1.4.3.1 Rekvisit för ansvar vid brott För att ett brott skall anses vara fullbordat måste samtliga förutsättningar, eller rekvisit, som anges i straffstadgandets brottsbeskrivning vara uppfyllda. Ansvarsförutsättningarna kan vid brott såväl som vid civilrättslig reglering vara objektiva respektive subjektiva. De objektiva rekvisiten är bl a de krav på handling, och i vissa fall underlåtenhet att handla, som skall vara uppfyllda för att ett brott skall anses vara begånget. De objektiva rekvisiten i insiderstrafflagen är att informationen skall vara av • icke offentliggjord natur, • vara ägnad att påverka kursen väsentligt, • handeln skall ha skett med finansiella instrument, • på värdepappersmarknaden. De subjektiva förutsättningarna är uppsåt eller oaktsamhet, vilket ibland beskrivs som ett allmänt krav på skuld. Strikt ansvar förekommer i vissa fall, exempelvis vid miljöbrott, och implementering av marknadsmissbruksdirektivet kommer troligen att medföra strikt ansvar genom att administrativa sanktioner införs vid vissa fall av brott mot insiderstrafflagen. Grundregeln är dock att endast den som uppsåtligen eller av oaktsamhet handlat så som anges i brottsbekrivningen i en lagregel har begått ett brott. Enligt huvudregeln skall samtliga objektiva förutsättningar vara subjektivt täckta. Vidare skall den som genomfört handeln ingå i någon av de i lagen uppställda personkategorierna. En genomgång av de objektiva rekvisiten görs i avsnitt xx. 4.3.1.1 Det subjektiva rekvisitet 4.3.1.1.1 Uppsåt I svensk lagstiftning är huvudregeln att brott kräver uppsåtligt handlande såvida annat inte anges särskilt. I 1 kap 2 § BrB anges sålunda att en gärning, om inte annat anges, skall anses som brott endast om den begås uppsåtligen. Däremot ges inte någon närmare definition av själva uppsåtsbegreppet. Av de enskilda straffbuden framgår huruvida ett strängare krav på uppsåt krävs, vanligen direkt uppsåt, dolus directus. Direkt uppsåt innebär syfte eller avsikt, och är således förknippat med en bestämd viljeinriktning hos gärningsmannen. Svindleristadgandet i 9 kap 9 § st 1 BrB anger exempelvis att ”…den som bland allmänheten sprider vilseledandeuppgiter för att påverka priset…” skall dömas för svindleri. Uppställs i ett straffstadgande inget särskilt subjektivt krav utgår man sålunda från att brottet kräver uppsåt. När man undersöker uppsåtskravet i förhållande till den brottsliga effekten, skiljer man traditionellt mellan tre uppsåtsbegrepp; direkt uppsåt, indirekt uppsåt och eventuellt uppsåt. Gärningsmannen har direkt uppsåt i förhållande till effekten, om denna för honom är syftet med eller målet för handlingen. Det är oväsentligt för bedömningen huruvida effekten är det slutliga målet, eller om den är ett genomgångsled för något annat längre bort liggande mål. Kravet på direkt uppsåt innefattar ett krav på en viss viljeinriktning hos gärningsmannen. Härutöver behöver han inte ha någon särskild insikt eller vetskap om det han eftersträvar. Vid eventuellt uppsåt inser gärningsmannen att konsekvensen av ett handlande är en möjlig följd av hans handlande, men han åsyftar inte primärt denna konsekvens av sin handling. Vid ansvarsbedömningen gör man ett s k hypotetiskt prov, där man undersöker huruvida man mot bakgrund av gärningsmannens personlighet kan utgå ifrån att han skulle handlat som han gjorde även om han insett konsekvenserna av sitt handlande. Indirekt uppsåt föreligger när gärningsmannen inser att effekten är en nödvändig följd av handlingen, men inte åsyftar den. 4.3.1.1.2 Oaktsamhet Enligt 6 § insiderstrafflagen kan en person dömas för vårdslöst insiderförfarande i det fall han av grov oaktsamhet handlar i strid med förbuden i 2-3 §§. Även enligt marknadsmissbruksdirektivet är oaktsamhet tillräckligt för att lagen skall bli tillämplig, dvs en person kan dömas till ansvar om han borde ha insett att han handlade i strid med regelverket. Stadgar regeln att oaktsam handling är tillräcklig för att straff skall utdömas görs en culpa- eller oaktsamhetsbedömning av handlingen. Med culpabedömningen åsyftas bedömningen av den grad av oaktsamhet som skall medföra skadeståndsansvar. Culpa, eller vållandebegreppet, används som en gemensam beteckning på vårdslöshet och oaktsamhet. Utanför denna beteckning faller således skador orsakade av casus, våda, liksom strikt ansvar. Det finns inte någon allmängiltig definition av vad som menas med oaktsamhet. Oaktsamhet är en avvikelse från erforderlig aktsamhet. I detta ligger dels ett krav på att gärningen skall avvika från ett aktsamt beteende, dels att det kunnat begäras av gärningsmannen att han iakttagit erforderlig aktsamhet. Vid bedömning av gärningsmannes oaktsamhet anges i marknadsmissbruksdirektivet atts. 20
2.”Utnyttjandet av insiderinformation kan bestå i förvärv eller avyttrings. 22
3.av finansiella instrument samtidigt som parten i fråga känner till ellers. 22
4.borde ha känt till att den information som innehas ärs. 22
5.insiderinformation. I detta avseende bör den behöriga myndigheten tas. 22
6.hänsyn till vad en normal och förnuftig person skulle veta eller bordes. 22
7.ha vetat under dessa omständigheter.” Domstolarnas culpabedömning kan indelas i två led. Enligt det första ledet har domstolen att fastställa vilka anspråk på aktsamhet som kan uppställas för ifrågavarande område. En rad omständigheter har här betydelse. I första hand sker culpabedömningen med utgångspunkt i lagstadganden och andra föreskrifter, och med stöd av rättspraxis. Därefter tas hänsyn till sedvana, dvs den aktsamhet som normalt sett kan förväntas. Kan ledning inte hämtas i någon av dessa källor har domstolen i sista hand möjlighet att göra en fri bedömning med stöd av 35 kap RB. Domstolen skall härvid nyttja den s k riskavvägningsmetoden, eller den fria culpabedömningen, vilken används i de fall regelverket inte är tillräckligt definierat för att kunna tillämpa en normrelaterad culpabedömning. Culpabedömningen görs då genom en avvägning av risken för skada, den sannolika skadans storlek, möjligheten att förekomma skadan och den handlandes möjlighet att inse risken för skada eller förutse skadan. Enligt det andra ledet i bedömningen har domstolen att motivera att det kunnat begäras just av den individuelle gärningsmannen att han i den aktuella situationen iakttog erforderlig aktsamhet, dvs en subjektiv bedömning av oaktsamheten. 