Hela artikeln

Förkortningar

1.ABL Aktiebolagslagen (1975:1385) BrB Brottsbalken (1962:700) EBM Ekobrottsmyndigheten FB Föräldrabalken (1949:381) HD Högsta domstolen JB Jordabalken (1970:994) JK Justitiekanslern JO Justitieombudsmannen JT Juridisk Tidskrift LULLag (1964:167) med särskilda bestämmelser om ungas. 2006

2.lagöverträdare MB Miljöbalken (1998:808) NJA Nytt juridiskt arkiv, avdelning I NJAII Nytt juridiskt arkiv, avdelning II prop. proposition RB Rättegångsbalken (1942:740) RH Rättsfall från hovrätterna RhjL Rättshjälpslagen (1996:1619) RÄ Riksåklagaren SekrL Sekretesslagen (1980:100) SFS Svensk författningssamling SL Skadeståndslagen (1972:207) SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning TF Tryckfrihetsförordningen (1949:105) TI Förordning (1996:381) med tingsrättsinstruktion TSA Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund YGL Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) ÄFFörordning (1996:271) om mål och ärenden i allmäns. 2006

3.domstol ÄktB Äktenskapsbalken (1987:230) ÄRLLag (1996:242) om domstolsärendens. 2006

4.9s. 2006

Inledande anmärkningar

1.Denna kommentar ger uttryck för författarnas syn på hur rättegångsbalkens regler bör tolkas och tillämpas. De uppfattningar som förs fram grundas på en teleologisk lagtolkning utifrån de ändamål som kan sägas bära upp lagregeln i fråga. Därigenom skapas enligt vår mening förutsättningar för en rättstillämpning som medför att rätts­ reglerna kommer att utöva en ändamålsenlig funktion inom ramen för det processuella regelsystemets uppgift i stort. Denna uppgift är, menar vi, såväl att erbjuda medborgarna ett effektivt och billigt konfliktlösningsalternativ som att medverka till att ändamålen bakom den materiellrättsliga lagstiftningen får genomslag i samhället. Rättsregler­ nas handlingsdirigerande effekt på det enskilda och allmänna planet är för oss det övergripande ändamålet, i vars sken olika lagtolkningsalternativ skall undersökas och prövas. Reglerna måste också tillämpas på ett sådant sätt att de inte motverkar domstolarnas lagprövande och rättsskapande uppgifter.1s. 2008

2.Det är naturligtvis en grannlaga uppgift att fastställa enskilda lag­ reglers ändamål och utifrån detta ange ett visst rättstillämpningsalternativ som det mest funktionella. Vi har i det sammanhanget valt att utforma våra kommentarer på följande sätt.s. 2008

3.I de fall det föreligger prejudicerande avgöranden från Högsta domstolen anses domstolens uttalanden, som grundprincip, ge uttryck för en riktig rättstillämpning. Det innebär inte att vi avhåller oss från att kritiskt granska avgörandet och även ibland uttala en avvikande mening. Avsikten med kommentaren är dock att beskriva innehållet i gällande rätt, varför uttalanden som går i strid med domstolens kon­ stateranden endast ges i sådana fall där vi menar att det finns starka sakliga skäl för t.ex. lägre domstol att avvika från prejudikatet.s. 2008

4.11s. 2008

5.Lagmotiv och doktrinuttalanden tillmäts naturligtvis särskild vikts. 2009

6.som tolkningsdata. Värdet och tyngden avtar emellertid ju äldre utta­s. 2009

7.landena är och ju större förändringar av närliggande rättsregler ochs. 2009

8.rättsprinciper, som inträffat efter lagmotivens eller doktrinens till­s. 2009

9.komst. I den mån vi har åsikter som direkt strider mot meningsyttran-s. 2009

10.den i förarbetena eller i litteraturen anges detta. Vi har däremot avs. 2009

11.utrymmesskäl valt att inte fullständigt redovisa material som stöder ens. 2009

12.av oss förespråkad tolkning. I de fall en förordad rättstillämpnings. 2009

13.grundas i huvudsak på författarnas egna överväganden anges emeller­s. 2009

14.tid detta med lokutioner som ”enligt vår mening” eller dylikt.s. 2009

15.Vad gäller terminologin ansluter vi oss i allmänhet till de definitio­s. 2009

16.ner som presenteras i Ekelöfs m.fl. stora serie Rättegång. Att en regels. 2009

17.är obligatorisk respektive fakultativ betyder alltså att rätten res­s. 2009

18.pektive göra eller underlåta något. För parternas inflytandes. 2009

19.används termerna dispositiv och tvingande (indispositiv).s. 2009

20.Slutligen skall sägas att vi i ett inledande parti till varje kapitel korts. 2009

21.redogör för de processuella frågor som regleras i kapitlet och därvid is. 2009

22.allmänhet anger utifrån vilka övergripande ändamålsprinciper soms. 2009

23.kommentaren till de enskilda lagrummen är utformad.s. 2009

24.Historik m.m.s. 2009

25.Den nu gällande rättegångsbalken infördes 1942 och trädde i krafts. 2009

26.[^1948]den 1 januari 1948. Balken innebar stora förändringar i förhållandes. 2009

27.till sin föregångare. Den äldre balken utgick från en muntlig-protokol-s. 2009

28.larisk modell. Ett stort antal skriftväxlingar med upprepade anstånds-s. 2009

29.beslut gjorde processmaterialet omfångsrikt och svåröverskådligt samts. 2009

30.att rättegångarna drog ut länge på tiden. Genom att ställa krav på atts. 2009

31.allt processmaterial skall framföras inför rätten muntligt, omedelbarts. 2009

32.och inom en begränsad tidsram skulle den nya balken ge bästa möjligas. 2009

33.förutsättningar för den fria bevisvärderingen och leda till ökad effekti­s. 2009

34.vitet och förbättrad processekonomi. Förfarandet, som i sina huvud­s. 2009

35.drag ännu gäller, grundas på principerna om muntlighet, omedelbar­s. 2009

36.het och koncentration.s. 2009

37.avspeglar sig i att mål normalt skall avgörass. 2009

38.efter en huvudförhandling med parterna närvarande. Muntlighetskra-s. 2009

39.12 vet hindrar parterna från att använda sig av andra skriftliga förlagor än minnesanteckningar.s. 2009

40.innebär att det processmaterial, som domstolen lägger till grund för sitt avgörande, skall ha varit omedelbart tillgängligt för rätten. Avgörs mål efter huvudförhandling, får rätten inte grunda sitt avgörande på annat material än sådant som förekom­ mit vid huvudförhandlingen. Avgörs däremot målet utan huvudför­ handling, skall domstolen beakta allt som handlingarna i målet inne­ håller.s. 2010

41.har till syfte att underlätta för domaren att skaffa sig en överblick av och hålla i minnet all bevisning och övrig utredning som ingår i processmaterialet. Rättegångsbalken innehåller för det ändamålet regler som begränsar hur långa uppehåll som får göras i en huvudförhandling. Trots dessa regler kan en huvudförhand­ ling i ett stort och omfattande mål pågå i flera månader.s. 2010

42.Rättegångsbalken har sedan 1948 reformerats i olika omgångar. Bland de större reformerna kan nämnas de om domstolsorganisationen 1969, om Högsta domstolens roll 1971, om tingsrättsförfarandet 1987, om överrättsprocessen 1989 och 1994 samt om protokollföring och registrering 2000. En följd av ändringarna är att muntlighetsprincipen mjukats upp så att domstolen numera har ganska vida ramar för att avgöra mål efter enbart skriftväxling. Av Europakonventionen art­ ikel 6 följer dock att en part alltid har rätt till muntlig förhandling i åtminstone en instans, under förutsättning att det rör sig om en reell och seriös tvist.s. 2010

43.I rättegångsbalken regleras handläggningen av tvistemål och brottmål vid allmän domstol. Därutöver handlägger allmänna domstolar ärenden. Vissa typer av ärenden faller under rättegångsbalken, och betecknas då tvistemål eller brottmål. För andra ärenden gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen). Vid sidan av rätte­ gångsbalken finns dessutom speciella bestämmelser om rättegången i särskilda typer av mål. Här kan nämnas miljömål, som regleras i miljöbalken, och fastighetsbildningsmål, som regleras i fastighetsbild­ ningslagen (1970:988). Också för andra målkategorier, t.ex. familjemål och arbetstvister, finns särbestämmelser, men i huvudsak styrs handläggningen i dessa mål av rättegångsbalken.s. 2010

44.Allmänna domstolar är en av de två pelare som den svenska domstolsorganisationen vilar på. Den andra pelaren är förvaltningsdomstolarna. Vid dessa handläggs huvudsakligen offentligrättsliga tvister, framför allt överklagade myndighetsbeslut angående t.ex. skatt, till-s. 2010

45.13s. 2010

46.stånd eller bidrag, men också sådant som verkställighet av beslut oms. 2011

47.vårdnad och umgänge av barn. Förfarandet vid allmänna förvaltnings­s. 2011

48.domstolar är reglerat i främst förvaltningsprocesslagen (1971:219) ochs. 2011

49.lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.s. 2011

50.Domstolarna har en särskild konstitutionell ställning i förhållandes. 2011

51.till andra myndigheter och förvaltningsorgan. Om detta finns regler is. 2011

52.11 kap. RF. Bland innehållet i dessa kan framhållas domarens skydds. 2011

53.mot påverkan från annan i den dömande verksamheten (11 kap. 2 §),s. 2011

54.kravet på lag som författningsnorm när det gäller frågor om domsto­s. 2011

55.larnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras organisations. 2011

56.och om rättegången (11 kap. 4 §) samt domarnas unika anställnings­s. 2011

57.skydd (11 kap. 5 §).s. 2011

58.Genom Sveriges medlemskap i EU har vidare domstolarna - såväls. 2011

59.de allmänna som förvaltningsdomstolarna — fått en ännu självständi­s. 2011

60.gare roll som lagtolkare och utfyllare av lagen. Av tradition har svenskas. 2011

61.domare varit trogna uttalanden i förarbeten vid tolkning av lagbe­s. 2011

62.stämmelser. Med EG-rättens inträde har lagstiftarens uttalanden is. 2011

63.motiven emellertid förlorat mycket av sin betydelse. EG-rättens rätts­s. 2011

64.akter saknar förarbeten i vanlig mening. Rättens innehåll fastställs is. 2011

65.stället huvudsakligen genom en teleologisk lagtolkning i domstolarna,s. 2011

66.utifrån bl.a. de allmänna överväganden som anges i den s.k. pream-s. 2011

67.beln. Uttalanden från lagstiftaren vid implementering av EG-rätten is. 2011

68.svensk rätt är närmast att uppfatta som partsinlagor.s. 2011

69.EG-rätten har framför allt inflytande på den materiellrättsliga lag­s. 2011

70.stiftningen, men även processrätten påverkas och det förs fortlöpandes. 2011

71.diskussioner om en harmonisering av rättegångssystemen.2 Mer direkts. 2011

72.påverkan på den svenska processordningen har införlivandet av Euro­s. 2011

73.pakonventionen om mänskliga fri- och rättigheter haft. Rätten tills. 2011

74.domstolsprövning av civilrättsliga anspråk och tvister, parts rätt tills. 2011

75.muntlig förhandling och domarjäv är bara några av de processuellas. 2011

76.frågor som getts ny belysning genom konventionen.s. 2011

77.Såväl domstolarnas grundlagsmässiga särställning som EG-rättenss. 2011

78.och Europakonventionens införlivande i svensk rätt utövar inverkans. 2011

79.på tillämpningen av rättegångsbalkens bestämmelser. Graden av infly­s. 2011

80.tande varierar betydligt mellan enskilda paragrafer, men bör alltid fin­s. 2011

81.nas i tankarna. Vi har försökt att arbeta efter denna devis, men utlovars. 2011

82.lika lite här som i övrigt någon fullständighet.s. 2011

83.14s. 2011

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om domstolsväsendet

kap. Om allmän underrätt

1.Kapitlet behandlar de grundläggande förutsättningarna för tingsrät­ ternas sakliga, funktionella och lokala behörighet. Vidare anges vilka domare som skall finnas vid tingsrätter, liksom att det skall finnas ett kansli. Större delen av kapitlet tas upp av bestämmelser om domförhet. Dessutom regleras frågor angående behörighet att vidta beredningsåtgärder, tingsställe och kansliställe, medverkan av särskilda leda­ möter samt utsättande av mål.s. 2012

2.Frågan om tingsrättsorganisationen, den yttre såväl som den inre, föranleder regelmässigt inga större lagtolkningsproblem. Det omfat­ tande förändringsarbete som pågår sedan något år1 har emellertid gett frågorna en ny aktualitet. Inte minst gäller detta regleringens utform­ ning och tillämpning i förhållande till bestämmelserna i 11 kap. RF. Rättegångsbalkens regler måste därvid inte bara ses i belysning av utan också underkastas de ändamål — särskilt värnandet av domarens själv­ ständighet i utövandet av domarämbetet - som ligger bakom grund­ lagsregleringen. Ett annat viktigt intresse att ta hänsyn till är medbor­ garnas krav på reell tillgång till en effektiv rättsprövnings. 2012

3.vilket inte alltid är förenligt med en rigid syn på var gränserna för domarens självständighet skall sättas.s. 2012

4.En central del av kapitlet behandlar, som nämnts, rättens domförhet. Att rätten skall ha en viss sammansättning skall ses inte minst som ett medel för att garantera parterna en hög kvalitet i rättskipningen, samtidigt som regleringen skall möjliggöra en snabb, billig och enkel process. Enligt vår mening måste i det sammanhanget beaktas att rättsprocessernas syfte och funktion är vidare än att endast lösa en konflikt mellan två parter. Rättegångens övergripande funktion är atts. 2012

5.15s. 2012

1:1

1.medverka till att den materiella rätten kan utöva sin handlingsdirige-s. 2013

2.rande funktion i samhället. Detta reflekteras i domförhetsreglernas. 2013

3.genom att parternas inflytande på rättens sammansättning är myckets. 2013

4.begränsad.s. 2013

5.En särskild roll i domförhetshänseende har nämndemännens med­s. 2013

6.verkan i brottmål och familjemål. Nämndemannainstitutet har lång­s. 2013

7.varig tradition i vårt land. Det kan anläggas olika synpunkter på vilkets. 2013

8.inflytande nämndemännens deltagande i rätten har i det enskildas. 2013

9.målet. Klart är väl dock att värdet av nämndemännens lokalkännedoms. 2013

10.och förankring i bygden har minskat och kommer att minska alltmer is. 2013

11.takt med att domstolsorganisationen centraliseras. För oss har emeller­s. 2013

12.tid nämndemannainstitutet ett särskilt värde från medborgar- ochs. 2013

13.demokratisynpunkt.2 Vi tror att allmänhetens förtroende för dom­s. 2013

14.stolsväsendet stärks av att det deltar lekmän i rätten, särskilt i brott­s. 2013

15.mål. Och vi anser att detta är en synpunkt som bör vägas in vid till-s. 2013

16.lämpningen av domförhetsreglerna.s. 2013

17.Rättegångsbalken gäller inte för tingsrättens handläggning av admi-s. 2013

18.nistrativa ärenden.3 Öm sådana ärenden finns i stället bestämmelser is. 2013

19.förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion och förvaltnings­s. 2013

20.lagen (1986:223). Tingsrättsinstruktionen innehåller även ett antal regler om hand­s. 2013

21.läggningen av mål och ärenden, som kompletterar rättegångsbalken.s. 2013

22.Dessa berörs nedan i anslutning till respektive stadgande i rättegångs­s. 2013

23.balken, där det ansetts särskilt behövligt. I samband med tingsrättsreformen 1969 genomgick kapitlet en kraftig redaktionell omdaning. För att underlätta jämförelse med äldres. 2013

24.lydelse anges under varje lagrum motsvarande paragrafnummer föres. 2013

25.tingsrättsreformen.s. 2013

26.Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 och 2 §§ före tingsrättsreformen 1969.s. 2013

27.16s. 2013

1:1

I första stycket slås fast att tingsrätt är allmän underrätt och att mål

1.som allmän domstol har att ta upp skall inledas där, om inte särskilda föreskrifter anger annat. Bestämmelsen ger därmed uttryck för tings­ rättens grundläggande sakliga och funktionella behörighet.s. 2014

2.Den sakliga behörigheten innebär att tingsrätten som allmän underrätt skall handlägga mål, som det inte ankommer på särskild domstol eller specialdomstol att pröva.5 De vanligaste domstolarna av det slaget är fastighetsdomstol, miljödomstol, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen.6 Vilka måltyper som faller under deras kompe­ tens framgår av särskild reglering. Det kan här noteras att kompeten­ sen ibland är fördelad mellan allmän domstol och specialdomstol på så sätt att tingsrätt är första instans och specialdomstol fullföljdsinstans.7s. 2014

3.Även inom de allmänna underrätterna föreligger en uppdelning av den sakliga behörigheten på så sätt att vissa tingsrätter har specialkom­ petens att handlägga särskilda måltyper. Exempel på detta är sjörättsmål,8 patentmål,9 tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål,10 konkurrensmål,11 marknadsföringsmål12 och vissa upphovsrättsmål.13 Också i andra fall kan den sakliga behörigheten skilja sig åt mellan tingsrät­ terna. Till detta återkommer vi under 10 kap.s. 2014

4.I vilken mån uppdelningen av den sakliga behörigheten är obligato­ risk eller fakultativ kan utläsas av de särbestämmelser som pekar ut annan domstol än allmän underrätt eller en särskild tingsrätt som behörig domstol.s. 2014

5.Huvudregeln att tingsrätten är första instans (den funktionella behörigheten) är förenad med vissa undantag. Sålunda finns i 2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § bestämmelser om hovrätt respektive Högsta dom­ stolen som första domstol i särskilt angivna mål.s. 2014

6.Tingsrätternas sakliga och funktionella behörighet gäller, med de inskränkningar som nu angetts, under förutsättning att domstol över huvud taget är behörig att handlägga och pröva en viss fråga. Av sär-s. 2014

7.17s. 2014

1:2

1.skilt intresse i det hänseendet är gränsdragningen mellan domstolarss. 2015

2.och förvaltningsmyndigheters kompetensområden. Denna fråga kom­s. 2015

3.mer att behandlas i kommentaren till 10 kap. 17 §.s. 2015

Av andra stycket framgår att tingsrätternas jurisdiktionsområden är

1.geografiskt begränsade. Tingsrättens lokala behörighet bestäms nor­s. 2015

2.malt av dess domsaga. Det är regeringen som beslutar om indelningens. 2015

3.i domsagor.14 För närvarande pågår ett omfattande reformarbete meds. 2015

4.inriktning på bl.a. att genom förändringar av domstolarnas domsagors. 2015

5.minska antalet tingsrätter.15s. 2015

6.Paragrafen motsvarar 1 kap. 3 och 10 §§ före tingsrättsreformens. 2015

7.1969.s. 2015

Första stycket anger vilka ordinarie domare16 som skall och kan finnas

1.i en tingsrätt. Dessa är lagman (som alltid skall finnas), chefsrådmans. 2015

2.och rådman. Domarna måste vara lagfarna, dvs. ha svenskt medbor­s. 2015

3.garskap och avlagt juris kandidat- eller juristexamen.17 Lagmannen ärs. 2015

4.administrativ chef för tingsrätten.18 Chefsrådmannen är chef för ens. 2015

5.avdelning.19 På de tre största tingsrätterna finns dessutom en adminis­s. 2015

6.trativ enhet med en särskild chef.20s. 2015

7.18s. 2015

1:2

1.Domargöromål utförs i tingsrätterna också av tingsfiskaler och, i begränsad omfattning, av tingsnotarier samt andra, icke lagfarna, anställda.21 Även hovrätts- och kammarrättsassessorer kan mer eller mindre tillfälligt tjänstgöra som domare i tingsrätt. Dessutom kan det i enskilda mål ingå särskilda ledamöter i rätten, såsom pensionerade domare, advokater, åklagare och professorer.22 Nämnas kan vidare att det i fastighetsdomstol finns fastighetsråd och i miljödomstol miljö­ råd. Dessa domare är inte lagfarna, utan bidrar till rättens kompetens med sina tekniska kunskaper.s. 2016

2.När det gäller tillsättning av domartjänster, anställnings upphörande m.m. finns särskilda bestämmelser i tingsrättsinstruktionen. Lagmanstjänsterna i Stockholms, Göteborgs och Malmös tingsrätt är s.k. kallelsetjänster (de tillsätts av regeringen utan särskilt ansökningsförfarande).23 Övriga tjänster tillsätts av regeringen efter förslag av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.s. 2016

3.Tingsrättsinstruktionen (8-14 §§) innehåller även bestämmelser om fördelningen av mål och ärenden mellan domarna.24 Vidare finns där (15-24 §§) anvisningar om handläggningen av mål och ärenden, som bl.a. anger vem som skall vara ordförande vid kollegial sammansättning samt riktlinjer för tingsfiskals och chefsdomares deltagande i rätten.25 Tingsrätten måste dessutom fastställa en arbetsordning med närmare angivande av grunderna för fördelning av arbetsuppgifterna och de övriga bestämmelser som behövs för verksamheten.2s. 2016

4.En av de mer intrikata frågorna när det gäller en domstols inre arbetsformer och fördelning av arbetsuppgifter mellan domare (och andra anställda) gäller utövandet av chefskap i förhållande till den enskilda domarens självständighet i dömandet. Det är viktigt att chef­ skapet inte utövas på ett sätt som direkt eller indirekt kommer i kon­ flikt med en underställd domares rätt att självständigt bestämma över handläggningen av ett mål, som tilldelats honom eller henne. I det lig-s. 2016

5.19s. 2016

1:2

1.ger att ett mål inte utan domarens samtycke får flyttas till en annans. 2017

2.rotel, om det inte föreligger starka skäl för en sådan åtgärd.s. 2017

3.Samtidigt måste beaktas allmänhetens intresse av att mål blir hand­s. 2017

4.lagda så snabbt, enkelt, billigt och rättssäkert som möjligt. Ett mers. 2017

5.effektivt resursutnyttjande kan ibland komma till stånd genom för­s. 2017

6.ändringar av arbetsfördelningen mellan domare och mellan domares. 2017

7.och övrig personal. Särskilt införandet av en beredningsorganisations. 2017

8.framhålls inte sällan som ett sätt att minska omloppstiderna för målens. 2017

9.samtidigt som det ger möjlighet för domaren att ägna sin tid huvud­s. 2017

10.sakligen åt att avgöra mål. Det är enligt vår åsikt inte rimligt att ens. 2017

11.domare med hänvisning till sin självständighet i dömandet skalls. 2017

12.kunna motsätta sig att det införs nya arbetsformer vid en domstol.s. 2017

13.Dessa frågor är emellertid av en så djupgående och omfattandes. 2017

14.karaktär att de inte lämpar sig för vidare diskussion i detta samman­s. 2017

15.hang.s. 2017

Av andra stycket framgår att en tingsrätt kan vara delad i avdelningar

1.och att lagmannen eller en chefsrådman är ordförande på avdelning.27s. 2017

2.Bestämmelsen skall jämföras med 2 § tingsrättsinstruktionen, enligts. 2017

3.vilken lagman eller chefsrådman är chef på avdelning.s. 2017

4.Att lagman eller chefsrådman är ordförande på avdelning innebär att han eller hon skall anses som den främsta domaren. Det återspeglass. 2017

5.i 24 § tingsrättsinstruktionen, som anger att lagmannen eller en chefs­s. 2017

6.rådman bör delta när ett mål eller ärende avgörs, om det finns sär­s. 2017

7.skilda skäl för det med hänsyn till målets eller ärendets art. Med ord­s. 2017

8.förandeskapet följer särskilda skyldigheter under ett sammanträde28s. 2017

9.och vid den efterföljande överläggningen.29 Ordföranden har vidares. 2017

10.utslagsröst vid omröstning.30 Att lagmannen eller chefsrådmannens. 2017

11.dessutom är chef på avdelningen är en administrativ reglering, som is. 2017

12.sig saknar betydelse vid utövandet av själva domargärningen.s. 2017

13.Skulle den situationen uppkomma att en lagman och en chefsråd­s. 2017

14.man samtidigt deltar i en huvudförhandling i ett mål på den avdel­s. 2017

15.ning där chefsrådmannen är chef bör bestämmelsen inte tolkas på dets. 2017

16.sättet att chefsrådmannen skall vara ordförande. I stället bör principens. 2017

17.20s. 2017

1:3

1.om högst tjänsteställning styra ordförandeskapet. På motsvarande sätt bör, om två chefsrådmän deltar samtidigt i rätten, ordförandeskapet bestämmas efter regeln att en i tjänsten äldre ledamot går före en yngre (senioritetsprincipen). Med tjänst bör då anses tjänsten som chefsrådman.s. 2018

2.Det är regeringen som beslutar om indelning av en tingsrätt i avdel­ ningar.31 Enligt tredje stycket är varje tingsrätt skyldig att ha ett kansli, till vil­ ket allmänheten kan vända sig. Om kansliets öppettider, liksom om domares tillgänglighet för allmänheten, finns föreskrifter i den arbets­ ordning, som varje tingsrätt måste fastställa. Paragrafen motsvarar 1 kap. 4 och 11 §§ före tingsrättsreformen 1969. År 1989 delades paragrafens innehåll upp i förevarande och 3 a-c §§. Paragrafen anger tillsammans med de följande 3 a-e och 8 §§ vilken sammansättning tingsrätten skall - eller i vissa fall får - ha när rätten vidtar olika åtgärder i ett mål eller ärende.s. 2018

3.Inledningsvis skall sägas att rättegångsbalkens regler om rättens sammansättning gäller endast i den mån annat inte är föreskrivet. Spe­ ciallagstiftningen innehåller en mängd särregleringar, som avviker från 3—3 e §. Här kan hänvisas till följande lagrum: 12 kap. 2 och 14 §§ TF, 9 kap. 1 § YGL, 8 kap. 4 § och 9 kap. 1 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område, 14 kap. 17 § ÄktB, 20 kap. 1 § FB, 16 kap. 3 § kon­ kurslagen, 38 kap. 6 § BrB, 17 § bötesverkställighetslagen (1979:189), 3 § lagen (1996:242) om domstolsärenden32, 66 § patentlagen (1967:837), 17 § lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m., 64 a-b §§ konkurrenslagen (1993:20), 21 kap. 7 och 8 §§ sjö­ lagen (1994:1009) och 45-47 §§ marknadsföringslagen (1995:450).s. 2018

4.21s. 2018

1:3

1.Vidare finns när tingsrätten dömer i egenskap av fastighetsdomstols. 2019

2.eller miljödomstol sammansättningsregler i 3 och 4 §§ lagens. 2019

3.(1969:246) om domstolar i fastighetsmål respektive 20 kap. 4 ochs. 2019

4.5 §§ MB. Förevarande paragraf anger som tvingande och obligatorisk huvud­ regel att tingsrätten skall bestå av en lagfaren domare. 33 Undantagsreg­s. 2019

5.lerna — som i vissa fall är obligatoriska, i andra fall fakultativa — i des. 2019

6.följande paragraferna anger rättens sammansättning vid huvudför­s. 2019

7.handling i tvistemål (3 a §) och brottmål (3 b §), vid avgörande avs. 2019

8.mål utan huvudförhandling och vid prövning av rättegångsfrågors. 2019

9.(3 c §) samt vid handläggning av s.k. småmål (3 d §). I 3 e § före­s. 2019

10.skrivs undantag från kravet på att rätten skall bestå av en lagfarens. 2019

11.domare. Vidare ges enligt 8 § möjlighet att i brottmål förordna sär­s. 2019

12.skild ledamot att ingå i rätten vid sidan av vanliga ledamöter.s. 2019

13.Domförhetsreglernas uppbyggnad innebär att 3 § är tillämplig pås. 2019

14.alla åtgärder som rätten vidtar utanför huvudförhandlingen, om dets. 2019

15.inte med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet föreligger sär­s. 2019

16.skilda skäl att låta rätten ha den större sammansättning som normalts. 2019

17.skall finnas vid huvudförhandling (se 3 c §). Endomarsammansätt-s. 2019

18.ning gäller alltså som huvudregel både då domstolen avgör mål pås. 2019

19.handlingarna eller tar ställning till exempelvis rättegångsinvändningars. 2019

20.eller bevisfrågor, inbegripet bevisupptagning, under förberedelsen.s. 2019

21.Också prövning av tvångsåtgärder, som häktning, kvarstad och beslag,s. 2019

22.skall ske av en lagfaren domare. Detsamma gäller frågor om behov avs. 2019

23.offentlig försvarare, beviljande av allmän rättshjälp, föreläggande oms. 2019

24.komplettering av stämningsansökan och andra förberedande åtgärder,s. 2019

25.t.ex. beslut i delgivningsfrågor.s. 2019

26.Endomarregeln i 3 § är däremot aldrig tillämplig vid huvudför­s. 2019

27.handling. Reglerna om rättens sammansättning vid huvudförhandlings. 2019

28.i tvistemål (3 a §) respektive brottmål (3 b §) är obligatoriska. Ocksås. 2019

29.enligt dessa bestämmelser kan emellertid rätten under vissa angivnas. 2019

30.förutsättningar bestå av endast en domare. Beträffande detta hänvisass. 2019

31.till kommentaren till 3 a och b §§. Vidare skall sägas att 16-21 §§ tingsrättsinstruktionen innehållers. 2019

32.bestämmelser om i vilken mån tingsnotarier och domstolssekreterares. 2019

33.får fullgöra domargöromål.34 Uppmärksammas skall även att enligts. 2019

34.24 § tingsrättsinstruktionen bör lagmannen eller en chefsrådmans. 2019

35.22s. 2019

1:3

1.delta när ett mål eller ärende avgörs, om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller ärendets art.s. 2020

2.Det är mer sällan tingsrätterna tillämpar förevarande lagrum felaktigt i förhållande till bestämmelserna om domförhet vid huvudför­ handling (3 a och 3 b §§).35 Vanligare är att särbestämmelser utanför rättegångsbalken ger upphov till tillämpningsproblem.s. 2020

3.I det sammanhanget kan från praxis nämnas att mål om ogiltigförklaring av faderskapserkännande enligt 1 kap. 4 § 3 st. FB ansetts röra faderskapet till barn och att därför sammansättningen skall bestämmas enligt 20 kap. 1 § FB.36 Detsamma gäller när ett barn för s.k. positiv bördstalan.37 Däremot saknar äldre rättsfall om vad som utgör bodelningsmål aktualitet, eftersom särregleringen i 14 kap. 17 § ÄktB endast avser äktenskapsmål (dvs. mål om äktenskapsskillnad och mål där talan förs om fastställelse av att ett äktenskap består eller inte består)38 och mål om underhåll.s. 2020

4.Tingsrättens handläggning av ärenden har tidigare inte sällan föranlett undanröjande av beslut på grund av bristande domförhet. Med den ärendelag som trädde i kraft den 1 juli 1996 har emellertid tilllämpningssvårigheterna väsentligen minskat. Sålunda gäller numera i t.ex. ärenden enligt äktenskapsbalken och föräldrabalken att rätten skall bestå av en lagfaren domare, dock att rätten får bestå av domare och tre nämndemän om det finns särskilda skäl med hänsyn till ären­ dets beskaffenhet.39 Genom regelns fakultativa utformning minimeras risken för felaktig sammansättning. På motsvarande sätt torde reglerna om tingsrättens domförhet i ärenden som skall handläggas enligt t.ex. konkurrenslagen, marknadsföringslagen och bötesverkställighetslagen inte behöva skapa några större problem.40s. 2020

5.Som nämnts ovan är 3 § obligatorisk. Detta innebär att det är endast i särskilt föreskrivna undantagssituationer som rätten kan bestå av fler än en domare. Att tingsrätten har felaktig sammansättning utgör ett grovt rättegångsfel och kan föranleda att rättens avgörande undanröjs,s. 2020

6.23s. 2020

1:3

1.antingen i samband med ett överklagande eller efter klagan över dom­s. 2021

2.villa.s. 2021

3.Före den 1 september 1989 medförde bristande domförhet obliga­s. 2021

4.toriskt att rättens avgörande skulle undanröjas på grund av domvilla.s. 2021

5.Numera krävs för undanröjande att den bristande domförheten kans. 2021

6.antas ha inverkat på målets utgång.41 I samband med lagändringens. 2021

7.underströk dep.chefen42 det väsentliga i att respekten för domförhets-s. 2021

8.reglerna bibehålls och att det givetvis inte ankommer på domstolen atts. 2021

9.göra lämplighetsbedömningar i fråga om sin egen sammansättning is. 2021

10.vidare mån än detta är medgivet i lag. Å andra sidan, menade dep.che­s. 2021

11.fen vidare, kan det inte förnekas att parterna kan åsamkas stora besvärs. 2021

12.och kostnader om ett mål återförvisas på grund av bristande domför­s. 2021

13.het och det allmänna kan orsakas kostnader som inte står i rimligt för­s. 2021

14.hållande till vad man vinner vid en återförvisning.s. 2021

15.I propositionen43 återges exempel från Rättegångsutredningenss. 2021

16.betänkande44 på fall där hänsyn till domstolsdisciplin inte ovillkorli­s. 2021

17.gen kräver undanröjande, bl.a. att tingsrätten felbedömt en fråga oms. 2021

18.laga förfall bland nämndemännen och till följd därav avgjort målets. 2021

19.utan att föreskrivet antal nämndemän har deltagit i hela rättegången.s. 2021

20.Om tingsrättens avgörande i sådant fall har varit enhälligt menades. 2021

21.utredningen att det normalt torde saknas anledning att anta att från­s. 2021

22.varon av en nämndeman haft någon betydelse för hur rätten avgjorts. 2021

23.målet. Andra exempel kan hämtas från områden som regleras av dom-s. 2021

24.förhetsregler enligt vilka ledamöter med särskild sakkunskap skall ingås. 2021

25.i rätten. Om domstolen i ett mål där sådana regler gäller felbedömers. 2021

26.en frågas karaktär och avgör den i fel sammansättning, innebär dets. 2021

27.enligt utredningens mening långt ifrån alltid att målets utgång blir ens. 2021

28.annan än den skulle ha blivit om domstolen haft rätt sammansättning.s. 2021

29.Det finns anledning att sätta i fråga bärkraften av dessa uttalanden.s. 2021

30.En felaktig tillämpning av 3 § leder till att rätten kommer att has. 2021

31.bestått av färre ledamöter än som är föreskrivet enligt någon av de föl­s. 2021

32.jande paragraferna eller i speciallagstiftningen. Som Högsta domstolens. 2021

33.uttalat i rättsfallet NJA 1991 s. 78 3 45 är det normalt svårt att hävda atts. 2021

34.24s. 2021

1:3

1.målets utgång inte kunde ha blivit en annan, om rätten varit fullsutten. Varje ledamots medverkan har samma värde. Enbart det förhål­ landet att några ledamöter enats om en utgång kan inte omedelbart tas till intäkt för att utgången hade blivit densamma om det vid över­ läggningen deltagit ytterligare någon ledamot med en annan syn på en rätts- eller bevisfråga. Inte minst torde detta gälla om bristen hänför sig till att det saknats en ledamot med särskild sakkunskap. Att målet prövas i högre rätt innebär inte heller att bristande domförhet i lägre ratt blir avhjalpt.s. 2022

2.Vid bedömningen av om underrättens avgörande skall undanröjas eller inte bör parternas inställning i frågan beaktas. Parternas inställ­ ning kan visserligen inte vara styrande för prövningen, men det kan ibland finnas anledning att fästa tämligen stor vikt vid deras uppfatt­ ning.47 Sålunda bör enligt vår mening det krävas mer för att inte undanröja i strid med en parts önskan än för att återförvisa, om par­ terna godtar att rättegångsfelet avhjälps i högre rätt. I vart fall vid min­ dre allvarliga rättegångsfel bör bristande domförhet inte medföra undanröjande och återförvisning mot parternas vilja.48s. 2022

3.I kommentaren till följande paragrafer redogörs för ytterligare fall då bristande domförhet i praxis gett upphov till överväganden om en lägre rätts avgörande skall undanröjas eller inte. Redan här skall emel­ lertid uppmärksammas en speciell situation, som föranlett flera avgö­ randen i praxis, nämligen att en tingsnotarie överskridit sin behörig­ het. Rättegångsfelet beror då visserligen inte på att rätten felaktigt tilllämpat någon av domförhetsreglerna i rättegångsbalken, men frågan förtjänar ändå att beröras, inte minst på grund av dess praktiska bety­ delse.s. 2022

