Hela artikeln

1.INNEHÅLLs. 2003

Skiljemännen

1.7 §: Behörighetskrav för skiljeman och skiljemans rättsligas. 2003

2.ställning......................................................................... 68 8 §: Jäv mot skiljeman.................................................................. 75 9 §: Skiljemans upplysningsplikt................................................ 80 10 §: Prövning av yrkande om skiljemans skiljande från upp­s. 2003

3.draget p g a jäv........................................................... 80 11 §: Skiljedomsinstituts prövning av yrkande enligt 10 §.......... 83 12 §: Parternas rätt att bestämma skiljemännens antal och sättets. 2003

4.att utse dem ................................................................ 84 13 §: Skiljemännens antal, om parterna inte bestämt något annat 86 14 §: Sättet att utse skiljemännen, om parterna inte bestämts. 2003

5.något annat.................................................................. 88 15 §: Vid underlåtenhet att välja skiljeman utses skiljemannens. 2003

6.av tingsrätten ............................................................. 91 16 §: Utseende av ny skiljeman när skiljeman avlider, avgårs. 2003

7.eller skiljs från uppdraget......................................... 92 17 §: Entledigande av skiljeman som försenat förfarandet.......... 94 18 §: Tingsrätten får endast i uppenbara fall avslå ansökan oms. 2003

8.utseende av skiljeman p g a att lagliga förutsättningar förs. 2003

9.skiljeförfarande saknas.............................................. 95s. 2003

Förfarandet

1.19 §: Påkallelse av skiljeförfarande.............................................. 97 20 §: Skiljenämndens ordförande................................................... 100 21 §: Allmänt om skiljemännens handläggning, bl a avvisnings. 2003

2.p g a processhinder.................................................... 103 22 §: Platsen för förfarandet........................................................... 111 23 §: Yrkanden och ändring av talan............................................ 112 24 §: Närmare om skiljemännens handläggning och parts under­s. 2003

3.låtenhet att medverka ............................................... 116 25 §: Bevisningen och säkerställande av anspråk under för­s. 2003

4.farandet........................................................................ 124 26 §: Bevisupptagning vid domstol............................................... 128 6s. 2003

5.INNEHÅLLs. 2004

Skiljedomen

1.27 §: Skiljedom och beslut; stadfästelse av förlikning; tidpunkten för skiljemannauppdragets slutförande.................. 133 28 §: Återkallelse och avskrivning............................................... 137 29 §: Deldom och mellandom........................................................ 138 30 §: Skiljemans underlåtenhet att delta i prövningen; omröstningsregler ................................................................ 140 31 §: Skiljedomens utformning och innehåll............................... 143 32 §: Rättelse, komplettering och tolkning av skiljedom........... 150s. 2004

Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom

1.33 §: Skiljedoms ogiltighet............................................................ 155 34 §: Klander av skiljedom............................................................ 160 35 §: Skiljemännens möjligheter att åtgärda påstådda brister.... 177 36 §: Prövning av skiljedom om avvisning eller avskrivning.... 182s. 2004

Skiljedomskostnaderna

1.37 §: Ersättningen till skiljemännen............................................. 185 38 §: Säkerhet för skiljemännens ersättning................................. 190 39 §: Parternas rätt att bestämma om ersättningen till skiljemän­ nen och säkerhet för denna....................................... 194 40 §: Förbud mot att hålla inne skiljedomen................................ 195 41 §: Domstolsprövning av skiljemännens ersättning................. 196 42 §: Fördelningen av skiljedomskostnaderna mellan parterna... 198s. 2004

Forumfrågor och talefrister

1.43 §: Forum för talan mot skiljedom och ersättning till skiljeman 201 44 §: Forum för ansökan om utseende eller entledigande av skiljeman och om bevisupptagning......................... 202 45 §: Preklusionsfrister.................................................................... 204s. 2004

Internationella förhållanden

1.46 §: Svensk domsrätt...................................................................... 207 47 §: Inledande av skiljeförfarande i Sverige............................... 208 48 §: På skiljeavtalet tillämplig lag................................................. 209 49 §: Internationellt skiljeavtal som rättegångshinder.................. 211 50 §: Bevisupptagning..................................................................... 212 51 §: Undan tagsavtal....................................................................... 213s. 2004

2.7 INNEHÅLLs. 2004

Erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom m m

1.52 §: Utländsk skiljedom................................................................. 216 53 §: Erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom....... 217 54 §: Förbud mot erkännande och verkställighet p g as. 2005

2.partsobehörighet mm................................................ 217 55 §: Förbud mot erkännande och verkställighet p g as. 2005

3.ordre public m m ....................................................... 220 56 §: Ansökan om verkställighet av utländsk skiljedom.............. 221 57 §: Motpartens hörande över ansökan om verkställighet......... 222 58 §: Förfarandet i övrigt vid prövning av ansökan om verk­s. 2005

4.ställighet ..................................................................... 222 59 §: Innebörden av beslut om verkställighet............................... 223 60 §: Säkerhetsåtgärd enligt 15 kap RB ........................................ 224s. 2005

Övergångsbestämmelser................................................................. 225

RÄTTEGÅNGSBALKEN

kap: Om kvarstad m m.............................................................. 229

UTSÖKNINGSBALKEN

kap: Exekutionstitlar................................................................... 235

LAGEN (1929:145) OM SKILJEMÄN....................................... 243

LAGEN (1925:147) OM UTLÄNDSKA SKILJEAVTAL

OCH SKILJEDOMAR................................................................... 253

REGLER FÖR STOCKHOLMS HANDELSKAMMARES

SKILJEDOMSINSTITUT ............................................................. 257

GÖTEBORGSKLAUSULERNA OM FÖRENKLAT

SKILJEFÖRFARANDE................................................................. 272

HANDLINGAR I SKILJETVIST................................................ 273

LITTERATUR ................................................................................. 279

RÄTTSFALLSREGISTER............................................................ 291

SAKREGISTER............................................................................... 297

1.8s. 2005

FÖRORD

1.Lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) vilar i allt väsentligt på samma grundprinciper som de tidigare gällande bestämmelserna i lagen (1929:145) om skiljemän (SML) och lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och skiljedomar (LUSK). Även i systematiskt hänseende an­ sluter LSF ganska nära till dessa bestämmelser.1 Det nu sagda innebär att en stor del av reglerna i LSF har motsvarigheter i SML och LUSK.2 Vi­ dare innehåller LSF vissa bestämmelser som utan lagstöd ansågs gällan­ de i praxis. Såtillvida har LSF alltså lagfäst tidigare rättspraxis. I alla dessa hänseenden kan tidigare domstolsavgöranden och litteratur vara av intresse även för tolkningen och tillämpningen av olika bestämmelser i LSF. Professor Åke Hassler utgav 1965 en kommentar till SML och LUSK, ”Skiljeförfarande”. En andra, reviderad upplaga av denna kommentar - dock endast omfattande SML - utgavs 1989 av mig. Den nu föreliggande kommentaren till LSF är visserligen ett helt nytt arbete. Detta hindrar dock inte att jag har tillgodogjort mig synpunkter samt rättsfalls- och litteraturhänvisningar från den tidigare lagkommentaren för att belysa tolkningen och tillämpningen av de bestämmelser i LSF som överens­ stämmer med tidigare lagstiftning och rättspraxis. LSF upptar också åtskilliga bestämmelser som kompletterar eller innebär ändring av vad som tidigare gällt. Här saknas naturligen än så länge någon rättspraxis som kan ge stöd vid tillämpningen av lagreglerna. Litteraturen är också mycket sparsam. I kommentaren har därför relativt stort utrymme ägnats åt de förklaringar och exemplifieringar som ges i propositionen. Det bör dock framhållas, att dessa uttalanden i förarbetenas. 2006

2.9 Förord inte bör uppfattas som bindande utan mera som vägledande vid lagens tillämpning. Litteratur, rättspraxis och lagstiftning som publicerats efter februari 2001 har inte kunnat beaktas. Bland dem som hjälpt mig med arbetet på denna kommentar vill jag särskilt nämna direktör Ulf Franke, jur kand Torbjörn Lindhe och byrå­ chef Per Bylén. Till min hustru Teresa vill jag uttala mitt tack för hennes aldrig sviktande stöd vid arbetet på denna bok. Stockholm i april 2001 Thorsten Cars 10s. 2006

FÖRKORTNINGAR

1.AD = Arbetsdomstolens domar Advokaten = Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund (fr o m 1983) Bet = Ny lag om skiljeförfarande. Delbetänkande av Skilje-s. 2008

2.domsutredningen (SOU 1994:81) HD = Högsta domstolen JB = Jordabalken JO = Justitieombudsmännen(s berättelser) JT = Juridisk Tidskrift KFM = Kronofogdemyndighet KL = Konkurslagen (1987:672) LSF = Lagen (1999:116) om skiljeförfarande LUSK = Lagen (1929:147) om utländska skiljeavtal och skilje­s. 2008

3.domar MD = Marknadsdomstolens avgöranden NJA = Nytt Juridiskt Arkiv avd I NJA II = Nytt Juridiskt Arkiv avd II Prop = Proposition 1998/99:35 (Ny lag oms kiljeförfarande) RB = Rättegångsbalken RH = Rättsfall från hovrätterna SHS = Regler för Stockholms Handelskammares Skiljedoms-s. 2008

4.institut SML = Lagen (1929:145) om skiljemän SOU = Statens offentliga utredningar SvJT = Svensk juristtidning TSA = Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund (t o m 1982) UB = Utsökningsbalken Då paragrafnummer citeras utan angivande av någon lag eller författning, avses lagen (1999:116) om skiljeförfarande i dess lydelse den 1 april 1999. Författare, som citeras utan att boktitel anges eller med förkortad boktitel, finns upptagen i 1 i tteraturförtec kn i ngen. Rubrikerna till LSF:s paragrafer förekommer inte i lagen utan är författarens eget bidrag.s. 2008

5.11s. 2008

INLEDNING

Skiljeförfarandets funktion

1.Skiljeförfarandet är säkerligen äldre än domstolsprocessen. Innan sam­ hällsutvecklingen nått så långt att domstolar inrättats, fick de som råkat i delo med varandra själva göra upp sina mellanhavanden. Det låg då nära till hands att parter, som inte kunde komma överens i en angelägenhet, lämnade sin tvist att avgöras av en eller flera betrodda män. När handels­ förbindelser knöts blev skiljeförfarandet ett medel att utjämna motsätt­ ningar såväl mellan köpman och kund som mellan köpmän inbördes. På så sätt blev skiljeförfarandet en föregångare till civilprocessen och övade väl också inflytande på dess utformning. Skiljeförfarandet har genom tiderna bestått vid sidan av civilprocessen som ett komplement till denna. För att skiljeförfarandet skall fungera krävs emellertid att det i olika hänseenden sanktioneras av lagstiftningen. Skiljeavtalet måste sålunda tillerkännas verkan av rättegångshinder så att allmän domstol inte mot parts bestridande befattar sig med en tvist som partema träffat skiljeavtal om. Vidare måste part ges möjlighet att fram­ tvinga fullgörelse av ett skiljeavtal. Slutligen skall skiljedom kunna verk­ ställas genom exekutiv myndighets försorg och allmän domstol får inte mot parts bestridande göra en ny prövning av tvisten. Näringsidkare har alltid visat benägenhet att anlita skiljemän för av­ görande av tvister, som uppstått i deras rörelse, i stället för att vända sig till domstol. Men även utanför det egentliga näringslivet förekommer i inte ringa utsträckning att tvister rörande kontraktsförhållanden av olika slag överlämnas till skiljemäns avgörande.s. 2010

2.13 Inlednings. 2010

3.Skiljeförfarandet utgör alltså en viktig faktor i det moderna näringsli­ vet.1 I de allmänna bestämmelser för kontraktsförhållanden som antagits av olika branschorganisationer finns regelmässigt föreskrift om att tvist i anledning av kontrakt skall avgöras av skiljemän, om annat inte bestäms i kontraktet. Tryckta avtalsvillkor i försäkringsbrev, ordersedlar, certepartier och andra sådana instrument innehåller också ofta bestämmelse om att tvist som uppkommer skall avgöras av skiljemän. Även i kontrakt som inte upprättas enligt standardformulär intas ofta en sådan bestäm­ melse. Särskilt frekventa är skiljeklausuler i avtal om entreprenader, an­ läggnings- och maskinleveranser samt företags- och aktieöverlåtelser.s. 2011

4.Särskilt när det gäller lösande av kommersiella tvister kan skiljeförfa­ randet uppvisa fördelar i jämförelse med civilprocessen.2 Skiljemän har större större möjligheter att göra handläggningen informell och praktisk med anpassning till sakens beskaffenhet och parternas önskemål.3 * s Ett otvunget meningsutbyte kan med fördel ersätta det av en viss stelhet präglade domstolsförfarandet. Motsättningen mellan parterna framträder då mindre skarpt. Det kan bli lättare att komma till en uppgörelse eller till ett avgörande som inte försvårar framtida samarbete mellan parterna. 14s. 2011

5.Lagstiftningshistorik Det är också viktigt för parterna att kunna välja domare som de hyser förtroende för och att, särskilt i tvister som inrymmer tekniskt komplice­ rade frågor, förvissa sig om att erforderlig sakkunskap blir företrädd bland dem som skall avgöra målet. Av betydelse är vidare, att en tvist i regel blir slutligt avgjord väsent­ ligt snabbare i skiljeförfarande än i civilprocess.4 En långvarig rättegång i flera instanser kan inverka störande på affärsförbindelser och menligt på ekonomisk planering. Lika viktigt är säkerligen att skiljeförfarandet inte ligger under offent­ lighetens insyn. Det är inte angenämt för processparter i allmänhet att massmedierna sysselsätter sig med deras tvister. Ett affärsföretag kan ge­ nom processens offentlighet tillfogas betydande skada. Vad den ekonomiska sidan av saken beträffar blir visserligen skilje­ förfarandet dyrt, eftersom parterna utöver arvoden till ombud och andra processkostnader har att betala ersättning till skiljemännen. Men ett skil­ jeförfarande kan ändå ställa sig billigare. En domstolsprocess som löper genom två eller tre instanser kan få ekonomiska följder som gör att kost­ naderna för ett skiljeförfarande måste bedömas som acceptabla.5s. 2012

Lagstiftningshistorik

1.Bestämmelser om att parter kunde överlämna åt gode män att avgöra en mellan dem uppkommen tvist fanns redan i Visby stadslag från 13OO-talet, i 1667 års sjölag och i 1669 års exekutionsstadga samt inflöt sedan i utsökningsbalken av 1734 års lag. Regler om själva skiljeförfarandet sak­ nades emellertid fram till 1887 års skiljemannalag, som 1929 ersattes av lagen (1929:145) om skiljemän (SML). Denna gällde sedan under 70 år 4 5s. 2012

2.15 Inledning utan att bli föremål för någon ändring av större betydelse. Inte ens infö­ randet av den nya rättegångsbalken år 1948 påverkade nämnvärt innehål­ let i SML.s. 2012

3.Behovet av en modern skiljemannalag gjorde sig emellertid med tiden alltmera gällande. Domstolskommittén lade sålunda 1972 fram ett för­ slag till lag om skiljedomstol (SOU 1972:22). Enligt detta förslag skulle tingsrätt med särskild sammansättning fungera som skiljedomstol. Ut­ över tre domare skulle i domstolen ingå två skiljemän, av vilka vardera parten utsåg en. Skiljedomstolens förhandlingar skulle äga rum inför stängda dörrar och domen skulle vara sekretessbelagd under två år. Talan skulle inte få fullföljas mot domen, som alltså skulle vara lika slutgiltig som en skiljedom. Skiljemännen skulle erhålla arvode av allmänna me­ del. Förslaget utsattes för stark remisskritik och ledde inte till någon pro­ position.6s. 2013

4.Den år 1992 tillsatta skiljedomsutredningen framlade 1994 ett delbe­ tänkande om en översyn av skiljemannalagstiftningen, ”Ny lag om skil­ jeförfarande” (SOU 1994:81),7 som fick ett positivt mottagande av re­ missinstanserna. Vissa med skiljedomslagstiftningen sammanhängande frågor behandlades också i utredningens slutbetänkande ”Näringslivets tvistlösning” (SOU 1995:65). Först 1998 lades emellertid del betänkandet till grund för lagstiftning genom att Prop 1998/99:35 antogs av riksdagen (1998/99:JuU12). Lagen om skiljeförfarande (LSF) trädde i kraft den 1 april 1999 (SFS 1999:116).8 Samtidigt upphävdes SML och LUSK. Den senare hade med vissa uteslutningar, ändringar och tillägg arbetats in i LSF. Vidare gjordes ändringar i bl a bestämmelserna i 3 kap UB om verkställighet av svenska skiljedomar.s. 2013

5.Den nya lagen syftar lika litet som den tidigare till någon fullständig reglering av skiljeförfarandet.9 Åtskilliga frågor har alltså överlämnats till parternas eller skiljemännens bedömning eller till framtida lösning i rättstillämpningen. LSF innehåller varken direkt eller indirekt några hän­ visningar till RB:s regler. Även om dessa i olika hänseenden spelat en roll vid utformningen av LSF, har man i åtskilliga frågor valt andra lösningar än dem som finns i RB.10 LSF vilar dock på samma grundprinciper som 16s. 2013

6.Internationella förhållanden SML, nämligen parternas rätt till självbestämmande, ett snabbt, säkert och smidigt förfarande samt grundläggande krav på rättssäkerhet.11 Som en av grundvalarna för den nya lagen har också angetts att den skall svara mot de behov som finns i det praktiska rättslivet.12 Enligt förarbetena till SML var alla dess bestämmelser tvingande för parter och skiljemän när inte annat angavs.13 LSF bygger inte på någon sådan presumtion.14 Även om det i åtskilliga lagrum görs förbehåll för avvikelser som parterna kan ha kommit överens om, skall man av detta inte motsatsvis utgå från att övriga bestämmelser är tvingande i den me­ ningen att att parterna saknar möjlighet att disponera över förfarandet. Hur långt denna dispositionsrätt sträcker sig beror på flera omständighe­ ter, såsom bestämmelsens art, avvikelsens innebörd och den tidpunkt vid vilken avvikelsen har kommit till. En part kan sålunda med bindande ver­ kan avstå från att göra gällande avvikelser från lagens bestämmelser som tillkommit enbart i parternas intresse.151 ett fåtal fall är en regel av den art att dess åsidosättande gör skiljedomen ogiltig.16 Över en sådan regel, som motiveras av ett allmänt intresse eller hänsyn till tredje man, dispo­ nerar inte parterna.s. 2014

Internationella förhållanden

1.Tanken på att åstadkomma en enhetlig nordisk lag om skiljeförfarande har inte mötts av något större intresse.17 Detsamma gäller strävandena att i västeuropeiska länder skapa enhetliga regler om skiljeförfarande.18 Ej heller den av FN:s handelsrättskommission (UNCITRAL) utarbetade modellagen för kommersiella skiljeförfaranden av år 1985 - som är ut­ formad uteslutande för internationella förhållanden - har lett till någons. 2014

2.17 Inledning enhetlig internationell lagstiftning, även om den i större eller mindre män tjänat som mall för lagstiftningen om skiljeförfarande i åtskilliga län­ der.19 Det praktiska behovet av likformig intern reglering av skiljeförfa­ randet synes alltså vara mindre kännbart. Vad man främst behöver är all­ mänt antagna och effektiva bestämmelser om erkännande och verkstäl­ lighet av skiljedom i internationella förhållanden.s. 2014

3.På grundval av Genévekonventionen om verkställighet av utländska skiljedomar - antagen av Nationernas förbund 1927 - utarbetades LUSK, vilken har ersatts av LSF från och med den 1 april 1999. LSF omfattar alltså såväl nationella som internationella skiljeförfaranden.s. 2015

4.Genom FN:s försorg tillkom 1958 New Yorkkonventionen om erkän­ nande och verkställighet av utländska skiljeavtal och skiljedomar, vilken konvention ratificerades av Sverige 1972.20 Enligt New Yorkkonventio­ nen, som har ett betydligt vidsträcktare tillämpningsområde än Genéve­ konventionen, skall utländsk skiljedom i princip kunna verkställas vare sig den meddelats i konventionsstat eller inte och oavsett vilken stats ju­ risdiktion parterna är underkastade. Vidare har skärpta bestämmelser in­ förts i syfte att motverka obstruktion från part som vill hindra eller för­ svåra verkställighet av skiljedom.s. 2015

5.I samband med att Sverige tillträdde Washingtonkonventionen 1965 om biläggande av investeringstvister mellan stat och medborgare i annan stat utfärdades lagen (1966:735) om erkännande och verkställighet av skiljedomar i vissa internationella investeringstvister.21 Är det fråga om en förpliktelse att utge pengar verkställs skiljedomen direkt som svensk domstols lagakraftägande dom, om inte uppskov med verkställigheten beslutas enligt konventionens föreskrifter.s. 2015

6.Luganokonventionen 1988 om domstols behörighet och om verkstäl­ lighet av domar på privaträttens område - tillträdd av Sverige 1992 - är däremot inte tillämplig på skiljeförfarande.22 18s. 2015

LAGEN (1999:116) OM

SKILJEFÖRFARANDE

1.19 Lagen om skiljeförfarandes. 2016

Skiljeavtalet

1§

1.Tvister i frågor som parterna kan träffa förlikning om får genom av­ tal lämnas till avgörande av en eller flera skiljemän. Ett sådant av­ tal kan avse framtida tvister om ett rättsförhållande som är angivet i avtalet. Tvisten får avse förekomsten av en viss omständighet.s. 2017

2.Parterna får låta skiljemännen komplettera avtal utöver vad som följer av tolkning av avtal.s. 2017

3.Skiljemän får pröva konkurrensrättens verkningar mellan parter­ na. Allmänt om skiljeavtalet Skiljeavtalet anger gränserna för vilka frågor som kan överlämnas till av­ görande av skiljemän och utgör alltså den yttersta grunden för skiljemän­ nens behörighet.s. 2017

4.Skiljeavtalet kan definieras som ett civilrättsligt avtal med vissa processuella verkningar.23s. 2017

5.Bland dessa verkningar märks främst, att avtalet utgör ett dispositivt rättegångshinder.24 Vidare ges part möjlighet att med domstols hjälp framtvinga fullgörelse av skiljeavtal.25 Slutligen tillerkänner lagstiftning­ en rättsverkan åt en skiljedom.26 Denna kan sålunda verkställas genom exekutiv myndighets försorg27 och allmän domstol får inte mot parts be­ stridande göra en ny prövning av tvisten.28s. 2017

6.Vanligen ingår skiljeavtal som ett moment i ett civilrättsligt kontrakt, men det kan också ha formen av ett fristående avtal. 20s. 2017

7.Skiljeavtalet 1 § Parterna skall vara rättskapabla enligt civilrättsliga regler29 och ha för­ foganderätt över av tals föremålet.30 Om flera är gemensamt berättigade eller förpliktade, kan de alltså endast gemensamt sluta skiljeavtal.31 Vi­ dare skall de som ingår avtalet - vare sig de är parter eller partsrepresen­ tanter - vara processhabila.32 Förmyndares och förvaltares behörighet att sluta skiljeavtal sträcker sig lika långt som hans civilrättsliga rådighet. En rättighet som han kan förfoga över får han också sluta skiljeavtal om.33 Rättegångsfullmakt synes inte medföra behörighet att ingå skiljeavtal med mindre fullmakten innefattar uttryckligt medgivande därtill.34 Sedan gammalt likställs med skiljeavtal förordnande i testamente eller gåvobrev om tvists hänskjutande till skiljemän.35 Någon avsevärd prak­ tisk betydelse synes detta inte ha numera. Vidare förekommer i bolags­ ordningar och föreningsstadgar bestämmelser om skiljeförfarande för lö­ sande av tvister.36 I 9 kap 43 § aktiebolagslagen (1975:1385) heter det att förbehåll i bo­ lagsordningen att tvister mellan bolaget och styrelsen, en styrelseleda­s. 2018

8.21 Lagen om skiljeförfarande mot, verkställande direktör, en likvidator eller en aktieägare skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan som skiljeavtal. Särskilda be­ stämmelser meddelas om påkallelse av förbehållets tillämpning. Om bolaget är ett publikt bolag, skall bolaget i regel ensamt svara för ersätt­ ningen till skiljemännen. Sådana förbehåll synes numera inte förekomma så ofta som förr var fallet.37 Ibland förekommer också att fråga rörande rättsförhållandet mellan försäkringsbolag och försäkringstagare på grund av bestämmelse i bolagsordning, reglemente eller annan sådan urkund hänskjuts till skiljemäns avgörande.38s. 2018

9.Vidare föreskrivs i 7 kap 18 § andra stycket lagen (1987:667) om eko­ nomiska föreningar att förbehåll i stadgarna att tvister mellan föreningen och styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, likvidator, för­ eningsmedlem, innehavare av förlagsandel eller röstberättigad som inte är medlem skall hänskjutas till skiljemän har samma verkan som ett skil­ jeavtal. Även här meddelas särskilda bestämmelser om hur tillämpning av förbehållet skall påkallas. Enligt 11 kap 6 § bostadsrättslagen (1991:614) gäller förbehåll i stadgarna enligt 7 kap 18 § andra stycket la­ gen om ekonomiska föreningar med vissa begränsningar. Bl a tvister om bostadsrättshavares rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenhe­ ten är undantagna.39s. 2019

