1.Om man sedan övergår till att granska uttalanden i rättspraxis kan konstateras, att man i rättspraxis i regel inte — åtminstone inte öppet — har motiverat för eller mot en viss skadeståndsrättslig lösning eller tolkning med hänvisning till dess preventiva effekter.s. 173
2.Dufwa menar dock för svensk rätts del att det förmodligen blir skillnads. 173
3.mellan person- och sakskador.56 Han pekar här på NJA 1990 s. 196 ochs. 173
4.NJA 1987 s. 376:57s. 173
5.NJA 1990 s. 196 gällde jämkning enligt SvSkL 6 kap. 2 § vids. 173
6.misshandel. SvHD uttalade bl.a. att jämkning här kunde »te sig betänks. 173
7.ligt från preventionssynpunkt» (kurs. här). I NJA 1987 s. 376 var det pås. 173
8.motsvarande vis fråga om jämkning vid uppsåtlig sakskada. Härs. 173
9.motiverades en restriktiv inställningen till jämkning med hänvisning tills. 173
10.den skadevållande handlingens beskaffenhet, skadeståndets ringas. 173
11.inverkan på skadevållarens möjligheter till återanpassning och meras. 173
12.allmänt den skadelidandes behov av reparation. Preventionshänsyns. 173
13.beaktades inte, åtminstone inte explicit.s. 173
14.54 Shaved, J. Legal Stud. 1980 s. 25. Se även allmänt vidare om det strikta ansvarets betydelse i sagda avseende t.ex. Hellner, Festskr. Anders Agell s. 213, Runesson s. 227, Sandvik s. 56, idem, JFT 1998 s. 560, Stephen s. 138, 152.s. 173
15.55 Se även ovan kap. 3.3.1. vid not 30.s. 173
16.56 Dufra, Ills. 1704.s. 173
17.57 Jfr även vidare t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt s. 433 f. och av honom anförd övrig liknande rättspraxis. Hellner anför (s. 434) att stundom »åberopas även preventionen, trots att även de jämkade beloppen regelbundet varit av sådan storlek att de borde avskräcka dem som är tillgängliga (kurs, här) för påverkan genom skadeståndsansvar». Hellner synes här betona individualpreventionen.s. 173
18.49 Ett område där i rättspraxis de preventiva effekterna i princip kunde tänkas åberopas mera allmänt vore dock strikt ansvar utan direkt stöd av stadgande i lag. Men även här synes gälla att ansvaret i regel motiveras utan att preventionssynpunkter närmare berörs. Fråga blir om en objektiv riskfördelningsprincip som tryggar den skadelidandes rätt till ersättning.s. 173
19.Som endast ett av många rättsfall kan härvid nämnas t.ex. HD 1997:48.1 detta fall hade på en torvmosse vid upptagning av torv utbrutit eldsvåda, som hade spridit sig utanför mossen och orsakat skada på en grannfastighet. HD anförde att torvproduktion i sig inte kunde anses som sådan farlig verksamhet som i rättspraxis har påförts strikt ansvar. Däremot fastslog HD (förf, övers.):s. 174
20.»Det har dock utretts att upptagning av torv är förknippat med ens. 174
21.uppenbar fara för eldsvåda, som inte alltid kan undvikas med iakttagans. 174
22.de av normal aktsamhet. Uppkomsten av eldsvåda och dess spridnings. 174
23.kan orsaka betydande skador för utomstående, vilkas möljligheter atts. 174
24.förhindra att skador uppstår och att skydda sig mot skador är begränsas. 174
25.de i jämförelse med verksamhetsutövarens möjligheter ... [härtill]. Dets. 174
26.är därför motiverat att den som bedriver upptagning av torv, vilken i sins. 174
27.verksamhet eftersträvar ekonomisk fördel, även bär risken för avs. 174
28.verksamheten förorsakade oundvikliga skador oberoende av vållande.» Torvproducenten ansågs på basen härav vara skyldig att ersätta den uppkomna skadan oberoende av vållande.s. 174
