Stycket

12.(t.ex. mikroorganismer).»35 Till de klara formerna av förorening enligt MskL hör exempelvis utsläpp av organiska substanser i form av avloppsvatten,36 liksom utsläpp av oorganiska ämnen såsom olja,37 gifter eller kemikalier.38 Det är i dessa situationer fråga om utsläpp som ger upphov till biologiska eller kemiska kvalitetsförändringar. Från finsk rättspraxis kan i detta sammanhang särskilt anknytas till HFD 1992 A 98.39 Här hade en grundvattentäkt i Kärkölä kommun förorenats av klorfenol. Föroreningen upptäcktes år 1987. Giftet härstammade från KY-5 träskyddsmedel som hade använts i ett sågverk under åren 1962-1984. HFD fann att klorfenolutsläppen i samband med sågverkets normaldrift hade varit så ringa, att den övre gränsen i medicinalstyrelsens direktiv för klorfenolhalten i hushållsvatten inte hade överskridits enbart på grund av dessa utsläpp. Enligt HFD hade de klorfenolhalter i grundvattnet som översteg tillåtna värd­ en helt uppenbart orsakats av att träskyddsmedlet hade läckt ut i marken och grundvattnet i samband med en brand i sågverket år 1976. Då det inte heller visats att sågverket hade brutit mot VL eller på annat sätt gjort sig skyldig till vårdslöshet, kunde handräckning för sanering inte ges enligt VL 21 kap. 3 §.40 35 Reg.prop. 1992:165 s. 20.1 betänkandet av miljöskadelagskommissionen anförs mera kortfattat att orsaken till en förorening ofta är »pilaavan aineen päästö ympäristöön, mutta kysymys voisi olla myös muusta toiminnasta, jos siitä seuraisi esimerkiksi veden laadun haitallinen muutos». Se Kom.miet. 1990:17 s. 47. 36 Se t.ex. ovan kap. 4.3.1.2. anförd rättspraxis om utsläpp av avloppsvatten. Se även t.ex. VÖD 21.9.1989/164 (ref. ovan kap. 4.3.1.3. i not 76). 37 Se t.ex. HD 1997:51 som gällde jordförorening och risk för grundvattenförorening genom oljeutsläpp från ett aktiebolags fastighet (ref. nedan kap. 7.5.2.2. vid not 416). Jfr även strax nedan om t.ex. HD 1995:108. 38 Se t.ex. HD 1990:47 där ett kommanditbolag ansågs ansvarig på basen av culpa då ett gift som användes i produktion hade läckt ut och förorenat flera brunnar i grannskapet. Jfr t.ex. HD 1954 II 66 där boskap hade förgiftats av lutlösning. I NJA 1981 s. 622 yrkade en fiskodlare skadestånd under påstående att hans fiskar hade förgiftats av fenolutsläpp från industriområde genom kommunens avloppsanläggning. SvHD fann att kommunen på basen av vårdslöshet bar ansvaret för den miljöfarliga verksamhet som utsläppet utgjorde. Fråga var här närmast om bevisningen av orsakssambandet enligt SvMiljöskyddsL 30 §. 39 I HFD 1993 A 56 ansågs skäl inte föreligga för återbrytande av HFD 1992 A 98. Se även om fallet t.ex. Hollo & Vihervuori s. 122, Majamaa, DL 1996 s. 534. 40 Jfr t.ex. HD 1989:135: På en fastighet där ett el-bolag hade impregnerat elstolpar konstaterades att halterna av arsen, krom och koppar i grundvattnet var höga. Till följd härav hade ett vattenförsörjningsbolag avbrutit planeringen och byggandet av en vattentäkt som låg ca 300 meter från fastigheten och flyttat vattentäkten längre bort. El-bolaget vars. 384