4.3.1.1.2.1 Objektivisering av culpabedömningen Vårdslöshet i juridisk mening har tidigare bedömts föreligga om skadegöraren inte uppträtt på ett sådant sätt som en förnuftig och hänsynsfull person av samma kategori eller yrkesutövning som skadegöraren kan antas ha handlat, om han varit i skadegörarens situation. Vid avgörande av frågan om vilka krav som rimligen kunnat ställas på skadegöraren har sålunda gjorts en jämförelse med hur en ”god” representant för skadegörarens yrkesgrupp skulle ha uppträtt. Culpabedömningen blir emellertid allt mer objektiviserad, och hänvisningar till sedvana eller rådande värderingar i samhället är numera i stort sett övergivna. Culpabedömningen grundas ofta i stället på en undersökning av huruvida överträdelse av en rättslig norm är för handen. Det centrala temat vid oaktsamhetsvärderingen blir vid en objektiviserad bedömning huruvida ansvarssubjektet handlat i strid med regelverket. 4.3.1.1.2.2 Det subjektiva inslaget i culpabedömningen Ett problem med den normrelaterade culpabedömningen är att den kan vara alltför teknisk. Tar man endast hänsyn till huruvida normöverträdelse föreligger kan de enskilda omständigheterna in casu ej beaktas. I avsikt att lösa detta problem kan vid culpabedömningen, utöver fastställande av överträdelse, göras en bedömning av huruvida överträdelsen varit ursäktlig. Gärningsmannen har exempelvis här att visa att han av olika skäl inte haft möjlighet att ha kännedom om att uppgiften var insiderinformation, eller att de kurspåverkande åtgärderna var oavsiktliga. Till denna subjektiva sida av culpabedömningen hänförs förhållanden som rör skadevållarens person. Härvid görs en bedömning av huruvida subjektiva omständigheter kan ge anledning att bedöma underlåtenheten att följa regelverket som ursäktlig. Utgångspunkten är att bristande sakkunskap rörande förhållanden som personen i fråga bort känna till, eller avsaknad av andra personliga kvalifikationer inte minskar det ansvar som åvilar gäningsmannen. En omständighet som kan lindra ansvarsbedömningen är däremot bristande kännedom om förhållanden rörande informationen, s k villfarelse. 4.3.2 Rekvisiten i insiderstrafflagen 4.3.2.1 De objektiva rekvisiten 4.3.2.1.1 Insiderinformation Insiderstrafflagen omfattar varje typ av information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på värdepapperen när den blir allmänt känd. Lagen omfattar således all information, oavsett om informationen är företagsspecifik, marknadsspecifik eller allmän. All insiderinformation som anställda och uppdragstagare erhåller omfattas av handelsförbudet. Det saknar betydelse om arbetet utförs hos arbetsgivaren eller på annan plats. Trots rekvisitet att informationen skall vara av exakt natur inkluderas varken åsikter grundade på allmänt tillgänglig information, spekulationer eller rykten i begreppet. Utgångspunkten är att insiderspekulation baserad på rykten är tillåten, men gränsen går vid rykten som kommer från informationskanaler som vanligen har tillgång till insiderinformation. Detsamma torde gälla rykten som sprids på chatsidor och liknande på Internet, och som endast når en begränsad krets av personer. I CESR:s riktlinjer för implementering av marknadsmissbruksdirektivet anges att händelsen skall vara sann eller troligen komma att inträffa i framtiden, och tillräckligt exakt för att tillåta att slutledning kan dras ifråga om dess inverkan på priser. Vidare anges att bl a följande faktorer skall beaktas vid avgörande av huruvida information är av exakt natur:s. 22
8.- En händelse eller omständighet är sann när den grundas på klars. 24
9.och obejktiv bevisning till skillnad från rykten och spekulationer,s. 24
10.dvs om det kan bevisas att den inträffat eller existera.s. 24
11.- Händelsen kan komma attn inträffa iframtiden. Exempelviss. 24
12.innebär det fakutm att en förväntad fusion ej genomförs inte atts. 24
13.inforamtion om den föreståenden fusionen ej klassas soms. 24
14.varande av exakt natur. Denna gränsdragning kan emellertid medföra svårigheter, inte minst på grund av att rykten spelar stor roll för prissättningen på värdepapperen. Spekulation i kursdrivande information kan lätt skapa svallvågor av rykten som kan ge direkta återverkningar i omsättning och aktiekurs. För tipsmottagare är det ofta omöjligt att avgöra hur välgrundat ett tips är. Rykten spelar även stor roll i de situationer som benämns warehousing. Warehousing föreligger när i en uppköpssituation förvärvande part före tillkännagivande av sitt erbjudande i hemlighet underrättar andra självständiga aktörer, vilka betraktas som vänligt sinnande, med syftet att även dessa skall förvärva aktier i målbolaget. Ett uppköpserbjudande medför erfarenhetsmässigt en kursstegring, vilket grundas på förväntningen på att den nye ägaren kan driva bolaget på ett förtjänstfullt sätt. Vid warehousing får sålunda de informerade aktörerna en vinst, vilken de kan inkassera vid försäljning på marknaden eller till förvärvaren. Men i det fall de informerade aktieköparna skall anses handla i strid med förbudsregeln måste även samma betraktelsesätt användas för att bedöma uppköparens förvärv av aktier under det att han företar sina inledande förvärv av aktier, s k testing the water. Av denna orsak anges i insiderdirektivets preambel att den information som består i en aktörs beslut att handla inte i sig kan utgöra insiderinformation. Informationen måste vidare vara icke offentliggjord eller inte allmänt känd för att utgöra insiderinformation. En uppgift skall anses vara allmänt känd om den finns tillgänglig för alla som söker efter denna i massmedia, bland uttalanden från bolaget, offentliga föredrag eller liknande. I de flesta fall torde det vara uppenbart om en omständighet är allmänt känd eller inte. Spridning av information inom en begränsad krets, såsom en aktiesparklubb eller liknande anses inte vara allmänt känd. Även publicering av information som typisk sett endast når en liten del av allmänheten, som t.ex. om informationen har publicerats på en marknadsplats eller varit omnämnd i lokaltidning, anses vara allmänt känd då det inte finns något som hindrar spridningen av denna information. Information som endast lämnas till en slutet krets blir därmed inte att anses som offentliggjord information eller allmänt känd. Inte heller anses information om en omständighet som har upphört att ha betydelse för kursen för finansiella instrument såsom insiderinformation. 