Stycket

5.10. Förlust på dotterbolagsaktier209 två gånger. Först medges moderbolaget avdrag när aktierna i det överlåtande dotterbolaget avyttras (t.ex. genom likvidation). Därefter kan moderbolaget dra av förlusten ytterligare en gång, denna gång genom ett koncernbidrag till det dotterbolag som förvärvat förlusttillgångarna. Dotterbolaget kan sedan kvitta koncernbidraget mot den skattemässiga förlust som uppstår när förlusttillgång­ arna avyttras koncernexternt. Härigenom har samma förlust avdragits två gånger hos samma skattesubjekt, moderbolaget. Detta resultat ansåg som nämnts Skat­ terättsnämnden inte vara förenligt med systemet i stort. Detta resonemang tar då sikte enbart på svenska koncerner, eftersom överfö­ ringar mellan två utländska dotterbolag enligt Skatterättsnämnden inte omfatta­ des av 2 § 4 mom. 9 st. SIL. Förlusten fick därför anses inte enbart definitiv men också verklig till den del den översteg skattefri utdelning från Holding. I såväl Skatterättsnämnden som Regeringsrätten fanns en minoritet som i huvudsak ansåg att man inte kunde bedöma om förlusten var verklig. Det be­ rodde på att tillgångarna i Holding hade överlåtits till ett annat av Arcona AB helägt dotterbolag. Regeringsrättens minoritet ansåg med hänsyn härtill att det inte kunde avgöras om förlusten vid likvidationen av Holding motsvarades av en verklig förlust. Frågan om avdragsrätt fick bedömas på grundval av förhållande­ na i koncernen som helhet. Det finns ett par intressanta förhållanden i målet. Ett är naturligtvis Skatterättsnämndens argumentering för att också överföringen till marknadsvärdet skall beaktas vid prövning av om verklig förlust förligger, i det fall den äldre förlustregeln aktualiserades. Det berodde på att själva skattepositionen, rätten till avdrag för förlusten, överfördes. Regeringsrätten angav i skälen för sitt avgö­ rande att domstolen delade Skatterättsnämndens uppfattning. Huruvida detta omfattade också argumenteringen kring inverkan av 2 § 4 mom. 9 st. SIL kan väl diskuteras. Målet avsåg överföringar mellan två utländska dotterbolag. Ut­ talanden om vad som kan ske vid överföring mellan två svenska dotterföretag får därför anses utgöra obiter dicta. Trots detta finns det en del i sak som talar för Skatterättsnämndens uppfattning. Det förefaller inte osannolikt att Reger­ ingsrätten, om frågan skulle ha kommit upp till prövning, vid prövning av om förluster på ett innehav av aktier i ett dotterbolag varit verkliga skulle beaktat ef­ fekterna av 2 § 4 mom. 9 st. SIL. Det innebär ett beaktande av överföring av skattepositioner. I ett icke-överklagat förhandsbesked (1999-06-02) prövades just denna fråga varvid Skatterättsnämnden intog samma ståndpunkt som den gjorde i RÅ 1994 ref. 22. Också skattepositioner i form av förluster som tillgodogjorts genom del­ ägande i handelsbolag har beaktats. Det har inträffat såväl när andelarna i ett kommanditbolag var anläggningstillgångar, RÅ 1993 not 745 (Dala Djupgas KB), som när de var omsättningstillgångar, RÅ 1999 ref. 13 (Gamlestaden). I båda fallen gällde det taxeringsår före 1989. Ett mål där hänsyn tagits till en 21010. Förlust på dotterbolagsaktier överförd skatteposition i form av en latent realisationsvinst utgör RÅ 2001 not. 119 (Fb). Den överförda skattepositionen bestod av en latent skatt vid överlåtel­ se av näringsbetingade aktier vid tillämpning av den äldre koncernregeln (i ly­ delse före 1 januari 1999.)s. 209