1.Bristande förtroende från klientens sida är en betydligt vanligare förekomman de grund för entledigande än de övriga som här redovisats. Man bör emellertid vara observant på att endera är gränserna för de kriterier som här räknas upp i vissa fall flytande eller terminologin eufemistisk. Mellan meningsskiljaktig heter och bristande förtroende är således gränsen svår att dra. Vidare kan ord valet ”bristande förtroende från klientens sida” vara en eufemism för något helt annat.s. 311
2.Det finns enligt min uppfattning huvudsakligen två skäl till att man så ofta använder sig av grunden bristande förtroende från klientens sida. Det ena skä let är kopplat till advokatens lojalitetsplikt mot klienten, medan det andra snas. 311
3.312 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 312
4.rare tar sin utgångspunkt i vad som kan vara taktiskt klokt för att vinna bifalls. 312
5.i entledigandefrågan.s. 312
6.Bristande förtroende från advokatens sida går således knappast att anges. 312
7.som skäl för entledigande (jämför ovan). En sådan begäran skulle kunna upps. 312
8.fattas som bristande tro på klienten eller dennes sak och därmed betraktas soms. 312
9.ett illojalt förfarande från advokatens sida. Begäran kan till exempel lätt ges. 312
10.upphov till spekulationer från domstolens sida i skuldfrågan. Även om det is. 312
11.själva verket kan vara advokaten som tar initiativet till ett entledigande, tordes. 312
12.därför advokaten av lojalitetshänsyn se till att begäran utformas som om dets. 312
13.vore klienten som begärde entledigande på grund av bristande förtroende. Nås. 312
14.got annat skulle kunna skada klienten och dennes sak, vilket inte är förenligts. 312
15.med god advokatsed.29 Skälet ”bristande förtroende från klientens sida” kans. 312
16.därför också användas som ett skenskäl av advokater som i själva verket käns. 312
17.ner bristande förtroende för sin klient.s. 312
18.Ett annat skäl till att begäran ofta framställs som om det vore klienten soms. 312
19.kände bristande förtroende är att domstolarna, i synnerhet i vissa typer avs. 312
20.brottmål, tagit fasta på vikten av att den tilltalade känner förtroende för sins. 312
21.offentliga försvarare. Lagen utgår från att det är den tilltalade som utser sins. 312
22.försvarare och i lagens anda ligger att man utgår från den tilltalades behov is. 312
23.frågor om försvararförordnande.30 Däremot finns inget stöd i lag eller doktrins. 312
24.för att försvararen skall känna förtroende för sin klient.31 En annan sak är atts. 312
25.det kan finnas skilda uppfattningar i fråga om vikten av sådant förtroende ochs. 312
26.också om huruvida advokaten över huvudtaget skall ha någon uppfattning oms. 312
27.klienten och dennes sak. Jag återkommer till denna diskussion längre fram.s. 312
28.Min tankegång beträffande entledigandeskälen bekräftas av såväl lag soms. 312
29.praxis. Typsituationen som regleras i lag är just att den tilltalade önskar atts. 312
30.advokaten skall befrias från sitt uppdrag. Den omvända situationen - att ads. 312
31.vokaten själv vill bli entledigad - tycks endast i ringa omfattning ha förutsetts.s. 312
32.Detta bör ses som ett uttryck för två grundläggande principer, som illustrerars. 312
33.normgivarens inställning i frågan. För det första gäller, vilket ovan framhållits,s. 312
34.att försvararförordnandet som rättsligt institut utgår från den tilltalades bes. 312
35.hov. För det andra gäller - vilket kan utläsas både i lag och i god advokatseds. 312
36.- som huvudregel att advokat, när hon väl tagit sig an ett uppdrag, skall sluts. 312
37.föra detta.32s. 312
38.16.3 Frånträdandet och lagen 313s. 313