4.3.2.1.2 Handel på värdepappersmarknaden Insiderstrafflagen är endast tillämplig vid handel på värdepappersmarknaden, vilket i 1 § 2 p definieras som ”sådan handel som sker på en börs eller annan organiserad marknadsplats eller handel med eller genom någon som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap 3 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse”, dvs värdepappersinstitut. Med värdepappersmarknaden avses börs i Sverige eller utomlands, eller någon annan organiserad marknadsplats, t ex Nordic Growth Market, Aktietorget etc. Vidare avses handel med eller genom någon som yrkesmässigt bedriver sådan handel som utgör värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, dvs sådan handel som sker t ex på värdepappersinsitutens inofficiella listor och liknande. Exempel på dessa är Nya Markaden och Göteborgslistan. Lagen omfattar inte endast svenska förhållanden, utan även utländska finansiella instrument och utländska marknadsplatser och liknande avses. Handelsförbudet gäller således alla avsedda instrument och marknadsplatser i hela världen. En förutsättning är dock att 2 kap 2 § 2 st brottsbalken regler om dubbel straffbarhet är uppfylld. Det innebär att det för straffbarhet krävs att gärningen är kriminaliserad även i det land där brottet har begåtts. Att endast handel på värdepappersmarknaden omfattas innebär bl.a. att alla affärer som sker direkt mellan parter som är kända för varandra, och som föregås av mer eller mindre omfattande förhandlingar och upprättande av skriftliga avtal, faller utanför lagens tillämpningsområde. Däremot omfattas alla affärer där en part saknar anledning att ta reda på vem som är motpart. Detsamma gäller för alla affärer som avslutas på för marknaden i fråga sedvanligt sätt vad gäller bl.a. likvid och leverans. Detta innebär att affärer som sker med anlitande av ett värdepappersinstitut som regel får anses vara genomförda på värdepappersmarknaden även i de fall där värdepappersinstitutet handlar mot eget lager. Insiderstrafflagens bestämmelser är sålunda inte tillämpliga när två slutkunder har direkt kontakt med varandra. Här kan i stället brottsbalkens bedrägeribestämmelser bli tillämpliga. Att förbudet endast gäller handel på värdepappersmarknaden har kritiserats för att även den handel som sker utanför värdeppappersmarknaden påverkar förhållandena på denna, och skadar förtroendet för marknaden. Emellertid är det av praktiska skäl man valt att bestämmelsen ej skall omfatta privat handel. Den handel man vill undanta från förbud är den som sker avseende aktier i mindre bolag med ett fåtal ägare, exempelvis små familjeföretag där köpare och säljare själva gör upp affären. I och med implementeringen av marknadsmissbruksdirektivet kommer som beskrivs i avsnitt xx reglerna att utsträckas till att omfatta all handel oavsett om denna ägt rum på värdepappersmarknaden, en reglerad marknad eller en sk grå marknad. Att transaktioner ägt rum på värdepappersmarknaden är ofta lätt att visa, men även detta rekvisit kan ibland medföra problem, vilket framgår av ett av de första rättsfallen rörande insiderhandel, NJA 1994 s 73, tillika det enda som hittills prövats av Högsta domstolen. Målet rörde misstänkte insiderhandel i bolaget Transatlantics aktier, och frågan var om handeln skulle anses ha skett som en direkttransaktion mellan två kända parter, varmed lagen inte skulle vara tillämplig. 4.3.2.1.2.1 Transatlantic-fallets. 24
15.A var en större aktieägare och kontrollerade via olika bolag linjerederiets. 26
16.Transatlantic. Han var dessutom verkställande direktör för bolaget tills. 26
17.den 7 juni 1988, då han övergick till att inneha posten soms. 26
18.styrelseordförande i bolaget. Transatlantic hade ekonomiska probelm,s. 26
19.och A ville att företaget skulle gå ihop med ett landbaserats. 26
20.transportbolag. Under 1987 hade överläggningar om ett sammangåendes. 26
21.ägt rum mellan Transatlantic och Bilspedition, dock utan resultat. Is. 26
22.februari 1988 återupptogs emellertid överläggningarna, och man koms. 26
23.överens om att aktierna i Transatlantic skulle värderas. Undersökningens. 26
24.var avklarad i slutet av maj, varvid resultatet faxades över tills. 26
25.Bilspedition. Parterna kom vid ett möte den 16 juni att träffa ens. 26
26.preliminär överenskommelse om att A skulle sälja sina aktier tills. 27
27.Bilspedition och den 17 augusti framställde Bilspedition ett offentligts. 27
28.erbjudande.s. 27
29.Målet rörde en post om 80 000 aktier i Transatlantic, vilken var en dels. 27
30.av en post aktier A i början av 1980-talet sålt till verkställandes. 27
31.direktören för Consafe, B. B hade sedan sålt posten till Proventus, ochs. 27
32.A var försäkrad om att han skulle få erbjdudande att köpa posten oms. 27
33.den skulle komma att säljas. Emellertid vände sig, då erbjudandets. 27
34.offentliggjorts, Proventus till en oberoende mäklare för försäljning avs. 27
35.posten. Mäklaren hävdade att han inte fått information om att A skulles. 27
36.ha särskild rätt att färvärva posten, och hade därför haft kontakt meds. 27
37.flera potentiella köpare innan han kontaktade A, som förklarade sigs. 27
38.villig att förvärva posten. A gjorde klart för mäklaren att han vars. 27
39.medveten om att posten såldes av Proventus, eftersom detta framgick avs. 27
40.storleken på posten. A förklarade att han ville förvärva posten i avsikts. 27
41.att stärka sin position i Transatlantic, i det fall inte sammanslagningens. 27
42.med Bilspedition skulle komma att bli av. Förvärvet finansieradess. 27
43.genom att ett särskilt bolag bildades, Scylla, som upptog ett lån för atts. 27
44.förvärva aktieposten. Köpehandlingen undertecknades den 14 junis. 27
45.1988, dvs dagen efter det att överenskommelse träffats om atts. 27
46.Bilspedition skulle ta över Transatlantic. Övertagandet hade emellertids. 27
47.skett ett par dagar innan avtalet undertecknats. För att insiderlagens. 27
48.skulle vara tillämplig krävdes att den aktuella handeln ägt rum pås. 27
49.värdepappersmarknaden. Rätten hade att pröva om detta var fallet, ellers. 27
50.om handeln ägt rum via en professionell mäklare. Rätten fann med stöds. 27
51.av faxet från den 26 maj att att offentligt erbjudande var för handen dås. 27
52.handeln ägt rum. Vid bedömningen av huruvida handeln ägt rum pås. 27
53.värdepappersmarknaden fick rätten förlita sig på förhör med vittnen. Avs. 27
54.förhöret med mäklaren ansågs det vara klarlagt att hans uppdrag gått uts. 27
55.på att skaffa en köpare till aktierna, och att det därvid inte har angettss. 27
56.några särskilda förutsättningar för en affär. Av hans uppgifter framgicks. 27
57.vidare att A:s namn inte nämnts när han meddelade Proventus att hans. 27
58.hade lyckats placera aktierna. Även om det förekommit ens. 27
59.överenskommelse mellan A och Proventus som givit A rätt att köpas. 27
60.aktierna, konstaterade rätten därför att Proventus inte iakttagit dennas. 27
61.överenskommelse. Aktieaffären hade därmed förmedlats på ett sätt soms. 27
62.ansågs innebära att affären skett på värdepappersmarknaden.s. 27
63.Som nämnts ovan var en förutsättning för att ansvar skulle utdömass. 27
64.enligt då gällande insiderlagen att brottet skulle ha betydelse förs. 27
65.allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. I hovrätten gjordes. 27