4.En tingsnotaries behörighet att handlägga mål och ärenden framgår av 18—20 §§ tingsrättsinstruktionen. I 18 och 19 §§ är uppräknat vissa åtgärder som en notarie beroende på erfarenhet är behörig att företa. Enligt 20 § kan behörigheten, om det finns särskilda skäl, utsträckas ytterligare. I samtliga fall gäller att ett förordnande inte fårs. 2022

5.25s. 2022

1:3

1.avse mål eller ärenden som är omfattande eller svåra eller som avs. 2023

2.någon annan orsak kräver särskild erfarenhet.s. 2023

3.Exempel på fall där en notarie gått utöver katalogen över åtgärder is. 2023

4.18 och 19 §§ är NJA 1988 s. 649 (en notarie hade meddelat utslag is. 2023

5.ett tvistigt handräckningsärende) och RH 1986:27 (angående försät­s. 2023

6.tande i konkurs).49 Inte i något av dessa fall undanröjdes notarienss. 2023

7.beslut, men det berodde på särskilda omständigheter.50 Avgörandenas. 2023

8.skall därför inte tas till intäkt för att man vid bristande domförhet is. 2023

9.dessa fall regelmässigt kan underlåta att undanröja och återförvisa.s. 2023

10.Tvärtom innebär ett överskridande av katalogen i 18 och 19 §§ ens. 2023

11.formell brist av sådant slag att utrymmet för att underlåta undanrö­s. 2023

12.jande och återförvisning är mindre än annars.51s. 2023

13.Frågan om notaries behörighet med hänsyn till ärendets karaktär is. 2023

14.det enskilda fallet prövades i RH 145:81. Det överklagade beslutets. 2023

15.gällde fastställande av arvsskatt där bl.a. 23 § F. 2 st. arvsskattelagens. 2023

16.tillämpats. Hovrätten ansåg visserligen att ärendet inte var av sådans. 2023

17.beskaffenhet att tingsnotarie saknade behörighet att handlägga det,s. 2023

18.men den bristfälliga utformning som skattebeslutet fått talade för atts. 2023

19.vederbörande tingsnotarie varit mindre lämplig att fatta beslut. Dens. 2023

20.slutliga bedömningen blev dock att notarien varit behörig. Enligt vårs. 2023

21.mening är hovrättens resonemang inte invändningsfritt. Sålunda kans. 2023

22.det sättas i fråga om rättens domförhet skall bedömas utifrån ens. 2023

23.enskild notaries lämplighet. Uppfyller notarien de formella kraven förs. 2023

24.behörighet och är målet eller ärendet i det enskilda fallet inte av sådants. 2023

25.slag att det utesluter handläggning av en notarie, bör detta vara till­s. 2023

26.räckligt för att rätten skall anses domför, oberoende av kvaliteten is. 2023

27.utövandet av domarsysslan.s. 2023

28.Avslutningsvis skall nämnas att utvecklingen går mot att tingsrät­s. 2023

29.terna inrättar beredningsorganisationer som består av även andra lag­s. 2023

30.farna beredare än tingsnotarier. Försöksverksamheter med fasts. 2023

31.anställda beredare har sålunda under en tid förekommit vid ett flertals. 2023

32.tingsrätter. I 17 a § tingsrättsinstruktionen har från januari 2001s. 2023

33.26s. 2023

1:3 a

1.införts en möjlighet för lagmannen att delegera arbetsuppgifter till sådana personer, att utföras på eget ansvar.s. 2024

I paragrafens första stycke anges huvudregeln om tingsrättens sam­

1.mansättning vid huvudförhandling i tvistemål, nämligen att rätten då skall bestå av tre lagfarna domare. I 22 och 23 §§ tingsrättsinstruktio­ nen ges anvisningar om ordförandeskap52 och formella krav i övrigt på rättens ledamöter. Sålunda skall ordföranden vara ordinarie domare i tingsrätten eller av regeringen för viss tid anställd lagman eller chefs­ rådman i tingsrätten. Om det behövs får hovrätten förordna en ordi­ narie domare i hovrätten eller i en annan tingsrätt att tjänstgöra som ordförande. Vidare skall ytterligare minst en ledamot antingen vara eller ha varit ordinarie domare eller av regeringen för viss tid anställd lagman eller rådman. Alternativt kan denna ytterligare ledamot vara hovrättsassessor eller kammarrättsassessor, eller ha tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt eller kammarrätt minst nio månader och bedömts vara lämplig att förordnas till assessor. Under vissa förutsätt­ ningar kan tingsfiskal eller tingsnotarie tjänstgöra som tredje ledamot.s. 2024

2.Som anförts under 1 kap. 3 §53 finns det utanför rättegångsbalken ett flertal specialregler om rättens sammansättning. Här bör särskilt uppmärksammas att rätten vid huvudförhandling i många familjemål skall bestå av en domare och nämnd.54 Åsidosättande av dessa regler kan medföra att ett avgörande undanröjs på grund av domvilla.55s. 2024

1:3 a

Enligt andra stycket skall tingsrätten vid huvudförhandling i förenk­

1.lad form bestå av en domare. Under vilka förutsättningar huvudför­s. 2025

2.handling får hållas i sådan form framgår av 42 kap. 20 §. Bestämmel­s. 2025

3.sen är tvingande och obligatorisk i förhållande till första stycket.s. 2025

4.Denna domförhetsregel saknar motsvarighet till det i första styckets. 2025

5.gjorda förbehållet för vad som annars är föreskrivit. Detta skall emel­s. 2025

6.lertid inte tolkas så att tingsrätten vid huvudförhandling i förenklads. 2025

7.form alltid skall bestå av en domare. Tvärtom finns det utanför rätte­s. 2025

8.gångsbalken regler som möjliggör en annan sammansättning.56s. 2025

Tredje stycket medger att tingsrätten även vid huvudförhandling som

1.inte sker i förenklad form består av endast en domare. För detta krävss. 2025

2.antingen att rätten anser det tillräckligt att en domare sitter i rättens. 2025

3.och parterna samtycker till det eller att målet är av enkel beskaffenhet.s. 2025

4.Det bör här anmärkas att det är rätten — i första hand rotelinnehava-s. 2025

5.ren — som bestämmer sammansättningen. Det ankommer sålundas. 2025

6.inte på domstolschefen att som en administrativ åtgärd, t.ex. utifråns. 2025

7.resursöverväganden, bestämma om ett mål skall avgöras med en ellers. 2025

8.tre domare i rätten.57s. 2025

9.Enligt krävs för liten sammansättning dels att rättens. 2025

10.finner det tillräckligt, dels parternas samtycke till att målet avgörs meds. 2025

11.en domare. Envar av parterna kan alltså motsätta sig att rätten vids. 2025

12.huvudförhandling skall bestå av tre domare, men de kan inte tvingas. 2025

13.fram att målet avgörs med den mindre sammansättningen.s. 2025

14.Påpekas bör att parterna inte har något inflytande på vilken domares. 2025

15.som sitter i rätten. Det förekommer emellertid att parterna lämnars. 2025

16.samtycke enligt tredje stycket med ett informellt förbehåll om att ens. 2025

17.viss domare skall döma i målet. Ett sådant förbehåll har ingen rättsligs. 2025

18.relevans. Det torde dock inte finnas något hinder för en part att åter­s. 2025

19.kalla ett samtycke, om rätten vid huvudförhandlingen består av ens. 2025

20.annan domare än parten har förutsatt. Parten riskerar däremot att fås. 2025

21.ersätta de kostnader som en inställd huvudförhandling för med sig,s. 2025

22.oberoende av hur kostnadsansvaret i övrigt fördelar sig. 8s. 2025

23.För att ensamdomaralternativet skall väljas krävs förutom parternass. 2025

24.samtycke att rätten anser det tillräckligt med en sådan sammansätt­s. 2025

25.ning. Enligt vår mening är det viktigt att därvid se till de ändamål soms. 2025

26.28s. 2025

1:3 a

1.bär upp huvudregeln i första stycket om att rätten vid avgörande av tvistemål skall bestå av tre domare. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Detta kräver att tingsrätten har en stark sammansättning. En kollegialt sammansatt rätt ger bättre garantier för att både rätts- och bevisfrågor blir allsidigt belysta och genomgångna. Domare har inte sällan större kunskaper och erfarenheter på vissa rättsområden än andra. Denna ”specialkompetens” varierar mellan olika domare. Detsamma gäller domarens livserfarenhet. Att samman­ föra tre domare i ett mål medför därmed både en ökad samlad kun­ skapsnivå och en bredare allmän erfarenhetsbas.s. 2026

2.Som påpekas i förarbetena59 lämpar sig mål med omfattande munt­ lig bevisning eller som rör svåra rättsfrågor inte för att avgöras i liten sammansättning.s. 2026

3.I motiven sägs vidare att det är naturligt att i familjemål fästa sär­ skild hänsyn till parternas önskemål om att målet avgörs av ensam­ domare. Påståendet kan ha sin riktighet i rent dispositiva frågor, såsom underhållsbidrag till make eller barn. I tvistiga mål rörande vårdnad eller umgänge anser vi däremot att det snarare är så att parternas inställning bör tillmätas mindre betydelse. Rätten har då ett eget ansvar att se till barnens bästa, vilket kan kräva att ett mål avgörs med medverkan av nämnd, även om parterna uttrycker starka önskemål om att få målet avgjort med ensamdomare.s. 2026

4.Att avgöra ett mål med liten sammansättning innebär normalt att målet blir snabbare avgjort än om första stycket tillämpas. Tidsvinsten kan vara betydande och partsintresset därmed stort av att målet avgörs med en domare. Det är emellertid, som framhållits ovan, viktigt att rätten inte slentrianmässigt tillämpar tredje stycket, som om partsviljan är styrande. Rättens uppgift i tvistemål är inte enbart att lösa kon­ flikter mellan två parter utan också att medverka till att ändamålen bakom den civilrättsliga lagstiftningen slår igenom i samhället. För att kunna fullgöra denna funktion kan det ibland krävas att rätten ser bort från parternas önskemål i olika handläggningsfrågor. Tiden för rättens prövning av ett mål är en viktig rättssäkerhetsaspekt, men tids­ vinster får inte göras på bekostnad av en hög kvalitet i dömandet. Det bör också beaktas att benägenheten för den förlorande parten att över­ klaga till hovrätten typiskt sett torde vara större om tingsrätten dömt med en domare än om domen omfattas av tre domares. 2026

5.29s. 2026

1:3 a

1.I sägs att tingsrätten i mål av enkel beskaffenhet fårs. 2027

2.bestå av en domare, oberoende av parternas samtycke. Vad som menass. 2027

3.med att ett mål är av enkel beskaffenhet är inte alldeles lätt att säga. Is. 2027

4.motiven60 nämns flera exempel på sådana mål. Sålunda kan det avs. 2027

5.handlingarna framgå att svarandens inställning mer har att göra meds. 2027

6.betalningssvårigheter än med sakliga invändningar mot kravet. Ävens. 2027

7.sådana förmögenhetsrättsliga mål där det är fråga om någorlunda lätt-s. 2027

8.tillämpade rättsregler, exempelvis vardagliga mål inom köprätten ochs. 2027

9.avtalsrätten, bör, om bevisningen inte är omfattande, ofta kunnas. 2027

10.bedömas som enkla. Vidare sägs att mål om underhållsbidrag till barns. 2027

11.inte sällan är så enkla att de bör kunna avgöras av en lagfaren domare,s. 2027

12.oavsett om parterna samtycker till det. Däremot bör tvistiga vårdnads-s. 2027

13.mål i regel inte avgöras av en lagfaren domare utan parternas sam­s. 2027

14.tycke.s. 2027

15.När det gäller skadeståndsanspråk mot hyresgäst, krav på betalnings. 2027

16.av hyra och yrkanden om förpliktande att avflytta på grund av under­s. 2027

17.låtenhet att betala hyra torde många mål vara av enkel beskaffenhet is. 2027

18.lagrummets mening. Det ligger slutligen enligt lagstiftaren i sakenss. 2027

19.natur att mål som rör stora värden ofta är mera komplicerade och avs. 2027

20.den anledningen inte kan avgöras av en enda domare med stöd av dens. 2027

21.nu aktuella regeln.s. 2027

22.Allmänt kan sägas att utrymmet för att avgöra ett mål med ensam­s. 2027

23.domare på grund av målets enkla beskaffenhet är betydligt snävare äns. 2027

24.när rätten kan stödja sig på parternas samtycke. Med hänsyn till des. 2027

25.särskilda regler som enligt 1 kap. 3 d § gäller i s.k. småmål är dess­s. 2027

26.utom förevarande paragraf i stort sett endast tillämplig om tvisteföre-s. 2027

27.målets värde överstiger ett halvt basbelopp. Detta minskar självklarts. 2027

28.utrymmet för att med hänvisning till målets enkla beskaffenhet avgöras. 2027

29.målet med en domare mot parternas vilja. Å andra sidan är det viktigts. 2027

30.att tingsrätten utnyttjar möjligheten att fa till stånd ett snabbt avgö­s. 2027

31.rande, om det framstår som klart att den ena partens processande hars. 2027

32.ett fördröjande och förhalande syfte, vilket inte sällan är fallet i måls. 2027

33.där rätts- och bevisfrågorna är av tämligen okomplicerad art. Undantagsregeln i tredje stycket hade före 1989 en annorlunda utformning, som medförde risk för att ett avgörande kunde undan röjas, även för det fall parterna samtyckt till den mindre sammansätt­s. 2027

34.ningen.61 Numera torde det aldrig komma i fråga att undanröja etts. 2027

35.30s. 2027

1:3 a

1.avgörande och visa målet åter till tingsrätten, om parterna samtyckt till ensamdomare. Brister det däremot i samtyckeskravet bör återför­ visning enligt vår mening regelmässigt ske, om målet inte är av enkel beskaffenhet.62s. 2028

I fjärde stycket stadgas att om det vid huvudförhandling med tre leda­

1.möter i rätten, inträffar förfall för en av ledamöterna, är rätten domför med två domare. Begreppet förfall (eller förhinder som det sägs i 3 b §) förklaras inte i lagtexten. Det finns olika uppfattningar om vad som bör läggas in i begreppet.63 Vi är benägna att instämma med Welamson i att skälen till en domares utevaro inte bör avgöra om rätten har varit domför eller inte. Även en bortovaro som objektivt sett framstår som obefogad eller t.o.m. klandervärd bör betraktas som förfall i förevarande mening.s. 2028

2.Det är viktigt att notera att förfallet måste ha inträffat efter det att huvudförhandlingen har påbörjats. Särskilt i jävssituationer kan dis­ kuteras när förfallet inträffar, om jävet grundas på en omständighet som förelåg redan vid huvudförhandlingens början, men upptäckts först senare.64 Man kan i linje med det i förra stycket sagda hävda att det inte bör spela någon roll om anledningen till rättens bristande domförhet är jäv eller något annat skäl.65 Giltigt förfall skulle då före­ ligga, om jävssituationen upptäcks efter det att huvudförhandlingen inletts. Resonemanget skulle kunna vidareutvecklas på så sätt att den tidpunkt när den jävsgrundande omständighet blir känd för ledamo­ ten i fråga blir avgörande för när förfallet anses ha inträffat.66 Om däremot anledningen till att jävet upptäcks först efter huvudförhand­ lingens början är att ledamoten inte tänkt på eller känt till att omstän­ digheten utgör jäv, skulle förfall i lagrummets mening inte föreligga.s. 2028

3.Vi känner viss tveksamhet inför att på detta sätt göra jävets inverkan på domförheten beroende av insikterna hos en enskild ledamot. Å andra sidan är det otvivelaktigt så att det inte är möjligt för någon att anmäla jäv innan han eller hon har kunskap om jävsgrunden. Därmed har inte heller förelegat någon risk för att ledamoten försökt otillbör­ ligt påverka rätten i övrigt. Att under sådana förhållanden tvingass. 2028

4.31s. 2028

1:3 b

1.avbryta en huvudförhandling som kanske pågått under en längre tids. 2029

2.framstår som en onödigt ingripande åtgärd.s. 2029

3.Att helt överlämna bedömningen av om förfall föreligger eller intes. 2029

4.till den ifrågavarande domarens verkliga insikt anser vi emellertid intes. 2029

5.rimligt. I stället menar vi att förfall enligt lagens mening skall ansess. 2029

6.föreligga om den jävsgrundande omständigheten inte var känd förs. 2029

7.rätten vid huvudförhandlingens början och rätten inte heller då borts. 2029

8.känna till den.s. 2029

9.Av rättsfallet NJA 1994 s. 545 följer att domstolens ledamöter skalls. 2029

10.vara personligen närvarande vid en huvudförhandling och att det intes. 2029

11.är möjligt att vid en sådan förhandling ersätta den personliga närvarons. 2029

12.med deltagande genom telefon.67s. 2029

13.Att en domare drabbas av förhinder kan medföra att det saknass. 2029

14.någon som enligt 22 § tingsrättsinstruktionen är behörig att vara ord­s. 2029

15.förande i rätten. Detta bör emellertid inte hindra att annan domares. 2029

16.inträder som ordförande när rätten enligt förevarande stycke är dom­s. 2029

17.för med två ledamöter. Däremot torde under inga omständigheter dens. 2029

18.som förordnats som ledamot med stöd av 23 § tingsrättsinstruktionens. 2029

19.kunna fungera som ordförande.68s. 2029

20.32s. 2029

1:3 b

I första stycket anges att tingsrätten vid huvudförhandling i brottmål

1.skall bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Detta är huvudregeln, från vilket det görs undantag i paragrafens övriga tvås. 2030

2.Av 25 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lag­ överträdare följer att mål mot den som inte har fyllt 21 år skall, om det inte möter hinder, handläggas av lagfarna domare som särskilt har utsetts av domstolen att handlägga sådana mål. Detsamma gäller i fråga om nämndemän. Bestämmelsen är obligatorisk endast i bötesmål. Enligt vår mening bör för att bestämmelsens bakomliggande ändamål skall bli tillgodosedda ungdomsmål lottas enbart på domsto­ lens ordinarie domare.s. 2030

3.Första stycket innehåller vidare en regel om domförhet vid förfall för en nämndeman av motsvarande lydelse som för domare vid huvudförhandling i tvistemål enligt 3 a § fjärde stycket, varför det kan hänvisas till kommentaren till det lagrummet.69s. 2030

4.Att bristande domförhet kan leda till att ett avgörande undanröjs i högre rätt och målet återförvisas till tingsrätten har behandlats tidigare.s. 2030

Enligt andra stycket kan tingsrätten hålla huvudförhandling med en

1.lagfaren domare utan nämnd i mål som rör mindre allvarliga brott. Förutsättningen är att dels målet rör brott för vilket inte är föreskrivet svårare straff än fängelse sex månader, dels det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter.s. 2030

2.Att maximumstraffet är satt till fängelse i högst sex månader inne­ bär att ett förhållandevis stort antal brottsbalksbrott och ett ännu större antal brott enligt specialstraffrätten faller under domförhetsregelns tillämpningsområde. Som exempel på brottsbalksbrott där tings­ rätten kan döma utan nämnd kan nämnas ringa misshandel, vållande till kroppsskada eller sjukdom, hemfridsbrott, förförelse av ungdom, snatteri, egenmäktigt förfarande, skadegörelse, allmänfarlig vårdslös­ het, förvanskning av urkund och ohörsamhet mot ordningsmakten. Inom specialstraffrätten kan bestämmelsen tillämpas bland annat vid ett stort antal trafikbrott och trafikförseelser.s. 2030

3.33s. 2030

1:3 b

1.Vid bedömning av om brottet är av den svårhetsgrad som domför-s. 2031

2.hetsregeln förutsätter skall rätten utgå från den brottsrubricering soms. 2031

3.åklagaren anger i åtalet. Om sålunda åklagaren åtalar för stöld ärs. 2031

4.rätten förhindrad att döma utan nämndemän, även om det framstårs. 2031

5.som uppenbart att gärningen skall bedömas som snatteri.71 På motsatts. 2031

6.sätt kan rätten enligt vår mening inte heller döma för stöld utan med­s. 2031

7.verkan av nämnd, även om åklagaren åtalat endast för snatteri ochs. 2031

8.påföljden med stöd av strafflindringsbestämmelserna i brottsbalkens. 2031

9.bestäms till böter.s. 2031

10.Det skall påpekas att talan om förverkande enligt lagen (1986:1009)s. 2031

11.om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. skall handläggas pås. 2031

12.samma sätt som åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter,72 medan bevistalan enligt 38 § lagen (1964:167) med särskildas. 2031

13.bestämmelser om unga lagöverträdare skall behandlas som måls. 2031

14.rörande åtal för brott med ett lägsta straff om fängelse ett år. Den andra förutsättningen som måste vara uppfylld för att mål skalls. 2031

15.kunna avgöras utan nämnd är att det inte finns anledning att döma tills. 2031

16.annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.s. 2031

17.Att det samtidigt med åtalet förs talan om enskilt anspråk hindrars. 2031

18.däremot inte att målet avgörs med ensamdomare.s. 2031

19.Bestämmelsen skall läsas på så sätt att rätten i sammansättning utans. 2031

20.nämnd inte får döma till annan påföljd än böter. Innan en domares. 2031

21.bestämmer sig för att hålla huvudförhandling utan nämnd bör hans. 2031

22.eller hon därför göra klart för sig att påföljden kommer att stanna vids. 2031

23.böter, vilket inte alltid är så enkelt. Råder minsta tveksamhet börs. 2031

24.huvudförhandlingen hållas med fullsutten rätt. Avsikten med domförhetsregeln i andra stycket är att enklare mål skall kunna avgöras utan nämnd. Bötesmål kan emellertid ibland varas. 2031

25.av tämligen komplicerad art, både när det gäller bevisvärdering ochs. 2031

26.rättsfrågor. I sådant fall bör nämnd medverka vid huvudförhand­s. 2031

27.lingen.73 Avvägningen kan ske utifrån i stort samma övervägandens. 2031

28.som när det gäller valet mellan en eller tre domare vid huvudförhand­s. 2031

29.ling i tvistemål på grund av målets enkla beskaffenhet (se 3 a §).s. 2031

30.Beträffande företagsbot kan anmärkas att åläggande av sådan enligts. 2031

31.36 kap. 7 § BrB kräver yrkande av åklagare.74s. 2031

32.34s. 2031

1:3 b

1.När tingsnotarie dömer i bötesmål krävs enligt 19 § tingsrättsinstruktionen alltid medverkan av nämnd. Detta gäller också när nota­ riens behörighet grundas på 20 § tingsrättsinstruktionen.s. 2032

2.Att tingsrätten dömer utan nämnd i strid mot förutsättningarna i andra stycket utgör domvilla. Som angetts tidigare får bristande dom­ förhet i regel antas ha inverkat på målets utgång och rättegångsfelet inte utan väsentlig olägenhet kunna avhjälpas i hovrätten.75 Att det för bötesmål gäller prövningstillstånd i hovrätten innebär enligt vår upp­ fattning att det finns starkare skäl för undanröjande och återförvisning än annars.s. 2032

Tredje stycket ger tingsrätten möjlighet att vid huvudförhandling i

1.brottmål utöka antalet ledamöter till två lagfarna domare och fyra nämndemän. Rätten kan själv välja vilken förstärkning som skall göras på ledamotssidan. Det kan alltså inträffa att rätten består av en lag­ faren domare och fyra nämndemän eller av två lagfarna domare och tre nämndemän. Inträffar sedan huvudförhandlingen påbörjats för­ hinder för någon ledamot, bestäms domförheten av första stycket andra meningen, dvs. lägsta antalet ledamöter som krävs är en lagfaren domare och två nämndemän.s. 2032

2.Styrande för om rättens sammansättning bör förstärkas vid huvud­ förhandlingen är målets omfattning och svårighetsgrad.76 Om exem­ pelvis målet är så omfattande att huvudförhandlingen beräknas pågå under flera veckor är det lämpligt att låta två juristdomare medverka, för att undvika att rätten på grund av t.ex. sjukdom inte längre är domför. Mål av den omfattningen torde dessutom regelmässigt röra bevis- och rättsfrågor som motiverar en starkare sammansättning än normalt.s. 2032

3.Före den 1 september 1997 krävdes särskilda skäl för en starkare sammansättning, vilket ledde till att få mål avgjordes med förstärkt sammansättning. Avsikten med att avskaffa kravet var att oftare få till stånd en sammansättning med två juristdomare och därigenom stärka kvaliteten hos brottmålsavgörandena.77s. 2032

4.Det är inte lätt att säga i vilken mån lagändringen slagit igenom i underrättspraxis. Möjligheten att förstärka sammansättningen på juristsidan utnyttjas fortfarande relativt sällan, och då främst i de falls. 2032

5.35s. 2032

1:3 c

1.huvudförhandlingen kan beräknas pågå under mycket lång tid.78s. 2033

2.Enbart målets komplikation synes däremot endast undantagsvis med­s. 2033

3.föra en sådan förstärkning. Det finns skäl att tro att detta beror mer pås. 2033

4.arbetsläget i domstolarna än på att brottmål sällan är så komplicerades. 2033

5.att det redan på grund härav är motiverat med två juristdomare.s. 2033

6.Tvärtom är det vår erfarenhet att målen blivit allt mer juridiskt kom­s. 2033

7.plicerade under senare år. Vid valet av sammansättning skall inte hel­s. 2033

8.ler bortses från att parternas benägenhet att begära omprövning i hov­s. 2033

9.rätten minskar ju bättre garantier rättens sammansättning ger för etts. 2033

10.riktigt avgörande.s. 2033

11.Enligt de föregående 3 a och 3 b §§ gäller som utgångspunkt atts. 2033

12.rätten vid huvudförhandling skall ha en starkare sammansättning äns. 2033

13.vid handläggningen av ett mål i övrigt. Förevarande paragraf ger tings­s. 2033

14.rätten möjlighet att också utanför huvudförhandling ha en starkares. 2033

15.sammansättning.79 Möjlighet till detta ges dels vid avgörande av måls. 2033

16.utan huvudförhandling, dels vid prövning av rättegångsfrågor. För atts. 2033

17.den starkare sammansättningen skall få väljas krävs att det föreliggers. 2033

18.särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet. Para­s. 2033

19.grafen är tillämplig både i tvistemål och i brottmål.s. 2033

20.Med att ett mål avgörs menas att tingsrätten, med eller utan pröv­s. 2033

21.ning i sak, skiljer målet från sig.80 Begreppet mål skall i det samman­s. 2033

22.hanget förstås i betydelsen saken eller käromål.81 Om sålunda fleras. 2033

23.käromål handläggs i en rättegång och ett av käromålen skrivs av inne­s. 2033

24.bär detta att rätten skiljer sig från ett mål i förevarande paragrafss. 2033

25.36s. 2033

1:3 c

1.mening, även om rättegången fortgår beträffande övriga käromål.82 Som exempel kan nämnas att en skadeståndstalan rör 50 000 kr, varav 30 000 kr avser sveda och värk och 20 000 kr inkomstförlust, och käranden återkallar talan om ersättning för inkomstförlust.83 Motsva­ rande gäller när flera åtal förenats i en rättegång, oberoende av om det föreligger kumulation av flera brott mot en tilltalad eller av ansvarstalan mot flera personer angående samma brott.s. 2034

2.Ett avgörande som innebär att rätter skiljer sig från målet skall ant­ ingen betecknas som dom eller slutligt beslut.84 Avgörandet kan inne­ bära att tingsrätten avskriver målet, avvisar talan eller dömer i saken.s. 2034

3.Rättegångsbalken saknar en särskild reglering angående beslut om avskrivning av mål.85 Ett flertal bestämmelser i balken förutsätter dock att domstolen avgör mål genom att skriva av dem. Så är t.ex. fal­ let när käranden återkallat sin talan (13 kap. 5 §), allmänt åtal lagts ned (20 kap. 9 §) eller en talan har förfallit (32 kap. 2 §).s. 2034

4.Avvisningsbeslut föranleds av att det föreligger ett processhinder. Det kan vara fråga om att talan väckts vid fel forum, att parten saknar talerätt eller processbehörighet, att stämningsansökan är ofullständig eller att det föreligger någon annan brist i de processuella förutsätt­ ningarna för att en talan skall tas upp till prövning i sak. Ett inte allde­ les ovanligt specialfall är att käranden åberopar flera alternativa grun­ der, men domstolen saknar kompetens att pröva en av dessa grunder och talan i denna del skall avvisas.86 Vi menar att förevarande paragraf är tillämplig också i en sådan situation, även om man anser att tings­ rätten därigenom endast skiljer en del av saken från sig.87s. 2034

5.I vilka fall tvistemål kan avgöras i sak genom dom utan huvudför­ handling framgår av 42 kap. 18 §. Därutöver finns i speciallagstift­ ningen regler om måls avgörande utan huvudförhandling.88 I brott­ mål kan endast frikännande dom med anledning av att åtal lagts ned meddelas utan huvudförhandling.89s. 2034

1:3 c

1.Ett beslut med stöd av 17 kap. 15 § eller 30 kap. 13 § om rättelses. 2035

2.eller komplettering av ett avgörande anses som ett slutligt beslut.90s. 2035

3.Eftersom beslutet inte föregås av huvudförhandling, skall rätten is. 2035

4.enlighet med huvudregeln i 1 kap. 3 § bestå av en lagfaren domare. Is. 2035

5.linje med att beslutet anses som slutligt och då det avser en friståendes. 2035

6.fråga bör dock rätten med stöd av förevarande paragraf kunna ha dens. 2035

7.sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling.91s. 2035

8.Med hänsyn till förutsättningarna för och syftet med en rättelse kans. 2035

9.det inte ställas upp något absolut krav på att rättelsen skall handläggass. 2035

10.av en domare som deltagit i det ursprungliga beslutet, men det liggers. 2035

11.närmast till hands att så bör vara fallet. Däremot ligger det annor­s. 2035

12.lunda till i fråga om kompletteringar. Har huvudförhandling hållitss. 2035

13.med fullsutten rätt skall samtliga ledamöter delta inte bara i avgöran­s. 2035

14.det av själva saken utan också i andra beslut, som meddelas i sambands. 2035

15.med domen eller det slutliga beslutet. Det kan gälla frågor om kvar­s. 2035

16.stad, fördelning av rättegångskostnader, ersättning till rättshjälps-s. 2035

17.biträde eller annat. Enligt vår mening ligger det i sakens natur att etts. 2035

18.slutligt avgörande inte kan kompletteras med sådana beslut, som fattass. 2035

19.i annan sammansättning än den som står bakom domen eller det slut­s. 2035

20.liga beslutet.s. 2035

21.Förutom då mål avgörs utan huvudförhandling får rätten ha stors. 2035

22.sammansättning vid prövning av frågor som hör till rättegången. Vads. 2035

23.som är rättegångsfrågor - i motsats till det som hör till saken - kom­s. 2035

24.mer att behandlas i kommentaren till 16 kap. 2 §. Som exempel pås. 2035

25.rattegangstragor kan namnas provning av att talan vackts vid ratts. 2035

26.forum, att part har talerätt, förekomsten av jäv, frågor om häktning,s. 2035

27.kvarstad och andra säkerhetsåtgärder, interimistiska beslut, tillåtandes. 2035

28.av bevisning och allehanda handläggningsåtgärder.s. 2035

29.Det skall noteras att rätten kan hålla huvudförhandling för behand­s. 2035

30.ling av en rättegångsfråga.92 I sådant fall skall rättens sammansättnings. 2035

31.bestämmas enligt 3 a och 3 b §§.s. 2035

32.Vad som menas med att det skall föreligga särskilda skäl med hän­s. 2035

33.syn till målets eller frågans beskaffenhet för att rätten skall få bestå avs. 2035

34.flera ledamöter förklaras inte i lagtexten. I motiven93 nämns soms. 2035

35.exempel svårbedömbara frågor om rättegångshinder. Där sägs ocksås. 2035

36.38s. 2035

1:3 d

1.att det ibland kan vara lämpligt att svåra frågor om tillåtande av bevis­ ning som aktualiseras inför en huvudförhandling prövas av samma domare som skall delta i huvudförhandlingen.s. 2036

2.När ett tvistemål skall avgöras genom sakprövning utan huvudför­ handling ligger det enligt vår mening nära till hands att i fråga om rättens sammansättning göra samma överväganden som när det gäller att bestämma antalet ledamöter vid huvudförhandling. Beror utgången på bedömningen av en komplicerad rättsfråga eller är det skriftliga materialet vidlyftigt eller kräver saken principiella ställningstaganden, som det saknas tidigare vägledning för, bör rätten ha en kollegial sam­ mansättning. Är rotelinnehavaren tveksam till valet av sammansätt­ ning bör den starkare sammansättningen väljas. Det kan också finnas anledning att fråga om parternas inställning i samband med att dessa slutföreläggs enligt 42 kap. 18 §.s. 2036

3.Motsvarande resonemang kan anläggas vid val av sammansättning för avgörande av mål utan sakprövning eller vid prövning av en rättegangsfraga. Bestämmelser om domstolens sammansättning i mål om mindre vär­ den (småmål i motsats till ordinära mål) infördes i rättegångsbalken genom en ny 1 kap. 3 a § i samband med att den s.k. småmålslagens. 2036

4.39s. 2036

1:3 d

1.(SFS 1974:8) upphävdes 1987. Vid reformering av domförhetsreg-s. 2037

2.lerna 1989 överfördes innehållet i paragrafen till 3 d §.s. 2037

Som framgår av första stycket gäller paragrafen endast i dispositiva

1.tvistemål där värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger etts. 2037

2.halvt basbelopp. Domförhetsregeln är tvingande och obligatorisk.94s. 2037

3.Med tvistemål menas i lagrummet detsamma som rättegång. Atts. 2037

4.tvistemålet måste vara dispositivt innebär därmed att bestämmelsens. 2037

5.inte är tillämplig, om ett indispositivt och ett dispositivt käromåls. 2037

6.kumulerats i en rättegång. Lika klart är inte att enbart det förhållandets. 2037

7.att ett dispositivt käromål innehåller indispositiva moment bör föran­s. 2037

8.leda att en tillämpning av förevarande bestämmelse är utesluten. Soms. 2037

9.exempel på mål av sistnämnda slag kan nämnas återgång av fastighets­s. 2037

10.köp.95 Ståndpunkten att sakmoment skall officialprövas grundas emel­s. 2037

11.lertid på överväganden av samma karaktär, som föranleder att ett måls. 2037

12.anses indispositivt. Vi ser därför från ändamålssynpunkt ingen anled­s. 2037

13.ning att i nu berört hänseende göra skillnad mellan indispositiva måls. 2037

14.och indispositiva moment. Därvid beaktar vi särskilt de särregler soms. 2037

15.gäller för småmål i fråga om rättens sammansättning, möjligheten tills. 2037

16.biträde enligt rättshjälpslagen och fördelning av rättegångskostnader.s. 2037

17.För tillämpning av paragrafen krävs vidare att värdet av vad soms. 2037

18.yrkas uppenbart inte överstiger ett halvt basbelopp. Som framgår avs. 2037

19.NJA 1976 s. 470 är storleken av det fordrade beloppet direkt avgö­s. 2037

20.rande för handläggningsformen, hur ogrundat yrkandet än kan fram­s. 2037

21.stå. Inte heller inverkar det på värdebedömningen att kärandenss. 2037

22.yrkande helt eller delvis medgetts av svaranden, t.ex. i en till rätte­s. 2037

23.gången föregående summarisk process.96s. 2037

24.Mer problematiskt är det att bestämma värdet av vad som yrkas, oms. 2037

25.talan inte angår penningfordran utan utfående av egendom ellers. 2037

26.annan icke-ekonomisk prestation. Enligt lagstiftaren bör det vid talans. 2037

27.som rör viss egendom inte komma i fråga att göra annat än en unge­s. 2037

28.färlig uppskattning av processföremålets värde.97 Med utgångspunkts. 2037

29.från detta och med beaktande av att en tillämpning av paragrafen för­s. 2037

30.utsätter att värdet inte överstiger ett halvt basbelopp börs. 2037

31.tveksamheter om egendomens värde föranleda att målet handläggs avs. 2037

32.40s. 2037

1:3 d

1.rätten med ordinär sammansättning. När det gäller talan som går ut på att svaranden skall fullgöra någon annan typ av prestation, t.ex. avge redovisning, är det i allmänhet omöjligt att åsätta prestationen ett ekonomiskt värde, som kan läggas till grund för en tillämpning av förevarande bestämmelse.98 Ett sätt att bestämma värdet kan dock vara att jämföra med vad det skulle kosta käranden att få utfört samma prestation från tredje man.s. 2038

