Beträffande rättsliga motiveringar av Post- och Bankgirots status kan hävdas att för- hållandena påminner om förhållandena för ombud med självständig fullmakt. Postgirot och bankgirot får anses ha självständiga fullmakter med behörighet att motta betalning för borgenären. Den självständiga fullmakten är uttryckt genom post- och bankgirots res- pektive kataloger. Stöd för en sådan tolkning finns i HD:s domskäl i NJA 1988 s 312. HD menade att girot åtminstone i ett fall där borgenären anvisat gäldenären att betala via postgiro, framstår som ombud för borgenären, (s 318). (Fallet rörde betalningstidpunkten vid betalning via postgiro.) Jfr Lehrberg 1999 s 60–74. Håstad 1998 s 162.
Hänvisas från p. 2 (s. 22)
1.Sekundogäldenärens skador av ändringar i betalningsprestationen skall ses mot bakgrund av betalning i allmänhet. Frågan om var betalning av en fordran skall ske i allmänhet regleras i SkbrL 3(cid:0)§. Enligt denna skall fordran i princip betalas i borgenärens bostad eller affärslokal när inget annat avtalats, men det framgår av lagmotiven att man förutsatt att betalning kan ske med hjälp av postservice o likn, se nedan. Motsvarande regel återfinns i den modernare regeln om betalning av hyra i JB 12:20 från 1984. Om borgenären inte kan nås finns regler om nedsättning i lagen 1927:56 om nedsättning av pengar hos myndighet, NedsL.s. 22
2.I den mån man kan tala om särskilda regler för hur betalning skall ske, annat än i fråga om valuta, kan man konstatera att några sådana regler med formell allmän tillämplighet inte finns. I den nämnda regeln JB 12:20 finns dock ett särskilt påpekande om att betalning alltid får ske genom postanvisning, postgiro eller bankgiro. Huvudregeln i SkbrL 3(cid:0)§ innebär naturligtvis inte heller att gäldenären personligen måste infinna sig hos borgenären. Gäldenären kan istället skicka betalningen med bud och posten kan genom vanlig post, postanvisning eller postgiroavi fungera som sådant. Liksom borgenären måste acceptera betalning genom bud måste han acceptera någon som får anses utgöra sitt eget behöriga ombud. Detta stöds av avtalslagens fullmaktsregler. Om man utgår från ombudskonstruktionen är det vanligaste exemplet på ombud i dessa sammanhang Post- och Bankgiro. Beträffande moderna betalningsformer finns det dock inte nödvändigtvis anledning att binda sig vid allmänna juridiska konstruktioner. Även om betalning via Post- och Bankgiro i viss mån kan motiveras med fullmaktsanalogier förefaller dets. 22
3.171s. 22
4.viktigaste skälet för att acceptera sådana betalningar vara att det är så dets. 23
5.går till.s. 23
6.Huvudregeln om betalning är således borgenärens bostad eller lokal.s. 23
7.I praktiken är det vanligt att borgenären också aktivt anvisar dennas. 23
8.betalningsort genom t(cid:0)ex en anvisning om att betala via postgiro. Enligts. 23
9.SkbrL 3(cid:0)§ 2(cid:0)st kan en borgenär emellertid istället anvisa en annan betal-s. 23
10.ningsort såvida detta inte medför väsentlig kostnad eller olägenhet.s. 23
11.Att betala till ny adress innebär vanligtvis inget större besvär för se-s. 23
12.kundogäldenären. Eftersom sekundogäldenären oftast kan betala via giros. 23
13.påverkar borgenärsbytet betalningsrutinen obetydligt. Om panthavarens. 23
14.inte har giro får sekundogäldenären vissa kostnader för betalningen. Atts. 23
15.skicka en postanvisning kostar t(cid:0)ex 75 kr och en utbetalningsavi övers. 23
16.postgirot 15 kr, respektive 5 kr för internetvarianten. Frågan är nus. 23
17.vilket skydd sekundogäldenären har mot denna typ av skador?s. 23
18.5.3.1.1Skydd mot väsentlig olägenhet eller kostnads. 23
19.Det finns ganska tydliga normargument för att sekundogäldenären soms. 23
20.regel skall stå kostnaderna för betalningsändringar. Förutom den ovans. 23
21.nämnda anvisningsrätten enligt SkbrL 3(cid:0)§ 2(cid:0)st kan 3(cid:0)§ 1(cid:0)st hävdas förs. 23
22.att fullgörandet efter omsättning skall flyttas till panthavarens bostads. 23
