1.Förutsättningarna för koncernbidrag mellan moderföretag och helägt dotterfö retag, respektive mellan helägda dotterföretag regleras i 35 kap. 3-4 §§ IL. Termerna moderföretag och helägt dotterföretag definieras i 35 kap. 2 § IL. Genom dessa definitioner bestäms inte enbart vilka företagsformer som om fattas, utan också kravet på viss ägarandel. Definitionerna av moderföretag och dotterföretag skall bara användas vid tillämpning av bestämmelserna i 35 kapitlet IL. I andra sammanhang kan således ett moderföretag definieras på annat sätt. De olika företagsformer som kan komma ifråga för öppna koncernbidrag har successivt utökats. Ett moderföretag kan vara svenskt aktiebolag, svensk eko 724. Inkomstöverföringar m.m. nomisk förening, svensk sparbank, svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, svensk stiftelse eller svensk ideell förening som inte omfattas av undantagen från skattskyldighet i 7 kapitlet IL. För att det skall vara moderföretag krävs också att det äger mer än 90 procent av andelarna i ett svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening. Ett helägt dotterföretag är ett företag (dvs. i detta sammanhang ett aktiebolag eller en ekonomisk förening) som ägs av ett moder företag, 35 kap. 2 § 2 st. IL. Enligt 35 kap. 2 a § IL skall vid tillämpningen av 35 kap. IL också ett utländskt bolag (som detta definieras i 6 kap. 8-10 §§ IL) hemmahörande i en EES-stat behandlas som ett svenskt företag. En ytterligare förutsättning är att det utländska bolaget motsvarar ett sådant svenskt företag som behandlas i bestämmelserna i 35 kap. Vidare måste mottagaren vara skatt skyldig i Sverige för näringsverksamhet till vilket koncernbidraget skall hänfö ras. Så är fallet om ett mottagande utländskt EES-bolag har ett fast driftställe i vilket koncernbidraget intäktsförs.s. 71
2.. Detsamma gäller om det är fråga om ett svenskt företag med hemvist enligt skatteavtal i en annan EES-stat.s. 72
3.Genom definitionen av moderföretag och dotterföretag utesluts koncernbi drag mellan andra typer av företag, eftersom det endast är mellan sålunda defi nierade företag som koncernbidrag får ges enligt 35 kap. 3-4 §§ IL. Koncernbi drag kan exempelvis inte ges om det ligger ett handelsbolag mellan moderföre taget och dotterföretaget, jfr RÅ 1985 1:72.s. 72
4.Man kan således konstatera att det endast är inom helägd koncern som det är möjligt att ge öppna koncernbidrag. Uttrycket helägd är missvisande, men är etablerat. Med helägd avses att den vertikala integrationen uppgår till mer än 90 procents ägande. Det räcker således inte med att moderföretagets innehav över stiger 90 procent av röstetalet i dotterföretaget. Motivet till att integrationskravet knyter an till aktiekapitalet är historiskt betingat.s. 72
5.Enligt 174 § 1 och 2 mom. 1944 års ABL krävdes att moderbolaget ägde mer än 90 procent av ett dotterbolags aktiekapital för att fusion skulle kunna äga rum mellan moder- och dotterbolag. När koncernbidragsreglerna infördes 1965 anknöt dessa till reglerna i 1944 års ABL för fusion och tvångsinlösen. Därefter kom 1975 års ABL att innehålla nya regler för fusion och inlösen av aktier. Nå gon motsvarande ändring av koncernbidragsreglerna kom dock inte att genom föras.s. 72
6.Endast direkt ägande av aktier räknas. Indirekt ägande via andra bolag i koncernen räknas ej trots att man vid tillämpning av 14 kap. 31 § ABL får med räkna också indirekta innehav. Företagsskatteberedningen föreslog 1977 en koppling av koncernbidragsreglerna till reglerna om tvångsinlösen i ABL. För slaget ledde inte till lagstiftning.s. 72
7.Det är dock med stöd av den s.k. fusionsregeln i 35 kap. 5 § IL i viss ut sträckning möjligt för ett moderföretag att ge koncernbidrag till ett svenskt aks. 72
8.4. Inkomstöverföringar m.m.73 tiebolag trots att det inte är helägt. Förutsättningarna härför är dock delvis knut na till de äldre bestämmelserna om fusion och tvångsinlösen i 1944 års ABL. Förutom att vissa allmänna rekvisit skall vara uppfyllda krävs att ägarförhållan dena under givarens och mottagarens hela beskattningsår sedan mottagaren började bedriva näringsverksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren genom en eller flera fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har kunnat bringas att uppgå i moderföretaget. Enligt sista meningen i 35 kap. 5 § IL skall fusion anses kunna äga rum när moderföretag äger mer än nio tiondelar av akti erna i dotterbolag men inte i annat fall. Denna bestämmelse är nödvändig mot bakgrund av att 1975 års ABL innehåller fusionsregler som beträffande röstetal och indirekt ägande avviker från koncernbidragsreglerna. Om fusionsregeln en bart hade anknutit till när fusion kunnat äga rum hade kopplingen skett till 1975 års ABL, varför fusionsregeln inneburit ett både vidare (avseende indirekt ägan de) som snävare (avseende röstetal) tillämpningsområde än det allmänna koncernbidragsrekvisitet för avdragsrätt avseende ägarintresset (90 procents ägande av aktiekapitalet). Fusionsregeln är, om man bortser från kopplingen till 1944 års ABL och inte 1975 års ABL, i princip naturlig mot bakgrund av att koncernreglerna inte skall påverka organisationsvalet. Eftersom moderföretaget, om fusionsregeln inte fanns, ändå kunnat skapa förutsättningar för resultatutjämning mellan de olika ekonomiska enheterna genom att genomföra successiva fusioner, finns det ingen anledning att tvinga moderföretaget härtill. Det spelar ingen roll hur långt bort i äganderättskedjan det mottagande företaget står i förhållande till moderföreta get. Av lagtexten framgår att det endast är koncernbidrag som ges nedåt i kon cernstrukturen som omfattas av fusionsregeln. Tanken var att härigenom ingen kollision med utdelningsbeskattningen skulle inträda. Fusionsregeln är som nämnts endast tillämplig på koncernbidrag till aktiebolag. Regeln har varit fö remål för prövning av EG-domstolen, mål C-200/98 och RÅ 2000 ref. 17. I detta mål ansågs det strida mot EG-rätten att inte tillämpa fusionsregeln om det mellanliggande företagen var utländska. Målet behandlas utförligare i avsnitt 4.4. Det föreskrivs i 35 kap. 5 § IL att samtliga allmänna förutsättningar i 35 kap. 3 § IL utom punkten 6 och naturligtvis 3 skall vara uppfyllda. Rekvisit 6 är onö digt eftersom 35 kap. 5 § IL bara medger koncernbidrag nedåt i en koncern struktur. Dessutom krävs, efter en lagändring våren 1995, att det mottagande bolaget inte enligt skatteavtal skall anses ha hemvist i en främmande stat. Denna förändring av fusionsregeln sammanhänger med att motsvarande krav har in förts som allmänt rekvisit i 35 kap. 3 § IL, se nedan 4.4. 744. Inkomstöverföringar m.m.s. 73