2.Att det i lagtexten talas om värdet av vad som yrkas innebär inte att paragrafen saknar tillämplighet vid fastställelsetalan. Vid talan om bättre rätt till egendom bör sålunda förutsättningarna att fastställa ett värde vara i stort sett lika med det fallet att talan i stället förs om utfående av egendomen." Det torde vidare inte sällan vara möjligt att någorlunda säkert bedöma tvisteföremålets värde vid fastställande av rättigheter eller skyldigheter på grund av avtal. Också vid talan angå­ ende skadeståndsskyldighet i sig bör det gå att finna ett värde, som kan ligga till grund för en bedömning av tillämplig rättegångsform. Det anses allmänt vila på käranden att ange något om den skada han påstås ha lidit, så att svaranden vet ungefär vilka värden som står på spel och kan anpassa sitt processande efter det. Även om de krav som ställs på käranden i detta hänseende inte är särskilt höga, bör dennes uppgifter om skadans storlek och värde i många fall vara tillräckliga för att konstatera om tvistevärdet uppenbart inte överstiger ett halvt basbelopp.s. 2038

3.En särskild fråga är om domstolen, i de fall käranden inte yrkar att Officialprövsvaranden skall förpliktas att betala ett visst belopp utan för talan om ning av vär­ annan fullgörelse eller om fastställelse, är bunden av kärandens upp­det gifter om tvisteföremålets värde. Att rätten skall tillämpa första stycket ex officio talar för att domstolen bör göra en självständig prövning av värdet. Uppenbarhetsrekvisitet kan i sådant fall sägas medföra att det endast vid helt klara överdrifter från kärandens sida kan komma i fråga att tillämpa paragrafen i strid mot kärandens värdeuppgift.101 Däremot finns större utrymme att anse paragrafen ej tillämplig pås. 2038

4.41s. 2038

1:3 d

1.grund av att rätten bedömer tvisteföremålets värde vara högre äns. 2039

2.käranden uppgett.s. 2039

3.Mot att anse domstolen skyldig att självmant pröva kärandens upp­s. 2039

4.gifter kan anföras att eftersom det inte görs någon prövning av dets. 2039

5.rimliga i kärandens påstående om betalning av ett visst belopp, börs. 2039

6.inte heller hans uppgifter om tvisteföremålets värde i övriga fall sättas is. 2039

7.fråga. Emellertid skall här märkas att vid fullgörelsetalan avseende etts. 2039

8.visst penningbelopp kan överdrifter från käranden angående fordring­s. 2039

9.ens storlek inverka på fördelningen av rättegångskostnader.102 Någons. 2039

10.motsvarande inverkan vid oriktiga påståenden om t.ex. en skadass. 2039

11.ungefärliga storlek är det svårt att finna stöd för i rättegångskostnads-s. 2039

12.reglerna. Övervägande skäl talar därför för att rätten bör göra en själv­s. 2039

13.ständig prövning.s. 2039

14.Enligt 14 kap. 1—6 §§ skall eller får flera käromål handläggas i ens. 2039

15.rättegång. En förutsättning för att kumulation skall kunna ske ärs. 2039

16.enligt 14 kap. 7 § bl.a. att samma rättegångsform är tillämplig förs. 2039

17.målen. Med hänsyn till de särskilda regler om rättegångskostnads-s. 2039

18.ansvar, forum och rätt till överprövning som gäller i mål som hand­s. 2039

19.läggs enligt förevarande paragraf, anses processerna i småmål och ordi­s. 2039

20.nära mål utgöra olika rättegångsformer. Enligt praxis hindrar docks. 2039

21.14 kap. 7 § inte en sammanläggning av dessa målformer.103s. 2039

22.Enligt ett uttalande i motiven till småmålslagen104 skall, om dets. 2039

23.kommer upp fråga om förening av mål enligt 14 kap. 1-6 §§, tillämp­s. 2039

24.lig rättegångsform bestämmas efter tvisteföremålens sammanlagdas. 2039

25.värde.105 Har talan i målen väckts vid skilda tidpunkter, skall värde­s. 2039

26.ringen av tvisteföremålen anknytas till tidpunkten när den senares. 2039

27.talan väcktes.106 Överstiger tvisteföremålens sammanlagda värde halvas. 2039

28.basbeloppet, skall alla målen, om det är lämpligt att de förenas i ens. 2039

29.rättegång, handläggas i ordinär process.s. 2039

30.Uttalandet kan inte omedelbart tas till intäkt för att kumulation all­s. 2039

31.tid skall föranleda att valet av processform styrs av tvisteföremålenss. 2039

32.42s. 2039

1:3 d

1.sammanlagda värde. Inte heller bör det vara avgörande om kumulatio­ nen avser endast småmål eller småmål och ordinära mål. Valet av rätttegångsform bör i stället bestämmas med utgångspunkt i de synpunk­ ter som ligger bakom kumulationen och de rättsföljder som en över­ gång till ordinär handläggning medför.s. 2040

2.Att det vid ursprunglig obligatorisk kumulation enligt 14 kap. 1 och 2 §§ bör ske en sammanräkning av tvistevärdet framstår som täm­ ligen klart. Så har också skett i praxis.107 Detsamma bör gälla när kumulation inte är möjlig enligt dessa lagrum endast av den anled­ ningen att käromålen inte väckts samtidigt, dvs. efterföljande kumula­ tion. Att talan stöds på väsentligen samma grund och domstolen fin­ ner att kumulation är till gagn för utredningen talar med betydande styrka för att samma rättegångsform bör vara tillämplig för samtliga käromål. Som exempel kan nämnas att käranden vid olika tidpunkter väcker talan om flera poster enligt ett avbetalningskontrakt eller yrkar ersättning för flera skador på grund av samma skadegörande händelse. En annan sak är att en part mot sin vilja inte bör tvingas till kumula­ tion, som innebär en ändrad rättegångsform, om det inte leder till väsentliga fördelar från handläggningssynpunkt.108 Detta bör enligt vår mening gälla oberoende av om vederbörande är part i huvudmålet eller ett redan kumulerat mål eller i ett senare väckt käromål.s. 2040

3.Också vid kumulation enligt 14 kap. 3 § (genstämningstalan) bör en sammanräkning normalt ske.109 Detsamma gäller om ett kvittningsyrkande framställs formlöst.110 För sådant fall har Högsta dom­ stolen uttalat sig om kvittningsinvändning, som framförts så snart sva­Kvittningsinranden haft tillfälle därtill. I hovrättspraxis har även senare gjorda vändning kvittningsinvändningar tillerkänts samma verkan.111s. 2040

4.Högsta domstolen motiverar sitt ställningstagande, att sammanräk­ ning skall ske, med bl.a. att en grundtanke vid småmålslagens till­ komst får anses ha varit att den föreslagna nya rättegångsformen skulle reserveras för mål i vilka det som en part riskerade att förlora genom ett rättskraftigt avgörande inte skulle få överstiga ett visst mindres. 2040

5.43s. 2040

1:3 d

1.värde. Vid kvittningsinvändning gäller att om domstolen med ogil­s. 2041

2.lande av invändningen bifaller kärandens yrkande och avgörandet vin­s. 2041

3.ner laga kraft, är också motfordringen rättskraftigt avgjord. Detta gäl­s. 2041

4.ler oavsett när under rättegången kvittningsinvändningen görs. Det ärs. 2041

5.därför svårt att finna bärkraften av Högsta domstolens skäl beroendes. 2041

6.av tidpunkten för invändningens framställande.112 Ytterligare argu­s. 2041

7.ment för att inte låta tidpunkten för invändningens framställandes. 2041

8.påverka valet av handläggningsform är att det inte bör göras skillnads. 2041

9.mellan om kvittningsyrkandet framställs genom genstämning ochs. 2041

10.målen kumuleras enligt 14 kap. 3 § — vilket kan ske på en sen tid­s. 2041

11.punkt i rättegången — eller om invändningen sker formlöst. Kvittnings-s. 2041

12.yrkandets inverkan på handläggningen blir densamma i båda fallen.s. 2041

13.Enligt motiven till småmålslagen 113 kan kumulation enligt 14 kap.s. 2041

14.4 och 5 §§ föranleda en övergång till ordinär sammansättning. Dets. 2041

15.saknas refererade avgöranden i dessa frågor. I vart fall när det gällers. 2041

16.kumulation enligt 14 kap. 4 § ställer vi oss tveksamma till om tredjes. 2041

17.mans talan bör påverka tvisteföremålets värde i nu berört hänseende.s. 2041

18.Talan rör inte något annat tvisteföremål än det ursprungliga. Det ärs. 2041

19.därför svårt att se att den nya talan medför någon värdeökning. Ochs. 2041

20.hur skall man göra om tredje man väcker talan mot både kärandens. 2041

21.och svaranden? Skall värdet då tredubblas?s. 2041

22.Också vid kumulation enligt 14 kap. 5 § framstår en sammanräk­s. 2041

23.ning som tveksam, om den nya talan gäller återgångskrav. På motsva­s. 2041

24.rande sätt som i föregående stycke kan det sättas i fråga om tvisteföre-s. 2041

25.målet verkligen förändras genom en sådan talan av eller mot tredjes. 2041

26.man. Rör däremot en talan enligt 14 kap. 5 § skadestånd eller dylikts. 2041

27.är situationen mer lik den när flera käromål kumuleras enligt 14 kap.s. 2041

28.1 eller 2 §. Om rättens sammansättning skall bestämmas genom ens. 2041

29.sammanräkning eller inte bör i sådant fall bedömas i enlighet med des. 2041

30.överväganden som enligt vår mening gör sig gällande vid fakultativs. 2041

31.kumulation enligt 14 kap. 6 § och anspråken inte stöder sig på väsent­s. 2041

32.ligen samma grund.s. 2041

33.Kumulation enligt 14 kap. 6 § får ske om det är till gagn för utred­s. 2041

34.ningen. I motsats till de obligatoriska kumulationsfallen får vid fakul­s. 2041

35.tativ kumulation rätten senare besluta att skilja målen åt. Med hänsyns. 2041

36.till att det inte är möjligt att övergå från ordinär handläggning tills. 2041

37.44s. 2041

1:3 d

1.småmål114 får ett särskiljande ingen inverkan på rättegångsformen. Kumulationen får alltså oåterkalleliga konsekvenser för ett småmål, om föreningen leder till en övergång till att målen handläggs som ordinära mål. Risken för att målen kan komma att senare skiljas åt bör därför beaktas som en särskild omständighet vid bedömning av om en sammanläggning av tvisteföremålens värden bör ske eller inte.s. 2042

2.De situationer som kan föranleda en fakultativ kumulation varierar stort, allt ifrån att det brister i något av de för obligatorisk kumulation nödvändiga rekvisiten till att inte något av dessa rekvisit är uppfyllda. När flera käromål grundas på väsentligen samma omständigheter har ovan anförts att en sammanräkning av tvistevärdena bör ske, även om kumulationen inte är ursprunglig och därför måste grundas på en tilllämpning av 14 kap. 6 §. Undantag gäller framför allt om en part motsätter sig kumulation, som leder till att rättegångsformen ändras. I det följande behandlas andra fall av fakultativ kumulation.s. 2042

3.I praxis115 har ansetts att sammanräkning av de yrkade beloppen bör ske vid bedömning av kravet på prövningstillstånd i hovrätt116 då en målsägandes olika skadeståndsanspråk riktats mot en tilltalad och handlagts i en rättegång tillsammans med åtal för brott. Utgångspunk­ ten bör vara att detsamma gäller om anspråken i stället kumuleras med stöd av 14 kap. 6 §.s. 2042

4.I den situationen att flera målsägande för talan mot samma tilltalad med yrkanden som stöder sig på olika grunder, har det däremot ansetts föra för långt att räkna samman alla de yrkade beloppen.117 Här menar vi att det inte utan vidare går att lägga avgörandet till grund för slutsatsen att sammanräkning inte bör ske i motsvarande renodlade tvistemål.s. 2042

5.När flera målsägande för talan om enskilt anspråk tillsammans med åtal för brott föreligger en (i vart fall) dubbel kumulation, dels mellan varje målsägandes anspråk och åtalet, dels mellan de olika enskilda anspråken. Målsägandens rätt att föra talan om enskilt anspråk i sam­ band med åtalet är helt oberoende av möjligheterna till kumulation enligt 14 kap. Det kan därför mycket väl tänkas att ett överklagande i endast skadeståndsdelen leder till att målen särskiljs i hovrätten. San­s. 2042

6.45s. 2042

1:3 d

1.nolikheten för detta får bedömas som betydligt större än när måls. 2043

2.kumulerats med stöd av 14 kap. 6 §. Att Högsta domstolen funnit atts. 2043

3.sammanräkning inte skall ske när flera målsägandes yrkanden stöders. 2043

4.sig på olika grunder framstår därför som välmotiverat. Därifrån skalls. 2043

5.emellertid inte omedelbart slutas att detsamma bör gälla om i en mot­s. 2043

6.svarande situation en kärande för talan mot flera svarande eller fleras. 2043

7.kärande för talan mot en svarande och målen kumuleras med stöd avs. 2043

8.14 kap. 6 §.s. 2043

9.I ett hovrättsavgörande har sammanräkning inte ansetts ske när ens. 2043

10.borgenär fört talan mot flera personer som tecknat borgen för sammas. 2043

11.skuldförbindelse.118 Enligt hovrätten motiveras detta av, förutom ens. 2043

12.allmän hänvisning till de bärande principerna för småmålslagen, atts. 2043

13.det rent allmänt får anses otillfredsställande att frågan om tillämpligs. 2043

14.rättegångsform skulle vara avhängig av hur många svarande kärandens. 2043

15.instämmer vid samma domstol och att olika domstolar kunde kommas. 2043

16.att i skilda rättegångsformer handlägga likartade tvister som härflyters. 2043

17.ur samma grundläggande avtalsförhållande samt att den som ingått ens. 2043

18.förbindelse till bestämt belopp måste sägas ha haft anledning att räknas. 2043

19.med att en tvist angående denna förpliktelse skulle komma att hand­s. 2043

20.läggas i den rättegångsform som i skilda hänseenden anpassats till tvis­s. 2043

21.ter angående begränsade värden.s. 2043

22.Hovrättens avgörande får den konsekvensen att om ett av ansprå­s. 2043

23.ken överstiger värdegränsen ett halvt basbelopp kan anspråket intes. 2043

24.handläggas gemensamt med övriga käromål, även om en prövnings. 2043

25.enligt 14 kap. 6 § leder till att samtliga käromål bör kumuleras ochs. 2043

26.parterna vill ha till stånd en förening av målen. Eftersom kumulatio­s. 2043

27.nen inte tillåts påverka rättegångsformen brister det nämligen i ett avs. 2043

28.rekvisiten enligt 14 kap. 7 §.s. 2043

29.Enligt vår mening är denna lösning inte bra. Vi menar tvärtom atts. 2043

30.det är mest förenligt med såväl de ändamål som bär upp särregleringens. 2043

31.för småmål som de syften som en kumulation skall tillgodose att räknas. 2043

32.samman värdena av vad som yrkas, om kumulation skett av käromåls. 2043

33.som vilar på väsentligen likartade grunder. Så kan det t.ex. vara närs. 2043

34.borgenär för talan mot flera borgensmän eller flera kärande för talans. 2043

35.mot samma svarande angående likalydande avtal, under förutsättnings. 2043

36.att tvistefrågorna är desamma. Att käranden genom hur talan läggss. 2043

37.46s. 2043

1:3 d

1.upp kan styra handläggningsformen är inget unikt för dessa fall, utan gäller över huvud taget för småmålsreglernas tillämplighet i det enskilda målet. Dessutom skall märkas att kumulation inte bör ske i strid mot en parts önskemål i situationer av det här slaget.119 Att så är fallet vid efterföljande kumulation är klart, men möjligen bör man utsträcka denna princip till att vid fakultativ kumulation gälla även då talan väcks samtidigt i samtliga mål.s. 2044

2.Mer tveksamt är om en kumulation alltid bör leda till en ändrad rättegångsform, om grunderna för käromålen inte ens är väsentligt lik­ artade. Den gemensamma handläggningen kan då föranledas av t.ex. att bevisningen i vissa hänseenden är gemensam eller att någon part, eller flera, får minskade rättegångskostnader.120 Om å andra sidan man upprätthåller principen att kumulation, som leder till ändrad rättegångsform, förutsätter samtliga parters samtycke, när inte förde­ larna av en gemensam handläggning är så väsentliga att kumulation ändock bör ske,121 är det svårt att se några bärande invändningar mot att sammanräkning av värdena sker. Parterna har då att vid sina ställningstaganden väga in risken av att målen kan särskiljas.s. 2044

Enligt andra stycket har part möjlighet att få ett mål handlagt med

1.ordinär sammansättning, även om det som yrkas i målet understiger ett halvt basbelopp. Förutsättningarna för detta är att parten gör sannolikt antingen att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Det skall märkas att det krävs ett yrkande från part om handläggning enligt allmänna regler; domstolen kan alltså inte ex officio avvika från första stycket, även om det står all­ deles klar att rekvisiten enligt andra stycket är uppfyllda och det finns ett allmänt intresse av att få målet avgjort med stor sammansättning.s. 2044

2.För att den bakomliggande tvisten skall anses röra ett högre värde krävs inte att utgången i målet har rättsverkan utöver själva tvisteföremålet. Det är tillräckligt att domen har bevisverkan i framtida mål. Som exempel kan nämnas att käranden för talan om en delleverans och utgången får betydelse även för framtida leveranser. Ett annat exempel är att en skadelidande begränsar sin talan till en mindre skada för att få prövat svarandens skadeståndsskyldighet i sig.s. 2044

3.47s. 2044

1:3 d

1.I vilken mån utgången är av synnerlig betydelse för bedömningens. 2045

2.av andra föreliggande rättsförhållanden122 har prövats i tre refererades. 2045

3.fall. Utgången blev i samtliga fall att målet skulle handläggas enligt all­s. 2045

4.männa regler. I ett hovrättsfall123 gällde tvisten fastighetsköp i sam­s. 2045

5.band med uppförande av gruppbebyggelse. Försäljningen verkar has. 2045

6.gått till på i huvudsak likadant sätt gentemot ett stort antal köpare.s. 2045

7.Det enda av Högsta domstolen refererade rättsfallet124 rör skade­s. 2045

8.ståndstalan på grund av en inställd gruppresa, där det kunde antas atts. 2045

9.flera andra resenärer hade liknande krav mot reseföretaget. I det tredjes. 2045

10.fallet125 fördes talan om utfående av kontrollavgift. Hovrätten motive­s. 2045

11.rade sitt beslut om handläggning i ordinär ordning med att grundens. 2045

12.för det aktuella rättsförhållandet var väsentligen densamma som grun­s. 2045

13.den för andra av käranden utfärdade kontrollavgifter. Det fick därförs. 2045

14.anses vara sannolikt att utgången i målet var av synnerlig betydelse förs. 2045

15.andra föreliggande rättsförhållanden.126s. 2045

16.Som Fitger framhåller127 bör det emellertid inte anses tillräckligt förs. 2045

17.att andra stycket skall vara tillämpligt att grunden för käromålet ärs. 2045

18.väsentligen densamma som i andra föreliggande rättsförhållanden. Atts. 2045

19.grunderna är väsentligen desamma innebär inte nödvändigtvis att tvis­s. 2045

20.ten i det föreliggande fallet rör en omständighet som är tvistig i des. 2045

21.andra rättsförhållandena. Tvisten i det anhängiga målet gäller kanskes. 2045

22.en reklamation, medan det i andra fall är det underliggande avtaletss. 2045

23.giltighet som är stridigt. Å andra sidan kan det finnas förutsättningars. 2045

24.att tillämpa andra stycket även om samtliga gemensamma rättsfakta ärs. 2045

25.ostridiga. Tvisten kan exempelvis gälla den rättsliga betydelsen avs. 2045

26.föreliggande fakta och i det hänseendet vara gemensam för flera rätts­s. 2045

27.förhållanden. Enligt vår mening kan bedömningen grundas på is. 2045

28.huvudsak samma överväganden som aktualiseras vid fakultativ kumu­s. 2045

29.lation enligt 14 kap. 6 §.s. 2045

30.Ett yrkande enligt andra stycket skall framställas av parten när hans. 2045

31.första gången skall föra talan i målet. För käranden innebär detta atts. 2045

32.han måste framställa yrkandet i stämningsansökan. Har talan väcktss. 2045

33.48s. 2045

1:3 d

1.genom ansökan om betalningsföreläggande, skall käranden, enligt andra meningen i stycket, framställa sitt yrkande senast i samband med begäran att målet överlämnas till tingsrätt. Beträffande svaranden gäller att han måste framställa sitt yrkande i svaromålet128 eller, när målet föregåtts av utslag i en summarisk process, i samband med begä­ ran om återvinning.s. 2046

2.I fråga om tidpunkten för fastställande av tvisteföremålets värde anges i tredje stycket en specialregel för det fall att talan väckts som enskilt anspråk i brottmål. I sådant fall skall beslut om rättegångsform fattas med utgångspunkt från värdet vid rättens beslut att tvisten skall handläggas som tvistemål. Det kan rimligen inte komma i fråga att kräva att part skall framställa yrkande enligt förevarande stycke förrän tidigast i samband med att målet avskiljs från brottmålet; möjligen lig­ ger det t.o.m. närmast till hands att låta tidsfristen löpa till dess att parten första gången skall föra talan i det avskilda målet.s. 2046

I tredje stycket anges den tidpunkt vid vilken tvistemålets värde skall

1.beräknas enligt första stycket. Av första meningen kan utläsas att värdetidpunkt är tiden för talans väckande, dvs. då ansökan om stämning kom in till rätten.129 Enligt andra meningen gäller dock att om talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning eller som enskilt anspråk i brottmål, avses värdet vid rättens beslut att tvisten skall handläggas som tvistemål.s. 2046

2.Av paragrafens ordalydelse framgår att rätten skall grunda sitt beslut om rättegångsform på det värde som kan antas gälla. Detta innebär att en i realiteten felaktig värdering av tvisteföremålet får godtas, om vär­ det varit antagligt på det underlag som rätten haft tillgång till.130 Det bör märkas att förutom kapitalbelopp skall vid värderingen hänsyn även tas till yrkad ränta fram till värdetidpunkten.131 Däremot anges uttryckligen i lagtexten att rättegångskostnader inte skall beaktas.s. 2046

3.En viktig fråga är i vilken mån förändringar av tvisteföremålets värde skall tillåtas att påverka valet av rättegångsform. När det först gäller den situationen att ett mål handläggs i förenklad form och tvistevärdet därefter ökar så att det överstiger värdegränsen måste en över­ gång till handläggning enligt allmänna regler kunna ske. Så blir jus. 2046

4.49s. 2046

1:3 d

1.resultatet om efterföljande kumulation eller framställande av kvitt-s. 2047

2.ningsinvändning medför att det sammanräknade värdet blir högre äns. 2047

3.ett halvt basbelopp. Detsamma bör gälla om käranden utökar sitts. 2047

4.yrkande med stöd av 13 kap. 3 §.s. 2047

5.Beträffande den situationen att tvistevärdet efter värdetidpunktens. 2047

6.minskar så att det kommer under värdegränsen, uttalas i förarbetenas. 2047

7.till småmålslagen132 att, om ett mål har upptagits till handläggnings. 2047

8.enligt reglerna för tvistemål i allmänhet men parternas ståndpunkters. 2047

9.sedermera ändras så att tvisteföremålets värde går ned under den gränss. 2047

10.som gäller för lagens tillämplighet, detta likväl inte skall föranleda atts. 2047

11.målet överförs till handläggning i förenklad ordning. Som motiv förs. 2047

12.denna lösning anförs att en motsatt ordning skulle bli tämligens. 2047

13.invecklad med hänsyn till skillnaden mellan de båda förfarandena,s. 2047

14.inte minst i fråga om rättegångskostnadsreglerna.133 Denna princips. 2047

15.har bekräftats i praxis.134s. 2047

16.Däremot kan handläggningsformen ändras från ordinär till förenk­s. 2047

17.lad efter att part överklagat tingsrättens beslut om rättegångsform.135s. 2047

18.Enligt vår mening står det klart att så måste kunna ske, eftersom is. 2047

19.annat fall överklagandemöjligheten enligt 49 kap. 4 § kommer atts. 2047

20.sakna reell innebörd.136s. 2047

21.Av rättsfallet NJA 1986 s. 28 framgår att parterna skall beredas till­s. 2047

22.fälle att yttra sig innan tingsrätten fattar beslut om att ändra handlägg­s. 2047

23.ningsformen.s. 2047

24.Som nämnts kan tingsrättens beslut i frågor som avses i denna para­s. 2047

graf överklagas enligt 49 kap. 4 §. Part som vill överklaga skall anmäla

1.missnöje. Eftersom tingsrättens beslut normalt meddelas endasts. 2047

2.genom att målet åsätts beteckningen T eller ET uppkommer fråga oms. 2047

3.när tidsfristen för missnöjesanmälan skall anses börja löpa. Vi före­s. 2047

4.språkar den lösningen att part skall anses delgiven beslutet när hans. 2047

5.första gången mottar en skrivelse från tingsrätten där målets beteck­s. 2047

6.50s. 2047

1:3 e

1.ning klart framgår. Anses fristen börja löpa senare, bör tingsrätten i de fall det finns tvekan om målets handläggning särskilt delge parterna beslutet. Paragrafen saknar motsvarighet före tingsrättsreformen 1969.s. 2048

Paragrafens första stycke anger gränserna för delegering av arbetsupp­

1.gifter från lagfarna domare till domstolssekreterare och andra (som i och för sig kan vara lagfarna). Delegering får avse endast beredningsåtgärder av sådan art som inte bör förbehållas lagfarna domare.s. 2048

2.Beträffande vilka åtgärder som faller under begreppet beredandet av ett mål står klart att rätten att avgöra mål inte omfattas av delegationsmöjligheten. Också åtgärder som vidtas efter det att rätten fattat sitt avgörande faller naturligt utanför delegationsramen.137 Däremot är det svårt att se att beslut som fattas i avsikt att bereda ett mål för avgö­ rande skall betraktas som annat än beredningsåtgärder. Exempel på sådana beslut och åtgärder är utfärdande av stämning, förordnande av offentlig försvarare, beviljande av rättshjälp, utfärdande av kallelser, beviljande av anstånd osv. Men även interimistiska beslut samt beslut om häktning och andra tvångsåtgärder, om inhämtande av utredning, om tillerkännande av förskott till försvarare och vittnen osv. är åtgär­ der som, när fråga uppkommer i ett pågående mål, är nödvändiga för att bereda målet för avgörande.138s. 2048

3.Domaruppgifter kan inte utan vidare delegeras med stöd av föreva­ rande lagrum. Av sista meningen framgår sålunda att regeringen skall meddela närmare bestämmelser om delegering. Sådana föreskrifter återfinns i 16—21 § tingsrättsinstruktionen.s. 2048

4.51s. 2048

1:4—5

Av andra stycket framgår att bestämmelserna i 4 kap. 13 § om jäv är

1.tillämpliga på annan tjänsteman än lagfaren domare, när han eller hons. 2049

2.utför arbetsuppgifter på grund av delegering enligt första stycket ochs. 2049

3.av regeringen med stöd därav meddelade bestämmelser.s. 2049

4.Paragrafen motsvarar 1 kap. 5 och 12 §§ före tingsrättsreformens. 2049

5.1969.s. 2049

Regeringen har med stöd av första stycket meddelat föreskrifter om

1.antalet nämndemän i varje domsaga.139 Av dessa följer att Stockholms,s. 2049

2.Göteborgs och Malmö tingsrätter själva fastställer hur många nämn­s. 2049

3.demän som skall finnas för tjänstgöring i tingsrätten, medan det förs. 2049

4.övriga tingsrätter vilar på hovrätten att efter förslag av tingsrätten fast­s. 2049

5.ställa antalet nämndemän.s. 2049

6.Enligt 6 a § tingsrättsinstruktionen skall lagmannen, efter samråds. 2049

7.med Domstolsverket, svara för att de nämndemän som har utsetts förs. 2049

8.tjänstgöring i domstolen ges introduktionsutbildning och regelbun­s. 2049

9.den information.s. 2049

Vid fördelning enligt andra stycket av tjänstgöringen mellan nämnde­

1.männen bör det eftersträvas att rätten blir lämpligt sammansatt meds. 2049

2.hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke. Däremot bör politisks. 2049

3.tillhörighet hos nämndemännen inte inverka på indelningen.140 Is. 2049

4.ungdomsmål skall noteras 25 § lagen med särskilda bestämmelser oms. 2049

5.unga lagöverträdare, som anger att i mål mot den som inte fyllt tjugo­s. 2049

6.ett år skall, om det inte möter hinder, anlitas nämndemän som särskilts. 2049

7.har utsetts att tjänstgöra i sådana mål.s. 2049

8.52s. 2049

1:5

1.Paragrafen motsvarar 1 kap. 6 § och 13 § före tingsrättsreformen 1969. På vilken eller vilka orter tingsrätt har sitt kansli framgår av förord­ ningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor. Den senaste änd­ ringen av paragrafen, som trädde i kraft den 1 mars 2001, innebär att en tingsrätt kan ha flera kansliorter.141s. 2050

2.Av andra meningen i paragrafen framgår att tingsrätt är skyldig att ha tingsställe på sin kansliort, om inte regeringen medger undantag.s. 2050

3.Tredje meningen avser att ge uttryck för att det ankommer på tings­ rätten att själv bestämma i vilken mån det skall finnas tingsställen utanför kansliorten.142 Tingsrätten kan dock inte på egen hand inrätta andra tingsställen; detta kräver regeringsbeslut. Däremot anses tings­ rätten på egen hand kunna dra in ett befintligt tingsställe, dock att beslutet enligt motiven bör fattas i samarbete med Domstolsverket.s. 2050

4.Att en domstol har tingsställe utanför kansliorten synes knappast motiverat om endast ett begränsat antal mål avgörs där. Det framgår nämligen av 6 § att tingsrätten under alla förhållanden kan avgöra mål på annan ort än den där tingsställe finns.s. 2050

5.Fördelning av mål mellan flera kansliorter bör ske med beaktande av såväl parternas intresse av geografisk närhet till domstolen som intresset av att kunna utnyttja de effektivitetsvinster som kan göras genom att koncentrera t.ex. en viss måltyp till en och samma kansli­ ort. Målfördelningen bör därvid grundas på objektiva och generella kriterier, från vilka det dock bör kunna göras undantag om omstän­ digheterna i det enskilda fallet påkallar det.s. 2050

6.Med fördelningen av mål mellan kansliort och tingsställe på annan ort ligger det annorlunda till. Här menar vi att fördelningen bör ske med hänsyn till omständigheterna i det särskilda målet. En avvägning får ske mellan å ena sidan parters, vittnens och andras intresse av att slippa resa till tingsrättens kansliort och å andra sidan de verkningar som handläggningen på annan ort får för tingsrättens arbete i övrigt.s. 2050

7.Hur fördelningen av mål närmare skall gå till fastställs lämpligen i tingsrättens arbetsordning.s. 2050

8.53s. 2050

1:6-7

1.Paragrafen motsvarar 1 kap. 7—9 och 13 §§ före tingsrättsreformens. 2051

2.1969, då den dessutom var uppdelad i 6 och 7 §§. Tingsrätten beslutar själv i vilken omfattning sammanträde skall hål las. Förevarande paragraf ger endast uttryck för det tämligen självklaras. 2051

3.att sammanträde skall hållas så ofta arbetet kräver det. Lämpligen sam­s. 2051

4.råder tingsrätten med den lokala åklagarmyndigheten och advoka­s. 2051

5.terna på orten innan det beslutas om fasta tingsdagar. Beslut bör tas ins. 2051

6.i arbetsordningen.s. 2051

7.Av andra meningen framgår motsatsvis att det som huvudregel står tingsrätten fritt att välja annan ort än sådan där det finns tingsställes. 2051

8.som sammanträdesort. Andra meningen inskränker dock friheten pås. 2051

9.så sätt att om sammanträdet gäller huvudförhandling, krävs särskildas. 2051

10.skäl för att välja annan ort än den där det finns tingsställe. Vad soms. 2051

11.utgör särskilda skäl får avgöras utifrån förhållandena i det enskilda fal­s. 2051

12.let. Det får anses ligga på rotelinnehavaren att bestämma sammanträ­s. 2051

13.desort. Ett sådant beslut går inte att överklaga.s. 2051

14.Enligt 25 § tingsrättsinstruktionen skall tingsrätten för varje dag dås. 2051

15.det hålls sammanträde upprätta en förteckning över de mål och ären­s. 2051

16.den som har satts ut till förhandling (uppropslista). På uppropslistans. 2051

17.skall det för varje mål och ärende eller grupp av mål eller ärendens. 2051

18.anges när förhandlingen beräknas börja. Under rättegångsdagen skalls. 2051

19.uppropslistan hållas tillgänglig på rättens kansli på samtliga kansliorters. 2051

20.och vara anslagen på lämplig plats i anslutning till den lokal där rättens. 2051

21.sammanträder. Om uppropslistan avser sammanträden för huvudför­s. 2051

22.handling, skall den vara tillgänglig för allmänheten på rättens kanslis. 2051

23.på samtliga kansliorter senast den helgfria dagen närmast före rätte­s. 2051

24.gångsdagen.s. 2051

25.Noteras bör vidare att enligt 26 § tingsrättsinstruktionen skalls. 2051

26.tingsrätten, om det behövs, i förväg ge tillkänna när sammanträdens. 2051

27.för huvudförhandling skall hållas på någon annan ort än en kansliort.s. 2051

28.54s. 2051

1:8

1.Paragrafen i dess nuvarande lydelse saknar motsvarighet före 1969. Paragrafen behandlar möjligheten att i vissa mål förordna särskilds. 2052

ledamot att ingå i rätten. Förutsättningarna för detta anges i första

1.stycket.s. 2052

2.Inledningsvis anges i lagrummet att det skall vara fråga om mål av vidlyftig eller annars särskilt krävande art, i vilket bedömningen av ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse.143 Av detta får anses följa att särskild ledamot bör förordnas endast i mål med ett omfattande processmaterial eller som rör komplicerade eko­ nomiska eller skatterättsliga frågor. I vilket avseende dessa frågor skall ha väsentlig betydelse sägs visserligen inte i lagtexten, men det kan knappast röra sig om något annat än för bedömning av skuldfrågan. De brottstyper som i första hand kommer i fråga är skattebrott, gäldenärsbrott och valutabrott, men även t.ex. svindleri kan aktualisera medverkan av särskild expertis.s. 2052

3.Särskild ledamot kan endast förordnas i mål om allmänt åtal. Den särskilda ledamoten utgör en ren förstärkning av rättens sammansätt­ ning, vilket framgår av paragrafens inledande lydelse ”utöver” vad som följer av 3 b §, som anger rättens sammansättning vid huvudförhand­ ling. Att hänvisning görs endast till det lagrummet bör dock inte hin­ dra att rätten, när den med stöd av 3 c § har stor sammansättning, för­ ordnar särskild ledamot att ingå vid måls avgörande utan huvudför-s. 2052

4.55s. 2052

5.handling eller vid prövning av rättegångsfrågor. Expertmedverkan kans. 2053

6.således vara befogad för att under målets beredning ta ställning tills. 2053

7.behovet av kompletterande förundersökning, bevisfrågor eller vilande-s. 2053

8.rorklaring i avvaktan pa utgangen av en skatteprocess.s. 2053

9.Det finns enligt lagrummet två slags särskilda ledamöter, nämligens. 2053

10.ekonomiska exIp erter oOch sk Iatterättsliga experter. Rätten kan förstärkas. 2053

11.sin sammansättning med antingen endast en expert eller med ens. 2053

12.expert av varje slag. För att så skall få ske krävs att det finns behov avs. 2053

13.särskild fackkunskap inom rätten, antingen i fråga om ekonomiskas. 2053

14.förhållanden eller beträffande skatterättsliga förhållanden eller angå­s. 2053

15.ende båda förhållandena.s. 2053

16.Vid bedömning av om det föreligger ett sådant behov måste rättens. 2053

17.beakta möjligheten att i stället förordna sakkunnig enligt 40 kap.145s. 2053

18.Syftet med expertmedverkan är att tillföra rätten specialistkunskap pås. 2053

19.ett mer allmänt plan. Exempelvis kan en ekonomisk expert bidragas. 2053

20.med särskilda kunskaper om bokförings- och redovisningsteknik,s. 2053

21.medan en skatteexpert kan tillföra rätten större kunskap om skatterät­s. 2053

22.tens innehåll och terminologi. Är däremot behovet av specialistkun­s. 2053

23.skap begränsat till enskilda frågeställningar kan det vara lämpligare atts. 2053