39.IPLB talas således om den situation där den misstänkte önskar att hans för svarare skall entledigas. Sådan begäran bör villfaras ”allenast om han kan an föra något giltigt skäl härför”.33 Om advokatens eget initiativ att frånträda uppdraget sägs i PLB endast att försvararen inte utan rättens medgivande skall äga rätt att sätta annan i sitt ställe.s. 313
40.Rörande frågan om vad som skall utgöra giltigt skäl för den misstänktes be gäran har just bristande förtroende varit föremål för HD:s prövning i ett flertal fall. Av äldre praxis framgår att domstolarna tidigare var restriktiva när det gällde försvararbyte.34 Från mitten av 1970-talet blev det något vanligare att domstolarna godtog ”bristande förtroende” som giltigt skäl för försvararbyte. Det var dock långt ifrån alla som vann bifall. Huvudregeln var fortfarande helt klart att den tilltalade fick nöja sig med den offentliga försvarare som domsto len förordnat.35s. 313
41.Emellertid kom i början av 1980-talet ett par rättsfall som blivit vägledande och som fastställt principen att försvararbyte på förtroendegrunden godtas i betydligt högre grad i fråga om grov brottslighet på vilken långa frihetsstraff kan följa.s. 313
42.I NJA 1980 s. 177 fann HD att brist på förtroende för den offentlige försvararens. 313
43.bör tillmätas särskild betydelse i mål där den tilltalade riskerar ett långt frihetsbe-s. 313
44.rövande och frågan om vilken bevisning som skall förebringas kan vara föremål förs. 313
45.delade meningar.s. 313
46.I NJA 1981 s. 1080 ansågs bristande förtroende från den tilltalades sida utgöras. 313
47.skäl för försvararbyte i fall då den tilltalade mot sitt bestridande i två instansers. 313
48.dömts till fängelse på livstid. Om någon trend går att skönja i domstolspraxis under årens lopp, skulle den därför vara att domstolarna blivit mer generösa med att tillåta försvararbyte under de senaste decennierna, i synnerhet om man jämför med äldre fall från 1960-talet. Ett flertal exempel visar att bifall lämnats då det antingen varit frå ga om allvarlig brottslighet på vilken långa frihetsstraff kan följa, eller brotts lighet av särskild art såsom sexualbrott, där förtroendet mellan advokat och klient är särskilt viktigt.36 Ett tecken i samma riktning ger de prejudikat som ovan illustrerat vilken praxis som skall gälla då samma försvarare förordnats för flera tilltalade. Som påpekades i det sammanhanget, kan det vara ekono miska skäl som ligger bakom praxis rörande flera tilltalade och deras försvar.s. 313
49.314 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 314
50.Frågan är vilka intressen som ligger bakom den ökade generositeten meds. 314
51.försvararbyte i allvarliga brottmål. Sannolikt är det en kombination av pros. 314
52.cessekonomi och rättssäkerhet. I komplicerade mål, där exempelvis frågan oms. 314
53.vilken bevisning som skall föras fram kan vara föremål för diskussion, är dets. 314
54.av vikt för målets effektiva handläggning att försvararen och den tilltalade kans. 314
55.samarbeta. Tillika talar humanitära- och rättssäkerhetsskäl med kraft för atts. 314
56.den tilltalades förtroende är särskilt viktigt om han riskerar ett mycket långts. 314
57.frihetsberövande.s. 314
58.Sambandet mellan förtroendefrågan och långa frihetsstraff må vara lätt atts. 314
59.försvara ur vissa humanitära synvinklar, men den är ingalunda oproblematisks. 314
60.ur andra. Om man vänder på förutsättningarna kan ju omständigheternas. 314
61.kring de enklare brottmålen föranleda misstankar om att förtroendet mellans. 314
62.försvarare och tilltalad i sådana mål inte är så viktigt. Vilket slags inställnings. 314
63.till försvararrollen kan detta implicera? Är försvararen i s.k. bagatellmål baras. 314
64.en marionett som är där för att uppfylla de lägsta tänkbara rättssäkerhets-s. 314
65.krav? Jag har delvis berört denna frågeställning i argumentationsanalysens. 314
66.ovan.s. 314
67.Slutligen har det i några fall varit advokaten själv och inte den tilltalade,s. 314
