots detta bör kunna utgå om en kraftledning medför att närbelägna fastigheter minskar i värde på grund av oron för hälso­ riskerna.260 Också definitionen av elskada i ElsäkerhetsL täcker skada genom 258 Se ovan kap. 6.2.3.1. vid not 129-130, 135-143. 259 Se om strålningsdefinitionen ovan kap. 6.2.2.3. not 109. Se även Ståhlberg s. 23, som anför att strålning kan vara elektromagnetisk vågrörelse eller partikelrörelse. Jfr t.ex. Bugge s. 221 f. Hollo & Vihervuori s. 32 menar däremot att elektromagnetism inte utgör strålning, men att MskL 1 § 1 mom. 3 punkten kan utsträckas till även dylik störning. 260 Jfr även Kuusiniemi, Korvattavuus s. 134 ff. om rättsläget innan HD 1999:61. Se däremot den strängare bedömningen ovan i RG 1992 s. 11 (Eidsivating lagmannsrett).s. 6

340.167 förmedling av elektriska- och magnetiska fält (se 4 § 6 punkten).s. 6

341.Att MskL i och för sig är tillämplig enligt förutsättningarna härför i 1 § är givetvis inte heller entydigt med att även ersättning skall utgå. Som ovan re­ dan har framgått, kan inte minst betydelsen av toleransrekvisitet i 4 § komma att accentueras i förhållande till estetiska och psykiska störningar. 6.2.3.9. Negativa störningar Ett med estetiska och psykiska störningar nära besläktat spörsmål är hur man skall förhålla sig till negativ Immission som »annan liknande störning». Med negativa immissioner förstås närmast uppförande av hinder eller skapande av insufficiens på en fastighet på ett sådant sätt, att detta försvårar eller förhindrar att grannfastighet kommer i åtnjutande av någon förmån; ljus-, vind-, eller vattentillförsel, tillgång till utsikt, etc.261s. 7

342.Negativa immissioner omfattas hos oss visserligen av det grannerättsliga chikanförbudet,262 men denna tolkning har av tradition inte utsträckts till GranneL 17 §.263 Se även från rättspraxis t.ex. HD 1950 II 376.264 Vad gäller tillgången till grundvatten har dock i äldre litteratur ett strikt ansvar via analo­ gislut förespråkats,265 och i den senare diskussionen har tolkningen av nega­ tiva immissioner enligt 17 § t.o.m. karaktäriserats som oklar.266s. 7

343.I litteraturen kring MskL kan man finna företrädare för olika uppfattningar. Exempelvis är Hollo & Vihervuori inte benägna att uppfatta negativa immis­ sioner som »annan liknande störning»,267 medan t.ex. Routamo 8l Ståhlbergs. 7

344.261 Se även t.ex. Kuusiniemi s. 14, Vuori, LM 1977 s. 60, Sainio s. 83.s. 7

345.262 Se från rättspraxis t.ex. HD 1939 II 519 (ett högt staket som delvis täckte kärandes fönster) och HD 1961 II 50 (ett taggtrådsstängsel som försvårade utövandet av strandrätt).s. 7

346.263 Se Kuusiniemi s. 14, idem, DL 1996 s. 595, Sainio s. 83, Vuori, LM 1977 s. 60.s. 7

347.264 Här ogillades skadeståndstalan för men i form av inträngande rötter och skugga från en sex meter hög granhäck som hade planterats i närheten av rån till kärandes lägenhet. Avgörandet har kritiserats av Vuori, LM 1977 s. 61 som menar att det står i konflikt med att rättspraxis i övrigt har tolkat GranneL 17 § extensivt. Se till detta även HD 1947 II 214, där skadestånd utdömdes då ett skjul hade förmörkat en grannes fönsters. 7