29.HD 1997:48 kunde eventuellt även ges en rättsekonomisk »förklaring».58 Sålunda svarar den ovan citerade passusen i till synes mycket mot t.ex. teorin om strikt ansvar med ansvarskanalisering till den som bedöms ha störst möjlighet att förebygga skadan.59 Och någon kan på motsvarande vis hävda, att det strikta ansvaret i detta fall kan ses som ett uttryck för att torvproducentens närvaro var mera önskvärd att reglera,60 eller att aktivitetsnivån på dennes sida var mera svårobserverbai61 o.s.v. HD har dock uppenbarligen inte haft dylika teorier för strikt ansvar i åtanke. Avgörandet uttrycker principen, att det är rimligt att den som i en riskabel verksamhet eftersträvar vinst även far svara för därav oundvikliga risker oberoende av vållande.62 Denna princip står sig även utan hänvisningar till ofta tämligen obestämda antaganden oms. 174
30.58 Se Mähönen, LM 2000 s. 246 f. för en sådan »förklaring» av detta rättsfall.s. 174
31.59 Se Calabresi, Accidents, särskilt s. 286 ff., 312 ff.s. 174
32.60 Se Shavells resonemang ovan kap. 3.3.2.2. vid not 44-47.s. 174
33.61 Se Landos resonemang ovan kap. 3.3.2.2. vid not 48-51.s. 174
34.62 Denna principen för strikt ansvar torde i nordisk rätt ursprungligen ha introducerats av Ussing, Skyld. Se även allmänt om denna princip t.ex. Ek s. 78, Hoppu, LM 1998 s. 1051, Ståhlberg s. 146 ff., Wilhelmsson, Festskr. Bertil Bengtsson s. 533. 50 preventionseffekter.s. 174
35.Även i övrigt har man utanför området för farlig verksamhet i rättss. 175
36.praxis stundom stannat för ett strikt ansvar med liknande riskför-s. 175
37.delningshänsyn som i HD 1997:48. Bland HD:s praxis kan här hänvisass. 175
38.till exempelvis skador orsakade av betongbilar (HD 1990:55) ochs. 175
39.lyftkranar (HD 1991:156).63s. 175
40.I HD 1995:53 var det åter fråga om massvaccinering för avvärs. 175
41.jande av en hotande polioepidemi och statens ansvar för en sjukdoms. 175
42.som hade utbrutit som en biverkning av vaccineringen. Här motives. 175
43.rades ett strikt ansvar för staten med hänvisning till att vaccineringens. 175
44.hade framställts som obligatorisk och att varken de som anordnats. 175
45.vaccineringen eller de som skulle vaccineras hade kunnat förutse dens. 175
46.överraskande sjukdomen.64 — Jfr från t.ex. norsk praxis Rt 1960 s. 841. Redan en flyktig blick i nordisk rättspraxis om strikt ansvar utan direkt stöd av stadgande i lag visar dock, att domstolarna här knappast har känt sig helt främmande för preventionsargumentet.s. 175
47.I detta sammanhang kan hänvisas till t.ex. NJA 1991 s. 720.65 Fråga var om skada orsakad av vattenutsläpp från en fjärrvärmeanläggning. SvHD fann att drift av en sådan anläggning visserligen inte kunde betraktas som en farlig verksamhet. Men det ligger »i sakens natur» att allvarliga skador pga brott i rörsystem och därav följande utsläpp av hett vatten aldrig helt kan undvikas. Med beaktande av en samlad bedömning av bl.a. verksamhetens art och möjligheterna att täcka ansvaret genom försäkring, ansågs anläggningsinnehavaren ansvara för den inträffade skadan på basen av ett strikt ansvar.66 6 7 Och som ett ytterligare argument till stöd härför anfördes även: »Ett strängt ansvar för skador av den typ det här gäller bör också stimulera till att öka anläggningarnas säkerhet och därmed minska risken för skador»61 (kurs. här). 63 Fallen har ansetts ge uttryck för ett bristfällighetsansvar. Se Tulokas, DL 1991 s. 20 samt Wilhelmsson, Festskr. Bertil Bengtsson s. 530 f. 64 Se även om detta fall nedan kap. 4.4.2. vid not 147, 150-153. 65 Fallet har kommenterats av Nelson, SvJT 1992 s. 240 f., Hellner, JT 1991-92 s. 646 ff. Jfr f.ö. även från dansk Hojesteret-praxis t.ex. UfR 1963 s. 806 och UfR 1977 s. 40 där fakta i målen var liknande. 66 SvHD fann att utsläpp av hett vatten och vattenånga företer vissa likheter med sådana störningar som medför ett strikt skadeståndsansvar enligt miljöskadelagen (numera miljöbalken 32 kap.). Skadorna bedömdes ofta drabba någon som direkt eller indirekt står i kontraktsförhållande till den som driver anläggningen, vilken i praktiken har en monopolställning. Ytterligare betonades att denne till måttliga kostnader kunde täcka sitt ansvar genom försäkring. 67 Domen s. 725.s. 175
