1.För att en värdeöverföring från det avyttrade bolaget skall beaktas krävs att det avyttrade bolaget genom en transaktion har blivit fattigare. Det innebär att sådana transaktioner som det avyttrade bolaget har genomfört på marknadsmässiga grunder med andra koncernföretag överhuvudtaget inte bör beaktas vid beräkningen av den verkliga förlusten. Ett sätt att skapa förlust på aktiein nehavet i ett dotterbolag är att efter förvärvet av detsamma minska substansens. 206
2.10. Förlust på dotterbolagsaktier207 genom att via skattefri utdelning överföra beskattade vinstmedel eller genom öppna koncernbidrag överföra obeskattade vinstmedel. I RÅ 1986 ref. 52 (Fb) gjordes ingen åtskillnad mellan dessa slag av överföringar. Regerings rätten ändrade i detta mål inte rättsnämndens förhandsbesked som bl.a. inne bar att vid beräkning av rörelseförlust förlusten skall minskas med erhållna utdelningar och koncernbidrag. Senare rättsfall där fråga om tömningar ge nom koncernbidrag aktualiserats utgör RÅ 1995 ref. 83 (Fb) och RÅ 1997 ref. 11 (Fb). Koncernbidrag och skattefria utdelningar utgör exempel på att såväl beskat tade som obeskattade överföringar har beaktats. Överlåtelse av tillgångar till underpris där överföringen inte föranlett någon beskattningskonsekvens hos överlåtaren beaktas också. Redan i samband med reformeringen av kapitalför lustbegreppet 1981 angavs i förarbetena överföring av en hyresrätt som exempel härpå. Men någon anledning att göra skillnad på hyresrätter och andra tillgångar som överlåtits till underpris finns inte. Det torde också vara vanligt att man förvärvar personalintensiva företag, ex empelvis dataföretag eller andra företag där tillgångsmassan huvudsakligen be står av humankapital. Efter förvärv av ett sådant företag kan personalen flyttas över till exempelvis moderföretaget. Därefter säljs det numera tomma dotterbo laget vidare. Frågan är om man kan beakta personalöverförningen som en tillgångsöverföring i samband med beräkning av verklig förlust. Enligt min mening kan man inte detta, men frågan är omdiskuterad. Det finns flera skäl som talar mot ett beaktande. Om man skulle ta hänsyn till personalöverföringen skulle detta i princip innebära samma sak som om personalöverföringen uttagsbeskattades. Enligt RÅ 1998 not 213 (Fb) kan inte uttagsbeskattning ske. Det är då svårt att se varför personalöverföringen skulle beaktas vid beräkning av den verkliga förlusten. Dessutom leder ett beaktande till en inlåsning av personalen som också kan ifrågasättas på andra grunder. Personalen är dessutom oftast lättflyktig och frågan uppkommer då om avdrag skulle kunna medges vid en senare tidpunkt om personalen av någon anledning lämnar det företag till vilket den överflyttats. Det finns också en trend i praxis mot att beakta överföring av ”skattepositioner”. Det kan vara fråga om underskott i handelsbolag, eller ett beaktande av den äldre koncernregeln. Ett intressant mål härvidlag är RÅ 1994 ref. 22 (Fb). 20810. Förlust på dotterbolagsaktier Arcona AB, svenskt moderbolag, ägde två holländska dotterbolag, Arcona Holding BV (Holding) och Arcona Holland BV (Holland). Holding ägde fas tigheter genom ett antal dotterbolag. Arcona AB hade ett anskaffningsvärde på Holding på 350 miljoner kronor. Detta värde hade genom nedgången på fastighetsmarknaderna i början av 1990-talet sjunkit till 65 miljoner kronor. Holding avsåg att till Holland överlåta aktierna i dotterbolagen för ett pris uppgående till marknadsvärdet. Därefter avsåg man att likvidera Holding varigenom en realisationsförlust (numera kapitalförlust) skulle uppkomma.s. 207
3.En fråga var om Holdings överlåtelse av tillgångar till marknadsvärde inne bar att Arcona AB:s förlust på andelarna i Holding inte var verklig. I den mån en avyttring av tillgångarna i dotterbolaget medför att ett annat koncernbolag kan realisera förlusterna på dessa tillgångar förefaller Skatterättsnämnden ha an sett att värdenedgången på tillgångarna kan leda till avdrag två gånger hos sam ma subjekt, en konsekvens som nämnden inte ansåg vara förenlig med systemet i stort.s. 208