348.265 Se Manner, LM 1953 s. 458 ff.s. 7

349.266 Se Routamo & Hoppu s. 81. Jfr Rotamo & Ståhlberg, 4 uppl. s. 96.s. 7

350.267 Hollo & Vihervuori s. 36 f. anför bl.a.: »Erityisesti on katsottu, ettei NaapL koskisi negatiivisia immissioita ja että siten olisi kyseenalaista, voisiko niiden korvaamista koske­ va vastuu sen nojalla olla ankaraa. Mitään perusteita arvioida asiaa YVL:n nojalla toisin ei ole; kysymys ei ole pilaantumisesta eikä varsinaisesta immissiosta, mutta ei myöskään 168 har intagit en motsatt hållning.268 För egen del har jag svårt att finna något bärande skäl för att helt utesluta negativa immissioner från tillämpningsområdet för MskL 1 § 1 mom. 3 punk­ ten. Även nu bör dock givetvis störningen till sina egenskaper vara jämförbar med de störningar som uppräknas i 1 och 2 punkterna. Man kan här kräva att störningen bör består av hinder för transport med luft, mark eller vatten av en omgivningen mer eller mindre normalt tillkommande förmån såsom ljus, värme o. dyl.269 1 praktiken torde emellertid dylika situationer vara ovanliga; de flesta störningar består av att något tillförs omgivningen. Ovanligt torde också vara att toleransgränsen enligt MskL 4 § överskrids. En annan sak är sedan att gränsdragningen mellan de två immissionsformema kan vara flytan­ de — positiva immissioner kan inte sällan anta ett samtidigt drag av även negativ immission. På detta utgör estetiska störningar ett typexempel och att också dessa, beroende på den bakomliggande orsaken, kan falla inom tillämpningsområdet för MskL har redan framgått av undersökningen ovan. Också i t.ex. tysk rätt har betonats att gränsen mellan positiva- och negativaimmissioner är flytande och att även vissa negativa immissioner bör kunna utgöra »sonstige Erscheinungen» enligt UmweltHG 3 §.270 Se även ovan i kap. 6.2.3.5. anförd rättspraxis. Åtminstone synes situationerna i både 113 BGHZ 384 (1991) (frostskada på vinrankor som orsakades av en barriär för tillström­ ning av varmluft) och det amerikanska fallet State v. Jersey Central Power & Light (fiskdöd pga avbruten tillförsel av uppvärmt kylvatten) kunna betecknas som sådana negativa immissioner som kan medföra ansvar även enligt MskL mistään sellaisesta vaikutuksesta, joka laadullisesti rinnastuisi ensin mainittuihin ja olisi siten YVL 1.1. §:n 3 kohdan nojalla luettavissa YVL:n soveltamisalaan.» 268 Routamo & Ståhlberg s. 92: »YmpVL, jossa korvattavaan vahinkoon johtuva ympäristönmuutos on määritelty väljemmin kuin NaapL:n immissio, näyttäisi koskevan myös negatiivisia immissioita.» Jfr 4 uppl. s. 96. 269 Jfr ovan kap. 6.2.3.1. Jfr även t.ex. Salje s. 108 (cit. nedan följande not). 270 Salje s. 108 anför: »Nach Auffassung von Jarass fallen negative Emission unter den Einwirkungsbegriff des § 3 BImSchG ... Diese Auffassung trifft auch für [UmweltHG] § 3 Abs. 1 zu, wenn auch nicht in dieser generellen Form. So fehlt es an einer Umweltein­ wirkung, wenn nicht Stoffe, Erschütterungen, Geräusche, druck, Strahlen, Gase, Dämpfe oder Wärme beim Geschädigten anlagebedingt auftreten. Eine sonstige Erscheinung ist jedoch zu bejahen, wenn der Betrieb oder Nichtbetrieb der Anlage zur Abweichung von der sonst natürlich vorherrschenden Beschaffenheit des Umweltmediums führt. Verursacht der Betrieb der Anlage so viel Ruß oder Staub, daß das Pflanzenwachstum wegen Beeinträch­ tigung des natürlichen Lichteinfalls gemindert wird, so liegt eine Umweltwirkung nicht nur in Form von Stoffen (Staub oder Ruß), sondern auch eine Negativimmission in Form der Verhinderung des Lichteinfalls vor.»s. 7

351.169 1 § 1 mom. 3 punkten. 6.2.3.10. Några övriga situationer Av undersökningen ovan torde redan ha framgåt att man i svensk rätt synes vara benägna tolka »annan liknande störning» extensivare än i övrig nordisk rätt. Som två ytterligare exempel härpå kan i detta sammanhang avslutnings­ vis anknytas till NJA 1994 s. 162 och NJA 1996 s. 634.s. 8

352.NJA 1994 s. 162 gällde skadeståndsansvar för trampskador i en veteåker. Talan fördes på basen av jordabalken (1971:1209) 3 kap. 1 §, som förutsätter att var och en vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom skall ta skälig hänsyn till omgivningen. SvSkL lades till grund för bedömningen av det skadeståndsrättsliga ansvar som följer med denna plikt att visa skälig hänsyn:s. 1