24.förordna en sakkunnig.s. 2053

25.En annan viktig skiljelinje mellan expertmedverkan och sakkunnig­s. 2053

26.bevisning är att experten har till uppgift att öka rättens möjligheter atts. 2053

27.på ett riktigt sätt bedöma processmaterialet, medan en sakkunnigs rolls. 2053

28.mer handlar om att tillföra målet processmaterial än att bedöma etts. 2053

29.befintligt sådant.146s. 2053

30.Det bör i sammanhanget understrykas att en särskild ledamot, is. 2053

31.motsats till en sakkunnig, ingår i rätten och alltså deltar under helas. 2053

32.huvudförhandlingen och i avgörandet av samtliga frågor i målet.s. 2053

33.Expertmedverkan genom en särskild ledamot har därför den fördelens. 2053

34.att rättens övriga ledamöter kan utnyttja sakkunskapen under över­s. 2053

35.läggning och vid domskrivning. Dock får experten inte införa nytts. 2053

36.material under överläggningen. Expertens särskilda roll är att under­s. 2053

37.lätta för övriga ledamöter att rätt förstå det av parterna införda pro­s. 2053

38.cessmaterialet. Nackdelen med expertmedverkan är att det tillförss. 2053

39.rätten en ledamot med kanske ringa eller ingen erfarenhet alls av brott-s. 2053

40.målsprocesser, men som ändå tvingas ta ställning i svåra bevisvärde­s. 2053

41.56s. 2053

1:9

1.ringsfrågor, straffrättsliga gränsdragningsfrågor, påföljdsval osv. på ett sätt som kan få avgörande betydelse för utgången i målet.s. 2054

2.Ekonomiska experter får väljas av rätten bland dem som förordnats Val av till sådan av regeringen enligt 4 kap. 10 a §. När det gäller fackkun­ skap i skatterättsliga frågor kan som särskild ledamot ingå den som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol. Det lig­ ger i sakens natur att valet i första hand bör falla på någon som upp­ rätthåller en ordinarie domartjänst.s. 2054

3.Beslut om expertmedverkan bör fattas av rättens tilltänkta ordförande. Beslutet kan allt efter omständigheterna utformas så att det förordnas att särskild ledamot skall ingå i rätten till att en viss person verkan utses till sådan (vilket i annat fall får ske genom särskilt beslut). Något krav på samråd med parterna innan beslut fattas föreligger inte, men det står naturligtvis rätten fritt att höra parternas synpunkter på t.ex. processmaterialets komplexitet. Av allmänna kommunikationsprinciper följer att parterna under alla förhållanden skall underrättas om beslutet. Det går inte att överklaga rättens beslut.s. 2054

4.Den som förordnas till särskild ledamot är att anse som domare enligt 4 kap. Detta innebär bl.a. att ledamoten, om han inte gjort det tidigare, skall avlägga domared och att jävsreglerna i 4 kap. 13 § blir tillämpliga.s. 2054

Enligt andra stycket gäller vid förfall för någon av rättens ledamöter

1.samma regler som i normalfallet,147 med det förbehållet att rätten inte får bestå av fler lagfarna domare än nämndemän. Ekonomiska experter är endast undantagsvis lagfarna. Det innebär att rätten i vissa situa- verkan tioner är domför även om nämndemännen är i mindertal, såsom exempelvis om rätten består av en vanlig ledamot, en lagfaren särskild ledamot, en icke lagfaren särskild ledamot samt två nämndemän. Egenskapen av särskild ledamot får anses innebära att inte ens en lag­ faren sådan kan överta ordförandeskapet vid förfall för en vanlig ledamot. Den upphävda bestämmelsen innehöll dels den s.k. sextimmarsregeln,s. 2054

2.begränsade utsättningen av mål under en huvudförhandlingsdag,s. 2054

3.57s. 2054

1:10-17

1.dels regler om genomförande av huvudförhandlingar som sträcker sigs. 2055

2.över mer än en dag. Handläggningen av s.k. flerdagarsmål reglerass. 2055

3.numera enbart i 43 kap. 11 § och 46 kap. 11 §. Däremot saknas mot­s. 2055

4.svarighet till sextimmarsregeln.s. 2055

5.Vår erfarenhet är att arbetsbördan och tidspressen i domstolarnas. 2055

6.alltför ofta medför att rätten i stället för att ställa in mål eller fortsättas. 2055

7.huvudförhandlingen en senare dag väljer att hålla långa rättegångsda-s. 2055

8.gar. Det finns därför anledning att erinra om att lagstiftaren i sambands. 2055

9.med upphävandet av 9 § förutsatte att domstolen inte sätter ut flers. 2055

10.mål än samtliga ledamöter och parter kan antas klara av utan att blis. 2055

11.uttröttade, att det från rättssäkerhetssynpunkt är viktigt att sessionsti-s. 2055

12.dens längd är begränsad och att sextimmarsgränsen därvid är ett bras. 2055

13.riktmärke.149s. 2055

14.58s. 2055

kap. Om hovrätt

1.Kapitlet innehåller bestämmelser som anger att hovrätt är överinstans till tingsrätterna och har att utöva tillsyn över dessa. Hovrätt är dess­ utom första instans i vissa särskilt utpekade mål. En paragraf anger vilka kategorier domare som skall finnas i en hovrätt och hovrättens övergripande organisatoriska uppbyggnad. I kapitlet ges vidare anvis­ ningar om hovrättens domförhet, möjligheten att förordna särskilda ledamöter samt nämndemäns deltagande i hovrätten. Dessutom åter­ finns i kapitlet vissa bestämmelser om sammanträde i hovrätten. Slut­ ligen anges i en paragraf vilka hovrätter som finns i landet.s. 2

2.Hovrätternas uppgift är att fungera som överinstans till tingsrät­ terna. Traditionellt har hovrätternas befattning med överklagade mål inneburit en reell omprövning av tingsrätternas avgöranden. Utveck­ lingen har emellertid under senare år gått allt mer mot att begränsa hovrätternas uppgift till en överprövning, grundad på i stort sett samma processmaterial som tingsrätten haft till sitt förfogande. Sålunda har t.ex. möjligheterna att åberopa nya grunder och omstän­ digheter i tvistemål begränsats, liksom parternas inflytande över for­ men för bevisupptagning. Andra led i samma utveckling är införandet av prövningstillstånd och möjligheten för part i brottmål att begränsa överklagandet till annat än skuldfrågan.s. 2

3.Enligt vår mening är denna utveckling av godo och det kan förvän­ tas att ytterligare reformer framöver kommer att verka i samma rikt­ ning. Hovrättens resurser bör utnyttjas för att kontrollera att tingsrät­ ternas avgöranden är riktiga, inte för att i alla fall erbjuda en fullstän­ dig omprövning. Rättskipningen skall kvantitetsmässigt ha sin tyngdpunkt vid tingsrätterna. Däremot kräver hovrätternas kontroll­ funktion särskilda kvalitetsgarantier. Rättegångsbalken erbjuder detta genom att hovrättens slutliga avgöranden, med undantag för vissa avskrivningsbeslut, fattas i kollegial sammansättning. Genom att det regelmässigt skall delta fler jurister i hovrätten än vid tingsrätten, gess. 2

4.59s. 2

2:1

1.typiskt sätt bättre förutsättningar för att hovrätten skall upptäckas. 3

2.eventuella felaktigheter i tingsrättens avgöranden. Reglerna i detta kapitel om hovrättens sammansättning skall, menars. 3

3.vi, tolkas mot bakgrund av det ändamål som hovrättsprövningens. 3

4.sålunda har att uppfylla. Beträffande övriga mer allmänna ändamåls. 3

5.bakom domförhetsreglerna kan hänvisas till det som sägs om frågans. 3

6.inledningsvis i kommentaren till 1 kap.s. 3

7.Till 2 kap. finns knutet en särskild förordning (1996:379) meds. 3

8.hovrättsinstruktion. Denna kommenteras nedan, i den mån det är sär­s. 3

9.skilt påkallat.s. 3

10.Hovrätternas viktigaste uppgift är att överpröva avgöranden från tingsrätterna. Ställningen som överinstans till tingsrätt är dock intes. 3

11.utan undantag. Sålunda gäller i marknadsföringsmål som huvudregels. 3

12.att tingsrättens domar och beslut skall överklagas till Marknadsdom­s. 3

13.stolen1 och i arbetstvister att talan skall fullföljas till Arbetsdomsto­s. 3

14.len.2s. 3

15.Utanför rättegångsbalken finns ytterligare bestämmelser som anger hovrätten som fullföljdsinstans. Här kan nämnas ärenden som hand­s. 3

16.lagts av tingsrätten enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden,3s. 3

17.enligt konkurslagen4 eller i egenskap av fastighetsdomstol,5 inskriv­s. 3

18.nings- och registerärenden,6 ärenden om arvs- och gåvoskatt,7 sekre­s. 3

19.tessfrågor8 samt vissa ärenden som handlagts av övervakningsnämnd.9s. 3

20.60s. 3

2:2

1.Det bör även nämnas att hovrätten har att pröva talan mot tingsrät­ tens avgörande grundad på extraordinära rättsmedel.10s. 4

2.I vissa typer av mål är Svea hovrätt ensam överrätt. Detta gäller i dels hyresmål, där hovrätten har ersatt den tidigare Bostadsdomstolen, dels miljömål, i vilka hovrätten dömer i egenskap av Miljööverdomstol.11s. 4

3.Beslut i administrativa ärenden överklagas enligt 59 § tingsrättsin­ struktionen till antingen Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsen­ det eller Domstolsverket.s. 4

4.Enligt andra meningen i paragrafen skall hovrätt utöva tillsyn över tingsrätterna inom hovrättens jurisdiktionsområde. Tillsynsfunktionen är efter tillkomsten av Domstolsverket 1975 så starkt begränsad, att bestämmelsen framstår som närmast obsolet.12s. 4

Första stycket pekar ut hovrätt som första instans i mål där talan

1.grundas på att en domare vid tingsrätt begått brott i tjänsten. Detsamma gäller inskrivningsdomare och annan handläggare av ärenden vid inskrivningsmyndighet. Bestämmelsen är tvingande och obligato­ risk. Väcks talan som avses i paragrafen vid tingsrätt, skall talan avvi­ sas. På motsvarande sätt skall hovrätten avvisa en talan som faller utanför paragrafens tillämpningsområde, eftersom i sådant fall allmän underrätt är första instans.s. 4

2.För att paragrafen skall vara tillämplig krävs ett påstående om en brottslig handling som begåtts i tjänsteutövningen.13 Också administrativa tjänsteåtgärder omfattas av bestämmelsen.14 Vilka handlingars. 4

3.61s. 4

2:2

1.som utgör brott behöver inte vidare kommenteras.15 Vägledning förs. 5

2.vad som faller under begreppet tjänsteutövning kan hämtas från prin­s. 5

3.ciperna bakom 12 kap. 3 och 8 §§ RF.16 Här kan nämnas att paragra­s. 5

4.fen omfattar betydligt fler gärningar än dem som faller in under brot­s. 5

5.tet tjänstefel enligt 20 kap. 1 § BrB, vilket förutsätter att någon begåtts. 5

6.fel vid myndighetsutövning.s. 5

7.Paragrafen reglerar talan om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott. Andra former av ingripande mot felaktig tjänsteutövning prövass. 5

8.av Statens ansvarsnämr1 En annan förutsättning för paragrafens tillämplighet är att brottets. 5

9.begåtts av domare i allmän underrätt, av inskrivningsdomare eller avs. 5

10.annan handläggare av inskrivningsärenden.s. 5

11.Med domare avses inte enbart den som har anställning soms. 5

12.domare.18 Också nämndeman19 samt den som ingår i rätten som sär­s. 5

13.skild ledamot faller under förevarande paragraf. Detsamma gällers. 5

14.annan, t.ex. tingsnotarie, som tillfälligt utför domargöromål. Enligts. 5

15.ett uttalande i motiven gäller detta, såvitt gäller tingsnotarier, endasts. 5

16.om vederbörande är förordnad som vikarie för domare.20 Bestämmel­s. 5

17.sen bör emellertid enligt vår uppfattning anses tillämplig också om ens. 5

18.tingsnotarie utför dömande uppgifter enbart med stöd av 19, 20 ellers. 5

19.22 § tingsrättsinstruktionen. Däremot innebär delegering av arbets­s. 5

20.uppgifter enligt 1 kap. 3 e § inte att den som utför domargöromål ärs. 5

21.att anse som domare i nu berört hänseende.21s. 5

22.Allmän underrätt är liktydigt med tingsrätt.22 När tingsrätt dömer i egenskap av specialdomstol har den inte egenskap av allmän under­s. 5

23.rätt. Trots detta bör åtgärder som domare utför i egenskap av ledamots. 5

24.i fastighetsdomstol eller miljödomstol föranleda tillämpning av dennas. 5

25.paragraf.23 Härvid skall märkas att också fastighetsråd och miljöråd ärs. 5

26.domare. Det bör noteras att allmänna förvaltningsdomstolar fallers. 5

27.62s. 5

2:2

1.utanför lagrummets tillämpningsområde. Talan mot rådman i länsrätt skall alltså väckas vid tingsrätt.24s. 6

2.Vad som menas med inskrivningsdomare och annan handläggare av inskrivningsärenden torde inte kräva ytterligare förklaring.s. 6

3.Hovrättens bedömning av om rekvisiten för att talan skall tas upp enligt denna paragraf är uppfyllda får ske utifrån åklagarens eller målsägandens gärningspåstående. Här skall märkas att de forumgrundande rekvisiten står i direkt samband själva saken, dvs. frågan om den tilltalade/svaranden skall dömas till ansvar och/eller utge skadestånd på grund av brott som begåtts av henne eller honom som domare eller handläggare av inskrivningsärende i utövningen av tjänsten eller upp­ draget. Forumprövningen bör därvid inte utsträckas så, att den i prak­ tiken innebär att domstolen därigenom lämnar besked om hur den kommer att bedöma rekvisit som hör till skuldfrågan. Å andra sidan bör inte vilket påstående som helst vara tillräckligt för att hovrätten skall anses behörig att ta upp målet till prövning i sak. Godtas käran­ dens påståenden reservationslöst öppnas en möjlighet att kringgå den normala instansordningen, vilket bör förhindras.s. 6

4.Enligt vår mening bör mot denna bakgrund hovrättens forumpröv­ ning inriktas på att konstatera om åklagarens/kärandens talan för det första innefattar ett yrkande om straffansvar eller enskilt anspråk och för det andra grundas på omständigheter som dels kan konstituera en brottslig gärning, dels ligger inom ramen för vad som kan anses utgöra en tjänsteåtgärd, dels innefattar att åtgärden vidtagits av en domare vid tingsrätten, av inskrivningsdomare eller av den som handlagt ett inskrivningsärende. Sålunda bör en talan mot en rådman om ansvar för våldtäkt avvisas, även om målsäganden påstår att brottet begåtts i tjänsteutövningen eftersom övergreppet skedde i rådmannens tjänste­ rum. Däremot bör avvisning inte ske, om åtal väcks mot en tingsrättsdomare om ansvar för förtal på grund av vad domaren uttalat om en kollega vid ett kollegium, även om det vid den slutliga prövningen kan visa sig att uttalandet inte skett inom ramen för vad som utgör tj änsteutövning.s. 6

5.När hovrätten handlägger mål med stöd av denna paragraf bör enligt 24 § hovrättsinstruktionen hovrättspresidenten delta när målet avgörs.s. 6

6.63s. 6

2:3

Enligt andra stycket är hovrätt första instans också i andra fall än som

1.anges i första stycket, om det är föreskrivet i lag. Exempel på sådanas. 7

2.bestämmelser är 43 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande, 3 kap.s. 7

3.10 § SL samt, såvitt gäller Svea hovrätt, i flera exekvaturärenden.25s. 7

4.Uppmärksammas bör vidare att hovrätten på grund av forumreg­s. 7

5.lerna i 10 kap. 13 § samt 19 kap. 3-6 §§ som första instans kans. 7

6.komma att handlägga andra mål än de i denna paragraf uppräknade.26s. 7

Första stycket anger vilka ordinarie domare27 som skall finnas i hov­

1.rätt. Dessa är hovrättspresident, hovrättslagman samt hovrättsråd.s. 7

2.Domarna skall vara lagfarna, dvs. ha svenskt medborgarskap ochs. 7

3.avlagt juris kandidat- eller juristexamen.28 Hovrättspresidenten ärs. 7

4.administrativ chef för hovrätten.29 Lagmannen är chef på en avdel­s. 7

5.ning och skall som sådan leda arbetet och dela in ledamöterna förs. 7

6.tjänstgöring.30 Ett hovrättsråd på varje avdelning är vice ordförande.s. 7

7.Denne är ställföreträdande chef för lagmannen och har dessutom soms. 7

8.särskild uppgift att följa rättskipningen på hovrättens avdelningar ochs. 7

9.verka för en enhetlig rättstillämpning.31s. 7

10.Förutom nu nämnda domare finns i hovrätt fastighetsråd och, is. 7

11.Svea hovrätt, miljöråd. Dessutom utförs domargöromål av hovrätts­s. 7

12.assessorer och hovrättsfiskaler samt, i begränsad omfattning, av över-s. 7

13.rättsnotarier och andra, icke lagfarna, anställda.32 Vidare kan det is. 7

14.64s. 7

2:3

1.enskilda mål ingå särskilda ledamöter i rätten, såsom pensionerade domare, advokater, åklagare och professorer.33s. 8

2.När det gäller tillsättning av domartjänster, anställnings upphörande m.m. finns bestämmelser i hovrättsinstruktionen. Tjänst som av president och lagman i hovrätten är s.k. kallelsetiänst (den tillsätts av regeringen utan särskilt ansökningsförfarande).3 Hovrättsråd tillsätts av regeringen efter förslag av Tjänsteförslagsnämnden för domstols­ väsendet.s. 8

3.Hur mål och ärenden skall fördelas mellan domarna finns bestämmelser om i hovrättsinstruktionen (10-14 §§). Dessa innebär kortfattat att varje ledamot tilldelas en rotel och att målen fördelas mellan rotlarna i turordning. Viss specialisering i lottningshänseende får dock ske, nämligen i fråga om mål som antingen är av speciell art, t.ex. fastighetsmål, eller överklagas från en viss del av hovrättens domsaga. Varje hovrätts arbetsordning innehåller närmare anvisningar om fördel­ ningen av mål och ärenden.s. 8

4.I hovrättsinstruktionen finns vidare (15-24 §§) regler om handläggningen av mål och ärenden.35 Av dessa framgår bl.a. att rotelinnehavaren skall ansvara för beredningen av mål och ärenden på roteln och, om inte särskilda skäl motiverar annat, i egenskap av referent delta i handläggningen och avgörandet av dem. Rotelinnehavaren skall dessutom, med i lagtexten uttryckligen angivna undantag, ensam vidta åtgärder för beredningen av mål och ärenden. Föreligger sär­ skilda skäl kan rotelinnehavaren hänskjuta en preliminär fråga att avgöras av avdelningen. Rotelinnehavaren får också ensam besluta om avskrivning av mål eller ärenden efter återkallelse eller efter det att ett överklagande har förfallit vid ett sammanträde under förberedelsen.s. 8

5.Enligt 17 och 18 §§ kan, med vissa begränsningar ansvaret för att bereda mål och ärenden delegeras från rotelinnehavaren, till annan anställd.s. 8

6.Noteras bör också att endast den som är lagfaren får fungera som föredragande i hovrätt.36s. 8

7.Hovrätternas inre arbetsfördelning är för närvarande (våren 2001) föremål för diskussion och det bedrivs i hovrätterna olika försöksverksamheter. Syftet är att försöka hitta arbetsformer som innebär att leda-s. 8

8.65s. 8

2:4

1.möterna ägnar sin mesta tid åt att avgöra mål och endast i begränsads. 9

2.omfattning deltar i beredningsarbetet.s. 9

Av andra stycket framgår att en hovrätt får vara delad i avdelningar

1.och att presidenten eller en lagman är chef på avdelning. Chefen ärs. 9

2.dessutom ordförande på avdelningen.37 Det är hovrätten som självs. 9

3.bestämmer hur många avdelningar som skall finnas. I praktikens. 9

4.bestäms dock antalet avdelningar genom Domstolsverkets anslagstill­s. 9

5.delning och genom att det är regeringen som beslutar om tillsättnings. 9

6.av lagmän.s. 9

7.Av 3 § hovrättsinstruktionen framgår att det vid hovrätt även skall finnas en administrativ enhet med en särskild chef.s. 9

Enligt tredje stycket är varje hovrätt skyldig att ha ett kansli, till vilket

1.allmänheten kan vända sig. Om kansliets öppettider, liksom oms. 9

2.domares tillgänglighet för allmänheten, finns föreskrifter i hovrättenss. 9

3.arbetsordning.s. 9

4.66s. 9

2:4

1.Paragrafen behandlar domförheten i hovrätten. Sammansättningsreglerna i första—fjärde stycket är i huvudsak obligatoriska. Det är dock endast tredje stycket som föreskriver ett fixerat krav på antalet ledamöter i rätten. Av styckena ett, två och fyra kan däremot endast utläsas det lägsta och högsta antalet ledamöter. Regeln i stycke fem är fakultativ.s. 10

2.Ett åsidosättande av bestämmelserna i de fyra första styckena kan medföra att rättens avgörande undanröjs på grund av domvilla. För vidare diskussion i den frågan kan hänvisas till kommentaren under 1 kap. 3 §.s. 10

3.Som även anförts där finns det utanför rättegångsbalken ett flertal specialregler om rättens sammansättning. Här kan nämnas 11 kap. 4 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område, 14 kap. 18 § ÄktB, 20 kap. 1 § FB, 20 kap. 11 § MB, 3 § lagen (1996:242) om domstolsärenden, 13 och 14 §§ lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål samt 66 § patentlagen (1967:837). Vid regelkonflikt gäller dessa bestäm­ melser framför domförhetsreglerna i förevarande paragraf.s. 10

I första stycket anges som huvudregel att hovrätt är domför med tre

1.lagfarna domare.38 Dock gäller att om tingsrätten bestått av tre ledamöter, skall hovrätten, när den avgör målet, bestå av minst fyra lagfarna ledamöter. Det spelar ingen roll om målet avgörs vid huvudförhandling eller på handlingarna eller om det sker genom beslut eller dom.39 Däremot är undantaget inte tillämpligt när hovrätten vidtar beredningsåtgärder, t.ex. fattar interimistiska beslut eller tar ställning till bevisfrågor. Här kan emellertid i stället tillämpas femte stycket.s. 10

2.67s. 10

2:4

1.I hovrättsinstruktionen (23 §) anges att när hovrätten dömer i kol­s. 11

2.legial sammansättning skall ordföranden vara ordinarie domare i hov­s. 11

3.rätten eller av regeringen för viss tid anställd hovrättslagman eller hov­s. 11

4.rättsråd tillika vice ordförande på avdelning. Minst ytterligare en leda­s. 11

5.mot skall vara eller ha varit ordinarie domare. En av regeringen för visss. 11

6.tid anställd rådman i tingsrätt eller ett hyresråd jämställs här (men intes. 11

7.i fråga om ordförandeskap) med en ordinarie domare. Om det finnss. 11

8.särskilda skäl, får hovrätten för ett särskilt mål eller ärende förordnas. 11

9.den som har varit ordinarie domare i hovrätt eller den som är ordina­s. 11

10.rie domare i en annan hovrätt att tjänstgöra som ordförande.s. 11

11.Enligt 24 § samma instruktion bör hovrättspresidenten delta närs. 11

12.hovrätten avgör mål som tas upp av hovrätten som första domstol ellers. 11

13.om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets art. Exempel pås. 11

14.detta är att ett brottmål är särskilt uppmärksammat på grund av brot­s. 11

15.tets karaktär, att ett mål rör särskilt viktiga kolliderande intressen ellers. 11

16.att ett mål är av synnerligen komplicerad rättslig natur. Däremot hars. 11

17.vi mindre sympati för synpunkten att den tilltalades person skall för­s. 11

18.anleda att ett mål särbehandlas när det gäller rättens sammansättning.s. 11

19.Av tredje meningen följer att rätten behåller sin domförhet om ens. 11

20.ledamot får förhinder efter det att huvudförhandling påbörjats. Vids. 11

21.förhinder för två ledamöter är rätten däremot inte domför. Begreppets. 11

22.förhinder har diskuterats under 1 kap. 3 a §. Där har också framhållitss. 11

23.att ledamöter skall vara personligen närvarande vid en huvudförhand-s. 11

24.ling.40 . .s. 11

25.I sista meningen anges att fler än fem ledamöter får inte delta i hov­s. 11

26.rätten. En utvidgning av antalet ledamöter får ske oavsett om hovrät­s. 11

27.ten enligt huvudregeln skall bestå av tre eller fyra domare. Den störres. 11

28.sammansättningen kommer främst i fråga i mål där huvudförhand­s. 11

29.lingen beräknas pågå under lång tid. Däremot finns det mindre anled­s. 11

30.ning att låta ytterligare ledamöter ingå för att höja sakkunskapen inoms. 11

31.rätten. En sådan förstärkning kan i stället ske med stöd av 2 kap. 4 a §s. 11

32.eller 44 § hovrättsinstruktionen.41s. 11

33.Det kan diskuteras vilken betydelse en utvidgad sammansättnings. 11

34.har för tillämpning av föregående mening om domförhet vid förhin­s. 11

35.der för någon ledamot.42 Syftet med domförhetsreglerna i detta styckes. 11

36.får anses vara att säkerställa att antalet domare i hovrätten normalts. 11

37.68s. 11

2:4

1.överstiger tingsrättens sammansättning med minst en, dock att det om tingsrätten varit fullsutten är tillräckligt med lika antalet ledamö­ ter. Med hänsyn till detta och till ovan nämnda huvudsakliga motiv till att välja en större sammansättning bör enligt vår mening det för­ hållandet att hovrätten utökat antalet ledamöter utöver de grundläg­ gande kraven på tre eller fyra, inte medföra att minimigränsen höjs. I sådant fall bör alltså domförheten, beroende på tingsrättens samman­ sättning, kvarstå även om en, två eller t.o.m. tre ledamöter faller ifrån sedan huvudförhandlingen påbörjats.s. 12

För brottmål gäller enligt andra stycket en annan huvudregel än den

1.som anges i första stycket. Hovrätten skall i brottmål normalt bestå av tre lagfarna domare och två nämndemän.43 Domförheten kvarstår även om en lagfaren domare en nämndeman får förhinder sedan huvudförhandlingen påbörjats. Lagtexten lämnar däremot inte ut­ rymme för att hovrätten är domför, om det inträffar förfall för en lagfaren domare och en nämndeman.s. 12

2.Hovrätten får inte utöka antalet ledamöter till fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän. I likhet med vad som anförts under första stycket är det i brottmål aktuellt med en större sammansättning främst i mål där huvudförhandlingen kan beräknas pågå under lång tid. Däremot kan en förstärkning av sakkunskapen inom rätten ske utan att antalet ledamöter utökas. En sådan förstärkning kan i stället åstadkommas genom tillämpning av antingen 2 kap. 4 a § eller 44 § hovrättsinstruktionen.s. 12

3.I motiven sägs att en förstärkning skall avse både juristsidan och lekmannainslaget.44 Bestämmelsens lydelse hindrar emellertid inte en selektiv förstärkning och vi har svårt att se ändamålsskäl till att hovrät­ ten skulle vara förhindrad att förstärka rätten med endast en lagfaren ledamot.s. 12

4.På motsvarande sätt som anges i kommentaren till första stycket anser vi att domförheten vid förfall skall bedömas utifrån det grund­ läggande kravet på att hovrätten skall bestå av minst fyra ledamöter, varav två lagfarna domare. Här kan visserligen, då hovrätten haft en större sammansättning än normalt, vid förfall för två lagfarna ledamö­ ter uppkomma den situationen att rätten består av två lagfarna domare och tre nämndemän. Detta strider mot den grundläggandes. 12

5.69s. 12

2:4

1.principen om förhållandet mellan lagfarna ledamöter och nämnde­s. 13

2.män i hovrätt. Inget bör i sådant fall hindra att en nämndeman avträ­s. 13

3.der, utan att det föreligger något egentligt förhinder. Under alla för­s. 13

4.hållanden framstår det som olyckligt om enbart det förhållandet atts. 13

5.antalet nämndemän överstiger antalet lagfarna ledamöter skulle med­s. 13

6.föra bristande domförhet. Att kanske i slutskedet av en förhandlings. 13

7.som sträckt sig över en lång tid tvingas avbryta handläggningen ochs. 13

8.börja om med ny huvudförhandling därför att rätten består av flers. 13

9.nämndemän än lagfarna domare står inte i rimligt förhållande tills. 13

10.domförhetsreglernas ändamål. I bötesmål, där det inte är fråga om företagsbot, är hovrätten dom­s. 13

11.för med tre lagfarna ledamöter utan nämnd, dvs. enligt förstas. 13

12.stycket.45 Bestämmelsen skall läsas på så sätt att avgörande för dom­s. 13

13.förheten är den påföljd som döms ut i målet. Det saknar sålunda bety­s. 13

14.delse om fängelse ingår i straffskalan för brottet. Likaså är det oväsent­s. 13

15.ligt om tingsrätten dömt till en svårare påföljd än böter. Påpekas börs. 13

16.att inget hindrar hovrätten från att döma med nämnd i bötesmål.s. 13

17.Enligt sista meningen kan hovrätten vidare välja sammansättnings. 13

18.med eller utan nämnd vid handläggning som inte sker vid huvudför-s. 13

19.handling. Detta gäller såväl beredningsåtgärder som avgörande av mål på handlingarna. I praktiken är det endast i sällsynta undantagsfalls. 13

20.som nämnd medverkar vid sådan handläggning.s. 13

Enligt tredje stycket skall frågor om prövningstillstånd behandlas av

1.hovrätten med tre lagfarna ledamöter. Enligt 23 § hovrättsinstruktio-s. 13

2.nen skall hovrättspresidenten, en hovrättslagman eller ett hovrättsråds. 13

3.tillika vice ordförande delta i rätten. Regeln gäller själva frågan oms. 13

4.prövningstillstånd och med detta sammanhängande spörsmål. Sålundas. 13

5.ansågs i rättsfallet NJA 1983 s. 508 frågan om hänvisning enligts. 13

6.10 kap. 20 § och hovrättens beslut att vägra prövningstillstånd i frågas. 13

7.om talan mot avvisningsbeslut ha så intimt samband att de borde prö­s. 13

8.vas i samma sammansättning.46 Däremot ansåg Högsta domstolen is. 13

9.rättsfallet NJA 1988 s. 268 vanliga domförhetsregler tillämpliga vids. 13

10.prövning av för sent inkommen besvärsinlaga mot beslut som medde­s. 13

11.lats i ett mål som handlagts enligt småmålslagen.s. 13

12.70s. 13

2:4

Fjärde stycket behandlar avskrivning av mål efter återkallelse eller på

1.grund av att överklagandet förfallit vid ett förberedande sammanträde enligt 50 kap. 10 § eller 51 kap. 10 §. Hovrätten är i sådant fall dom­ för med en lagfaren domare.s. 14

2.Avskrivningsbeslut kan innefatta ställningstagande till ersättningsyrkanden eller i andra frågor som sammanhänger med att domstolen skiljer målet från sig. Detta påverkar inte domförheten enligt föreva­ rande stycke. En omdebatterad47 fråga är förevarande styckes tillämp­ lighet i den situationen att käranden/klaganden återkallar inte endast överklagandet utan hela talan. Avskrivning på grund av en sådan åter­ kallelse skall förenas med ett undanröjande av tingsrättens dom, vilket kan anses tala för att första eller andra stycket bör tillämpas. Här skall emellertid märkas att en återkallelse som sker i hovrätten kan leda till ett undanröjande av tingsrättens dom endast om parterna är ense om det.48 Och föreligger det sådan enighet, kan hovrätten inte underlåta att besluta i enlighet med parternas överenskommelse, oberoende av om målet är dispositivt eller indispositivt. Det är enligt vår mening under sådana omständigheter svårt att se sakliga skäl till att begränsa domförheten enligt detta stycke till avskrivningsbeslut som endast avser talan i hovrätten. Råder tveksamhet angående parternas vilja eller avsikt med återkallelsen är hovrätten skyldig att utreda och klar­ lägga denna.s. 14

Av femte stycket framgår att beredningsåtgärder får utföras av en lag­

1.faren domare eller av en annan tjänsteman i hovrätten. Det senare för­ utsätter att åtgärderna inte är av sådant slag att de bör förbehållas lag­ farna domare och att tjänstemannen har tillräcklig kunskap och erfarenhet.s. 14

2.Vad som menas med beredningsåtgärder har diskuterats under 1 kap. 3 e §.s. 14

3.Närmare bestämmelser om endomarkompetensen vid berednings­ åtgärder återfinns i 15—18 §§ hovrättsinstruktionen. Det finns anled­ ning att uppehålla sig något vid dessa bestämmelser.s. 14

4.I 15 § hovrättsinstruktionen stadgas att rotelinnehavaren skall ansvara för beredningen av mål och ärenden på roteln. Huvudregeln är enligt 16 § samma instruktion att beredningsåtgärder skall vidtas av rotelinnehavaren ensam. Det är också rotelinnehavaren som skalls. 14

5.71s. 14

2:4

1.utöva rätten enligt förevarande paragrafs fjärde stycke att ensams. 15

2.besluta om avskrivning efter återkallelse. Om det finns särskilda skäl,s. 15

3.skall rotelinnehavaren till avdelningen hänskjuta en fråga som hans. 15

4.eller hon är behörig att pröva. Även om en rotelinnehavare alltid anses ha möjlighet att hänskjuta en fråga till avdelningen utgör kravet på särskilda skäl en markering om att det bör finnas någon konkret omständighet som föranleder atts. 15

5.beslutanderätten förs upp på avdelningen. Det bör inte förekomma atts. 15

6.frågor avgörs i kollegial sammansättning på grund av deras typiskas. 15

7.svårighetsgrad. I 16 § hovrättsinstruktionen görs uttryckliga undantags. 15

8.från rotelinnehavarens ensambehörighet. Andra frågor bör då intes. 15

9.generellt göras till föremål för avdelningsprövning. Utvecklingen is. 15

10.hovrätterna har under senare år gått allt mer mot att föra berednings­s. 15

11.åtgärder så långt ner som möjligt i organisationen.49 Den kollegialas. 15

12.sammansättningen skall i första hand användas för måls avgörande is. 15

13.sak och för andra beslut där ett tillräckligt säkerställande av kvalitets­s. 15

14.kraven förutsätter att flera domare deltar. Det bör också beaktas atts. 15

15.enskilda parter har intresse av att mål blir avgjorda i rimlig tid. Tidsas­s. 15

16.pekten får inte inkräkta på kvalitetsmålet, men talar för att bered­s. 15

17.ningsåtgärder vidtas av rotelinnehavaren ensam, så länge det inte i dets. 15

18.enskilda fallet finns särskilda skäl till annat. Endomarbehörigheten enligt 16 § hovrättsinstruktionen är begrän-s. 15

19.sad på visst i bestämmelsen angivet sätt. Det är inte självklart hurs. 15

20.några av undantagen skall tolkas. Detta är olyckligt eftersom bristande behörighet för rotelinnehavaren medför att det föreligger domvilla.s. 15

21.Mot denna bakgrund kan hävdas att förbuden bör tolkas extensivt,s. 15

22.dock med utgångspunkt från ändamålen bakom förbudsreglerna. Vis. 15

23.skall kort beröra tre av undantagen här.s. 15

24.Enligt 16 § 1 p. får rotelinnehavaren inte besluta om handräcknings. 15

25.i tvistemål eller användning av tvångsmedel i brottmål, när fråga oms. 15

26.detta väcks i hovrätten. Dessa åtgärder är av så ingripande art att des. 15

27.lämpligen bör beslutas av fullsutten rätt. Med handräckning i tviste­s. 15

28.mål avses åtgärder enligt 15 kap. Det kan diskuteras om lagtexten gers. 15

29.stöd för att rotelinnehavaren är obehörig att fatta interimistiska besluts. 15

30.om t.ex. vårdnad, umgänge och underhållsbidrag.50 Sådana beslut ärs. 15

31.emellertid till sin karaktär att likna vid beslut enligt 15 kap. 3 §. Des. 15

32.kräver dessutom regelmässigt så ingående överväganden i själva sakens. 15

33.72s. 15

2:4

1.att det faller sig naturligt att avgöra frågan på avdelningen. Det torde inte förekomma i praktiken att sådana beslut fattas av rotelinnehava­ ren ensam.s. 16