68.som begärt entledigande. De flesta rättsfall i dylika ärenden ger föga vägleds. 314
69.ning. Det ligger i sakens natur, vilket ovan påpekats, att en advokat på grunds. 314
70.av tystnads- och lojalitetsplikterna är förhindrad att anföra utförliga skäl vars. 314
71.för hon inte vill kvarstå som försvarare. I ett flertal fall har det varit fråga oms. 314
72.notisfall där man endast kan konstatera att advokaten begärt sitt entledigandes. 314
73.men ej fått bifall.33 87s. 314
74.I andra fall har advokaten vunnit bifall men det framgår inte på vilkas. 314
75.grunder.39 Man kan med visst fog spekulera i att det i dylika fall varit så atts. 314
76.domstolen lämnat bifall där det i målet varit fråga om grov brottslighet ochs. 314
77.där domstolen fått intrycket att advokaten och klienten inte kan samarbetas. 314
78.men att tystnadsplikten hindrar advokaten från att lämna närmare uppgifter.s. 314
79.I en sådan situation har uppenbarligen sådana motsättningar uppstått att ads. 314
80.vokaten inte längre med nit och omsorg kan tillvarata klientens intressen.s. 314
Olämpligt uppträdande från klientens sida
1.Olämpligt uppträdande från klientens sida kan möjligen under vissa förutsätts. 314
2.ningar grunda rätt till frånträdande. Under 1995 kom ett par fall av säregens. 314
3.karaktär, där advokaten hade särskilda skäl att begära sitt entledigande efters. 314
4.som den egna säkerheten var i fara.s. 314
5.16.3 Frånträdandet och lagen 315s. 315
6.NJA 1995 s. 75 (i denna avhandling även kallat laser må let)40 rörde försvararna avs. 315
7.den s.k. lasermannen, John A. Denne hade i tingsrätten dömts för mord, försök tills. 315
8.mord, grovt rån, rån och olaga vapeninnehav till fängelse på livstid. Vidare prövas. 315
9.des genom domen omfattande skadeståndskrav mot den tilltalade. För John A vars. 315
10.två försvarare förordnade och ett flertal försvararbyten hade redan skett på hanss. 315
11.initiativ. John A attackerade under pågående förhandling i hovrätten sina offentligas. 315
12.försvarare och träffade bland annat den ena advokaten i ansiktet med en bandspes. 315
13.lare, så att skador uppstod. Direkt efter överfallet yrkade John A att han skulle tills. 315
14.låtas att byta försvarare eller alternativt att han skulle få sköta sitt eget försvar. Soms. 315
15.grund för yrkandet uppgav den tilltalade att han saknade förtroende för advokaters. 315
16.nas förmåga att förbereda och utföra försvaret. De båda advokaterna hemställdes. 315
17.samtidigt om entledigande från förordnandena som offentliga försvarare.s. 315
18.Hovrätten konstaterade att John A vid tillfället hade sina sjunde och åttonde förs. 315
19.svarare i målet, att han redan vid tidigare byten åberopat bristande förtroende ochs. 315
20.samarbetssvårigheter, att all hänsyn tagits till John A:s behov av tid för samråd meds. 315
21.nya försvarare samt att den eller de försvarare John A själv utsett också hade förs. 315
22.ordnats. Mot den bakgrunden var inte John A:s skäl tillräckliga för att tillåta ytters. 315
23.ligare ett försvararbyte.s. 315
24.John A hade vidare gjort gällande att det för advokaterna förelåg en jävsituation,s. 315
25.eftersom polisanmälan skett efter hans eget fysiska angrepp på dem. För försvarares. 315
26.finns ingen uttrycklig jävsregel för denna situation. För domare gäller emellertid ens. 315
27.ligt RB 4:13 att en domare som kommit i sådan motsatsställning till en part inte blirs. 315
28.jävig, om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig. Hovrätten fann atts. 315
29.det var uppenbart att John A angripit försvararna för att kunna åberopa detta soms. 315
30.grund för nytt byte av försvarare. Även med beaktande av det speciella förhållandes. 315
31.som måste råda mellan försvarare och klient, menade hovrätten att man inte kundes. 315
