1.3 2.6.1 Bakgrund I de förenade målen C-240/98-244/98 Océano Grupo Editorial SA mot Rocio Murciano Quintero samt mellan Salvat Editores SA mot José M. Sanchez Alcön Prades, José Luis Copano Badillo, Mohammed Berroane och Emilio Vinas Feliu uppkom vid EG-domstolen frågan om en nationell domstol självmant skulle vara förpliktigad att undersöka om avtalsvillkor i konsumentavtal är oskäliga med hänsyn till rådets direktiv (93/13/EEG) om oskäliga villkor i konsumentavtal.469 EG-domstolens svar (dom den 27 juli år 2000) blev jakande.s. 26
2.EG-domstolens ställningstagande är intressant både ur ett nationellt och ett internationellt privaträttsligt perspektiv. När det gäller materiella och internationellt processrättsliga konsumentskyddsreglers efterlevnad aktualiserar förhandsavgörandet bl.a. frågor om parters rätt att förfoga över processens ram och nationella domstolars officialprövning.s. 26
3.Bakgrunden till Océano-målet var att säljare med säte i Barcelona sålt uppslagsverk på avbetalning till konsumenter i Spanien. Avtalen innehöll s.k. prorogationsklausuler om att behörig domstol skulle utgöras av domstolarna i Barcelona. Där hade ingen av konsumenterna hemvist, men det 122 var alltså där säljarna hade sina säten. Sedan konsumenterna underlåtit att betala de belopp som de var skyldiga att erlägga väckte säljarna talan mot konsumenterna vid domstol i Barcelona, inom ramen för ett summariskt betalningsförfarande. Säljarna yrkade att konsumenterna skulle förpliktas utge förfallna belopp. Utan att delge konsumenterna stämningsansökningarna förklarade den spanska domstolen målen vilande och vände sig till EG-domstolen med följande fråga: ”Kan en nationell domstol ex officio bedöma huruvida ett villkor är oskäligt eller inte innan den beslutar om en ansökan kan tas upp till sakprövning vid allmän domstol, med hänsyn till konsumentskyddet i rådets direktiv (93/13/EEG) om oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal?” Enligt EG-domstolen skall tolkningsfrågan besvaras så att en nationell domstol ”ex officio får bedöma huruvida ett villkor i det avtal som har lagts fram för den är oskäligt, när den undersöker huruvida en ansökan som har getts in till de nationella domstolarna kan tas upp till sakprövning”.470 Inledningsvis konstaterar dock EG-domstolen att prorogationsklausulen uppfyllde alla kriterier för ett oskäligt avtalsvillkor enligt direktivet. Ett avtalsvillkor som medför att en konsument måste godta exklusiv behörighet vid en avlägset belägen domstol kan göra det svårt för henne att inställa sig. Det finns t.o.m. enligt EG-domstolen en fara för att konsumenter i tvister om blygsamma belopp därför helt avstår från att väcka talan eller gå i svaromål. Således skulle prorogationsklausulen anses vara ett oskäligt avtalsvillkor enligt direktivet. Den har nämligen inte varit föremål för individuell förhandling och medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten.471 När det gäller frågan om en nationell domstol ex officio kan bedöma ett avtalsvillkors oskälighet lägger EG-domstolen vikt vid direktivets syfte. Genom direktivet etableras ett skyddssystem till förmån för den i förhandlingsposition och i informationsnivå svagare konsumenten. Skyddssystemet innebär att medlemsstaterna skall föreskriva att oskäliga avtalsvillkor inte är bindande för konsumenterna.472 Det målet skulle inte kunna uppnås om konsumenterna var skyldiga att själva göra gällande att sådana villkor är oskäliga. EG-domstolen underströk därför att ävens. 26
4.123 om de flesta medlemsstater tillåter att enskilda företräder sig själva i tvister om mindre värden, finns en inte obetydlig risk för att konsumenten, bl.a. på grund av okunnighet, inte gör gällande att det villkor hon ställs inför är oskäligt. Enligt EG-domstolen kan ett fungerande konsumentskydd endast uppnås om en nationell domstol får bedöma ett sådant villkor ex officio.s. 27
5.Den intervenerande franska regeringen påpekade att direktivets system kräver att medlemsstaterna i förebyggande syfte vidtar särskilda kollektiva åtgärder som syftar till att avlägsna missbruk som är till skada för konsumenternas intressen.473 Mot den bakgrunden är det enligt den franska regeringen svårt att föreställa sig att en domstol i en tvist mellan enskilda parter skulle tillämpa ett oskäligt avtalsvillkor av den enda anledningen att konsumenten inte har gjort gällande att det är oskäligt.474 I linje härmed betonade EG-domstolen att den möjlighet som en domstol har att ex officio granska om ett avtalsvillkor är oskäligt är ett medel ägnat dels att uppnå direktivets syfte om att förhindra att konsumenter blir bundna av oskäliga avtalsvillkor, dels ett medel för att förverkliga de mer offentligrättsliga målen med direktivet. En officialprövning kan ha avskräckande effekt som leder till att näringsidkare avstår från att använda oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal. 3.2 .6.2 Vilka konsekvenser har domen ur ett svenskt perspektiv? Av EG-domstolens dom i Océano-målet synes följa att en svensk domstol självmant kan avvisa en stämningsansökan i anledning av bristande behörighet, då denna behörighet grundas på en oskälig prorogationsklausul.s. 28
