13.1.1 · Inledning

1.Ett av aktieägares viktigare rättsskydd i aktiebolagslagen är möjligheten att enligt 15 kap 1 § erhålla skadestånd av styrelseledamot och verkställande direktör. Har styrelseledamot agerat i strid med i ABL angivna regler står det klart att denne med stöd av 15 kap 1 § st 2 ABL kan åläggas skadeståndsskyldighet gentemot den skadelidande aktietecknaren. Som ovan konstaterats ges dock regler rörande prospekt utöver i ABL även i LHF, LBC samt i Finansinspektionens föreskrifter. Att ålägga styrelseledamöterna ansvar med stöd av ABL för överträdelse av annan regel än de ABL hänvisar till torde inte vara en möjlig lösning av ansvarsfrågan. Har överträdelse av regelverket skett utom ramen för ABL:s prospektregler skall skadeståndsansvaret således inte bedömas enligt ABL, utan allmänna skadeståndsrättsliga principer blir i stället avgörande för ansvaret. Reglerna rörande ansvar för bolaget står som framgått ovan i en särställning beroende på de aktiebolagsrättsliga regelsystemets krav på skydd för bolaget och dess borgenärer. Ansvar för organledamoter kan dock ses i ett helt annat ljus, eftersom de inte påverkar bolagsförmögenheten. Att göra bedömningen att ett rent inomobligatoriskt förhållande föreligger mellan aktietecknare och styrelseledamöter ter sig alltför långsökt. Ansvaret torde sålunda komma att bedömas enligt de skadeståndsrättsliga principerna om ersättning för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden. Vid en jämförelse av förhållandet mellan skadeståndslagens och aktiebolagslagens regler konstaterades ovan att organledamot åläggs ett mer omfattande skadeståndsansvar mot aktietecknare och aktieköpare enligt aktiebolagslagens regler än vad som följer av allmänna skadeståndsrättsliga regler om ansvar för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden. Organledamotens ansvar enligt aktiebolagslagen begränsas inte alls av spärregeln i 2 kap 4 § skadeståndslagen. Ansvar för överträdelse av regel som inte ingår i det regelverk ABL omfattar är således inte lika självklar som det ansvar en överträdelse av ABL:s regelverk skulle komma att vara. Har styrelsen förfarit brottsligt vid överträdelse av prospektbestämmelserna i LBC, LHF eller FFFS står det klart att styrelseledamot med stöd av 2 kap 4 § SkL kan åläggas ansvar för den skada han vållat aktietecknare. Men på grund av regeln i 2 kap 4 § SkL måste ansvar åläggas styrelseledamot med stöd av en utvidgning av culpaansvaret. I enlighet med redogörelsen under avsnitt x finns det olika sätt att argumentera när en utvidgning av culpaansvaret på ett visst område eftersträvas. Styrelseledamotens ansvar skulle sålunda kunna grundas på konstruktionen culpa in contrahendo, eller på att relationen mellan styrelseledamöterna och aktietecknare betecknas som kvasikontraktuellt. Det största stödet för att kunna ålägga styrelsedamot ansvar torde dock vara den subjektiva grunden, dvs den individuella culpan. Kan ett utvidgat culpaansvar tillämpas skulle organledamot kunna komma att åläggas ansvar i det fall tillämpliga rekvisit är uppfyllda. Även en tillämpning av normskyddsresonemanget skulle kunna leda till att styrelseledamöterna åläggs ansvar. En tillämpning av normskyddsläran torde leda till att prospektreglerna anses ha givits i avsikt att bereda ett direkt skydd åt investerare. 13.1.1.1 Ansvarsfördelningen inom styrelsen 13.1.1.1.1 Inledning Genom Kreugerfallen och en serie avgöranden i samma riktning utvecklades ett regelsystem rörande den straffrättsliga ansvarsfördelningen i ledningen för aktiebolag och andra juridiska personer, vilken även ger vägledning vid bedömning av organledamöters civilrättsliga ansvar. Av denna äldre praxis framgår även att styrelsen ansvarar för att organisationen av förvaltningen är ordnad på ett så pass tillfredsställande sätt att skada inte tillfogas annan. Denna ordning motsvaras av den reglering av ansvaret som numera återfinns i ABL 8 kap. Fallen har sitt upphov i den s k Kreugerkraschen. I NJA 1934 s 582 väcktes åtal mot styrelseledamot och VD i AB Kreuger & Toll för bl a bokföringsbrott. Av utredningen framgick att det var Ivar Kreuger som utövat den