66.flertalet domare samma bedömning som tingsrätten gjort, men ville,s. 27
67.mot bakgrund av A:s särskilda rätt till posten, frikänna A på grund avs. 27
68.att man menade att skadan endast skulle ha drabbat Proventus.s. 27
69.Högsta domstolen resonerade på samma sätt som tingsrätten gjort, ochs. 27
70.fann A skyldig till brott mot insiderlagen. Överträdelsen var emellertids. 27
71.vid denna tidpunkt preskriberad. Trots detta ansågs vinsten i Scylla, 1,6s. 27
72.miljoner kronor, vara förverkad. 4.3.2.1.3 Instrument som omfattas av lagen I insiderlagen hänvisades till lagen om handel med finansiella instrument, vari en definition av finansiella instrument gavs. Denna avsaknad av definition ansågs i förarbetena kunna leda till vissa svårigheter vid utläsandet av det straffbara området, och för att underlätta tillämpningen av insiderstrafflagen togs en fullständig definition av begreppet finansiellt instrument in i insiderstrafflagen. I 1 § 3-4 pp definieras de värdepapper som omfattas av lagens regler som ”fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse är avsedd för handel på värdepappersmarknaden”, där fondpapper definieras som ”aktier och obligationer och sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).” Utvecklingen sedan insiderlagens tillkomst har inneburit att det har skapats ett stort antal nya finansiella instrument. Genom lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument har det efter insiderlagens tillkomst införts en legaldefinition av begreppet finansiellt instrument. Därmed förstås fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. Med andra rättigheter eller förpliktelser avses t ex optioner, terminer, warranter och även swappar om de handlas genom någon som driver värdepappersrörelse. För att lagstiftningen skall bli mer effektiv och konsekvent utsträcktes insiderstrafflagens tillämplighet till att omfatta även nya typer av finansiella instrument. Även t ex terminer och optioner med råvaror, t ex elektricitet, och valuta som underliggande tillgång omfattas av definitionen. Genom definitionen möjliggörs en anpassning allt eftersom det introduceras nya instrument på marknaden. I definitionen inbegrips sålunda även sådana instrument som kan komma att skapas i framtiden, under förutsättning att de är avsedda för handel på värdepappersmarknaden. I förarbetena diskuteras huruvida handel med valuta skall omfattas av reglerna i insiderstrafflagen. Insiderutredningen föreslog att förbudet mot insiderhandel även skall omfatta handel med valuta, med argumentet att det var ologiskt att valutamarknaden skulle behandlas annorlunda än aktiemarknaden. Förslaget lämnades dock utan bifall. Regeringen ansåg att effekten av en sådan reglering skulle vara liten, eftersom liknande lagstiftning saknas i andra länder och ej heller tagits upp inom EU. Förbudet skulle därför lätt kunna kringgås genom att flytta handeln utomlands. Valutaderivat och andra liknande rättigheter och förpliktelser med valuta som underliggande tillgång utgör däremot finansiella instrument enligt huvudregeln. 4.3.2.1.4 Erfarenhetsmässigt väsentlig kurspåverkan För att ansvar skall kunna utkrävas krävs vidare att den kurspåverkande effekten inte är av försumbart slag, utan ett visst mått av väsentlighet krävs. Vad som utgör en väsentlig påverkan av priset är emellertid inte alltid lätt att definiera. Vid införandet av insiderlagen angavs i motiven att en kursändring på 10 procent i förhållande till den allmänna kursutvecklingen till följd av offentliggörandet av viss information skall anses vara väsentlig. I förarbetena till insiderstrafflagen anser regeringen att det finns utrymme för att bedöma huruvida kursrörelserna är väsentliga med tillämpning av olika parametrar, och med hänsyn till den normala volatiliteten för den aktie det är fråga om, och även i övrigt med beaktande av de speciella förhållanden som gäller för varje aktie, exempelvis nivån på kursen. Här föreslås att en prövning görs som utgår från den procentuella kursavvikelsen eller ifrån standardavvikelserna för den individuella aktien. Avgörande är dock om en omständighet erfarenhetsmässigt påverkar kursen vid ett offentliggörande. Ekobrottsmyndigheten ansåg att en ändring av begreppet från väsentlig påverkan till ”kan påverka kursen” skulle gynna tolkningen. Man menade att det för den individuella placeraren kan vara svårt att förutse om information som han sitter inne med har potential att väsentligt påverka kursen. Om rekvisitet enbart krävde att informationen skulle kunna vara kurspåverkande skulle bedömningen av vad som utgör insiderinformation underlättas. Enligt regeringen skulle denna nya definition dock utvidga det straffbara området alltför mycket, varvid förslaget förkastades och väsentlighetsrekvisitet behölls. Innebörden av begreppet ägnad är att det skall framstå som mycket sannolikt eller kunna förutsättas att omständigheten påverkar kursen. Att en verkligt inträffad kursföränding saknar betydelse anges klart och tydligt i förarbetena. I förarbetena till insiderlagen vidhålls den inställning som departementschefen uttryckte i förarbetena till värdepappersmarknadslagen:s. 27
73."En omständighet är ägnad att förändra kursen på aktierna i bolagets. 29
74.om det framstår som mycket sannolikt att ett tillkännagivandes. 29
75.av omständigheten kommer att driva kursen uppåt eller nedåt.s. 29
76.Annorlunda uttryckt skall aktierna i bolaget, med beaktande av dens. 29
77.icke offentliggjorda omständigheten, te sig under- eller övervärderades. 29
78.och det skall samtidigt kunna förutsättas att marknadens reaktion pås. 29
79.omständigheten medför kursstegring eller kursfall. Det avgörande ärs. 29
80.alltså om en omständighet erfarenhetsmässigt påverkar kursen då dens. 29
81.offentliggörs. Om en kursförändring faktiskt inträffat som en följd avs. 29
82.offentliggörandet av omständigheten saknar däremots. 29
83.betydelse. Handel som företagits med kännedom om en i bolagets. 29
84.inträffad omständighet som framkallat en oväntad kursändring kans. 29
85.alltså inte stå i strid mot förbudet i denna paragraf. Om en kursrörelses. 29
86.uteblivit fastän en sådan framstått som mycket naturlig då affärens. 29
87.företogs är situationen den omvända. Man kan dock utgå fråns. 29
88.att överträdelse av förbudet i allmänhet inte beivras i sådant fall." Väsentlighetsrekvisitet är det mest problematiska av de objektiva rekvisiten i insiderlagstiftningen, och har medfört problem för de rättstillämpande instanserna. I förarbetena har som ovan nämnts betonats att det finns tillräckligt utrymme för att bedöma kursrörelser understigande 10 procent som väsentliga, och ingenting som hindrar att bedömningen sker utifråns. 29