2.I 16 § 3 p. anges att rotelinnehavaren inte ensam får avvisa utred­ ning. Med utredning avses normalt inte omständigheter som part åbe­ ropar till stöd för sin talan. Det är emellertid svårt att se varför rotel­ innehavaren skulle vara förhindrad att ensam avvisa bevisning men inte rättsfakta. Ändamålsskälen bakom förbudet när det gäller utred­ ning gör sig gällande i lika hög grad i fråga om grunden för talan som i fråga om bevisning. Förbudet bör därför anses gälla även rättsfakta. Också frågan om avvisning av kvittningsyrkande som framställs först i hovrätten bör prövas på avdelningen. När det gäller att mota bort nya omständigheter och bevis i hovrätten innebär en tillämpning av 50 kap. 25 § visserligen formellt inte att omständigheten eller beviset avvisas, utan att det inte tillåts. Rättsverkan för parten är emellertid densamma, varför förbudet bör omfatta även denna situation. I fråga om vid tingsrätten åberopad bevisning har hovrätten att självständigt pröva formen för dess återupptagande i hovrätten.51 Att hovrätten i det sammanhanget avslår en parts begäran om omförhör är inte att jämställa med att utredning avvisas. En effektiv och rationell hand­ läggning synes också kräva att det ankommer på rotelinnehavaren ensam att i första hand besluta om formerna för återupptagning av bevisning, eventuellt efter samråd med den tilltänkta ordföranden.s. 16

3.Punkt 4 i 16 § avser avvisning av ombud, biträden eller försvarare. Avvisning grundas på ombudets osv. olämplighet,52 och innebär att parten, om han inte vill föra talan ensam, måste utse nytt ombud etc. Beslutet innebär dessutom en anmärkning mot ombudet osv. som kan få negativa verkningar för denne i övrigt. Från avvisning skall skiljas att part vill ha rättens tillstånd att byta försvarare eller rättshjälpsbiträde. Prövningen av en sådan begäran grundas på andra övervägan­ den än dem som aktualiseras vid avvisning. Att byte nekas får dess­ utom inte samma följder för part och försvarare/biträde. Enligt vår mening saknas därför skäl att på grund av förbudet i punkt 4 anse frå­ gan om byte undandragen rotelinnehavarens ensambehörighet.s. 16

4.De beredningsåtgärder som rotelinnehavaren får vidta ensam utförs i betydande utsträckning av hovrättsfiskaler, hovrättsfiskalsaspiranter och överrättsnotarier. Delegering sker med stöd av 17 § hovrättsin-s. 16

5.73s. 16

2:4 a

1.struktionen. 53 I brottmål där någon är frihetsberövad är delegerings. 17

2.utesluten. I övrigt får det göras en bedömning från fall till fall.s. 17

3.Utgångspunkten är att rotelinnehavaren skall ha kvar berednings-s. 17

4.ansvaret i mål eller ärenden som kräver särskild kunskap och erfaren­s. 17

5.het. Exempel på detta är mål av vidlyftig karaktär, där det krävs atts. 17

6.den som ansvarar för beredningen är särskilt observant på nya omstän­s. 17

7.digheter och bevis och där formerna för upptagning av tidigare åbero­s. 17

8.pad bevisning kräver särskilda överväganden. Ofta är det emellertids. 17

9.enbart enstaka frågor som kräver särskild kunskap och erfarenhet. Is. 17

10.sådant fall kan beredningsansvaret delegeras, och beredningsj uristens. 17

11.har då att anmäla frågan till rotelinnehavaren när den uppkommer.s. 17

12.Enligt 17 § kan delegering av beredningsansvaret också ske tills. 17

13.domstolssekreterare. Detta sker förhållandevis sällan. Däremot utfär­s. 17

14.das regelmässigt förordnanden enligt 18 § hovrättsinstruktionen tills. 17

15.domstolssekreterare att på eget ansvar utföra expeditioner och dylikt.s. 17

16.Det skall slutligen noteras att hovrättsinstruktionen saknar bestäm­s. 17

17.melser som tillåter en hovrättslagman att vidta beredningsåtgärder.s. 17

18.Lagmannen saknar rotel och har därmed inget beredningsansvar. Dets. 17

19.framstår emellertid för oss som självklart att en lagman, med rotel-s. 17

20.innehavarens samtycke, skall kunna fatta beslut på egen hand i bered-s. 17

21.ningstragor.s. 17

Av sjätte stycket följer att jävsbestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller även

1.för andra tjänstemän än domare, när de utför beredningsåtgärders. 17

2.enligt femte stycket.s. 17

3.Paragrafen infördes 1985, då förutvarande 4 a § blev 4 b §.s. 17

4.74s. 17

2:4 b

1.Bestämmelsen motsvarar i allt väsentligt 1 kap. 8 §. Skillnaden är att förevarande paragraf inte är begränsad till brottmål och att det i lag­ texten inte ställs upp något krav på att målet skall vara vidlyftigt eller annars särskilt krävande. Detta ger emellertid inte anledning att avvika från de rekommendationer om särskilda ledamöters medverkan som lämnats under 1 kap. 8 §. Uppmärksammas bör dock att hovrätt, till skillnad från tingsrätt, kan adjungera en ledamot med särskild sakkun­ skap med stöd av 44 § hovrättsinstruktionen. Medverkan av särskild ledamot kan ske såväl under målets förberedande som vid avgörandet.55s. 18

2.Beträffande frågan om vem som bör fatta beslut om expertmedver­ kan och formerna för detta kan hänvisas till vad som sagts under 1 kap. 8 §. Som angetts där kan vidare rätten förordna en ekonomisk expert och/eller en skatteexpert, men inte två experter av samma slag.s. 18

3.Det skall märkas att en utökning av rätten med en särskild ledamot sker utöver den utökning som kan ske med stöd av 4 §. Hovrätten kan alltså formellt bestå av högst sju ledamöter: fem ordinarie ledamöter samt två särskilda ledamöter.s. 18

4.Paragrafen innehåller till skillnad från 1 kap. 8 § inte någon särbe­ stämmelse om domförhet vid förfall. Här gör sig emellertid samma hänsyn gällande som anförts under 1 kap. 8 § samt 2 kap. 4 §. Utgångspunkten är därmed att minimikraven om lägst två eller tre lagfarna ledamöter i tvistemål samt lägst fyra ledamöter, varav två lag­ farna, i brottmål skall vara ledande. En särskild ledamot kan dock inte ersätta en ordinarie ledamot, varken lagfaren eller nämndeman. Det betyder att rätten är domför om en ordinarie ledamot och/eller en eller två expertledamöter får förhinder, men saknar domförhet om det inträffar förfall för två ordinarie ledamöter, även om rätten på grund av expertmedverkan ändå består av lägsta antalet föreskrivna ledamö­ ter. Bestämmelsen infördes 1976 som 4 a § och blev 4 b § 1985.s. 18

5.75s. 18

2:5

Angående första stycket finns föreskrifter i förordningen (1983:382)

1.om antalet nämndemän i de allmänna domstolarna och de allmännas. 19

2.förvaltningsdomstolarna. Av dessa framgår att det är hovrätten självs. 19

3.som bestämmer antalet nämndemän.s. 19

4.Enligt 4 a § hovrättsinstruktionen skall hovrätten, efter samråd meds. 19

5.Domstolsverket, svara för att de nämndemän som har utsetts för tion tjänstgöring i domstolen ges introduktionsutbildning och regelbun­s. 19

6.den information.s. 19

När det gäller andra stycket bör uppmärksammas 25 § lagen med sär-

1.skilda bestämmelser om unga lagöverträdare som anger att i mål mot den som inte fyllt tjugoett år skall, om det inte möter hinder, anlitass. 19

2.nämndemän som särskilt har utsetts att tjänstgöra i sådana mål. Is. 19

3.övrigt kan hänvisas till kommentaren till 1 kap. 4 § andra stycket.s. 19

Av första stycket framgår att hovrätten skall hålla sammanträden på

1.den ort där den har sitt säte. Detta är huvudprincipen även för hovrät-s. 19

2.ter vars domkretsar är mycket vidsträckta. Parter som överklagar måls. 19

3.från tingsrätter har därför att räkna med att målet kan komma atts. 19

4.avgöras på hovrättsorten.s. 19

Enligt andra stycket får hovrätten välja annan sammanträdesort än

1.den där domstolen har sitt säte, om det finns skäl till det. I hovrättens arbetsordning kan finnas angett att huvudförhandling i mål som över­s. 19

2.klagas från ett visst område skall hållas där. Annars får valet av ort skes. 19

3.med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. I vissa fall krä­s. 19

4.ver t.ex. syn att sammanträdet hålls utanför sätesorten. I övrigt får dets. 19

5.bli fråga om en avvägning mellan å ena sidan parternas, vittnens ochs. 19

6.andras intressen att slippa resa till hovrättsorten och å andra sidan des. 19

7.verkningar som handläggningen på annan ort får för hovrättens arbetes. 19

8.i övrigt. Det får anses vila på rotelinnehavaren att i första hand bevaka oms. 19

9.det kan bli aktuellt att sätta ut ett mål till förhandling på annan ort äns. 19

10.sätesorten. Ytterst torde beslutanderätten tillkomma ordföranden pås. 19

11.avdelningen. Hovrättens beslut går inte att överklaga.s. 19

12.76s. 19

2:6-7

Som framgår av tredje stycket bestämmer hovrätten själv i vilken

1.omfattning sammanträden skall hållas. Fasta sammanträdesdagar bestäms inom varje avdelning.s. 20

2.Även om det i hovrättsinstruktionen saknas bestämmelser om uppropslistor motsvarande dem i 25 § tingsrättsinstruktionen upprättas i hovrätten för varje dag då det hålls sammanträde en förteckning över de mål och ärenden som har satts ut till förhandling. På uppropslistan anges för varje mål och ärende eller grupp av mål eller ärenden när för­ handlingen beräknas börja. Vanligen anges också vilka ledamöter som sitter i rätten. Under rättegångsdagen hålls uppropslistan tillgänglig på rättens kansli och anslås i anslutning till den lokal där rätten samman­ träder. Beträffande andra stycket kan hänvisas till förordningen (1992:128) om hovrätternas domkretsar.s. 20

3.77s. 20

kap. Om högsta domstolen

1.I kapitlet framhålls inledningsvis Högsta domstolens ställning soms. 3

2.överinstans till hovrätten. Vidare sägs att Högsta domstolen har atts. 3

3.överpröva beslut av advokatsamfundets organ. Högsta domstolen ärs. 3

4.dessutom första instans i vissa fall då talan väcks mot särskilt utpekades. 3

5.befattningshavare eller då det är föreskrivet i lag. Kapitlet innehållers. 3

6.även bestämmelser om Högsta domstolens organisation och ledamö­s. 3

7.ter. Av särskild vikt är bestämmelser om domförhet och om i vilka falls. 3

8.domstolen skall sammanträda i plenum.s. 3

9.Till kapitlet är knuten en förordning (1996:377) med instruktions. 3

10.för Högsta domstolen. Instruktionen berörs kortfattat nedan.s. 3

11.Högsta domstolen är sedan 1971 i stort sett en renodlad prejudikat­s. 3

12.instans. Detta framgår av de regler om prövningstillstånd som enligts. 3

13.54 kap. 9-17 §§ gäller för att ett överklagat avgörande skall tas upps. 3

14.och prövas av Högsta domstolen.1s. 3

15.Begränsningen av Högsta domstolens funktion till att i huvudsaks. 3

16.utgöra en prejudikatdispens innebär inte några begränsningar i rättens. 3

17.att överklaga en hovrätts avgöranden. Tvärtom är det endast undan­s. 3

18.tagsvis som hovrättens domar och slutliga beslut inte går att överklaga.s. 3

19.Detta medför att Högsta domstolen har att hantera ett stort antal måls. 3

20.som saknar prejudikatintresse. Dessa mål utgör antalsmässigt en klars. 3

21.majoritet.2 Överklagandet fungerar då endast som en fördröjning avs. 3

22.den slutliga verkställigheten av hovrättens avgörande. Det är för dens. 3

23.enskildes rättssäkerhet därför av särskild vikt att Högsta domstolenss. 3

24.organisation är utformad för en snabb handläggning av sådana mål.s. 3

25.Samma ändamål måste också avspegla sig i domförhetsreglerna.s. 3

26.78s. 3

3:1

1.Givetvis skall även i prejudikatmålen strävan vara att åstadkomma ett avgörande snabbt och billigt. För att Högsta domstolen skall kunna fullgöra sin prejudikatfunktion måste det emellertid ibland ges avkall på dessa krav, t.ex. när en fråga är av sådan karaktär att den bör avgö­ ras av domstolen i plenum.s. 4

2.Högsta domstolens egenskap av högsta instans kräver att det ställs särskilt höga krav på dess ledamöter. Av denna anledning stadgas också i 11 kap. 1 § RF att endast den som är eller har varit justitieråd får tjänstgöra som ledamot. Denna begränsning ger speciella förutsätt­ ningar för bedömning av t.ex. jävsfrågor.s. 4

3.De avgöranden som enligt Högsta domstolen har prejudikatvärde publiceras i Nytt juridiskt arkiv del I (NJA). Underinstanserna är for­ mellt inte bundna av Högsta domstolens avgöranden, men det ligger i sakens natur att en lägre instans inte utan tungt vägande skäl bör avvika från den praxis som Högsta domstolen lagt fast? Paragrafens sakliga innehåll återfanns före 1974 i 2 § första stycket. Att Högsta domstolen är högsta instans bland allmänna domstolar slås fast i 11 kap. 1 § RF. Härav följer att, som anges i förevarande para­ graf, Högsta domstolen är överrätt i förhållande till hovrätterna. Detta gäller även i fall då hovrätten — Svea hovrätt - är Miljööverdomstol.4s. 4

4.Högsta domstolen skall även handlägga mål och ärenden angående särskilda rättsmedel, om det avgörande som attackeras har meddelats av hovrätten.5s. 4

5.I särskilda fall kan enligt 56 kap. 13 § frågor föras direkt från tings­ rätt till Högsta domstolen för att sedan tas upp för slutligt avgörande i tingsrätten, den s.k. prejudikathissen.s. 4

6.Administrativa beslut som fattas av Högsta domstolen kan överkla­ gas hos regeringen eller Domstolsverket, enligt vad som närmare fram­ går av 34 § instruktionen för Högsta domstolen.s. 4

7.79s. 4

3:2-3

1.Paragrafen innehåller endast en hänvisning till 8 kap. 8 § och saknars. 5

2.självständig betydelse.s. 5

Enligt första stycket skall talan om ansvar eller enskilt anspråk på

1.grund av brott i vissa fall väckas direkt i Högsta domstolen. Så är fal­s. 5

2.let, om talan grundas på gärning som begåtts i utövningen av tjänstens. 5

3.eller uppdraget av särskilt utpekade befattningshavare. Bestämmelsens. 5

4.är tvingande och obligatorisk, vilket innebär att en sådan talan soms. 5

5.väcks vid lägre domstol skall avvisas. I vilken mån rekvisiten enligts. 5

6.paragrafen är uppfyllda får bedömas med utgångspunkt från åklaga­s. 5

7.rens eller kärandens gärningspåstående.6s. 5

8.Rekvisitet ”utövning av tjänsten eller uppdraget” har en direkt mot svarighet i 2 kap. 2 §, varfö r de t kan hänvisas t ill kom men tare n till dets. 5

9.lagrummet.s. 5

10.Beträffande de särskilt utpekade befattningshavarna kan nämnas att forumbestämmelsen såvitt gäller statsråd, justitieråd och regeringsråds. 5

11.endast återger vad som sägs i 12 kap. 3 och 8 §§ RF.s. 5

12.Med Riksåklagaren avses även vice Riksåklagaren.7s. 5

13.Hovrättsdomare omfattar även fastighetsråd och särskilda ledamö­s. 5

14.ter enligt 2 kap. 4 a § eller 44 § hovrättsinstruktionen. Paragrafen ärs. 5

15.80 vidare tillämplig när Svea hovrätt dömer i egenskap av Miljööverdomstol. Det innebär att miljöråd inbegrips i begreppet hovrättsdomare. Också icke-ordinarie domare är hovrättsdomare enligt föreva­ rande bestämmelse, när de tjänstgör som adjungerade ledamöter i hovrätten, däremot inte när de tjänstgör vid tingsrätt. Delegation av beredningsansvaret enligt 2 kap. 4 § femte stycket och 17 § hovrätts­ instruktionen innebär inte att fiskaler, aspiranter, notarier eller andra är att anse som hovrättsdomare.8s. 5

16.Det bör noteras att talan mot kammarrättsdomare skall väckas vid allmän underrätt. Detsamma gäller talan mot ledamot i Arbetsdom­ stolen.s. 6

Andra stycket första meningen motsvarar till innehållet 12 kap. 8 §

1.andra stycket RF.9s. 6

2.Det finns få lagregler utanför rättegångsbalken som anger Högsta domstolen som första instans. En sådan bestämmelse är dock 3 kap. 10 § SL. Det bör vidare uppmärksammas att Högsta domstolen på grund av forumreglerna i 10 kap. 13 § och 19 kap. 3-6 §§ som första instans kan komma att handlägga mål, som normalt skall väckas vid en lägre instans.s. 6

3.81s. 6

4.Fram till 1972 fanns bestämmelser om Högsta domstolens organisa­s. 7

5.tion i lagen (1946:879) om Högsta domstolens sammansättning ochs. 7

6.tjänstgöring. I samband med att bestämmelserna infogades i föreva­s. 7

7.rande paragraf fördes stora delar av förutvarande 4 § över till 5 §.s. 7

Enligt första stycket skall det i Högsta domstolen finnas lägst sexton

1.justitieråd. Om det behövs, får antalet vara högre. Det är regeringens. 7

2.som utnämner justitieråden,10 och därmed slutligt avgör behovet avs. 7

3.fler justitieråd än sexton. Ett tidigare krav på särskilda skäl för atts. 7

4.utöka antalet justitieråd utöver minimigränsen togs bort 1994.s. 7

5.Justitieråden skall vara lagfarna. Vad som menas med det framgår avs. 7

6.4 kap. 1 §. Första stycket stadgar förbud för justitieråd att inneha eller utövas. 7

7.något annat ämbete. Utanför förbudet faller olika former av bisyss­s. 7

8.lor.11 Det är sålunda vanligt att justitieråd anlitas som skiljedomare.12s. 7

9.Förutom justitieråd finns i Högsta domstolen revisionssekreterares. 7

10.och andra anställda. Vid domstolen finns ett kansli, som leds av en kanslichef.13 Beslut om anställning av revisionssekreterare, kanslichef och andra fattas av domstolen.14 Det kan nämnas att enligt lag (1979:368) om Lagrådet kan upp tills. 7

11.sammanlagt nio justitieråd och regeringsråd tjänstgöra i Lagrådet.s. 7

12.Tjänstgöringsperioden är två år.s. 7

Av andra stycket framgår att ett av justitieråden skall vara ordförande i

1.Högsta domstolen och att det är regeringen som fattar beslut om vem.s. 7

2.Ordföranden är administrativ chef för domstolen.15s. 7

Att Högsta domstolen skall vara delad i avdelningar sägs i tredje

stycket. I motsats till hovrätterna måste Högsta domstolen bestå av

1.minst två avdelningar. Domstolen bestämmer dock själv om det skalls. 7

2.finnas ytterligare avdelningar därutöver.16s. 7

3.82s. 7

3:5

1.Avdelningarna har lika behörighet att ta upp mål, som Högsta domstolen handlägger. Mål lottas på rotlar, som innehas av revisionssekreterare.17 Vissa rotlar är specialrotlar för t.ex. miljömål, fastighetsbildningsmål eller sjörättsmål. Rotlarna fördelas på avdelningarna enligt domstolens bestämmande.18 I praktiken kan därmed vissa typer av mål komma att handläggas på endast en avdelning.s. 8

När det gäller ordförandeskap på avdelning följer av fjärde stycket att

1.Högsta domstolens ordförande förestår en avdelning och att ordförande på annan avdelning förordnas av regeringen. Det ligger på ord­ föranden att leda arbetet på avdelningen.19s. 8

Enligt femte stycket indelas justitieråden till tjänstgöring på avdel-

1.ningarna för vissa tidsperioder enligt de grunder som Högsta domstolen beslutar. Av 18 § instruktionen för Högsta domstolen framgår att beslut om riktlinjer för tjänstgöringen skall fattas i plenum.s. 8

Sjätte stycket behandlar frågan om ersättare för justitieråd, som inte

1.kan tjänstgöra på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet. Det skall vara frågan om ett akut behov av ersättare, föranlett av en oplanerad ledighet. Med sjukdom jämförlig omständighet är exempelvis tillfällig föräldraledighet. Enligt ett uttalande i motiven bör det endast undantagsvis förekomma att ersättare förordnas för längre tid än fjorton dagar.20s. 8

2.Som ersättare kan endast förordnas före detta justitieråd, som avgått med ålderspension, däremot inte den som dessförinnan avgått på egen begäran.21 Ersättare förordnas av Högsta domstolen.22s. 8

3.83s. 8

3:5

1.Motsvarigheten till stycke ett, två och tre återfanns före 1972 i 4 §.s. 9

2.Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande av mål eller frå­s. 9

3.gor till avgörande i plenum eller med stor sammansättning (nio justi-s. 9

4.tieråd). 5 Bestämmelserna tillämpas sällan; under efterkrigstiden hars. 9

5.det skett i endast 14 fall. Avgöranden som meddelats med stöd avs. 9

6.paragrafen skall antecknas i Högsta domstolens minnesbok.s. 9

7.Lagrummet är tillämpligt också i specialmål, t.ex. i mål överklagades. 9

8.från Miljööverdomstolen eller i mål rörande användning av extraordi­s. 9

9.nära rättsmedel på avgöranden från Arbetsdomstolen eller Marknads­s. 9

10.domstolen. Aven om möjligheten att hanskjuta malet eller rragan tills. 9

11.domstolen med stor sammansättning enligt lagtexten är fakultativ,s. 9

12.synes den inom Högsta domstolen uppfattas som i princip obligato­s. 9

13.risk.25s. 9

I första stycket anges förutsättningarna för att hänskjuta ett mål eller

1.en fråga till avgörande i plenum eller med nio ledamöter.s. 9

2.84s. 9

3:5

1.Som ett första alternativ sägs att en avdelning vid överläggning till dom eller beslut finner att den mening som fått majoritet avviker från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som tidigare antagits av domstolen, Det kan diskuteras vad som ryms inom begreppet rättsgrundsats. Vi menar dock att det inte bör vara något hinder för Högsta domstolen att tillämpa paragrafen också i fråga om t.ex. uttalanden i bevisvärdermgsfragor.s. 10

2.Det är inte alltid enkelt att finna prejudikat, särskilt om de härrör från längre tid tillbaka. Likaså kan det vara svårt att konstatera om ett mål eller en fråga har sådana likheter med ett äldre prejudikat att en ny mening verkligen står i strid med en tidigare antagen rättsgrundsats eller lagtolkning. 7 Även om man därför inte kan utesluta att det sker avvikelser från tidigare praxis genom avgöranden som träffas på avdel­ ning, torde detta vara tämligen sällsynt.s. 10

3.Det andra alternativet är att det i annat fall än som sägs i första meningen är av särskild betydelse för rättstillämpningen att ett mål eller viss fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter. Bestämmelsen bör enligt motiven främst komma till användning vid bedömning av rättsligt kontroversiella frågor av stor betydelse för det praktiska rättslivet, vilket kan vara fallet t.ex. vid ny lagstiftning på ett centralt rättsområde.28 Möjligheten till hänskjutande på denna grund, som infördes 1972, har hittills använts i endast tva fall.s. 10

4.Att det är möjligt att välja mellan plenum eller sammansättning med nio ledamöter kan förklaras med att ett avgörande i vilket samtliga justitieråd skall delta är både omständligt och tidskrävande att få till stånd. Alternativet med nio ledamöter möjliggör en betydligt enk­ lare och snabbare handläggning. Emellertid har i sådant fall en mino­ ritet om tre ledamöter rätt att hänskjuta målet eller frågan till plenum. Om så sker, har omvägen över en sammansättning med nio ledamöter endast ytterligare fördröjt och försvårat handläggningen. Att välja alternativet med nio ledamöter bör därför, som Welamson30 framhål­ ler, främst komma i fråga om det redan på förhand står klart att en brytning med ett äldre prejudikat är påkallad och det kan antas att etts. 10

5.85s. 10

3:5

1.avgörande i plenum skulle bli i det närmaste enhälligt. I motiven31s. 11

2.sägs också att den ”mindre” sammansättningen inte bör användas is. 11

3.mer komplicerade eller kontroversiella fall. Plenum bör dessutom,s. 11

4.enligt samma motivuttalande, väljas om det äldre prejudikatet till­s. 11

5.kommit med större sammansättning än den på avdelning normala.s. 11

6.Enligt lagtexten är det avdelningen som bestämmer om målet eller frågan skall hänskjutas till avgörande av domstolen i plenum eller meds. 11

7.nio ledamöter. Med avdelning menas i det sammanhanget den sam­s. 11

8.mansättning Högsta domstolen har i det ifrågavarande målet. Oms. 11

9.oenighet i sakfrågan föreligger, kan det rimligen inte vila endast pås. 11

10.dem som vill avvika från äldre praxis att bestämma om ett hänskju-s. 11

11.tande bör ske eller inte. Vi instämmer därför i Welamsons uppfattnings. 11

12.att frågan, om det råder delade meningar i denna del, bör uppställass. 11

13.till särskild omröstning.32s. 11

14.Ibland kan det föreligga flera äldre prejudikat med sinsemellan stridiga meningar angående samma rättsgrundsats eller lagtolkning. Enligts. 11

andra stycket skall i sådant fall frågan om hänskjutande enligt första

1.stycket bedömas mot bakgrund av det senast meddelade prejudikatet.s. 11

2.Motsatsvis får anses framgå att det inte är möjligt att hänskjuta målets. 11

3.eller en fråga till plenum, om avdelningen avser att följa utgången i dets. 11

4.senaste avgörandet. Detta framstår som mindre lyckat i de situationers. 11

5.båda tidigare avgöranden ligger långt tillbaka i tiden och på grund avs. 11

6.detta har ett lägre prejudikatvärdet.s. 11

7.Av den i detta stycke fastlagda principen får också anses följa atts. 11

8.rättstillämpningen vid tingsrätter och hovrätter bör ske med utgångs­s. 11

9.punkt från det yngsta prejudikatet.s. 11

I tredje stycket görs undantag från bestämmelserna i första stycket i

1.s.k. förtursmål. Det gäller mål mot den som är häktad eller soms. 11

2.annars enligt särskilda föreskrifter kräver ett skyndsamt avgörande.s. 11

3.Enligt vår mening bör det vara fråga om en särskild föreskrift i lag ellers. 11

4.förordning. Det bör alltså inte vara tillräckligt att det i Högsta dom­s. 11

5.stolens arbetsordning är inskrivet att en viss måltyp skall handläggass. 11

6.skyndsamt.s. 11

7.Undantaget i detta stycke förutsätter att målet inte utan menlig tidsutdräkt kan avgöras i plenum eller med nio ledamöter. Vad soms. 11

8.utgör menlig tidsutdräkt får avgöras från fall till fall. Det kan knappasts. 11

9.86s. 11

3:6

1.komma i fråga att mer än marginellt utsträcka den tid som en person är frihetsberövad för att göra det möjligt att avgöra en prejudikatfråga med stor sammansättning.s. 12

Fjärde stycket föreskriver att samtliga justitieråd skall delta vid avgö-

1.rande i plenum. Bestämmelsen är tvingande. Även justitieråd som tjänstgör i Lagrådet är skyldiga att delta. Endast laga hinder är giltig ursäkt för någons frånvaro. På samma sätt som vi förespråkat beträf­ fande domförhet vid förfall för en ledamot vid tingsrätten och i hov­ rätten33 anser vi att laga hinder bör föreligga så snart ett justitieråd anmäler sig förhindrad att medverka. Att det frånvarande justitierådets skäl inte visar sig uppfylla kravet för laga förfall i 32 kap. 8 § bör inte medföra att domstolen haft bristande domförhet.s. 12

2.När domstolen dömer med nio ledamöter avgörs sammansättningen genom lottning." ters. 12

3.87s. 12

4.Bestämmelser om Högsta domstolens domförhet fanns före 1972s. 6

5.huvudsakligen införda i lagen (1946:879) om Högsta domstolenss. 6

6.sammansättning och tjänstgöring.s. 6

Huvudregeln om Högsta domstolens sammansättning är enligt första

1.stycket att domstolen skall bestå av lägst fem och högst sju justitieråd.s. 6

2.Bestämmelsen, och de undantag som anges i de följande styckena, ärs. 6

3.tillämplig också i ärenden.s. 6

Enligt andra stycket är Högsta domstolen vid prövning av vissa frågor

1.domför med tre ledamöter, om prövningen är av enkel beskaffenhet.s. 6

2.Regeln är fakultativ; domstolen kan välja sammansättning alltifrån tre till sju ledamöter. I vilken mån en prövning kan anses vara av enkels. 6

3.beskaffenhet får avgöras från fall till fall i enlighet med de riktlinjers. 6

4.som dragits upp inom domstolen och som framgår av dess arbetsord­s. 6

5.ning.35s. 6

6.Dom för hetsregeln är till en början tillämplig på frågor om häktnings. 6

7.och reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra stycket tredje meningen,s. 6

8.dvs. angående ändring av hovrättens beslut utan att motparten hörs.s. 6

9.Det kan gälla såväl att häva ett beslut om tvångsmedel som att för­s. 6

10.ordna om häktning eller reseförbud. Av hänvisningen till 55 kap. 8 §s. 6

11.andra stycket följer att domförhetsregeln gäller endast en interimistisks. 6

12.prövning, som en förberedande åtgärd till det slutliga avgörandet. De övriga frågor bestämmelsen är tillämplig på rör extraordinära rättsmedel: resning, återställande av försutten tid och klagan övers. 6

13.domvilla. Högsta domstolen kan i dessa fall bestå av tre ledamöters. 6

14.oberoende av vilken typ av beslut - avvisning, avskrivning, bifall ellers. 6

15.ogillande — som prövningen utmynnar i. Enligt motivuttalanden36s. 6

16.bör den större sammansättningen enligt första stycket användas om ens. 6

17.resningsfråga är invecklad eller när den har principiell räckvidd. Trotss. 6

18.styckets karaktär av undantag från domförhetsregeln i första styckets. 6

19.88 kan därför sägas att lagstiftarens avsikt varit att tre ledamöter skall vara den normala sammansättningen vid prövning av talan med stöd av särskilda rättsmedel. Så torde också vara fallet i praktiken.s. 6

Tredje stycket reglerar det fallet att en sökande inger en ny resningsan-

1.sökan mot ett avgörande, beträffande vilket samma sökande tidigare utan framgång ansökt om resning, utan att anföra något nytt av bety­ delse för prövningen av ansökningen. Högsta domstolen får i sådant fall avslå eller avvisa ansökningen med en ledamot.s. 7

2.Det skall märkas att domförhetsregeln förutsätter att den tidigare ansökningen lämnats utan bifall, dvs. prövats i sak. Har däremot ansökningen avvisats eller avskrivits måste den nya ansökningen behandlas i sammansättning enligt första eller andra stycket.s. 7

Frågor om prövningstillstånd skall enligt fjärde stycket avgöras av

1.lägst en och högst tre ledamöter. Före 1989 krävdes att frågan var av enkel beskaffenhet för ensamdomares behörighet. Numera är endomarprövningen huvudregel. Någon vägledning i lagtexten för i vilka fall flera justitieråd bör medverka finns inte.37 Som Welamson framhål­ ler38 bör sammansättningen avgöras utifrån tillståndsfrågans svårig­ hetsgrad och inte beroende på hur komplicerat eller allvarligt målet är i sak. Utvecklingen synes också ha gått mot att endast komplicerade tillståndsfrågor avgörs med tre ledamöter.39 Åberopar part grund för extraordinär dispens, bör tillståndsfrågan handläggas med stor sam­ mansättning, om det inte genast framgår att påståendet är oriktigt.40 Härigenom nås praktisk överensstämmelse med domförhetsregeln i andra stycket.s. 7

2.Domförhetsregeln i detta stycke innebär att Högsta domstolen kan bestå av två ledamöter. Så torde dock aldrig ske.41 Skulle mot förmo­ dan två domare sitta i rätten, bör i omröstningshänseende ordföran­ den ha utslagsröst.42s. 7

3.Tredje meningen i förevarande stycke innehåller en särskild sammansättningsregel. Enligt 54 kap. 11 § första stycket har Högsta dom­ stolen möjlighet att begränsa ett prövningstillstånd till en viss prejudi-s. 7

4.89s. 7

5.katfråga eller en viss del av målet. Frågan om prövningstillstånds. 8

6.rörande målet i övrigt kan i sådant fall enligt samma lagrums andras. 8

7.stycke förklaras vilande helt eller delvis. En sålunda vilandeförklarads. 8

8.fråga om prövningstillstånd skall avgöras av samma ledamöter soms. 8

9.prövar målet. Denna bestämmelse är obligatorisk och tvingande.s. 8

10.Under beredningen och i samband med att frågan om prövnings­s. 8

11.tillstånd avgörs kan Högsta domstolen ha att fatta beslut i olika avse­s. 8

12.enden. Det kan gälla byte av försvarare, rättshjälp, införskaffande avs. 8

13.utredning, skriftväxling, fördelning av rättegångskostnader eller sekre­s. 8

14.tess.43 Att ett justitieråd utses till referent i ett mål innan frågan oms. 8

15.prövningstillstånd avgjorts inträffar förhållandevis sällan.44 De allras. 8

16.flesta beslut under målets beredning fattas därför av revisionssekretera­s. 8

17.ren. Denne kan dock inte avvisa utredning, besluta om syn, avslås. 8

18.begäran om offentlig försvarare eller vidta vissa andra i 9 § instruktio­s. 8

19.nen för Högsta domstolen angivna åtgärder. I dessa fall får ett justitie­s. 8

20.råd inträda som referent och fatta beslut. Uppkommer sådana frågors. 8

21.innan domstolen beslutat angående prövningstillstånd bör frågan, oms. 8

22.den kräver ett särskilt beslut, prövas i samband med och i den sam­s. 8

23.mansättning som gäller för prövningstillstånd.45s. 8

Enligt femte stycket är Högsta domstolen utöver vad som följer av

1.föregående stycken domför med en ledamot i fem särskilt uppräknades. 8

2.situationer.s. 8

3.Det första fallet gäller avskrivning av mål efter återkallelse eller efters. 8

4.det att ett överklagande har förfallit. En motsvarande bestämmelse förs. 8

5.hovrätten finns intagen i 2 kap. 4 § fjärde stycket. Som angetts unders. 8

6.det lagrummet menar vi att behörigheten att avskriva mål med ens. 8

7.domare gäller även när part återkallar hela sin talan. Inget hindrars. 8

8.dock att domstolen, om det finns skäl till det, avskriver målet i sam­s. 8

9.mansättning med flera ledamöter.s. 8

10.Den andra uppräknade situationen avser avvisning av ett överkla­s. 8

11.gande hos Högsta domstolen. Bestämmelsen avser tillämpning avs. 8

12.55 kap. 5 eller 6 § respektive 56 kap. 5 eller 6 §. Däremot ger domför­s. 8

13.hetsregeln inte behörighet för ensamdomare att pröva hovrättenss. 8

14.beslut att avvisa parts talan eller överklagande.46s. 8

15.90s. 8

3:7

1.Som en tredje fråga där ensamdomare är behörig nämns i lagtexten frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §. Med hänsyn till de verkningar överflyttandet av ett mål från en tingsrätt till en annan kan få för en part, bör enligt vår mening flerdomaralternativet väljas, om det är oklart huruvida kumulation skall ske eller inte.s. 9

2.En fjärde fråga där femte stycket är tillämpligt gäller överklagande av hovrätts avvisningsbeslut, som avses i 54 kap. 17 §. Det är här frå­ gan om att hovrätten avvisat en missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning eller återupptagande eller ett överklagande av hovrätts dom eller beslut. Hovrättens prövning har i sådant fall inskränkt sig till ett konstaterande av att talan fullföljts för sent. Det finns då endast undantagsvis skäl att belasta Högsta domstolen genom att kräva flerdomarsits. Ett exempel på ett sådant undantag är att det krävs ett mer principiellt ställningstagande till när en handling skall anses inkom­ men till rätten. Som anförs i motiven47 kan dessutom ett överklagande i nu angivna situationer ibland innefatta en begäran om återställande av försutten tid. I så fall bör frågan prövas av tre ledamöter, i enlighet med domförhetsregeln i andra stycket.s. 9

