NJA 1995 s 157 handlade som nämnts om andrahandshyra och det anmärks särskilt att detta skall behandlas annorlunda än fastighetsägarens uthyrning. Walin 1991 s 187–188, 1998 s 196–198.
Hänvisas från p. 114 (s. 101)
1.Ytterligare normargument mot ett skydd för fordringsägarna avsers. 95
2.sådana förhållanden där de framtida fordringarna utgör avkastning fråns. 95
3.ett annat objekt. Det är då fråga om fordringar som i stort sett bara ärs. 95
4.beroende av att sekundogäldenären stannar i förhållandet, såsom typiskts. 95
5.sett är fallet vid hyra av lösöre. Nära dessa fall ligger de förhållanden därs. 95
6.pantsättaren presterar något utöver objektet, såsom att fastighetsägarens. 95
7.vid fastighetshyra levererar energi och underhåll.s. 95
8.Avkastningsobjektet kan vara pantsatt för sig och om avkastnings-s. 95
9.fordringarna är pantsatta till en annan panthavare kan det uppstå ens. 95
10.konflikt mellan dessa panthavare såvida det inte är klart vilket värde soms. 95
11.respektive panthavare har rätt till. Det handlar således i viss mån om ens. 95
12.358 dubbelförfogandekonflikt. Vad som behandlas i detta avsnitt är dock fordringsägarnas skydd mot skador av att avkastningsfordringarna pantsätts.s. 95
13.För att förtydliga förhållandena kan vi använda i princip samma skiss som is. 96
14.avsnitt 6.3 ovan där det anges två förvärv, det första förvärvet och det senares. 96
15.förvärvet. Här i detta avsnitt är det ena förvärvet panträtt i objektet och dets. 96
16.andra förvärvet av panträtt i avkastningsfordringarna. Jag har valt atts. 96
17.benämna dessa objektspantförvärvet och fordringspantförvärvet. Eftersoms. 96
18.turordningen mellan dessa förvärv kan variera har jag i skissen lagt in ob-s. 96
19.jektspantförvärvet på två ställen; ovanför fordringspantförvärvet för att be-s. 96
20.teckna ett tidigare förvärv och under fordringspantförvärvet för att betecknas. 96
21.ett senare förvärv. Sekundogäldenären har i dessa sammanhang ställning avs. 96
22.nyttjanderättshavare el likn. Då det som sagt är skyddet för fordringsägarnas. 96
23.som behandlas är de övriga skissdetaljerna nedtonade.s. 96
24.359s. 96
25.6.7.4.1Normer om objektspanthavares företräde till avkastningens. 97
26.En första kategori av normargument som får betydelse för ford-s. 97
27.ringsägarnas skydd är ordinära normer om objektspanthavares rätt tills. 97
28.avkastningen. Det handlar alltså om fall där avkastningsfordringarnas. 97
29.inte alls är pantsatta. För dessa fall finns normargument för att ob-s. 97
30.jektspanthavaren skall ha företräde i avkastningen framför ford-s. 97
31.ringsägarna. Det sägs att avkastningen vid realisation av pant skall till-s. 97
32.falla panthavaren. För fast egendom och hyresfordringar finns UBs. 97
33.12:8. Enligt denna kan fastighetspanthavare (borgenär) begära att av-s. 97
34.kastning som förfaller efter utmätningen skall uppbäras av KFM ochs. 97
35.360 fördelas på samma sätt som likviden för fastigheten. Det finns också en regel om att avkastning i konkurs skall tillfalla objektspanthavare, KonkL 14:18.s. 97
36.Objektspanthavaren skall alltså ha företräde i all avkastning, i vart fall såvida inte avkastningsfordringarna är beroende även av att andra av pantsättarens resurser används för att tjäna in avkastningsfordringarna.s. 98
37.Det sagda omfattar alla förhållanden oavsett om sekundogäldenärens rätt har sakrättsligt skydd gentemot panthavaren och fordringsägarna. Om sekundogäldenärens rätt står sig får objektet realiseras med den belastning som sekundogäldenärens rätt innebär.s. 98
38.Till sammanhanget hör också att objektspanthavaren kan ha särskilt avtalat om panträtt i avkastningen. De anförda argumenten för objektspanthavarens företräde kan även hävdas för dessa fall.s. 98
39.Så var fallet i investorleasingfallet NJA 1995 s 367, se ovan avsn 6.2.5.1.s. 98
40.Panthavaren (investorn) fick företräde även till leasingavgifter som influtits. 98
41.efter konkursen. 6.7.4.2Normargument om att fordringsägarnas rätt skall följa ens. 98