89.Prop. 1984/85:157 s.89. andra parametrar än den procentuella kursavvikelsen. Ett sätt att bedöma kursrörelser kan således vara att utgå ifrån den procentuella kursavvikelsen, och ett annat att utgå från kursförändringar i form av standardavvikelse individuellt för varje aktie. Vidare är det inte den verkliga kurspåverkande effekten som skall mätas. Domstolarna har emellertid visat osäkerhet om hur bedömningen av väsentlighetsrekvisitet skall ske. Omständigheter som är kurspåverkande förekommer i första hand i aktiemarknadsbolag. Uppgifter som vanligtvis kan anses vara kurspåverkande är uppgifter om resultat, orderläge, förvärv, avyttring, nedläggning och ändringar i bolagsledningen mm. Som nämnts ovan kan emellertid även allmän information vara kurspåverkande, såsom det allmänna ränteläget, nya skatteregler, kunskap om hur en dominerande aktieägare kommer att agera etc. I de flesta fall är det frågan om förtrolig information som inte är avsedd att spridas förrän detta skall ske på ett för ändamålet avsett sätt. En omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen kan exempelvis vara en åtgärd som syftar till och är ägnad leda till ett offentligt erbjudande om förvärv av aktier i ett aktiebolag. En sådan åtgärd skall i regel anses ha vidtagits när frågan om ett offentligt erbjudande väckts inom en juridisk persons styrelse eller hos någon annan som kan fatta beslut om ett erbjudande eller när en företrädare för bolaget inleder överläggningar som syftar till ett offentligt erbjudande. Möjligheten att i stället för ”ägnad att i väsentlig grad påverka kursen” informationen skall vara ”ägnad att i icke oväsentlig grad påverka kursen” undersöktes i förarbetena till insiderlagen, varvid man påpekade att det är naturligt att ställa högre krav på händelsens karaktär för att den skall falla inom det straffbelagda området än för att informationsskyldighet enligt avtalet med börsen skall föreligga. Att i stället kräva att omständigheten i fråga är ägnad att väsentligt påverka kursen bedömdes ställa högre krav på händelsens karaktär inom det straffbara området, vilket ansågs krävas ur rättssäkerhetssynpunkt. Många av de insiderärenden som anmälts till Ekobrottsmyndigheten har lett till beslut att inte inleda förundersökning på grund av att kursförändringen inte ansetts uppfylla kraven på väsentlighet. Bl a i Ekobrottsmyndighetens beslut rörande insiderbrott vid handel i bolaget Haldex aktier från år 2001 betonar myndigheten att information eller kunskap som i och för sig är ägnad att påverka kursen men inte i väsentlig grad inte omfattas av handelsförbudet. Vidare påpekas att i förarbetena till då gällande insiderlagen angivits att ”utslagsgivande är ifall omständigheten erfarenhetsmässigt kan antas ha en väsentligt kursdrivande effekt om den varit allmänt känd. Om en kursändring faktiskt inträffat som en följd av offentliggörandet saknar däremot betydelse.” Ekobrottsmyndigheten uttalar att bedömningen av om en kurspåverkan är väsentlig eller inte är mycket svår att göra. I det aktuella fallet var kursändringen 7,6 procent, vilket med hänsyn till vad som sagts i förarbetena inte ansågs vara av väsentlig art. Av rättsfallen framgår att domstolarna är osäkra på huruvida en faktisk kurspåverkan måste ha inträffat eller inte för att förbudregeln skall bli tillämplig. Tolkningen av rekvisitet väsentlig kursförändring har exempelvis skett på olika sätt i domstolsbehandlingen av Atle- respektive respektive Metall-fallet. I Metall-fallet hade kursen påverkats av den icke offentliggjorda informationen, men andra påverkansfaktorer hade en kurssänkande effekt. Den faktiska kursförändringen var således inte av väsentlig art, även om informationen i sig erfarenhetsmässigt var av väsentligt kurspåverkande slag. Domstolen gjorde emellertid sin bedömning endast med hänsyn till den verkliga förändringen i kursen, och gärningsmännen friades från ansvar. En redogörelse för fallen följer härnedan. 4.3.2.1.4.1 Atle-fallet I Atlefallet stod A, styrelseordföranden i det statligt ägda riskkapitalbolaget Atle anklagad för brott mot insiderlagen.s. 29
90.A anklagades för att ha varit med om att besluta om att Atle självts. 31
91.skulle öka sitt innehav i Atles tre riskkapitalbolag, KapN AB,s. 31
92.Partnerinvesteringar i Göteborg AB och AB Produra Venture Capital,s. 31
93.i vetskap om att Proventus skulle lägga ett bud på 51 procent avs. 31
94.aktierna i bolagen. A uppgav att detta var en överraskning för honom,s. 31
95.då han varit i tron att Proventus Invest haft för avsikt att endast köpas. 31
96.mindre aktieposter.s. 31
97.Vid ett sammanträffande den 14 januari 1993 mellan Atless. 31
98.styrelseordförande A och verkställande direktör B, och ochs. 31
99.verkställande direktören för Proventus C och Proventus dotterbolags. 31
100.Proventus Invest verkställande direktör D, hade parterna enats om atts. 31
101.Proventus Invest skulle köpa aktier de tre riskkapitalbolagen. Den 19s. 31
102.januari förekom en telefonkontakt mellan A och C, vilken kom atts. 31
103.ligga till grund för domstolens bedömning av huruvida A haft vetskaps. 31
104.om Proventus Invests planerade uppköp av de tre riskkapitalbolagen.s. 31
105.Domstolen hade att pröva om A i egenskap av styrelseordförande is. 31
106.Atle haft vetskap om Proventus Invests avsikt att köpa aktier i de tres. 31
107.riskkapitalbolagen, och som offentliggjordes först den 2 februari, närs. 31
108.han vid ett styrelsemöte den 27 januari var med om att besluta att Atles. 31
109.självt skulle öka sina egna innehav i de tre riskkapitalbolagen. I dets. 31
110.fall A erhållit information om Proventus Invests uppköpserbjudandes. 31
111.innan detta offentliggjordes, var han förhindrad enligt förbudsregeln is. 31
112.insiderlagen att för egen eller annans räkning köpa sådana aktier pås. 31
113.värdepappersmarknaden under tiden fram till dess erbjudandet blivits. 31
114.allmänt känt.s. 31
115.Den 20 januari höll dåvarande näringsministern ett informationsmötes. 31
116.på Hotell Sheraton i Stockholm. Han uttalade bland annat att Atle, is. 31
117.defensivt syfte, borde inneha 34 procent av aktierna i de tres. 31
118.riskkapitalbolagen, för att på så sätt hindra att bolagenss. 31
119.bolagsordningar ändrades på ett sätt som stred mot av Riksdagens. 31
120.beslutad verksamhetsinriktning. Atle ägde vid tillfället 11 procent avs. 31
121.aktierna i de tre riskkapitalbolagen. På Atles styrelsemöte den 27s. 31
122.januari beslutades att Atle skulle öka sina innehav i de tres. 31
123.riskkapitalbolagen. De första köpen skedde redan samma dag.s. 31
124.Den första frågan domstolen hade att ta ställning till var huruvida dens. 31