32.uppställa en strängare jävsregel för försvarare än för domare. Inte heller på dens. 315
33.grunden kunde John A:s yrkande om försvararbyte bifallas.s. 315
34.Konstaterandet att det inte förelåg någon jävsituation blev utgångspunkten ävens. 315
35.för övervägandena rörande advokaternas yrkanden om entledigande. Fråga upps. 315
36.stod om omständigheterna ändå vore sådana att de skulle befrias från sina uppdrag.s. 315
37.Hovrätten noterade i det sammanhanget att varje ny försvarare för John A åtagit sigs. 315
38.uppdraget med vetskap om de tidigare bytena och de speciella förhållanden soms. 315
39.gällt. Advokaterna hade också varit medvetna om att de närmast föregående försvas. 315
40.rarna befriats från sina uppdrag på grund av fysiskt angrepp från John A. De hades. 315
41.därför varit införstådda med de risker uppdraget rymt. Mot den bakgrunden vores. 315
42.det ”inte alltför hårt att begära” att de fullföljde sina uppdrag. Advokaterna hems. 315
43.ställan om entledigande bifölls inte.41s. 315
44.Endast John A överklagade hovrättens beslut. (Den delen som avsåg överklagans. 315
45.de av hovrättens beslut att inte bifalla begäran om entledigande avvisades, eftersoms. 315
46.sådant beslut inte får överklagas särskilt.) HD meddelade prövningstillstånd såvitts. 315
47.avsåg frågan om byte av offentlig försvarare. HD lämnade överklagandet utan bifalls. 315
48.och anförde i skälen bland annat att den tilltalades förtroende för sin offentlige förs. 315
49.svarare visserligen bör tillmätas särskild betydelse i mål som det föreliggande, därs. 315
50.det var fråga om risk för långt frihetsberövande och där frågan om vilken bevisnings. 315
51.som skall förebringas kan vara föremål för delade meningar. Emellertid, konstates. 315
52.rade HD, var inte den tilltalades rätt att själv få välja och byta offentlig försvarares. 315
53.obegränsad. Utrymmet för att tillåta sådant byte var normalt mindre i fall där dens. 315
54.tilltalade fått sådan försvarare förordnad som han själv föreslagit, åtminstone närs. 315
55.inte åtgärd eller underlåtenhet av försvararen som varit ägnad att minska den tillta-s. 315
56.316 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 316
57.lades förtroende för försvararen påvisats. Om byte till annan av den tilltalade föres. 316
58.slagen försvarare redan skett, fick än högre krav ställas för att giltigt skäl till bytes. 316
59.skall anses föreligga. I regel, framhöll HD, fick i sådana fall sannolikheten ansess. 316
60.vara mindre att den tilltalades önskemål om försvararbyte verkligen bottnade i briss. 316
61.tande förtroende för försvararen.s. 316
62.Målets beskaffenhet krävde en stor arbetsinsats och hovrättens huvudförhands. 316
63.ling avsågs ta minst tjugofem dagar i anspråk. John A hade redan i målet varit häks. 316
64.tad sedan mer än två år tillbaka och handläggningen hade fördröjts bland annat pås. 316
65.grund av upprepade försvararbyten. HD yttrade bland annat mot denna bakgrunds. 316
66.att fastän stor vikt måste fästas vid den tilltalades önskemål, fick detta inte drivass. 316
67.så långt att konsekvenserna blev orimliga. Hänsyn måste också tas till andra beräts. 316
68.tigade intressen, särskilt det allmänna intresset av att straffrättskipningen försiggårs. 316
69.på ett tillfredsställande sätt, bland annat så att brottmål, i synnerhet där någon ärs. 316
70.häktad, blir skyndsamt handlagda.s. 316
71.HD fann inte stöd för John A:s påstående om bristande förtroende för advokas. 316
72.terna utan fann att John A snarare själv syntes ha skapat den konflikt med försvas. 316
73.rarna som han åberopat som skäl för byte.s. 316
74.Av 1995 års fall om försvararbyte kan följande tolkning göras. I mål som gäls. 316
75.ler grov brottslighet som kan föranleda långa frihetsstraff och som dessutoms. 316
