1.Bestämmelserna i 3 kap 15-18 §§ UB gäller enbart verkställighet av svensk skiljedom. Särskilda regler om verkställighet av utländsk skilje dom finns i 52-60 §§ LSF. Verkställighet av en svensk skiljedom söks enligt 4 kap 8 § UB hos KFM i den region där gäldenären har sitt hemvist, där egendom som till hör gäldenären finns eller där verkställighet annars lämpligen kan ske. Till ansökan skall enligt 2 kap 2 § UB fogas skiljedomen i original eller, om KFM anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Enligt 3 kap 15 § UB i dess lydelse före LSF:s ikraftträdande fick en skiljedom inte verkställas, om det av sökandens motpart gjordes sanno likt att domen kunde hävas efter klander enligt 21 § SML. I verkställighetsmålet hos KFM kunde därför uppkomma frågor, som var av invecklad natur och fordrade omfattande utredning, exempelvis om gil tigt skiljeavtal kommit till stånd. Enligt stadgad praxis ägde därför KFM förklara fråga om verkställighet av skiljedom vara så tvistig att den inte borde avgöras i utsökningsmål. Frågan hänvisades alltså till prövning av domstol efter stämning.902 En konsekvens av detta blev att part ansågs be rättigad att omedelbart instämma fråga om verkställighet av skiljedom för att erhålla ett domstolsavgörande i saken. Sedan bestämmelserna i UB ändrats så att klanderskälen inte alls skall beaktas av KFM vid verkstäl lighet, synes det knappast finnas anledning att bibehålla möjligheten att vid domstol väcka talan om verkställighet av skiljedom. Däremot kan en part fortfarande väcka talan enligt 13 kap 2 § RB för att få fastslaget att skiljedom är giltig eller ogiltig (positiv respektive negativ fastställelsctalan).903s. 17
Citat i kontext
Närliggande
Citerar