23.eller affärslokal.s. 23
24.Det handlar då närmast om en motsatsvis tolkning av tredje meningen. Därs. 23
25.används ordet ”övergår” vilket skiljer sig från SkbrL:s terminologi i övrigt. Is. 23
26.10(cid:0)§ anges lagens huvudterminologi genom påpekandet om att ordet ”över-s. 23
27.låtelse” betecknar såväl överlåtelse som pantsättning. När man i 22(cid:0)§ 2(cid:0)sts. 23
28.velat markera denna regels begränsade tillämplighet har man använt ordets. 23
29.”Säljer”. Ordet ”övergår” kan hävdas avse såväl överlåtelse som annat fång,s. 23
30.t(cid:0)ex arv eller bodelning. Även pantsättning kan falla in under denna terms. 23
31.även om panthavarens rätt till betalning innan pantrealisationsstadiet ocksås. 23
32.kan motiveras med borgenärens anvisningsrätt, se nästa avsnitt.s. 23
33.Avsnittet är skrivet utifrån förutsättningen att sekundogäldenären intes. 23
34.invänder eller inte har möjlighet att invända mot pantsättningen i sig. Unders. 23
35.de förutsättningarna är det genom 3(cid:0)§, 10(cid:0)§ och 29(cid:0)§ SkbrL alltså ganskas. 23
36.172s. 23
37.tydligt att panthavaren har rätt att kräva betalning såsom borgenär. Frågans. 24
38.huruvida sekundogäldenären alls är skyldig att finna sig i pantsättningen be-s. 24
39.handlas i avsnitt främst i avsn 5.6, 5.9 och 5.10. Det finns emellertid normargument mot att sekundogäldenären skall stå några egentliga kostnader. Enligt SkbrL 3(cid:0)§ 2(cid:0)st har sekundogäldenären vid borgenärens anvisning skydd mot väsentlig olägenhet eller kostnad. Visserligen saknas en sådan formulering i formuleringen om omsättning (3(cid:0)§ 1(cid:0)st), men de praktiska likheterna mellan st(cid:0)1 och st(cid:0)2 i detta avseende är stora. Dessutom bygger st(cid:0)1 och regeln om att betalningsorten ändras vid omsättning, på antagandet att den ”... icke i allmänhet är ägnad att, genom ökade kostnader för betalningens verkställande eller dylikt, väsentligen försämra gäldenärens ställning.”s. 24
40.Eftersom ordalydelsen i 3(cid:0)§ 2(cid:0)st är ”väsentlig olägenhet eller kostnad” kans. 24
41.man möjligen tveka över om väsentlighetsrekvisitet avser både olägenhets. 24
42.och kostnad. En sådan tvekan kan förstärkas av formuleringen i 3(cid:0)§ 3(cid:0)st soms. 24
43.endast talar om ”kostnad och skada”. Mot bakgrund av att man i det nämn-s. 24
44.da förarbetscitatet talar om ”väsentligen försämra gäldenärens ställning” kans. 24
45.hävdas att väsentlighetsrekvisitet även skall omfatta kostnadsposten. Härutöver talar också faktaargument för att sekundogäldenären skall skyddas mot väsentliga olägenheter och väsentliga kostnader. Det kan nämligen hävdas att sekundogäldenären endast bör bära kostnader som är mindre än nyttan av omsättningen. Skador som är stora och ovanliga bör förvärvaren stå så att han måste kalkylera med dem för att i det enskilda fallet avgöra om nyttan är större än skadorna.s. 24
46.En intressant fråga är sedan vilka kostnader som kan räknas som väsentliga. I linje med den nyssnämnda teorin om fakta bakom väsentlighetsbegränsningen är det effektivt att ställa kostnaden i relation till vad betalning normalt kostar. Onormalt stora kostnader riskerar att vara större än nyttan. De bör därmed utsättas för en kalkyl i det enskilda fallet. Panthavaren behöver då heller inte skaffa någon annan information än om hur kostnaderna för det betalningssätt han kommer att kräva förhåller sig till de normala kostnaderna. En onormal kostnad kan dock accepteras om den är lägre än kostnaderna som sekundogäldenären skulle haft om omsättning inte skett, d(cid:0)v(cid:0)s för betalning till pantsättaren, den ursprunglige borgenären.s. 24
47.Det nämnda huvudalternativet skulle, tillämpat på de ovan nämnda betalningsformerna, innebära att betalning via postanvisning utgör en ovanligt stor kostnad eftersom betalning via girosystemen förefaller vara den form som helt dominerar.s. 24
48.173s. 24
49.Det finns också värdeargument i frågan om skydd mot väsentligas. 25
