Citat i kontext

fö r s va ra r u p p d rage t

Introduktion

1.Ovan har jag konstaterat att försvararuppdraget är ett offentligt uppdrag varss. 16

2.funktion är att tillgodose det allmännas intresse av god straffrättskipning. Dets. 16

3.är ett uppdrag som utgår från staten enligt offentligrättslig lag och myndighetss. 16

4.bud. Robberstad går så långt att hon gör gällande att försvarare ”forst ogs. 16

5.fremst”1 tillvaratar statens intresse: ”Forsvarerposisjonen er instiftet like myes. 16

6.for statens som for siktedes egen del.”2s. 16

7.Inom ramen för detta statliga uppdrag finns en lagstadgad plikt till lojalitets. 16

8.mot klienten.s. 16

9.Det faktum att det är staten som bör betraktas som uppdragsgivare är intes. 16

10.helt oproblematiskt.3 Staten intar också ställning som försvarets motpart. Dets. 16

11.är staten som genom åklagaren väcker åtal mot den misstänkte och det är sta­s. 16

12.ten som betalar försvararens arvode och som genom domstolen har möjlighets. 16

13.att ”pruta ner” detta. Den plikt till lojalitet mot klienten som det allmännas. 16

14.kräver av advokaten kan av dessa och andra skäl balansera på en ganska tunns. 16

15.egg. Ett viktigt sådant ”annat skäl” är att i uppdraget som offentlig försvarares. 16

16.implicit ligger en plikt till lojalitet gentemot rättsordningen. Försvarsadvoka­s. 16

17.ten anses böra medverka till den goda rättskipning som det allmänna har in­s. 16

18.tresse av. Det är tydligen inte bara så att själva institutet offentlig försvarares. 16

19.är en del i den goda rättskipningen, utan försvararen förväntas arbeta på etts. 16

20.sätt som främjar god rättskipning.4s. 16

21.Främjande av god rättskipning är i och för sig ett öppet begrepp som kans. 16

22.kräva precisering, men grundidén är uppenbar och konkreta exempel på rätt-s. 16

23.skipningslojalitet kan vara att inte missbruka domstolarnas tid, att inte maxi­s. 16

24.malt utnyttja ”kryphål” i lagen, att inte slösa med allmänna medel, att intes. 16

25.föra domstolen bakom ljuset och att inte uppträda på ett sätt som minskar all­s. 16

26.16.1 Introduktion 299 mänhetens eller domstolarnas förtroende för advokatkåren. Tanken på en så­ dan lojalitet är inte främmande utan har diskuterats ganska ingående, exem­ pelvis i engelsk doktrin, där man betecknar en barrister som en officer of the court, vilket skall tolkas som en klart definierad lojalitetsplikt mot domstolen oaktat den starka lojalitetsplikten mot klienten.s. 299

27.En fråga som diskuterats i olika sammanhang är om bland annat dessa för­ utsättningar medför att en offentlig försvarares lojalitet ligger hos det allmän­ na i första hand och hos klienten i andra hand. I samband med införandet av de allmänna advokatbyråerna i Sverige uttryckte vissa remissinstanser oro över detta. Bland annat advokatsamfundet ifrågasatte om en offentliganställd advokat skulle kunna stå fri och oberoende från staten.5s. 299

28.I USA har man livligt diskuterat vilken typ av lojalitet som driver public de­ fenders, som ju är statsanställda försvarsadvokater.6 Intressant nog har vissa debattörer intagit den ståndpunkten beträffande public defenders att denna typ av försvarare skulle vara urtypen för vapendragarförsvararen, eftersom ar­ gumenten för att rättfärdiga public defenders är just klientcentrerade argu­ ment och systemargument.7 Som synes är inställningen den diametralt motsat­ ta mot den, där man befarar att en statsanställd advokat skulle vara alltför lo­ jal mot statens intressen.s. 299

29.Detta innebär tydligen att en statsanställd advokat eller en offentlig försva­ rare kan förutsättas tolka lojalitetsplikten antingen på ett sätt som främst tar hänsyn till det allmännas intressen, eller på ett sätt som främst tar hänsyn till klientens intressen. Frågan är inom vilka skolor dessa tolkningssätt hör hem­ ma. Klientintresset bör höra hemma i vapendragarideologin. Hänsynen till det allmänna är inte lika enkelt att sätta etikett på. A ena sidan har vi tagit del av vapendragarens typiska systemargument. Vapendragaren måste, för att rätt­ färdiga sitt handlingssätt, förlita sig på att rättssystemet fungerar. Å andra si­ dan har även vägvisarskolan drag som visar lojalitet gentemot det allmänna. Det är därför viktigt att reda ut begreppet ”hänsynen till det allmänna”. Dels handlar det om definitionen av ”hänsyn”, dels om definitionen av ”det all­ männa”.s. 299