egentliga ledningen av bolaget. VD hade dock i ej obetydlig mån deltagit i bolagets angelägenheter. Med hänsyn härtill fann HD att VD eftersatt sin skyldighet att övervaka bokföringen, och ålade denne ansvar. Även NJA 1936 s 78 gällde bokföringsbrott. I fallet fälldes två av fyra anklagade styrelseledamöter till ansvar för bristfällig bokföring, trots att de inte haft hand om den dagliga skötslen av bolagets ekonomi och bokföring. Ledamöterna hade enligt HD underlåtit att utöva av omständigheterna påkallad övevakning och kontroll. HD uttalade att ”då/ de berörda styrelseledamöterna/ icke omhänderhaft den omedelbaera ledningen av Kreuger & Tolls angelägenheter hava de väl… varit fritagna från åläggandet att i första hand tillse, att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Ansvar för den felaktiga bokföringen kan emellertid drabba dem, om och i den mån de, genom underlåtenhet att utöva av omständigheterna påkallad övervakning och kontroll i detta hänseende, ådagalagt uppenbar vårdslöshet.” De två styrelseledamöter som fälldes till ansvar ansågs ha befattningar som omfattade större tillsynsplikt än de två ledamöter som friades av domstolen. Den ene hade i praktiken fungerat som styrelsens ordförande. Han hade vidare erfarenhet från tidigare verksamhet av betydelse för hans ställning som styrelseledamot, och bedömdes ha insikter i och erfarenheter av behandling av ekonomiska frågor. Den andre styrelseledamoten som ålades ansvar var verkställande direktör i Kreuger & Tolls främsta svenska bankförbindelse, och hade särskilda kunskaper och erfarenheter rörande internationella ekonomiska frågor. Han bedömdes därför ha haft kunskap nog för att kräva nödvändig information av bolagets företrädare. 13.1.1.1.2 Ansvarsfördelning enligt 8 kap ABL 13.1.1.1.2.1 Inledning Det legala organisationsmönstret för bolagsledningen bygger på två delvis mot varandra stående principer. Å ena sidan svarar styrelsen och verkställande direktören gemensamt för bolagets förvaltning. Detta gäller såväl den inre som den yttre förvaltningen. Å andra sidan förekommer en uppdelning av uppgifter med olika tyngdpunkt, där styrelsen har det överordnade ansvaret för hela verksamheten, och verkställande direktören har ansvaret för den löpande förvaltningen. Av 8 kap 3 § ABL framgår att styrelsen skall svara för att en tillfredsställande organisation av bolagets verksamhet samt förvaltningen av bolagets angelägenheter föreligger. Enligt förarbetena till 1975 års aktiebolagslag omfattar det senare driften av rörelsen, anställningar, bokföring, medelsförvaltning samt ingående av avtal och andra rättshandlingar med utomstående. Ansvaret för den löpande förvaltningen har ålagts bolagets verkställande direktör, och en av styrelsens huvuduppgifter är att tillsätta en lämplig person som verkställande direktör, och i förekommande fall avsätta denne. Därutöver skall styrelsen utöva tillsyn över att verkställande direktören fullgör sina skyldigheter på ett tillfredsställande sätt. Som förutsättning för att styrelsen skall kunna fullgöra sin tillsynsplikt i denna del gäller att information måste tillställas styrelsen, och ansvaret för att styrelsen erhåller tillräcklig information åvilar styrelseledamöterna själva. Sker regelbunden rapportering från verkställande direktör, och organisationen i övrigt fungerar ändamålsenligt är styrelseledamöterna skyldiga att enbart i särskilda fall ägna verksamheten personlig tillsyn. Exempel på situation då det torde föreligga skyldighet för styrelsen att mer aktivt ta del i bolagets verksamhet är när bolagets resultat försämras. Styrelsens förvaltningsuppgifter kan dels framgå av bolagsordningen och styrelseinstruktionen, dels fördelas mellan styrelseledamöterna internt. Även en arbetsfördelning som vuxit fram inom styrelsen utan att formellt ha reglerats internt kan ligga till grund för ansvar. Denna interna arbetsfördelning undanröjer dock inte den övervakningsskyldighet som åligger varje styrelseledamot. I förarbetena till 1944 års aktiebolagslag anges att ”ansvarighet inträder endast för den styrelseledamot som genom åsidosättande av den vårdplikt som måste anses åvila honom vid åsidosättandet av sitt uppdrag, medverkat till skadan. En behörig arbetsfördelning kan hava till följd, att en styrelseledmot är fri från ansvarighet för skada som till följd av åtgärd av annan styrelseledamot, nämligen ifall han ej ens eftersatt honom åvilande tillsynsplikt.” 