50.kostnader. Att utsätta ekonomisk svaga gäldenärer för kostnader som ärs. 25
51.väsentliga i förhållande till deras ekonomi kan anses orimligt. För en dels. 25
52.subjekt kan postanvisningsavgiften om 75 kronor kanske anses vara ens. 25
53.orimlig kostnad.s. 25
54.Det skall dock påpekas att förvärvarens risker alternativt kostnader för in-s. 25
55.formation inför förvärvet ökar om man sätter kostnaderna för betalning is. 25
56.relation till sekundogäldenärens förmögenhetsförhållanden. Förvärvarens. 25
57.måste ju då ta reda på sekundogäldenärens förmögenhetsförhållanden för atts. 25
58.veta vem som skall stå kostnaden för det betalningssätt som man använders. 25
59.för att betala till förvärvaren.s. 25
60.Det kan i sammanhanget också nämnas att man i projektet Principles ofs. 25
61.European Contract Law föreslår att borgenären skall kunna dirigera gälde-s. 25
62.nären att betala vart som helst inom Europeiska Unionen. Gäldenären skalls. 25
63.då dock ges ersättning för ökade kostnader.s. 25
64.Sammanfattningsvis talar argumenten ganska tydligt för att ge sekundo-s. 25
65.gäldenären skydd mot väsentlig olägenhet eller kostnad. Särskilt starkas. 25
66.är härvid normargumenten. I den miljö där finansinstituten i allt högres. 25
67.grad tar betalt direkt för de enskilda transaktionerna kan denna regels. 25
68.kanske få en mer uppmärksammad betydelse än vad som hittills förefal-s. 25
69.ler ha varit fallet.s. 25
70.Till sammanhanget hör också att det finns ett tydligt skydd för sekundogäl-s. 25
71.denären i ett visst fall. När fordran övergått till panthavare i annat land hars. 25
72.sekundogäldenären rätt att betala på den tidigare betalningsorten. Detta kans. 25
73.naturligtvis vålla vissa problem om inte panthavaren finns på plats. Om frå-s. 25
74.gan inte i det konkreta fallet får en praktisk lösning genom t(cid:0)ex att pantha-s. 25
75.varen anvisar annat betalningssätt måste sekundogäldenären få deponera be-s. 25
76.talningen, jfr 3(cid:0)§ 3(cid:0)st SkbrL och 1(cid:0)§ NedsL.s. 25
77.En särskild fråga är vad rättsföljden av ovan nämnda skydd mot väsent-s. 25
78.lig olägenhet eller kostnad skall vara. Lydelsen av SkbrL 3(cid:0)§ som anger atts. 25
79.pantsättaren ”äge” anvisa, d(cid:0)v(cid:0)s har rätt att anvisa, kan närmast anföras förs. 25
80.att panthavaren måste göra upp med sekundogäldenären för att kunnas. 25
81.åstadkomma en betalning som orsakar väsentlig olägenhet eller kostnad.s. 25
82.Det finns dock en norm som skulle kunna hävdas för att sekundogäldenärens. 25
83.skulle vara skyldig att betala även i de fallen, men då istället ha rätt till kom-s. 25
84.pensation. I HB 12:8 finns en regel om rätt till ersättning för nödig kostnads. 25
85.för den som haft sådan avseende nedsatt gods. Varken fakta eller värdear-s. 25
86.gument synes dock övervägande tala för denna senare lösning. En borgenärs. 25
87.måste kunna tillgodose sina intressen på annat sätt än att sekundogäldenä-s. 25
88.ren skall kunna förpliktigas att utföra tjänster, om än tjänster för vilka se-s. 25
89.kundogäldenären skulle kunna få ersättning genom kvittning med skulden.s. 25
90.174 5.3.1.2Avtalat betalningssätt Anmärkningsvis skall noteras att en blivande gäldenär kan skydda sig mot kostnader för betalning kan genom att avtala om begränsningar för dessa kostnader. Ett villkor om att betalning skall ske via postgiro eller att sekundogäldenärens kostnader för betalning inte får överstiga 5 kronor kan i enlighet med 27(cid:0)§ SkbrL hävdas mot såväl pantsättaren som panthavaren.s. 25
91.En annan anmärkning rör avtalsvillkor som ger sekundogäldenären rätt atts. 26
92.betala till exempelvis ett visst konto som innehas av pantsättaren och det ärs. 26
93.klart att denna rätt inte ändras p(cid:0)g(cid:0)a en omsättning. Med hänsyn till sak-s. 26
94.rättsliga krav skulle ett sådant villkor sannolikt medföra att fordran inte kans. 26
95.omsättas med sakrättslig verkan.s. 26