30.För egen del tror jag det är viktigt att i detta sammanhang undvika en tolk­ ning av begreppet ”det allmänna” som ett statligt intresse som skulle stå i nå­ got slags motsatt position mot privata eller individuella intressen. Alla med­ borgare i ett samfund har intresse av att medborgerliga rättigheter inte åsido­ sätts, av att straffrättskipningen är förutsägbar och enhetlig och av att maktmissbruk förebyggs. Det spelar därför här inte så stor roll om ”staten” är socialistisk eller liberal, eller om det är ”det allmänna” i form av regering och parlament eller starka privata intressen, som har det avgörande inflytandet över de samhälleliga institutionerna. Som framgår av stycket strax ovan blir diskussionen om advokaternas lojalitet mot det allmänna - beroende på om des. 299

31.300 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 300

32.är statsanställda eller inte - ganska poänglös om man inte först definierar dets. 300

33.allmännas intresse i andra termer än partipolitiska. Det blir annars lätt att gli­s. 300

34.da in i resonemang om att en statsanställd advokat i ett socialistiskt land aldrigs. 300

35.är lojal mot individen, medan fallet skulle vara det motsatta i en liberal stat.8s. 300

36.”Hänsyn” innebär inte det samma som lojalitet. Hänsyn behöver inte bety­s. 300

37.da något annat än att man kalkylerar med en viss företeelse, exempelvis av tak­s. 300

38.tiska skäl. Jag skall ge ett exempel.s. 300

39.Vapendragarideologin grundar sig på ett utpräglat instrumenttänkande.s. 300

40.Som vi har sett har vapendragaren ett närmast mekaniskt sätt att lösa olika di­s. 300

41.lemman i förhållande till klienten, saken eller rättsordningen. Som det effekti­s. 300

42.va instrument vapendragaren skall vara i sin klients hand, måste hon räknas. 300

43.med alla de ramar eller hinder, som kringgärdar hennes yrkestillvaro. Hons. 300

44.måste ”ta hänsyn till” det allmänna, på samma sätt som hon måste ta hänsyns. 300

45.till vad lagen stadgar eller vad åklagaren anför för bevisning - allt för att främ­s. 300

46.ja sin klients intressen. Vapendragaren förlitar sig på systemet och spelar sins. 300

47.utstakade roll inom ramen för detta. Vapendragarens förhållningssätt till dets. 300

48.allmänna kan därför definieras så att hon, för att kunna främja sin klients in­s. 300

49.tressen, också måste se till det allmänna som en kraft att räkna med. Detta be­s. 300

50.höver inte nödvändigtvis innebära vapendragaren är lojal med det allmännass. 300

51.intressen. För att rättfärdiga att hon accepterar alla slags uppdrag, kan vapen­s. 300

52.dragaren anföra det kraftfulla argument som tar sin utgångspunkt i den med­s. 300

53.borgerliga rättigheten att få försvarare. Denna rättighet är givetvis ett ”all­s. 300

54.mänt intresse”. Som visades i diskussionen kring cab rank-regeln, behövers. 300

55.emellertid inte vapendragarens inställning till uppdragen ses som ett uttrycks. 300

56.för höga rättssäkerhetsideal, utan kan lika gärna ges en mer pragmatisk för­s. 300

57.klaring. Vapendragaren kan enkelt uttryckt sägas använda sig av systemet, avs. 300

58.lagen och av det allmännas intresse av rättssäkerhet, allt för att maximeras. 300

59.klientnyttan och legitimera sitt klientcentrerade förhållningssätt.s. 300

60.Vägvisarens beslut i svåra valsituationer präglas däremot av avvägningars. 300

61.där en form av intresse vägs mot en annan. I sin lojalitet mot klienten har väg­s. 300

62.visaren en plikt även gentemot samhällets eller det allmännas intresse av gods. 300

63.rättskipning. I engelsk och amerikansk doktrin framställs vägvisarorienterades. 300

64.advokater som officers of the court.9 Enligt vägvisarens tolkning av begreppets. 300

65.skall en god advokat fungera som ett slags rättsstatens eller till och med rätt­s. 300

66.visans tjänare. Vägvisaren har på denna grund en lojalitetsplikt gentemot dets. 300

67.allmänna.s. 300

68.16.1 Introduktion 301s. 301

69.Det allmännas intresse kan också ses som ett samhällsekonomiskt intresse. Den för­s. 301

70.svarare, vars arvode betalas av det allmänna, såsom offentlig försvarare i Sveriges. 301

71.och public defender i USA, kan i varierande grad ha skyldighet att ta hänsyn tills. 301