6.Hos oss synes detta ha varit en främmande tanke.475 Tvingande konsumentskyddsregler skyddar konsumenter genom att överenskommelser som träffats före tvistens uppkomst och som strider mot tvingande regler är ogiltiga. Inget hindrar dock att parterna efter tvistens uppkomst träffar överenskommelser som står i strid med de tvingande reglerna. Detta gäller även om konsumenten går miste om det skydd som tvingande regler ger, t.ex. som en följd av att hon inte kände till reglernas innehåll. Det sagda innebär att konsumenttvister skall handläggas av allmän domstol enligt regler om dispositiva tvistemål även om det innebär en tillämpning av tvingande civilrättsliga regler.476 124 Konsumentskyddets efterlevnad i civilrättsliga tvister i Sverige utgår från att bedömningen av om ett villkor är oskäligt görs med hänsyn till hur parterna utformar sin talan. En domstol kan inte utdöma annat eller mera än vad part yrkat i behörig ordning, och endast lägga till grund för domen omständigheter som åberopats av part.477 För att oskäliga avtalsvillkor skall bedömas av svensk domstol förutsätts med andra ord viss aktivitet från någondera parts sida. EG-domstolen ansåg att en mer aktiv officialprövning från den nationella domstolens sida var nödvändig för att utjämna obalansen mellan avtalsparterna och för att säkra att EG-rättsliga konsumentskyddsregler får sin avsedda kompenserande verkan. Man skulle visserligen kunna hävda att en svensk domstol kan utöva officialverksamhet vid den materiella processledningen och därigenom tillgodose konsumentens behov av skydd.478 Materiell processledning förutsätter emellertid att en stämning utfärdats, vilket inte är ett krav enligt avgörandet i Océano-målet. Domen innebär emellertid inte en obligatorisk skyldighet för svenska domstolar att avvisa mål där behörighet grundats på ett oskäligt prorogationsavtal: domstolen får avvisa, men den måste inte. Därutöver ges inga besked om under vilka förutsättningar en domstol kan utöva denna officialverksamhet och ingripa eller avstå från att ingripa. Det är dessutom osäkert om en ex officio-granskning gäller enbart 1993 års direktiv och därpå grundade svenska regler eller om man kan förutsätta att en sådan granskning kan äga rum även i andra fall där konsumenters rättsliga ställning berörs och där det finns skyddsreglering baserad på EG:s rättsakter. Det som EG-domstolen konstaterade i Océano-avgörandet kan sägas vara aktuellt för nästan alla konsumenttvister; konsumentskyddsregler får inte sin avsedda kompenserande verkan om inte skyddet kan tillvaratas i praktiken. En annan fråga av intresse för denna studie är vilken relevans avgörandet kan tillmätas när det gäller oskäliga avtalsvillkor i gränsöverskridande konsumentavtal. Kan en svensk domstol ex officio avvisa en stämningsansökan på grund av att det prorogationsavtal som ger domstolen internationell behörighet anses oskäligt? Eller omvänt, kan en svensk domstol ta upp en utlandsanknuten tvist trots att någon behörighetsgrund inte angivits? Ett prorogationsavtal i ett gränsöverskridande konsumentavtal kan anses oskäligt om det tvingar en konsument att svara eller väcka talan vids. 28
7.125 en domstol i ett land långt ifrån hennes hemland.479 Man kan befara att t.ex. geografiska avstånd, kostnader och främmande språk och rättskultur avskräcker konsumenter från att tillvarata sin rättsenliga intressen vid en domstol i ett annat land. Detta är samma skyddsbehov som EG-domstolen identifierade i Océano-målet. I likhet med Océano-målet kan man hävda att ett fungerande internationellt processrättsligt skydd endast kan uppnås om nationella domstolar ex officio bedömer ett prorogationsavtals oskälighet. Det framstår dock inte som sannolikt att en svensk domstol vars internationella behörighet grundas på ett prorogationsavtal redan före det att stämningsansökan utfärdats skulle undersöka avtalsvillkorets oskälighet. Vissa begränsningar följer dock av 42 kap. 2-4 §§ RB.s. 29