125.information A erhållit i egenskap av styrelseordförande i Atle rörandes. 31
126.Proventus Invests planerade uppköp av de tre riskkapitalbolagen vars. 31
127.att beteckna som insiderinformation. I insiderlagen omfattades allas. 31
128.typer av information som kunde antas ha en väsentligt påverkan pås. 32
129.kursen, dvs såväl företagsspecifik och marknadsspecifik informations. 32
130.som allmän information. I domen uttalas att rekvisitet att kursen skulles. 32
131.påverkas väsentligt enligt förarbetena innebar att i vart fall ens. 32
132.tioprocentig kursförändring kunde konstateras. Avgörande förs. 32
133.huruvida information var att bedöma som insiderinformation tolkadess. 32
134.sålunda genom att studera aktiekursens förändring. Rättens. 32
135.konstaterade att det var ostridigt att kursen stigit från 23-24 kronors. 32
136.från det att Atle börjat köpa aktier i de tre riskkapitalbolagen, det vills. 32
137.säga den 27 januari, till 30 kronor den 2 februari då Proventus Invests. 32
138.offentliggjorde sina uppköpsplaner. Rätten konstaterade sålunda atts. 32
139.informationen utgjort s k insiderinformation.s. 32
140.Ytterligare ett objektivt rekvisit som skulle vara uppfyllt för att lagens. 32
141.skulle vara tillämplig var att den aktuella handeln skett pås. 32
142.värdepappersmarknaden. Eftersom de aktuella aktierna handlats pås. 32
143.Stockholmsbörsen konstaterades att lagens regler var tillämpliga.s. 32
144.Eftersom A var styrelseordförande i Atle tillhörde han kretsen primäras. 32
145.insiders, dvs personer som har anställning, uppdrag eller annans. 32
146.befattning som normalt innebär att de får kännedom oms. 32
147.kurspåverkande omständigheter. Primära insiders förbjöds is. 32
148.insiderlagen att för egen eller annans räkning köpa eller säljas. 32
149.fondpapper på värdepappersmarknaden. Även att med råd ellers. 32
150.därmed annat jämförligt sätt föranleda någon annan till sådant köps. 32
151.eller sådan försäljning omfattades av förbudet. Eftersom A för annanss. 32
152.räkning, det vill säga Atle, köpt aktier i de tre bolagen befanns dets. 32
153.objektiva handlingsrekvisitet vara uppfyllt.s. 32
154.Det subjektiva rekvisitet rörde i det aktuella fallet huruvida A vids. 32
155.telefonsamtalet den 19 januari med C fått klart för sig att erbjudandets. 32
156.gällde en majoritetspost och inte mindre förvärv, vilka inte skulles. 32
157.kommit att påverka aktiekursen. Tingsrätten menade att A:ss. 32
158.beteende dagarna efter telefonsamtalet inte visat att han fått kännedoms. 32
159.om Proventus Invests uppköpsplaner, och att det inte var styrkt att As. 32
160.haft vetskap om Proventus planerade uppköp av de tres. 32
161.riskkapitalbolagen, varför åtalet ogillades.s. 32
162.Domen överklagades till hovrätten, som konstaterade att de objektivas. 32
163.rekvisiten för brottet var uppfyllda. Vid sin analys avs. 32
164.gärningsmomentet uttalar hovrätten att gärningen är att betrakta soms. 32
165.ett rent handlingsdelikt, vilket innebär att det för ansvar inte fordras atts. 32
166.handlingen, objektivt sett, orsakat någon effekt eller att en viss effekts. 32
167.av handlandet varit åsyftad. Någon vinning behöver således intes. 32
168.föreligga, inte heller behöver en sådan vinning ha varit åsyftad.s. 32
169.Hovrätten gjorde bedömningen att den kontakt A och C haft meds. 32
170.varandra före Proventus Invests planerade uppköp av de tres. 32
171.riskkapitalbolagen var avgörande för huruvida A haft den vetskap oms. 32
172.planerna som erfordrades för att brottet skulle anses vara styrkt.s. 32
173.Man konstaterade, liksom tingsrätten gjort, att om A haft kännedoms. 32
174.om Proventus Invests handlande det vore märkligt om han skulles. 32
175.acceptera handlandet, eftersom Riksdagen fastställt att Atle självts. 32
176.skulle driva de tre riskkapitalbolagen. Hovrätten anmärker emellertids. 32
177.på A:s upprepade kontakter med Atles VD B, i avsikt att efterhöra hurs. 32
178.denne ställde sig till Proventus Invests planerade köp av aktier i de tres. 33
179.riskkapitalbolagen. Förfarandet bedömdes vara märkligt på så sätt atts. 33
180.en styrelseordförande normalt sett inte har någonting att invända mots. 33
181.att en investerare köper aktier i bolaget, om köpen inte gäller störres. 33
182.aktieposter. Detta skulle innebära att A avslöjat sig själv, nämligen atts. 33
183.det rörde sig om just stora aktieköp, och att han var medveten oms. 33
184.detta vid sin kontakt med B för att höra dennes ställningstagande. Dets. 33
185.ansågs också anmärkningsvärt att Proventus VD, C, skulle hålla As. 33
186.underrättad om Proventus handlande om förvärvet endast gällde köps. 33
187.av en liten aktiepost. Man konstaterade vidare att det inte borde varits. 33
188.främmande för A att Proventus affärsidé är att äga majoritetsposter is. 33
189.bolag.s. 33
190.Med beaktande av A:s beteende under den period som varit atts. 33
191.beteckna som förbjuden, det vill säga fram till offentliggörandet avs. 33
192.Proventus Invests planer på att förvärva de tre riskkapitalbolagen dens. 33
193.2 februari, fann hovrätten det styrkt att A begått insiderbrott. Brottets. 33
194.betecknades som grovt med tanke på att affärernas omfattning vars. 33
195.över riktmärket på en halv miljon kronor.s. 33
196.Insiderlagens sanktion vid grovt insiderbrott var fängelse i lägst sexs. 33
197.månader och högst fyra år. Hovrätten förde vid val av påföljd följandes. 33
198.resonemang: A var tidigare ostraffad, och anledning till att han skulles. 33
199.komma att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet antogs saknas.s. 33
200.Varken brottets art eller straffvärde ansågs vidare medföra atts. 33
201.påföljden borde bestämmas till annat än villkorlig dom förenat meds. 33
202.böter. Straffet bestämdes till villkorlig dom förenat med 100 dagsböters. 33
203.å 1000 kronor. Vidare skulle den vinning som uppstått för Atles. 33
204.förverkas. Beloppet beräknades på så sätt att skillnaden mellan kursens. 33
205.vid respektive inköp, och kursen 28 kronor, dvs Proventus Investss. 33