42.tidigare objektspanthavares rätt till avkastningen De nyssnämnda normargumenten om objektspanthavarens rätt till avkastningen vid realisation kan hävdas även i förhållande till en fordringspanthavare. Om pantsättaren först pantsatt avkastningsobjektet till en panthavare och sedan avkastningsfordringarna till en annan panthavare kan det hävdas att objektspanthavaren vid realisation av objektspanten skall ha företräde framför fordringspanthavaren. Det finns normargument om att objektspanthavaren då skall ha företräde till de avkastningsfordringar som förfaller efter realisationens eller exekutionens inledande, se avsn 7.3. Omvänt innebär detta att fordringspanthavaren skall ha företräde till de fordringar som förfaller innan denna tidpunkt. Vissa normargument talar dock för att intjänandetidpunkten skall vara avgörande och inte förfallodagen, se avsn 7.3.s. 98
43.För fordringsägarna är det också av intresse om ett eventuellt överhypotek för objektspanthavaren anses kunna hänföras till just avkastningsfordringarna och fordringspanthavaren då anses ha företräde framför fordringsägarna såsom sekundärpanthavare. Det skulle då kunna hävdas att objektspanthavaren såsom primärpanthavare skulle kunna göra ett val avseende vilken pant han vill ta betalt ur och fordringsägar-s. 98
44.361s. 98
45.nas rätt skulle bli beroende härav. Några normargument för en sådans. 99
46.uppdelning synes dock inte finnas.s. 99
47.Mot tillämpning av nämnda valrätt och uppdelning i två objekt kans. 99
48.också anföras normargument som specifikt hävdar objektspanthavarenss. 99
49.företräde och begränsningen av fordringspanthavarens rätt till de ford-s. 99
50.ringar som förfallit innan realisationen. Med andra ord skall ford-s. 99
51.ringsägarna ha företräde framför fordringspanthavaren i ett eventuellts. 99
52.överhypotek efter att objektspanthavaren tagit betalt ur objektet och dens. 99
53.avkastning som förfallit under realisationen.s. 99
54.I förhållande till den ovan anförda frysningsprincipen leder detta till ett an-s. 99
55.nat resultat. Med frysningsprincipen skall fordringspanthavaren ha företrädes. 99
56.redan genom denuntiationen om konkursboet inte kan avbryta sekundogäl-s. 99
57.denärens rätt (nyttjanderätt). De nyss anförda normargumenten innebärs. 99
58.emellertid att fordringspanthavaren ändå inte får företräde när det handlars. 99
59.om avkastningsfordringar och förfallodag efter realisationen.s. 99
60.Vad som sagts om objektspanthavarens företräde framför fordringspant-s. 99
61.havaren avser de fall då inget särskilt kan anses avtalat om de respektives. 99
62.panträtternas omfattning. Om det t(cid:0)ex anses avtalat att objekts-s. 99
63.panthavaren skall vara efterställd en senare fordringspantförvärvare ellers. 99
64.inte ens vid pantrealisation ha rätt till avkastning, har de anförda norm-s. 99
65.argumenten betydligt mindre bärighet, jfr nästa avsnitt. Det kan då fås. 99
66.betydelse om sekundogäldenärens rätt står sig mot objektspanthavarens. 99
67.och fordringsägarna.s. 99
68.6.7.4.3Normargument om att fordringsägarnas rätt skall följa ens. 99
69.senare objektspanthavares rätt till avkastningens. 99
70.När det är fordringspanthavaren som gjort det första förvärvet ochs. 99
71.objektspanthavaren det senare, kan objektspanthavaren vara i ond tro oms. 99
72.fordringspantens existens. Ett sådant avtal kan, åtminstone i en del fall,s. 99
73.jämställas med ett avtal där objektspanthavaren accepterar att endast has. 99
74.en panträtt i objektet som är efterställd fordringspanthavaren. Det finnss. 99
75.normargument om att objektspanthavarens realisationsrätt då skall varas. 99
76.begränsad till de fall fordringspanthavaren inte har något krav ellers. 99
77.avtalet som genererar avkastning (nyttjanderättsavtalet) har löpt ut, ses. 99
78.avsn 7.3. Alternativt skulle objektspanthavaren kunna realisera objektets. 99
79.med nyttjanderätts- och fordringspanträttsbelastningarna.s. 99
80.Fordringsägarna är emellertid inte i samma position som objekts-s. 99
81.panthavaren. Att objektspanthavaren godtagit fordringspanträtten ochs. 99
82.därmed indirekt nyttjanderätten, har inte betydelse om man hävdars. 99
83.362 normargumentet att nyttjanderätten inte står sig mot fordringsägarna. Om nyttjanderätten därför faller så blir läget detsamma som om nyttjanderättsavtalet löpt ut. I så fall kan objektspanthavaren realisera objektet utan belastningar och fordringsägarna få utdelning ur ett eventuellt överhypotek.s. 99