72.kostnaderna för arbetet med försvaret. Sådan skyldighet åligger i och för sig, åt­s. 301

73.minstone för svensk räkning, alla försvarare som får ersättning enligt RB 21:10. Dets. 301

74.är svårt att med fog påstå att en viss typ av advokat skulle vara mer försiktig meds. 301

75.allmänna medel än en annan typ. För här aktuellt fall skulle man kanske kunna tän­s. 301

76.ka sig att vägvisaren skulle se även till de ökade kostnader, som ett materiellt felak­s. 301

77.tigt domslut skulle kunna medföra, om det till exempel sedermera blev föremål förs. 301

78.resning. Det är inte svårt att föreställa sig att lojalitetsplikten mot klienten kan ges gan­ ska olika prioritet, bl.a. under beaktande av att försvararen dessutom har att iaktta intresset av god rättskipning. Det är naturligtvis omöjligt att mäta ett sådant abstrakt begrepp som lojalitet, men om man ändå för illustrationens skull tänker sig en skala där lojaliteten mot klienten mäts mot lojaliteten mot det allmänna, så kan följande resultat vara tänkbara. Om de båda typerna av lojalitet verkligen står mot varandra och lojaliteten sammanlagt inte kan vara mer än 100 procent, så kan klientlojaliteten ta större eller mindre utrymme be­ roende på den bakomliggande uppfattningen om försvararens roll i processen och i rättssamhället.s. 301

79.Det skulle rent hypotetiskt kunna vara så att mätningen enligt det allmän­ nas synsätt (manifesterat genom normgivningen) ger ett resultat där lojaliteten mot det allmänna ligger på 60 procent och lojaliteten mot klienten på 40 pro­ cent. Ur praktikernas egen synvinkel kan procenttalen också skifta, beroende på till vilken advokatideologi man kan hänföras. Vägvisare skulle kanske låta vardera lojalitetsplikt ta 50 procent i anspråk, medan vapendragare skulle låta klientlojaliteten överväga, kanske ända upp till 60-70 procent.s. 301

80.Eftersom en exakt mätning åskådliggjord på en grafisk kurva enligt min mening är orealistiskt och dessutom går stick i stäv med syftet med denna av­ handling, får jag emellertid lägga fram saken på ett annat sätt.s. 301

81.Jag skall fortsättningsvis söka precisera klientlojaliteten ur olika aspekter. I detta kapitel skall en undersökning göras som syftar till att utröna normgi­ varens uppfattning om försvararens bundenhet till uppdraget.s. 301

82.I exemplen under rubriken ”Försvararens dilemma” ovan (kap. 11) berät­ tades om en försvarare som avseende själva arbetet i processen ställdes inför fyra olika handlingsalternativ, då klienten gav instruktioner som inte överens­ stämde med advokatens egen uppfattning i målet. Advokaten kunde antingen I) följa instruktionerna eller II) gå emot dem eller III) försöka med ett mellan­ ting. Om hon fann att inget av alternativen var möjligt, fanns ingen annan ut­ väg än IV), att avsäga sig uppdraget.s. 301

83.Alla exemplen illustrerar på olika sätt graden av bundenhet vid uppdraget och klienten. De tre första alternativen befinner sig helt inom området för det inre försvarar-klientförhållandet och är därför underkastade regler om god ad­ vokatsed såsom tystnadsplikten. Endast i undantagsfall kommer dylika frågor upp till öppen bedömning i domstol och disciplinnämnd. Av denna anlednings. 301

84.302 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 302

85.måste dessa alternativ undersökas främst med hjälp av doktrin och debatts. 302

86.kring advokatideologiska spörsmål, vilka vi har tagit del av i argumentations-s. 302

87.analysen ovan.s. 302

88.Det sista alternativet, frånträdande från försvararuppdrag, kräver däremots. 302

89.domstolsbeslut och är därför föremål för reglering i såväl lag som SRGA, ens. 302

90.reglering som är tolkad i praxis. Tillämpningen av reglerna kring frånträdandes. 302

91.från offentliga försvararförordnanden kan ge en bild av såväl det allmännass. 302

92.som advokatsamfundets uppfattning om graden av försvararens bundenhets. 302

93.vid uppdraget och därmed om en viktig aspekt av uppdragets innehåll såvitts. 302

94.avser lojaliteten mot klienten. Jag kommer därför till att börja med göra en ut­s. 302

95.redning kring frågan om advokatens frånträdande från offentligt försvarar­s. 302

96.uppdrag.s. 302

97.Undersökningen har alltså två syften: den ger oss kunskap om den ram nor­s. 302

98.merna sätter upp för advokaten och den ger oss ett visst underlag för en tolk­s. 302