206.bud, ansågs motsvara Atles vinning. Rättsfallet visar att det är relativt enkelt för en domstol att konstatera huruvida de objektiva rekvisiten för insiderbrott är uppfyllda. Rekvisitet att informationen skall kunna förväntas väsentligt påverka kursen på de aktuella värdepapperen kan emellertid medföra svårigheter, dvs det kan vara problematiskt att bedöma i vilken utsträckning den aktuella informationen bidragit till kursförändringen. Bevismöjligheten ökar av att det är tillräckligt att informationen erfarenhetsmässigt kan förväntas påverka kursen, och att den inte faktiskt måsta ha påverkat denna. De subjektiva rekvisiten innebär större svårigheter, eftersom åklagaren vid insiderbrott skall styrka att den tilltalade varit medveten om att han varit i besittning av insiderinformation. Insiderbrottet är ett informationsbrott, och de bevis åklagaren har att förlita sig på är uppgifter från den tilltalade själv, och vittnesuppgifter. Den lagstadgade sanktionen utgör brottets abstrakta straffvärde. Med brottets konkreta straffvärde avses svårighetsgraden av en brottslig gärning jämfört med andra gärningar med samma rubricering. I den straffrättsliga doktrinen anförs att fängelse bör utdömas om brottet medför ett års fängelse eller mer. Detta innebär att om brottets konkreta straffvärde når denna nivå bör fängelse utdömas oavsett brottslighetens art, eller den tilltalades tidigare brottslighet. Är detta fallet krävs mycket starka skäl för att i stället för fängelse utdöma skyddstillsyn eller villkorlig dom. Mot denna bakgrund kan det synas något överraskande att straffet inte blev fängelse, i synnerhet som straffvärdet på brottet är högt, och brotten var att betrakta som grovt. Detta kan vara en indikation om att domstolen var osäker på A:s kännedom om det verkliga förhållandet, alternativt att domstolen menar att brottets straffvärde är för högt. I Metall-fallet var den verkliga kursförändringen över tio procent, men domstolen asnåg det ej vara visat i vilken utsträckning det var just den akutella insiderinformationen som påverkat kursen. 4.3.2.1.4.2 Föreningsbanken-fallets. 33
207.I mitten av 1990-talet förekom samtal om ett samgående mellan de bådas. 34
208.storbankerna Sparbanken Sverige och Föreningsbanken. I målet aktuellas. 34
209.händelser hänför sig till våren 1996, och rör den handel som förekommit is. 34
210.Föreningsbankens aktier mellan mitten av april till slutet av juni. Dennas. 34
211.handel stod framför allt Metallindustriarbetarförbundet för. Sammantaget tres. 34
212.personer åtalades för insiderbrott, samtliga anställda vid Metall. Den förstas. 34
213.av dessa tre var A, ekonomichef för Metall och tillika styrelseledamot is. 34
214.Sparbanken Sverige. Den andre åtalade personen var B, chef för ens. 34
215.ekonomienhet i Metall där bland annat Metalls värdepappersaffärers. 34
216.redovisades. Den tredje åtalade var C, som på deltid var inhyrd från Metallss. 34
217.dotterbolag Metallica för att delta i Metalls ekonomi ochs. 34
218.värdepappershantering. Placeringen av kapital för Metalls räkning sköttes avs. 34
219.ett placeringsråd och en placeringsgrupp. Placeringsrådet var direkts. 34
220.underställt förbundsstyrelsen och ansvarade för långsiktiga strategiskas. 34
221.affärer medan placeringsgruppen, som var underställt placeringsrådet,s. 34
222.ansvarade för det operationella arbetet. De tre åtalade ingick alla såväl is. 34
223.placeringsrådet som placeringsgruppen. Den 9 april 1996 beslöts is. 34
224.placeringsgruppen att Metalls innehav i banksektorn skulle minskas. Metalls. 34
225.började trots detta köpa aktier i Föreningsbanken från och med den 19 april,s. 34
226.det vill säga en dag efter det att styrelsemöte hållits i Sparbanken. B och Cs. 34
227.hade från och med den 18 april respektive 24 april dessutom för egens. 34
228.räkning köpt aktier i Föreningsbanken.s. 34
229.Den 18 april 1996 hölls styrelsemöte i Sparbanken där man bland annats. 34
230.lämnade i uppdrag åt Alfred Berg Fondkommission att undersöka olikas. 34
231.möjligheter för Sparbanken att skaffa sig en förhandlingsposition is. 34
232.förhållande till Föreningsbanken. A var som styrelseledamot i Sparbankens. 34
233.närvarande vid mötet. Vid nästa styrelsemöte den 10 maj beslöts att köpas. 34
234.högst 4,99 procent av aktierna i Föreningsbanken. Även vid dettas. 34
235.styrelsemöte var A närvarande. Alfred Berg Fondkommission lämnade införs. 34
236.styrelsemötet en rapport vari sades att det mest logiska vore ett samgåendes. 34
237.mellan Föreningsbanken och Sparbanken. Den 18 juni hade Sparbankens. 34
238.återigen ett styrelsemöte, varvid bankens styrelseordförande kunde bekräftas. 34
239.att köpet av den stora aktieposten skett som planerat, och att detta skulles. 34
240.offentliggöras den 25 juni genom ett pressmeddelande. A var närvarande vids. 34
241.mötet. Under hela förberedelsetiden av köpet av aktierna i Föreningsbanken,s. 34
242.dvs från och med den 18 april till och med 25 juni, har Föreningsbankens. 34
243.dementerat uppgifter om ett samgående med Sparbanken.s. 34
244.Den centrala frågan var om A, i egenskap av styrelseledamot i Sparbankens. 34
245.och dessutom ekonomichef för Metall, hade fått kännedom om de intes. 34
246.offentliga åtgärder Sparbanken vidtog under tiden 18 april – 25 juni 1996s. 34
247.avseende Föreningsbanken, och som slutligen innebar att Sparbankens. 34
248.förvärvade 4,98 procent av röster och kapital i Föreningsbanken. A ansågss. 34
249.således att för annans räkning, dvs Metall, ha gynnat bolagets investeringars. 35
250.genom att köpa aktier i Föreningsbanken på basis av ännu inte offentliggjords. 35
251.information. B och C ansågs på grundval av sina befattningar och näras. 35
252.gemenskap med A ha känt till Sparbankens planer på att köpa högst 4,99s. 35
253.procent av aktierna i Föreningsbanken, och därav för egen räkning köpts. 35
254.aktier i Föreningsbanken.s. 35
255.Om dessa tre personer känt till den ännu inte offentliggjorda informationen,s. 35
256.och denna erfarenhetsmässigt kunde anses ha en väsentligt kurspåverkandes. 35
257.effekt, skulle de alla varit förhindrade att för egen eller annans räkning köpas. 35
258.aktier i Föreningsbanken fram till dess köpet offentliggjorts.s. 35
259.Inledningsvis underökte rätten huruvida den information A i egenskap avs. 35
260.styrelseledamot för Sparbanken fått när banken diskuterade planerna på atts. 35
261.förvärva Föreningsbanken var att beteckna som insiderinformation i lagenss. 35
262.mening, dvs av väsentligt kurspåverkande karaktär. Tingsrätten ansåg att A:ss. 35
263.närvaro vid styrelsemöten i Sparbanken medfört att han hade kunskap om des. 35
264.åtgärder som Sparbanken planerade och sedan också vidtog rörande köpens. 35
265.av aktier i Föreningsbanken.s. 35
266.Nästa fråga var om den information A besuttit haft en väsentlig påverkan pås. 35
267.kursen på Föreningsbankens aktier. Här skiljer sig sättet att resonera fråns. 35
268.rättens bedömning i Atle-fallet. Man konstaterar att kursförändringen pås. 35
269.aktierna mellan den 18 april 1996 och den 24 juni 1996, dagen föres. 35
270.offentliggörandet, varit över 30 procent, men att kursförändringen den 25s. 35
271.juni 1996, omedelbart efter offentliggörandet, varit alltför liten för att mans. 35
272.av den skall kunna sluta sig till att de tidigare inte kända omständigheternas. 35