13.1.1.1.2.2 Det reformerade ansvaret I de i 1999 års reformerade aktiebolagslag införda reglerna preciseras styrelsens och verkställande direktörens arbetsuppgifter. Liksom tidigare är styrelsens övergripande uppgift att svara för bolagets organisation och förvaltning av bolagets angelägenheter. Styrelsen har emellertid i lagens nya lydelse, för att skapa bättre klarhet om ansvarfördelningen i bolaget, i 8 kap 4-5 §§ ålagts att i instruktioner bestämma arbetsfördelningen styrelseledamöterna emellan, samt när och hur uppgifter rörande bolagets ekonomi skall lämnas styrelsen. Syftet med införandet av den tydligare ansvarsfördelningen mellan styrelsen och den verkställande direktören var bl a att ge bättre verkan åt skadeståndsbestämmelserna i ABL. I förarbetena uttalas även att om omfattningen och beskaffenheten av bolagets verksamhet påkallar det, bör styrelsen utfärda instruktioner också för enskilda befattningshavare, t.ex. den vice verkställande direktören och de högre tjänstemännen i bolaget. Aktiebolagskommittén menar att avsikten är att styrelsen härigenom kan ”mejsla fram en organisation där ingen kan tveka om arbetsfördelningen mellan styrelsen, styrelsens arbetsutskott, den verkställande direktören, direktionen, divisionsstyrelserna och de övriga organ som kan ingå i organisationen.” Styrelsen har vidare ålagts skyldighet att bygga upp ett fungerande rapporteringssystem, i avsikt att fortlöpande kunna bedöma bolagets ekonomiska situation. Att styrelsen skall se till att organisationen är ändamålsenlig och tillfredsställande organiserad innefattar ett ansvar för att organisationen inrymmer funktioner för betryggande kontroll av den ekonomiska förvaltningen. I Danmark har diskuterats frågan om styrelsens ansvar för bolagets organisation i anslutning till i avsnitt x redovisade rättsfallet Nordisk Fjear. Domstolen frikände i rättsfallet de tilltalade från ansvar för bristande organisation enligt strafflagen § 54 st 1 på den grund att man menade att åklagaren inte bevisat organisationens ”uforsvarlighed”. Krüger Andersen påpekar att för att kunna klargöra vad kraven på en tillräcklig organisation förväntas vara ur ekonomiskt hänseende måste hänsyn tas till en rad områden såsom affärsmässiga, tekniska och sociologiska. Grunden i en straffrättslig prövning av vad som är en ”forsvarlig” organisation blir vilka element som skall inbegripas i begreppet organisation, och därefter en ”försvarlig” organisation. Utgångspunkten i § 54 st 1 är enligt Werlauff att styrelsen skall organisera bolaget så att inga onödiga förluster uppstår, att ansvaret för bolagsinstruktionerna åvilar direktionen som härvidlag skall vara underställd styrelsens tillsyn och kontroll, och att styrelsen kan få stöd av den externa revisionen till att effektivisera denna kontroll. Ordet organisation kan dels avse bolagets struktur, dels organens sammansättning. Rättsregler ställer i så fall krav på ett antal organ med viss minimikompetens. Å andra sidan kan man betrakta kavet på organisation så att styrelsen skall se till inte endast att bolaget inte gör förlust, utan även att det åligger styrelsen en skyldighet till vinstmaximering. Brister i styrelsens ledning eller tillsyn av bolaget kan medföra att styrelseledamöterna kan bli ansvariga för åtgärder eller underlåtenheter av den verkställande direktören inom den löpande förvaltningen. Styrelsen ansvarar således för att den verkställande direktören vid behov ges direktiv av vederbörlig omfattning, och kan i annat fall bedömas ha förfarit vårdslöst. En viktig uppgift för styrelsen är att tillse att organisationen av bokföringen samt medelsförvaltningen innefattar en betryggande kontroll, vilket stadgas i 8 kap 3 § ABL. Detta ansvar ingår i den legala funktionsfördelningen mellan bolagsorganen. Dessutom ansvarar styrelsen för att den verkställande direktören fullgör sin