99.ning av normgivarens uppfattning om försvararens roll i förhållande till klien­s. 302

100.ten och det allmänna.s. 302

Att frånträda försvararuppdraget

1.Frånträdandet som handlingsalternativ finns givetvis belyst i praxis och är där­s. 302

2.för av intresse att studera. Vad vi vill veta är ju egentligen normgivarens upp­s. 302

3.fattning om försvararens bundenhet av klientinstruktionerna. Detta kan mans. 302

4.inte alltid se direkt i judikaturen om frånträdandet från försvararuppdraget.s. 302

5.Vad man däremot kan se är normgivarens uppfattning om försvararens bun­s. 302

6.denhet i andra avseenden. Det gäller bundenheten till försvararuppdraget soms. 302

7.sådant, vilket man kan se i reglerna om entledigande. Det gäller också bunden­s. 302

8.heten till klienten, vilket man kan läsa in i exempelvis bestämmelserna i gods. 302

9.advokatsed om att försvararen får finna sig i att klienten är betungande ochs. 302

10.besvärlig.s. 302

11.Den etiska problematiken i fallet med advokaten som väljer att frånträdas. 302

12.uppvisar likheter med de problem som diskuterades i del II av denna avhand­s. 302

13.ling. Där tog jag bland annat upp det problem som i amerikansk doktrin kal­s. 302

14.lats för last lawyer in town. I det fallet inträffande ju den situationen att advo­s. 302

15.kat efter advokat blev tillfrågad om ett försvararuppdrag men avböjde, varförs. 302

16.den misstänkte till slut stod utan försvarare.s. 302

17.Parallellerna med det fall som diskuteras i detta kapitel är uppenbara: kli­s. 302

18.enten lämnar sin försvarare instruktioner som kräver ett besvärligt ställnings­s. 302

19.tagande. Försvararen väljer att inte ta ställning för eller emot, utan undviker is. 302

20.stället problemet genom att frånträda. Klienten går till nästa försvarare, varvids. 302

21.samma procedur upprepas. Hypotetiskt sett kan den situationen till slut inträ­s. 302

22.da att ingen försvarare finns kvar som kan eller vill genomföra uppdraget.s. 302

23.Frånträdandet som handlingsalternativ innehåller därför - åtminstone på etts. 302

24.teoretiskt plan - betydande ideologiska problem. Den som rutinmässigt från-s. 302

25.16.2 Att frånträda försvararuppdraget 303 träder får svårt att rättfärdiga sin position, eftersom den förutsätter att inte alla andra gör likadant.10s. 303

26.Normgivaren - lagstiftare och advokatsamfund - har knappast tagit ställ­ ning till denna problematik. I frågan om accept av försvararuppdrag berätta­ des i del II att Sverige har mycket liberala bestämmelser för advokaten jämfört med exempelvis de två utländska system jag valt att studera. I England får barristern över huvud taget inte tacka nej till uppdrag och i USA rekommenderas hon att inte tacka nej, medan svenska advokater får avböja av vilket skäl som helst. Att svenska regler om advokater över huvud taget inte berör problema­ tiken med avböjandet, kan tolkas på olika sätt, vilket också gjorts i föregående del av avhandlingen. En möjlig tolkning är att normgivaren inte tänkt på pro­ blemet och en annan är att normgivaren insett att problemet är svårt att lösa på ett enkelt sätt och därför överlåtit det till praktikerna.s. 303

27.När det gäller instruktionsproblematiken och advokatens frånträdande är det också svårt att se någon klar och entydig linje i lagstiftarens och advokat­ samfundets regler och kommentarer. Som vi skall se, har advokatsamfundet tagit ställning i vissa (ibland självklara) fall, som till exempel att advokaten inte skall tillmötesgå klientens önskan om att hon skall göra något olagligt.11 I andra fall, som ligger inom gråzonen för ett tillåtet beteende, har dock advo­ katsamfundet genom disciplinnämnden givit uttryck för olika synsätt.12s. 303

28.Jag har konstaterat att advokat i Sverige är fullständigt fri att avböja upp­ drag som offentlig försvarare och inte behöver ange skälen för avböjandet. An­ norlunda förhåller det sig sedan advokaten väl accepterat uppdraget, vilket kommer att framgå nedan. När en advokat mottagit förordnande som offent­ lig försvarare skall hon som huvudregel stå fast vid att genomföra försvarar­ uppdraget och på ett lojalt sätt biträda sin klient, oavsett eventuella menings­ skiljaktigheter eller personligt obehag eller motvilja mot klienten. I synnerhet gäller denna princip om advokaten från början varit medveten om att klienten kunde bli besvärlig att ha att göra med eller saken kunnat innefatta svårigheter av speciellt slag.s. 303