10.Stadgandet i lagen om ekonomiska föreningar synes ha större praktisk betydelse än bestämmelsen i aktiebolagslagen.40 Sålunda förekommer ibland att beslut, som fattats vid sammanträde med förening, klandras med yrkande om hävande av beslutet.41 Tvist om föreningsmedlems skyl­ 22s. 2019

11.Skiljeavtalet 1 § dighet på grund av insatsförbindelse har vidare prövats av skiljemän.42 Däremot har fråga, huruvida en person vid den tid då han valts till styrel­ seledamot varit medlem av föreningen eller i övrigt valbar till styrelsele­ damot, inte ansetts böra prövas av skiljemän på grund av bestämmelse i föreningsstadgar, vilken avsåg tvist mellan medlemmarna rörande före­ ningens angelägenheter eller mellan styrelsen och medlemmarna.43 Även andra föreningar än ekonomiska har ofta i sina stadgar förbehåll om att tvister, som angår föreningen och dess verksamhet, skall hänskjutas till skiljemäns avgörande. Det kan vara föreningar med helt och hållet ideellt syfte, såsom religiösa, vetenskapliga och litterära föreningar eller föreningar för främjande av idrott44 eller nykterhet, eller också mera eko­ nomiskt betonade organisationer, såsom fackföreningar, arbetsgivarför­ eningar, understödsföreningar och egnahemsföreningar. I regel innefattar förbehåll i föreningsstadgar bestämmelse att tvist mellan föreningen och medlem eller medlemmar sinsemellan rörande föreningens angelägenhe­ ter skall med uteslutande av domstol avgöras av något föreningens organ eller av skiljemän. Sådana bestämmelsers giltighet och tillämplighet be­ döms med hjälp av allmänna avtalsrättsliga regler på i huvudsak samma sätt som vanliga skiljeavtal.451 litteraturen har emellertid framhållits, att man ingalunda alltid kan likställa en sådan bestämmelse med skiljeavtal. För detta fordras att bestämmelsen är ett uttryck för två jämställda parters fria handlande.46 Ett beslut av ett föreningsorgan i tvist mellan föreningen och medlem kan inte betraktas som en skiljedom, även om beslutet i för­s. 2020

12.23 Lagen om skiljeförfarande eningens stadgar benämns så. Ingen kan vara skiljeman i egen sak. Då blir avgörandet inte en skiljedom utan vad man ibland kallat en själv­ dom.47 Ett sådant avgörande måste kunna underställas domstols prövning på grund av materiell obillighet.s. 2020

13.En säregen skiljedomsbestämmelse finns i 33 § stadgar för Sveriges advokatsamfund.48 Ledamot av samfundet är skyldig underkasta sig skil­ jedom i tvist med huvudman om arvode och kostnad för utfört uppdrag, om huvudmannen inom ett år från slutredovisnings avgivande hos sam­ fundets styrelse påkallar skiljedom. Skiljedom meddelas av styrelsen el­ ler av en särskild nämnd. Bestämmelsen synes medföra, att advokats vid domstol väckta talan om utbekommande av arvode och ersättning för kostnad avvisas, om huvudmannen styrker att han inom föreskriven tid påkallat skiljedom. Uppskov bör beviljas för att bereda huvudmannen tillfälle därtill.s. 2021

14.Vid sidan av skiljeavtal som grundar sig på avtal mellan parterna -sk konventionellt skiljeförfarande - förekommer att det i lag föreskrivs att tvist skall avgöras av skiljemän, s k legalt skiljeförfarande.491 de flesta fall hänvisar sådana bestämmelser till de allmänna skiljeförfarandereglema med vissa undantag, se t ex 3 kap 3 § fjärde stycket och 14 kap 31 § andra stycket aktiebolagslagen (1975:1385) samt 15 kap 8 § andra styc­ ket försäkringsrörelselagen (1982:713) beträffande tvist om inlösen av aktier,50 och 11 § lagen (1975:417) om sambruksföreningar beträffande rätt att inträda som medlem samt om rätt till lösen av andel och om lösenbeloppets storlek. Det finns emellertid i äldre författningar några fall då 24s. 2021

15.Skiljeavtalet 1 § ett legalt skiljeförfarande inte skall ske enligt den allmänna skiljeförfa­ randelagstiftningen, t ex 9-12 §§ lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled. Frågan om för- respektive nackdelarna med föreskrifter om le­ galt skiljeförfarande har inte behandlats under förarbetena till LSF51. I 2 § SML fanns en uttrycklig bestämmelse om att lagen inte var till­ lämplig på skiljeavtal, som innefattade förbehåll för parterna att klandra skiljedomen på materiell grund, varmed avses såväl att skiljemännen be­ dömt processmaterialet på ett felaktigt sätt (oriktig bevisvärdering) som att de inte dömt enligt gällande lag (oriktig rättstillämpning). Någon mot­ svarande föreskrift har inte tagits in i LSF. Enligt förarbetena tar LSF vis­ serligen i första hand sikte på skiljeavtal utan sådant förbehåll men det saknas skäl att inte använda lagen i tillämpliga delar -1 ex bestämmelsen i 4 § om skiljeavtal som rättegångshinder52 - även på avtal med förbe­ håll.53 Av 3 kap 15 § första stycket första punkten UB framgår att verk­ ställighet av skiljedom, som grundas på ett sådant skiljeavtal, kan verk­ ställas sedan tiden för parts talan har gått ut utan att talan har förts. För att det skall vara fråga om skiljeförfarande måste alltså krävas, att klander­ talan skall föras inom viss tid.54 Skiljeavtal med klanderförbehåll synes vara sällsynta i praktiken, ef­ tersom parterna i allmänhet vill komma till ett slutligt avgörande av saken genom skiljedom. Ett förbehåll om klanderrätt bör därför vara uttryckligt. LSF tar liksom SML sikte på skiljeförfarande mellan två parter. Det är emellertid inte ovanligt med skiljeförfaranden där fler än två parter del­ tar, vilket kan ge upphov till problem när det gäller förening (konsolide­ ring eller kumulation) av flera tvister till ett förfarande.55 Vid s k nödvän­ dig processgemenskap löser de tillämpliga materiella reglerna problemet. Som exempel kan anföras en talan som riktas mot flera parter angående en av dem samägd egendom. Kan svarandena inte enas om utseende av skiljeman, kan envar av dem med stöd av 3 § lagen (1904:48 s 1) om sam-s. 2022

16.25 Lagen om skiljeförfarande äganderätt begära hos domstol om förordnande av god man, som därefter har att utse skiljeman och företräda parterna i förfarandet.56 Föreligger inte nödvändig processgemenskap, ankommer det på parterna att i skilje­ avtalet eller annan överenskommelse bestämma vad som skall gälla.57 Skiljeavtalets form LSF lämnar liksom SML frågan om skiljeavtalets form öppen, och skil­ jeavtal behöver alltså inte ingås skriftligen.58 Någon större praktisk be­ tydelse har dock inte detta. Det synes vara en så gott som undantagslös regel, att skiljeavtal erhåller skriftlig form eller på annat sätt dokumente­ ras i skrift. Ett skriftligen ingånget skiljeavtal föreligger strängt taget bara när en skrift uppsatts för att tjäna som bevis om skiljeavtalet och under­ tecknats av parterna. Skiljeavtal kan emellertid vara dokumenterat på an­ nat sätt, exempelvis genom brevväxling mellan parterna,59 genom bekräf­ telse av offert, slutsedel eller annan liknande handling60 eller därigenom att skiljeavtalet upptagits i domstols eller annan myndighets protokoll.61 Ett skiljeavtal kan ha formen av ett fristående avtal, vari anges fråga som hänskjuts till skiljemännens avgörande. Ojämförligt mycket vanli­ gare är emellertid, att skiljeavtalet framträder som ett moment i ett mera omfattande avtal, huvudavtalet, exempelvis ett leveranskontrakt eller ett entreprenadkontrakt. Man brukar då tala om skiljeklausul.62 Denna har regelmässigt den innebörden, att tvist, som uppkommer i anledning av 26s. 2022

17.Skiljeavtalet 1 § huvudavtalet, skall avgöras av skiljemän. Ofta ingår skiljeklausul i en tryckt blankett till kontrakt, ordersedel, försäkringsbrev eller annat så­ dant dokument.63 Skiljeavtal kommer till stånd genom att blanketten fylls i och undertecknas. Det förekommer emellertid också att en sådan handling inte själv innehåller någon skiljeklausul utan hänvisar till allmänna avtalsvillkor, som upptar en sådan klausul.64 Ovanligt är inte att på en orderbekräftelse eller annat dokument anbringas ett stämpeltryck av innehåll, att för le­ veransen gäller de allmänna bestämmelserna för en viss bransch.65 Vid bedömande av om en kontrahent blir bunden av en skiljeklausul, som det hänvisas till på detta sätt, har man i praxis visat varsamhet ifråga om att tillägga kontrahents passivitet rättslig verkan.66 Om kontrahenterna fåtts. 2024

18.27 Lagen om skiljeförfarande sig tillställt ett exemplar av de ifrågavarande allmänna bestämmelserna eller skiljeklausulen varit på tal under förhandling i saken, synes dock klausulen - åtminstone när båda parterna är näringsidkare - anses vara bindande.67 28 I skiljeavtal behöver inte uttryckligen sägas, att avgörande av tviste­ fråga hänskjuts till skiljemän. Det ligger över huvud inte avgörande vikt på att de termer, som förekommer i LSF, används. Vad som krävs är att det av avtalet otvetydigt framgår, att partemas mening varit att överlämnas. 2024

19.29 Lagen om skiljeförfarande frägan till tredje mans avgörande.68 Det är alltså inte nödvändigt att an­ vända orden skiljeman eller skiljedom utan man kan tala om god man, kompromissarie, arbitrage, kompromiss eller dylikt.s. 2026

20.SML innehöll en särskild bestämmelse om slutande av skiljeavtal in­ för skiljemännen i ett inlett skiljeförfarande. I 11 § andra stycket före­ skrevs sålunda, att skiljemän utan hinder av föreskrifterna om påkallande av skiljeavtalets tillämpning äger uppta fråga, om vars hänskjutande till skiljemännen partema inför dem enats. Detta får anses tämligen själv­ klart och någon uttrycklig bestämmelse härom har inte upptagits i LSF.69 Parterna kan alltså inför skiljemännen komma överens om ett nytt eller utvidgat skiljeavtal.70 Skriftlig form är inte heller i detta fall nödvändig. Men part som vill göra bruk av en skiljedom, som tillkommit efter ett så­ dant avtal, bör se till att vid behov genom skiljemännens protokoll eller på annat sätt kan styrkas, att parterna inför skiljemännen enats om att till dem hänskjuta fråga, som de sedan dömt över.71 Parterna bör helst i en av dem undertecknad skriftlig handling ange den eller de frågor, som hänskjuts till skiljemännens avgörande.72 30s. 2027

21.Skiljeavtalet 1 § Skiljeavtalets innehåll Skiljeavtalets föremål skall enligt första stycket vara dispositiva - skiljedomsmässiga - tvister, alltså tvister i frågor som parterna kan träffa för­ likning om. I detta hänseende innebär LSF ingen förändring i förhållande till vad som tidigare gällt.73 Förlikning och skiljeförfarande har av gammalt ansetts ha ett nära samband.74 Man har sålunda definierat skiljeförfarandet som en medelbar eller villkorad förlikning. Visserligen är de båda instituten fristående i förhållande till varandra, men rent praktiskt kan ett samband förefinnas mellan förlikning och skiljeavtal. Om två personer inte kan komma över­ ens, ligger det nära till hands att de låter en tredje man avgöra tvisten. Den omständigheten att det i lagtexten talas om ”tvist” medför inte att ett medgivet krav faller utanför skiljemännens behörighet.75 Fallet synes dock ha ringa praktisk betydelse. Parterna måste ha en förfoganderätt över tvisteföremålet som inte är i något avseende inskränkt. Under skiljemän kan inte skjutas fråga angå­ ende äktenskap, börd, faderskap, adoption eller förmynderskap eller frå­ ga av indispositiv karaktär i övrigt.76 Skiljeavtal kan alltså inte ingås rö­ rande fråga om ansvar eller annan påföljd för brottslig gärning, exempel­ vis förverkande av egendom.77 Om skiljemän prövat enskilt anspråk i anledning av brott, är deras ståndpunktstagande till frågan huruvida ochs. 2028

22.31 Lagen om skiljeförfarande av vem brott begåtts inte bindande för domstol,78 lika litet som skiljemän vid prövning av sådant anspråk är bundna av en tidigare brottmålsdom.79s. 2028

23.När det gäller internationella tvister får det från fall till fall avgöras, om motsvarande främmande lag är av sådant slag att förlikning inför svensk domstol inte skulle godtas.80 Beträffande statusfrågor, t ex vård­ nad om barn, synes det svenska synsättet gälla även om tvisten saknar an­ knytning till Sverige. Är det däremot fråga om en ekonomisk-politisk reglering i främmande stat, saknas ofta anledning att låta de tvingande reglerna påverka förlikningsmöjlighetema i Sverige - och därmed skiljedomsmässigheten enligt svensk rätt.s. 2029

24.Även vissa i sig dispositiva tvister har uttryckligen undantagits från det skiljedomsmässiga området. Detta gäller enligt 1 kap 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister vissa tvister rörande kollektiv­ avtals giltighet eller befrielse från sådant avtal.s. 2029

25.Tidigare rådde den meningen, att parterna inte får disponera över rätts­ kraften och därför inte kan ingå skiljeavtal rörande en fråga, som avgjorts genom lagakraftägande dom (res judicata). I senare doktrin har denna ståndpunkt frångåtts.81 Man finner bärande skäl saknas för att parterna skulle mot sin vilja vara bundna av ett rättskraftigt avgörande. De kan därför med laga verkan sluta skiljeavtal rörande en fråga som avgjorts ge­ nom tvistemålsdom82 eller genom tidigare skiljedom.83 Även en sak, som parterna gjort upp om, kan de senare hänskjuta till skiljemän, men det sy­ nes knappast förekomma i praktiken. 32s. 2029

26.Skiljeavtalet 1 § Skiljeavtal kan ingås antingen om redan uppkommen tvist eller om framtida tvist. I det förra fallet skall i skiljeavtalet direkt anges fråga, som skiljemännen skall avgöra. Därvid är emellertid inte nödvändigt att det rättsförhållande som frågan härrör ur anges, även om detta som regel fal­ ler sig naturligt. Av 19 § andra stycket andra punkten framgår, att lagen räknar med att tvistefråga inte alltid är tydligt angiven i skiljeavtalet. Part som påkallar tillämpning av detta får då meddela motparten skriftlig upp­ gift på den eller frågor som skiljemännen skall pröva.84 Anser den senare, att uppgiften inte överensstämmer med skiljeavtalet, kan han göra in­ vändning om detta inför skiljemännen. Hinder finns inte mot att ett obe­ stämt antal tvistefrågor, som inte är individuellt angivna, genom ett och samma avtal hänskjuts till skiljemän.85 Vad härefter angår skiljeavtal om framtida tvist, så kan parter inte till skiljemän hänskjuta alla framtida eller under en viss tid dem emellan uppkommande tvister, inte heller framtida tvister av en viss beskaffenhet, exempelvis fastighets- eller leveranstvister. Framtida tvist skall ha an­ knytning till rättsförhållande, som i skiljeavtalet konkretiserats så, att man kan skilja det från andra rättsförhållanden.86 Detta rättsförhållande skall ha uppkommit före skiljeavtalets ingående.87 Ibland regleras genom ett avtal ett komplex av rättsförhållanden. I ett leveranskontrakt eller ett entreprenadkontrakt kan sålunda ett flertal särskilda rättsförhållandem vara sammanfattade, vilka är förenade därigenom att de utgör moment i kontraktet. Man får utgå från att skiljeklausul i ett sådant kontrakt avser samtliga i kontraktet upptagna rättsförhållanden. A andra sidan kan en skiljeklausul begränsas till att gälla endast tvister, som härflyter ur ett sär­ skilt angivet rättsförhållande, eller enbart vissa sådana tvister. Vissa skiljeavtal rörande framtida tvister godtas inte.88 Bestämmelser­ na härom avser att skydda en underlägsen kontraktspart mot den andra kontrahentens missbruk av sin ställning eller att i övrigt trygga strikt til 1lämpning av civilrättsliga regler. Enligt 1 kap 3 § lagen (1974:371) oms. 2030

27.33 Lagen om skiljeförfarande rättegången i arbetstvister får sålunda i tvist rörande könsdiskriminering, föreningsrätt eller etnisk diskriminering inte göras gällande avtal, som före tvistens uppkomst träffats om att tvisten skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen.89 Vidare får enligt 8 kap 28 § jordabalken skiljeavtal, som inte innefattar förbehåll om rätt till klander, mellan jordägare och arrendator angående framtida tvist med anledning av arrendeförhållandet inte göras gällande i fråga om arrendatorns rätt att tillträda eller kvarsitta på fastigheten.90 I 12 kap 66 § jordabalken finns ett analogt stadgande med avseende på hyresförhållan­ de.91 Andra frågor än de i lagrummen uttryckligen nämnda, exempelvis om ersättning för skadegörelse eller om reparationer, kan - med den be­ gränsning som framgår av 6 § första stycket LSF - hänskjutas till skilje­ förfarande.92 Uttrycket ”skiljeavtal får ej göras gällande” får anses inne­ bära, att skiljeavtalet inte utgör rättegångshinder och att myndighets 34s. 2030

28.Skiljeavtalet 1 § medverkan inte kan erhållas för att sätta igång och driva skiljeförfarande. Meddelad skiljedom är ogiltig enligt 33 § första stycket första punkten. Enligt 2 § andra stycket järnvägstrafiklagen (1985:192) får avtal om att framtida tvister med anledning av förhållanden som regleras i lagen - t ex fråga om skadestånd till följd av järnvägsdrift - skall avgöras av skil­ jemän göras gällande endast i fråga om tvister som rör godsbefordran. Termen skiljedomsmässig används för tvister, som kan lämnas till av­ görande av skiljemän antingen på förhand eller sedan de uppkommit.93 En tvist, som betecknas som icke skiljedomsmässig, kan alltså inte alls lämnas till avgörande av skiljemän. Liksom i dispositiva tvistemål vid domstol kan käranden yrka an­ tingen att svaranden skall åläggas att fullgöra någonting, vanligen att be­ tala ett visst penningbelopp (fullgörelsetalan), eller att det skall fastställas att ett visst förhållande består eller inte består (fastställelsetalan).94 I det senare fallet gäller prövningen rättsförhållanden. Skiljemännens kom­ petens att pröva frågor av tvistemåls beskaffenhet sträcker sig emellertid längre än domstolarnas. Det har sålunda redan före LSF:s tillkomst an­ setts - utan uttryckligt stöd i lag - att skiljemän kan pröva existensen och beskaffenheten av ett visst faktiskt förhållande95. Denna uppfattning har nu lagfästs i första stycket. I motsats till vad som tidigare ansågs gälla får emellertid till skiljemännen hänskjutas att pröva existensen och beskaf­ fenheten även av ett helt fristående faktum som faller under det materiella avtalet, alltså oberoende av om prövningen sker med hänsyn till det prö­ vade faktums betydelse för bedömande av en fråga, som i det enskilda fallet skulle kunna göras till processföremål i tvistemål.96 Även frågor om hur omständigheter skall kvalificeras rättsligt kan göras till föremål för skiljetvist, t ex huruvida vissa bevisade omständigheter utgör fel i sålts. 2032

29.35 Lagen om skiljeförfarande gods, reklamation eller force majeure97. Det behövs inte något särskilt stöd i skiljeavtalet eller annan överenskommelse mellan parterna för att skiljemännen skall kunna pröva existensen av ett faktum eller den rätts­ liga kvalificeringen därav.s. 2032

30.Slår skiljemännen fast att ett visst faktum existerar, får skiljedomen positiv rättskraft. Det innebär, att den skall läggas till grund för senare av­ göranden där faktafrågan är av prejudiciell betydelse.98 Parterna kan emellertid inte alltid förutse i vilka olika tänkbara framtida rättstvister en skiljedom kan få betydelse. Det kan också vara svårt att avgöra vilken part som har bevisbördan, om man inte vet vilka regler eller avtalsklausuler som kan bli tillämpliga på de fakta som skiljemännen skall uttala sig om.99 Viss försiktighet bör därför iakttas vid utformningen av skiljeavta­ let. 100 Oavsett innehållet i detta är det emellertid i allmänhet svårt att i för­ väg bedöma vilka tvistefrågor som kan aktualiseras. Om motparten anser att påkallelsen av skiljeförfarande drar upp alltför snäva gränser för pröv­ ningen eller att bedömningarna kan bli alltför vanskliga med hänsyn till att käranden inte angett vilka rättsföljder som kan inträda, har han därför möjlighet att utvidga ramen för tvistens prövning genom att framställa egna yrkanden enligt 23 § andra stycket.s. 2033

31.Skiljemännen har kompetens att pröva tvister, som aktualiserar frågor om avtalstolkning. Dit hör enligt svensk rätt även viss utfyllnad av avtalsinnehållet.101 Parterna kan emellertid enligt andra stycket bestämma att skiljemännen därutöver får komplettera avtal i sådana hänseenden där det saknas underlag för hur bedömningarna skall göras och detta oberoende av om uppdraget kan betecknas som rättskipning, exempelvis att bestäm­ ma köpeskillingen för en såld vara eller ersättningen för en arbetspresta­ tion. Även i detta hänseende ges skiljemännen alltså en mera långtgående prövningsrätt än vad som tillkommer domstol. Det krävs emellertid att skiljeavtalet lämnar åtminstone indirekt stöd för att skiljemännen har getts sådan behörighet. Skulle skiljemännen utan direkt eller indirekt stöd 36s. 2033

32.Skiljeavtalet 7 § i avtalet komplettera ett avtal på ena partens begäran, kan klandergrund enligt 34 § första stycket andra punkten föreligga.102 Skiljeavtal kan uppta bestämmelser i andra hänseenden än nu nämnts. LSF innehåller ett antal stadganden av dispositiv natur, om vilka uttryck­ ligen sägs att de gäller om inte parterna har bestämt något annat.1031 skil­ jeavtal kan parterna alltså ange den eller de personer, som skall vara skil­ jemän, eller deras kvalifikationer eller bestämma antalet skiljemän och sättet som de skall utses på.104 De kan ge föreskrifter om påföljden av att skiljeman inte utses eller avgår från uppdraget. Parterna äger vidare med­ dela instruktioner rörande förfarandet105 och ge föreskrifter om sättet för fattande av beslut, t ex att RB:s omröstningsregler skall tillämpas.106 De kan också bestämma tid inom vilken skiljedom skall meddelas och före­ skriva, att skiljemännen inte får träffa avgörande om fördelningen mellan parterna av skiljedomskostnadema eller förpliktande för part att ersätta motparts kostnader. De ytterligare villkor som nu varit tal om kan vid sidan av skiljeavtalet intas i annan av parterna träffad överenskommelse, ett kompletterande avtal. Sådan överenskommelse behöver inte vara skriftlig men bör göras bevislig och delges med skiljemännen, om det rör sig om något som de skall iaktta. Villkor, som inte ingår i skiljeavtalet, bör intas i skiljemän­ nens protokoll eller i skiljedomen. Genom att hänvisa tvist till behandling under medverkan av skiljedomsinstitut får parterna anses ha överens­ kommit att institutets stadgar skall tillämpas. Bestämmelse i dessa är allt­ så att betrakta som ytterligare villkor för förfarandet. Skiljeavtalets omfattning Spörsmålet vilken eller vilka tvistefrågor ett skiljeavtal omfattar avgörs genom tolkning av avtalet. För tolkning av skiljeavtal gäller vanliga ci­ vilrättsliga regler om avtalstolkning. I första hand har man att fästa vikt vid vad parterna kan antas ha avsett. Tidigare ansågs allmänt att skiljeav­ tal bör tolkas restriktivt, vilket betyder att in dubio den tolkning skall ac­ cepteras, som ger skiljeavtalet den minsta omfattningen.107 Skiljeavtals. 2034

33.37 Lagen om skiljeförfarande medför en begränsning av parts rätt att väcka och utföra talan vid dom­ stol, och denna begränsning borde inte göras vidsträcktare än avtalet otvetydigt utvisar. Särskilt uppfattades det som riktigt att snävt tolka så­ dan skiljeklausul i blankettavtal, som i allmänhet inte kan antas innefatta uttryck för parts vilja att hänskjuta uppkommande tvist till skiljemäns av­ görande. Betydelsen av en restriktiv tolkning av skiljeklausuler har mins­ kat under senare år med hänsyn såväl till den ökande användningen av tryckta standardbestämmelser innehållande skiljeklausul som till 1976 års ändring av 36 § avtalslagen.108s. 2034