3.Den femte och sist uppräknade frågan hänvisar till 55 kap. 8 § andra stycket första och andra meningarna. Enligt dessa meningar får Högsta domstolen omedelbart bevilja en åtgärd enligt 15 eller 26­ 28 kap., om hovrätten avslagit en begäran eller upphävt ett beslut om sådan åtgärd. Har hovrätten beviljat en sådan åtgärd eller får en dom på grund av hovrätts eller tingsrätts beslut verkställas omedelbart, får Högsta domstolen omedelbart besluta om inhibition. Frågornas bråds­ kande karaktär motiverar att beslut fattas av ett justitieråd. Många gånger finns det anledning att ta ställning till interimistiska beslut i samband med att frågan om prövningstillstånd avgörs. Sammansätt­ ningen bör då avgöras med utgångspunkt från domförhetsregeln i fjärde stycket.s. 9

4.91s. 9

3:8

1.Paragrafen infördes 1972, sedan en tidigare 7 § upphävts genom lags. 10

2.1971:218.s. 10

3.Syftet med bestämmelsen är att hindra att justitieråd prövar frågor oms. 10

4.resning och domvilla beträffande avgöranden som han eller hon självs. 10

5.deltagit i. Sammansättningen far i sådant fall bestämmas utan avse­s. 10

6.ende på indelningen av justitieråden på avdelningar. Endast om dets. 10

7.inte finns andra justitieråd att tillgå, får det i domstolen ingå ledamö­s. 10

8.ter, som deltagit i det tidigare avgörandet.s. 10

9.Även om lagtexten bara nämner mål, är paragrafen tillämplig ocksås. 10

10.när det angripna avgörandet meddelats i ett ärende. De principer soms. 10

11.paragrafen ger uttryck för bör dessutom gälla då domstolen handläg­s. 10

12.ger en ny resningsansökan.48 Den eller de som tidigare avslagit en res-s. 10

13.ningsansökan bör rimligen inte på nytt pröva samma fråga.s. 10

14.Om beredning och föredragning av mål (och ärenden) i Högsta dom­s. 10

15.stolen finns utförliga bestämmelser i instruktionen för Högsta dom­s. 10

16.stolen och i domstolens arbetsordning. Förr sköttes beredning ochs. 10

17.föredragning av ett i praktiken självständigt ämbetsverk, Nedre justi-s. 10

18.tierevisionen. Detta avskaffades 1972 och verksamheten inordnadess. 10

19.som ett kansli i domstolen.s. 10

20.Beredning och föredragning sköts av revisionssekreterare, som ocksås. 10

21.i övrigt biträder med handläggningen av målen.49 Högsta domstolens. 10

22.beslutar om riktlinjer för beredningen. Det vilar på kanslichefen att ses. 10

23.till att riktlinjerna följs. Det förekommer, om än inte ofta, att domsto­s. 10

24.len beslutar att beredningen av ett mål skall ledas av ett justitieråd.50s. 10

25.92s. 10

kap. Om domare

1.Kapitlet innehåller regler om vilka kvalifikationer en lagfaren domaren måste ha och om utnämning av domare i tingsrätt, hovrätt och Hög­ sta domstolen. Vidare ges bestämmelser om utseende av nämndemän och om deras tjänstgöring. Likaså anges hur ekonomiska experter utses. Om domared stadgas i en paragraf. I kapitlets tre avslutande lag­ rum behandlas jävsfrågor.s. 4

2.Bestämmelserna om krav på domares kvalifikationer och hur de skall utnämnas skall ses i förhållande till framför allt domarnas konsti­ tutionella särställning. Särskilt gäller detta bestämmelsen i 11 kap. 5 § RF som starkt begränsar möjligheterna att skilja en ordinarie domare från tjänsten eller att avstänga eller förflytta den som innehar en sådan domartjänst. Dessa för domstolarnas självständighet och ytterst med­ borgarnas rättssäkerhet nödvändiga begränsningar måste balanseras med regler som skapar bästa möjliga garantier för att den som utses till ordinarie domare uppfyller högt ställda krav och att utnämningar beslutas utan ovidkommande hänsyn. I förevarande kapitel återfinns regler med detta syfte.s. 4

3.Också nämndemän spelar en viktig roll för rättskipningen, särskilt vid tingsrätterna där nämndemän i brottmål och vissa familjemål utgör tre fjärdedelar av rätten. I Sverige har det av tradition överlåtits på politiska församlingar att utse nämndemän. Metoden samman­ hänger med synen på nämndemännen som allmänhetens kontrollan­ ter av domstolarna och i viss mån som representanter för det allmänna rättsmedvetandet. Det är mot denna bakgrund man bör läsa rätte­ gångsbalkens regler om val av nämndemän.s. 4

4.Domstolarna och domarna bär ett stort samhällsansvar. Att det måste ställas höga krav på domarnas personliga och juridiska kvaliteter och att allmänheten genom nämndemannainstitutet och offentlig­ hetsprincipen kan kontrollera domstolarna är nödvändigt, men inte tillräckligt för att garantera en fullgod rättskipning. Regler krävs också för att försäkra att domaren i det enskilda fallet inte kan misstänkass. 4

5.93s. 4

4:1

1.för att gynna någon på ett otillbörligt sätt. Jävsreglerna har till ända­s. 5

2.mål att skydda mot sådana misstankar, vilket bl.a. kan avläsas i atts. 5

3.jävsbedömningar alltid skall ske utifrån objektiva måttstockar, meds. 5

4.bortseende från hur domaren i fråga själv uppfattar situationen.s. 5

5.Till bestämmelserna i detta kapitel finns kopplat regler i bl.a. instruktionerna för tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen samt full­s. 5

6.maktslagen. Dessa bestämmelser kommenteras i viss utsträcknings. 5

7.fortlöpande.s. 5

8.Paragrafen anger de allmänna behörighetsvillkoren för domare.1 Ocksås. 5

9.den som tjänstgör som domare i specialdomstol skall uppfylla villko ren i denna paragraf. Detsamma gäller den som vikarierar som dom­s. 5

10.are. Brister det i förutsättningarna föreligger domvilla, vilket kan för­s. 5

11.anleda att en dom eller ett beslut undanröjs.2s. 5

Enligt första stycket skall lagfaren domare vara svensk medborgare, ett

1.krav som framgår av 11 kap. 9 § tredje stycket RF. Vidare skall lagfa ren domare ha avlagt ett särskilt kunskapsprov. Enligt kungörelses. 5

2.(1964:29) angående kunskapsprov för behörighet som domare, m.m.s. 5

3.gäller såsom kunskapsprov för behörighet att utöva domartjänst juriss. 5

4.kandidatexamen eller juristexamen. Med svensk juris kandidatexamens. 5

5.och juristexamen jämställs fullbordad juristutbildning som till övervä­s. 5

6.gande del har ägt rum i Danmark, Finland, Island eller Norge. Oms. 5

7.denna utbildning skulle vara mer än ett år kortare än den svenskas. 5

8.utbildningen, skall sökanden dock genomgå en kompletteringsutbild­s. 5

9.ning som avslutas med ett kunskapsprov. Anmärkas kan att det saknas regler om behörighet för domaryrkets. 5

10.anpassade till EU, motsvarande dem som finns för advokater.3s. 5

11.94s. 5

4:1

I andra stycket stadgas förbud för den som är försatt i konkurs eller

1.som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § FB att utöva domarämbete. Enbart det förhållandet att en person är på obestånd hindrar inte denne från att uppträda som domare. Detsamma gäller den som ingått en ackordsuppgörelse eller är ställd under ett godmanskap Det kan visserligen ifrågasättas om den som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, och därför behöver god man4 är lämplig att uppträda som domare. I sådant fall aktualiseras emellertid frågan om avstängning och entledigande enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.5 Ett avgörande som fattats av en domare under nu angivna förhållan­ den kan dock inte undanröjas på grund av domvilla, vilket däremot är fallet om de i lagtexten uttryckligen angivna rekvisiten är uppfyllda.s. 6

2.Ett beslut om konkurs eller förvaltarskap gäller omedelbart utan hinder av att det inte vunnit laga kraft.6s. 6

3.Andra stycket bör tillämpas även på icke-lagfarna ledamöter i rätten. Det får anses strida mot ändamålen bakom bestämmelsen om t.ex. ett miljöråd som är försatt i konkurs tillåts att uppträda som domare. Detta bör gälla oberoende av om det är fråga om en fast anställd ledamot eller någon som tillfälligt tjänstgör som domare.7 I det sammanhanget kan erinras att motsvarande diskvalifikationsgrunder gäller för nämndemän enligt 6 §, ekonomiska experter enligt 10 a § och sjörättsexperter enligt 18 kap. 10 § och 21 kap 8 § sjöla­ gen. Också i det fall annan icke rättsutbildad personal utför domargöromål, ligger det enligt vår mening bäst i överensstämmelse med de grundläggande principerna bakom lagrummet att låta konkurstill­ stånd och förvaltarskap hindra vederbörande från att utföra åtgär­ derna.s. 6

Regeringens möjlighet enligt tredje stycket att förordna om villkor i

1.övrigt för utövande av domarämbete har utnyttjats i instruktionerna för tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen samt i notarieförord­ ningen. Bestämmelserna kommenteras inte vidare här.s. 6

2.95s. 6

4:2

1.Enligt paragrafen utnämner regeringen lagman, chefsrådman och råd­s. 7

2.man vid tingsrätt, hovrättspresident, hovrättslagman och hovrättsråds. 7

3.samt justitieråd i Högsta domstolen.8 Tjänsterna som justitieråd ochs. 7

4.hovrättspresident tillsätts av regeringen utan särskilda former. Lagmans. 7

5.i Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätt samt hovrättslagmans. 7

6.tillsätts av regeringen efter anmälan från Domstolsverket respektives. 7

7.hovrätten. Övriga ordinarie domartjänster tillsätts genom beslut avs. 7

8.regeringen efter förslag av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsen­s. 7

9.det.9s. 7

10.Samtliga ordinarie domare anställs med fullmakt.10 Detsamma gäl­ ler fastighetsråd och miljöråd. Det innebär att lagen (1994:261) oms. 7

11.fullmaktsanställning är tillämplig på anställningsförhållandena. Lagens. 7

12.innehåller bestämmelser om bl.a. avskedande, förflyttning, avstäng­s. 7

13.ning och tjänstgöringsskyldighet. För ordinarie domare gäller ävens. 7

14.särskilda bestämmelser i regeringsformen. Enligt 11 kap. 5 § RF kan sålunda ordinarie domare skiljas fråns. 7

15.tjänsten endast om han genom brott eller grovt eller upprepat åsido­s. 7

16.sättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig atts. 7

17.inneha tjänsten eller om han har uppnått gällande pensionsålder ellers. 7

18.annars enligt lag är skyldig att avgå med pension.11 Har ordinaries. 7

19.domare skilts från tjänsten genom beslut av annan myndighet äns. 7

20.domstol, kan han påkalla domstols prövning av beslutet. Detsammas. 7

21.gäller beslut varigenom ordinarie domare har avstängts från utövnings. 7

22.av sin tjänst eller ålagts att undergå läkarundersökning.12s. 7

23.I fråga om förflyttning gäller vidare att så får ske endast om dets. 7

24.påkallas av organisatoriska skäl och förflyttning sker till annan jäm­s. 7

25.ställd domartjänst. Av förarbetena13 framgår att med organisatoriskas. 7

26.skäl menas även det fall att stationeringsorten för en domstol ändras.s. 7

27.Det är inte alltid en organisationsförändring avser en specifik domar­s. 7

28.tjänst. Förflyttningsskyldigheten anses därför endast förutsätta att dens. 7

29.96s. 7

4:3

1.domstol där domartjänsten är inrättad omfattas av omorganisationen. När det gäller kravet på att förflyttning skall ske till annan jämställd domartjänst innefattar detta såväl lönevillkor som arbetsuppgifter. Det bör således inte kunna komma i fråga att förflytta en lagman till en rådmanstjänst, ens med bibehållen lön. Däremot kan 11 kap. 5 § RF knappast åberopas till hinder för att förflytta en domare till en högre tjänst, om det föranleds av organisatoriska skäl.s. 8

2.Enligt 14 § fullmaktslagen är en ordinarie domare skyldig att utföra arbetsuppgifterna i en motsvarande eller högre anställning som domare vid den domstol där han är anställd. En rådman är vidare skyldig att tjänstgöra tillfälligt i en annan tingsrätt inom samma hovrättsom­ råde vid sådan handläggning där flera lagfarna domare deltar. Att tjänstgöringen skall vara tillfällig får anses innebära att den inskränker sig till enstaka mål och inte kan ske vid upprepade tillfällen utan en viss längre tid emellan.s. 8

3.Det kan diskuteras om begränsningarna i domarens förflyttningsskyldighet och tjänstgöringsskyldighet kan kringgås genom att domare anställs i mer än en domstol med tjänstgöringsskyldighet i första hand domstolar vid en domstol. Ett uttalande i motiven14 till 11 kap. 5 § RF stöder tanken på en sådan anställningsform. Åtminstone för fastighetsråd och miljöråd finns det ett praktiskt behov av en sådan lösning. Enligt 41 § tingsrättsinstruktionen anställs dessa gemensamt för de tingsrät­ ter som är fastighetsdomstol eller miljödomstol.15 Det är svårare att finna ändamålsskäl att anse det förenligt med begränsningarna i för­ flyttnings- och tjänstgöringsplikten att lagmän och rådmän anställs i flera domstolar. I sådant fall skulle en rådman kunna anställas i samt­ liga tingsrätter och tvingas åka mellan Ystad och Haparanda, så fort arbetet kräver det. Annorlunda är det om en rådman anställs i en tingsrätt, med tjänstgöringsskyldighet också i annan tingsrätt. Är tjänstgöringen begränsad till geografiskt närliggande domstolar fram­ står en sådan anställning som godtagbar. Regeringsformen och full­ maktslagen ger däremot knappast utrymme för ambulerande domare av den typ som finns i bl.a. England.s. 8

4.97s. 8

4:4—5

1.Paragrafen reglerar ledighets- och vikariatsfrågor för samtliga lagfarnas. 9

2.domare, alltså både ordinarie och icke-ordinarie domare. Regeringens. 9

3.har meddelat bestämmelser i dessa frågor i instruktionerna för tings­s. 9

4.rätterna, hovrätterna och Högsta domstolen.16s. 9

Första stycket slår fast att nämndemän utses genom val. Närmare

1.bestämmelser om valförfarandet finns i 7 och 8 §§.s. 9

I andra stycket regleras fördelningen av antalet nämndemän mellan

1.olika kommuner, om det ingår mer än en kommun i tingsrättenss. 9

2.domsaga. Det totala antalet nämndemän i domsagan fastställs enligts. 9

3.1 kap. 4 § och förordningen (1983:382) om antalet nämndemän i des. 9

4.allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna närs. 9

5.det gäller Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätt av tingsrättens. 9

6.och i övrigt av hovrätten.s. 9

7.Tingsrättens fördelning av nämndemän mellan kommunerna skalls. 9

8.ske efter kommunernas folkmängd. Fördelningen bör omprövas is. 9

9.samband med varje val av ny nämndeman.17 Sedan kommunerna pås. 9

10.grundval av tingsrättens fördelning förrättat val vilar det enligt 1 kap.s. 9

11.4 § på tingsrätten att efter samråd med nämndemännen fördela tjänst­s. 9

12.göringen mellan dem.s. 9

Tredje stycket rör antalet nämndemän i hovrätt. Regeringen har med

1.stöd av paragrafen i förordningen (1983:382) om antalet nämndemäns. 9

2.i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarnas. 9

3.98s. 9

4:6

1.delegerat till hovrätterna att själva fastställa det antalet nämndemän som skall utses för varje län eller del av län inom domkretsen. Varken i förevarande stycke eller i förordningen anges riktlinjer för fördelning av antalet nämndemän mellan flera län. Närmast till hands ligger dock att även här låta folkmängden styra fördelningen.18s. 10

2.Tingsrättens och hovrättens beslut om fördelning av antalet nämndemän får överklagas till Domstolsverket enligt allmänna bestämmel­ ser om överklagande i administrativa ärenden.19s. 10

I första stycket anges villkor för att en person skall vara valbar till

1.nämndeman. Dessa är att vederbörande är svensk medborgare, folkbokförd inom domstolens domkrets samt varken är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § FB.s. 10

2.Kraven på svenskt medborgarskap och folkbokföringsort kräver ingen vidare kommentar. När det gäller begreppet underårig bör detta tolkas i enlighet med dess familjerättsliga betydelse, dvs. den som är under 18 år.20 Den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § FB befinner sig i en situation som innebär att hon eller han är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Detsamma kan gälla den som har god man enligt 11 kap. 4 § FB. Godmanskap innebär emellertid inte att vederbö­ rande brister i kraven för valbarhet. Detsamma gäller konkurstill-s. 10

3.99s. 10

4:6

1.stånd.21 Såväl när det gäller godmanskap och konkurstillstånd soms. 11

2.beträffande andra faktorer, som typiskt sett gör någon olämplig atts. 11

3.väljas till nämndeman, får man i stället förlita sig på att kommunfull­s. 11

4.mäktige respektive landstingsfullmäktige beaktar detta vid valet. Upp­s. 11

5.kommer förhållandet efter valet, förfaller inte uppdraget automatiskt,s. 11

6.vilket däremot sker om det brister i något av de villkor som anges is. 11

7.paragrafen.22 I sådana fall bör domstolen inte låta nämndemannens. 11

8.tjänstgöra, så länge förhållandet består.23s. 11

9.Av andra meningen i första stycket följer vidare att det är hinders. 11

10.mot att vara nämndeman för den som är lagfaren domare, befattnings­s. 11

11.havare vid domstol, åklagare, polisman eller advokat samt för den soms. 11

12.annars har till yrke att uppträda som ombud inför rätta.s. 11

13.Lagfaren domare omfattar inte särskilda ledamöter som inte ärs. 11

14.jurister, t.ex. ekonomiska experter. Däremot bör dessa enligt vårs. 11

15.mening anses som befattningshavare vid domstol, även om med dettas. 11

16.i första hand avses personer anställda vid domstol. Vilken befattnings. 11

17.en person har vid domstolen saknar betydelse. Även t.ex. en expedi-s. 11

18.tionsvaktmästare är obehörig att väljas till nämndeman. Som fram­s. 11

19.hålls av Fitger24 torde vid bestämmelsens tillkomst avsikten inte has. 11

20.varit att låta förbudet omfatta andra domstolar än de allmänna. Emel­s. 11

21.lertid har sedan dess en allmän förvaltningsdomstolsorganisation till­s. 11

22.skapats och, på senare tid, de olika domstolsgrenarna allt mer närmats. 11

23.sig, inte minst när det gäller den administrativa personalen. Det kans. 11

24.därför vara lika olämpligt att den som arbetar som domstolssekreterares. 11

25.vid en länsrätt tjänstgör som nämndeman i ett vårdnadsmål vid tings­s. 11

26.rätt som att en domstolssekreterare vid tingsrätten gör det. Vi vill där­s. 11

27.för förorda att begreppet domstol ges en vidsträckt begreppsinnebörd.s. 11

Enligt andra stycket får ingen samtidigt vara nämndeman i hovrätt

1.och tingsrätt. Det kan diskuteras om förbudet skall anses innebäras. 11

2.hinder mot att den som är nämndeman i hovrätt väljs till nämndemans. 11

3.vid tingsrätt och vice versa eller om i stället ett nyval skall anses med­s. 11

4.föra att det äldre uppdraget förfaller i enlighet med 8 §.25 Vi ansers. 11

5.dock att det stämmer bäst överens med lagrummets uppbyggnad26s. 11

6.100s. 11

4:6

1.och ändamålen27 bakom förbudet att se detta som en valbarhetsfråga, dvs. den som är nämndeman vid tingsrätt kan inte väljas till nämnde­ man i hovrätt och vice versa.s. 12

2.I 7 § fastighetsdomstolslagen sägs att förevarande paragraf har motsvarande tillämpning på nämndeman i fastighetsdomstol. Denna hänvisning tillkom före det att nämndemän i hovrätt och det på grund därav föranledda förbudet i detta stycke infördes. Med hänsyn till att nämndemän inte deltar i fastighetsmål i hovrätten kan det därför ifrå­ gasättas om förbudet bör tillämpas på den som är nämndeman i hov­ rätt och i fastighetsdomstol. Ser man emellertid till motivet bakom för­ budet, nämligen att det från allmänhetens ståndpunkt kan framstå som märkligt att en person är nämndeman samtidigt i underrätt och över­ rätt, torde det inte spela någon roll om vederbörande är nämndeman i tingsrätten i dess egenskap av allmän underrätt eller i dess egenskap av fastighetsdomstol. Vi menar därför att en ändamålsenlig tillämpning av hänvisningen i fastighetsdomstolslagen leder till att förbudet bör gälla också i förhållande till nämndeman i fastighetsdomstolen.s. 12

3.Även om det inte finns något uttalat förbud mot att samtidigt vara nämndeman vid allmän domstol och förvaltningsdomstol är detta av samma skäl som anförts i kommentaren till paragrafens första stycke enligt vår mening olämpligt.s. 12

Av tredje stycket framgår implicit att varje person som uppfyller val-

1.barhetskraven är skyldig att ta emot ett uppdrag som nämndeman, Detta gäller dock inte den som fyllt sextio år eller som uppger något giltigt hinder. Giltigt hinder synes enligt motivuttalanden närmast ta sikte på tjänsteåligganden som vilar på vederbörande på grund av anställning.28 Också andra tungt vägande skäl bör emellertid kunna åberopas, t.ex. vård av anhörig.s. 12

2.Den som avgått som nämndeman har under tre år därefter rätt att avböja ett nytt uppdrag. Detta bör enligt vår mening gälla även korsvis mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol.s. 12

I fjärde stycket sägs att rätten självmant har att pröva nämndemans

1.behörighet. Domstolen bör sålunda kontrollera att nyvalda nämndemän uppfyller villkoren enligt första stycket. Det kan ske genom såväl frågor till nämndemannen som kontroller i offentliga register. Däre-s. 12

2.101s. 12

4:7

1.mot kan det inte ställas krav på att rätten fortlöpande kontrollerar atts. 13

2.nämndemännen inte brister i behörighetskraven.29s. 13

3.Själva valet av nämndeman överklagas enligt kommunallagen. Rätt-s. 13

4.tens beslut angående nämndemans behörighet torde däremot kunnas. 13

5.överklagas enligt allmänna bestämmelser om överklagande av admi­s. 13

6.nistrativa beslut.30s. 13

Val av Första stycket anger att val av nämndeman i tingsrätt förrättas av

1.kommunfullmäktige. Antalet nämndemän som skall väljas bestäms av tingsrätten enligt 5 §. I enlighet med 8 § kan kommunfullmäktiges. 13

2.behöva förrätta fyllnadsval.s. 13

Val av nämndeman till hovrätt förrättas enligt andra stycket av lands-

1.tingsfullmäktige. Undantag gäller för Gotlands län, som saknar lands­ rätt tingsfullmäktige. Valet skall där i stället förrättas av kommunfullmäk­s. 13

2.tige i Gotlands kommun. Hur många nämndemän som varje lands­s. 13

3.tingsfullmäktige skall välja bestäms enligt 5 §- Avgår nämndemans. 13

4.skall fullmäktige i enlighet med 8 § välja ny nämndeman.s. 13

5.Av 43 § kommunallagen följer att val av nämndeman normalt skalls. 13

6.ske genom enkel majoritet. Vid lika röstetal skall enligt 44 § kommu nallagen lottning ske. Majoritetsvalprincipen innebär risk för att etts. 13

7.politiskt parti, som har egen majoritet i fullmäktige, väljer endast egnas. 13

8.partisympatisörer till nämndemän. Även om uppdraget som nämnde­s. 13

9.man är opolitiskt vore ett sådant förfarande från flera synpunkters. 13

10.102s. 13

4:8

olyckligt. För att undvika att det inträffar har i tredje stycket införts

1.en möjlighet för en minoritet fullmäktigeledamöter att tvinga fram ett proportionellt val.31s. 14

2.För detta krävs att proportionellt val begärs av minst så många väl­ jande som motsvarar det tal, vilket erhålles, då samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om exempelvis fullmäktige består av 60 personer och antalet nämndemän som skall väljas är 14, förutsätter en övergång till proportionellt val att detta begärs av 60/14 +1=4 fullmäktigeledamöter.s. 14

3.Närmare föreskrifter om hur ett proportionellt val skall gå till finns i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.s. 14

Fjärde stycket rör nämndemannakårens sammansättning. Sålunda bör

1.vid val eftersträvas att sammansättningen blir så allsidig som möjligt med hänsyn till ålder, kön och yrke. Detta gäller även då fullmäktige har att under löpande mandatperiod utse en ny nämndeman. Det är dock inte förenat med några sanktioner att fullmäktige underlåter att se till att sammansättningen blir så allsidig som föreskrivs.s. 14

2.I dag råder särskilt när det gäller ålder en påtaglig snedfördelning i nämndemannakårens sammansättning. Nämndemännen är i genom­ snitt betydligt äldre än som motsvarar genomsnittet av den vuxna svenska befolkningen. Däremot torde könsfördelningen ha blivit allt­ mer jämlik.s. 14

3.Till nämndemän väljs regelmässigt partipolitiskt aktiva personer. Något krav i detta hänseende finns emellertid inte. Formellt kan vem som helst, som uppfyller behörighetsvillkoren i första stycket, väljas till nämndeman. Mandatperioden för en nämndeman är enligt första stycket fyra år. Allmänna nämndemannaval hålls hösten samma år som allmänna vals. 14

4.103s. 14

4:9

1.till riksdag, kommun och landsting. Valperioderna för nämndeman­s. 15

2.naval och allmänna val sammanfaller därmed.s. 15

3.Nämndemannen kan avgå frivilligt efter sextio års ålder. För atts. 15

4.avgå dessförinnan måste nämndemannen visa giltigt hinder. Med gil­s. 15

5.tigt hinder menas detsamma som i 6 §. Att nämndemannen även efters. 15

6.sin avgång har viss tjänstgöringsskyldighet framgår av 9 §.s. 15

7.Om en nämndeman upphör att vara valbar eller behörig, förfallers. 15

8.uppdraget. Valbarheten är enligt 6 § knuten till svenskt medborgar­s. 15

9.skap, folkbokföringsort och att vederbörande inte har förvaltare enligts. 15

10.11 kap. 7 § FB. En nämndemans uppdrag upphör alltså om vederbö­s. 15

11.rande flyttar till en annan kommun eller ett annat län. Också oms. 15

12.nämndemannen får anställning vid domstol eller som åklagare ellers. 15

13.polis eller upptar sådan sysselsättning som är diskvalificerande enligts. 15

14.6 § förfaller uppdraget. Tjänstgör en nämndeman trots att uppdragets. 15

15.är förfallet, har rätten inte varit domför och rättens avgörande kans. 15

16.komma att undanröjas på grund av domvilla.32s. 15

När en nämndeman avgått skall enligt andra stycket en ny nämnde­

1.man utses för återstående tid, dvs. den tid av den avgående nämnde­s. 15

2.mannens mandatperiod som kvarstår. Det är kommunen eller lands­s. 15

3.tinget som utser ny nämndeman genom fyllnadsval.s. 15

4.Andra meningen tar sikte på den situationen att antalet nämnde­s. 15

5.män inom domsagan eller länet ändrats efter den tidpunkt då dets. 15

6.senaste allmänna nämndemannavalet hölls. En nytillträdande nämn­s. 15

7.deman kan då utses för kortare tid än fyra år. Det torde emellertid varas. 15

8.mycket ovanligt att antalet nämndemän ändras vid annan tidpunkt äns. 15

9.i samband med de allmänna nämndemannavalen. Stadgandet syness. 15

10.därför sakna praktisk betydelse.s. 15

11.En nämndeman som entledigats eller eljest avgått är enligt paragrafens. 15

12.skyldig att tjänstgöra fram till dess att rätten fått besked om att en nys. 15

13.nämndeman valts. Skyldigheten gäller inte om nämndemannauppdra-s. 15

14.104s. 15

4:10

1.get förfallit enligt 8 § första stycket fjärde meningen. Följaktligen är inte heller en nämndeman som avgått frivilligt, och därefter på grund av t.ex. flyttning inte längre är valbar, skyldig att tjänstgöra enligt före­ varande paragraf. Motsvarande bör gälla om den frivilligt avgående nämndemannen på grund av efterföljande händelser saknar behörig­ het att vara nämndeman enligt 6 § första stycket andra meningen.s. 16

2.Med de begränsningar som nu angetts kan den tjänstgöringsskyl­ dighet som följer av förevarande paragraf utsträckas till tiden efter det att rätten underrättats om valet av ny nämndeman. Sålunda är en nämndeman skyldig att tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål, i vars handläggning han eller hon förut deltagit. Den vanligaste situa­ tionen är att en avgången nämndeman suttit med vid en huvudför­ handling som skall fortsätta efter t.ex. inhämtande av rättspsykiatrisk undersökning. Om nämndemannen inte medverkar vid den fortsatta huvudförhandlingen kan, beroende på om någon annan ledamot har förhinder eller inte,33 rätten tvingas hålla ny huvudförhandling med nya ledamöter, varvid all bevisning osv. måste återupptas.34 Ibland upptäcks ett jävsförhållande först i mycket nära anslutning till huvudförhandlingens början. Det inträffar också att en nämndeman som kallats inte inställer sig på grund av t.ex. sjukdom eller resehinder. Oavsett vilken anledningen är, kan det uppstå svårigheter att få någon annan nämndeman att inställa sig inom rimlig tid. I sådant fall kan enligt denna paragraf rättens ordförande kalla någon som är valbar enligt 6 § att tjänstgöra som nämndeman. Sålunda kan en tilltänkt åhörare — men inte tingshusvaktmästaren — kallas att vara nämnde­ man.35 Eftersom uppdrag som nämndeman inte får avböjas på annan grund än som framgår av 6 § tredje stycket är den som kallas enligts. 16

3.105s. 16

4:10 a

1.förevarande paragraf skyldig att ta plats i rätten. Vi känner dock intes. 17

2.till något fall där paragrafen tillämpats.s. 17

3.Paragrafen, som infördes 1985, behandlar ekonomiska experter, vilkas. 17

4.kan medverka i rätten som särskilda ledamöter med stöd av 1 kap. 8 §s. 17

eller 2 kap. 4 a §. Enligt första stycket förordnas experterna av reger­

1.ingen för tjänstgöring vid tingsrätt och hovrätt under en treårs­s. 17

2.period.36 Det finns inget hinder mot att samma expert tjänstgör bådes. 17

3.vid tingsrätt och i hovrätt, motsvarande vad som gäller för nämnde­s. 17

4.män i 6 §.s. 17

5.Underskattar regeringen behovet av ekonomiska experter ochs. 17

6.utnämner för få sådana, kan ytterligare experter förordnas för åter­s. 17

7.stoden av treårsperioden.s. 17

8.Upphör en experts förordnande under pågående handläggning avs. 17

9.ett mål, är experten trots detta fortsatt behörig att delta som särskilds. 17

10.ledamot i målet. Av bestämmelsen framgår inte på vilken grund etts. 17

11.förordnande kan upphöra. Att det upphör om det uppstår en brist is. 17

12.något av behörighetsvillkoren i andra stycket är klart. I sådant fall kans. 17

13.emellertid experten inte anses behörig att fortsatt delta i handlägg­s. 17

14.ningen av ett mål.37 De situationer som förevarande regel tar sikte pås. 17

15.måste därför vara dels att mandatperioden löper till ända utan atts. 17

16.experten förordnas på nytt, dels att experten frivilligt avträder sitts. 17

17.106s. 17

4:11

1.uppdrag under löpande mandatperiod. För det senare bör i enlighet med de principer som gäller för nämndemän krävas giltig ursäkt.s. 18

2.Paragrafen innehåller inga bestämmelser om experters tjänstgö­ ringsskyldighet. I motiven38 sägs dock att experterna är skyldiga att stå till förfogande för tjänstgöring med tillräckligt varsel och mot fast­ ställd ersättning. Vad som utgör tillräckligt varsel får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och torde inte föran­ leda särskilda tillämpningsproblem.s. 18

Enligt andra stycket gäller samma allmänna behörighetsvillkor för

1.ekonomiska experter som för lagfarna domare enligt 1 § andra stycket, varför det kan hänvisas dit.s. 18

Första stycket innehåller den s.k. domareden. Denna ed skall avläggas

1.av varje domare innan hon eller han tar plats i rätten första gången. Detta gäller såväl lagfarna domare som nämndemän och särskilda ledamöter. Någon särskild rättsföljd av att någon tjänstgör som leda­ mot utan att ha avlagt ed torde dock inte inträda.39 Det får anses till­ räckligt att de allmänna behörighetsvillkoren för lagfarna domare, nämndemän respektive särskilda ledamöter är uppfyllda. Denna ståndpunkt sammanhänger med att eden i sig inte har några rättsverk­ ningar för domaren. Denne har att svara för sin domargärning enligt allmänna bestämmelser om sekretess, jäv och straffbara gärningar.s. 18

2.107s. 18

4:12

Av andra stycket framgår att domareden skall avläggas inför antingen

1.fullsutten rätt eller rättens ordförande. Det är oväsentligt vid vilkens. 19

2.domstol eden avlagts. Ed avlagd vid länsrätt gäller sålunda för tjänst­s. 19

3.göring i t.ex. hovrätt.s. 19

4.Paragrafen anger i vilka fall ledamöter på grund av sin inbördes rela­s. 19

5.tion är förhindrade att samtidigt sitta i rätten som domare. Bestäm­s. 19

6.melser med motsvarande innehåll finns i dels i 13 § om jäv, delss. 19

7.12 kap. 4 och 22 §§ om ombud och rättegångsbiträde, dels 36 kap.s. 19

8.3 § om vittne. Ändamålen bakom bestämmelserna är emellertid olika,s. 19

9.vilket påverkar hur vidsträckt man bör tolka de begränsande rekvisi-s. 19

10.tioner.s. 19

11.Syftet med förevarande paragraf är att slå vakt om domarens själv­s. 19

12.ständighet i dömandet och garantera att målet blir allsidigt och förut­s. 19

13.sättningslöst belyst.41 Det är alltså inte fråga om att värna domstolenss. 19

14.opartiskhet eller anseende rent generellt, utan att säkerställa ändamålets. 19

15.med en kollegial sammansättning, att så långt som möjligt kvalitets-s. 19

16.säkra domstolens avgörande. Detta förutsätter att ledamöterna intes. 19

17.hyser andra tankar om och känslor för varandra än som föranleds avs. 19

18.deras yrkeserfarenhet och yrkesskicklighet.s. 19

19.Vad som menas med att två personer är eller har varit gifta med var­s. 19

20.andra kräver inga ytterligare förklaringar. Beträffande släktskap i rätts. 19

21.upp- och nedåtstigande led bör nämnas att adoptivbarn enligt 4 kap.s. 19

22.8 § FB anses som barn till adoptanten och inte till sina biologiska för­s. 19

23.äldrar,42 dock att makes barn som adopteras av andra maken blirs. 19

24.makarnas gemensamma. Att släktskap skall vara i rätt upp- och ned­s. 19

25.åtstigande led innebär att kusiner inte inbegrips. Däremot medförs. 19

26.utökningen till svågerlag att en domare inte får sitta i rätten tillsam-s. 19

27.108s. 19

4:13

1.mans med sin makes syskonbarn eller den som är gift med syskonbar­ net.s. 20

2.När det gäller syskon kan framhållas att regeln avser både hel- och halvsyskon.43 Vad som menas med syskon i svågerlag framgår direkt av lagtexten.s. 20

3.Mer oklart är vilka relationer som avses med uttrycket ”på liknande sätt närstående”.44 En situation som otvivelaktigt faller under lokutionen är stadigvarande samboförhållanden.45 Det bör i det samman­ hanget sakna betydelse om paret har gemensamma barn eller inte. Däremot bör det beträffande upplösta samboförhållanden göras skill­ nad beroende på om det finns gemensamma barn, i vart fall om det gått mer än en alldeles kort tid från särflyttningen.46s. 20