84.Det skulle också kunna hävdas att objektspanthavaren skall vara efterställd fordringsägarna så länge fordringspanträtten består vid inledande av exekution. Tanken är då att eftersom objektspanthavaren accepterat att vara efterställd fordringspanträtten, så skall han inte få ett bättre läge för att fordringsägarna vill ha exekution. Med en sådan lösning skulle objektspanträtten bli latent och väckas till liv först när fordringspanträtten utsläckts.s. 100
85.Förhållandena kan hävdas bli helt annorlunda om objektspanthavaren inte anses behöva acceptera fordringspanten. Ett skäl härför skulle kunna vara att objektspanthavaren gör ett godtrosförvärv. Om objektspanthavaren inte anses behöva acceptera fordringspanten kan lösningen bli densamma som den som skissats i föregående avsnitt 6.7.4.2. Objektspanthavaren får då företräde till belopp som förfaller under realisationen och fordringspanthavaren till de belopp som förfallit innan denna. Det finns normargument som hävdar denna ordning oavsett godtrosförvärv. Den kan uttryckas som att avkastningsobjektet skall utgöra det centrala kreditunderlaget. 6.7.4.4Normargument om fordringsägarnas rätt då avkastningsob-s. 100
86.jektet inte pantsatts Slutligen har vi då de fall där någon panträtt aldrig upplåtits avseende objektet och det således endast är fordringspanthavaren som har panträtt. Här kan anföras de normargument som ovan hävdats för ett företräde då sekundogäldenärens rätt (nyttjanderätt) inte står sig vid exekution. Det blir då ingen avkastning och således ingen pant för fordringspanthavaren.s. 100
87.Mot bakgrund av vad som hävdats om att en objektspanthavare inte skulle behöva acceptera fordringspanten, t(cid:0)ex för att avkastningsobjektet skall vara det centrala kreditunderlaget, kan emellertid också hävdas att inte heller fordringsägarna skall behöva acceptera fordringspanten. I så fall spelar det ingen roll om sekundogäldenärens nyttjanderätt står sigs. 100
88.363s. 100
89.eller inte. Fordringspanthavaren får ändå endast företräde till vad soms. 101
90.förfallit, eller intjänats, vid exekutionens inledande.s. 101
91.En sådan ordning ger alltså ett annat resultat än den ovan anförda frys-s. 101
92.ningsprincipen. Istället för företräde redan genom denuntiationen när kon-s. 101
93.kursboet inte kan avbryta sekundogäldenärens rätt (nyttjanderätt) får ford-s. 101
94.ringspanthavaren ändå inte får företräde när det handlar om avkastnings-s. 101
95.fordringar och förfallodag efter realisationen.s. 101
96.I sammanhanget är det ovan behandlade rättsfallet NJA 1995 s(cid:0)157s. 101
97.aktuellt, se avsn 6.7.3. Fordringspanthavaren fick här genom denuntia-s. 101
98.tionen företräde i andrahandshyror framför fordringsägarnas utmät-s. 101
99.nings- och kvarstadskrav mot samma andrahandshyror. Något krav pås. 101
100.intjänande uppställdes inte. Rättsfallet kan här hävdas som normargu-s. 101
101.ment som talar mot nyssnämnda normargument och för att ford-s. 101
102.ringspanthavaren skall ha företräde.s. 101
103.Ovan har detta fall anförts för en förskottsnorm. I doktrinen har det emel-s. 101
104.lertid såväl före som efter rättsfallet anförts argument där man inte fästers. 101
105.något avseende vid om det är fråga om förskottsbetalning eller inte. I dom-s. 101
106.skälen står det – ”För detta talar också att hyra som regel betalas i förskotts. 101
107.och sålunda förfaller till betalning innan den kan sägas vara intjänad” – ochs. 101
108.denna formulering kan uppfattas som att förskottsvillkoret inte var en nöd-s. 101
109.vändig betingelse för att pantsättningen skulle godtas. Med normargumen-s. 101
110.ten för denna linje är det istället fordringarnas karaktär av avkastning ellers. 101
111.brist på jämförbarhet med fortlöpande arbetsskyldighetsprestation som ärs. 101
112.avgörande.s. 101
113.Det hävdas då dock uttryckliga undantag för bl(cid:0)a avkastning från fasts. 101
114.egendom. Hade det således varit fråga om att en fastighetsägares. 101
115.pantsatt hyresfordringar gentemot en förstahandshyresgäst skulle i varts. 101
116.fall fastighetspanthavarna haft företräde och därmed möjligen ocksås. 101
117.fordringsägarna.s. 101
118.En annan möjlig begränsning som kan hävdas hos detta normargu-s. 101
119.ment är att rättsfallet handlade om exekutionsformen utmätning ochs. 101
120.utmätning just av avkastningsfordringarna. Således skulle det kunnas. 101
121.hävdas att normargumentet inte skall tillmätas betydelse vid konkurss. 101
122.eller vid utmätning av avkastningsobjektet som sådant.s. 101
123.364s. 101