34.Skiljeklausul i kontrakt har mestadels standardkaraktär. Enligt en ofta förekommande formulering avser sådan klausul ”alla tvister i anledning av kontraktet”. Klausulen får då anses omfatta tvist om vad som helst som i samband med kontraktets avslutande och genomförande tilldragit sig mellan parterna. Ibland kan det dock vara vanskligt att avgöra, om ett sådant samband föreligger mellan kontraktet och tvisten. En synpunkt som framkommit i flera rättsfall är den att, om det för avgörande av upp­ kommen tvist fordras tolkning av kontrakt, så omfattas tvisten av skilje­ klausul i kontraktet.109 Är det klart att något kausalsamband mellan kon­ trakt och tvist inte finns, blir skiljeklausul i kontraktet inte tillämplig, även om ett visst faktiskt samband kan anses föreligga.110 38s. 2035

35.Skiljeavtalet 7 § En skiljeklausul kan vara formulerad så, att den omfattar ”tvist röran­ de tolkning av kontraktet”. Det synes inte kunna antas, att parterna där­ med åsyftat att begränsa skiljeklausulens räckvidd till att endast avse rena tolkningstvister.111 I praxis har också med tillämpning av sådan klausul skiljedom även på fullgörelse av anspråk, som grundats på kontraktet, an­ setts kunna meddelas.112 Formuleringen ”tvist om tydning eller tillämpning av kontraktet” sy­ nes i praxis tilläggas samma innebörd som ”tvist rörande tolkning av kon­ traktet”.113 Man gör således inte på grund av varierande uttryckssätt nå­ gon skillnad i fråga om räckvidden mellan skiljeklausuler, som får antas åsyfta att samtliga tvister i anledning av kontraktet skall avgöras av skil­ jemän.114 Fråga kan uppkomma huruvida skiljeklausul i kontrakt omfattar tvist i anledning av ett samtidigt eller senare ingånget tilläggsavtal, som självts. 2036

36.39 Lagen om skiljeförfarande inte innehåller någon skiljeklausul.115 Man synes kunna utgå från att frå­ gan bör besvaras nekande, om de båda avtalen är att betrakta som själv­ ständiga i förhållande till varandra.1161 ett fall upptog skiljeklausul i leve­ ranskontrakt ”tvist rörande villkoren i, fullgörandet av eller ändamålet med kontraktet”. Senare träffades avtal om överleverans utan att i detta av­ tal någon skiljeklausul intogs. Skiljeklausulen i det tidigare avslutade kon­ traktet ansågs inte omfatta tvist rörande villkoren för överleveransen.117 Bedömningen utföll annorlunda i ett fall, där entreprenadkontrakt ingåtts med skiljeklausul, som avsåg ”tvist om rätta tolkningen av kontraktet och dess bilagor”. Klausulen befanns tillämplig på tvist om tolkningen av en efter kontraktets upprättande träffad överenskommelse om uppskov med vissa byggnadsarbeten.118s. 2036

37.Ett närliggande fall är att en skiljeklausul kan bli tillämplig på grund av partsbruk, trots att den inte intagits i det avtal som gett upphov till den aktuella tvisten. I ett sådant fall hade i sammanlagt minst åtta skriftliga bekräftelser på avtal mellan två aktiebolag inom entreprenadbranschen hänvisats till vissa inom avtalsområdet allmänt tillämpade standardbe­ stämmelser innehållande skiljeklausul. Sedan tvist uppstått i anledning 40s. 2037

38.Skiljeavtalet 1 § av ett avtal mellan bolagen där hänvisning inte skett till standardbestäm­ melserna, gjordes invändning om rättegångshinder på grund av att det mellan parterna förelåg ett så stadgat partsbruk att skiljeklausulen redan därigenom blivit avtalsinnehåll. Svarandens uppgift att avsikten även denna gång hade varit att upprätta ett skriftligt avtal med skiljeklausul godtogs och eftersom ingenting framkommit som gav grund för antagan­ det att motparten skulle haft någon invändning häremot, avvisades ta­ lan.119 Med avseende på skiljeklausul i köpeavtal föreligger ett par spörsmål, som har en inte ringa praktisk betydelse. Det ena rör den situationen, att köpeskillingen helt eller delvis likviderats genom att köparen accepterat en växel. Vid indrivning av växelbeloppet uppstår fråga om skiljeklausu­ len i köpekontraktet omfattar detta krav. Tidigare synes man ha varit böjd att betrakta växelförhållandet såsom fristående från köpeavtalet, varför skiljeklausulen skulle sakna tillämpning med avseende på talan om betal­ ning för växeln.120 Denna ståndpunkt måste emellertid anses vara mindre lämplig. I regel gör köparen i växelmålet invändning, som hänför sig till det bakomliggande rättsförhållandet, och i förevarande fall ligger detta under skiljemäns prövning. Skiljeklausulen bör därför anses omfatta även tvist om skyldighet att infria växeln.121 Det andra spörsmålet angår innebörden av den i samband med skilje­ klausul i köpeavtal ibland förekommande bestämmelsen, att tvist mellan kontrahenterna inte får hindra varans mottagande och likviderande.122 Det har hävdats att denna bestämmelse skulle medföra, att krav på erläg­ gande av köpeskillingen inte omfattades av skiljeklausulen. Denna me­ ning kan emellertid inte anses riktig. Bestämmelsen i fråga är av helt ochs. 2038

39.41 Lagen om skiljeförfarande hållet materiellträttslig innebörd. Genom att godkänna den avstår köpa­ ren från rätten att med hävande av köpet vägra att motta och betala varan. Han måste alltså fullfölja köpet. Sedan får han påkalla skiljeförfarande om han så önskar. Någon begränsning av skiljeklausulens räckvidd före­ ligger inte. Skiljeavtalet och tvingande lagstiftning Den omständigheten att det på ett visst område finns tvingande - indispositiva - bestämmelser medför inte generellt att tvister på området inte är skiljedomsmässiga. Avtalslagens regler om rättshandlingars ogiltighet anses tvingande på så sätt att part inte på förhand med bindande verkan kan avstå från att åberopa dem. Detsamma gäller de tvingande bestäm­ melserna inom konsumenträtten. När tvist uppkommer står det emellertid part fritt att bestämma sin talan så att de tvingande bestämmelserna inte blir tillämpliga.123s. 2038

40.Konkurrenslagen (1993:20) innehåller i 6 § förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag - från vilket förbud Konkurrensver­ ket enligt 8 § kan medge undantag - och föreskriver i 7 § att avtal eller avtalsvillkor som strider mot detta förbud är ogiltiga.124 Det är vidare en­ ligt 19 § förbjudet för ett företag att missbruka en dominerande ställning på den svenska marknaden. Överträdelse av förbuden kan enligt 33 § medföra skadeståndsskyldighet. Det finns slutligen bestämmelser om vitesåläggande, konkurrensskadcavgift och om kontroll av företagsförvärv. Den behörighet, som lagen tillägger Konkurrensverket och Stockholms tingsrätt att vidta vissa åtgärder, kan inte inskränkas genom skiljeavtal. Skiljemän kan t ex inte besluta om undantag enligt 8 §, pröva en talan om konkurrensskadeavgift eller en talan om förbud mot företagsförvärv. Konkurrensverket får enligt 23 § ålägga ett företag att upphöra med över­ trädelser av förbuden i 6 och 19 §§. Om Konkurrensverket beslutar att 42s. 2039

41.Skiljeavtalet 1 § inte meddela ett sådant föreläggande, kan ett enskilt företag begära ett så­ dant åläggande hos Marknadsdomstolen. Denna är exklusivt behörig att som första och enda instans pröva en sådan talan och tvisten kan alltså inte göras till föremål för ett skiljeavtal. Enligt tredje stycket i 1 § LSF får skiljemän däremot pröva konkur­ rensrättens verkningar mellan parterna, alltså de civilrättsliga konsekven­ serna såsom huruvida ett avtal eller avtalsvillkor är ogiltigt enligt 7 § konkurrenslagen och om skadeståndsskyldighet föreligger enligt 33 § samma lag. Detta gäller såväl svenska som internationella tvister och oavsett om konkurrensfrågan är huvudfrågan i tvisten eller bara utgör en delfråga. Eftersom skiljemännen är bundna av parternas yrkanden och åberopanden, kan de inte självmant gå in i en saklig prövning av konkur­ rensrättsliga spörsmål och beakta konkurrensregler. Någon av parterna måste först ha fört in frågan i skiljeförfarandet. Det bör dock vara möjligt för skiljemännen att inom ramen för sin allmänna processledning aktua­ lisera frågan. Finner skiljemännen att en skiljedom, som skulle grundas på parternas talan, riskerade att betraktas som ogiltig, är de berättigade att avsluta förfarandet utan att meddela dom. Upprätthållandet av dispositionsprincipen - liksom felbedömningar av skiljemännen - innebär en risk för att skiljedomen kommer att stå i strid med konkurrensrätten i Sverige eller inom EG. I undantagsfall kan en sådan skiljedom vara att anse som ogiltig enligt 33 § första stycket andra punkten såsom uppenbart oförenlig med grunderna för rättsord­ ningen i Sverige.125 Så kan exempelvis vara fallet, om Konkurrensverket eller en domstol har slagit fast att ett visst förfarande, som en tillämpning av skiljedomen skulle innebära, inte är tillåtet. Oavsett om ogiltighet fö­ religger, blir dock Konkurrensverket inte bundet av en skiljedom - lika litet som av en tvistemålsdom - vilken innefattar prövning av en konkur­ rensrättslig fråga. A andra sidan är inte heller verkets avgöranden - med undantag av beslut enligt 8 och 23 §§ - direkt bindande för skiljemännen. För att undvika motstridiga beslut kan parterna direkt eller genom skiljemännens förmedling vända sig till Konkurrensverket för att inhäm­ ta upplysningar om verkets ståndpunkt.126s. 2040

42.43 Lagen om skiljeförfarandes. 2040

43.Bestämmelsen i 3 st innebär inte motsatsvis någon begränsning av skiljemännens möjligheter att pröva andra offentligrättsliga frågor.127 Partssuccession LSF innehåller lika litet som SML några regler om skiljeavtals fortsatta giltighet vid partssuccession.128s. 2041

Vid universalsuccession, dvs när en parts samtliga rättigheter och

1.skyldigheter övergår till ett annat rättssubjekt, blir skiljeavtalet i allmän­ het gällande i förhållande till den nya parten, t ex ett dödsbo.129s. 2041

2.När det gäller skiljeavtals verkan i konkurs innehåller KL uttryckliga bestämmelser.130 Enligt 8 kap 14 § skall förvaltaren så snail det lämp­ ligen kan ske vidta åtgärder för att driva in utestående fordringar. Lagen utgår från att, om konkursgäldenären före konkursens början träffat skil­ jeavtal, äger konkursförvaltningen påfordra tillämpning av detta 44s. 2041

3.Skiljeavtalet 1 § mot den, som anses vara betalningsskyldig till boet, och att det kan vara nödvändigt att för indrivning av fordran påkalla skiljedom.131 Om borgenärs anspråk är beroende på prövning i en särskild rätte­ gång, skall enligt 9 kap 16 § KL konkursdomstolen fastställa hans rätt i konkursen för det belopp som kan bli bestämt genom dom i den rätte­ gången. Denna bestämmelse, som överensstämmer med 109 § i 1921 års konkurslag, är enligt stadgad praxis analogiskt tillämplig i fråga om skil­ jeförfarande.132 Borgenär, som före konkursens början slutit skiljeavtal med konkursgäldenären, äger utan hinder av konkursen få beloppet av bevakad fordran fastställt av skiljemän,133 och konkursförvaltningen kan i tvist om sådant belopp påyrka tillämpning av ett mellan borgenär och gäldenären ingånget skiljeavtal. Däremot får skiljemän inte avgöra fråga om förmånsrätt eller återvinning till konkursbo.134s. 2042

4.45 Lagen om skiljeförfarandes. 2042

5.Beträffande tvist om tillgång av beskaffenhet att kunna ingå i konkurs­ boet är skiljeavtal, som före konkursens början träffats mellan gäldenären och tredje man, i princip bindande för såväl denne som boet.135 Det gäller emellertid endast i fråga om angelägenhet, som gäldenären och hans medkontrahent kunnat reglera avtalsvis, alltså inte vad angår sakrättsligt förhållande.136s. 2043

När det gäller singularsuccession, dvs överlåtelse av rättigheter och

1.skyldigheter enligt avtal med skiljeklausul, är rättsläget inte lika klart.137 Det har sålunda gjorts gällande, att, skiljeklausul inte kan åberopas mot tredje man, som efter överlåtelse har förvärvat någon av parternas rätt, så­ vida han inte genom överlåtelseavtalet även måste anses ha förbundit sig att iakkta denna klausul.138 Den i det praktiska rättslivet vanligast före­ kommande uppfattningen - som även är den förhärskande i internationel­ la sammanhang - synes emellertid var att skiljeavtalet skall gälla mellan förvärvaren och den kvarstående parten, om de inte kommit överens om 46s. 2043

2.Skiljeavtalet 1 § något annat.139 Denna uppfattning har nyligen vunnit stöd i rättspraxis.140 På samma sätt kan en skiljeklausul i ett kontrakt bli tillämplig i förhållan­ det mellan en part och den som efter klausulens tillkomst gått i borgen för fullgörande av motpartens förpliktelse enligt kontraktet, eftersom bor­ gensmannen normalt får förutsättas ha kännedom om skiljeklausulen och får räkna med att den kan komma att tillämpas.141 I praxis har det före­ kommit, att borgensman när talan väckts mot honom åberopat skiljeklau­ sul i huvudkontraktet. Däremot synes det inte ha hänt att part gjort skil­ jeklausul gällande mot borgensman.142s. 2044

3.47 Lagen om skiljeförfarandes. 2044

4.Även utanför borgensförhållanden kan det tänkas att tredje man blir bunden av skiljeklausul. Sålunda har skiljeklausul i certeparti ansetts kunna åberopas mot den som vid tidsbefraktning fått på sig överlåtet last­ utrymme.143 Bolagsman i handelsbolag synes böra anses bunden av skil­ jeklausul i kontrakt, som bolaget ingått.144s. 2045

5.Det bör avslutningsvis framhållas, att situationerna vid singularsuc­ cession samt borgens- och garantiåtaganden kan variera till den grad att någon gemensam regel inte kan uppställas för alla tänkbara fall.145 48s. 2045

6.Skiljeavtalet J § Skiljeavtalets giltighet146 När det gäller skiljeavtals giltighet är till en början allmänt civilrättsliga regler att tillämpa.1 14476 Särskilda förutsättningar för skiljeavtals giltighet är att avtalet rör en fråga som kan prövas av skiljemän eller med andra ord är skiljedomsmäs-s. 2046

7.49 Lagen om skiljeförfarande sig samt att avtalet till form och innehåll fyller vissa krav. Dessa förut­ sättningar har behandlats tidigare.s. 2046

8.Vidare har marknadsdomstolen i några fall med stöd av 1 § i den se­ dermera upphävda lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhål­ landen148 förbjudit näringsidkare att i framtiden använda skiljeklausul i avtal med konsumenter149 Marknadsdomstolen ansåg klausulen oskälig, eftersom det förelåg risk för att konsument av kostnadsskäl kunde avstå från att söka göra sin rätt gällande.150s. 2047

9.Särskild talan kan föras vid domstol om skiljeavtals giltighet eller till­ lämplighet.151 Av 2 § första stycket andra meningen framgår att sådan ta­ lan kan väckas även sedan skiljedom påkallats.152 Vanligen låter skilje­ männen då förfarandet vila i avbidan på att domstolen slutligt avgör frå­ gan. Man kan emellertid inte bortse från risken att talan väcks och förs i förhalningssyfte. Skiljemännen är därför inte skyldiga att låta förfarandet vila utan de kan förfara som de finner lämpligt.s. 2047

10.Har fråga om skiljeavtals giltighet eller tillämplighet avgjorts genom lagakraftägande dom, är avgörandet bindande såväl för skiljemän och exekutiv myndighet som i en kommande rättegång, exempelvis om klan­ der av skiljedom. I fall då sådan fråga prövats i beslut över invändning om skiljeavtal, kan däremot avgörandet få verkan endast med hänsyn till ett blivande skiljeförfarande.153 Skiljeavtalets upphörande I fråga om skiljeavtalets upphörande är i första hand allmänna civilrätts­ liga regler om avtals upphörande tillämpliga. Om parterna förlikts i en omtvistad fråga, får skiljeavtalet i allmänhet anses ha förfallit med avse­ ende på denna fråga. Detsamma gäller i det fall att parterna slutit nytt 50s. 2047

11.Skiljeavtalet 1 § skiljeavtal rörande viss fråga.154 Om skiljeavtal slutits på viss tid och den­ na utgått eller under resolutivt villkor som inträffat, bör också avtalet an­ ses förfallet.155 Däremot behöver inte succession i ett rättsförhållande medföra att ett därtill anknutet skiljeavtal upphör.156 Den omständigheten att part bryter kontrakt, gör inte en i kontraktet innefattad skiljeklausul verkningslös.157 Det förhållandet att parterna annullerat ett avtal innehållande skilje­ klausul behöver inte utesluta att skiljeklausulen skall tillämpas på fråga huruvida rättsförvärv ägt rum enligt avtalet medan det ännu var i kraft, även om tvist i det hänseendet uppkommit först senare.158 Avskrivs målet av skiljenämnen -1 ex på grund av kärandens återkallelse - kan nämnden visserligen inte återuppta handläggningen159 men reglerna om res judicata hindrar inte att tvisten anhängiggörs på nytt160. Det är dock tveksamt om avskrivningsbeslutet innebär att skiljeklausulen har konsumerats med avseende på tvisten och att det alltså står envar part fritt att väcka talan vid domstol.161 Vidare kan skiljeavtalet i vissa fall hävas av ena parten på grund av motpartens kontraktsbrott.162 Vid sidan av vad som betingas av allmänna regler om avtal kan skil­ jeavtal komma att upphöra i andra fall som inte är reglerade i lag. Här mö­ ter först det fall, att part väcker talan vid domstol och motparten underlå­ ter att i processen göra invändning om skiljeavtal. Det ligger nära tills. 2048

12.51 Lagen om skiljeförfarande hands att uppfatta detta som en konkludent överenskommelse mellan par­ terna om att häva avtalet såvitt rör instämd fråga.163 Har dom i saken meddelats och vunnit laga kraft, kan frågan inte vidare prövas och skilje­ avtalet fyller inte längre någon funktion med avseende på den avdömda saken.164 Men om domstolen skilt målet från sig genom ett avvisningseller avskrivningsbeslut, synes det tveksamt hur situationen skall bedö­ mas. Sannolikt har skiljeavtalet inte längre verkan av rättegångshinder. Käranden får alltså väcka ny talan om han vill. Men om han i stället öns­ kar påkalla skiljeförfarande, bör det väl inte förmenas honom.165s. 2048

13.Då part bestritt framställt yrkande om tillämpning av skiljeavtal eller inte fullgjort vad honom åligger med avseende på val av skiljeman eller inte i rätt tid ställt sin andel av begärd säkerhet för ersättningen till skil­ jemännen, förlorar han enligt 5 § sin rätt att åberopa skiljeavtalet som hinder för rättegång. Ifråga om skiljeavtalets fortsatta giltighet synes lä­ get vara detsamma som i det fall som berörts i föregående stycke. Väcker andra parten talan vid domstol, kan båda partema sägas ha avstått från att göra skiljeavtalet gällande. Om målet blir avgjort genom lagakraftägande dom, kan skiljeavtalet inte längre tillämpas såvitt rör den avdömda frå­ gan. Men efter beslut om avvisning eller avskrivning synes käranden kunna välja mellan att väcka ny talan och att påkalla skiljeförfarande.s. 2049

14.När slutlig skiljedom meddelats, måste skiljeavtalet i princip anses konsumerat med avseende på den avgjorda saken.166 Skiljedomen är av­ sedd att vara ett definitivt avgörande, och någon vidare tillämpning av skiljeavtalet kan alltså normalt inte förekomma såvitt angår nämnda frå­ 52s. 2049

15.Skiljeavtalet 2 § ga. Det kan emellertid inträffa, att en skiljedom visar sig vara ogiltig en­ ligt 33 § eller blir upphävd enligt 34 §. Frågan är om skiljeavtalet i dessa fall bör anses ha förlorat sin giltighet eller om det står part fritt att påkalla nytt skiljeförfarande. I den mån ogiltigheten beror på att skiljeavtalet av­ ser fråga eller frågor som enligt lag inte får avgöras av skiljemän, kan nå­ got nytt skiljeförfarande givetvis inte komma ifråga. Samma är förhållan­ det om skiljedomen hävts på den grund att tvistefrågan inte omfattats av ett giltigt skiljeavtal. Men i övrigt kvarstår spörsmålet. Även om det har lämnats öppet såväl i SML och LSF som i förarbetena till dessa lagar167 synes knappast några övertygande skäl kunna anföras mot att part skulle kunna göra skiljeavtalet gällande.168s. 2050

§ (skiljemännens prövning av sin egen behörighet,

1.behörighetskompetens ) Skiljemännen får pröva sin egen behörighet att avgöra tvisten. Det­ ta hindrar inte en domstol från att på begäran av en part pröva frå­ gan. Skiljemännen får fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på domstolens avgörande. Även om skiljemännen i ett beslut under förfarandet funnit att de är behöriga att avgöra tvisten är deras beslut inte bindande. I fråga om talan mot en skiljedom som innefattar ett avgörande om behö­ righeten gäller bestämmelserna i 34 och 36 §§. När ett skiljeförfarande har påkallats, kan motparten göra invändningar av olika slag, t ex att skiljeavtalet är ogiltigt - antingen har det aldrig varit giltigt eller också har det sedermera upphört att gälla - att skiljeavtalet inte är tillämpligt på tvistefrågan eller att denna inte är skiljedomsmässig. Alla sådana invändningar innebär att skiljemännen enligt partens mening inte är behöriga att pröva tvisten.169s. 2050

2.53 Lagen om skiljeförfarandes. 2050

3.Enligt första stycket första meningen äger skiljemännen själva pröva en invändning om att de inte är behöriga att pröva tvisten. De har behörighetskompetens (Kompetenz-Kompetenz eller la compétance de la compétance)170. Normalt görs invändning om skiljemännens bristande behörighet i förfarandets inledning och prövas då av skiljemännen innan tvisten börjar handläggas i sak. Enligt 34 § andra stycket får part som grund för talan om skiljedoms hävande (klandertalan) inte åberopa en omständighet, som han genom att delta i förfarandet utan invändning el­ ler på annat sätt - dock inte endast genom att utse skiljeman - får anses ha avstått från att göra gällande. Görs en invändning mot skiljemännens behörighet senare under förfarandet, synes skiljemännen med en analo­ gisk tillämpning av denna preklusionsbestämmelse kunna avvisa invänd­ ningen redan med hänsyn till att den inte framställts tidigare. Gör parten sannolikt att han framställt invändningen så snart han fått kännedom om den ifrågavarande omständigheten, bör skiljemännen däremot pröva in­ vändningen.s. 2051

4.Skiljemännen bör inte utan invändning av part göra någon prövning av sin behörighet och de bör grunda sitt avgörande enbart på de av parterna åberopade omständigheterna. Oberoende av invändning skall de emeller­ tid pröva om tvisten är skiljedomsmässig eller om en skiljedom grundad på parternas talan skulle komma att bli ogiltig såsom stridande mot ordre public.1711 dessa fall är inte hellerden nyssnämnda preklusionsregeln till­ lämplig.s. 2051

5.Invändning om att skiljeavtalet inte är giltigt eller tillämpligt skall prö­ vas av skiljemännen, även om tvisten har internationell anknytning och parterna har ingått ett s k undantagsavtal enligt 51 §.172s. 2051

6.Om skiljemännen vid prövningen av sin behörighet kommer fram till att de är behöriga att pröva tvisten, meddelar de ett beslut av den innebör­ den.173 Beslutet är enligt andra stycket första meningen inte bindande och part, som är missnöjd med beslutet, behöver alltså inte väcka talan mot beslutet för att vara bibehållen sin rätt att klandra skiljedomen enligt 34 §. 54s. 2051

7.Skiljeavtalet 2 § För att inte drabbas av den i andra stycket av denna paragraf stadgade preklusionsregeln måste parten däremot uttryckligen protestera mot att skil­ jeförfarandet fortsätts.174 Skiljemännens beslut är inte heller bindande för dem själva. Om det under förfarandets gång kommer fram nya omstän­ digheter, som medför att skiljemännen gör en annan bedömning av sin behörighet, är de alltså oförhindrade att förklara sig obehöriga. Finner skiljemännen att de inte är behöriga att pröva tvisten, avslutar de förfarandet genom att meddela en skiljedom med detta innehåll.175 Do­ men vinner rättskraft, om talan inte inom föreskriven tid förs mot den en­ ligt 36 §. Detta gäller oberoende av vilken grund som obehörigheten grundas på, dvs även därför att tvisten inte är skiljedomsmässig eller dom skulle strida mot ordre public.176 Om en part önskar få frågan, huruvida skiljeavtalet är giltigt eller tilllämpligt på tvisten, slutligt avgjord av skiljemännen - oavsett om avgö­ randet innebär att de är behöriga eller inte - kan han begära att skiljemän­ nen meddelar mellandom enligt 29 § första stycket. Även denna dom vin­ ner rättskraft, om inte talan inom föreskriven tid förs mot den enligt 34 eller 36 §. Såsom framgår av första stycket andra meningen behöver part inte göra någon invändning inför skiljemännen om deras bristande behörighet utan han är oförhindrad att vända sig direkt till domstol och väcka fastställelsetalan enligt 13 kap 2 § RB om att skiljeavtalet skall förklaras vara ogiltigt eller inte tillämpligt på tvisten. Likaså kan den påkallande parten i händelse av invändning från motpartens sida väcka talan om att skilje­ avtalet skall förklaras giltigt eller tillämpligt. Även i ett sådant mål är preklusionsregeln i 34 § andra stycket tillämplig.177 Dom i målet blir bindan­ de såväl i det aktuella skiljeförfarandet som - ifall skiljeavtalet befinnes giltigt - i eventuella framtida skiljeförfaranden.178 Väcker part talan i behörighetsfrågan, har skiljemännen enligt första stycket tredje meningen att välja mellan att förklara skiljeförfarandet vi­s. 2052

