Enligt HD (Erik Nyman, Broomé, Gad, Lind och Beckman) i NJA 1985 s 121; 134. Lennander 1977 s 91–93. Håstad 1980 s 70, 78, 83. Rodhe 1956 s 156. Jfr Walin 1998 s 233–239. Lindskog 1993 s 415–418.
Hänvisas från p. 4 (s. 89)
1.Mot en skyldighet att dela upp betalningen kan också anföras att det pås. 89
2.flera håll uttalats att sekundogäldenären som regel har möjlighet att meds. 89
3.befriande verkan betala hela den pantsatta fordran till panthavaren. Dets. 89
4.talas om en övervägande uppfattning i nordisk doktrin. Sekundogäl-s. 89
5.denären kan med stöd härav betala till panthavaren så länge ingen avs. 89
6.pantavtalsparterna uttryckt något särskilt angående betalningen, annats. 89
7.än att panthavaren förvärvat panträtt.s. 89
8.Till sammanhanget hör SkbrL 30(cid:0)§ jämfört med 10(cid:0)§. Denna regels. 89
9.om befriande betalning anger inget undantag för överhypotek och kans. 89
10.på så vis hävdas som stöd för att sekundogäldenären kan betala helas. 89
11.beloppet till panthavaren. Detta är dock ingen självklar slutsats. Dets. 89
12.kan istället hävdas att den ogiltighetsterm som används i regeln ocksås. 89
13.omfattar den omständigheten att pantsättaren har den rätt han har tills. 89
14.överhypoteket. Om sekundogäldenären försätts i ond tro om att dets. 89
15.238 existerar ett överhypotek skulle någon betalning med befriande verkan därför inte kunna ske.s. 89
16.Emot den nämnda normen har en helt motsatt uppfattning hävdats för åtminstone de fall pantavtalsparterna inte är överens om att sekundogäldenären skall betala hela fordran till panthavaren. Det hävdas att sekundogäldenären skall uppgift om huvudkreditens belopp från panthavaren och kontrollera denna uppgift med pantsättaren. Dessa skyldigheter anges som en följd av en samtidigt uppställd norm om att panthavaren inte utan särskilt bemyndigande kan kräva mer än huvudkreditens belopp. Således innebär denna argumentationslinje ett tydligt ställningstagande för en uppdelningsskyldighet. Sekundogäldenären skyddas inte mot rättighetsdelningen utan får tvärt om t(cid:0)o(cid:0)m bära kostnaderna för att utreda förhållandena.s. 90
17.Till saken hör vidare olika normargument om en generell skyldighet att dela upp betalningen eller m(cid:0)a(cid:0)o om en borgenär kan överlåta delar av en fordran till olika förvärvare? I dessa fall är avtalsparterna överens om en uppdelning vilket gör normargumenten intressanta för de fall pantavtalsparterna är överens. Emellertid finns det normargument både för och emot. Det finns således normargument som talar för en generell skyldighet att dela upp betalningen. Å andra sidan finns normargument för en helt motsatt princip. En uppdelning anses med dessa inte möjlig eftersom en sådan försämrar sekundogäldenärens ställning.s. 90
18.En annan sak är att uppdelningar förefaller ha förekommit i praktiken utans. 90
19.att sekundogäldenären invänt mot detta. En utbrett sådan praxis skulles. 90
20.möjligen utvecklas till en sedvana och beaktas därefter, men ett sådant för-s. 90
21.farande är knappast vedertaget. Däremot förekommer det att vissa ford-s. 90
22.ringsavtal är sådana att en uppdelning är förutsatt, så t(cid:0)ex fordran på bank-s. 90
23.tillgodohavanden.s. 90