4.Däremot kunde accepteras att samma värdenedgång kunde dras av hos olika skattesubjekt, för det ena i samband med den löpande beskattningen och för det andra subjektet i samband med reavinstbeskattningen. Nämnden pekade bl.a. på regeln om förlustavyttringar i den numera upphävda 2 § 4 mom. 9 st. SIL. Den innebar att vid en överföring av tillgångar som sjunkit i värde det övertagande bolaget i skattehänseende skulle överta det säljande bolagets anskaffningsvärde. I ett sådant fall finns det risk för att moderbolaget får avdrag för samma förlusts. 208
5.10. Förlust på dotterbolagsaktier209 två gånger. Först medges moderbolaget avdrag när aktierna i det överlåtande dotterbolaget avyttras (t.ex. genom likvidation). Därefter kan moderbolaget dra av förlusten ytterligare en gång, denna gång genom ett koncernbidrag till det dotterbolag som förvärvat förlusttillgångarna. Dotterbolaget kan sedan kvitta koncernbidraget mot den skattemässiga förlust som uppstår när förlusttillgång arna avyttras koncernexternt. Härigenom har samma förlust avdragits två gånger hos samma skattesubjekt, moderbolaget. Detta resultat ansåg som nämnts Skat terättsnämnden inte vara förenligt med systemet i stort. Detta resonemang tar då sikte enbart på svenska koncerner, eftersom överfö ringar mellan två utländska dotterbolag enligt Skatterättsnämnden inte omfatta des av 2 § 4 mom. 9 st. SIL. Förlusten fick därför anses inte enbart definitiv men också verklig till den del den översteg skattefri utdelning från Holding. I såväl Skatterättsnämnden som Regeringsrätten fanns en minoritet som i huvudsak ansåg att man inte kunde bedöma om förlusten var verklig. Det be rodde på att tillgångarna i Holding hade överlåtits till ett annat av Arcona AB helägt dotterbolag. Regeringsrättens minoritet ansåg med hänsyn härtill att det inte kunde avgöras om förlusten vid likvidationen av Holding motsvarades av en verklig förlust. Frågan om avdragsrätt fick bedömas på grundval av förhållande na i koncernen som helhet. Det finns ett par intressanta förhållanden i målet. Ett är naturligtvis Skatterättsnämndens argumentering för att också överföringen till marknadsvärdet skall beaktas vid prövning av om verklig förlust förligger, i det fall den äldre förlustregeln aktualiserades. Det berodde på att själva skattepositionen, rätten till avdrag för förlusten, överfördes. Regeringsrätten angav i skälen för sitt avgö rande att domstolen delade Skatterättsnämndens uppfattning. Huruvida detta omfattade också argumenteringen kring inverkan av 2 § 4 mom. 9 st. SIL kan väl diskuteras. Målet avsåg överföringar mellan två utländska dotterbolag. Ut talanden om vad som kan ske vid överföring mellan två svenska dotterföretag får därför anses utgöra obiter dicta. Trots detta finns det en del i sak som talar för Skatterättsnämndens uppfattning. Det förefaller inte osannolikt att Reger ingsrätten, om frågan skulle ha kommit upp till prövning, vid prövning av om förluster på ett innehav av aktier i ett dotterbolag varit verkliga skulle beaktat ef fekterna av 2 § 4 mom. 9 st. SIL. Det innebär ett beaktande av överföring av skattepositioner. I ett icke-överklagat förhandsbesked (1999-06-02) prövades just denna fråga varvid Skatterättsnämnden intog samma ståndpunkt som den gjorde i RÅ 1994 ref. 22. Också skattepositioner i form av förluster som tillgodogjorts genom del ägande i handelsbolag har beaktats. Det har inträffat såväl när andelarna i ett kommanditbolag var anläggningstillgångar, RÅ 1993 not 745 (Dala Djupgas KB), som när de var omsättningstillgångar, RÅ 1999 ref. 13 (Gamlestaden). I båda fallen gällde det taxeringsår före 1989. Ett mål där hänsyn tagits till en 21010. Förlust på dotterbolagsaktier överförd skatteposition i form av en latent realisationsvinst utgör RÅ 2001 not. 119 (Fb). Den överförda skattepositionen bestod av en latent skatt vid överlåtel se av näringsbetingade aktier vid tillämpning av den äldre koncernregeln (i ly delse före 1 januari 1999.)s. 209