1.När det gäller motstridiga intressen mellan flera tilltalade anses dessa numeras. 308
2.alltid utgöra giltigt skäl i de fall där samma försvarare förordnats för fleras. 308
3.misstänkta och dessa senare får motstridiga intressen i målet.s. 308
4.I NJA 1989 s. 540 hade en advokat förordnats som offentlig försvarare för två tills. 308
5.talade mot vilka åtal väckts för brott vid ett och samma tillfälle. Båda tilltalade fälls. 308
6.des i tingsrätten och båda fullföljde talan till hovrätten, där den ene anförde att hans. 308
7.var missnöjd med att advokaten företrädde såväl honom som den andre, och önss. 308
8.kade bli företrädd av en egen offentlig försvarare. Hovrätten ansåg inte giltiga skäls. 308
9.för försvararbyte föreligga och lämnade begäran utan bifall, men HD biföll begärans. 308
10.och yttrade att utseende av en försvarare för flera tilltalade borde undvikas när risks. 308
11.föreligger för uppkomst av motstridiga intressen.s. 308
12.I NJA 1990 s. 156 förelåg en liknande situation med två tilltalade. Den urs. 308
13.sprunglige gemensamme försvararen blev i hovrätten entledigad från uppdraget atts. 308
14.försvara den ene tilltalade och sedermera i HD entledigad även från uppdraget atts. 308
15.försvara den andre tilltalade, eftersom risken för lojalitetskonflikt bedömdes soms. 308
16.giltigt skäl.s. 308
17.16.3 Frånträdandet och lagen 309s. 309
18.Denna praxis kan ses som en illustration av domstolarnas uppfattning om försvararens lojalitet mot klienten. Man kan i och för sig, som Wiklund, hävda att en sådan här praxis är tämligen självklar.23 Det är mycket svårt att tjäna två herrar, vilket konstateras redan i Bibeln.24s. 309
19.Det är emellertid inte så länge sedan HD uttalade att ekonomiska skäl ibland kan motivera att en advokat utses till offentlig försvarare för flera till talade i ett och samma mål; yttrandet står att läsa i det något äldre av de båda fallen som ovan angivits, 1989 års fall. I det senare fallet, från 1990, bestred domstolsverket att försvararbyte skulle få ske på den grunden att motstridiga intressen uppkommit. Vi ser alltså att de bevekelsegrunder som rättsordning ens representanter kan ha, av naturliga skäl ofta är av ekonomiskt slag.s. 309
20.Är det då så att den frikostigare praxis som kommit att gälla under senare år är resultatet av en avvägning mellan ekonomiska intressen och den tilltala des intressen, en avvägning som vägt över till den tilltalades fördel? Så kan det naturligtvis vara. Man bör emellertid inte bortse från det faktum att kortsiktig ekonomi ibland kan vara förödande för den långsiktiga; om man i brottmålets inledande skede endast förordnar en advokat för två tilltalade och sedermera tvingas entlediga den gemensamma försvararen för att förordna två nya, blir kostnaderna för försvaret givetvis mycket högre än om man från början för ordnat varsin advokat för de tilltalade.s. 309
21.Att domstolarna och domstolsverket är tvingade att ta ekonomiska hänsyn och därmed väga dessa mot rättssäkerhetshänsyn, är en självklarhet. En för klaring till ett visst synsätt kan vara pragmatisk utan att därför också betrak tas som cynisk. En intressant aspekt av detta synsätt är emellertid frågan om man kan spåra det även i en advokatideologi. En ideologi som bland annat har ett betydande inslag av rättsordningslojalitet, kan också innebära att den en skilda advokaten bör ta hänsyn till det allmännas kostnader.s. 309