8.55 Lagen om skiljeförfarande lande i avvaktan på domstolens avgörande eller att fortsätta förfarandet och tom meddela skiljedom.179 En part kan alltså inte automatiskt för­ dröja skiljeförfarandet genom att väcka talan. Finner skiljemännen frågan om skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet tveksam, är det emellertid sannolikt att de förklarar förfarandet vilande. En omständighet, som kan tala emot en vilandeförklaring, är att ett sådant beslut inte medför någon automatisk förlängning av en av parterna bestämd tid för meddelande av skiljedom.180 Går inte båda parterna med på en förlängning av fristen och medför en vilandeförklaring att skiljedomen meddelas efter fristens ut­ gång, föreligger klandergrund enligt 34 § första stycket andra punkten.s. 2052

§ (skiljeavtalets särskiljbarhet)

1.När giltigheten av ett skiljeavtal som utgör en del av ett annat avtal skall bedömas vid prövningen av skiljemännens behörighet, skall skiljeavtalet anses som ett särskilt avtal. Enligt 2 § har skiljemännen rätt att pröva sin egen behörighet. Utgör skil­ jeavtalet ett fristående avtal föreligger alltså inget problem. Såsom tidi­ gare anförts förekommer emellertid skiljeavtalet oftast i form av en skil­ jeklausul i ett avtal, huvudavtalet.l8lSkiljemännens behörighet grundar sig på skiljeklausulen. Om en part hävdar att något bindande avtal över huvud taget inte har kommit till stånd eller att det senare har blivit ogiltigt eller förfallit, skulle det kunna hävdas att skiljemännen inte är behöriga att pröva om ett giltigt avtal föreligger. För att lösa det problemet har man före LSF i enlighet med principen om särskiljbarhet (”doctrine of separa­ bility”) ansett att skiljeklausulen skall bedömas som ett separat avtal som 56s. 2053

2.Skiljeavtalet 4 § står fritt från avtalet i övrigt.182 Denna inställning har nu lagfästs genom förevarande paragraf.183s. 2054

§ (skiljeavtalet som rättegångshinder samt

1.säkerhetsåtgärder beslutade av domstol) En domstol får inte mot en parts bestridande pröva en fråga som enligt ett skiljeavtal skall prövas av skiljemän. En invändning om skiljeavtal skall framställas första gången en part skall föra talan i saken vid rätten. Invändningar som framställs senare är utan verkan om inte parten har haft laga förfall och fram­ ställt invändningen så snart förfallet upphörde. En invändning om skiljeavtal skall beaktas även om den part som gör invändningen låtit en fråga som omfattas av skiljeavtalet prövas av kronofogde­ myndighet i ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning. Under tiden tvisten behandlas av skiljemän eller innan dess får en domstol oberoende av skiljeavtalet meddela sådana beslut om säkerhetsåtgärder som domstolen enligt lag är behörig att medde­ la. Trots att SML saknade en uttrycklig bestämmelse om skiljeavtalets ver­ kan som rättegångshinder, var det en gammal och stadig praxis att in­ vändning om skiljeavtal medförde avvisning av käromålet. Denna praxis har nu lagfästs.s. 2054

2.57 Lagen om skiljeförfarandes. 2054

3.Det rättegångshinder, som skiljeavtalet utgör184, är enligt första styck­ et av dispositiv natur. Anledning saknas att tillämpa skiljeavtal om inte någondera parten gör det gällande. Enligt 10 kap 17 a § RB gäller därför att domstol inte självmant beaktar att en fråga som underställts dess pröv­ ning omfattas av ett skiljeavtal. Görs det invändning om skiljeavtal, har domstolen emellertid att självmant pröva huruvida tvisten gäller en skiljedomsmässig fråga, medan andra omständigheter - t ex att skiljeavtalet är ogiltigt enligt generalklausulen i 36 § avtalslagen - måste åberopas av part för att domstolen skall pröva dem.185 58s. 2055

4.Skiljeavtalet 4 § Genom invändning om skiljeavtal kan svaranden göra gällande, att käromålet i sin helhet skall prövas av skiljemän eller att det till viss del fal­ ler under skiljemäns avgörande. Invändning av det senare slaget kan gälla enbart en eller flera poster i ett fordringsförhållande eller en förutsättning för anspråk som käranden framställer i målet.186 Det kan tänkas att skil­ jemän skall verkställa en värdering eller bedöma ett faktiskt förhållande, som utgör en förutsättning för domstolens avgörande, exempelvis huru­ vida invaliditet förorsakats av ett olycksfall.187 Vidare kan det vara en prejudiciell fråga, som skall avgöras av skiljemän, såsom om ogiltigheten av ett skuldebrev eller ett patent eller om äganderätten till en fastighet el­ ler annan egendom.188s. 2056

5.59 Lagen om skiljeförfarandes. 2056

6.Detta kan i vissa fall få den opraktiska konsekvensen att en tvist till viss del skall avgöras skiljemän och till en annan del av domstol.1891 fall som de nu nämnda utgör skiljeavtal hinder mot domstols prövning av frå­ ga, som skiljeavtalet omfattar. Käromålet kan emellertid inte avvisas, utan domstolen får i regel avvakta att skiljemän avgör frågan. I avbidan på att skiljedom meddelas bör målet förklaras vilande.190s. 2057

7.Invändning om skiljeavtal är en invändning om rättegångshinder191 och lyder alltså under reglerna i RB om sådan invändning. I andra stycket har emellertid intagits en uttrycklig bestämmelse som motsvarar 34 kap 2 § RB. Invändning om skiljeavtal skall alltså göras i muntlig förberedel­ se vid första inställelse och i skriftlig förberedelse inom tiden för svaro­ måls avgivande, vid äventyr att invändningsrätten annars prekluderas.192 Av bestämmelsen följer också, att part måste framställa invändning om skiljeavtal första gången han skall svara på en kvittningsinvändning för att domstolen skall pröva om kvittningsinvändningen omfattas av ett skil­ jeavtal och därför inte kan tas upp till prövning i sak.193 Ogillas invänd­ 60s. 2057

8.Skiljeavtalet 4 § ning om skiljeavtal, kan beslutet överklagas enligt 49 kap 3 § RB men om det fastställs kan hovrättens beslut enligt 54 kap 7 § RB inte överklagas. Det har tidigare anförts att skäl talar för att skiljeavtalet i vissa fall an­ ses gällande även sedan en meddelad skiljedom visat sig vara ogiltig eller upphävts efter klandertalan.194 Frågan är då om skiljeavtalet i denna si­ tuation skall anses utgöra rättegångshinder. I praxis har frågan besvarats jakande i ett fall, där skiljedomen förklarats ogill eftersom den avgjorda frågan inte i laga ordning hänskjutits till skiljemännen.195 Detta avgöran­ de synes kunna tilläggas principiell giltighet. Part, som i stället för att påkalla skiljeförfarande väcker talan vid dom­ stol, förlorar rätten att åberopa skiljeavtalet med avseende på den om­ stämda saken. Enligt rådande praxis under SML:s giltighetstid gällde det­ samma om part ansökte om betalningsföreläggande eller lagsökning rö­ rande en fordran som omfattades av skiljeavtal.196 En sökande, som ansåg anspråket vara ostridigt och bara ville försäkra sig om en exekutionstitel på ett för båda parter så enkelt och billigt sätt som möjligt, löpte därför risken att i händelse av motpartens bestridande tvingas till en domstolsprocess i stället för ett skiljeförfarande. En försiktig part borde därför all­ tid påkalla skiljeförfarande, även om det kunde förefalla onödigt om­ ständligt och dyrbart. Utgångspunkten för den nya regleringen i LSF har varit att underlätta för parterna att använda sig av den summariska pro­ cessen, särskilt när det gäller ostridiga anspråk.197 I andra styckets tredje mening föreskrivs sålunda att en invändning om skiljeavtal skall beaktas, även om frågan tidigare har varit föremål för prövning inom den summariska processen. Det innebär att part, som hos KFM ansökt om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning,198 är bibehållen rätten att göra invändning om skiljeavtal, om motparten be­ strider ansökningen eller ansöker om återvinning rörande meddelat ut­ slag.199 Om sökanden i händelse av motpartens bestridande begär att må­s. 2058

9.61 Lagen om skiljeförfarande let skall överlämnas till tingsrätt, går emellertid hans rätt att göra gällande skiljeavtalet som rättegångshinder förlorad.200s. 2058

10.Om svaranden i ett mål hos KFM om betalningsföreläggande eller handräckning gör invändning om skiljeavtal, uppfattas invändningen som ett bestridande. Sökanden kan då antingen låta sig nöja med detta - varvid målet avskrivs vid KFM - och eventuellt påkalla skiljeförfarande eller också begära att målet överlämnas till tingsrätt, varvid han alltså går miste om möjligheten att framdeles åberopa skiljeavtalet som rättegångs­ hinder rörande denna sak.s. 2059

11.Svaranden i ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning be­ höver emellertid inte göra invändning om skiljeavtal redan hos KFM. Han är bibehållen vid rätten att göra invändning om skiljeavtal senast för­ sta gången han skall föra talan vid tingsrätten i det återvunna eller över­ lämnade målet201 Han behöver alltså inte åberopa skiljeavtalet redan i sin ansökan om återvinning.s. 2059

12.En ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning syftar till att på ett snabbt och enkelt sätt erhålla en exekutionstitel - och därmed möjliggöra utmätning (specialexekution) i gäldenärens egendom - röran­ de ett krav som är otvistigt eller åtminstone av borgenären uppfattas som otvistigt. Oavsett om fordringen är ”klar och förfallen”, kan emellertid gäldenären alltså genom att åberopa skiljeavtalet avvärja hotet om en snabb specialexekution. Frågan är om samma sak gäller generalexeku­ tion, dvs konkurs. Enligt 1 kap 2 § KL skall en gäldenär, som är på obe­ stånd (insolvent), försättas i konkurs efter egen eller en borgenärs ansö­ kan. I 2 kap 7-9 §§ samma lag ges bestämmelser om vilken bevisning som krävs för gäldenärens obestånd. Om inte någon av de speciella presumtionsreglerna är tillämpliga, fordras att den fordran som åberopas till stöd för konkursansökningen (konkursfordringen) är ”klar och förfallen”. För att konkursansökan skall avslås räcker det enligt rättspraxis202 att gäl­ denärens invändning mot konkursfordringen inte är uppenbart ogrundad. Däremot saknas stöd i KL för att gäldenärens åberopande av ett giltigt och tillämpligt skiljeavtal rörande konkurs fordringen skall medföra av­ visning eller ogillande av konkursansökan. Med hänsyn till de intressen som föranleder parter att ingå skiljeavtal203 - framför allt intresset att undvika offentlig insyn - synes emellertid åberopandet av skiljeavtal från 62s. 2059

13.Skiljeavtalet 5 § gäldenärens sida böra medföra att beviskravet för att konkursfordringen skall anses ”klar” sätts högt.204 Skiljemännen saknar behörighet att vidta eller besluta om verkställba­ ra säkerhetsåtgärder.205 1 stället får den som har ett anspråk, som är eller kan bli föremål för skiljeförfarande, vända sig till domstol med begäran om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd enligt samma regler som gäller för parterna i ett vid domstol anhängig! tvistemål.206 Av tredje stycket framgår att skiljeavtal inte hindrar en part att begära domstolsbeslut om säkerhetsåtgärder. Härav följer också att en sådan be­ gäran inte medför att part förlorar rätten att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder. Som säkerhetsåtgärder räknas - utöver dem som regle­ ras i 15 kap RB -1 ex KFM:s utslag i mål om särskild handräckning och förbud att verkställa bolagsstämmas beslut enligt 9 kap 17 § fjärde styc­ ket aktiebolagslagen (1975:1385).207 Beviljas säkerhetsåtgärd innan ett skiljeförfarande inletts, skall enligt 15 kap 7 § RB påkallelse ske inom en månad från beslutet.208s. 2060

§ (förlust av rätten att åberopa skiljeavtalet som

1.rättegångshinder) En part förlorar sin rätt att åberopa skiljeavtalet som hinder för rättegång, om partens. 2060

har bestritt en begäran om skiljedom,

låter bli att i rätt tid utse skiljeman, eller

inte i rätt tid ställer sin andel av begärd säkerhet för ersättning­

1.en till skiljemännen. Liksom enligt SML förlorar en part rätten att åberopa skiljeavtalet som hinder för rättegång, om han bestrider ett yrkande om tillämpning av ski 1-s. 2060

2.63 Lagen om skiljeförfarande jeavtalet eller underlåter att enligt 19 § utse skiljeman i rätt tid.209 Be­ stämmelsen får betydelse för det fall att den vid domstol väckta talan inte leder till dom - i så fall konsumeras skiljeavtalet i den delen210 - utan av­ visas eller avskrivs och motparten sedermera påkallar skiljeförfarande.s. 2060

3.Om part underlåter att i rätt tid utse skiljeman, har motparten enligt 14 § tredje stycket rätt att ansöka om att tingsrätten skall utse skiljeman. Har han utnyttjat denna möjlighet, får han emellertid anses ha avstått från sin rätt att välja rättegångsvägen.211s. 2061

4.Enligt 38 § får skiljemännen begära säkerhet för ersättningen. I tredje punkten av förevarande paragraf föreskrivs att part som underlåter att hörsamma en sådan begäran går miste om sin rätt att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder, om motparten - i stället för att enligt 38 § första stycket andra meningen ställa hela säkerheten212 - väljer att i stället väcka talan vid domstol.s. 2061

5.Om den påkallande parten - sedan motparten förfarit på något av de i paragrafen angivna sätten - inte fullföljer skiljeförfarandet och inte heller väcker talan vid domstol, innebär detta inte att skiljeavtalet är förfallet så­ vitt gäller den aktuella tvisten.213 Parten kan återkomma senare med en ny påkallelse av skiljeförfarande.s. 2061

6.En part, som i stället för att påkalla skiljedom väckte talan vid dom­ stol, ansågs under SML:s giltighetstid - utan uttryckligt lagstöd - ha för­ lorat rätten att åberopa skiljeavtalet med avseende på den sak, om vilken talan väckts.214 Detsamma var sannolikt förhållandet om part i ett rätte64s. 2061

7.Skiljeavtalet 6 § gångsmål underlät att i rätt tid göra invändning om skiljeavtal.215 Ej heller LSF innehåller någon bestämmelse i dessa hänseenden och frågan synes inte ha berörts i förarbetena. Det lär därför kunna antas att ingen ändring av tidigare praxis har avsetts. I 5 § föreskrivs inte uttryckligen att uppräkningen av omständigheter, som föranleder förlust av rätten att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder, är avsedd att vara uttömmande. I vad mån ytterligare omständig­ heter kan leda till denna rättsföljd får kommande rättspraxis utvisa216.s. 2062

§ (förbud mot skiljeavtal mellan näringsidkare och

1.konsument) Rör en tvist mellan en näringsidkare och en konsument en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet som tillhandahållits för huvud­ sakligen enskilt bruk, får ett skiljeavtal inte göras gällande, om det träffats innan tvisten uppstod. Dock gäller sådana avtal i hyres- el­ ler arrendeförhållanden, om genom dem en hyres- eller arrende­ nämnd utsetts till skiljenämnd och något annat inte följer av bestämmelserna i 8 kap. 28 § eller 12 kap. 66 § jordabalken. Första stycket gäller inte om tvisten rör avtal mellan försäkrings­ givare och försäkringstagare om försäkring som grundas på kollek­ tivavtal eller som grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen. Första stycket gäller inte heller om annat följer av Sveriges internationella förpliktelser. Bestämmelsen i första stycket, som ursprungligen tillkom 1973 och ut­ vidgades 1977, innebär i sin nya lydelse att skiljeklausul avseende fram­ tida tvister mellan näringsidkare och konsument inte är giltig oavsett tvisteföremålets värde. Syftet är att skydda en underlägsen part.217 Det är viktigt att konsumenterna inte tvingas avstå från rättslig prövning avs. 2062

2.65 Lagen om skiljeförfarande kostnadsskäl, eftersom skiljeförfarande är ett dyrbart alternativ för kon­ sumenten.218s. 2062

3.Förbudet mot skiljeklausuler är tillämpligt bl a på tvister rörande fast egendom.219 Bestämmelsen gäller också sådan lös egendom som inte hänförs till varor (lösöre). Som exempel kan nämnas tvister om hus på annans mark, värdepapper och rättigheter av olika slag. Såväl tvister an­ gående försäljning eller överlåtelse som tvister om upplåtelse av rättighe­ ter av olika slag omfattas i princip av bestämmelsen. Så är förhållandet även om tvisten skall handläggas av tingsrätt i särskild sammansättning, t ex i egenskap av fastighetsdomstol.220s. 2063

4.Enligt 8 kap 28 § och 12 kap 66 § jordabalken är skiljeavtal inte giltigt angående framtida tvist rörande arrendatorns rätt att tillträda eller kvarsitta på fastigheten respektive hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträ­ da eller behålla lägenheten m m.221 Beträffande andra frågor än de i lag­ rummen uttryckligen nämnda kan skiljeavtal däremot slutas även rörande framtida tvist under förutsättning att arrende- eller hyresnämnd utsetts till skiljenämnd.222s. 2063

5.Av andra stycket, som fick sin nuvarande lydelse 1980, följer att för­ budet mot skiljeklausuler också gäller framtida tvister rörande alla slag av individuella konsumentförsäkringar, alltså även sådana konsument­ försäkringar som inte regleras i konsumentförsäkringslagen (1980:38).223 Det kan tilläggas att förbudet inte hindrar att tvisten hänskjuts till utlåtan­ de av värderingsman, om den part som är missnöjd med utlåtandet kan föra frågan vidare till domstol. Förbudet avser inte heller utredning och avgörande genom dispasch enligt 219 § sjölagen (1994:1009), eftersom dispaschen är bindande för parterna endast om den inte klandras vid dom­ stol (se 399 § samma lag). 66s. 2063

6.Skiljeavtalet 6 § Sedan tvist väl uppkommit, kan konsumenten med bindande verkan ingå skiljeavtal, om han skulle finna att skiljeförfarande är det lämpligas­ te sättet att slita tvisten. Han anses då kunna överblicka konsekvenserna av att ingå skiljeavtal.s. 2064

7.67 Lagen om skiljeförfarandes. 2064

Skiljemännen

§ (behörighetskrav för skiljeman och skiljemans rättsliga

1.ställning) Var och en som råder över sig själv och sin egendom kan vara skil­ jeman. Bestämmelsen innehåller de allmänna behörighetskrav som gäller för en skiljeman.s. 2065

2.Skiljeman skall sålunda ha fyllt 18 år men behöver inte vara svensk medborgare eller äga hemvist i Sverige. Skiljeman behöver inte heller ha juridisk utbildning eller erfarenhet.s. 2065

3.Skiljeman får inte ha förvaltare enligt 11 kap 7 § föräldrabalken,224 dvs att på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat häl­ sotillstånd eller liknande förhållande behöva hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.s. 2065

4.Skiljeman får inte heller vara i konkurs. Den som är på obestånd är ty­ piskt sett i en sådan situation att han på grund av ekonomiska omständig­ heter kan antas vara lättare att påverka än annars.225s. 2065

5.De i paragrafen upptagna behörighetsvillkoren är minimikrav och de skall iakttas självmant av skiljemännen226 och av den som har att utse skiljeman.227 Givetvis kan part också göra invändning om skiljemans bristande behörighet. Underlåtenhet att iaktta behörighetskraven utgör klandergrund enligt 34 § första stycket femte punkten. 68s. 2065

6.Skiljemännen 7 § Det står parterna fritt att uppställa ytterligare behörighetskrav, t ex att skiljeman skall ha viss teknisk eller annan erfarenhet.228 Det lär emeller­ tid vara ganska ovanligt att så sker.229 Om parterna önskar att särskild sakkunskap skall bli representerad i skiljenämnden, kan de tillgodose detta önskemål vid valet av skiljemän. Även om en skiljeman är obehörig, leder det inte till att skiljedomen blir ogiltig. För att den skall upphävas fordras att part inom föreskriven tid väcker klandertalan - se 34 § första stycket femte punkten - och att partens rätt att åberopa förhållandet inte har prekluderats enligt andra stycket samma paragraf. Om parten utan invändning deltagit i skiljeför­ farandet trots vetskap om skiljemannens bristande behörighet, anses han sålunda ha avstått från att göra denna gällande. Det synes i stor utsträckning förekomma att domare ingår i skilje­ nämnder, framför allt som ordförande.230 Tidigare fanns i statens allmän­ na avlöningsreglemente från 1948 bestämmelser rörande domares rätt att vara skiljeman. Sålunda fick med tjänst som justitieråd eller regeringsråd inte förenas skiljemannauppdrag. Numera gäller enligt 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning ge­ nerellt att ”arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myn­ dighetens anseende”. Domstolsverket har år 1999 med stöd av 11 § an­ ställningsförordningen (1994:373) utfärdat en särskild Information om bisysslor. Under rubriken ”Uppdrag som skiljeman och medlare m.m.” anförs där (s 18): ”Det torde sällan föreligga några betänkligheter mot att en domare åtar sig att vara ordförande i skiljenämnd eller ensam skiljedomare från des. 2066

7.69 Lagen om skiljeförfarande synpunkter som det här är fråga om. Stor försiktighet bör dock iakttas när det gäller att ta emot uppdrag av enskild part att ingå i skiljenämnd.231 Visserligen skall även en skiljeman som utsetts av part döma objektivt, något som torde stå klart för varje domare, men ändå kan ett sådant upp­ drag ibland vara ägnat att hos andra väcka föreställningen att domaren kommer i ett visst beroende av den part som utsett honom till skiljeman.”s. 2066

8.Enligt 12 § anställningsförordningen skall myndighet på begäran av en arbetstagare lämna ett skriftligt besked huruvida en bisyssla enligt myndighetens bedömning är förenlig med 7 § lagen om offentlig anställ­ ning. Beträffande domare vid allmän domstol, allmän förvaltningsdom­ stol och hyresnämnd lämnas sådant besked av tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet (TFN).232 När det gäller justitieråd, regeringsråd och hovrätts- eller kammarrättspresident lämnas besked om bisysslas för­ enlighet med 7 § lagen om offentlig anställning av regeringen. Från jus­ titiedepartementet har inhämtats att det under 1990-talet förekommit en­ dast enstaka gånger att någon ur dessa domarkategorier begärt sådant be­ sked ifråga om uppdrag som skiljeman.233s. 2067

9.LSF innehåller - lika litet som SML gjorde - några bestämmelser om skiljemans rättsliga ställning. Några anmärkningar härom bör dock gö­ ras. 70s. 2067

10.Skiljemännen 7 £ Rättsförhållandet mellan skiljeman och parter234 - skiljemannen har uppdrag av parterna gemensamt att avgöra saken - uppkommer därige­ nom, att den som har att utse skiljeman anmodar någon att fungera som sådan och denne åtar sig uppdraget. I befogenheten att utse skiljeman måste nämligen anses ingå befogenhet att träffa bindande avtal om upp­ dragets fullgörande. Detta avtal, som ibland kallas skiljemannaavtal, krä­ ver inte viss form men bör vara bevisligt.235 Någon skyldighet att fungera som skiljeman finns inte. Åtar sig någon skiljemannauppdrag, är han pliktig att opartiskt (se 8 §) och efter bästa förstånd avgöra tvisten. Han bör alltid ha klart för sig att han är båda par­ ternas förtroendeman. Tvångsmedel kommer inte till användning för att förmå en skiljeman att uppfylla sina förpliktelser. Är parterna ense kan de alltid entlediga skiljemannen,236 men sker det utan saklig grund är denne berättigad till ersättning för kostnader och nedlagt arbete.237 På ena partens begäran kan tingsrätten entlediga en skiljeman, som försenat förfarandet, och utse en annan skiljeman.238s. 2068

11.71 Lagen om skiljeförfarandes. 2068

12.Skiljeman kan enligt civilrättsliga regler - förutom att förlora rätten till ersättning - även bli skadeståndsskyldig, om han inte rätteligen full­ gör uppdraget.239 Skadeståndsanspråk kan framställas av båda partema gemensamt eller enbart av den ena parten, oavsett om han valt den ifrå­ gavarande skiljemannen eller ej. Exempelvis kan en skiljeman, som brus­ tit i sin upplysningsplikt enligt 9 §, bli skadeståndsskyldig. Att styrka li­ den skada kan emellertid vara vanskligt. Vid obstruktion från skiljeman­ nens sida synes det i regel endast bli fråga om att ersätta kostnaderna för det strandade eller fördröjda förfarandet. För sakens avgörande - alltså den materiella bedömningen - lär skiljemannen kunna åläggas skadeståndsskyldighet (och gå miste om sin ersättning) endast i undantagsfall såsom om han handlat brottsligt,240 1 ex gjort sig skyldig till mutbrott ge­ nom att ta emot ersättning av den ena parten för att döma till dennes för­ mån.241 Skyldighet att betala skadestånd på grund av felaktig handlägg­ ning av tvisten - dvs underlåtenhet att iaktta i LSF eller av parterna givna föreskrifter rörande förfarandet - synes knappast kunna komma ifråga med mindre skiljedomen hävts i anledning av det påtalade felet. 72s. 2069