76.innehåller komplicerade bevisfrågor, lägger domstolarna mycket stor vikt vids. 316
77.den tilltalades önskemål om offentlig försvarare. Man kan säga att den tilltas. 316
78.lades önskemål väger tyngre ju fler av dessa omständigheter som är för hans. 316
79.den. Det råder ingen tvekan om att den tilltalade i lasermålet hade godas. 316
80.förutsättningar att inte bara få den offentliga försvarare han önskade, utans. 316
81.dessutom att få byta till en annan försvarare han önskade, vilket också skeddes. 316
82.vid upprepade tillfällen. Mot den tilltalades önskemål står emellertid ett annat,s. 316
83.allmänt, intresse: en tillfredsställande straffrättskipning. I och för sig existerars. 316
84.alltid detta andra intresse, men det ställs, så vitt jag kan bedöma, sällan mots. 316
85.den tilltalades intresse av att få den försvarare han önskar i fall då de särskildas. 316
86.omständigheterna är för handen. I ett så extremt fall som det föreliggande kans. 316
87.emellertid den tilltalades dispositioner närmast ses som sabotage mot straffs. 316
88.rättskipningens intressen. I lasermålet kom domstolen fram till att John A förs. 316
89.det första sökt sak med sina försvarare för att kunna grunda jäv och för dets. 316
90.andra fann man att sannolikheten att John A kände bristande förtroende vars. 316
91.lägre eftersom han redan bytt försvarare så många gånger. Bland annat mots. 316
92.denna bakgrund kom straffrättskipningens intressen att väga tyngre än dens. 316
93.tilltalades önskemål.s. 316
94.I RH 1995:64 hade en person dömts i tingsrätten och överklagade domen till hovs. 316
95.rätten. Den tilltalade begärde i hovrätten att få byta offentlig försvarare, vilket läms. 316
96.nades utan bifall. Härefter begärde den offentlige försvararen i särskild skrift tills. 316
97.hovrätten att få bli entledigad från uppdraget. Som skäl för sin begäran angav ads. 316
98.vokaten att han hade blivit hotad av en person med utländsk härkomst genom atts. 316
99.denne lämnat ett meddelande på hans telefonsvarare av den innebörden att, om hans. 316
100.inte omgående skulle se till att bli entledigad, skulle personen i fråga komma upps. 316
101.till honom på ett personligt besök och diskutera saken.s. 316
102.Den tilltalade bereddes tillfälle att yttra sig men avhördes inte. Svea hovrätt läms. 316
103.nade advokatens begäran utan bifall med motiveringen att den som förordnats soms. 316
104.offentlig försvarare har ett uppdrag av särskild karaktär. Ett sådant förordnande fårs. 316
105.16.3 Frånträdandet och lagen 317s. 317
106.återkallas bara om det finns något giltigt skäl för det. Omständigheter av det slags. 317
107.som advokaten åberopat kunde i och för sig tänkas utgöra giltigt skäl, inte minsts. 317
108.om de innebar att försvararens förmåga att tillvarata den misstänktes intressen skuls. 317
109.le försämras. Vad advokaten anfört gav enligt hovrättens mening dock inte tillräcks. 317
110.lig grund för att anse att det vore motiverat att förordnandet på begäran av dennes. 317
111.återkallades.s. 317
112.En skiljaktig ledamot anförde att advokaten utsatts för ett anonymt hot, som ens. 317
113.ligt hans mening kunde uppfattas som åsyftande brottslig gärning. Ingenting tyddes. 317
114.på att han åtagit sig uppdraget med kännedom om någon risk för ett sådant hot.s. 317
115.Som offentlig försvarare saknade han det särskilda skydd mot förgripelser i och förs. 317
116.hans utförande av uppdraget, som domare och åklagare åtnjuter genom reglerna is. 317
117.17 kap. 1 och 2 §§ BrB. Under angivna förhållanden kunde det inte skäligen krävass. 317