48.51s. 175
49.Ett strikt ansvar bedömdes m.a.o. i NJA 1991 s. 720 kunna ge upphov till en högre aktsamhetsnivå än ett culpaansvar.681 detta sammanhang kan man även peka på i den juridiska litteraturen förfäktade ståndpunker om strikt ansvar och prevention.69 En annan sak är sedan, att den rättsekonomiska teorin (ovan kap. 3.3.2.) utgår från att ett strikt ansvar inte ger upphov till en jämfört med culpaansvaret högre aktsamhetsnivå. Strikt ansvar knyts här till regleringen av aktivitetsnivån i en viss verksamhet.70 71s. 176
50.Från utomnordisk rättspraxis kan åter anföras t.ex. det amerikanska rättsfallet Escola v. Coca-Cola Bottling Co. of Fresno f där fråga var om en produktskada. Ett strikt skadeståndsansvar bedömdes i detta rättsfall vara motiverat bl.a. med hänvisning till önskemålet att minska antalet defekta produkter som sätts i omlopp:s. 176
51.»It is to the public interest to discourage the marketing of productss. 176
52.having defects thar are a menace to the public. If such productss. 176
53.nevertheless find their way into the market it is to the public interest tos. 176
54.place the responsibility for whatever injury they may cause upon thes. 176
55.manufacturer, who, even if he is not negligent in the manufacture of thes. 176
56.product, is responsible for its reaching the market. However, intermits. 176
57.tently such injuries may occur and however hazardly they may strike,s. 176
58.the risk of their occurance is a constant risk and a general one. Againsts. 176
59.such risk there should be general and constant protection and thes. 176
60.manufacturer is best situated to afford such protection.»72 I tysk rätt har Schmidt-Salzer utnyttjat detta fall i en diskussion om den preventiva betydelsen av ett strikt ansvar för miljöskador.73 74s. 176
61.Mera belysande i föreliggande sammanhang är dock t.ex. House of Lords avgörandet Cambridge Water Company v. Eastern Counties Leather Plc.™ Fallet gällde vattenförorening genom ett gift och förutsättningarna för strikt skadeståndsansvar enligt principerna i common law om ansvar för skada orsakad av farlig verksamhet på fastighet.75 Lord Coff of Chieveley anfördes. 176
62.68 Se även vidare om NJA 1991 s. 720 nedan kap. 4.4.2. vid not 142-144, 148-151.s. 176
63.69 Se t.ex. Ståhlberg s. 146 not 27 med hänvisning till Ussing, Skyld s. 119 f., Ek s. 247 ff. och Tulokas s. 322. Se härtill även t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 50.s. 176
64.70 Se ovan kap. 3.3.2.2., särskilt vid not 43-46.s. 176
65.71 (1944) 150 Psd 436.s. 176
66.72 (1994) 150 Psd 436, 441.s. 176
67.73 Schmidt-Salzer s. 151 f.s. 176
68.74 [1994] 1 All ER 53.s. 176
69.75 Särskilt Rylands v Fletcher (1866) L.R. 1 Ex. 265; affirmed (1868) L.R. 3 H.L. 330.1 detta fall hade A anlitat en självständig företagare B för att uppföra en vattenreser 52 i detta fall bl.a. följande:s. 176
70.»Its is of particular relevance that the present case is concerned withs. 177
71.environmental pollution. The protection and preservation of thes. 177
72.environment is now being perceived as being of crucial importance tos. 177
73.the future of mankind; and public bodies, both national and internas. 177
74.tional, are taking significant steps towards the establishment ofs. 177
75.legislation which will promote the protection of the environment, ands. 177
76.make the polluter pay for damage to the environment for which he iss. 177
77.responsible»™ (kurs. här). Cambridge Water är ett intressant fall från flera olika synpunkter. I detta sammanhang riktas uppmärksamheten mot att PPP här — låt vara att skadestånd inte utdömdes77 76 — knöts till en diskussion om prevention och ansvarsgrunden: PPP ansågs härvid svara mot ett strikt skadeståndsansvar för miljöskador, bl.a. med hänvisning till motsvarande utveckling i lagstiftningen.s. 177