13.Skiljemännen 7 § Lagen ålägger visserligen inte skiljemannen någon tystnadsplikt, men det får anses självklart, att skiljemannen bör iaktta diskretion angående vad som förekommer under sakens behandling och särskilt under över­ läggningen till skiljedom.242 Han kan vid brott mot tystnadsplikten bli skadeståndsskyldig gentemot parterna.243 Den sekretess som råder kring ett skiljeförfarande får emellertid vika i större eller mindre mån när dom­ stols eller KFM:s bistånd påkallas, exempelvis vid utseende eller entledi­ gande av skiljeman, vid talan om ogiltighet eller klander av skiljedom samt vid ansökan om säkerhetsåtgärd eller verkställighet.244 Skiljemans skyldighet att fullgöra uppdraget motsvaras av rätt för ho­ nom att få ersättning för arbete och kostnader.245 Skiljemannauppdraget upphör normalt genom att fullgörs, dvs när slutlig skiljedom meddelas.246 Uppdraget kan också upphöra genom att skiljemannen avgår eller skiljs från uppdraget av parterna gemensamt el­ ler av domstol eller genom att han dör eller av annan orsak blir oförmö­ gen att fungera som skiljeman.247 Enligt 14 § andra stycket får part, som lämnat motparten underrättelse om sitt val av skiljeman, inte utan motpartens medgivande återkalla valet. Samma regel bör anses gälla ifråga om skiljeman, som utsetts av annan än part. Skiljeman kan genom hänvändelse till parterna avsäga sig uppdra­ get.248 Om han inte har skälig anledning till sin avsägelse, kan han emel­ lertid bli skyldig att vidkännas nedsättning av sin ersättning eller rentav att ersätta skada, som vållas genom hans avgång. Som laga skäl för avsä­s. 2070

14.73 Lagen om skiljeförfarande gelse kan bland annat nämnas att begärd säkerhet för ersättningen inte ställts enligt 38 §,249 att skiljemannen flyttat till annan ort eller erhållit of­ fentligt uppdrag, som lägger hinder i vägen,250 eller att hans hälsotillstånd allvarligt försämrats. I vissa fall kan partsföreskrifter rörande skiljeförfa­ randets utformning utgöra skälig anledning för skiljemännen att avsäga sig uppdraget.251 Däremot synes det vara något tveksamt huruvida enbart den omständigheten att skiljemannen själv funnit sig vara jävig.252 eller det förhållandet att en annan skiljeman är jävig kan sägas utgöra skälig anledning för avsägelse.253s. 2070

15.För att skiljemannen skall undgå ersättningsskyldighet för sin avsägel­ se skall det i princip vara fråga om en omständighet, som har inträffat ef­ ter det att skiljemannen åtog sig uppdraget. Det är därför också tveksamt om en skiljeman har rätt att utan ekonomiska konsekvenser avsäga sig uppdraget i fall, då arbetet visat sig vara väsentligt drygare än vad han förutsåg när han åtog sig att vara skiljeman.254 Rent generellt kan sägas, att ju längre skiljeförfarandet har fortgått desto starkare skäl bör krävas för att skiljemannen skall kunna avsäga sig uppdraget utan att ådra sig er­ sättningsskyldighet. Under alla omständigheter bör skiljemannen om möjligt i förväg informera parterna om sin avsikt att avgå och ge parterna tillfälle att ta itu med den uppkomna situationen.255 74s. 2071

16.Skiljemännen 8 §s. 2072

§ (jäv mot skiljeman)

1.En skiljeman skall vara opartisk. En skiljeman skall på yrkande av en part skiljas från sitt upp­ drag, om det finns någon omständighet som kan rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet. En sådan omständighet skall alltid anses föreliggas. 2072

om skiljemannen själv eller någon närstående till skiljemannen

1.är part eller annars kan vänta beaktansvärd nytta eller skada av tvistens utgång,s. 2072

om skiljemannen eller någon närstående till skiljemannen är le­

1.damot av styrelsen för ett bolag eller någon annan sammanslut­ ning som är part eller annars är ställföreträdare för en part eller för någon annan som kan vänta beaktansvärd nytta eller skada av tvistens utgång,s. 2072

om skiljemannen som sakkunnig eller annars har tagit ställning

1.i tvisten eller hjälpt en part att förbereda eller utföra sin talan i tvisten, ellers. 2072

om skiljemannen har mottagit eller förbehållit sig ersättning i

1.strid med 39 § andra stycket. Samtliga skiljemän, även de partsutsedda, skall vara opartiska. Oavsett hur de utsetts handlar samtliga skiljemän på båda parters vägnar.256 En skiljeman har uppdrag av parterna gemensamt att avgöra saken. Syftet med jävsreglerna257 är att så långt som möjligt garantera skilje­ männens opartiskhet. I motsats till SML - som i vissa avseenden, direkt eller indirekt, hänvisade till RB:s jävsbestämmelser beträffande domare - innehåller LSF en självständig reglering.s. 2072

2.75 Lagen om skiljeförfarandes. 2072

3.I första hand ankommer det givetvis på skiljemannen själv att pröva om det finns någon omständighet som kan rubba förtroendet till hans opartiskhet och - om så är fallet - avböja uppdraget eller, då omständig­ heten visar sig först under förfarandet, informera parterna och rätta sig ef­ ter deras samstämmiga beslut.258 Är parterna överens, kan de antingen entlediga skiljemannen259 eller låta honom kvarstå. Är det bara en av par­ terna som anser skiljemannen jävig och bedömer han själv att det finns fog för jävsinvändningen, synes det vara lämpligast att han själv begär sitt entledigande, eftersom det kan vara svårt att utöva uppdraget utan båda parternas förtroende. Men om jävsinvändningen förefaller ogrun­ dad - den kanske närmast framstår som ett uttryck för partens önskan att obstruera skiljeförfarandet - får det ankomma på skiljenämnden att pröva frågan enligt 10 § första stycket.s. 2073

4.Paragrafen innehåller en uppräkning av omständigheter som alltid skall anses ägnade att rubba förtroendet till skiljemannens opartiskhet. Uppräkningen är emellertid inte uttömmande260 utan upptar endast typ­ exempel. De olika punkterna skall inte tolkas motsattsvis.s. 2073

5.Den första punkten gäller det självklara fallet att skiljemannen själv eller någon honom närstående är part eller kan räkna med nytta eller ska­ da av tvistens utgång. Enligt SML krävdes för att jäv skulle föreligga att nyttan eller skadan skulle vara ”synnerlig”, medan det enligt LSF räcker med att den är ”beaktansvärd”. Enbart det förhållandet att en skiljeman äger andelar i en aktiefond hindrar honom inte från att vara skiljeman, om något av de bolag som fonden äger aktier i är part, men redan ett litet ak­ tieinnehav i ett bolag som skall inlösas gör honom jävig att delta i pröv­ ningen av tvist om lösenbeloppet.261 76s. 2073

6.Skiljemännen 8 § I begreppet ”närstående” inkluderas - förutom makar och nära släk­ tingar, t ex föräldrar, barn och syskon - sambor och andra som står i par­ relation till varandra. Genom att större vikt läggs vid den faktiska relatio­ nen i det enskilda fallet tonas betydelsen av släktskapet ned.262 Utanför begreppet närstående faller en relation till en juridisk person. Enligt andra punkten får den som ingår i en juridisk persons styrelse eller är ställföreträdare för en juridisk person inte vara skiljeman i tvist där den juridiska personen är part.263 Inte heller andra ställföreträdare - såsom föräldrar för underåriga eller förvaltare enligt föräldrabalken - får vara skiljemän när den de företräder är part. Vidare föreligger jäv enligt tredje punkten för den som redan tagit ställning i tvisten som sakkunnig eller på annat sätt, t ex som vittne.264 Det saknar betydelse om uttalandet skett utom rätta eller inför domstol. Om en domstol på grund av skiljeavtalet förklarat sig obehörig att pröva tvisten, blir inte den som deltagit i beslutet jävig att vara skiljeman. En domare blir inte heller jävig som skiljeman därför att han deltagit i hand­ läggningen av ett mål, såvida han inte dömt i målet eller i övrigt fattat nå­ got beslut som rör den sak som skiljenämnden har att avgöra.265 Jäv före­ ligger inte för den som endast har gett uttryck för en uppfattning i en rätts­ fråga, som kan bli aktuell i målet, genom uttalande i litteraturen eller genom ställningstagande som domare i annat mål.266s. 2074

7.77 Lagen om skiljeförfarandes. 2074

8.Även den som hjälpt part att förbereda eller utföra talan i en tvist är förhindrad att som skiljeman pröva samma tvist. Bestämmelsen avser att förekomma att exempelvis en advokat, efter att ha förberett parts talan genom råd och anvisningar, låter sig av parten väljas till skiljeman och överlämnar åt någon sig närstående jurist att utöva den formella ombudseller biträdessysslan.267 Det kan ibland vara svårt att avgöra, om jäv före­ ligger i sådana fall.s. 2075

9.Fjärde punkten, som avser att motverka korruption i skiljeförfarandet, tar sikte på det fallet att det föreligger en hemlig ekonomisk relation mel­ lan en skiljeman och den ena parten rörande ersättningen för uppdraget.s. 2075

10.Enligt SML gällde jäv för den som åtnjöt lön eller underhåll av någon­ dera parten,268 varvid dock gjordes undantag för den som var anställd av ”kronan” såvida han inte var arbetstagare hos eller under en myndighet vars verksamhet saken angick. Domare var alltså inte generellt uteslutna som skiljemän i förfaranden där staten var part. Det har inte ansetts mo­ tiverat att ta med bestämmelsen i LSF men avsikten har inte varit att åstadkomma någon förändrad bedömning i detta hänseende.269s. 2075

11.Förhållandet mellan ombud och skiljeman har inte heller reglerats men enligt förarbetena brukar en tilltänkt skiljeman som står i en närmare relation till något av partsombuden avböja uppdraget.270 Problemet löses alltså på motsatt sätt än vad som är fallet när en domare står i en sådan relation till ett partsombud i ett mål vid domstol.271 78s. 2075

12.Skiljemännen 8 § Även om en advokat inte är jävig enligt 8 §, kan det tänkas att det skul­ le strida mot god advokatsed att åta sig eller behålla uppdraget som skiljeman. - Enligt SML gällde som jäv även omständighet som var ägnad att minska förtroendet till hans redlighet. Att någon motsvarighet till denna bestämmelse inte tagits med i LSF synes inte betyda att man avsett att göra någon ändring i rättsläget. Alltså bör en brottmål sdom under senare år eller ett anhängig! åtal för exempelvis bedrägeri kunna medföra gene­ rell obehörighet att vara skiljeman. Generellt kan sägas att det för förtroendet för skiljeförfarandet är vik­ tigt att skiljemannen inte bara faktiskt är opartisk utan även att han fram­ står som sådan.2 2773 2När en part hör sig för med en presumtiv skiljeman om denne vill åta sig sig uppdraget, bör den presumtive skiljemannen nöja sig med upplysning om vad saken i stora drag handlar om och inte ge sig in i en diskussion om fallet där parten får tillfälle att plädera för sin sak. Sedan skiljemannen åtagit sig uppdraget bör han inte heller stå till förfo­ gande för att med parten diskutera frågor som rör tvisten, t ex om behovet av att åberopa bevisning i visst avseende eller rörande utformningen av grunderna för talan.s. 2076

13.79 Lagen om skiljeförfarandes. 2076

§ (skiljemans upplysningsplikt)

1.Den som ombeds att åta sig ett uppdrag som skiljeman skall ge­ nast uppge alla omständigheter som enligt 7 eller 8 § kan tänkas hindra den vidtalade från att vara skiljeman. En skiljeman skall upp­ lysa parterna och övriga skiljemän om sådana omständigheter så snart alla skiljemän har utsetts och därefter under skiljeförfarandet så snart skiljemannen har fått kännedom om någon ny omständig­ het. Bestämmelsen har inte direkt sanktionerats med någon påföljd för den som underlåter att lämna erforderliga upplysningar.274 Om det är tvek­ samt huruvida en viss omständighet utgör jäv, kan det förhållandet att skiljemannen har förtigit omständigheten bli den tillkommande faktor som gör att frågan besvaras jakande.s. 2077

2.Att skiljemannen har brustit i sin upplysningsplikt kan vidare komma att påverka hans rätt till ersättning för uppdraget och t o m leda till skadeståndsskyldighet för honom.275s. 2077

§ (prövning av yrkande om skiljemans skiljande från

1.uppdraget p g a jäv) Ett yrkande om att en skiljeman skall skiljas från sitt uppdrag på grund av en omständighet som anges i 8 § skall framställas inom femton dagar från det att parten fick kännedom såväl om att skilje­ mannen har utsetts som om omständigheten. Yrkandet prövas av skiljemännen, om parterna inte har bestämt att det skall prövas av någon annan.s. 2077

2.Bifalls yrkandet får beslutet inte angripas. 80s. 2077

3.Skiljemännen 10 § En part som är missnöjd med ett beslut genom vilket ett yrkande ogillats eller avvisats som för sent framställt, får hos tingsrätten ansöka om att skiljemannen skall skiljas från uppdraget. Ansökan skall göras inom trettio dagar från den dag då parten fick del av be­ slutet. Skiljemännen får fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på tingsrättens avgörande. Såsom anmärkts under 8 § kan parterna, om de är överens, entlediga en skiljeman som de anser vara jävig.276 Parterna kan också gemensamt be­ sluta att låta en skiljeman kvarstå, trots att det föreligger en jävsgrund, el­ ler rentav komma överens om att utse partiska skiljemän. Vidare kan den ena parten låta bli att göra en för honom känd jävsgrund gällande eller förklara sig avstå från att åberopa en sådan grund. Däremot kan parterna inte på förhand - t ex i skiljeavtalet - med bindande verkan avstå från att åberopa en eventuellt föreliggande jävsgrund.277 Prövningen av om det finns någon omständighet, som kan rubba för­ troendet för en skiljemans opartiskhet, aktualiseras alltså endast i det fal­ let att den ena parten begär att skiljemannen skall skiljas från uppdraget och denne inte väljer att själv avgå. Att parten inte kan få en av honom utsedd skiljeman entledigad på grund av omständigheter, som parten kände till när han utsåg skiljemannen, ligger i sakens natur.278 Bestämmelserna i denna paragraf är inte tillämpliga sedan skiljedom har meddelats. Får en part kännedom om enjävsgrundande omständighet först därefter, kan han däremot klandra skiljedomen enligt 34 § första stycket femte punkten.s. 2078

4.81 Lagen om skiljeförfarandes. 2078

5.Enligt första stycket skall begäran om en skiljemans entledigande på grund av jäv göras hos skiljenämnden279 inom femton dagar från det att parten fick kännedom såväl om att skiljemannen utsetts - i den mån han inte själv utsett skiljemannen - som om den jävsgundande omständighe­ ten, Viss form är inte föreskriven men från bevissynpunkt är det givetvis tillrådligt att parten framställer sin begäran skriftligen -1 ex i rekommen­ derad försändelse - eller, om yrkandet framställs under förhandling inför skiljenämnden, att han tillser att yrkandet blir protokollfört. Har begäran om skiljemannens entledigande inte gjorts inom de femton dagarna, har parten också förlorat sin rätt att göra omständigheten gällande i en klan­ derprocess efter skiljedomens meddelande.280s. 2079

6.Ett yrkande om skiljemans entledigande prövas av skiljenämnden, alltså av samtliga skiljemän inklusive den som begärs skild från uppdra­ get.281 Består skiljenämnden endast av en skiljeman, får han följaktligen själv pröva yrkandet. Parterna kan dock gemensamt överlämna åt någon annan att pröva frågan. Bestämmelse om detta kan ha intagits i skiljeav­ talet eller också kan parterna i samband med att jävsfrågan aktualiseras komma överens om att hänskjuta prövningen till utomstående person el­ ler organisation.s. 2079

7.Av andra stycket framgår att frågan är slutligt avgjord, om yrkandet att skiljemannen skall skiljas från uppdraget har bifallits. Den ersättning, som skiljemannen kan vara berättigad till, fastställs senare i den slutliga skiljedomen.282 82s. 2079

8.Skiljemännen 11 § Har yrkandet om skiljemannens entledigande däremot ogillats (avsla­ gits) eller avvisats som för sent framställt, kan missnöjd part enligt tredje stycket ”överklaga” beslutet till tingsrätten283 inom trettio dagar från den dag då han fick del av beslutet.284 Detta gäller oavsett om det är skilje­ nämnden eller någon annan som prövat jävsfrågan. Har parterna kommit överens om att frågan skall prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut (se 11 §), kan talan dock inte föras mot institutets beslut. En part, som underlåter att angripa skiljenämndens eller annans beslut inom de angivna fristerna, förlorar rätten att i senare klandertalan mot skiljedomen åberopa de omständigheter som han åberopat till stöd för sitt yrkande. Han måste alltså inom den bestämda tiden ta slutlig ställning till om han skall driva saken vidare. Oavsett om tingsrätten beslutar att skiljemannen skall kvarstå i upp­ draget eller att han skall skiljas från detta, får avgörandet enligt 44 § tred­ je stycket andra meningen inte överklagas. Tingsrättens beslut äger rätts­ verkan i en framtida klanderprocess enligt 34 § och kan inte bli föremål för ny prövning.285 Om skiljenämndens eller annans beslut att inte entlediga skiljemannen ”överklagas” till tingsrätten, har skiljenämnden valrätt mellan att fortsät­ ta skiljeförfarandet och att förklara detta vilande i avvaktan på tingsrät­ tens avgörande. Det förra alternativet kan bli aktuellt t ex om skiljemän­ nen menar att det är fråga om en okynnesinvändning i förhalningssyfte. Skiljedom får också meddelas innan tingsrättens avgörande föreligger.286s. 2080

§ (skiljedomsinstituts prövning av yrkande enligt 10 §)

1.Parterna får bestämma att ett yrkande som anges i 10 § första stycket skall prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut.s. 2080

2.83 Lagen om skiljeförfarande Bestämmelsen ger parterna möjlighet att bestämma att frågor om en skil­ jemäns opartiskhet slutligt skall prövas av ett skiljedomsinstitut i stället för av allmän domstol och att denna prövning alltså inte kan komma att överprövas vare sig genom särskild talan eller i samband med klander­ talan.287 Däremot kan parterna inte på förhand - alltså innan en jävsfråga uppkommit - överlåta åt något annat organ eller någon person att slutligt pröva jävsinvändningen.s. 2080

3.Begreppet skiljedomsinstitut är vagt men ställer krav på att det skall röra sig om ett institut som verkar enligt antagna stadgar.288s. 2081

4.Parterna kan redan när skiljeavtalet ingås eller senare -1 ex i samband med att part framställer jävsinvändning - avtala bort domstolsprövningen till förmån för prövning av ett skiljedomsinstitut. Det måste emellertid av antingen parternas avtal eller av skiljedomsinstitutets reglemente tydligt framgå att det är fråga om en slutlig prövning av skiljedomsinstitutet. I tveksamma fall bör man utgå från att prövningen inte är avsedd att vara slutlig.289s. 2081

5.I internationella tvister finns enligt 51 § en ännu längre gående möj­ lighet för parterna att genom ett s k undan tagsavtal i förväg avtala bort domstolskontrollen.s. 2081

6.Om en part i strid mot parternas avtal vänder sig till domstol i en jävs­ fråga som skall slutligt prövas av ett skiljedomsinstitut krävs det en in­ vändning av motparten för att domstolen skall pröva om dess behörighet har inskränkts.290 Att en sådan invändning skall framställas första gången part skall föra talan i ärendet framgår av 34 kap 2 § RB.s. 2081

§ (parternas rätt att bestämma skiljemännens antal och

1.sättet att utse dem) Parterna får bestämma hur många skiljemännen skall vara och hur de skall utses.s. 2081

2.Om parterna inte har bestämt något annat gäller 13-16 §§. 84s. 2081

3.Skiljemännen 12 § Tingsrätten skall utse skiljemän även i andra fall än som anges i 14-17 §§, om parterna har bestämt det och någon av parterna an­ söker om det. Parterna kan utse skiljemännen antingen i skiljeavtalet - vilket synes vara mindre vanligt - eller senare.291 Parternas bestämmande av skiljeman be­ höver inte avse namngiven person. Det kan sålunda föreskrivas, att inne­ havaren av viss tjänst skall vara skiljeman. Då blir den person skiljeman, som innehar tjänsten när skiljeförfarandet inleds. Parterna kan också nöja sig med att - enligt första stycket - komma överens om antalet skiljemän -1 ex att tvist skall prövas av en ensam skil­ jeman292 - och hur skiljemannen eller skiljemännen skall utses.293 1 regel utses skiljemännen först sedan en tvist uppkommit. Enligt andra stycket har parterna frihet att bestämma också vad som skall gälla om en en skil­ jeman avgår eller skiljs från uppdraget. Bestämmelserna i 13-16 §§ tilllämpas alltså endast om parterna inte kommit överens om något annat.s. 2082

4.85 Lagen om skiljeförfarandes. 2082

5.Parterna kan avtala att skiljemännen skall utses av någon annan, t ex av tingsrätten {tredje stycket)29* eller av ett skiljedomsinstitut.2 29954s. 2083

§ (skiljemännens antal, om parterna inte bestämt något

1.annat) Skiljemännen skall vara tre. Vardera parten väljer en skiljeman och de valda utser den tredje. Den ordning som framgår av bestämmelsen har gammal hävd i svenskt rättstradition och motsvarar den vanligaste sammansättningen av en skil­ jenämnd.296 Skil jeklausul i kollektivavtal innehåller emellertid inte sällan föreskrift att skiljemännen skall vara fem.297 86s. 2083

2.Skiljemännen 13 § LSF använder - liksom SML - uttrycket skiljenämnd som beteckning för skiljemännens totalitet.298 Termen skiljedomstol bör undvikas, efter­ som den inger föreställningen att skiljenämnd är ett med domstol sido­ ordnat organ. Det är därför mest praktiskt att vid sidan av varandra an­ vända termerna domstol och skiljenämnd. Lagen berör inte frågan hur det skall förfaras när flera parter på samma sida har att utse skiljeman. Tydligt är att samtliga parter måste enas om personvalet.299 Vill de ha till stånd ett skiljeförfarande, är det alltså nöd­ vändigt att de förenar sig om en skiljeman.300 Har parterna av motparten skriftligen underrättats om dennes val av skiljeman, måste de enas om skiljeman och lämna motparten skriftlig underrättelse om sitt val inom trettio dagar. Annars skall tingsrätten på ansökan av motparten utse skil­ jeman.301 Om förfarandet när de av parterna valda skiljemännen skall tillkalla tredje man finns inga bestämmelser.302 Man kan emellertid utgå från att när part, som lämnat motparten meddelande om sitt val av skiljeman, fått uppgift från denne om hans val av skiljeman, så underrättar han den först utsedde skiljemannen om detta senare val. Denne skiljeman har då att sät­ ta sig i förbindelse med den andre skiljemannen för att söka komma över­ ens med honom om utseende av tredje skiljeman. Skiljeman bör, om han inte vill godkänna annan skiljemans namnförslag, framställa motförslag. Det kan knappast anses riktigt att han enbart avböjer den andres förslag. Kan de bägge skiljemännen inte enas om en tredje skiljeman inom trettio dagar, skall tingsrätten enligt 15 § första stycket på ansökan av en part utse skiljemannen.s. 2084

3.87 Lagen om skiljeförfarandes. 2084

4.Olika meningar har kommit till synes i frågan om de partsvalda skil­ jemännen bör inhämta parternas mening om valet av tredje skiljeman.303 På sina håll menar man att så inte bör ske utan att skiljemännen bör träffa sitt val utan sådan kontakt. Det är emellertid av synnerlig betydelse att parterna kan hysa förtroende för dem som skall anförtros det viktiga vär­ vet.304 Det kan tänkas föreligga jäv eller jävsliknande förhållande, som är okänt för de partsvalda skiljemännen och som kan influera på valet. Van­ ligen brukar därför en partsvald skiljeman underställa den part, som gett honom uppdraget, några lämpliga namn och fråga honom om hinder mö­ ter mot att någon av dem utses till tredje skiljeman. Skulle under över­ läggning med den andre skiljemannen ytterligare namn komma upp, till­ frågas uppdragsgivaren om han har något att anmärka mot detta namn. Om båda de partsvalda skiljemännen förfar på detta sätt uppnås så gott som alltid överenskommelse om en tredje skiljeman, för vilken båda par­ terna kan hysa förtroende. Det är emellertid viktigt att den partsutsedde skiljemannen vid diskussionen med parten om tredje skiljeman inte efter­ ger sin självständighet i ett ställningstagande, för vilket han och inte par­ ten bär ansvaret.s. 2085