29.Ett problem i sammanhanget är att advokaten är bunden av sin tystnadsoch lojalitetsplikt gentemot klienten - oavsett vad som förevarit dem emellan - och därför är förhindrad att avslöja uppgifter, som kan skada klienten och dennes sak. 13s. 303

30.304 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 304

31.Resultatet av min undersökning tycks ge vid handen att det allmänna - för­s. 304

32.svararens uppdragsgivare - i Sverige står för ett förhållningssätt där försvara­s. 304

33.ren har en stark eller mycket stark lojalitetsförpliktelse mot sin klient. Dets. 304

34.skall, enkelt uttryckt, föreligga starka skäl för att en offentlig försvarare skalls. 304

35.bli befriad från sitt uppdrag. Inte ens om försvararen kan visa att uppdragets. 304

36.medfört starkt personligt obehag för henne är det säkert att ett entledigandes. 304

37.beviljas. Det synes som om klientens intressen alltid sätts i första rummet. I dens. 304

38.beskrivning av gällande rätt som följer, kommer detta synsätt att framgå gan­s. 304

39.ska tydligt.s. 304

40.Innebär detta att klientlojaliteten ur det allmännas synvinkel är viktigare äns. 304

41.till och med lojaliteten mot rättsordningen? Det är inte säkert. Det finns åt­s. 304

42.minstone två andra möjligheter.s. 304

43.För det första kan det finnas en pragmatisk förklaring till statens till syness. 304

44.hängivna omsorg om de brottsmisstänktas intressen. Processekonomiskt är etts. 304

45.försvararbyte alltid olyckligt. I ett komplicerat brottmål kan det innebära atts. 304

46.den nytillträdda försvararen måste läsa in ett stort material och att rättegångens. 304

47.kan behöva skjutas upp - samtidigt som givetvis den avträdande försvararens. 304

48.skall ha betalt för det dittillsvarande arbetet i målet. I värsta fall kan den miss­s. 304

49.tänkte och den nya försvararen inte heller samarbeta, varvid det blir ytterligares. 304

50.ett byte.14s. 304

51.För det andra finns det naturligtvis olika sätt att tolka begreppen ”klientlo­s. 304

52.jalitet” och ”rättsordningslojalitet”. Detta är just en av anledningarna till atts. 304

53.det knappast går att mäta lojaliteterna, vilket ovan konstaterats.s. 304

54.En tolkningsmöjlighet är att se de båda som en enhet: lojalitet mot klientens. 304

55.är detsamma som lojalitet mot rättsordningen; de står inte alls i motsatsställ­s. 304

56.ning. Kanske är det så det allmänna ser på saken. En sådan definition medförs. 304

57.problem ur försvararens perspektiv. Om rättsordningslojalitet är detsammas. 304

58.som klientlojalitet, innebär då detta att advokaten skall bevaka sin klients in­s. 304

59.tressen på ett sätt som ytterst syftar till en god rättstillämpning? Som visats is. 304

60.argumentationsanalysen kan vissa typer av advokater ha en sådan uppfatt­s. 304

61.ning. Framför allt passar synsättet väl in på vägvisartypen.s. 304

62.Kanske kan man också se på rättsordningslojaliteten som ett stort och sam­s. 304

63.mansatt pussel, av vilket advokaten bara skall ta ansvar för sin lilla pusselbit:s. 304

64.klienten. Staten kan tänkas resonera så, att om advokaten bara sköter sins. 304

65.klient och håller fast vid sitt uppdrag, så finns det andra aktörer som sköters. 304

66.sina delar, såsom åklagare, polis och domare. Tillsammans tar de alla lojalts. 304

67.ansvar för sin del av rättsordningen. En sådan tankegång finns framför allt is. 304

68.vapendragarideologin.s. 304

69.Det tycks finnas möjligheter att förena båda uppfattningarna med gällandes. 304

70.rätt.s. 304

71.16.3 Frånträdandet och lagen 305s. 305

72.Jag kommer först att genomgå bestämmelserna i lag och deras tillämpning i domstolarna avseende frånträdande av försvararuppdrag. I avsnittet därpå presenteras reglering och tillämpning enligt begreppet god advokatsed, där jag med hjälp av praxis i såväl domstol som disciplinnämnd försöker ge en bild av hur tillämparen har argumenterat avseende graden av bundenhet vid försvararuppdraget.s. 305