353.Flygklubben A hade under en längre tid arrenderat ett flygfält av Upp­s. 1

354.sala kommun. A utnyttjade flygfältet bl.a. för tävlingar med modell-s. 1

355.flygplan. A upplät flygfältet till en annan flygklubb B för anordnandets. 1

356.av en tävling med friflygande segelflygplansmodeller, vilka inte kans. 1

357.styras från marken utan styrs av vindar och termik. Efter tävlingens. 1

358.konstaterade en jordbrukare trampskador i en med vårvete besådd åkers. 1

359.som gränsade till flygfältet. Trampskadoma hade uppkommit då del­s. 1

360.tagare i B:s tävling hade hämtat de flygplan som råkat landa på åkern.s. 1

361.Liknande trampskador hade även tidigare förekommit ett flertal gånger.s. 1

362.Jordbrukaren krävde skadestånd av A enligt jordabalken 3 kap. 1 §.s. 1

363.SvHD fann att denna bestämmelse i jordabalken inte innehållers. 1

364.någon särskild skadeståndsregel. Vid bedömningen av det skadestånds-s. 1

365.rättsliga ansvar som följer med plikten att visa skälig hänsyn fick därförs. 1

366.SvSkL och allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser tillämpas. Någots. 1

367.stöd för att anse skadeståndsskyldighet föreligga oberoende av vållandes. 1

368.ansågs härvid inte föreligga. Vid bedömningen av A:s ansvar beaktadess. 1

369.att tävlingen hade utgjort ett led i en verksamhet som vanligen bedrevss. 1

370.på fastigheten, att liknande skador hade inträffat tidigare och att skadans. 1

371.därför var förutsebar. A ansågs ansvarig på basen av underlåtelse atts. 1

372.vidta åtgärder för att förhindra skadorna. I litteraturen har Larsson utnyttjat detta rättsfall för att illustrera tillämpningen av SvMskL. Enligt Larsson kunde ett ansvar för A lika gärna ha grundats på SvMskL (MB 32 kap.) 3 § 1 st. 8 punkten, i kombination med culpaansvaret enligt 6 § 2 st. för den som i annan egenskap än fastighetsägare eller tomträttshavare bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten.2711s. 1

373.271 Larsson s. 297 f. Se även om fallet Bengtsson, Festskr. Ulf K. Nordenson s. 30. 170 SOU 1983:7 anförs på motsvarande vis, att skadestånd kan utgå med stöd av SvMskL 3 § 1 st. 8 punkten vid överskridningar av vad som normalt måste tålas på grund av allemansrätten. Som exempel nämns att »personer från ett turisthotell eller fritidscentrum vållar förslitning eller obehag i en utsträckning som grannarna skäligen inte bör tåla utan ersättning», förutsatt att skadan utgör en mera typisk och förutsebar följd av fastighetens användning.272s. 1

374.I NJA 1996 s. 495 har en arrangör av organiserad forsränning på annans. 2

375.tillhörig fastighet förbjudits vid vite att fortsätta sin verksamhet, dås. 2

376.uppkomna skador och olägenheter klart överstigit vad fastighetsägarens. 2

377.måste tåla på grund av allemansrätten. Här var det visserligen endasts. 2

378.fråga om förbudstalan. Av både TR:s och HovR:s motiveringar framgårs. 2

379.dock — bl.a. med hänvisning till SOU 1983:7 — att även skadestånds. 2

380.kan utdömas om störningen överskrider vad som skäligen bör tålas.273 »Annan liknande störning» förefaller härvid tolkas mera mot bakgrund av störningens verkningar än dess egenskaper. Det torde redan klart ha framgått (ovan kap. 6.2.3.1.), att jag för finsk rätts del vill tolka MskL 1 § 1 mom. 3 punkten med vägledning av störningens egenskaper. Situationen i NJA 1994 s. 162 utgör då inte någon störning i MskL:s bemärkelse. Man bör väl även akta sig för att i NJA 1994 s. 162 läsa in alltför mycket om tillämpningen av SvMskL (MB 32 kap.) 3 § 1 st. 8 punkten. Att SvHD faktiskt har tolkat »annan liknande störning» extensivt framgår dock tydligt av NJA 1996 s. 634:s. 2