5.Det bör slutligen framhållas, att när skiljemännen enats om val av tredje skiljeman står valet fast, även om någon av de partsvalda skilje­ männen framdeles skulle avgå. Den som inträder i den avgångnes ställe får acceptera hans val av skiljeman.s. 2085

§ (sättet att utse skiljemännen, om parterna inte

1.bestämt något annat) Skall parterna var för sig välja skiljeman och har den ena parten i en begäran om skiljedom enligt 19 § underrättat motparten om sitt val av skiljeman, är motparten skyldig att inom trettio dagar från mottagandet av underrättelsen skriftligen underrätta den första parten om sitt val av skiljeman. 88s. 2085

2.Skiljemännen 14 § En part som på detta sätt har underrättat motparten om sitt val av skiljeman får inte utan motpartens samtycke återkalla valet. Låter motparten bli att utse skiljeman inom den angivna tiden, skall tingsrätten på ansökan av den första parten utse skiljeman. Om skiljemännen utsetts i skil jeavtalet eller i övrigt genom överenskom­ melse mellan partema, behöver part, som vill ha till stånd ett skiljeförfa­ rande, endast underrätta skiljemännen om detta. Under förutsättning att dessa har åtagit sig uppdraget är skiljenämnden därmed färdig. Skall tvis­ ten avdömas under medverkan av ett skiljedomsinstitut, meddelar parten institutet att skiljeförfarande önskas beträffande angiven fråga.305 I det vanliga fallet att parterna var för sig skall välja skiljeman, fordras en särskild procedur för att sätta samman skiljenämnden. Bestämmelser om detta har meddelats i första stycket. Bestämmelserna är visserligen inte tvingande. Parterna kan komma överens om att förfara på annat sätt.306 Men den i lagen angivna metoden torde av praktiska skäl tämligen undantagslöst användas. Part, som vill få till stånd skiljeförfarande, har att i en skriftlig påkallelse enligt 19 § underrätta motparten om sitt val av skiljeman. Motparten är sedan skyldig att inom trettio dagar från mottagandet307 lämna den för­ sta parten skriftlig underrättelse om sitt val av skiljeman. Har en part en­ dast muntligen underrättat motparten om sitt val av skiljeman, är motpar­ ten inte skyldig att vare sig muntligen eller skriftligen lämna något med­ delande om sitt val. Om ett initiativ från en part till skiljeförfarande saknar uppgift om skiljeman, är det inte att anse som en påkallelse, efter­ som en sådan enligt 19 § måste innehålla uppgift om skiljeman. Svarar motparten trots detta med att skriftligen meddela sitt val av skiljeman, kan han inte få tingsrätten att utse skiljeman för den händelse den första parten sedan underlåter att välja skiljeman.308s. 2086

3.89 Lagen om skiljeförfarandes. 2086

4.Enligt andra stycket får part, som på föreskrivet sätt - alltså skriftli­ gen309 - lämnat motparten underrättelse om sitt val av skiljeman, inte en­ sidigt återkalla valet. Syftet med denna bestämmelse är tydligen att för­ hindra obstruktion av förfarandet.s. 2087

5.Om motparten underlåter att utse skiljeman inom den angivna tiden, är den påkallande parten inte längre bunden av skiljeavtalet.310 Vill han utföra sin talan vid domstol, får han göra det. Men önskar han fortfarande få till stånd ett skiljeförfarande, anvisar tredje stycket den utvägen, att han hos tingsrätten311 ansöker om att denna utser skiljeman. En sådan möjlig­ het bör stå part till buds för att inte motparten skall kunna genom obstruk­ tion förhindra att skiljeförfarande inleds. I skiljeavtalet eller annan över­ enskommelse mellan parterna kan emellertid särskild föreskrift ha med­ delats för det fall att part inte fullgör sin skyldighet att välja skiljeman. Det kan tänkas att annan myndighet än tingsrätt i sådant fall skall utse skiljeman eller att skiljeman skall väljas av motparten eller av den redan utsedde skiljemannen.312 Eller också kan man ha bestämt att låta denne ensam avgöra tvisten.313s. 2087

6.Om motparten vägrat att utse skiljeman under påstående att skiljeav­ talet är ogiltigt eller inte tillämpligt på tvisten, kan den påkallande parten ha intresse av att få denna fråga prövad av domstol redan i detta skede.314 Skall avgörandet få rätlskraftsverkan i en framtida klanderprocess, måste emellertid parten föra fastställelsetalan angående nämnda fråga. I annat fall binder avgörandet endast skiljemännen.315 90s. 2087

7.Skiljemännen 15 §s. 2088

§ (vid underlåtenhet att välja skiljeman utses skilje­

1.mannan av tingsrätten) Skall en skiljeman utses av andra skiljemän men låter de bli att göra det inom trettio dagar från det att den sista av dem blev vald, skall tingsrätten på ansökan av en part utse skiljemannen. Skall en skiljeman utses av någon annan än en part eller skilje­ män, men görs det inte inom trettio dagar från det att en part som önskar att skiljeman utses uppmanat den som skall utse skiljeman att göra det, skall tingsrätten på ansökan av en part utse skiljeman­ nen. Detsamma gäller, om en skiljeman skall utses av parterna ge­ mensamt men de inte har enats inom trettio dagar från det att frågan väckts genom att den ena parten mottagit en underrättelse från motparten. Om en skiljeman skall utses av andra skiljemän och dessa underlåter att göra det - därför att de inte kan enas om valet eller av annan anledning - inom trettio dagar från det den siste av dem blivit vald, kan part enligt/örsta stycket ansöka hos tingsrätten316 att den skall utse skiljemannen.317 Bestämmelsen avser alla fall, då skiljeman skall väljas av andra skilje­ män, alltså inte bara om dessa utsetts av parterna var för sig utan även när de är nämnda i skiljeavtalet eller i annan överenskommelse mellan par­ terna. Andra stycket första meningen behandlar det fallet att skiljeman skall utses av annan än part eller skiljemän men något val inte kommer till stånd inom trettio dagar från det anmodan gjorts.318 Detta kan bero på att den angivna personen eller det angivna organet inte längre existerar ellers. 2088

2.91 Lagen om skiljeförfarande inte vill medverka.319 Det räcker med att ett allvarligt försök har gjorts att nå den som skall välja skiljeman.320 Parterna kan i den situationen själva utse skil jemannen eller bestämma att annan person eller annat organ skall utse denne, om de är ense om saken. I annat fall kan endera parten ansöka hos tingsrätten om utseende av skiljeman. Skulle ingen av parterna göra det, är påkallelsen att anse som förfallen. Skiljeavtalet är emellertid inte därmed att anse som förfallet såvitt gäller den ifrågavarande tvistefrå­ gan321 utan det kan fortfarande åberopas som rättegångshinder av part, om den andra parten väcker talan vid domstol. Det står alltså part fritt att på nytt påkalla skiljeförfarande. Partema kan dock ha bestämt i skiljeav­ talet eller i annan överenskommelse att skiljeavtalet skall vara förfallet, om skiljeman inte utses av den angivna personen eller det angivna orga­ net.s. 2088

3.Om partema gemensamt skall utse skiljeman men de inte kan enas om valet, kan endera parten enligt andra stycket andra meningen vända sig till tingsrätten och begära att den utser skiljeman.322 Även i detta fall gäl­ ler att påkallelsen till skillnad från skiljeavtalet är att anse som förfallen, om ingen ansökan om utseende av skiljeman görs till tingsrätten. Detta förutsätter emellertid att parterna inte har bestämt någonting annat.s. 2089

§ (utseende av ny skiljeman när skiljeman avlider,

1.avgår eller skiljs från uppdraget) Om en skiljeman avgår eller skiljs från uppdraget, skall tingsrätten på ansökan av en part utse en ny skiljeman. Om skiljemannen inte kan fullgöra uppdraget på grund av omständigheter som uppkom­ mit efter valet, skall i stället den som ursprungligen haft att göra valet utse en ny skiljeman. Vid detta val tillämpas 14 och 15 §§. Tiden för att utse en ny skiljeman är även för den part som begärt skiljedomen trettio dagar och räknas för alla från det att den som skall utse skiljemannen har fått kännedom om det. 92s. 2089

2.Skiljemännen 16 § När det gäller skiljemäns avgång skiljer LSF i motsats till SML inte mel­ lan skiljeman, som blivit utsedd genom skiljeavtalet, och skiljeman, som utsetts på annat sätt.323 Bägge slagen av skiljemän behandlas på samma sätt. Däremot skiljer bestämmelsen i denna paragraf mellan det fallet att skiljemannen inte kan fullgöra sitt uppdrag på grund av omständighet, som förelåg redan när han utsågs, och den situationen att han på grund av omständighet som uppkommit efter det att han utsetts - t ex på grund av jäv, laga förfall, försämrad hälsa eller därför att han avlidit - är för­ hindrad att fullgöra uppdraget. I det första fallet skall tingsrätten324 på begäran av part utse en ny skiljeman.325 Parterna kan emellertid i skil­ jeavtalet eller annan överenskommelse ha bestämt något annat.326 Finns för den avgångne eller avlidne skiljemannen suppleant utsedd, får denne rycka in. Det står för övrigt parterna fritt att gemensamt välja efterträdare. Motsvarande gäller i det av lagen inte berörda fallet, att parterna enats om att entlediga en skiljeman. När en skiljeman inte kan fullgöra sitt uppdrag på grund av omstän­ dighet, som uppkommit efter det att han utsetts, är det den som utsett den avgångne skiljemannen som har att välja en ny skiljeman.327 Därvid tilllämpas 14 och 15 §§. Var det någon annan än parterna - t ex ett skiljedomsinstitut - som hade utsett den avgångne skiljemannen, bör vederbö­ rande underrättas av parterna. Tidsfristen löper från den tidpunkt, då den­ ne har fått kännedom om att han skall utse ny skiljeman. LSF behandlar inte det fallet att någon efterträdare till den avgångne eller entledigade skiljemannen inte utses. Parterna har kanske inte under­ rättats om att en av skiljemännen avlidit eller också har de underlåtit att själva välja en efterträdare eller begära utseende av en ny skiljeman. I det senare fallet synes de kvarvarande skiljemännen vara berättigade att av­ sluta skiljeförfarandet utan att avgöra tvisten. Om de väljer att fortsätta Lagen om skiljeförfarande förfarandet och meddela skiljedom i sak, uppkommer frågan huruvida klandergrund föreligger. Den frågan skall behandlas senare.328s. 327

3.Även om parterna framställer nya yrkanden eller träffar nytt skiljeav­ tal inför skiljemännen, anses dessa vara utsedda genom det första valet.s. 328

4.LSF innehåller ingen bestämmelse om att ny förhandling måste hållas sedan skiljeman bytts ut. Eftersom det är viktigt att de skiljemän som skall delta i avgörandet bereds samma möjligheter att bedöma bevisning­ en i målet,329 synes det emellertid i regel vara nödvändigt att förhandling, där part, vittne eller sakkunnig har hörts, görs om.330 I annat fall kan det finnas risk för att skiljedomen upphävs enligt 34 § första stycket sjätte punkten, försåvitt inte bevisupptagningen protokollerats eller tagits upp på band eller varit av så liten betydelse att underlåtenheten att återuppta bevisningen inte med sannolikhet har inverkat på utgången.s. 328

§ (entledigande av skiljeman som försenat förfarandet)

1.Har en skiljeman försenat förfarandet skall tingsrätten på ansökan av en part skilja skiljemannen från uppdraget och utse en annan skiljeman. Parterna får bestämma att en sådan begäran i stället skall prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut. En skiljeman kan inte med hjälp av tvångsmedel förmås att fullgöra sitt uppdrag. Om parterna är överens, kan de däremot själva entlediga skilje­ mannen och utse en annan skiljeman. Sker detta utan saklig grund, kan de bli skadeståndsskyldiga gentemot den förste skiljemannen.331s. 328

2.Är parterna inte överens om att entlediga en skiljeman, som försenat förfarandet, kan endera parten enligt/örsta meningen ansöka hos tings­ rätten332 att skiljemannen skall entledigas och att en annan skiljeman skall utses. Detta gäller oavsett om skiljemannen utsetts i skiljeavtalet el­ ler inte. 94s. 328

3.Skiljemännen 18 § Det räcker att skiljemannen ”försenat” skiljeförfarandet.333 Det krävs alltså inte att det visas att han varit försumlig eller medvetet obstruerat förfarandet.334 Bestämmelsen i förevarande paragraf är däremot inte till­ lämplig i det fallet att en skiljeman låter bli att delta i valet av en tredje skiljeman. Då tillämpas i stället 15 § första stycket.335 Avgår en skiljeman frivilligt sedan en part ansökt om hans entledigan­ de, får den som utsett honom välja ny skiljeman med stöd av 16 §.336 Bestämmelsen är inte dispositiv enligt 12 §. Parterna kan alltså inte fö­ reskriva att 17 § inte skall vara tillämplig. De kan däremot med stöd av andra meningen bestämma att prövningen enligt 17 § slutligt skall göras av ett skiljedomsinstitut i stället för av domstol.337 Institutets reglemente kan innehålla föreskrifter som är mer eller mindre långtgående än 17 §. Om institutet entledigar en skiljeman, skall institutet också utse en annan skiljeman. Skulle en part i strid med överenskommelsen vända sig till tingsrätten med begäran om entledigande av en skiljeman, krävs det en­ ligt 34 kap 1 § RB en invändning av motparten för att tingsrätten skall pröva om dess behörighet inskränkts. Sedan en skiljeman bytts ut, bör ny förhandling i regel hållas.338s. 329

§ (tingsrätten får endast i uppenbara fall avslå ansökan

1.om utseende av skiljeman p g a att lagliga förutsättningar för skiljeförfarande saknas) När en part har ansökt om att tingsrätten skall utse en skiljeman enligt 12 § tredje stycket eller 14 - 17 §§ får domstolen endast om det är uppenbart avslå ansökan på den grunden att lagliga för­ utsättningar för skiljeförfarande saknas.s. 329

2.95 Lagen om skiljeförfarande När en part har ansökt att tingsrätten skall utse skiljeman, förekommer det att motparten invänder att skiljeavtalet inte är giltigt eller inte tillämp­ ligt på den förevarande tvistefrågan. Eftersom en fullständig prövning av en sådan invändning kan ta lång tid och ett ärende om utseende av skilje­ man bör handläggas skyndsamt, har tingsrättens prövning av skiljeavta­ lets giltighet och tillämplighet genom denna bestämmelse inskränkts så att rätten får avslå ansökan på grund av brister i skiljeavtalet endast om det är uppenbart att lagliga förutsättningar för skiljeförfarande saknas, t ex därför att det inte finns ett giltigt och tillämpligt skiljeavtal eller att den fråga som hänskjutits till skiljemännen inte är dispositiv (skiljedomsmässig). Det är alltså inte tillräckligt att det är antagligt eller troligt att så är fallet. Uppenbarhetsrekvisitet gäller både den bevismässiga och den rättsliga bedömningen.339s. 329

3.Tingsrättens prövning av skiljeavtalets giltighet och tillämplighet är alltså summarisk och avgörandet vinner inte rättskraft. Även om tingsrät­ ten funnit skiljeavtalet giltigt och tillämpligt, är denna bedömning inte bindande i en eventuell senare klanderprocess. En part, som under förfa­ randet öppet deklarerar att han anser skiljeavtalet inte vara giltigt eller tillämpligt, är således bibehållen möjligheten att angripa skiljedomen. Önskar parten en fullständig prövning av skiljeavtalets giltighet och/eller tillämplighet, har han möjlighet att väcka särskild - positiv eller negativ - fastställelsetalan. Sådan talan kan väckas när som helst före eller under skiljeförfarandet.340 96s. 330

Förfarandet

§ (påkallelse av skiljeförfarande)

1.Har parterna inte bestämt något annat inleds skiljeförfarandet när en part tar emot en begäran om skiljedom enligt andra stycket. En begäran om skiljedom skall vara skriftlig och innehållas. 331

en uttrycklig och villkorslös begäran om skiljedom,

uppgift om den fråga som omfattas av skiljeavtalet och som

1.skiljemännen skall pröva, ochs. 331

uppgift om partens val när parten skall utse skiljeman.

1.Förfarandet i en skiljetvist inleds enligt första stycket genom att en part påkallar eller begär tillämpning av skiljeavtalet eller närmare bestämt när motparten får del av denna begäran.341 Skall talan väckas inom viss tid, är denna tidpunkt relevant för bedömningen om talan har väckts i rätt tid.342 Påkallelsen har såtillvida samma uppgift i skiljeförfarande som stämningsansökan i tvistemål.343 De båda instituten företer emellertid vä­ sentliga olikheter. Stämningsansökan riktas till rätten medan påkallelse utgör ett meddelande från en part till en annan. I stämningsansökan läm­ nas en redogörelse för sakens sammanhang och framställs ett därpå grun­ dat yrkande. Påkallelsen däremot bestämmer föremålet för skiljemän­ nens prövning genom angivande av den eller de frågor, som skiljemän­ nen skall pröva. Lagen talar inte om att yrkande framställs i påkallelsen.s. 331

2.97 Lagen om skiljeförfarandes. 331

3.Var och en av kontrahenterna i ett skiljeavtal kan påkalla skiljeförfa­ rande rörande fråga som avtalet omfattar. Av allmänna rättsgrundsatser framgår, att den påkallande parten skall ha rådighet över den sak som, som utgör föremål för skiljemännens prövning,344 och att den som i parts namn påkallar skiljeförfarande skall vara behörig därtill.345s. 332

4.Såsom uttryckligen framgår av bestämmelsen är denna dispositiv. Parterna kan avtala att talan väcks t ex genom att en påkallelse inges till ett skiljedomsinstitut. Part kan också konkludent acceptera en påkallelse som inte uppfyller lagens formkrav. Någon särskild påkallelse krävs inte heller om parterna inför skiljemännen kommer överens om ett nytt eller utvidgat skiljeavtal.346s. 332

5.Påkallelsens utformning och innehåll regleras i andra stycket. Påkallelsen skall sålunda vara skriftlig.s. 332

6.Enligt/öma punkten skall påkallelsen innehålla en uttrycklig och vill­ korslös begäran om skiljedom. En påkallelse kan därför inte ligga däri, att part inför domstol åberopar skiljeavtal såsom rättegångshinder.347 Inte heller har påkallelse skett, när part i brev meddelat motparten, att han hänskjuter tvisten till skiljemäns avgörande om ett visst angivet krav inte uppfylls.348s. 332

7.Påkallelsen skall vidare enligt andra punkten innehålla uppgift om den eller de frågor som skiljemännen skall pröva och som omfattas av skiljeavtalet.349s. 332

8.Termen ”fråga” måste anses ha samma innebörd i 19 § som i 1 §. I på­ kallelse skall alltså anges det eller de spörsmål, som skiljemännen har att 98s. 332

9.Förfarandet 19 § avgöra, exempelvis om köpeskilling för levererad vara eller ersättning för utfört arbete, skadestånd för kontraktsbrott eller värdering av egen­ dom. Frågan skall vara angiven med sådan tydlighet att tvekan inte kan uppstå om vad som åsyftas.350 Som ovan nämnts innehåller lagen ingen föreskrift om att part i påkallelse skall framställa något yrkande rörande den fråga som påkallelsen gäller. Skyldighet att framställa yrkanden och grunder aktualiseras på ett något senare stadium.351 En annan sak är att det ofta kan vara praktiskt och ägnat att påskynda förfarandet att part re­ dan i påkallelsen framställer yrkande, som han anser sig ha fog för. Lagen utgår från att påkallelse sker i ett sammanhang, så att part i en och samma skrivelse framställer begäran om skiljedom och lämnar upp­ gift på fråga eller frågor, som han vill ha avgjorda genom skiljedomen (samt uppgift om skiljeman, se nedan). I tidigare praxis har man inte hål­ lit strängt på att detta iakttas. Det förekommer nämligen ibland, att en kontrahent i ett avtalsförhållande under korrespondens med sin medkontrahent framställer anspråk, som grundas på avtalet. Vid avböjande svar från den senares sida ligger det nära till hands för den förre att under åbe­ ropande av skiljeklausul i avtalet påkalla skiljeförfarande i den uppkom­ na tvisten. Det har i sådana fall ansetts tillräckligt om det av föregående brevväxling framgår, vilken eller vilka frågor skiljemännen har att avgö­ ra.352 Om denna praxis står sig även efter LSF:s ikraftträdande synes emellertid vara tveksamt. Den påkallande parten bör därför försiktigtvis åter ange tvistefrågan i påkallelsen. Slutligen åligger det enligt tredje punkten påkallande part att ange vem han utsett till sin skiljeman. Det förutsätts att denne accepterat upp­ draget. För att giltig påkallelse skall anses ha skett måste påkallande part alltså utse skiljeman, även om han sedermera vill verka för att tvisten av­s. 333

10.99 Lagen om skiljeförfarande görs av en ensam skiljeman. Detta gäller givetvis under förutsättning att parterna inte har bestämt något annat i skiljeavtalet eller annan överens­ kommelse. Framgår det av en sådan överenskommelse att parterna ge­ mensamt skall utse skiljeman, är tredje punkten inte tillämplig.353s. 333

11.Påkallelsen behöver inte innehålla någon uppmaning till motparten att för sin del välja skiljeman enligt 14 §. Det kan emellertid ibland vara lämpligt, att han får en erinran om lagens föreskrift och äventyret om den inte efterlevs.s. 334

12.Saknar en påkallelse någon av de uppgifter, som anges i andra stycket, har den inte verkan som en påkallelse (om inte parterna bestämt något an­ nat).354 Det innebär, att påkallelsen inte får preskriptionsavbrytande ver­ kan förrän den kompletterats.355s. 334

§ (skiljenämndens ordförande)

1.Är skiljemännen flera skall en av dem utses till ordförande. Har par­ terna eller skiljemännen inte bestämt annat, skall den skiljeman vara ordförande som de andra skiljemännen eller, i deras ställe, tingsrätten har utsett. För att en skiljenämnd skall kunna fungera effektivt måste dess arbete le­ das av en ordförande. Lagen har därför gett vissa förskrifter om vem som skall vara ordförande i skiljenämnden.s. 334

2.Det tillkommer i första hand parterna att bestämma vilken skiljeman som skall vara ordförande i skiljenämnden. I andra hand får skiljemännen inom sig utse ordförande, men de skall då samtliga enas om valet. Om den tredje skiljemannen enligt skiljeavtalet skall utses av någon annan än parterna eller andra skiljemän - t ex av ett skiljedomsinstitut - får av av­ talet anses följa att den sålunda utsedde skall vara ordförande.356 1 de fles­ ta fall tillämpas emellertid lagens subsidiära regel, att ordförande skall vara den skiljeman, som tillkallats av andra skiljemän eller av tingsrätten 100s. 334

3.Förfarandet 20 § förordnats i en sådan skiljemans ställe.357 Den tredje skiljemannen brukar utses med tanke på att han skall vara lämplig att tjänstgöra som ordföran­ de. I 12 § andra stycket SML gavs vissa bestämmelser om ordförandens åligganden och befogenheter, vilka bestämmelser visserligen inte var ut­ tömmande utan bara angav vissa huvudlinjer. Ordföranden hade sålunda att bestämma lämplig ort och tid för skiljemännens sammanträde, ombe­ sörja kallelser och andra expeditionsgöromål samt leda förhandlingarna. Beträffande platsen för förfarandet - vilken inte nödvändigtvis behöver vara densamma som för skiljenämndens sammanträden och förhandling­ ar - gäller enligt 22 § LSF särskilda bestämmelser. Att i övrigt något stadgande motsvarande 12 § andra stycket SML inte tagits upp i LSF sy­ nes bero på att det inte ansetts erforderligt. Samma principer som tidigare får därför antas gälla beträffande ordförandens åligganden och befogen­ heter. Ordförandens åligganden omfattar först och främst att i samråd med övriga skiljemän bestämma ort och tid för skiljenämndens sammanträden och förhandlingar med parterna, i den mån detta inte framgår av någon partsöverenskommelse. Det kan också tänkas att skiljemännen beslutar sig för att inte hålla vare sig sammanträden eller förhandlingar med par­ terna utan att - t ex på grund av stort geografiskt avstånd mellan skilje­ männen och/eller parterna - kommunicera inbördes och/eller med parter­ na enbart per brev, fax, internet eller telefon. Ordföranden har vidare att utfärda förelägganden för parterna att yttra sig skriftligen och ombesörja andra expeditionsgöromål, såsom att utsän­ da kallelser till eventuella förhandlingar med parterna. Han har också att ta vissa initiativ, t ex upprätta tidsplan för förfarandet och ordna lokal för förhandling.358s. 335

4.101 Lagen om skiljeförfarandes. 335

5.Det ankommer givetvis på ordföranden att leda eventuella förhand­ lingar med parterna. Han skall genom en redig och ändamålsenlig pro­ cessledning i görligaste mån främja sakens utredning. Av särskild vikt är att föremålet för skiljemännens prövning klart fastställs.359 Även utanför förhandlingarna bör ordföranden genom anvisningar till parterna bidra till utredningen.360 När anledning föreligger bör han i frågor rörande pro­ cessledningen samråda med sina kolleger i skiljenämnden. För övrigt tor­ de ordföranden böra i lämplig mån aktta reglerna om processledning i tvistemål.361s. 336