118.av advokaten att han skulle kvarstå som försvarare. Hovrättens beslut i hotelsefallet kom i maj 1995, knappt tre månader efter HD:s beslut i lasermålet. Den skiljaktige i Svea hovrätt gjorde ett uttalande som tyder på att det bör tillmätas betydelse vilken kännedom om klienten ad vokaten hade när hon tog sig an försvaret. Tankegången känns igen från laser målet, där hovrätten (Svea även i detta fall; dock ej med samma domare) påpekade att advokaterna från början varit medvetna om de speciella svårig heterna med försvaret av John A och att det inte vore ”alltför hårt att begära” att de fullföljde sina uppdrag.s. 317
Gällande rätt avseende frånträdande: slutsats
1.Ovan har redovisats vilka bestämmelser som finns i lag för entledigande (i all mänhet kombinerat med en begäran om försvararbyte) samt ett par rättsfall som illustrerar domstolarnas tolkning av begreppet ”giltiga skäl”. I tolkningen av praxis bör man skilja mellan fall där den tilltalade begär försvararbyte och där advokaten begär att få bli entledigad.s. 317
2.Vad beträffar de vanligast förekommande fallen, nämligen att den tilltalade begär försvararbyte, kan följande slutsatser dras. Domstolarna har att i sin be dömning ta hänsyn till intressen på två olika nivåer.42 På ett övergripande plan ligger generella processprinciper som framför allt tar sin utgångspunkt i rätts säkerhet. På ett individuellt plan måste domstolen väga in omständigheter som rör den tilltalade och saken i övrigt i det enskilda fallet.s. 317
3.På det övergripande planet gäller att utgångspunkten för domstolarnas be dömning alltid i första hand rör de brottsmisstänktas behov av offentlig för svarare och det speciella förtroendeförhållande som skall råda mellan klient och advokat. Av centrala stadganden i RB och uttalanden i förarbetena fram går att det är den tilltalade som utser sin försvarare och att den tilltalades önskemål om att få en viss försvarare skall tillmätas betydelse.43s. 317
4.318 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 318
5.Mot den centrala principen om den tilltalades behov och önskemål och förs. 318
6.troende för försvararen ställs en annan, allmän princip. I all straffrättskipnings. 318
7.gäller av rättssäkerhetsskäl att brottmålsprocessen generellt sett skall präglass. 318
8.av omedelbarhet och skyndsamhet. Det står exempelvis inte i samklang meds. 318
9.dessa principer att den tilltalade i målet får sitta häktad under mycket lång tid.s. 318
10.Här står med andra ord två rättssäkerhetsprinciper mot varandra.s. 318
11.Förutom att slå vakt om de centrala rättssäkerhetsprinciperna skall doms. 318
12.stolen också tillse att processen inte fördyras i onödan.44 Som ovan redan kons. 318
13.staterats på flera ställen, kan man spåra ekonomiska intressen bakom flera bes. 318
14.slut som rör försvararbyte.s. 318
15.På det individuella planet gäller att domstolen har att väga in brottslighes. 318
16.tens art i det aktuella målet. Till brottslighetens art är knutet frågan om dets. 318
17.misstänkta brottet är allvarligt eller av speciell karaktär som kan ha stor betys. 318
18.delse för den misstänkta individen,45 frågor om komplicerad bevisföring ochs. 318
19.frågan om påföljd. Generellt sett kan sägas att om brottet är grovt, bevisfrås. 318
20.gorna komplicerade och långa frihetsstraff riskeras, bör den tilltalades önskes. 318
21.mål tillmätas större betydelse än om sådana omständigheter inte är för hans. 318
22.den. I samklang med denna princip gäller e contrario enligt praxis enligt 21:5s. 318
23.2 st. för förordnande av önskad försvarare att domstolen av ekonomiska skäls. 318
24.inte förordnar en försvarare som skulle medföra avsevärt ökade kostnader is. 318
25.målet, om brottsligheten är av mindre grov karaktär och utredningen i målets. 318
26.enkel.46s. 318
27.Av uttalandena i lasermålet framgår, mot bakgrund av övrig praxis, att dens. 318
28.princip som överväger i bedömningen av huruvida giltiga skäl för försvararbys. 318
29.te föreligger är knuten till den tilltalades intresse av att få den offentliga förs. 318