381.En entreprenör hade på uppdrag av en kommun utfört gatuarbeten vids. 2

382.ett torg. Innehavaren av en kiosk vid torget krävde skadestånd avs. 2

383.kommunen på grund av att den av gatuarbetena föranledda avspärr­s. 2

384.ningen hade medfört inkomstbortfall genom att tillträdet till kioskens. 2

385.försvårades för kunderna. Till stöd för yrkandet åberopade kioskägarens. 2

386.SvMskL 3 § 1 st. 8 punkten. I TR ogillades käromålet, medan HovRs. 2

387.fann 3 § 1 st. 8 punkten tillämplig på fallet och återförvisade målet tills. 2

388.TR. Med godtagande av HovR:s motiveringar fastställdes HovR:s doms. 2

389.av SvHD.s. 2

390.HovR konstaterade att motiven till 3 § 1 st. 8 punkten nämner etts. 2

391.brett spektrum av störningar, men att försvårat tillträde till affärslokal 272 SOU 1983:7 s. 251. Nämnas kan dock att något motsvarande exempel inte ingår i Prop. 1985/86:83. Även tex. Eriksson s. 41 anför att inte bara i motiven nämnda insekter, fåglar och djur (se ovan kap. 6.2.3.7. vid not 223) utan även människor kan utgöra »annan liknande störning», t. ex. när i samband med en orienteringstävling ett mycket stort antal människor samlas på en eller flera fastigheter. Jfr t.ex. Bengtsson, SvJT 1985 s. 431 f., 435. 273 Fallet har kommenterats av Ebbesson, JT 1996-97 s. 1000 ff. Se även om fallet t.ex. Bjornvik, TfR 1999 s. 224 f.s. 2

392.171s. 2

393.inte uttryckligen nämns som »annan liknande störning».274 2 2 2 2H77775678ovR note­s. 3

394.rade dock att i några äldre rättsfall — NJA 1936 s. 552, NJA 1940 s.s. 3

395.508 och NJA 1943 s. 461 — rätt till ersättning har ansetts föreligga is. 3

396.liknande situationer. I litteraturen har vissa författare anfört fallen soms. 3

397.exempel på ansvar på expropriationsrättslig grund,115 medan andras. 3

398.författare har valt att analysera fallen ur grannerättslig synvinkel.116s. 3

399.HovR pekade på att de två först nämnda fallen ovan även uppmärksam­s. 3

400.mas i förarbetena till SvMiljöskyddsL 30 §, varvid lagrådet funnit atts. 3

401.det »kunde knappast anföras något skäl varför inte skador av denna typs. 3

402.i fortsättningen borde bedömas som immissionsskador» och prövass. 3

403.enligt 30 §. 7 HovR fann inget skäl för att tolka SvMskL 3 § 1 st. 8s. 3

404.punkten på annat sätt. NJA 1996 s. 634 har kommenterats av Hellner11* som menar att avgörandet bygger på en kedja av svaga argument. Han karaktäriserar avgörandet som ett extremt exempel på lagtolkning genom förarbeten kombinerat med argument e silento och utan visat intresse för principdiskussion.279 Rättspraxis från tiden före SvMiljöskyddsL ger enligt honom visserligen stöd för att ersättning skall utgå under de omständigheter som förelåg i NJA 1996 s. 634, men inte för att ersättning skall utgå enligt SvMskL.s. 3

405.Detta resonemang synes i så fall kunna utsträckas till även NJA 1994s. 3

406.s. 162 och NJA 1996 s. 495 ovan. Nämnas kan att i motsvarande norsks. 3

407.rättspraxis skadeståndsansvar har ansetts föreligga på kvasikontraktuells. 3

408.grund.280 1 t.ex. engelsk rättspraxis har åter liknande situationer kunnats. 3

409.medföra ett strikt skadeståndsansvar enligt Äy/aWv-regeln.281s. 3

410.274 Se dock Prop. 1985/86:83 s. 48 beträffande den särskilda sprängningsregeln i 4 § (se härom ovan kap. 6.2.3.3.). Här anförs att om vid sprängningsarbeten skada orsakas av annat än sprängsten, såsom genom damm, buller eller andra immissioner, ansvaret bedöms enligt 3 §. Som exempel anförs att om »en restaurangägare begär ersättning därför att antalet gäster har varit litet under en tid då sprängningar har bedrivits i närheten, skall hans rätt till ersättning således i regel bedömas enligt 3 §». Jfr s. 50 om den särskilda grävningsregeln i 5 §. Jfr beträffande MskL Reg.prop. 1992:165 s. 25.s. 3