6.Lagen har inte ålagt skiljemännen någon skyldighet att föra protokoll över vad som förekommer vid förhandling inför dem.362 Det har ansetts, att erforderliga anteckningar oftast lika väl kan göras i skiljedomen. Ef­ tersom denna inte får överklagas på materiella grunder, finns inte heller någon anledning att fixera processmaterialet i skrift. I stadgar för skiljedomsinstitut förekommer emellertid ibland bestämmelser om protokollföring. De bör iakttas liksom föreskrifter som parterna kan ha gett om fö­ rande av protokoll. I mera omfattande skiljetvister lär förhandlingsproto­ koll föras i ganska stor utsträckning.363 Skiljemännen kan behöva stöd för 102s. 336

7.Förfarandet 21 § sitt minne, och måhända önskar de också för partema mera ingående re­ dovisa resultatet av sitt arbete. Slutligen åligger det ordföranden att uppsätta skiljedomen sedan skil­ jemännen avgjort tvisten364 och se till att domen genast tillställs parterna enligt 31 § tredje stycket.s. 337

§ (allmänt om skiljemännens handläggning, bl a

1.avvisning p g a processhinder) Skiljemännen skall handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och snabbt. De skall därvid följa vad parterna har bestämt, om det inte finns något hinder mot det. Enligt 1 § andra stycket SML fick skiljemän inte ta upp en fråga som det pågår rättegång om (lis pendens). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i LSF men principen om lis pendens som processhinder365 skall enligt förarbetena alltjämt upprätthållas.366 Annars skulle det ju föreligga risk för att domstolen och skiljenämnden meddelade motstridiga avgöranden. Domstolen skulle kanske finna att skiljeavtalet var ogiltigt eller inte tilllämpligt samt bifalla kärandens talan, medan skiljenämnden ansåg skil­ jeavtalet vara giltigt och tillämpligt men ogillade kärandens talan. Skulle både domstolen och skiljenämnden bifalla en fullgörelsetalan, förelåg två verkställbara avgöranden (exekutionstitlar). Har en rättegång redan in­ letts när skiljeförfarande påkallas, har alltså rättegången förtursrätt.s. 337

2.103 Lagen om skiljeförfarandes. 337

3.För att motverka obstruktion har man emellertid inte velat generellt förbjuda skiljemännen att inleda och fortsätta ett skiljeförfarande innan domstolen har beslutat i frågan om skiljeavtalet utgör hinder för rätte­ gång.367 Anser skiljemännen att den part, som väckt talan vid domstolen, har rimligt fog för sin ståndpunkt, kommer skiljemännen dock sannolikt att avvakta domstolens prövning.368 På detta stadium är domstol inte hel­ ler förhindrad att medverka till att skiljeförfarande genomförs, t ex enligt 14 § tredje stycket, 15 § andra stycket, 17 § och 26 §. Vidare gäller att en skiljedom, som har meddelats sedan rättegången lagts ner, står sig även om skiljeförfarandet hade tagits upp medan rättegången ännu pågick.369 Det förutsätts att den part, som har begärt skiljedom, har gjort invändning om rättegångshinder på grund av skiljedomen vid domstolen. I annat fall får parten anses ha avstått från att åberopa skiljeavtalet.s. 338

4.Även ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning får i princip anses utgöra processhinder. Om KFM avskriver målet eller om tingsrätten - efter det att svaranden sökt återvinning mot meddelat utslag - avvisar talan på grund av invändning om skiljeavtal,370 föreligger inte längre något hinder mot att skiljemännen prövar tvistefrågan.s. 338

5.Av 4 § tredje stycket framgår att den omständigheten att part vid dom­ stol ansökt om säkerhetsåtgärd eller att domstol meddelat beslut om så­ dan åtgärd inte utgör något hinder för skiljemännen att uppta tvist till prövning.s. 338

6.Att saken tidigare har avgjorts genom lagakraftägande tvistemålsdom eller genom skiljedom (res judicata) utgör inte nödvändigtvis något hin­ der för skiljemännen att ta upp tvisten till prövning. Sålunda kan partema ha slutit (nytt) skiljeavtal rörande en fråga, som tidigare avgjorts genom lagakraftägande dom eller genom skiljedom.371 104s. 338

7.Förfarandet 21 § Processhinder föreligger vidare bland annat när skiljeavtalet är ogil­ tigt372 eller förfallet eller inte omfattar fråga som skiljedom begärts om, när denna fråga enligt lag inte får skjutas under skiljemäns prövning,373 när skiljeförfarande enligt 47 § inte får äga rum i Sverige, när skiljedom inte påkallats i laga ordning,374 när en av parterna bestämd tidsfrist för av­ görande av sakfrågan har gått ut eller när parterna inte har ställt begärd säkerhet.375 Lagen ger ingen ledning beträffande behandlingen av en avvisningsfråga. Givetvis bör en sådan fråga helst avgöras innan skiljemännen över­ går till huvudsaken, men något hinder finns inte mot att fråga om avvis­ ning tas upp senare under förfarandet.376 Regeln i 34 kap 1 § andra stycket RB att rättegångshinder i princip är av absolut natur kan inte anses tillämplig med avseende på processhinder i skiljeförfarande. Snarare kunde man vara benägen att påstå motsat­ sen.377 Sålunda är det klart, att skiljemännen inte bör utan invändning av part uppta fråga om avvisning på grund av att saken är res judicata378 eller uppgjord mellan parterna. Invändning av part synes också vara förutsätt­ ning för avvisning på grund av att päkallclsen varit behäftad med fel eller däri angiven fråga inte omfattas av skiljeavtalet. Mera tveksamt förefaller vara om skiljemännen självmant har att pröva parternas rättskapacitet och processhabilitet.379 Processhinder på grund av att saken enligt lag inte fårs. 339

8.105 Lagen om skiljeförfarande avgöras av skiljemän eller är föremål för rättegång eller ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning (lis pendens) måste däremot an­ ses vara absolut.s. 339

9.Föreligger inte något giltigt skiljeavtal synes talan böra avvisas, såvi­ da inte den part mot vilken skiljeförfarande påkallats samtycker till att sa­ ken prövas. Parterna anses då ha slutit skiljeavtal inför skiljemännen.380 Överenskommelsen behöver inte vara skriftlig och inte ens ett muntligt avtal synes vara nödvändigt, om det kan visas att det måste ha varit par­ ternas mening att tvist om deras mellanhavande skall avgöras av skilje­ män.381s. 340

10.När skiljeförfarandet avslutas genom att den påkallande partens talan i dess helhet avvisas, sker det genom skiljedom (se 27 § första stycket andra meningen).s. 340

11.När det gäller skiljeförfarandets utformning intar lagen en återhållsam ståndpunkt. Man har utgått från att frihet från tyngande former är en för­ utsättning för skiljedomsväsendets utveckling och även ett av de vikti­ gaste motiven, som får parter att välja skiljeförfarande i stället för rätte­ gång. En del av de tvister, som oftast skjuts under skiljemän, såsom vär­ deringsfrågor, låter väl behandla sig i ett enkelt och formlöst förfarande. Med skiljeförfarandets uppgift står bäst i överensstämmelse att parter och skiljemän får en vidsträckt befogenhet att gestalta förfarandet efter vad som synes dem ändamålsenligt i varje enskilt fall. Även från kostnads­ synpunkt är det angeläget att inte tynga förfarandet med former, som skulle nödga parterna att anlita högre kvalificerade skiljemän och ombud än vad sakens beskaffenhet måhända kräver.s. 340

12.LSF meddelar emellertid i 23 - 26 §§ vissa föreskrifter, som skilje­ männen har att iaktta. Flertalet av dessa föreskrifter är emellertid dis­ positiva och i första hand ankommer det alltså på parterna att bestämma om förfarandet.382 Föreskrifter i sådant hänseende kan parterna meddela såväl innan förfarandet påbörjas som under dess gång. Skiljemännen är givetvis inte skyldiga att följa en partsföreskrift, som är olaglig eller som 106s. 340

13.Förfarandet 21 § rent praktiskt visar sig omöjlig att genomföra.383 1 ett sådant fall kan skil­ jemännen ha laga skäl att avsäga sig uppdraget. Enbart den omständighe­ ten att skiljemännen finner att partsföreskriften skulle leda till oreda i för­ farandet, fördröjning eller onödiga kostnader utgör däremot inte anled­ ning för skiljemännen att åsidosätta föreskriften eller att avsäga sig skiljemannauppdraget.384 Har parterna kommit överens om att deras tvist skall avgöras under medverkan av ett skiljedomsinstitut, måste de anses därmed ha bestämt att föreskrifter om förfarandet i skiljetvist, som upptagits i institutets stadgar, skall tillämpas. Bortsett från detta fall synes det vara tämligen ovanligt, att partsföreskrifter rörande förfarandet meddelas.385s. 341

14.107 Lagen om skiljeförfarandes. 341

15.Skiljemännen har därför i regel frihet att under iakttagande av lagens bestämmelser ordna förfarandet så som de finner lämpligt.386 En part, som är missnöjd med handläggningen, kan inte vända sig till domstol och begära att denna ålägger skiljemännen att vidta eller avstå från en viss åt­ gärd. Parten får i stället efter skiljeförfarandets avslutande klandra skilje­ domen enligt 34 § första stycket sjätte punkten.s. 342

16.Vissa allmänna riktlinjer för proceduren har emellertid givits i föreva­ rande paragraf. Det föreskrivs sålunda, att skiljemännen skall handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och snabbt. Kravet på opartiskhet förtjä­ nar att särskilt understrykas. Båda partema skall beredas samma möjlig­ het att påverka avgörandet.387 Inte endast skiljenämnden som sådan utan också varje enskild skiljeman måste beflita sig om ett opartiskt hand­ lingssätt.388 108s. 342

17.Förfarandet 21 § Den materiella processledningen kan variera med hänsyn till parterna, skiljemännen och sakens beskaffenhet.389 Det är emellertid viktigt att skiljemännen gör klart för sig själva och parterna hur aktivt skiljemännen skall leda förfarandet. Har parterna i en tvist mellan svenska parter, där rättsfrågor dominerar, utsett jurister till skiljemän, bör processledningen inte vara längre gående än den som hade tillkommit en domare, om tvis­ ten hade handlagts vid domstol.390 Har parterna däremot utsett specialis­ ter till skiljemän i en rent teknisk tvist, får parterna anses ha räknat med större aktivitet från skiljemännens sida. När det gäller frågan i vad mån skiljemännen även utan åberopande av en part kan välja de materiella rättsregler som de anser tillämpliga hänvisas till framställningen under 34 §.391 LSF saknar liksom SML bestämmelser i fråga om offentlighet och sekretess under skiljeförfarandet.392 En av huvudanledningarna till att parterna väljer skiljeförfarande i stället för rättegång vid allmän domstol är vanligen att det förra är undandraget offentlighetens insyn.393 Sam­ manträden och förhandlingar hålls inom stängda dörrar. Utan parternas samtycke äger ingen annan rätt att närvara än parterna och deras ombud/ biträden samt av parterna kallade upplysningspersoner. Part i ett skilje­ förfarande är i allmänhet angelägen om att uppgifter rörande tvisten intes. 343

18.109 Lagen om skiljeförfarande lämnas ut och utgår från att motparten har samma inställning. Med hän­ syn härtill synes det vara rimligt att anse att indiskretion från den ena par­ tens sida åtminstone i vissa fall skulle kunna bedömas som avtalsbrott och grund för ett hävande av skiljeavtalet och möjligen även för skadeståndsskyldighet. HD har emellertid - på mindre övertygande och delvis motsägelsefulla skäl - funnit att part i ett skiljeförfarande inte kan anses bunden av tystnadsplikt och således inte ens genom publicering av upp­ gifter rörande tvisten kan begå avtalsbrott, såvida inte parterna har träffat överenskommelse om tystnadsplikt.394 Som en följd av HD:s avgörande lär skiljeklausuler framdeles komma att rutinmässigt förses med ett så­ dant tillägg.395s. 343

19.Skiljemän, oavsett om de utsetts av parterna eller t ex av domstol, lik­ som partsombud och biträden anses - även enligt HD:s uppfattning - på grund av det uppdrag som givits dem vara skyldiga att iaktta diskretion om skiljeförfarandet.396 De får alltså inte lämna ut eller visa handlingarna i skiljeförfarandet för utomstående eller för utomstående yppa något om förfarandet, t ex att ett skiljeförfarande pågår eller har ägt rum mellan vis­ sa angivna parter angående viss tvist, att skiljedom eller beslut i förfaran­ det har ett visst innehåll eller att vissa angivna omständigheter framkom­ mit under handläggningen. Om skiljeman eller ombud/biträde bryter mot sin tystnadsplikt, kan han bli skadeståndsskyldig gentemot part. Någon grund för att klandra skiljedomen utgör sekretessbrottet dock inte.397 110s. 344

20.Förfarandet 22 §s. 345

§ (platsen för förfarandet)

1.Parterna bestämmer platsen för förfarandet. Annars bestämmer skiljemännen platsen för förfarandet. Skiljemännen får hålla sammanträde på annan plats i Sverige el­ ler utomlands om inte parterna har bestämt något annat. Platsen för skiljeförfarandet avgör enligt 52 § skiljedomens nationalitet och har enligt 43 och 44 §§ betydelse för vissa forumfrågor. Däremot be­ höver valet av plats för förfarandet inte alltid innebära att lagen på denna plats skall tillämpas på förfarandet.398 Det är - enligt första stycket - i första hand parterna som bestämmer platsen för förfarandet. Det kan ske i skiljeavtalet eller i senare överens­ kommelse.399 Parterna kan också hänvisa till ett skiljedomsinstituts reg­ ler, enligt vilka institutet har bestämmanderätten. Om partsöverenskommelse i frågan saknas, bestämmer skiljemännen platsen för förfarandet. Eftersom reglerna för svenska och utländska förfaranden kan skilja sig i åtskilliga hänseenden,400 bör beslut huruvida förfarandet skall vara svenskt eller utländskt ha fattats innan förfarandet inleds eller åtminstone i dess inledningsskede. Platsen för förfarandet behöver däremot inte be­ stämmas förrän förfarandet avslutats och har i så fall närmast karaktären av en efterhandsbedömning av vilken plats förfarandet har störst anknyt­ ning till.401 Skiljeförfarandets anknytning till platsen kan vara av mer eller mindre påtaglig karaktär. Om parterna och skiljemännen finns på samma ort, sy­ nes denna i regel vara att betrakta som platsen för förfarandet. I annat fall lär den ort där ordföranden bedriver sin verksamhet ofta vara att anse som platsen för förfarandet, i synnerhet om tvisten handläggs enbart genom skriftväxling eller om skiljenämndens sammanträden och/eller förhand­ lingar med parterna äger rum där. Den ort, där huvudförhandling med be­ visupptagning äger rum, kan också vara att bedöma som platsen för för­s. 345

2.111 Lagen om skiljeförfarande farandet. Var själva underskriften av domen äger rum saknar däremot be­ tydelse.402s. 345

3.Skiljemännen har vidsträckta möjligheter att anpassa handläggningen till vad som är mest praktiskt utan att detta påverkar platsen för förfaran­ det.s. 346

4.Även om det har bestämts att förfarandet skall vara svenskt, behöver detta - enligt andra stycket - inte lägga hinder i vägen för att hålla för­ handling, höra vittne eller hålla syn utanför Sverige liksom ej heller att skiljemännen överlägger på utrikes ort (en eller flera av skiljemännen kan vara bosatta utomlands).403 På samma sätt kan en skiljedom vara att anse som utländsk, även om en del av förfarandet har ägt rum i Sverige.404s. 346

5.Skiljedomen skall enligt 31 § andra stycket innehålla uppgift om plat­ sen för förfarandet och den uppgiften bör i allmänhet kunna godtas utan någon närmare kontroll.405 Menar part att uppgiften om att förfarandet ägt rum på plats i Sverige är felaktig och kan han bevisa sitt påstående, före­ ligger klandergrund enligt 34 § första stycket tredje punkten.s. 346

6.Saknar skiljedom uppgift om platsen för förfarandet406 men anges den vara meddelad på viss ort, bör man kunna utgå från att denna ort utgör platsen för förfarandet.407s. 346

§ (yrkanden och ändring av talan)

1.Den part som begär skiljedom skall inom den tid som skiljemännen bestämmer ange sina yrkanden i den fråga som har uppgetts i be­ gäran om skiljedom och de omständigheter som parten åberopar till stöd för dem. Motparten skall därefter inom den tid som skilje­ männen bestämmer ange sin inställning till yrkandena och de om­ ständigheter som motparten åberopar till stöd för den.s. 346

2.Den part som begär skiljedom får framställa nya yrkanden och motparten egna yrkanden, om yrkandena omfattas av skiljeavtalet och skiljemännen inte med hänsyn till den tidpunkt då de fram­ 112s. 346

3.Förfarandet 23 § ställs eller andra omständigheter anser det olämpligt att de prövas. Under samma förutsättningar får var och en av parterna under skil­ jeförfarandet ändra eller komplettera tidigare framställda yrkanden och åberopa nya omständigheter till stöd för sin talan. Första och andra styckena gäller inte om parterna har bestämt något annat. Den påkallande parten behöver, såsom anförts under 19 §, inte ange yr­ kande och grunder i sin påkallelseskrift. Skiljemännen har därför att un­ der förfarandet verka för att närmare klargöra båda parters yrkanden och vilka grunder som de åberopar till stöd för sin talan. Det är av största vikt att föremålet för skiljemännens prövning noga preciseras.408 Enligt/örsta stycket skall sålunda skiljemännen - vanligen ordföran­ den - bestämma en tid inom vilken den påkallande parten har att ange sina yrkanden i fråga som har uppgetts i påkallelsen och de omständighe­ ter, grunder, som han åberopar till stöd för yrkandena.409 Även om det inte framgår av lagtexten, är det i regel lämpligt att samtidigt förelägga den påkallande parten att lämna preliminär uppgift om den bevisning som han önskar åberopa.410 Sedan den påkallande partens skrift kommit skiljenämnden till handa - det är normalt ordföranden som ombesörjer skriftväxlingen - skickas den till motparten (i den mån denne inte fått del av den direkt från den påkallande parten) tillsammans med ett föreläggande att inom viss tids. 347

4.113 Lagen om skiljeförfarande ange sin inställning till den påkallande partens yrkanden och de omstän­ digheter och bevis som han åberopar till stöd för denna.s. 347

5.Om en part har bereits tillfälle att på detta sätt utföra sin talan men utan giltigt skäl underlåtit att använda sig av denna möjlighet - i förekomman­ de fall är det av naturliga skäl i regel den påkallande partens motpart som inte inkommer med något svaromål - får skiljemännen avgöra tvisten på det material som presenterats för dem.411s. 348

6.Enligt tidigare praxis ansågs skiljemännen - utan uttryckligt stöd i SML - ha möjlighet att, om det befanns lämpligt, pröva även nya yrkan­ den - inklusive kviltningsinvändningar - om de omfattades av det aktu­ ella skiljeavtalet. Däremot förekom inte någon motsvarighet till genkäromål i tvistemål utan den påkallande partens motpart måste för sin del påkalla skiljedom rörande annan fråga, som omfattades av samma skilje­ avtal. LSF har nu lagfäst och ytterligare utvidgat tidigare praxis.s. 348

7.Enligt andra stycket får sålunda båda parterna - oberoende av motpar­ tens samtycke - ändra och komplettera tidigare framställda yrkanden samt framställa nya yrkanden och åberopa nya grunder till stöd för sin talan. Två förutsättningar har uppställts för detta. För det första måste de nya yrkandena omfattas av skiljeavtalet.412 Denna gräns kan dock utvid­ gas genom att den ena parten framställer ett yrkande, som går utöver skil­ jeavtalet, samtidigt som motparten inte gör någon invändning emot det­ ta.413 Ramen kan också vidgas genom att parterna träffar ett nytt skiljeav­ tal inför skiljemännen414 eller genom alt de enas om att ett nytt yrkande skall få framställas. 114s. 348

8.Förfarandet 23 § Vidare får nya yrkanden och grunder inte framställas så sent att det kan anses olämpligt att de prövas.415 Även andra omständigheter kan ge skiljemännen anledning att avböja en ändring eller utvidgning av talan. Som exempel kan nämnas att skiljemännen är utsedda med hänsyn till särskild expertis inom ett viss sakområde och en part vill framställa ett yrkande som innebär att skiljemännen skall göra bedömningar inom ett helt annat sakområde.416 Under inledningen av förfarandet bör skiljemännen ge parterna stor frihet att framställa nya yrkanden och åberopa nya omständigheter och bevis. Sedan den inledande skriftväxlingen är avslutad - vad detta inne­ bär ifråga om antalet skrifter från respektive part får bedömas efter målets omfattning och komplicitet - kan det ibland vara lämpligt att skiljenämn­ den förelägger partema att inom viss tid slutligt bestämma sin talan - be­ träffande hela tvisten eller delfråga - vid äventyr att yrkanden och om­ ständigheter som förs fram efter fristens utgång i princip inte beaktas.417 Sedan huvudförhandling inletts bör skiljenämnden vara restriktiv med att tillåta ändring av talan.418 Innan skiljemännen tar ställning till frågan om en utvidgning av förfa­ randet skall tillåtas bör de i tveksamma fall samråda med parterna. Den påkallande parten kan ha intresse av att fråga, som avses med påkallelsen, blir avgjord snarast möjligt och för sig.419 Det är också tänkbart, att part inte önskar anförtro prövningen av tilläggsfråga åt en skiljeman, som hans. 349

9.115 Lagen om skiljeförfarande utsett att fullgöra en annan uppgift,420 eller att parterna bestämt en viss frist för skiljedomens meddelande och att skiljenämnden inom denna tid - som ena parten vägrar förlänga - inte anser sig hinna behandla det nya yrkandet eller den nya grunden. Å andra sidan måste skiljemännen också ta hänsyn till parts intresse av att få sitt yrkande eller åberopande prövat. Det bör krävas starka skäl för att vägra en motpart att göra kvittningsinvändning eller att motsätta sig att en part till stöd för en talan åberopar en omständighet som skulle prekluderas som res judicata genom den blivan­ de skiljedomen.421 Det synes vara lämpligt att skiljemännen i första hand genom fördelning av kostnaderna beaktar den olägenhet som kan uppstå genom att part ändrar sin talan på ett stadium av processen.s. 349

10.Skiljemännen har således stor frihet i sin bedömning av frågan om nya yrkanden och grunder skall tillåtas. Inte ens en uppenbar felbedömning därvidlag synes kunna ge anledning till klander enligt 34 § första stycket sjätte punkten.422s. 350

11.Om skiljenämnden avvisar ett nytt yrkande, en ny omständighet eller ett nytt bevis får dess avgörande formen av ett beslut,423 som bör doku­ menteras i protokoll eller på annat sätt.s. 350

12.Enligt tredje stycket har parterna möjlighet att komma överens om an­ dra regler för förfarandets inledande och för taleändring än som framgår av de båda första styckena. De kan t ex reglera hur lång tid respektive part skall ha på sig för att precisera sin talan eller förbjuda framställande av nya yrkanden.s. 350

§ (närmare om skiljemännens handläggning och parts

1.underlåtenhet att medverka) Skiljemännen skall ge parterna tillfälle att i all behövlig omfattning utföra sin talan skriftligt eller muntligt. Inför avgörandet av en till 116s. 350

2.Förfarandet 24 £ skiljemännen överlämnad fråga skall muntlig förhandling hållas, om en part begär det och parterna inte har bestämt något annat. En part skall ges möjlighet att ta del av alla handlingar och allt annat material som rör tvisten och som tillförs skiljemännen från motparten eller någon annan. Om en part utan giltigt skäl uteblir från en förhandling eller låter bli att i något annat hänseende iaktta ett föreläggande av skilje­ männen, är detta inte hinder mot att handläggningen fortsätter och tvisten avgörs på det material som finns. Av paragrafen framgår att förfarandet skall vara kontradiktoriskt, dvs att parterna skall beredas tillfälle att framlägga sin sak inför skiljemännen och att bemöta varandras yrkanden, påståenden och bevis. En part kan inte på förhand avstå från rätten att i behövlig omfattning utföra sin ta­ lan.424 I första stycket första meningen fastslås att parterna skall få möjlighet att utföra sin talan, vilket även innebär att de skall beredas tillfälle att be­ möta vad motparten har anfört.425 En begränsning ligger i att de endast i ”behövlig” omfattning behöver ges möjlighet att utföra sin talan. Parter­ na får inte tillåtas att förhala förfarandet genom uppskov för ovidkom­ mande utredningar eller genom att införa uppenbart onödigt processma­ terial. Skiljemännen kan vid behov begränsa antalet inlagor från vardera parten426 eller förelägga parterna en frist inom vilken de skall slutligt be­ stämma sin talan.427 Även om det inte framgår uttryckligen av LSF - liksom ej heller enligt SML - har en part givetvis rätt att utföra sin talan genom biträde eller om­ bud, även ett utländskt sådant.428 Det finns inget hinder för en utländsk advokat att uppträda i ett svenskt skiljeförfarande, såvida inte parterna bestämt något annat.s. 351