Frånträdandet och lagen

1.Som tidigare nämnts, kan inte en advokat enligt svensk rätt självmant frånträda ett offentligt försvararuppdrag. Endast rätten kan skilja henne från uppdra­ get. Rätten kan återkalla sådant förordnande på olika grunder. Enligt RB 21:6 får rätten återkalla förordnande av offentlig försvarare om behovet av försva­ rare upphör eller något annat giltigt skäl därtill förekommer. Stadgandet är bland annat att se som ett uttryck för rättens tillsynsfunktion i fråga om för­ svararens kvalifikationer och utövande av sitt uppdrag. Det har förutsatts att rätten skall kunna ingripa ex officio.15s. 305

2.Som exempel på att behovet av offentlig försvarare upphör anges i förarbe­ tena att förordnandet meddelats innan åtal väckts och det senare visar sig att åtalet inte omfattar det brott som motiverade förordnandet. Ett annat exempel är att efter överklagande prövningen i högre instans omfattar frågor som inte kräver biträde av försvarare.16 I motiven framhålls att stor försiktighet bör iakttas när det gäller att återkalla ett förordnande som meddelats efter det att åtal väckts.17s. 305

3.Jag skall nedan utreda de andra giltiga skäl som kan finnas för att återkalla ett förordnande som offentlig försvarare. Giltiga skäl kan antingen röra för­ svararens olämplighet eller också kan uppdraget återkallas på någon annan grund, som inte har med försvararens olämplighet att göra.s. 305

4.Förutom ett återkallande enligt 21:6 torde rätten i och för sig ha möjlighet att enligt 12:5 (jämfört med 21:3 in fine) avvisa försvarare som ombud i målet, om hon visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller eljest finnes olämp­ lig. Enligt 12:22 gäller 12:5 även för rättegångsbiträde, vilket alltså innebär att försvarare med eller utan fullmakt kan avvisas. Sådan avvisning av ombud som är advokat skall enligt 12:6 andra stycket av rätten anmälas till advokat­ samfundet. Jag har emellertid inte kunnat finna något stöd i kommentarerna eller doktrinen för att avvisning skulle ske vid sidan av återkallande enligt 21:6 av advokat som är försvarare. Så länge endast är fråga om offentligt försvar is. 305

5.306 16 Bundenheten till försvararuppdragets. 306

6.brottmål torde inte rätten ha någon anledning att även använda sig av avvis­s. 306

7.ning enligt 12 kap. Annat kan förhållandet vara om försvararen även biträders. 306

8.den misstänkte i andra frågor än brottmålet, t.ex. skadeståndsfrågan. Oms. 306

9.domstolen i sådant fall skulle finna att advokaten är olämplig som ombud is. 306

10.både brottmålet och i övriga frågor, bör domstolen kunna använda sig av så­s. 306

11.väl återkallande enligt 21:6 som avvisning enligt 12:5.s. 306

Försvararens olämplighet

1.Rätten kan återkalla försvararförordnandet på grund av att försvararen intes. 306

2.uppfyller de krav på redbarhet och lämplighet som lagen ställer. Frågan oms. 306

3.försvararens olämplighet är mycket intressant ur ideologisk synpunkt, efter­s. 306

4.som praxis säger oss något om domstolarnas uppfattning om hur en god för­s. 306

5.svarare bör vara, inte minst ur klientlojalitetssynpunkt. Det finns ett par signi­s. 306

6.fikanta fall att tillgå i svensk praxis. Dessa kommer att analyseras längre fram,s. 306

7.i avsnitt som behandlar klientlojaliteten.18 Jag kommer här endast att refereras. 306

8.fallen i all korthet.s. 306

9.I RH 1983:7819 återkallade tingsrätten förordnandet för en advokat att vara offent­s. 306

10.lig försvarare på den grunden att försvararen i utredningssyfte haft samröre med ens. 306

11.misstänkt person och att detta i hög grad rubbat förtroendet för advokaten att varas. 306

12.försvarare i målet. Hovrätten undanröjde sedermera tingsrättens beslut och advo­s. 306

13.katen återfick med omedelbar verkan sitt förordnande som offentlig försvarare. Des. 306

14.olika utgångarna i tings- och hovrätt tyder i vart fall på att domstolarna kan ha oli­s. 306

15.ka uppfattning om klientlojaliteten. Där tingsrätten fann att advokaten förfarit is. 306

16.hög grad olämpligt genom sina utredningsmetoder, fann hovrätten tvärtom att ens. 306

17.försvarare i denna situation var oförhindrad och efter omständigheterna skyldig atts. 306

18.på egen hand skaffa utredning i saken och att en annan syn på försvararens uppgifts. 306

19.skulle kunna hämma eller avhålla ifrån motiverade insatser för den misstänktes sak.s. 306

20.Advokatsamfundet fann för sin del vid ärendets behandling i disciplinnämnden atts. 306