4.Vidare bör man vid tolkning av uttrycket beakta de nya familjebild­ ningar som blivit allt vanligare i dagens samhälle. Det är sålunda numera inte sällan förekommande att par sammanlever med barn från respektive äldre förhållanden. Dessa barn kan, särskilt om de redan från unga år vuxit upp i samma familj, ha bindningar till varandra som, i nu berört sammanhang, är lika beaktansvärda som mellan hel­ eller halvsyskon. Över huvud taget har enligt vår mening blodsban­ dens betydelse för närståendebegreppet tunnats ut i takt med framväx­ ten av en modernare och friare familjestruktur.s. 20

5.Vi vill också i detta sammanhang peka på att bestämmelsen i 4 kap. 8 § FB inte bör hindra att ett adoptivbarn och dess biologiska föräld­ rar anses som närstående enligt förevarande paragraf. Jäv bör i vart fall föreligga om det förekommit kontakt mellan barnet och den biolo­ giska föräldern.s. 20

6.Som framhålls i motiven47 skall domstolen självmant iaktta att bestämmelsen följs. Överträdelse medför att rätten inte varit domför, vilket kan leda till att ett avgörande undanröjs på grund av domvilla.s. 20

7.109s. 20

4:13

1.Paragrafen anger under tio punkter de allmänna jävsgrunderna.48s. 21

2.Bestämmelsen gäller samtliga domare, dvs. även tekniska ledamöters. 21

3.och andra icke lagfarna personer, såsom domstolssekreterare, när des. 21

4.utför domargöromål. Jävet omfattar all handläggning av ett mål, soms. 21

5.det ankommer på en domare att utföra. Om någon på grund av jäv ärs. 21

6.förhindrad att ta annan befattning med ett mål får avgöras enligts. 21

7.andra bestämmelser.s. 21

8.Domstolens behandling av jävsfrågor regleras i 14 och 15 §§. Hars. 21

9.ledamot av rätten varit jävig kan ett avgörande komma att undanröjass. 21

10.110s. 21

4:13

1.av högre rätt och målet återförvisas. Det kan vidare anmärkas att jäv inte är att anse som laga förfall i domförhetshänseende. 49s. 22

2.Medan ändamålet med reglerna i 12 §, om hinder för två domare att samtidigt sitta i samma rätt, är att värna domarens självständighet i dömandet och att möjliggöra att målet blir så allsidigt och grundligt belyst som möjligt, är syftet bakom jävsreglerna i 13 § att slå vakt om domstolens opartiskhet. Jävsbedömningen skall ta fasta på om det uti­ från objektiva grunder är rimligt att sätta i fråga rättens opartiskhet. Att domaren själv känner sig opartisk saknar därvid betydelse för jävsfrågan. Ändamålet med bestämmelsen är mer att förhindra att förtro­ endet för domstolen förloras än att motverka oriktiga avgöranden. På motsvarande sätt är det inte tillräckligt för jäv att en domare känner sig jävig, om han inte rent objektivt kan anses vara det. I sådant fall anses emellertid domaren kunna avsäga sig handläggning av målet under åberopande av s.k. delikatess jäv.s. 22

3.Det finns i jävsfrågor anledning att se till såväl inhemska rättstradi­ tioner som inflytandet från Europakonventionen - särskilt artikel 6 — i svensk rätt. Europadomstolen har visserligen på så sätt en i förhållande till rättegångsbalken annorlunda syn på jävsfrågorna, att de enligt domstolen omfattar både en subjektiv och en objektiv sida. Sålunda omfattar opartiskhet enligt domstolen dels att domaren rent faktiskt inte får ha en förutfattad mening eller önskan att främja den ena par­ tens intresse, dels att det rent objektivt inte får föreligga något sådant tvivel. Att rättegångsbalken utgår från en objektiv bedömning innebär emellertid i praktiken ingen skillnad. Det är uppenbart att en domare som har en önskan att gynna en part är jävig, i vart fall enligt punkten 10 i förevarande paragraf.s. 22

4.Det bör uppmärksammas att jävsreglerna inte kan tillämpas vid avgörande av rättegångsförseelse.5 Enligt är domare jävig, om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada.s. 22

5.Om en domare är part är lätt att konstatera. Partsjävet får nämligen anses begränsat till fall då domaren uppträder som part i egenskap av fysisk person. Har domaren däremot intressen51 i en juridisk person, som uppträder som part, kan det i stället bli aktuellt att tillämpa något av de två andra fallen, dvs. sakägarjävet eller intressejävet.s. 22

6.111s. 22

4:13

1.Sakägarjävet — att domaren har del i saken — syftar enligt förarbe­s. 23

2.tena52 på att domaren har ett intresse i saken, som är av rättslig natur.s. 23

3.På grund härav, sägs det vidare i förarbetena, måste jäv alltid ansess. 23

4.föreligga beträffande den som uppträder som intervenient enligts. 23

5.14 kap. 9 §. Här skall emellertid märkas att det inte är alldeles klarts. 23

6.vilken omfattning interventionsbestämmelsen anses ha enligt förarbe­s. 23

7.tena. Vi menar emellertid att sakägarjävet inte bör träffa den som kans. 23

8.intervenera på grund av en doms bevisverkan. Intervenientens intresses. 23

9.i saken kan då inte sägas vara av rättslig natur på det sätt som härs. 23

10.avses. Däremot kan jäv föreligga på grund av intressejäv eller omstän­s. 23

11.digheter hänförliga till punkt 10.s. 23

12.Vi vill därför ansluta oss till Ekelöf/Bomans uttalande53 att ”del is. 23

13.saken” avser de situationer då domaren kunnat vara part i målet ochs. 23

14.föra talan på samma eller väsentligen samma grund eller om sammas. 23

15.förhållande, som någon av parterna i det aktuella målet. Exempelviss. 23

16.bör en domare, som är aktieägare i ett bolag, inte delta i handlägg­s. 23

17.ningen av ett mål om klander av bolagsstämmobeslut i bolaget. Etts. 23

18.annat exempel är att domare inte bör handlägga ett mål om förbuds. 23

19.mot viss verksamhet, om han själv drabbas av de olägenheter som verk­s. 23

20.samheten påstås orsaka och domen får rättskraft mot domaren. Hars. 23

21.däremot domen endast bevisverkan, är jävsfrågan att bedöma antingens. 23

22.som intressejäv enligt förevarande punkt eller enligt punkt 10. Intressejävet tar sikte på andra intressen som en domare kan ha avs. 23

23.utgången, utan att domaren anses ha del i själva saken. Det bör härs. 23

24.understrykas att intresset inte behöver vara av ekonomisk karaktär.54s. 23

25.Vidare skall märkas att det enligt lagtexten krävs att domaren kans. 23

26.vänta nytta eller skada av målets utgång. För att ansluta tills. 23

27.exemplet i föregående stycke kan sägas att en domare inte på grund avs. 23

28.intressejäv bör anses förhindrad att handlägga ett fordringsmål mot etts. 23

29.aktiebolag, som han äger en mindre aktiepost i. Däremot slår jävet till,s. 23

30.om ägarandelen är stor och fordringen har betydelse för bolagets eko­s. 23

31.nomiska ställning.55 På motsvarande sätt kan det sättas i fråga oms. 23

32.domaren bör handlägga ett mål angående förbud mot viss verksamhet,s. 23

33.om han drabbas av likadana olägenheter och skador som käranden,s. 23

34.men från en annan utövare, och målet gäller frågan om det typiskt setts. 23

35.112s. 23

4:13

1.föreligger samband mellan å ena sidan verksamheten och å andra sidan olägenheter och skador av det ifrågavarande slaget.56s. 24

2.behandlar s.k. skyldskapsjäv. Regeln omfattar samma förhållanden som dem som enligt 12 § medför hinder för två domare att samtidigt sitta i rätten. Jävsbestämmelsen är en kombination av punkterna 1 och 2. Den innebär att jävsgrunderna enligt punkt 2 utsträcks till att gälla inte enbart i förhållande till den som är part utan även till den som har del i saken eller eljest av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada. Enligt är domare, som kan agera som ställföreträdare eller liknande för part, jävig. Detsamma gäller om ställföreträdaren är närstående till domaren på sätt som anges i punkt 2.s. 24

3.Den första jävsgrunden som anges i denna punkt är att domaren eller dennes närstående är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare. Det spelar inte någon roll för jävsfrågan om ställföreträdarskapet är begränsat i förhållande till rättstvisten eller inte. Sålunda får jäv anses föreligga om t.ex. en domaren närstående person är verkställande direktör i ett aktiebolag som är part, även om det rättsförhållande som tvisten angår ligger vid sidan av en verkställande direktörs behörighet enligt aktiebolagslagen.s. 24

4.En andra jävsgrund är att domaren eller honom närstående är leda­ mot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part. Som ledamot bör även den anses som är suppleant i styrelsen.57 Däremot är det inte tillräckligt att en domaren närstående person är anställd i bolaget, ens i chefsställning om det inte samtidigt föreligger ett ställföreträdarskap.58s. 24

5.Som tredje jävsgrundande omständighet sägs i denna punkt att domare är jävig om i mål, där kommun eller annan sådan menighet är part, domaren eller honom närstående är ledamot av nämnd eller sty­ relse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör.59 Det krävs inte att domaren eller honom närstående person har deltagit is. 24

6.113s. 24

4:13

1.något ärende angående den ifrågavarande angelägenheten. Ocksås. 25

2.enligt denna jävsgrund bör det vara tillräckligt för jäv att domaren ärs. 25

3.suppleant i nämnden eller styrelsen.s. 25

4.Europadomstolen har i några fall ansett att anställningsförhållan­s. 25

5.den, som inte inneburit ledande ställning, medfört att det på objektivas. 25

6.grunder förelegat jäv. Vi anser att dessa situationer närmast bör fallas. 25

7.under punkt 10.60s. 25

8.förenar jävsgrunderna i punkterna 1, 2 och 4. Resultatet avs. 25

9.detta är att jävsgrunderna i punkt 4 sträcks ut till att gälla inte enbart is. 25

10.förhållande till part utan även till den som har del i saken eller av desss. 25

11.utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada. För exemplifiering avs. 25

12.regeln kan nämnas att en domare är jävig, om en svåger till domarens. 25

13.är styrelseledamot i ett aktiebolag, som i sin tur genom t.ex. aktieinne­s. 25

14.hav har ett väsentligt ekonomiskt intresse i ett annat aktiebolag, mots. 25

15.vilket en annan aktieägare för talan om klander av stämmobeslut.s. 25

16.Enligt får domaren inte handlägga ett mål, i vilket domarenss. 25

17.vederdeloman är part. Med vederdeloman menas motpart i en rättsligs. 25

18.process. Det bör därvid inte spela någon roll om processen förs i all­s. 25

19.män domstol, i förvaltningsdomstol eller genom skiljenämnd.61s. 25

20.Också ärenden vid förvaltningsmyndighet bör hänföras hit.62 Enligts. 25

21.vår mening finns det ändamålsskäl att anse även förfaranden vid andras. 25

22.alternativa tvistlösningsorgan, såsom Allmänna reklamationsnämn-s. 25

23.den, jävsgrundande. Man bör över huvud taget vara försiktig med atts. 25

24.låta domare handlägga mål med en part, med vilken domaren ärs. 25

25.involverad i en rättslig tvist.s. 25

26.Som Fitger63 framhåller kan det emellertid inte rimligen komma is. 25

27.fråga att låta varje pågående64 process påverka jävsfrågan. Det måstes. 25

28.rent objektivt kunna antas att processen ger anledning att tvivla pås. 25

29.domarens förmåga att agera opartiskt. Särskilt om vederdelomannens. 25

30.är staten, en kommun eller någon annan allmän samhällsinrättnings. 25

31.saknas det ofta skäl att anta att processen kommer att inverka på dom­s. 25

32.arens sätt att handlägga mål där vederdelomannen uppträder som part.s. 25

33.114s. 25

4:13

1.Det bör i sammanhanget märkas att denna punkt endast gäller den som är vederdeloman, däremot inte den som uppträder för vederdelomannens räkning som ställföreträdare eller liknande och inte heller närstående. Sålunda medför t.ex. en civilrättslig process mellan en domare och en åklagare inte att domaren är jävig enligt denna punkt att handlägga mål om allmänt åtal där åklagaren företräder åklagar­ myndigheten. Däremot kan en sådan situation aktualisera jäv enligt punkt 10.65 Enligt inträder jäv då en domare i annan rätt, såsom domare eller befattningshavare, fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet eller såsom skiljeman tagit befattning med saken.s. 26

2.En första förutsättning för att jävsgrunden skall föreligga är att beslutsfattandet eller befattningen med saken skett vid annan rätt eller annan myndighet eller i skiljeförfarande. Frågan om jäv på grund av åtgärder vid samma domstol får däremot bedömas enligt andra punk­ ter i paragrafen.66 Uttrycken annan rätt och annan myndighet omfat­ tar visserligen lexikaliskt inte privata tvistlösningsorgan, t.ex. försäkringsnämnder och dylikt. Ändamålen bakom jävsbestämmelserna får dock anses tala för att också befattning med saken vid sådana nämnder bör anses jävsgrundande.s. 26

3.För jäv på grund av åtgärder vid annan rätt krävs att vederbörande som domare eller befattningshavare fattat beslut som rör saken. Med beslut avses alla former av avgöranden.67 Emellertid kan det rimligen inte komma i fråga att låta varje avgörande, som t.ex. en domare fattat i lägre rätt, hindra honom från att i högre rätt handlägga ett mål angå­ ende samma sak, som överklagats dit.68 Sålunda bör begränsningen till att beslutet skall röra själva saken inte tolkas extensivt. Beslut om att utfärda stämning, bevilja rättshjälp, förordna om personutredning i brottmål och liknande åtgärder bör falla utanför jävsgrunden, även om besluten implicit kräver visst ställningstagande i själva saken, såsom att talan inte är uppenbart ogrundad. Däremot bör man se annorlunda på jävsfrågan, om en domare avslagit en begäran om rätts­ hjälp med hänvisning till att sökanden saknar befogat intresse av att fås. 26

4.115s. 26

4:13

1.sin sak prövad.69 Det jävsgrundande beslutet bör vara sådant att dets. 27

2.från rent objektiva synpunkter ger anledning att sätta i fråga domarenss. 27

3.opartiskhet vid behandlingen av själva saken.70s. 27

4.Det andra ledet i bestämmelsen gäller det fallet att domaren hoss. 27

5.annan myndighet eller som skiljeman tagit befattning med saken. Vads. 27

6.som menas med ”tagit befattning med saken” är inte alldeles givet.s. 27

7.Det finns dock inte anledning att låta jävsgrunden vara mer omfat­s. 27

8.tande i dessa fall än för domstolsfallen.71s. 27

9.gäller enbart huvudförhandling i brottmål. Enligt dennas. 27

10.punkt inträder jäv, om en domare före huvudförhandlingen prövats. 27

11.frågan om den tilltalade har begått gärningen.72 Jävsgrunden har for­s. 27

12.mulerats med avsikt att den endast skall omfatta de situationer dås. 27

13.domaren har prövat skuldfrågan med de beviskrav som gäller för ens. 27

14.fällande dom.73 Frågan om en domare som på annat sätt tagit befatt­s. 27

15.ning med ett mål, t.ex. häktat den misstänkte, och därefter deltar is. 27

16.avgörandet kan anses jävig får bedömas enligt andra jävsgrunder.74s. 27

17.Då rätten beslutar om rättspsykiatrisk undersökning75 kan fortsatts. 27

18.huvudförhandling normalt inte hållas inom de tider som gäller förs. 27

19.brottmål i allmänhet. För att undvika att jävsbestämmelsen i sådants. 27

20.fall skall slå till kan rätten med stöd av 46 kap. 11 § tredje stycket göras. 27

21.uppehåll i huvudförhandlingen, förutsatt att inte syftet med en sam­s. 27

22.manhållen huvudförhandling väsentligen går förlorad.76 Det skall härs. 27

23.märkas att regleringen i 46 kap. 11 § endast undanröjer eventuellt jävs. 27

24.vid den fortsatta huvudförhandlingen. Däremot kan en jävssituations. 27

25.föreligga, om rätten skall fatta beslut under uppskovstiden. Jävsfrågans. 27

26.116s. 27

4:13

1.är emellertid då att bedöma enligt andra punkter i förevarande para-s. 28

2.C Av följer att en domare är jävig om han i saken som rätte­ gångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig.s. 28

3.Som Fitger78 framhåller ger motivuttalanden79 närmast intrycket att förevarande punkt är tillämplig endast om domaren tagit befatt­ ning med saken i samma mål, t.ex. vittnat enligt 36 kap. 2 §. Anled­ ning att utifrån en objektiv måttstock sätta i fråga domarens opartisk­ het bör emellertid anses föreligga också om domaren uppträtt som ombud, vittnat eller varit sakkunnig i ett annat mål rörande väsentli­ gen samma sak.80 Som exempel kan nämnas att om en domare vittnat i ett brottmål bör han anses jävig att därefter handlägga ett tvistemål rörande skadestånd på grund av samma brottsliga gärning.81 Ett annat exempel är att den som varit ombud för en part i ett skattemål i för­ valtningsdomstol, bör anses jävig att handlägga ett mål om ansvar för brott med anledning av de transaktioner som prövats i skattemålet. I dessa och liknande fall finns lika god anledning att objektivt sätta i fråga domarens opartiskhet som när befattningen med saken skett i samma mål.s. 28

4.innehåller en generalklausul, som innebär att jäv föreligger om det finns någon annan särskild omständighet, än som anges i punkt 1—9, som är ägnad att rubba förtroendet till domarens opartisk­ het i målet.s. 28

5.Den objektiva bedömningen av jäv enligt generalklausulen skall, som framgår av lagtexten, ske med anledning av att ”eljest särskild omständighet föreligger”. Detta innebär å ena sidan att punkt 1-9 inte kan tillämpas e contrario.82 Å andra sidan bör man enligt vår mening vara försiktig med att tillämpa generalklausulen på situationer som ligger väldigt nära de fall som räknas upp i övriga punkter. Oms. 28

6.117s. 28

4:13

1.ett visst förhållande av det slag som tas upp i någon av de övriga punk­s. 29

2.terna efter en ändamålstolkning anses falla utanför tillämpningsområ­s. 29

3.det för dessa jävsgrunder, bör det krävas något speciellt för att jäv trotss. 29

4.detta skall anses föreligga enligt generalklausulen. Som exempel kans. 29

5.nämnas att en domare som har en aktiepost på 12 procent inte ansess. 29

6.jävig enligt punkt 1 att handlägga ett mål med bolaget som part.s. 29

7.Domaren skall i sådant fall inte anses jävig enligt generalklausulen pås. 29

8.grund av aktieinnehavet, om det inte tillkommer någon annan sär­s. 29

9.skild omständighet. Ett annat exempel är att domaren tidigare varits. 29

10.styrelseledamot i en stiftelse som är part. Ordalydelsen av punkt 4s. 29

11.omfattar endast den som är styrelseledamot. Om domaren enbart pås. 29

12.grund av sitt tidigare uppdrag skall anses jävig bör då bedömas utifråns. 29

13.de ändamålssynpunkter som ligger bakom punkt 4 och inte genom ens. 29

14.tillämpning av generalklausulen, såvida inte andra omständigheters. 29

15.föranleder att opartiskheten kan ifrågasättas.s. 29

16.I det följande skall vi behandla ett antal situationer då generalklau­s. 29

17.sulen enligt praxis, motiv och litteratur kan bli tillämplig. 3s. 29

18.I motiven nämns som exempel på jävssituationer att domaren stårs. 29

19.under parts förmanskap eller är anställd hos en part eller liknande för­s. 29

20.hållanden, såsom att domaren på grund av skuldsättning är ekono­s. 29

21.miskt beroende av part.84 Vad man här har att särskilt uppmärksammas. 29

22.är risken för att parten utövar påtryckningar på domaren att agera pås. 29

23.visst sätt. Det är redan genom detta uppenbart att inte varje anställ­s. 29

24.ning eller dylikt kan grunda jäv.85 Det måste krävas att anställnings­s. 29

25.förhållandet objektivt sett är ägnat att inverka på uppfattningen oms. 29

26.domarens opartiskhet. Sålunda kan en domare som har lån i en banks. 29

27.inte anses jävig att handlägga mål med banken som part, om det intes. 29

28.på grund av särskilda omständigheter finns anledning att sätta i frågas. 29

29.hans opartiskhet.s. 29

30.Nära nyss behandlade jävsgrund ligger det förhållandet att domarens. 29

31.har en intressegemenskap med någon part eller saken, av annat slag äns. 29

32.det som åsyftas med punkt 1. Det kan t.ex. vara fråga om att domarens. 29

33.är medlem eller representant för en förening som är part eller på annats. 29

34.sätt berörs av målets utgång. För svensk del har intresseledamöters del­s. 29

35.tagande i tvister vid Arbetsdomstolen och förutvarande Bostadsdom-s. 29

36.118s. 29

4:13

1.stolen aktualiserat jävsbedömningar.86 Men också i andra typer av mål kan motsvarande intressekonflikter diskuteras.87 Mål som gäller med­ lemskap i fackförening bör t.ex. inte handläggas av en domare som är lokalombud eller på annat sätt fackligt aktiv. Men också intresse­ gemenskap som ligger vid sidan om tvistefrågorna kan medföra att opartiskheten kan sättas i fråga. Har t.ex. domaren och en av parterna en ekonomisk intressegemenskap bör domaren avhålla sig från att döma i mål där misstanke kan uppkomma om att domaren har fördel av att den ena parten gynnas ekonomiskt genom processen.88s. 30

2.Ett annat exempel där jäv enligt motiven kan uppkomma är att domaren i annan rätt har liknande sak. Som angetts under punkt 1 anser vi att det ligger närmast till hands att genom en ändamålsenlig tolkning låta fall där bevisverkan av målets utgång kan ha betydelse för rättsförhållanden där domaren är part sorteras in under jävsgrunden att domaren kan vänta synnerlig nytta eller skada av sakens utgång. En objektiv bedömning av om jäv föreligger eller inte bör ske utifrån samma överväganden, oberoende av om domaren är inblandad i en likartad tvist vid samma eller annan domstol. Också om tvisten sker vid en utomrättslig instans finns anledning att ifrågasätta opartiskhe­ ten.s. 30

3.Som ett tredje exempel på jäv enligt generalklausulen brukar nämnas att domaren står i uppenbar ovänskap med någon part. Situatio­ ner som kan jämställas med detta är att domaren tidigare dömt oför­ delaktigt för parten eller uttalat sig ofördelaktigt om en part i en dom eller t.o.m. gjort uttalanden under en pågående rättegång. I sådana fall kan förtroendet för domarens opartiskhet ha rubbats så allvarligt att han rar anses javig.s. 30

4.Det kan också tänkas att domaren står i ett nära vänskapsförhållande till en av parterna. Normalt bör detta inte anses tillräckligt för jäv; det ligger i en domares yrkesroll att lägga den typen av hänsyn åt sidan i dömandet. Man kan emellertid inte bortse från fall där vän­ skapsbanden objektivt är sådana att domaren är jävig. Vidare före-s. 30

5.119s. 30

6.kommer regelmässigt att domaren, även om jäv formellt inte förelig­s. 31

7.ger, avböjer att delta i handläggningen i målet med hänvisning till s.k.s. 31

8.delikatess jäv.s. 31

9.Av 19 kap. 5 § och 45 kap. 2 § följer att åtal för brott som begåss. 31

10.inför rätten kan åtalas utan stämning och prövas av sittande rätt.90 Ens. 31

11.förutsättning för detta är att någon ledamot inte är jävig. Skulle t.ex.s. 31

12.åklagaren eller den tilltalade vilja åberopa en ledamot som vittne, kans. 31

13.denne inte delta vidare i handläggningen. Detsamma bör gälla oms. 31

14.brottet riktar sig mot domaren.91 I sådant fall bör åtalet inte tas upps. 31

15.till prövning i målet, utan handläggas i särskild ordning. Det ligger dås. 31

16.närmast till hands att anse domaren jävig att fortsätta delta i handlägg­s. 31

17.ningen av de ursprungliga åtalspunkterna. Bedömningen kan docks. 31

18.variera med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.92s. 31

19.Närbesläktat med nu berörda situationer är att en domare anmälts. 31

20.brott till åtal. Enligt vår mening får detta normalt anses ge anlednings. 31

21.att objektivt sätta i fråga domarens opartiskhet.93s. 31

22.Att nämndemän regelmässigt utnämns bland politiska partiföreträ­s. 31

23.dare bör typiskt sett inte leda till jäv, även om någon part är politiskts. 31

24.aktiv. I undantagsfall kan dock ett mål ha sådana politiska inslag atts. 31

25.det inte är förenligt med domarens - och domstolens - opartiskhet atts. 31

26.låta politiska meningsmotståndare eller meningsfränder delta.94 Skulles. 31

27.det i exceptionella situationer inte vara möjligt att låta valda nämnde­s. 31

28.män ingå i rätten kan rättens ordförande med tillämpning av 10 §s. 31

29.kalla in någon annan att tjänstgöra.s. 31

30.Enligt svensk tradition deltar inte sällan domare i lagstiftningsarbe­s. 31

31.tet. Detta har inte setts som något jävsproblem. Att frågan inte är helts. 31

32.okomplicerad framgår emellertid av Europadomstolens avgörandes. 31

33.Procola mot Luxemburg.951 detta fall hade fyra av fem ledamöter tidi­s. 31

34.gare varit med och avgett yttrande över ett lagförslag och även deltagits. 31

35.i utformningen av lagförslaget. De ansågs därför jäviga. Avgörandets. 31

36.bör enligt vår mening inte föranleda att en domare, som i egenskap avs. 31

37.utredare eller tjänsteman, skrivit lagtext och förarbeten skall ansess. 31

38.120s. 31

4:13

1.jävig att handlägga ett mål som rör tolkningen av lagregeln. Men det finns skäl att noga bevaka ytterligare avgöranden från Europadomsto­ len i frågan.s. 32

2.Handläggningen av mål i svenska domstolar är uppbyggd kring ett rotelsystem, som innebär att samma domare - rotelinnehavaren - nor­ malt sett fattar, eller i kollegial domstol deltar i, alla beslut som krävs för att förbereda ett mål för slutligt avgörande. Vissa beslut kan i sådant fall medföra att förtroendet för domarens opartiskhet kan rubbas.96s. 32

3.Inte sällan yrkar en part att domstolen under rättegången skall fatta ett beslut som rör saken. I t.ex. familjemål och förbudsmål begärs sålunda ofta interimistiska beslut avseende samma fråga som slutligt skall avgöras. Men också vid häktning, kvarstad och andra säkerhetsåt­ gärder måste domstolen göra ett ställningstagande i saken, som under­ lag för bedömning av om åtgärden skall beviljas eller inte.97 Gemen­ samt för samtliga dessa typer av beslut är att bedömningen är summa­ risk och grundas på ett annat och sämre underlag än det slutliga avgörandet. Det bör då inte föreligga jäv för domaren att fortsätta handlägga målet.98s. 32

4.I undantagsfall inträffar emellertid att rätten måste hålla förhand­ ling för att avgöra frågan och då ta upp bevisning, som kan i stort sett överensstämma med den slutliga bevisningen i målet. Är så fallet, finns större anledning att iaktta försiktighet med att låta samma domare delta i det slutliga avgörandet. Detsamma gäller om en domare i en preliminärfråga uttalat sig om en parts talan på ett sätt som närmast utesluter att parten skall kunna få bifall till sitt yrkande." Förtroendet för domarens opartiskhet får då anses så för­ brukat att det inte går att återställa, ens om den fortsatta prövningen skall ske med hänsyn till nytillkommande bevisning.s. 32

5.När flera personer åtalas i ett mål inträffar ibland att huvudförhand­ ling kan hållas endast beträffande någon av de tilltalade och att det meddelas en eller flera deldomar. Om samma domare har att uppre­ pade gånger pröva olika tilltalades medverkan i samma gärning utifrån samma bevisning bör enligt vår mening jäv normalt anses föreligga.100s. 32

6.121s. 32

4:13

1.Detsamma bör gälla om ett tvistigt sakförhållande som prövas i dens. 33

2.första rättegången är tvistigt och av betydelse för utgången också i ens. 33

3.efterföljande rättegång.101 Om däremot den senare rättegången rörs. 33

4.andra tvistiga sakförhållanden än som var aktuella vid det första avgö­s. 33

5.randet, bör jäv inte föreligga. Detta bör gälla även om samma perso­s. 33

6.ners trovärdighet och tillförlitlighet skall bedömas i två skilda rätte-s. 33

7.gangar.s. 33

8.Det nyss sagda kan exemplifieras på följande sätt.s. 33

9.1. A och B åtalas för att gemensamt och i samråd ha misshandlat X.s. 33

10.Båda förnekar brott. Samma vittnesbevisning aktualiseras. Vid huvud­s. 33

11.förhandlingen inställer sig endast A. Åtalet mot denne prövas och hans. 33

12.fälls till ansvar. Samma domare bör normalt anses jäviga att handläggas. 33

13.åtalet mot B.s. 33

14.2. De i exempel 1 åtalade döms och överklagar båda till hovrätten.s. 33

15.A överklagar dock enbart såvitt gäller påföljden. Endast A blir delgi­s. 33

16.ven kallelse till huvudförhandling. Det kan i sådant fall inte ansess. 33

17.föreligga hinder mot att samma domare, som tagit ställning till påfölj­s. 33

18.den för A, prövar skuldfrågan mot B. Att det inte föreligger jäv i mot­s. 33

19.satt situation är klart.s. 33

20.3. Låt oss ändra exempel 1 och 2 på så sätt att A erkänner gärningens. 33

21.men gör gällande att han på grund av patologiskt rus haft bristandes. 33

22.uppsåt. Åklagaren åberopar som bevisning mot A dennes hörande ochs. 33

23.förhör med målsäganden. Mot B åberopas hörande av såväl den tillta­s. 33

24.lade och målsäganden som av två vittnen. Rätten är visserligen intes. 33

25.bunden av A:s erkännande men prövning av åtalet mot honom kom­s. 33

26.mer att ha en summarisk karaktär.103 Att rätten konstaterat att erkän­s. 33

27.nandet vinner stöd av målsägandens berättelse behöver därför intes. 33

28.nödvändigtvis betyda att samma domare skall anses jäviga att hand­s. 33

29.lägga åtalet mot B vid en senare huvudförhandling. Erkännandet fråns. 33

30.A har endast betydelse för dennes medverkan i brottet. Att rätten trotts. 33

31.på A och målsäganden i den delen innebär inte att rätten kan anses has. 33

32.en förutbestämd uppfattning till om A och målsäganden är trovärdigas. 33

33.när det gäller B:s medverkan. Endast om det i domen mot A finnss. 33

34.uttalanden som objektivt kan tolkas innebära ett sådant ställnings­s. 33

35.tagande bör domarna anses jäviga att pröva åtalet mot B.s. 33

36.122s. 33

4:13

1.Ett fall där det i motiv och doktrin104 uttalas olika åsikter i jävsfrågan är att en domstol bifaller en köpares talan om fel i fastighet och säljaren därefter stämmer sin fangesman. Som påpekas i motiven skall felbedömningen göras utifrån vad som avtalats, i vilken mån under­ sökningsplikten fullgjorts och omständigheterna i övrigt vid varje sär­ skilt köpetillfälle. I många fall är emellertid köpeavtalen träffade enligt standardiserade formulär. Undersökningsplikten skall då bedömas uti­ från en objektiv måttstock, vilket gör att en domares ställningstagande kan antas bli detsamma i båda fallen. Den domare som deltagit i det första avgörandet bör enligt vår mening anses jävig i det senare målet, om det finns någon tvistefråga som är gemensam.s. 34

2.Det är inte alldeles ovanligt att mål återförvisas från högre rätt till en lägre instans. Det har diskuterats om en anpassning till Europakonvention kräver att samma domare i större utsträckning än tidigare skall anses jäviga att handlägga målet på nytt.105 Stöd för en strängare syn på jävsfrågan kan också hämtas från punkt 8, om jäv vid huvud­ förhandling i brottmål, som omfattar även fall då högre rätt undan­ röjer en lägre rätts dom i brottmål och återförvisar målet till fortsatt handläggning i den iagre ratten.s. 34

3.Europadomstolens praxis107 ger emellertid knappast utrymme för en sådan ändrad rättstillämpning. Rättspraxis synes trots detta ha sla­ git in på en ny och striktare väg.108 Enligt vår mening saknas det anledning att diskutera jävsfrågan utifrån en grundregel eller grund­ princip om att jäv normalt föreligger eller inte föreligger vid återför­ visning. Avgörande måste vara om rätten efter att ha fått målet återför­ visat till sig objektivt sett kan förväntas göra en förutsättningslös pröv­ ning av saken eller inte. Det bör då inte spela någon roll om det är samma fråga eller inte som skall prövas. Sålunda anser vi inte att om återförvisningen beror på att det tillkommit ny bevisning domaren utan vidare är jävig.109 Det är inte säkert att den part som förlorat i lägre rätt haft något att invända mot rättens bevisvärdering, utan endast anser att den nya bevisningen gör att saken kommer i ett annat läge. Självklart kan situationen emellertid vara sådan att domarenss. 34

4.123s. 34

4:14

1.opartiskhet bör sättas i fråga. Sålunda får om domstolens avgörandes. 35

2.felaktigt grundats på att käromålet är uppenbart ogrundat eller annarss. 35

3.saknar laga skäl domare som deltagit i avgörandet normalt anses jävig.s. 35

4.Detsamma gäller domare som felaktigt nekat prövningstillstånd.s. 35

5.Också då en dom återförvisas efter resning eller domvilla bör jäv ansess. 35

6.föreligga, om den nya prövningen skall ske på i stort samma under-s. 35

7.lag.8.s. 35

8.Särskilt då en återförvisning sker på formella brister i den lägre rätt­s. 35

9.ens handläggning framstår risken för jäv som tydlig. Är processmateri­s. 35

10.alet för rättens bedömning i sakfrågan detsamma torde man knappasts. 35

11.kunna räkna med att rätten kan se bort från sitt tidigare avgörande.s. 35

12.Ibland kan emellertid formella fel ha inverkat på sakprövningenss. 35

13.omfattning och innehåll. Det undanröjda avgörandets bärkraft kan dås. 35

14.ha en svagare jävsgrundande effekt. Som exempel på sistnämnda för­s. 35

15.hållande kan anföras att en dom undanröjs och målet återförvisas pås. 35

16.grund av att den lägre rätten felaktigt avgjort målet i ena partens ute-s. 35

17.varo eller att en mellandom meddelats över ett felaktigt tema. Hars. 35

18.däremot det formella felet lett till ett avgörande utan att rätten ingått is. 35

19.prövning av själva saken, t.ex. genom att en talan oriktigt avvisats, sak­s. 35

20.nas anledning att anse samma domare jäviga att handlägga målet efters. 35

21.aterforvisnmgen.s. 35

22.124s. 35

4:14

Av första stycket framgår att domare är skyldiga att självmant upp­

1.märksamma jävssituationer enligt 13 §. Det krävs inte att domaren gör bedömningen att jäv föreligger. Anmälan skall ske så snart det föreligger en omständighet, som kan antas utgöra jäv. Detta bör tolkas så att det skall vara mer sannolikt att domaren är jävig än att jäv inte föreligger.s. 36

2.I lagtexten sägs inte för vem domaren skall ge till känna att jäv före­ ligger. Anser domaren att jäv föreligger, bör hon eller han frivilligt avstå från att ta vidare befattning med målet. Någon formell prövning av jävsfrågan kommer då inte att ske. Avstår inte domaren frivilligt från målet bör jävsfrågan anmälas till parterna, så att dessa får möjlig­ het att överväga att framställa jävsinvändning.111 Framställs ingen sådan invändning, bör domaren - även om jävsbestämmelserna är både tvingande och obligatoriska - inte anses skyldig att låta annan domare pröva jävsfrågan, om det inte finns särskilda skäl, även om detta innebär att jävsfrågan enligt tredje stycket då inte kan prövas i hogre ratt.s. 36

3.Domares skyldighet att självmant anmäla omständighet, som kan antas grunda jäv, får anses omfatta även jävsmisstankar mot annan domare.113s. 36

Andra stycket reglerar parts invändning om jäv mot domare. Sådan

1.invändning skall framställas då part första gången för talan i målet, sedan han erhöll kännedom om att domaren sitter i rätten eller annars tar befattning med målet eller, om den jävsgrundande omständigheten då inte var känd för parten, sedan han erhöll sådan kännedom. Görs inte detta, är rätten att framställa invändningen förfallen.114s. 36

