Beträffande rättsliga motiveringar av Post- och Bankgirots status kan hävdas att för- hållandena påminner om förhållandena för ombud med självständig fullmakt. Postgirot och bankgirot får anses ha självständiga fullmakter med behörighet att motta betalning för borgenären. Den självständiga fullmakten är uttryckt genom post- och bankgirots res- pektive kataloger. Stöd för en sådan tolkning finns i HD:s domskäl i NJA 1988 s 312. HD menade att girot åtminstone i ett fall där borgenären anvisat gäldenären att betala via postgiro, framstår som ombud för borgenären, (s 318). (Fallet rörde betalningstidpunkten vid betalning via postgiro.) Jfr Lehrberg 1999 s 60–74. Håstad 1998 s 162.
Hänvisas från p. 2 (s. 22)
2.I den mån man kan tala om särskilda regler för hur betalning skall ske, annat än i fråga om valuta, kan man konstatera att några sådana regler med formell allmän tillämplighet inte finns. I den nämnda regeln JB 12:20 finns dock ett särskilt påpekande om att betalning alltid får ske genom postanvisning, postgiro eller bankgiro. Huvudregeln i SkbrL 3(cid:0)§ innebär naturligtvis inte heller att gäldenären personligen måste infinna sig hos borgenären. Gäldenären kan istället skicka betalningen med bud och posten kan genom vanlig post, postanvisning eller postgiroavi fungera som sådant. Liksom borgenären måste acceptera betalning genom bud måste han acceptera någon som får anses utgöra sitt eget behöriga ombud. Detta stöds av avtalslagens fullmaktsregler. Om man utgår från ombudskonstruktionen är det vanligaste exemplet på ombud i dessa sammanhang Post- och Bankgiro. Beträffande moderna betalningsformer finns det dock inte nödvändigtvis anledning att binda sig vid allmänna juridiska konstruktioner. Även om betalning via Post- och Bankgiro i viss mån kan motiveras med fullmaktsanalogier förefaller dets. 22