21.advokaten inte vid sina utredningsförsök handlat i strid med god advokatsed.s. 306

22.Fallet illustrerar en advokatideologi som är starkt klientorienterad och kom­s. 306

23.mer därför att analyseras i det avsnitt som längre fram behandlar det hand­s. 306

24.lingsalternativ där advokaten följer sin klients instruktioner. 20s. 306

25.I TSA 1978 s. 109 återkallade tingsrätten enligt RB 21:6 stycke 1 p. 1 förordnandets. 306

26.att vara offentlig försvarare för en advokat. Tingsrätten fann att advokaten pås. 306

27.grund av osanna uppgifter inte längre kunde omfattas med det förtroende som ens. 306

28.offentlig försvarare i brottmål måste åtnjuta. Advokaten hade i 1978 års disciplin­s. 306

29.ärende låtit sin häktade klient ta del av sådant förundersökningsmaterial som dennes. 306

30.med hänsyn till häktningsskälen inte utan tillstånd av åklagaren borde få del av.s. 306

31.16.3 Frånträdandet och lagen 307 Advokaten hade låtit klientlojaliteten väga alltför tungt i förhållande till rättsordningslojaliteten.s. 307

32.Slutligen hade i TSA 1975 s. 359 tingsrätten återkallat ett förordnande att vara of­s. 307

33.fentlig försvarare på grund av att advokaten visat bristande aktivitet i försvaret avs. 307

34.två pensionärer som var åtalade för otukt med barn. Disciplinnämnden fann senares. 307

35.att advokaten låtit sin egen uppfattning i skuldfrågan påverka sitt arbete med för­s. 307

36.svaret och tilldelade honom erinran.21s. 307

Begäran om entledigande från forsvararförordnandet

1.En annan möjlighet att återkalla ett förordnande som offentlig försvarare kan vara att domstolen finner giltiga skäl för att advokaten skall entledigas från uppdraget efter att advokaten eller klienten eller båda begärt detta. Begäran om entledigande framställs i princip alltid i samband med en begäran om att rätten skall utse en annan person till offentlig försvarare. I undantagsfall kan den misstänkte begära att den offentliga försvararen skall entledigas på grund av att han har anlitat en privat försvarare. Sådan begäran kan bifallas om inte synnerlig olägenhet uppstår genom återkallandet. Om rätten alltså skulle finna att sådan olägenhet kan uppstå, bifalles inte begäran om entledigande. Detta hänger samman med att det enligt 21:3a åligger rätten att - oberoende av den misstänktes begäran - förordna offentlig försvarare om det behövs.s. 307

2.Begäran om försvararbyte skall endast bifallas om det finns giltiga skäl för ett sådant byte. Giltiga skäl till entledigande har i dessa sammanhang varit av dels av praktiskt slag, dels skäl som rört lojalitetsförhållandet mellan advokat och huvudman.s. 307

3.Praktiska skäl för entledigande har knappast i fråga om offentliga försvararuppdrag varit av ekonomisk art, vilka dock kan ha betydelse för civila ad­ vokatuppdrag och privata försvararuppdrag. Däremot kan laga förfall i form av t.ex. sjukdom, liksom bristande tid, utgöra giltigt skäl av praktisk natur. Begäran om entledigande på grund av laga förfall torde i allmänhet bedömas från fall till fall, bland annat med hänsyn till om det kan bli fråga om att hu­ vudförhandlingen i målet skall uppskjutas. Här måste en avvägning göras mel­ lan å ena sidan den tilltalades intresse av att biträdas av den försvarare han önskar och å andra sidan domstolens arbetsförhållanden och intresset av att brottmål avgörs så skyndsamt som möjligt.s. 307

4.Jag konstaterar i avhandlingen att den s.k. cab rank-regeln kan sättas ur spel om en barrister uppger att hon på grund av bristande tid eller sjukdom är förhindrad att ta sig an uppdraget, dvs. laga förfall föreligger. På liknande sätt kan givetvis svensk advokat ange praktiska skäl för att få bli entledigad från ett uppdrag som är betungande, exempelvis på grund av att klienten lämnar instruktioner som advokaten inte riktigt vet hur hon skall hantera. Det som utåt ser ut som praktiska skäl kan helt enkelt vara ett sätt att dölja etiska skäls. 307

5.308 16 Bundenheten till förs vara ruppdragets. 308

6.som advokaten av någon anledning inte kan eller vill avslöja för domstolen.s. 308

7.Jag återkommer längre fram till denna problematik.s. 308

8.När det så gäller begäran om entledigande på grunder som rör lojalitetsför-s. 308

9.hållandet mellan advokat och huvudman, kan dessa grunder delas in i någras. 308

10.typiska fall. Det kan röra sig om motstridiga intressen mellan flera tilltalade;s. 308