skyldighet. Styrelsen ställning som överordnat organ i förhållande till den verkställande direktören innebär att styrelsen kan välja att själv avgöra vilka ärenden som ingår i den löpande förvaltningen. Styrelsen kan dock inte ingripa i den verkställande direktörens rätt att sköta den löpande förvaltningen på ett så omfattande sätt att denne i realiteten inte längre kan anses ha ställning som verkställande direktör. Styrelsen kan även bemyndiga den verkställande direktören att vidta förvaltningsåtgärder som ligger utanför ramen för den löpande förvaltningen. Denna möjlighet får dock inte användas i sådan utsträckning att styrelsen inte längre fullgör sitt sin uppgift som överordnat ledningsorgan. Styrelsen kan följaktligen inte delegera uppgifter som enligt lag hör till styrelsens ansvarsområde. Enskild styrelseledamot kan sålunda inte undadraga sig ansvar genom att överlåta uppgift åt övriga styrelseledamöter, utan tillsynsplikten åvilar samtliga ledamöter av styrelsen. En fråga som aktualiseras härvid är vilket ansvar som åvilar ledamot som förhållit sig passiv och inte känt till att de uppgifter som offentliggjorts inte varit korrekta. Avgörande för ansvarets placering är därvid i första hand om en fördelning av arbetsuppgifterna skett mellan ledamöterna. I första hand anses den ledamot inom vars verksamhetsområde en lagöverträdelse skett sålunda ha varit oaktsam. I praxis har fastslagits att styrelseledamot i princip inte ansvarar för skada som är orsakad av förhållade han inte bort uppdaga. Å andra sidan kan ledamot som ej haft viss bestämd funktion och som inte heller haft vetskap om eller aktivt bidragit till en lagöverträdelse trots detta anses ha förfarit oaktsamt. Grunden för detta är den allmänna plikten att leda och övervaka verksamheten och förvissa sig om att den är lagenlig som följer med ledamotskapet. Avgörande vid bedömningen av styrelseledamöternas individuella ansvar är emellertid den individuella culpan. Normann Aarum påpekar att med en delegering av uppgifter förljer en skärpning av ansvaret för den styrelseledamot som uppgiften delegerats till, eftersom han är mer informerad om förhållandena än övriga styrelseledamöter. Vidare bör av samma skäl culpabedömningen göras enligt en snävare norm i det fall den ansvarige styrelseledamoten är anställd i bolaget. Detta leder till att ansvaret för övriga styrelseledamöter, vilka ej ålagts specifik uppgift, inte skall bedömas lika strängt. Normann Aarum anför att avgörande för styrelseledamots individuella ansvar blir huruvida den aktuelle styrelseledamoten kan exculpera sig genom att ange en godtagbar grund för att han ej skall åläggas ansvar. Normann Aarum konstaterar att bristande kompetens inte utgör godtagbar grund för att undgå ansvar, utan den som åtagit sig ett styrelseuppdrag vilket förutsätter att styrelseledamoter besittter vissa kvalifikationer inte kan undgå ansvar på grund av bristande kunskap. Olika möjligheter att undgå ansvar eller erhålla lindring i ansvaret diskuteras i avsnitt x. Hur inverkar adekvanskravet när flera bolagsorgan medverkat till att skadan uppkommit? När flera ledamöter i bolagsledningen ansvarar för en skada gäller att orsakssambandet måste bestämmas individuellt. Varje ledamot skall endast ansvara för den del av skadan som han själv orsakat. Antag att styrelsen fattar ett rättsstridigt beslut, verkställande direktören verkställer detta, och revisorerna underlåter att framställa anmärkning. Bör de olika instansernas medverkan bedömas på samma sätt med avseende på adekvanskravet? Om en åtgärd eller underlåtelse av en instans är mer skadeframkallande än en de andras insats finns fortfarande ett orsakssamband mellan de övrigas agerande och skadan. Revisorernas försummelse kan innebära ett adekvat orsakande, även om denna är perifer i förhållande till styrelsens agerande. Och styrelsen är fortfarande ansvarig, även om skadan uppkommit först sedan verkställande direktören verkställt beslutet. En verkställighetssåtgärd kan avvika från själva beslutet eller ges en sådan utformning att skadan blir större eller en annan än beslutet i och för sig betingar. I detta fall kan ansvar vara