30.svarare han önskar. Detta gäller såväl på det övergripande planet som på dets. 318
31.individuella planet, då de speciella omständigheterna som ovan uppräknats ärs. 318
32.för handen.47 Först i andra hand kommer domstolen att väga den tilltaladess. 318
33.intresse mot intresset av en effektiv straffrättskipning. Detta torde endast blis. 318
34.aktuellt om den tilltalade i betydande omfattning utnyttjat sina möjligheter atts. 318
35.framställa önskemål och detta gjorts på ett sätt som dels medfört att processens. 318
36.dragit ut på tiden, dels minskat sannolikheten för att den tilltalade har giltigas. 318
37.skäl för försvararbyte.s. 318
38.När det gäller frågan om advokatens möjligheter att få bli entledigad fråns. 318
39.sitt uppdrag som offentlig försvarare, gäller andra principer. Advokater åtnjus. 318
40.16.3 Frånträdandet och lagen 319 ter inte det skydd mot förgripelser som lagen uppställer för domare och åkla gare. För advokater gäller i första hand den mycket speciella funktion i rätts ordningen som institutet offentlig försvarare medför. Som har påpekats på flera ställen i denna avhandling, fyller försvarsadvokaten en central rättssäkerhetsfunktion. Hela grunden för förordnandet av offentlig försvarare ligger i den tilltalades behov av försvarare. I den mån försvararens förtroende för eller samarbetsmöjligheter med sin klient över huvudtaget är relevant, gäller detta troligen bara i den mån försvararen inte längre på bästa sätt kan tillvarata sin klients intressen i målet.s. 319
41.Det sagda innebär inte att en försvarare inte på egen begäran kan få bli ent ledigad. Det innebär emellertid att advokaten, för att få bli entledigad, torde behöva visa att hon inte kan tillvarata sin klients intressen. Hon kan inte i sin begäran om entledigande uttrycka saken som att hon saknar förtroende för klientens person eller sak. Ett sådant skäl kan uppfattas som skadligt för den tilltalade. Tystnads- och lojalitetsplikten begränsar även i övrigt advokatens möjligheter att närmare redogöra för skälen.s. 319
42.I stället får advokaten uttrycka skälet för sin begäran på ett annat sätt. Hon får antyda att mellan henne och klienten finns motsättningar i fråga om hur försvaret skall genomföras. Sådana motsättningar bör dock vara så djupa att de innebär att det brister i förtroendet mellan försvarare och klient. Ett annat giltigt skäl för entledigande kan vara att advokaten själv känner sig hotad av klienten eller i målet. Sådant hot, antingen det förverkligats eller inte, måste dock vara av allvarlig art. Det räcker till exempel inte att advokaten mottagit ett förtäckt hot i andra hand. Hotet måste troligen vara mer påtagligt än så. Slutligen gäller, enligt de rättsfall som ovan presenterats, att även om hotet har realiserats, utgör inte ens detta giltigt skäl för entledigande om advokaten från början varit medveten om att uppdraget kunde medföra svårigheter av sådan art. Detsamma torde gälla för hot som inte realiserats men som inte kan upp fattas på annat sätt än som ett uppenbart hot som innefattar brottslig gär• 48 ning.s. 319
43.Sammanfattningsvis tyder lag och lagtillämpning på att den advokat som förordnats som offentlig försvarare för en misstänkt enligt svensk rätt som hu vudregel skall anses ha förbundit sig att slutföra uppdraget. Endast i undan tagsfall kan advokaten få bli befriad från uppdraget. Bland undantagsfallen gäller i sin tur som regel att advokaten får entledigas endast om omständighe terna tyder på att hon inte längre på rätt sätt kan tillvarata sin huvudmans in tressen. Om advokaten tagit sig an ett uppdrag där hon utsätts för hot eller an grepp och hon inte från början hade vetskap om att uppdraget kunde innefatta sådana svårigheter, torde hon också kunna bli entledigad från uppdraget; dock troligtvis inte på grund av att sådant hot eller angrepp alltid skulle vara att be trakta som jäv.s. 319