411.275 Se Alexanderson, JFT 1944 s. 104, Karlgren, 5 uppl. s. 178. Jfr till detta även SOU 1983:7 s. 126.s. 3

412.276 Se Ljungman s. 212, 215, 259. Se även t.ex. Gomard, SvJT 1959 s. 338 f., Saxén, Skadeståndsrätt s. 232.s. 3

413.277 HovR på s. 637 i rättsfallet med hänvisning till Prop. 1969:28 s. 242. (Jfr NJA II 1969 Nr. 4 s. 308, 313.) På samma linje t.ex. Agell, NFT 1973 s. 115.s. 3

414.278 Hellner, JT 1997-98 s. 197 ff.s. 3

415.279 Anfört arbete s. 200.s. 3

416.280 Se närmare t.ex. Nygaard (5 uppl.) s. 65 och av honom anförd norsk rättspraxis.s. 3

417.281 I t.ex. Attorney General v. Corke [1933] Ch 89 hade en markägare tillåtit en grupp kringresande att vistas på dennes mark. Markägaren ansågs här strikt skadeståndsansvarig 172 Som Hellner betonar hade i NJA 1936 s. 552 och NJA 1940 s. 508 (vilka nämns i SvMiljöskyddsL:s förarbeten282) arbetena medfört även buller, damm, stank etc. fysiska obehag och inte bara förlust genom avspärrning. NJA 1943 s. 461 gällde däremot på samma sätt som NJA 1996 s. 634 inkomstförlust genom endast avspärrning. Hellner menar dock att också i sist nämnda situ­ ation skadeståndsansvar föreligger, men på expropriationsliknande grund.283 Någon »annan liknande störning» var det enligt honom inte fråga om. I finsk rätt har exempelvis Saxén till synes varit benägen att bedöma mot­ svarande situationer ur grannerättslig synvinkel,284 varför enligt detta betrak­ telsesätt ett ansvar numera kunde följa av MskL. För egen del är jag dock benägen att också för finsk rätts del i allt väsentligt omfatta Hellners kritik mot NJA 1966 s. 634. Från finsk rättspraxis kan man här även peka på HD 1980 II 12:s. 3

418.En livsmedelsaffär som på grund av hyresavtal hade varit verksam pås. 4

419.en fastighet hade åsamkats minskning av affärsinkomstema, sedans. 4

420.kundernas möjligheter att besöka affären hade försvårats till följd avs. 4

421.avspärrning under ett pågående vägarbete. Affärsidkaren hade med stöds. 4

422.av AllmVägL rätt till ersättning för denna skada, som av HD uppskatta­s. 4

423.des till 5 000 mk. — Kuusiniemi anför avgörandet som ett exempel pås. 4

424.att praxis om utdömande av ersättning vid vägförättning har lösgjort sigs. 4

425.från inlösningsrelationen; rätten till ersättning är inte så starkt förknip­s. 4

426.pad med överlåtelse av område som man tidigare tolkade.285 Se numeras. 4

427.även AllmVägL 9 kap. (L 15.5.1998/342) 68 §, samt InlösningsL 38 §s. 4

428.och från rättspraxis härom t.ex. HD 1999:61 (ref. ovan kap. 6.2.3.8.). Inte heller i t.ex. norsk rätt förefaller man ha ansett att i dylika situationer ansvaret bör grundas på den grannerättsliga regleringen.286 enligt Rylands-regeln för de störningar (interferences) som denna vistelse hade orsakat på en intilliggande fastighet. Se även om denna extensiva tillämpning av Rylands-regeln t.ex. McGregor para 25-03.1 t.ex. rättsfallet Smith v. Scott [1972] 3 All ER 645 fastslogs åter att en markägare inte kan hållas skadeståndsansvarig för störningar som »undesirable tenants» orsakar en granne, eftersom dessa befinner sig utanför markägarens kontroll. 282 Se ovan vid not 276. 283 Hellner, JT 1997-98 s. 199 f. 284 Saxén, Skadeståndsrätt s. 232. 285 Kuusiniemi, Korvattavuus s. 184 f. 286 Se från rättspraxis t.ex. Rt 1960 s. 620: På grund av ett husbygge avspärrades en gata, varigenom trafiken försvårades till en i närheten av byggplatsen belägen affär. Bygg­ herren och entreprenören som inte hade varit culpösa ansågs inte heller strikt ansvariga enligt naboloven för affärsinnehavarens inkomstförlust. — Rättsfallet har även uppmärk­ sammats av Saxén, Skadeståndsrätt s. 232.s. 4

429.173s. 4