2.Utgångspunkten för tidsfristen är den tidpunkt då parten fått vet­ skap om såväl att en viss domare deltar i handläggningen av målet som den jävsgrundande omständigheten. Jävsinvändning skall därefter framställas första gången parten för talan i målet. Underlåter parten att ge in svaromål eller inställa sig till ett sammanträde förlorar hans. 36

3.125s. 36

4:14

1.alltså inte rätten att framställa jävsinvändning; parten har genom sins. 37

2.underlåtelse inte fört talan.115 Det spelar därvid ingen roll om partens. 37

3.haft laga förfall eller inte för sin underlåtenhet.116 Inställer sig däremots. 37

4.parten vid en förhandling, skall jävsinvändningen göras omedel­s. 37

5.bart.117 Väntar parten med att framställa invändningen till senares. 37

6.under förhandlingen, skall den enligt vår mening anses framställd förs. 37

7.sent och följaktligen avvisas. Det saknar i det sammanhanget betydelses. 37

8.om parten inställt sig personligen eller endast genom ombud. Hars. 37

9.parten inte underrättat ombudet om den jävsgrundande omständighe­s. 37

10.ten, och ombudet av den anledningen inte framställer någon jävsin­s. 37

11.vändning, har parten ändå förlorat sin rätt att framställa invänd­s. 37

12.ningen.s. 37

13.Att part förlorat rätten att framställa invändning om jäv enligt före­s. 37

14.varande paragraf medför att han inte heller med åberopande av jävs. 37

15.kan angripa en dom eller ett beslut i efterhand genom klagan övers. 37

16.domvilla.118s. 37

Tredje stycket begränsar högre rätts behörighet att pröva jäv mot

1.domare i lägre rätt. För att sådan prövning skall vara tillåten krävss. 37

2.antingen att jävsinvändning framställs av part, som inte enligt andras. 37

3.stycket förlorat sin rätt att framställa invändning, eller att part överkla­s. 37

4.gat den lägre rättens beslut att ogilla jävet.s. 37

5.Lindell119 anser att hovrätten inom ramen för sitt övergripandes. 37

6.ansvar för att mål handläggs tillfredsställande också i andra fall kans. 37

7.undanröja ett avgörande på grund av jäv och återförvisa målet tills. 37

8.tingsrätten. Som exempel anför han att en domare är jävig och anmä­s. 37

9.ler den jävsgrundande omständigheten till parterna, men såväl doma­s. 37

10.ren som parterna anser att det trots detta inte är något hinder mot atts. 37

11.domaren handlägger målet. Vi ställer oss tveksamma till att hovrätten is. 37

12.ett dispositivt tvistemål bör beakta jävssituationen, om parterna meds. 37

13.öppna ögon låtit domaren avgöra tvisten. Parterna kan i detta fall for­s. 37

14.mellt varken angripa avgörandet genom att framställa jävsinvändning is. 37

15.hovrätten eller genom klagan över domvilla. Det saknas anledning atts. 37

16.därutöver lägga ett självständigt prövningsansvar på hovrätten.s. 37

17.126s. 37

4:15

1.Samma begränsningar för parterna gäller formellt i indispositiva tvistemål och brottmål. Här föreligger emellertid ett särskilt ansvar för domstolen att tillse att målet blir tillräckligt utrett; intressehänsynen går utöver partssfären. Vi anser därför att det i sådana mål bör finnas ett visst utrymme ror högre ratt att självmant beakta jav, utirran en bedömning anpassad efter omständigheterna i det enskilda fallet. Vi anser det sålunda mer klart att hovrätten bör agera ex officio om målet avgjorts med en jävig ensamdomare än om en nämndeman i ett brott­ mål varit jävig. Detsamma gäller om avgörandet är till fördel för den part som domarens bristande partiskhet kan anses ha gynnat.s. 38

2.Den i lagtexten förutsatta situationen att jävsinvändning framställs första gången i högre rätt kan inträffa om t.ex. ett mål avgörs i parts utevaro, utan att parten dessförinnan fört talan i målet med vetskap om att domaren handlagt detta. Ett annat exempel är att den jävs­ grundande omständigheten blir känd för parten efter det att rätten avgjort målet. För att högre rätt skall kunna ta upp jävsinvändningen i dessa fall krävs att parten har överklagat rättens avgörande i målet.s. 38

3.När det gäller överklagande120 av rättens beslut att ogilla en jävsinvändning finns bestämmelser i 49 kap. 4 § och 54 kap. 4 §. Bifalls en jävsinvändning, är beslutet inte överklagbart. Inte heller går det att klaga särskilt över ett beslut, varigenom rätten avvisat en jävsinvänd­ ning såsom för sent inkommen.121 Nämnas skall även att hovrätts beslut angående jäv mot domare vid tingsrätt inte får överklagas.122s. 38

4.Konstaterar högre rätt att jäv förelegat, skall underrättens dom undanröjas och målet återförvisas.123s. 38

5.127s. 38

4:15

1.Paragrafen behandlar domarens och rättens åtgärder med anledning avs. 39

2.en framställd jävsinvändning.s. 39

Första stycket bygger på principen att den domare mot vilken det

1.framställs invändning eller annars finns misstanke om jäv inte skalls. 39

2.vidta några åtgärder i målet förrän jävsfrågan är avgjord. Från detta nm& görs i lagrummet undantag för åtgärder som inte utan synnerlig olä­s. 39

3.genhet kan skjutas upp och som inte innefattar avgörande av målet.s. 39

4.Sannolikheten för att det inte finns någon annan domare som kans. 39

5.rycka in och vidta åtgärden har med dagens moderna teknik minskats. 39

6.väsentligt. Det skall dock inte uteslutas att det kan uppstå jävssituatio-s. 39

7.ner i ett läge då rätten snabbt måste fatta beslut om t.ex. kvarstad,s. 39

8.utan att någon annan domare står att få tag i.s. 39

9.Som exempel på åtgärder som inte utan synnerlig olägenhet kan skjutas upp nämns i motiven förhör med en person, som inte kans. 39

10.inställa sig vid en senare tidpunkt, samt beslut om säkerhetsåtgärders. 39

11.eller tvångsmedel, om ett uppskov är förenat med särskild fara.124s. 39

12.Med avgörande av målet menas dom eller slutligt beslut.125s. 39

13.Förbudet för domaren att vidta åtgärder i målet gäller så länge jävs frågan står öppen. Om en jävsinvändning har ogillats får enligts. 39

14.49 kap. 4 § rätten - om part anmält missnöje - med hänsyn tills. 39

15.omständigheterna bestämma om beslutet får överklagas särskilt ellers. 39

16.endast i samband med att dom eller slutligt beslut överklagas. Fårs. 39

17.beslutet överklagas särskilt skall målet normalt förklaras vilande is. 39

18.avvaktan på att beslutet vinner laga kraft.126 Jävsfrågan står unders. 39

19.denna tid öppen och domaren är förhindrad att handlägga målet is. 39

20.vidare mån än som framgår av förevarande paragraf.127 Om däremots. 39

21.beslutet att ogilla jävsinvändningen får överklagas endast i sambands. 39

22.med dom eller slutligt beslut går beslutet enligt 17 kap. 14 § andras. 39

23.128s. 39

4:15

1.stycket och 30 kap. 12 § första stycket genast i verkställighet. Jävsfrå­ gan står därmed inte längre öppen och hindrar följaktligen inte doma­ ren fran att delta i handläggningen av malet.s. 40

2.Beslut, varigenom en jävsinvändning bifallits, får enligt 49 kap. 8 § inte överklagas. Domaren är alltså genom beslutet definitivt obehörig att handlägga målet vidare.s. 40

Andra stycket föreskriver att rätten så snart det kan ske skall ge beslut

1.över en jävsinvändning som framställs i rätt tid. Framställs däremot invändningen för sent har domstolen ingen skyldighet att pröva jävs­ frågan; dock bör enligt vår mening domstolen i sådant fall avvisa invändningen.129 Inget hindrar dock domstolen från att ex officio pröva en jävsinvändning som framställts för sent.s. 40

2.Att beslut skall ges så snart det kan ske får anses innebära att rätten omedelbart skall pröva jävsinvändningen. Det enda uppskov som bör förekomma är sådant som föranleds av att annan domare måste ta plats i rätten, vilket enligt tredje stycket skall ske utan dröjsmål. I säll­ synta undantagsfall kan också tänkas att part vill föra bevisning i jävs­ frågan, som kräver att frågan prövas senare vid ett särskilt samman­ träde.s. 40

3.En jävsinvändning skall prövas av rätten. Vanliga domförhetsregler bör tillämpas.130 Det innebär att t.ex. jäv under förberedelsen kan prövas av en eller tre domare och att jäv vid en huvudförhandling i brottmål skall prövas av domare med nämnd. Det skall här märkas att jäv inte grundar förfall.131 Den domare mot vilken jävsinvändningen riktats måste alltså, om inte tredje stycket är tillämpligt, bytas ut mot någon annan. -s. 40

4.Det inträffar att en domare mot vilken det framställs jäv frivilligt avsäger sig handläggningen av målet utan att det meddelats beslut övers. 40

5.129s. 40

4:15

1.jävsinvändningen. Vi ser inga betänkligheter med att jävsfrågan prak­s. 41

2.tiskt handläggs på detta sätt. Det är liten, om någon skillnad mellans. 41

3.detta fall och den situationen att en domare frivilligt avträder pås. 41

4.grund av delikatessjäv.s. 41

I tredje stycket stadgas undantag från huvudregeln om att en domare

1.inte får medverka vid rättens prövning av jävsinvändning mot honoms. 41

2.själv. Undantaget förutsätter att rätten inte är domför utan honoms. 41

3.och att annan domare inte kan kallas in utan tidsutdräkt. Det måstes. 41

4.vara högst ovanligt att det inte går att finna någon ersättare. Här skalls. 41

5.märkas att jävsprövningen inte behöver företas av domare vid sammas. 41

6.domstol eller ens samma domstolsslag. 133 Med hjälp av den nutidas. 41

7.tekniken för informationsöverföring torde inte ens geografiska hänsyns. 41

8.längre alltid innebära risk för en oacceptabel tidsutdräkt. Risken förs. 41

9.rättsförluster på grund av att det måste hittas en ersättare måste vidares. 41

10.bedömas med beaktande av att domaren, trots jävsinvändningen,s. 41

11.enligt första stycket kan vidta åtgärder som är särskilt brådskande. 4s. 41

12.130s. 41

kap. Om offentlighet och ordning

vid domstol

1.En svensk rättegång är enligt huvudregeln offentlig, dels på så sätt att handlingar som ges in är allmänna och därmed tillgängliga för vem som helst att ta del av, dels genom att allmänheten har tillträde till muntliga förhandlingar. Offentlighetsprincipen utgör en av grund­ valarna för den svenska processordningen.s. 5

2.Ett viktigt motiv för att rättegångar skall vara offentliga är att bereda allmänheten insyn i domstolarnas arbete.1 Offentligheten öppnar möjlighet för alla medborgare att granska och kontrollera rättskip­ ningen. Framför allt skänker emellertid offentligheten en trygghet för allmänheten. Att rättegångar öppet kan bevakas i TV, radio och press bidrar till att medborgarna upplever att risken för maktmissbruk från domstolarna är mindre än om rättegångarna ägt rum i slutna rum. Även om öppenheten säkert har liten praktisk betydelse för hur rätten dömer är dess värde därför högt.s. 5

3.Man bör inte heller se bort från att offentligheten kan påverka utsagor från parter, vittnen och andra. Offentligheten kan här verka i två riktningar. Vetskapen om att uppgifterna blir kända och kan kontrol­ leras av andra kan medföra att den som hörs anstränger sig extra för att lämna riktiga, klara och otvetydiga uppgifter. Å andra sidan kan exponeringen för allmänheten verka hämmande på så sätt att vittnen och andra av rädsla för repressalier inte berättar allt de vet. Det sist­ nämnda motverkas emellertid genom särskilda bestämmelser som gör det möjligt att höra vittnen och andra utan närvaro av vissa personer eller genom videokonferens.s. 5

4.Offentlighetsprincipens starka tradition i vår rättsordning återspeg­ las i 5 kap. Bestämmelserna ger uttryck för ett offentlighetsintresses. 5

5.131s. 5

5:1

1.som väger typiskt sett tyngre i rättegångar än vad som gäller inom t.ex.s. 6

2.den statliga och kommunala förvaltningen.s. 6

3.Rättskipning kräver emellertid ibland att domstolen får tillgång tills. 6

4.uppgifter, vars offentliggörande för allmänheten skulle medför störres. 6

5.skadeverkningar för enskilda eller samhället än den nackdel som följers. 6

6.av att uppgifterna hålls hemliga. Syftet med flera av bestämmelserna is. 6

7.detta kapitel är därför att dra gränsen för när offentligheten på grunds. 6

8.av ett motstående intresse skall vara inskränkt.s. 6

9.Kapitlet innehåller vidare regler om tolk och om möjlighet för rättens. 6

10.att vidta åtgärder för att upprätthålla ordningen vid sammanträden.s. 6

11.Ändamålet med dessa bestämmelser är tämligen givet.s. 6

12.Enligt första stycket skall förhandling vid domstol vara offentlig.s. 6

13.Detta är ett ordagrant återgivande av 2 kap. 11 § andra stycket REs. 6

14.Offentlighetsprincipen gäller vid förhandling.2 Enligt motiven3s. 6

15.avses med förhandling handläggning vid alla sådana tillfällen, då parts. 6

16.eller annan får vara närvarande eller då annars bevis skall tas upp avs. 6

17.132s. 6

5:1

1.rätten. Som framhålls av Gärde4 skall närvaron syfta till att ge parten eller annan möjlighet att utöva processuell verksamhet.s. 7

2.Exempel på förhandlingar är sammanträde för huvudförhandling eller förberedelse, bevisupptagning utom huvudförhandling, syn, sam­ manträde för behandling av rättegångsfråga samt förhör enligt 52 kap. 11 §.5 Att en part eller annan deltagit per telefon eller genom video­ upptagning påverkar inte bedömningen av om rättens handläggning sker vid förhandling eller inte. Däremot torde offentligheten i sådant fall inte sträcka sig längre än till den lokal där rätten befinner sig. Exempelvis behöver en privatperson som hörs per telefon från sitt hem inte upplåta hemmet till allmänheten under förhöret. Vidare skulle syftet med ett videoförhör kunna motverkas, om den lokal där videoupptagningen sker står öppen för allmänheten.6s. 7

3.Hassler7 synes mena att om en rättegångsfråga utsatts till särskild huvudförhandling och ingen part infinner sig, förlorar handlägg­ ningen sin karaktär av förhandling. Enligt vår mening saknas det emellertid anledning att se annorlunda på detta fall än på situationen då parter annars inte inställer sig till ett sammanträde och rätten trots detta kan avgöra målet eller frågan. En annan sak är att rätten i nu berört fall efter att ha konstaterat parternas utevaro tämligen omgå­ ende bör kunna övergå till överläggning. Det bör alltså inte av for­ mella skäl krävas att rätten muntligen framlägger vad parterna anfört skriftligen. Tvärtom bör rätten med stöd av åtminstone grunderna för 43 kap. 5 § kunna förordna att skrifterna skall anses förebringade vid huvudförhandlingen, oberoende av om det finns åhörare närvarande eller inte.s. 7

4.Föredragning av mål för avgörande på handlingarna är inte att anse som en förhandling.s. 7

5.Med att förhandlingen är offentlig menas att allmänheten har rätt att närvara. Varken rätten eller annan får avkräva åhörare namn eller anledning till närvaron. En annan sak är att rätten med hänsyn till 2 § kan behöva inhämta upplysningar om en åhörares ålder.s. 7

6.Offentligheten innebär inte en oinskränkt rätt för vem som helst att närvara vid förhandlingen. Förutom nyssnämnda åldersregel i 2 § kans. 7

7.133s. 7

5:1

1.rätten vägra en person att närvara med stöd av 9 §, 36 kap. 18 §,s. 8

2.37 kap. 3 § och 40 kap. 11 §.s. 8

Andra stycket anger ett antal situationer då rätten har möjlighet att

1.besluta att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar. Bestämmel­s. 8

2.serna i första och andra meningen är fakultativa, medan regeln i tredjes. 8

3.meningen är obligatorisk. Gemensamt för de tre leden är att de rörs. 8

4.förebringandet av omständigheter som är sekretessbelagda enligts. 8

5.sekretesslagen.s. 8

6.Tillämpningen av andra stycket skall ske ex officio. Med hänsyn tills. 8

7.att den för vars skydd sekretessen gäller kan medge att uppgifter röjs,s. 8

8.bör vederbörandes inställning till sekretessen inhämtas innan ett för­s. 8

9.ordnande om stängda dörrar ges.8s. 8

10.Viktigt är vidare att påpeka att tillämpningen av detta stycke måstes. 8

11.ske i belysning av 2 kap. 12 § RF. Där sägs att begränsningar avs. 8

12.offentligheten endast får ske för att tillgodose ändamål som är godtag­s. 8

13.bart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utövers. 8

14.vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranletts. 8

15.den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den frias. 8

16.åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Inte heller fårs. 8

17.begränsning göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell ellers. 8

18.annan sådan åskådning.s. 8

19.Den första meningen i andra stycket gäller alla uppgifter som ärs. 8

20.sekretessbelagda enligt sekretesslagen. Rätten kan förordna om stängdas. 8

21.dörrar, om det kan antas att en sådan uppgift kommer att förebringass. 8

22.och det är av synnerlig vikt att uppgiften inte röjs. Genom kravet pås. 8

23.synnerlig vikt framgår att stängda dörrar bör användas endast i undan­s. 8

24.tagsfall. Ett exempel är att det i samband med ett spionmål kan röjass. 8

25.uppgifter av betydelse för rikets säkerhet.9 Ett förordnande om stängdas. 8

26.dörrar får endast avse förhandlingen i den del där uppgiften kan antass. 8

27.bli lämnad och på annat sätt omnämnd.s. 8

28.Nästa mening i andra stycket gäller uppgifter för vilka sekretess gäl­s. 8

29.ler enligt vissa uppräknade stadganden i sekretesslagen. Lagtextens. 8

30.anger inte under vilka förutsättningar domstolen får besluta oms. 8

31.stängda dörrar. Det framstår emellertid enligt vår mening som klarts. 8

32.att bedömningen bör ta sin utgångspunkt i de ändamål och syftens. 8

33.som ligger bakom var och en av de berörda sekretessreglerna. Dessas. 8

34.134s. 8

5:1

1.syften måste i sin tur vägas mot de ändamål som domstolsförhand­ lingens offentlighet avser att värna.s. 9

2.Det först uppräknade lagrummet är 7 kap. 22 § sekretesslagen. Enligt detta lagrum gäller sekretess hos domstol i brottmål samt i annat mål eller ärende, i fråga om vilket bestämmelserna om förunder­ sökning i brottmål är tillämpliga, för uppgift om enskilds hälsotill­ stånd eller andra personliga förhållanden som framkommer vid sär­ skild personutredning, rättspsykiatrisk undersökning eller annan sådan utredning, om det av särskild anledning kan antas att den som uppgif­ ten rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.s. 9

3.För sekretess krävs alltså att det finns särskild anledning att befara men av att en uppgift om enskilds personliga förhållanden röjs. Den särskilda anledningen kan hänföra sig till antingen uppgiftens karaktär eller den uppgiften rör. Så kan det t.ex. finnas större anledning att sekretessbelägga uppgifter om sjukdomsförhållanden än om ekono­ miska förhållanden. I motiven sägs sålunda att tanken är att endast uppgifter av klart känslig natur, såsom uppgifter om allvarligare soma­ tiska eller psykiska sjukdomar skall vara hemliga, medan uppgifter av mindre känslig art regelmässigt skall vara offentliga.10s. 9

4.Innehållet i en särskild personutredning är normalt inte av beskaf­ fenhet att föranleda stängda dörrar. Detsamma gäller sammanfatt­ ningen av en rättspsykiatrisk undersökning eller annan sådan utred­ ning, om den tilltalade inte lider av psykisk störning. I motsatt fall har man anledning att utgå från att den tilltalade eller honom närstående lider men av att uppgifter om personliga förhållanden, som hänför sig till störningen, röjs; dock att läkarens slutsatser regelmässigt bör kunna göras offentliga.11 Om det i en särskild personutredning eller i ett rättspsykiatriskt utlåtande förekommer uppgifter som rör annan person än den tilltalade, finns det skäl att visa särskild försiktighet med uppgiftens röjande, i synnerhet om uppgiften enbart har bety­ delse för påföljdsfrågan.s. 9

5.Hänvisningen till 8 kap. 17 § sekretesslagen rör sekretess i mål eller ärende för uppgift om myndighets eller enskilds affärs- eller driftför­ hållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs.12 Undantag gäller, om annan sekretessbe­ stämmelse till skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften ochs. 9

6.135s. 9

5:1

1.innebär att sekretess inte skall gälla. Dessutom gäller särskilda bestäm­s. 10

2.melser för uppgifter som lämnats i skiljeförfarande.s. 10

3.Som framgått krävs för sekretess enligt denna regel att ett uppgifts-s. 10

4.röjande kan antas medföra avsevärd skada för den som uppgiften rör.s. 10

5.Eftersom rättegångsbalkens regel om stängda dörrar är fakultativ börs. 10

6.det emellertid inte anses tillräckligt att ett uppgiftsröjande leder till ens. 10

7.avsevärd skada för att offentligheten vid en förhandling skall inskrän­s. 10

8.kas. Det måste föreligga någon omständighet härutöver som gör dets. 10

9.nödvändigt att förordna om stängda dörrar. Ett sådant förhållande ärs. 10

10.att skadeverkningarna sträcker sig längre eller är av allvarligare art äns. 10

11.som krävs för att sekretess för uppgifterna skall gälla inom t.ex. en för­s. 10

12.valtningsmyndighet. Över huvud taget kan sägas att ju allvarligares. 10

13.skada som kan antas följa om uppgiften röjs, desto tyngre väger sekre­s. 10

14.tessintresset i förhållande till offentlighetsintresset.s. 10

15.Genom hänvisningen till 9 kap. 15 § sekretesslagen ges domstolens. 10

16.rätt att besluta om stängda dörrar i äktenskapsmål samt mål och ären­s. 10

17.den enligt föräldrabalken, liksom i ärenden enligt lagen (1999:997)s. 10

18.om särskild företrädare för barn och mål enligt lagen (1989:14) oms. 10

19.erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.s. 10

20.och om överflyttning av barn, om det vid förhandlingen kan före­s. 10

21.bringas uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.s. 10

22.Sekretessen är i detta fall beroende av att part begär det och det kans. 10

23.antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada ellers. 10

24.men om uppgiften röjs. I ärenden enligt lagen (1999:997) om särskilds. 10

25.företrädare för barn och om adoption enligt 4 kap. FB, anordnande avs. 10

26.godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap behövs docks. 10

27.inte begäran av part.s. 10

28.Också för dessa fall skall erinras om att rätten inte är skyldig atts. 10

29.besluta om stängda dörrar, även om part begär det och skaderekvisitets. 10

30.är uppfyllt. Särskilt förhållanden av personlig art bör dock mer regel­s. 10

31.mässigt föranleda att förhandlingen hålls inom stängda dörrar.s. 10

32.Vidare hänvisas i andra stycket andra meningen till 9 kap. 16 §s. 10

33.sekretesslagen. Här regleras sekretess i mål om ansvar för sexualbrott,s. 10

34.utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar,s. 10

35.olovlig avlyssning eller brott genom vilket infektion av HIV har ellers. 10

36.kan ha överförts samt i mål om ersättning för skada med anledning avs. 10

37.sådant brott, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska för­s. 10

38.hållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom när­s. 10

39.stående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller även is. 10

40.mål om ansvar för barnpornografibrott, ersättning för skada meds. 10

41.136s. 10

5:1

1.anledning av sådant brott och förverkande av skildring med sådant innehåll, för uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild, om det kan antas att denne eller någon denne närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller i ärende som rör nu nämnda brott. Däremot gäller sekretessen inte för uppgift om vem som är tilltalad eller svarande.s. 11

2.Vid brott med sexuell anknytning som riktar sig mot barn är skyddsintresset för målsäganden regelmässigt så starkt att det bör beslutas om stängda dörrar. Gäller målet däremot sexualbrott mot vuxna eller något av de övriga i 9 kap. 16 § sekretesslagen uppräknade brotten är det inte lika självklart att intresset av sekretess väger över offentlighetsintresset. Omständigheterna kan variera mycket mellan olika fall. Som en allmän riktlinje kan sägas att det inte bör förordnas om stängda dörrar enbart av den anledningen att målet gäller sexual­ brott, t.ex. våldtäkt. Däremot kan brottet innefatta gärningsmoment eller av annan anledning röra omständigheter, vilkas offentlighet skulle allvarligt skada målsäganden. I så fall bör självklart sakframställ­ ning, bevisupptagning och plädering ske inför stängda dörrar; däre­ mot kan personalia om den tilltalade behandlas inför öppna dörrar.13s. 11

3.Nu berörda sekretessbestämmelser kan föranleda beslut om stängda dörrar vid alla typer av förhandling. Vid domstolsförhandling under förundersökning i brottmål eller därmed likställt mål eller ärende14 kan dessutom stängda dörrar beslutas med hänvisning till sekretess enligt 5 kap. 1 eller 7 § eller 9 kap. 17 § sekretesslagen.s. 11

4.Sekretess enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen omfattar uppgifter som hänför sig till bland annat förundersökning i brottmål och verksamhe­ ter som har till syfte att utreda och förebygga brott. Sekretessen förut­ sätter att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.s. 11

5.Möjligheten att förordna om stängda dörrar med hänvisning till 5 kap. 7 § sekretesslagen avser att skydda sekretess i verksamhet som rör rättslig hjälp i brottmål på begäran av en annan stat. Sekretess gäl­ ler då för uppgift som hänför sig till utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller angelägenhet som angår tvångs­ medel, om det kan antas att den rättsliga hjälpen begärts under förut­ sättning att uppgiften inte röjs.s. 11

6.Enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i bl.a. utrednings. 11

7.137s. 11

5:1

1.enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål och verksam­s. 12

2.heter för att utreda eller förebygga brott, om det inte står klart att upp­s. 12

3.giften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närståendes. 12

4.lider skada eller men. Sekretess gäller även för anmälan eller utsagas. 12

5.från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att någons. 12

6.utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Utan hin­s. 12

7.der av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som före­s. 12

8.skrivs i bl.a. den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare.s. 12

9.Beslut om stängda dörrar i dessa fall kommer främst i fråga om dets. 12

10.finns flera misstänkta och ett röjande av uppgifter skulle försvåras. 12

11.utredningen eller om det finns skäl att hålla t.ex. vissa spaningsmeto­s. 12

12.der hemliga. 9:3 Slutligen gäller enligt andra stycket tredje meningen att förhandlings. 12

13.alltid — dvs. obligatoriskt — skall hållas inom stängda dörrar, om sekre­s. 12

14.tess gäller enligt 9 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen och det skulles. 12

15.strida mot avtal som avses där att uppgiften röjs vid förhandlingen.s. 12

16.Det är här fråga om av riksdagen godkänt avtal med främmande stats. 12

17.eller mellanfolklig organisation, i ärende om handräckning ellers. 12

18.bistånd som myndighet lämnar åt myndighet eller annat organ i dens. 12

19.staten eller mellanfolkliga organisationen.s. 12

20.Det skall framhållas att även om det inte direkt framgår av lagtextens. 12

21.bör ett beslut om stängda dörrar i de fall som avses i andra styckets. 12

22.tredje meningen — på samma sätt som uttrycks i första och andras. 12

23.meningen — inte omfatta annan del av förhandlingen än den då des. 12

24.sekretessbelagda uppgifterna förebringas.15s. 12

25.Slutligen skall framhållas att ett beslut om stängda dörrar aldrig fårs. 12

26.innebära att en part utestängs från möjligheten att ta del av uppgifters. 12

27.som utgör processmaterial i det målet.16s. 12

Enligt tredje stycket får rätten besluta att förhör med den som är under

1.femton år eller som lider av en psykisk störning skall hållas inoms. 12

2.stängda dörrar. Syftet med bestämmelsen är att skydda den som hörs.17s. 12

3.Bestämmelsen gör i det sammanhanget ingen skillnad mellan om dens. 12

4.som skall höras är vittne, part i tvistemål, målsägande eller tilltalad.18s. 12

5.138s. 12

5:2

1.Uttrycket psykisk störning återfinns även på annat håll i rättegångs­ balken.19 Det finns ingen legal definition av begreppet. Något behov av att, på samma sätt som gäller uttrycket allvarlig psykisk störning enligt 30 kap. 6 § BrB, ge psykisk störning en särskild juridisk bety­ delse föreligger enligt vår mening inte. Begreppet bör i stället tolkas i enlighet med den innebörd som psykisk störning har enligt den psyki­ atriska vetenskapen.s. 13

Fjärde stycket hänvisar till särskilda föreskrifter om förhandling inom

1.stängda dörrar. Förutom ovan nämnda lag (1964:167) med särskilda föreskrifter om unga lagöverträdare kan nämnas 18 kap. 13 § sjölagen (1994:1009), 6 kap. 14 § utlänningslagen (1989:529) och 20 § lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar. Det kan inträffa att uppgifter, som enligt vad ovan angetts skall före­ bringas inom stängda dörrar, föreligger i rättegångar där flera mål är kumulerade. Det kan vara fråga om subjektiv kumulation enligt 14 kap. eller handläggning av flera åtal mot en eller flera tilltalade. Rätten kan i sådant fall företa den del av förhandlingen som avser förebringandet av den sekretessbelagda uppgiften till särskild hand­ läggningen, och följaktligen låta med- och motparter, för vilkas talan uppgiften saknar betydelse, lämna rättegångssalen.20 Är detta inte möjligt, bör rätten med stöd av 4 § förordna att uppgiften inte får röjas. Det kan inledningsvis framhållas att denna paragraf inte har till ända­ mål att utestänga yngre personer från offentliga förhandlingar på grund av att part eller någon annan känner obehag av åhörarnas när­ varo. För dessa situationer innehåller rättegångsbalken andra bestäm­ melser.21 Syftet med paragrafen är i stället att skydda den som är under 18 år från skadliga effekter till följd av att han eller hon varit närva­ rande vid en offentlig förhandling. Skälen till att utestänga någon fråns. 13

2.139s. 13

3.förhandlingen kan hänföra sig såväl till målets beskaffenhet som tills. 14

4.andra omständigheter. Som exempel på det förra kan sägas att det ärs. 14

5.olämpligt att låta yngre personer närvara vid behandlingen av sexual­s. 14

6.brott eller svåra våldsbrott. Exempel på andra omständigheter är atts. 14

7.ungdomar i vissa situationer kan lockas av kriminalitet, t.ex. om dens. 14

8.tilltalade är en ledargestalt i ett kriminellt belastat gäng eller liknande.s. 14

9.Det bör noteras att beslutanderätten enligt paragrafen ligger på rätt­s. 14

10.ens ordförande.s. 14

11.Paragrafen anger i vilka fall andra än rätten, parter och övriga i rätte­s. 14

12.gången deltagande personer har rätt att närvara vid förhandling inoms. 14

13.stängda dörrar.s. 14

14.Den första meningen omfattar anställda vid domstolen och de soms. 14

15.där genomgår utbildning. Rätten att medge dessa personer att närvaras. 14

16.tillkommer rättens ordförande.s. 14

17.Enligt andra meningen kan rätten — i sin helhet — medge ävens. 14

18.annan att närvara vid förhandling inom stängda dörrar, om det finnss. 14

19.särskilda skäl. Exempel på detta är att företrädare för behandlingshem,s. 14

20.som inte kallats för att höras i målet, tillåts närvara vid huvudförhand­s. 14

21.ling i brottmål när personalia föredras inom stängda dörrar.22s. 14

22.Behov att förordna om tystnadsplikt enligt denna paragraf föreliggers. 14

23.endast om förbud mot att röja sekretessbelagda uppgifter inte framgårs. 14

24.av andra lagbestämmelser. Detta förklarar varför lagrummet förhållan­s. 14

25.devis sällan tillämpas av domstolarna.s. 14

26.När det gäller personer som har anställning eller uppdrag hos dom­s. 14

27.stolen gäller tystnadsplikt enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen. Detsammas. 14

28.140s. 14

5:5

1.gäller personer med anställning eller uppdrag hos en myndighet, som med stöd av 3 § tillåts att närvara vid en förhandling under stängda dörrar och då får ta del av sekretessbelagda uppgifter. Som exempel kan nämnas en socialsekreterare som får närvara vid en huvudförhand­ ling rörande sexualbrott begånget mot ett barn. För advokater gäller särskild tystnadsplikt enligt 8 kap. 4 §. En överträdelse av tystnads­ plikten kan emellertid beroende på omständigheterna komma att sanktioneras endast genom disciplinpåföljd enligt 8 kap. 7 §. I vissa fall kan därför finnas anledning att med stöd av förevarande paragraf meddela en advokat förbud att uppenbara uppgifter.23s. 15

2.Exempel på när beslut om tystnadsplikt enligt förevarande lagrum kan krävas är att vårdnadshavare, studenter eller andra, som inte närvarat i sin yrkesroll, fått del av uppgifter för vilka sekretess gäller hos domstolen.s. 15

3.Ett förordnande om tystnadsplikt sträcker sig inte längre än till dess att sekretessen upphör. Det bör därvid noteras att enligt 12 kap. 3 § sekretesslagen består sekretessen för uppgifter, som förebringats vid förhandling inom stängda dörrar, under den fortsatta handläggningen, om domstolen inte förordnar annat. Sedan domstolen skilt målet eller ärendet från sig, består sekretessen däremot endast om domstolen i domen eller beslutet har förordnat om det.s. 15

4.Den som bryter mot ett förbud, som meddelats enligt denna para­ graf, kan dömas till ansvar enligt 9 kap. 6 §. Av 16 kap. 1 § första stycket 5 p. sekretesslagen framgår att det inte råder något meddelan­ deskydd för uppgifter, som omfattas av tystnadsplikt enligt föreva­ rande lagrum.s. 15

5.141s. 15

5:5

Enligt första stycket gäller som huvudregel att överläggning24 till dom

1.eller beslut skall hållas inom stängda dörrar. Syftet med denna regel ärs. 16

2.att främja en fri och förbehållslös diskussion mellan rättens ledamöter.s. 16

3.Av samma skäl är vad som förekommit vid en överläggning inoms. 16

4.stängda dörrar sekretessbelagt enligt 12 kap. 5 § sekretesslagen.25s. 16

5.Rätten får överlägga offentligt, om den finner det lämpligt. Så börs. 16

6.dock enligt vår mening endast ske vid avgörande av enklare frågor,s. 16

7.såsom rörande vittnesersättning.s. 16

8.Vid överläggning som hålls inom stängda dörrar får enligt andras. 16

9.meningen endast rättens ledamöter och tjänsteman som tagit befatt­s. 16

10.ning med målet, t.ex. i egenskap av protokollförare, närvara. Rättens. 16

11.kan dock med stöd av tredje meningen medge även annan att närvaras. 16

12.under överläggningen, om det finns särskilda skäl. Med tanke på vik­s. 16

13.ten att värna ett fritt diskussionsutbyte mellan ledamöterna bör enligts. 16

14.vår åsikt denna möjlighet användas sparsamt.26 Medgivande bör gess. 16

15.främst åt notarier, fiskaler och andra som är i domstolen i utbildnings-s. 16

16.syfte. Också forskningsändamål kan motivera att en utomstående,s. 16

17.t.ex. en doktorand, tillåts att närvara.s. 16

I andra stycket sägs att en dom eller ett beslut skall avkunnas offent­

1.ligt, utom i de delar domen eller beslutet innehåller uppgifter som ärs. 16

2.sekretessbelagda.27 I det sammanhanget bör uppmärksammas atts. 16

3.enligt 12 kap. 4 § sekretesslagen får ett förordnande om att sekretesss. 16

4.skall bestå inte omfatta domslutet eller motsvarande del av annats. 16

5.beslut, såvida inte rikets säkerhet eller annat intresse av synnerlig vikts. 16

6.oundgängligen påkallar det. Angår målet eller ärendet någons civilas. 16

7.rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot någon för brott, gällers. 16

8.dessutom att förordnande som omfattar domslut eller motsvarandes. 16

9.del av annat beslut får meddelas endast om riket befinner sig i krigs. 16

10.eller krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållan­s. 16

11.den råder.s. 16

12.I vilken omfattning domskäl bör sekretessbeläggas är en grannlagas. 16