11.advokatens bristande tro på klienten eller dennes sak;22 meningsskiljaktigheters. 308

12.i fråga om uppdragets utförande; bristande förtroende från klientens sida samts. 308

13.olämpligt uppträdande från klientens sida. Dessa grunder är föremål för olikas. 308

14.bedömningar avseende huruvida de utgör giltiga skäl för entledigande.s. 308

15.Även när det gäller begäran av entledigande som rör lojalitetsförhållandet,s. 308

16.kan en sådan utgöra ett försök att dölja det verkliga förhållandet. Vissa typers. 308

17.av advokater kan tänkas konstruera en förtroendeklyfta mellan sig och klien­s. 308

18.ten för att komma ur ett dilemma som har sin grund i en instruktionsproble-s. 308

19.matik. Även till denna fråga har jag anledning att återkomma.s. 308

Motstridiga intressen

1.När det gäller motstridiga intressen mellan flera tilltalade anses dessa numeras. 308

2.alltid utgöra giltigt skäl i de fall där samma försvarare förordnats för fleras. 308

3.misstänkta och dessa senare får motstridiga intressen i målet.s. 308

4.I NJA 1989 s. 540 hade en advokat förordnats som offentlig försvarare för två till­s. 308

5.talade mot vilka åtal väckts för brott vid ett och samma tillfälle. Båda tilltalade fäll­s. 308

6.des i tingsrätten och båda fullföljde talan till hovrätten, där den ene anförde att hans. 308

7.var missnöjd med att advokaten företrädde såväl honom som den andre, och öns­s. 308

8.kade bli företrädd av en egen offentlig försvarare. Hovrätten ansåg inte giltiga skäls. 308

9.för försvararbyte föreligga och lämnade begäran utan bifall, men HD biföll begärans. 308

10.och yttrade att utseende av en försvarare för flera tilltalade borde undvikas när risks. 308

11.föreligger för uppkomst av motstridiga intressen.s. 308

12.I NJA 1990 s. 156 förelåg en liknande situation med två tilltalade. Den ur­s. 308

13.sprunglige gemensamme försvararen blev i hovrätten entledigad från uppdraget atts. 308

14.försvara den ene tilltalade och sedermera i HD entledigad även från uppdraget atts. 308

15.försvara den andre tilltalade, eftersom risken för lojalitetskonflikt bedömdes soms. 308

16.giltigt skäl.s. 308

17.16.3 Frånträdandet och lagen 309s. 309

18.Denna praxis kan ses som en illustration av domstolarnas uppfattning om försvararens lojalitet mot klienten. Man kan i och för sig, som Wiklund, hävda att en sådan här praxis är tämligen självklar.23 Det är mycket svårt att tjäna två herrar, vilket konstateras redan i Bibeln.24s. 309

19.Det är emellertid inte så länge sedan HD uttalade att ekonomiska skäl ibland kan motivera att en advokat utses till offentlig försvarare för flera till­ talade i ett och samma mål; yttrandet står att läsa i det något äldre av de båda fallen som ovan angivits, 1989 års fall. I det senare fallet, från 1990, bestred domstolsverket att försvararbyte skulle få ske på den grunden att motstridiga intressen uppkommit. Vi ser alltså att de bevekelsegrunder som rättsordning­ ens representanter kan ha, av naturliga skäl ofta är av ekonomiskt slag.s. 309

20.Är det då så att den frikostigare praxis som kommit att gälla under senare år är resultatet av en avvägning mellan ekonomiska intressen och den tilltala­ des intressen, en avvägning som vägt över till den tilltalades fördel? Så kan det naturligtvis vara. Man bör emellertid inte bortse från det faktum att kortsiktig ekonomi ibland kan vara förödande för den långsiktiga; om man i brottmålets inledande skede endast förordnar en advokat för två tilltalade och sedermera tvingas entlediga den gemensamma försvararen för att förordna två nya, blir kostnaderna för försvaret givetvis mycket högre än om man från början för­ ordnat varsin advokat för de tilltalade.s. 309

21.Att domstolarna och domstolsverket är tvingade att ta ekonomiska hänsyn och därmed väga dessa mot rättssäkerhetshänsyn, är en självklarhet. En för­ klaring till ett visst synsätt kan vara pragmatisk utan att därför också betrak­ tas som cynisk. En intressant aspekt av detta synsätt är emellertid frågan om man kan spåra det även i en advokatideologi. En ideologi som bland annat har ett betydande inslag av rättsordningslojalitet, kan också innebära att den en­ skilda advokaten bör ta hänsyn till det allmännas kostnader.s. 309

Meningsskiljaktigheter i fråga om uppdragets