273.var ägnade att medföra en väsentlig förändring av kursen. Man fästers. 35
274.således större vikt vid kursförändringen dagen för offentliggörandet avs. 35
275.informationen än de tidigare dagarnas kursförändringar, på grund av att mans. 35
276.ansåg att kursförändringen berodde på andra omständigheter än den aktuellas. 35
277.uppgiften. Tingsrätten tog vidare hänsyn till den statistik som förs avs. 35
278.dåvarande Stockholms Fondbörs gällande offentliga bud och köp av aktiers. 35
279.motsvarande minst fem procent av rösterna eller kapitalet. Enligt dennas. 35
280.gäller att väsentliga kursförändringar, minst tio procent, är vanliga vids. 35
281.offentliga bud medan bilden är den motsatta efter enstaka större aktieköp.s. 35
282.Tingsrätten kom fram till att de planerade aktieköpen i Föreningsbanken fråns. 35
283.Sparbankens sida inte varit av sådan omfattning att de erfarenhetsmässigts. 35
284.kunde antas ha en väsentlig kursdrivande effekt om de varit kända.s. 35
285.Detsamma gällde de andra två åtalade eftersom de kommit i besittning avs. 35
286.informationen via A.s. 35
287.Bedömningen av huruvida handeln skett på värdepappersmarknadens. 35
288.medförde inte heller i detta fall någon svårighet, eftersom handeln skett övers. 35
289.Stockholms Fondbörs.s. 35
290.Beträffande vilka som omfattas av handelsförbudet, och således fram tills. 35
291.offentliggörandet av informationen är förhindrade att handla med aktier,s. 35
292.gjorde tingsrätten bedömningen att A i sin egenskap av styrelseledamot is. 35
293.Sparbanken omfattades av förbudet. Emellertid medförde bedömningen avs. 35
294.huruvida de två andra åtalade tillhörde personkretsen större svårigheter, mens. 35
295.med hänsyn till att Metall ansågs vara en stor institutionell placerare pås. 35
296.Stockholms Fondbörs menar tingsrätten att även dessa två skall omfattas avs. 35
297.handelsförbudet.s. 35
298.Tingsrätten kom aldrig att pröva huruvida de tre åtalade personerna varits. 35
299.medvetna om att de handlat i besittning av insiderinformation eftersom mans. 35
300.ansåg att ett av de objektiva rekvisiten inte var uppfyllt, nämligen rekvisitets. 36
301.om väsentlig kurspåverkan. Åtalen ogillades, och domen överklagades avs. 36
302.åklagaren.s. 36
303.Hovrätten fastställde helt kort tingsättens dom, och påpekar att i egenskap avs. 36
304.styrelseledamot i Sparbanken Sverige A haft kunskap om de åtgärder soms. 36
305.banken planerade och vidtog rörande bl a aktier i Föreningssparbanken. Mans. 36
306.ansåg det emellertid inte vara visat att Sparbanken åtgärder var ägnade atts. 36
307.väsentligt påverka kursen. Beträffande Metalls handel med aktier uttalades. 36
308.hovrätten att handeln skett endast i penningplacerande syfte, varvids. 36
309.rekvisitet ägnad att väsentligt påverka kursen inte heller här ansågs varas. 36
310.uppfyllt. I detta rättsfall har domstolen haft svårt att visa att de objektiva rekvisiten är uppfyllda. I Atlefallet konstaterade tingsrätten med lätthet att de objektiva rekvisiten var uppfyllda, främst på grund av att man kunnat fastställa en kursförändring på mer än tio procent under den aktuella tiden. I det nu aktuella fallet menar domstolen i stället att kursen förändrats mer än så, men att det i sig inte skall vara avgörande för huruvida informationen skall vara att betrakta såsom insiderinformation. Det anses sålunda inte vara tillräckligt utrett att det var den information A kommit i besittning av som påverkat kursen väsentligt. Detta är anmärkningsvärt eftersom tingsrätten i Atle-fallet helt grundade sin bedömning på kursen i de tre riskkapitalbolagen före offentliggörandet av informationen, vilket man jämförde med kursen vid dagen för offentliggörandet av informationen. 4.3.2.2 Det subjektiva rekvisitet För att en gärningsman skall kunna dömas enligt insiderstrafflagen krävs för insiderbrott att rekvisitet uppsåt, och för vårdslöst insiderförfarande att rekvisitet grov oaktsamhet är uppfyllt. Gärningsmannen behöver inte känna till informationens ursprungskälla, men skall för straffbarhet vara medveten om att informationen kommit ut obehörigen eller, i fall av vårdslöst insiderförfarande, borde ha insett att så var fallet. Det är gärningsmannens insikt som utgör utgångspunkten för aktsamhetsbedömningen, vilket medför att ett högre aktsamhetskrav måste ställas på en person med stor erfarenhet av värdepappersmarknaden än på en person som gör sina första transaktioner. En tipsmottagare måste själv göra en bedömning av huruvida informationen kommer från en person som normalt sett har tillgång till kurspåverkande information. I förarbetena anges att den som faktiskt saknat kännedom om exempelvis en förestående förvärvserbjudande eller annan kurspåverkande omständighet som omfattas av handelsförbudet ej kan fällas till ansvar för insiderbrott. För vårdslöst insiderförfarande kan emellertid den person som genom grov oaktsamhet brister i insikt om att han handlat i strid med förbudet. En handling kan bedömas som grovt oaktsam om exempelvis en insider genomför en affär utan att först ta reda på huruvida den aktuella informationen är allmänt känd eller ej, trots att han borde insett att så eventuellt var fallet. Grov oaktsamhet kan även föreligga om en person borde insett att en omständighet vid offentliggörandet skulle komma att ha en kurspåverkande effekt. Uppsåtsrekvisitet medför problem för utredare och domstol, eftersom åklagaren vid insiderbrott skall styrka att den tilltalade varit medveten om att han vid utnyttjande av informationen gjort sig skyldig till ett brott. Insiderbrottet är ett informationsbrott, och de bevis åklagaren har att förlita sig på är uppgifter från den tilltalade själv, och vittnesuppgifter. Det är emellertid möjligt att föra bevisning genom indicier, såsom skedde i Atlefallet som beskrivits i avsnitt xx, där den misstänktes upprepade kontakter med Atles VD blev avgörande för bedömningen av sannolikheten för att gärningsmannen varit medveten om att han var i besittning av insiderinformation. Det uppmärksammade Pinkerton-målet som beskrivs i avsnitt xx är ett av de få fall i Europa där fängelsestraff utdömts för insiderbrott. Anledningen till att fängelsestraff utdömdes för så många som fyra personer var att åklagaren hade en stark bevisning, vilken utgjordes av bandade telefonsamtal mellan den huvudmisstänkte och dennes kollegor på Matteus Fondkommission, och mellan den huvudmisstänkte och dennes informatörer. Flera av de övriga misstänkta personerna undgick straff beroende på att det sankandes tillräcklig bevisning om att de vid handel i aktierna varit medvetna om att de var i besittning av insiderinformation.s. 36