8.Den nu diskuterade situationen där det finns ett prorogationsavtal måste skiljas från fall där svaranden går i svaromål inför en domstol utan att bestrida dess behörighet, s.k. tyst prorogation. Behörighetsreglerna i Bryssel I-förordningen och Bryssel- och Luganokonventionerna är i princip dispositiva för parterna i den bemärkelsen att käranden kan väcka talan vid fel forum och få talan prövad om inte svaranden gör en forminvändning, utan inlåter sig i själva saken. Genom sitt handlande anses svaranden underförstått accepterat domstolens behörighet. Frågan regleras i artikel 24 i Bryssel I-förordningen och i artikel 18 i Bryssel- och Luganokonventionerna. Den senare bestämmelsen har förklarats tillämplig i konsumenttvister.480 Troligen bör detsamma även gälla motsvarande bestämmelse i artikel 24 i Bryssel I-förordningen. Konsumenten måste med andra ord själv vara aktiv för att hon inte skall gå miste om skyddet att få gå i svaromål i sitt eget hemland.s. 30
9.Av intresse i detta sammanhang är ett avgörande från HD där domstols officialverksamhet berördes i samband med behörighetsfrågan - dock inte i syfte att avvisa målet. I NJA 1999 s. 660 fastställdes att Luganokonventionens regler är avsedda att gälla oberoende av om de åberopas av part eller inte. Av Luganokonventionens artiklar 19 och 20 framgår att en nationell domstol vid prövningen av sin behörighet i vissa situationer skall beakta omständigheter som inte har åberopats. När det gäller situationer som inte omfattas av dessa artiklar får det enligt HD antas vara överlämnat åt domstolslandets reglering i vad mån hänsyn kan tas till omständigheter som inte har åberopats.4811 fallet fann HD följaktligen att 126 42 kap. 2 § 1 st. 4 p. RB inte hindrar att en domstol finner sig behörig på grund av omständigheter som framgår av processmaterialet även om de inte har åberopats som behörighetsgrund.482 Lösningen är processekonomiskt korrekt och tillgodoser den principiellt sett svagare partens behov av rättsskydd och kravet på materiellt riktiga domar.s. 30
Allmänna reklamationsnämnden
1.ARN prövar tvister mellan konsumenter och näringsidkare.483 ARN:s verksamhet skall vara anordnad så att konsumenter inte avstår från att utverka förmåner för att det är för dyrt och komplicerat att gå till domstol.484 En nämndprövning avser således att råda bot på de nackdelar som en ordinär tvistemålsprocess kan ha i en konsumenttvist om blygsamma belopp.485 ARN prövar endast tvister på begäran av konsument.486 En näringsidkare som vill rikta anspråk mot en konsument kan inte vända sig till ARN.487 I vissa fall kan ARN också pröva tvister med anknytning till utlandet. Betydelsen av denna funktion understryks av lanserandet av EEJ-Net som skall ge konsumenter bättre tillgång till alternativ tvistelösning över gränserna och tyder på en allmän ”europeisering”.488 Men när kan en konsument som hamnat i en gränsöverskridande tvist begära nämndprövning? I Sverige finns ingen lagfäst reglering av ARN:s behörighet att pröva utlandsanknutna tvister.489 Av 15 § 3 p. i förordningen (1988:1583) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden framgår att ARN får avvisa ett ärende om det ”med hänsyn till nämndens arbetsformer ellers. 42
2.127 andra omständigheter inte lämpar sig för prövning av nämnden”, t.ex. då sakförhållandena inte kan utredas tillfredsställande.490 Detta ger ARN en stor handlingsfrihet att avgöra vilka ärenden som skall tas upp till prövning och vilka tvister som inte förtjänar en sådan behandling. Nämndprövning kan således vara utesluten på grund av att saklig kompetens inte föreligger (se 1-3 §§ i ARN:s instruktion) eller av andra skäl (se 15 § i ARN:s instruktion).s. 42
3.Enligt en av ARN:s viceordförande den 28 september år 1999 upprättad promemoria skall ARN enligt sin arbetsordning ”normalt” ta upp konsumenttvister mot:s. 43
4.1. alla svenska näringsidkare;s. 43
5.2. utländska näringsidkare med driftställe i Sverige;s. 43
6.3. utländska näringsidkare när avtalet rörande varan eller tjänsten har träffatss. 43
7.i Sverige, ellers. 43
8.4. utländska näringsidkare när avtalet rörande varan eller tjänsten kan has. 43
9.träffats utomlands men marknadsföringen skett i Sverige, konsumenten ärs. 43
10.bosatt i Sverige och det inte är uppenbart att en rekommendation blir verk-s. 43