44.320 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 320
45.Ett par reflektioner förtjänar att framhållas mot bakgrund av vad som ovans. 320
46.sagts. Oavsett omständigheterna i det enskilda fallet, har advokaten49 alltids. 320
47.goda möjligheter att få bli befriad från uppdraget om hon antingen gör gällans. 320
48.de att omständigheterna medför att hon inte på ett adekvat sätt kan tillvaratas. 320
49.sin klients intressen50 eller om advokaten och klienten gemensamt hemställers. 320
50.om ett entledigande och försvararbyte på den grunden att klienten saknar förs. 320
51.troende för sin försvarare. I båda dessa fall ökar möjligheterna till ett entledis. 320
52.gande om fråga är om grov brottslighet, komplicerade bevisfrågor eller långas. 320
53.frihetsberövanden eller en kombination av dessa.s. 320
54.Försvarsadvokatens uppdragsgivare - staten - tycks alltså via domstolarnas. 320
55.ha givit uttryck för en inställning som går ut på att ”den som sig i leken ger,s. 320
56.han får leken tåla”. Inställningen är troligen inte unik. Det är av allt att dömas. 320
57.en utbredd uppfattning att just brottmålsförsvarare är och bör vara mers. 320
58.”hårdhudade” än andra advokater. Såväl lagstiftning och domstolspraxis soms. 320
59.- vilket skall visas - god advokatsed och doktrin kring försvararfrågor tyders. 320
60.på detta.s. 320
61.Kanske är detta en av anledningarna att försvarare ofta betraktas med misss. 320
62.tänksamhet av allmänheten och pressen och inte sällan utsätts för angrepp. Vis. 320
63.såg redan i del II av denna avhandling vilka svårigheter som kan möta den ads. 320
64.vokat som tar på sig kontroversiella försvararuppdrag. Svårigheten för den ads. 320
65.vokat som försöker finna sin roll i rättsmaskineriet ligger tydligen bland annats. 320
66.i denna, som det kan tyckas, inkonsekvens: Samtidigt som det allmänna förs. 320
67.väntar sig att advokater skall ta kontroversiella uppdrag (för att uppfylla för-s. 320
68.svarargarantin) och dessutom hålla fast vid sin klient oavsett betydande svås. 320
69.righeter, så har det allmänna undvikit att ta ställning i många av de svåra etiss. 320
70.ka dilemman som kan uppstå. I stället förväntar sig det allmänna atts. 320
71.advokaterna själva skall finna sin roll som ”goda advokater” och lösa sinas. 320
72.problem med delikata moraliska avvägningar praktisk taget utan vägledning.s. 320
73.Som bör framgå av föreliggande kapitel har inte lagstiftare och domstolars. 320
74.skapat sina normer ur det perspektiv som jag anlägger. Normerna svarar pås. 320
75.vissa frågor men inte på andra. Försvararen bör av rättssäkerhetsskäl och pros. 320
76.cessekonomiska skäl hålla fast vid sitt uppdrag, så mycket kan vi se. Men vads. 320
77.händer om klienten ställer krav som försvararen inte vet hur hon skall hantera?s. 320
78.Som synes är det inte svårt att tolka lagstiftarens och domstolarnas inställs. 320
79.ning i en för försvarsadvokaterna negativ riktning. Det är inte direkt en ”för-s. 320
80.svararvänlig” bild som tonar fram. Som bestämmelserna ser ut, tvingas advos. 320
81.katerna att mörklägga sina verkliga skäl om de vill befrias från ett svårt dilems. 320
82.ma. Ur ideologisk synpunkt kan ingen annan idealtyp än vapendragaren passas. 320
83.in i detta mönster riktigt bra. Å andra sidan är inte manöverutrymmet när dets. 320
84.gäller klientinstruktionerna lika stort som vapendragartypen skulle önska.s. 320
85.16.4 Frånträdandet och den goda advokatseden 321 Vad, kan man retoriskt fråga sig, är det egentligen för tulipanaros som det all männa vill ha? En vägvisare som tvärs emot sin ideologi är beredd att ta sig an varje klient och aldrig avsäga sig uppdraget? Jag skall längre fram försöka reda ut dessa och andra ideologiska spörsmål.s. 321