uteslutet till den del skadan blivit större eller annorlunda än man vid beslutets fattande kunnat inse eller bort förutse. Skadan är i detta fall inte en normal och förutsebar påföljd av beslutet. Här måste även hänsyn tas till skuldmomentet. Har verkställande direktören när han verkställt styrelsens beslut orsakat större skada genom att uppsåtligen avvika från beslutet ligger det nära till hands att befria styrelsen från ansvar i denna del. Har verkställande direktören däremot endast handlat vårdslöst är det inte lika naturligt att avskära orsakssambandet mellan styrelsens beslut och den större skadan. Enligt lag (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar har under vissa omständigheter arbetstagare rätt att utse representant till styrelsen i bolaget. Särskilda ansvarsregler finns ej rörande löntagarrepresentant, men i doktrinen förespråkas att culpabedömningen skall vara något mer generös i dessa fall. Bl a Krüger Andersen har dock framfört att löntagarrepresentant bör undantas från ansvar vid bedömning av styrelseledamöters oaktsamma handlande. Styrelsesuppleanters ansvar bestäms enligt 8 kap 2 § ABL utifrån samma grunder som för reguljär styrelseledamot, varvid ansvarsregeln i 15 kap 1 § ABL i princip blir tillämplig även vid fråga om suppleants ansvar. En förutsättning för ansvar är emellertid att suppleanten inträtt i ordinarie befattningshavares ställe. Ansvar kan sålunda endast aktualiseras i det fall suppleanten deltagit i ett ansvarsgrundande styrelsebeslut. Styrelsen och styrelsens arbete har utomlands diskuterats livligt inom ramen för reformarbete med de aktiebolagrättsliga regelsystemen. Inte minst har styrelsens arbete kommit att stå i centrum för corporate governance-debatten. Bl a diskuteras i vilken utsträckning personer ur företagsledningen skall tillåtas ingå i styrelsen. I anglo-amerikanska bolag ingår ofta personer i bolagets ledning även i styrelsen, sk inside directors, till skillnad från outside directors, och i USA och England har man ansett sig föranledd att införa olika modeller för att begränsa antalet inside directors i bolagsstyrelserna. Aktiebolagslagen innehåller inga regler rörande styrelsens sammansättning. Däremot ställer börsen vissa krav på styrelsens sammansättning i börsnoterade bolag. Sålunda anges i noteringsreglerna att för att säkerställa likabehandling av aktieägarna det i styrelsen bör finnas en till två ledamöter (exklusive löntagarrepresentanter) som är oberoende av huvudaktieägaren/-na. Med huvudaktieägare avses aktieägare som äger mer än tio procent av antalet aktier eller röster. Vidare anges att representanter för företagsledningen inte bör ingå i styrelsen med undantag för VD. 13.1.1.1.2.3 Styrelseordförandens ansvar På grund av den rådgivande och ledande uppgift styrelseordföranden har vilar ansvaret för styrelsearbetet tyngre på styrelseordföranden än på övriga ledamöter. Styrelseordförandes uppgift är enligt ABL att sammankalla styrelsen, att ange vilka ärenden som skall behandlas på styrelesammanträden, samt att leda styrelsens arbete. Det åligger vidare ordföranden enligt ABL 8 kap 14 § att tillse att interna instruktioner och dokument upprättas. I och med att ordförandens ansvar lagfästs torde det inte råda något tvivel om att ordföranden kan hållas ansvarig för försumlighet i fråga om organisationen av bolagets interna rutiner. Taxell menar redan före de nya reglernas införande 1999 att ett större ansvar kunde ligga till grund för ett utvidgat skadeståndsansvar. Stöd för detta ges av hovrättsfallet RH 1981:129, vilket rörde styrelseordförandens ansvar för att övriga styrelseledamöter har försetts med ett tillfredsställande beslutsunderlag. I det aktuella bolagets styrelse hade information rörande ett ärende om utseende av VD lämnats två dagar innan sammanträdet. Hovrätten konstaterade att detta var alltför sent med hänsyn till ärendets betydelse. Ordföranden hade dock muntligen informerat en av ledamöterna, vilket var praxis i bolagets styrelsearbete. Domstolen menade att ordföranden därför med fog kunnat räkna med att informationen meddelades övriga styrelseledamöter, varför han undgick ansvar.s. 298