11.ningslös.491 Ger ett ärende vid handen att det lämpligen bör prövas av någon av ARN:s nordiska motsvarigheter bör man enligt promemorian ta kontakt med berörd nämnd och undersöka om ärendet kan överlämnas dit. Blir svaret nekande, bör ärendet kunna prövas vid ARN, om konsumenten är bosatt i Sverige och invändning inte görs om ARN:s behörighet att pröva tvisten.492 Andra utlandsanknutna tvister än de ovan angivna bör enligt promemorian avvisas.s. 43
12.En viktig synpunkt när det gäller prövningen vid ARN är att nämnden förväntas avgöra tvister i enlighet med gällande rätt.493 Vid utlandsanknutna tvister kan detta tänkas leda till användningen av utländsk rätt när det förutsätts av svenska lagvalsregler. Har exempelvis en engelsk konsument riktat klagomål mot en svensk näringsidkare i anledning av en felaktig vara som hon köpt på näringsidkarens engelska kontor så skall med största sannolikhet engelsk rätt tillämpas. En betydande begränsning i ARN:s behörighet består i att anvisningarna för vilka redogjorts ovan förespråkar att ärendet bör avvisas när tvisten skulle behöva prövas enligt utländsk rätt. 128 ”Det kan tilläggas att nämnden normalt avvisar ärenden där utländsk lagstiftning måste tillämpas.”494 Skälen till detta är enligt promemorian att sådana tvister inte kan handläggas på ett snabbt och billigt sätt, som utgör förutsättningen för nämndens verksamhet.495 Det finns i sammanhanget anledning att betona att ARN inte automatiskt avvisar ett ärende bara därför att en utländsk lag borde vara tillämplig. Gäller exempelvis ärendet en svensk näringsidkare och en utländsk konsument får man förmoda att ARN prövar tvisten med tillämpning av svensk lag. ARN:s behörighet synes således sammanfalla med tillämpning av svensk rätt. Nämndens ekonomiska resurser medger inte heller kostnader för översättning av handlingar som ges in till ARN på främmande språk. ARN accepterar därför som regel endast skriftväxling på det svenska språket, även om det förekommer att skriftväxling kan ske på engelska.496 Det kan vara intressant att något reflektera över vilka olika ändamålssynpunkter som aktualiseras vid bedömningen av huruvida ARN bör ta upp eller avvisa en utlandsanknuten konsumenttvist mot bakgrund av den ovan nämnda internt upprättade promemorian. Beroende på parternas hemvist gör sig olika synpunkter gällande. Rör ärendet en utländsk konsument och en svensk näringsidkare bör sakprövning kunna äga rum om konsumenten är i behov av det rättsskydd som innefattas i det billiga och smidiga förfarandet. Näringsidkare i Sverige följer dessutom i hög utsträckning ARN:s rekommendationer.497 EEJ-Net förutsätter att konsumenter i andra EU-medlemsstater samt Norge och Island ges tillgång till alternativ tvistlösning i Sverige på samma villkor som konsumenter med hemvist här i landet. Rör ärendet en svensk konsument och en utländsk näringsidkare måste beaktas om näringsidkaren kan antas efterkomma rekommendationen. Står det klart att näringsidkaren inte kommer att följa en rekommendation finns det ingen anledning att slösa på ARN:s begränsade resurser. I det fallet kan det vara bättre att hänvisa konsumenten till allmän domstol. Om andra alternativa tvistelösningsorgan utomlands framstår som betydligt mer förmånliga för konsumenten kan det också utgöra ett skäl för att avvisa ett ärende. Genom EEJ-Net får svenska konsumenter på ett förhållandevis enkelt sätt möjlighet att utnyttja alternativa tvistelösningsorgan i andra deltagarstater som kanske i det enskilda fallet är bättre lämpade än ARN att pröva tvister mot näringsidkare i det främmande landet. Det kans. 43
13.129 t.o.m. vara så att ett utländskt alternativt tvistelösningsorgan meddelar beslut som är verkställbara i det aktuella landet och som näringsidkaren således är skyldig att efterkomma.s. 44
14.Däremot kan det inte anses vara en tillräcklig anledning att avböja handläggning vid ARN enbart på grund av att en främmande rättsordning skulle vara tillämplig på konsumenttvisten.498 Detta skulle gå stick i stäv med intentionerna bakom EEJ-Net. Nätverket avser att underlätta och skapa mer gynnsamma förutsättningar för konsumenters tillgång till gränsöverskridande tvistelösning utanför allmän domstol. Om nämndprövningen görs beroende av tillämplig lag får inte syftet med EEJ-Net avsedd verkan, och det kan förhindra att utländska konsumenter får tillgång till ARN på samma villkor som svenska konsumenter. För att ARN skall vara ett fullgott alternativ för att lösa konsumenttvister över gränserna borde verksamheten anpassas till de förändringar som konsumenthandeln kräver. Det vore således rätlinjigare att ge tillgång till nämndprövning men med tillämpning av svensk lag i ”EU-interna” konsumenttvister.s. 45