3.117 Lagen om skiljeförfarandes. 351

4.Av betydelse för ett partsombuds möjligheter att agera i ett skiljeför­ farande är fullmaktens utformning.429 En fullmakt att företräda huvud­ mannen inför domstol - rättegångsfullmakt - ger inte ombudet behörig­ het att ingå skiljeavtal,430 påkalla skiljeförfarande eller utföra huvudman­ nens talan i ett sådant förfarande. Däremot anses en generell fullmakt att företräda huvudmannen i skiljeförfarande ge ombudet behörighet att så­ väl påkalla skiljeförfarande och utföra huvudmannens talan i ett sådant förfarande som att motta påkallelse av skiljeförfarande.431 I de tryckta fullmaktsformulär som används av svenska jurister preciseras vanligen ombudets behörighet till att avse slutande av skiljeavtal, påkallelse av skiljeförfarande, val av skiljeman och företrädande av huvudmannen in­ för skiljenämnden. Om mottagande av påkallelse av skiljeförfarande inte nämns i en sålunda preciserad fullmakt - vilket ofta är fallet - innebär det att ombudet saknar behörighet i detta hänseende. Ett ombud med en full­ makt av detta slag bör inte ta emot en påkallelse av skiljeförfarande på sin huvudmans vägnar utan meddela motparten eller dennes ombud att han saknar sådan behörighet. Det kan annars senare komma som en obehaglig överraskning för motparten att skiljeförfarandet inte påkallats i behörig ordning432 och föranleda ersättningsanspråk mot svarandens ombud. 118s. 352

5.Förfarandet 24 § En part har vidare samma möjlighet att få ett biträde förordnat enligt rättshjälpslagen som han skulle ha i ett tvistemål.433 Även utan stöd av lag anses ett ombud/biträde ha en på uppdraget grundad skyldighet gentemot huvudmannen att iaktta diskretion om skil­ jeförfarandet.434s. 353

6.119 Lagen om skiljeförfarandes. 353

7.Enligt andra meningen har en part alltid rätt till muntlig förhandling inför varje avgörande av en sakfråga, alltså även om skiljemännen inte skulle anse det vara nödvändigt och motparten skulle motsätta sig att muntlig förhandling hålls.435 En part är dock inte berättigad till förhand­ ling t ex i processuella eller andra frågor, som inte kan betecknas som hu­ vudsaken.436 Av lagtexten framgår, att parterna i skiljeavtalet eller annan överenskommelse kan bestämma att muntlig förhandling inte skall före­ komma.s. 354

8.Om en part inte begär muntlig förhandling inom skälig tid, kan skilje­ nämnden finna att parten får anses ha avstått från förhandling.437s. 354

9.I mera vidlyftiga mål brukar förfarandet inledas med en tämligen om­ fattande skriftväxling med både sakframställning och argumentering.438 Därefter hålls inför skiljenämnden ett eller flera sammanträden av förbe­ redelsekaraktär, huvudsakligen för att ernå erforderlig precisering av par­ ternas talan samt för att klargöra bevisningen och lägga upp procederet för den fortsatta handläggningen. Även för behandling av processuella frågor -1 ex rörande jäv för skiljeman eller avvisning på grund av res ju­ dicata eller annan anledning - kan förhandling behöva hållas.s. 354

10.Sedan följer huvudförhandlingen. Normalt inleds denna med att par­ terna får framföra sina yrkanden och grunderna för dessa, varefter parter­ na ges tillfälle att utveckla sin talan (hålla sakframställning). I samband därmed genomgås vanligen den skriftliga bevisningen. I regel har skilje­ männen tidigare tagit del av denna, varför det inte är nödvändigt att tynga förhandlingen med uppläsning av handlingarna utan det räcker oftast 120s. 354

11.Förfarandet 24 § med att hänvisa till till de dokument som åberopas.439 Därefter upptas den muntliga bevisningen (hörandet av vittnen och sakkunniga). Parterna slutför sedan sin talan genom att framlägga sina synpunkter på vad som är bevisat i målet och hur dessa fakta bör bedömas rättsligt (pläderingen). Till sist framställer parterna sina kostnadsyrkanden och yttrar sig över motpartens yrkanden. I motsats till vad som gäller enligt 18 kap 14 § RB föreligger dock inte något hinder för att låta parterna att inkomma med kostnadsyrkanden efter förhandlingens avslutande.440 Skiljemännen kan också på begäran av part besluta alt tillåta skriftlig komplettering t ex av enstaka sakuppgifter inom viss tid efter huvudförhandlingens avslutande, även om restriktivitet synes vara att rekommendera härvidlag. Ibland kan det även visa sig nödvändigt att hålla ytterligare en eller liera förhand­ lingar. Någon absolut frist inom vilken detta får ske gäller inte i skiljeför­ farande såsom fallet är i tvistemål (43 kap 11 § RB) men det är givetvis angeläget att koncentrera förfarandet så mycket som möjligt, särskilt om parterna föreskrivit en viss tid för skiljedomens meddelande. Slutligen vidtar skiljemännens överläggning till dom. I motsats till vad som enligt 17 kap 9 § andra stycket RB gäller tvistemålsdom förekommer det aldrig att skiljedom avkunnas muntligen, eftersom en sådan dom enligt 31 § för­ sta stycket och 33 § första stycket tredje punkten inte är giltig. Det kan vara lämpligt att ordföranden före varje förhandling - i syn­ nerhet om den är av förberedande karaktär - utarbetar och tillställer de andra skiljemännen samt parterna en sammanställning av yrkanden, grunder, sakframställning och bevisning - ”terms of reference” - såsom de framgår av parternas skriftväxling vid respektive tillfälle.441 Genom att inledningsvis ge parterna tillfälle att göra eventuella ändringar i och tillägg till sammanställningen - i stället för att låta dem lägga fram sin sak muntligen och ägna mycket tid åt uppläsning av omfattande skriftligt ma­ terial - kan inte sällan mycken tid sparas. Är det fråga om en huvudför­ handling kan tiden i stället användas till upptagande av muntlig bevisning och till pläderingar. 442 Den av parterna vid förhandlingen reviderades. 355

12.121 Lagen om skiljeförfarande sammanställningen kan sedan i stor utsträckning användas som recit i den kommande skiljedomen.443s. 355

13.Med moderna tekniska hjälpmedel - t ex flerpartssamtal per telefon (”TeleMöte”) eventuellt med bildskärm så att deltagarna kan se varandra - kan en förhandling genomföras utan att alla skiljemän, parter, vittnen och sakkunniga behöver vara närvarande på samma plats. LSF lämnar skiljemän och parter större frihet att utforma förhandlingen på ett efter förhållandena i varje enskilt fall ekonomiskt och rationellt sätt än vad som gäller en domstolsförhandling.444s. 356

14.Andra stycket ger uttryck för kommunikationsprincipen. Det förutsätts till en början, att alla handlingar från en part skall komma motparten till del, om de rör själva tvisten. Vidare skall processmaterial som tillförs handläggningen utifrån, t ex yttranden från sakkunniga och vittnesutsa­ gor, tillställas båda parterna.445 Något krav på delgivning i teknisk me­ ning är inte åsyftat.446 Är det fråga om skrymmande material, kan det vara tillräckligt att parterna underrättas om att det finns tillgängligt t ex hos skiljenämndens ordförande.s. 356

15.Om en part har bereits tillfälle att ta del av processmaterialet och att utföra sin talan men utan giltigt skäl underlåter att använda sig av denna möjlighet, får handläggningen enligt tredje stycket ändå fortsätta och tvisten avgöras på föreliggande material. Skiljemännen måste alltså göra en materiell prövning och kan inte såsom domstol i tvistemål avskriva 122s. 356

16.Förfarandet 24 § målet eller meddela tredskodom.447 Vid sitt bedömande av saken får skil­ jemännen tillmäta parts underlåtenhet att komma tillstädes eller att yttra sig skriftligen det bevisvärde, som de under förhanden v arande omstän­ digheter finner befogat.448 Har parten haft giltigt skäl för sin utevaro eller underlåtenhet,449 vilket skiljemännen får bedöma, skall de ge honom ett nytt tillfälle att utföra sin talan. Huruvida material, som har lagts fram vid en förhandling från vilken en av parterna utan giltigt skäl skäl har uteblivit, måste tillställas denne, ankommer på skiljemännen att bestämma.450 Den materiella processledningen har behandlats under 21 §.451 LSF innehåller - lika litet som SML gjorde - någon motsvarighet till bestämmelserna i 14 kap RB om förening av mål och tredje mans delta­ gande i rättegång.452s. 357

17.123 Lagen om skiljeförfarandes. 357

§ (bevisningen och säkerställande av anspråk under

1.förfarandet) Parterna skall svara för bevisningen. Skiljemännen får dock utse sakkunniga, om inte båda parterna motsätter sig detta.s. 358

2.Skiljemännen får avvisa erbjuden bevisning, om den uppenbart saknar betydelse i tvisten eller om det är motiverat med hänsyn till den tidpunkt då bevisningen åberopas.s. 358

3.Skiljemännen får inte ta upp ed eller sanningsförsäkran. De får inte heller förelägga vite eller annars använda tvångsmedel för att skaffa in begärd bevisning.s. 358

4.Om inte parterna har överenskommit något annat får skiljemän­ nen på begäran av en part bestämma att motparten under förfaran­ dets gång skall vidta en viss åtgärd för att säkerställa det anspråk som skall prövas av skiljemännen. Skiljemännen får föreskriva att den part som begär åtgärden skall ställa skälig säkerhet för den skada som kan tillfogas motparten genom åtgärden. Liksom rörande förfarandet i allmänhet kan parterna meddela föreskrifter om utredningen i skiljetvist antingen i skiljeavtalet eller genom överens­ kommelse vid sidan av detta, före eller under förfarandet.s. 358

5.I den mån parterna inte bestämt något annat är det enligt/ör^m stycket parterna och inte skiljemännen som har att svara för bevisningen.453 Skil­ jemännen är visserligen oförhindrade att påpeka för en part att han har be­ visbördan för ett visst påstående. Men vilken bevisning som skall åbero­ pas måste parten själv avgöra. Skil jemännen bör därför i möjligaste mån beakta parts önskemål om förebringande av bevisning.454 Även om part i allmänhet själv ser till att hans vittnen infinner sig till förhandling inför skiljenämnden, är det naturligt att ordföranden utfärdar kallelser om part så önskar, t ex när det gäller personer som kan tänkas vara motsträviga. 124s. 358

6.Förfarandet 25 § Som undantag från från principen om parternas bestämmanderätt över bevisningen föreskrivs i samma stycke att skiljemännen får utse sakkun­ nig, om inte båda parterna motsätter sig detta. Så kan vara fallet därför att det medför ökade kostnader eller att en utomstående dras in i ett förfaran­ de som inte är offentligt.455 Även om skiljemännen alltså i och för sig kan utse sakkunnig mot ena partens vilja, bör de av anförda skäl - eller av an­ dra vägande skäl som kan anföras av den part som motsätter sig inkallan­ det av en sakkunnig - vara restriktiva med att göra det. Det kan också vara ett problem med ersättningen till den sakkunnige, om denne inte har utsetts av parterna gemensamt eller på uttrycklig begäran av den ena par­ ten. Om skiljemännen inte begärt och erhållit säkerhet för utlägg under förfarandet,456 riskerar de att själva nödgas förskottera ersättningen till den sakkunnige. Såsom framgår av andra stycket sträcker sig parternas bestämmande­ rätt över bevisningen dock inte så långt att skiljemännen tvingas ta upp bevisning som uppenbart saknar betydelse i tvisten457 eller som åberopas på ett sent stadium av förfarandet. Skiljemännen är oförhindrade att före­ lägga parterna att inom en viss frist ange de bevis som de vill åberopa, med verkan att efter fristen begärd bevisning inte tillåts, bortsett från spe­ ciella situationer (”stupstocksförcläggande”).458 Ny bevisning kan sålun­ da godtas exempelvis om parten haft laga förfall eller om begäran föran­ leds av att motparten åberopat en ny grund eller ny bevisning. Skiljemännen kan kalla sakkunnig till förhandling inför skiljenämn­ den. På begäran av part kan de också anmoda part eller vittne459 att infin­s. 359

7.125 Lagen om skiljeförfarande na sig vid förhandling för att höras i saken. Sådan bevisupptagning sker i allmänhet vid en slutlig förhandling, huvudförhandling.460 Det finns emellertid inte något hinder mot att personer hörs vid ett förberedelse­ sammanträde, t ex om en sådan bevisupptagning ställer sig mindre kost­ sam eller kan medföra att den fortsatta handläggningen förenklas. För skiljeförfarandet gäller inte såsom för domstolsprocessen principerna om muntlighet, koncentration och omedelbarhet.461 Uteblir ett vittne från en förhandling kan denna ändå genomföras och de närvarande vittnena hö­ ras, medan det uteblivna vittnet hörs vid ett senare tillfälle. Man kan ock­ så använda sig av skriftliga vittnesberättelser och förhör via telefon eller tv-monitor.462s. 359

8.Ersättning till person, som inställer sig för att höras vid förhandling, kan inte utdömas av skiljenämnden.463 Part, som vill ha upplysningsperson hörd, har att komma överens med denne om ersättning. Parten har emellertid möjlighet att i skiljedomen få motparten ålagd att betala kost­ naden.464 126s. 360

9.Förfarandet 25 § Vidare kan skiljemännen på begäran av part anmoda part eller annan, som innehar skriftlig handling eller föremål som kan antagas ha betydelse som bevis, att tillhandahålla handlingen eller föremålet.465 Inhämtande av upplysningar genom syn - något som synes ha särskild betydelse i skil­ jeförfaranden rörande t ex entreprenadtvister466 - kan också ske på begä­ ran av part. Som regel kan man räkna med att en person, som kallas till förhand­ ling inför skiljenämnden, efterkommer kallelsen liksom att innehavare av skriftlig handling eller föremål, som part önskar att skiljemännen skall granska, tillhandahåller handlingen eller föremålet. Men skiljemännen får enligt tredje stycket inte förelägga vite, hämtning eller annat tvångs­ medel för att framtvinga inställelse, företeende av handling eller annan åtgärd. Den till vilken skiljemännen riktat anmaning att medverka i utred­ ningen avgör fritt om han vill efterkomma anmaningen eller inte. Visar part tredska, står det skiljemännen fritt att därav dra de slutsatser i bevis­ hänseende, som de finner skäl till.467 Skiljemännen får inte heller uppta ed eller sanningsförsäkran. Skulle behov av tvångsmedel eller förhör under ed eller sanningsför­ säkran uppkomma under skiljeförfarandet, får framställning göras till domstol enligt reglerna i 26 §. Skiljemännen är - i avsaknad av partsöverenskommelse om motsatsen - inte bundna av RB.s regel om bevisomedelbarhet.468 Parterna är alltså oförhindrade att åberopa skriftliga vittnesberättelser, s k vittnesattester. En annan sak är att skiljemännen - liksom en domstol - tillämpar den frias. 361

10.127 Lagen om skiljeförfarande bevisprövningens princip,469 varför en skriftlig bevisberättelse ofta lär tillerkännas mindre bevisvärde än en muntlig vittnesutsaga som avges vid en förhandling inför skiljemännen.s. 361

11.Av fjärde stycket framgår att skiljemännen får meddela beslut om sä­ kerhetsåtgärder, om inte parterna kommit överens om något annat.470 Dessa beslut blir dock inte exigibla. Bestämmelsen syftar till att peka på möjligheten för skiljemännen att begära att en part vidtar vissa åtgärder under förfarandet. Den är däremot inte avsedd att innebära en avgränsning av vilka åtgärder som skiljemännen kan besluta om.471 Skiljemän­ nen har således vidsträckta möjligheter att meddela såväl beslut som di­ rekt tar sikte på att säkerställa verkställigheten av en blivande skiljedom som t ex beslut om att en part skall bevara visst bevismaterial. Viss för­ siktighet i tillämpningen kan emellertid vara påkallad i en del fall.s. 362

12.En part har såväl innan påkallelse av skiljedom görs som under skilje­ förfarandet möjlighet att hos domstol begära kvarstad eller annan säker­ hetsåtgärd enligt reglerna i 15 kap 1-3 §§ RB.472 Har påkallelse inte skett när åtgärden beviljas, skall så ske inom en månad från beslutet med på­ följd att åtgärden annars återgår (7 § samma kap).473s. 362

§ (bevisupptagning vid domstol)

1.Om en part vill att ett vittne eller en sakkunnig skall höras under ed eller en part höras under sanningsförsäkran, får parten efter till­ stånd av skiljemännen göra ansökan om det hos tingsrätten. Det­ samma gäller om en part vill att det skall föreläggas en part eller någon annan att som bevis tillhandahålla en skriftlig handling eller ett föremål. Anser skiljemännen att åtgärden är befogad med hän­ syn till utredningen, skall de lämna tillstånd till ansökan. Finns det lagliga förutsättningar för åtgärden, skall tingsrätten bifalla ansö­ kan.s. 362

2.Reglerna i rättegångsbalken tillämpas i fråga om en åtgärd som avses i första stycket. Skiljemännen skall kallas till ett förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part och ges tillfälle att ställa frå128s. 362

3.Förfarandet 26 § gor. Om en skiljeman uteblir från förhöret utgör detta inte hinder för att förhöret genomförs. Såsom tidigare anförts kan man i regel räkna med att upplysningsperson, som kallas till förhandling inför skiljenämnden, efterkommer kallelsen liksom att innehavare av skriftlig handling eller föremål, som part önskar att skiljemännen skall granska, tillhandahåller handlingen eller föremå­ let. Men någon gång blir det nödvändigt att anlita medverkan av domstol för att förhör skall komma till stånd eller annan åtgärd vidtas.474 Ett för­ hör inför rätta kan också vara påkallat av den anledningen, att det anses erforderligt att en upplysningsperson bekräftar sin utsaga med ed eller sannings försäkran.475 Enligt/Örsta stycket skall part, som önskar domstols medverkan för att höra någon under ed eller sanningsförsäkran eller att förelägga någon att utge skriftlig handling eller föremål (editionsföreläggande), först vända sig till skiljemännen och inhämta deras tillstånd till åtgärden. För sådant tillstånd förutsätts först och främst att åtgärden har betydelse som be­ vis.476 Skiljemännen kan sålunda avböja partens framställning om de fin­ ner, att den ifrågasatta bevisupptagningen angår en omständighet soms. 363

4.129 Lagen om skiljeförfarande saknar relevans, att saken dessförutan är tillräckligt utredd, att en bevis­ upptagning skulle medföra oskäligt stora kostnader eller att begäran framställts av ovidkommande skäl.477 Vidare krävs att parten anger något skäl för att domstol skall medverka. Har en person trots anmodan av part eller av skiljenämnden underlåtit att infinna sig till förhandling eller att tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, utgör den omständigheten naturligtvis i regel tillräcklig anledning att anlita domstols bistånd. I öv­ rigt är det väl närmast trovärdighetsskäl som kan åberopas av part till stöd för en begäran om förhör vid domstol. Om parten anför åtminstone något stöd för sin uppfattning, bör skiljemännen vara ganska generösa vid sin prövning.478 De kan dock avslå partens begäran därför att hållande av för­ hör eller vidtagande av annan åtgärd möter laga hinder.479s. 363

5.Skiljemännen bestämmer till vilken tingsrätt ansökan skall göras.480 Skall mer än en person höras, bör detta med hänsyn till både bevisvärde­ ring och processekonomi om möjligt ske vid samma tillfälle.s. 364

6.Om skiljemännen lämnar sitt tillstånd till att domstols medverkan an­ litas, ankommer det på parten själv att ansöka om åtgärden vid den dom­ stol som skiljemännen bestämt. Parten skall därvid tillhandahålla erfor­ derlig utredning till ledning för rätten. Om handlingarna i saken, däri in­ begripet protokoll som kan ha förts av skiljemännen, inte ger tillräcklig ledning, bör skiljemännen tillhandagå rätten med en kort redogörelse för 130s. 364

7.Förfarandet 26 § de i frågan relevanta omständigheterna och det av parten uppgivna syftet med åtgärden. Tingsrätten prövar enbart om det finns lagliga förutsättningar för åt­ gärden.481 Tingsrätten har alltså inte att göra någon prövning enligt 35 kap 7 § RB av bevisningens betydelse i tvisten etc. Enligt andra stycket skall RB:s regler om bevisupptagning utom hu­ vudförhandling gälla beträffande förhör.482 Ifråga om editionsföreläggande eller föreläggande att tillhandahålla föremål skall bl a 38 kap 2 och 5 §§ samt 39 kap 5 § RB tillämpas men däremot inte bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling i 38 kap 6 § och 39 kap 2 §.483 Tingsrätten får ålägga den part som begärt åtgärden att betala ersättning - även i förskott - till vittne för resa, uppehälle och tidsspillan484 och till sakkunnig för kostnad, arbete och tidsspillan485 samt till den som tillhan­ dahållit skriftlig handling eller föremål för kostnad och besvär efter vad domstolen prövar skäligt.486 Till förhör skall domstolen kalla - förutom parterna - skiljemännen.487 Även om skiljemans utevaro inte utgör hinder för att genomföra förhöret, bör samtliga skiljemän i regel vara närvarande. För att riktigt kunna be­ döma förhörspersonens tillförlitlighet och trovärdighet är det viktigt att skiljemännen inte bara har tillgång till utskrift av eller ljudupptagning från förhöret utan att de också har tillfälle att iaktta vederbörande.488 Part kan genom vite tillhållas att inställa sig inför rätten men däremot inte tvingas att avge försäkran eller yttra sig i övrigt. Vägrar han att un­ derkasta sig förhör, kan emellertid denna vägran få betydelse som bevis­ datum. Vittne hörs i enlighet med reglerna i 36 kap RB.s. 365

8.131 Lagen om skiljeförfarandes. 365

9.Framställs begäran att rätten skall förelägga någon att som bevis till­ handahålla skriftlig handling eller föremål, blir bestämmelserna i 38 res­ pektive 39 kap RB att tillämpa.489 Med stöd av 38 kap 5 § respektive 39 kap 5 § andra stycket RB kan rätten föreskriva, att handlingen eller fö­ remålet skall överlämnas till skiljemännen (i regel till ordföranden).490 En förutsättning härför är dock, att förvaringen hos skiljemännen kan anord­ nas på ett betryggande sätt.s. 366

10.Beträffande sakkunnigs hörande gäller vad som föreskrivits i 40 kap 19 § RB om hörande av sakkunnig, som inte nämnts av rätten.s. 366

11.Domstolen har att bevaka att förhör följer RB:s regler om förhörsper­ sonens rätt att vägra yttra sig och bestämmelser till skydd för tredje mans intresse. Däremot ankommer det knappast på rätten att sköta förhöret utan detta är parternas sak.491 Skiljemännen har dock rätt att ställa frågor. De synes därvid i allmänhet böra begränsa sig till att försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i de uttalanden som görs.492s. 366

12.För uppgifter som kommer fram vid förhör med part, vittne eller sak­ kunnig gäller enligt 8 kap 17 § tredje stycket sekretesslagen (1980:100) sekretess, om en part begär det och det inte står klart att uppgiften kan rö­ jas utan att den som uppgiften rör lider skada.493 Sekretessen omfattar främst förhörspersonens utsaga men även uppgifter om affärs- eller drift­ förhållanden som ingår i frågorna till denne. Sekretessen innebär också att förhandlingen hålls inom stängda dörrar. En förutsättning för att sek­ retess skall gälla är att begäran framställs innan förhandlingen hålls. 132s. 366

13.Skiljedomen 27 §s. 367

Skiljedomen

§ (skiljedom och beslut, stadfästelse av förlikning och

1.skilj emannauppdragets slutförande) De frågor som har lämnats till skiljemännen avgörs genom skilje­ dom. Avslutar skiljemännen skiljeförfarandet utan att avgöra dessa frågor sker det också genom skiljedom. Om parterna förliks får skiljemännen på deras begäran stadfäs­ ta förlikningen i en skiljedom. Andra avgöranden, som inte tas in i en skiljedom, betecknas be­ slut. Skiljemännens uppdrag anses slutfört när de har meddelat slut­ lig skiljedom, om inte annat följer av 32 eller 35 §. I motsats till SML, som inte definierade de olika avgöranden som kunde fattas av en skiljenämnd, behandlar denna paragraf innebörden av be­ greppen skiljedom och beslut. Även om det är önskvärt att dessa benäm­ ningar används på ett koiTekt sätt, kan den omständigheten att skiljemän­ nen använt en felaktig terminologi inte utgöra grund för att angripa avgö­ randet.494s. 367

Enligt första stycket skall uttrycket skiljedom användas som benäm­

1.ning på två olika slags avgöranden. För det första skall - liksom fallet var under SML:s giltighetstid - materiella avgöranden, dvs avgöranden av tvistefrågor (sakfrågor) som överlämnats till skiljemännens prövning, be­ nämnas skiljedom.495 Detta gäller oavsett om avgörandet har karaktär av deldom eller mellandom496 eller om det är fråga om ett slutligt avgörande av tvisten. Enligt 17 kap 3 § RB får dom inte ges över annat eller mera än vad part yrkat och i ett dispositivt mål får dom inte grundas på omständighet, som inte åberopats av part till grund för hans talan. Även om LSF - i likhet med SML - saknar motsvarighet till dessa regler, synes de böra ansess. 367

2.133 Lagen om skiljeförfarande normerande även för skiljemäns avgörande av fråga, som hänskjutits till dem.497s. 367

3.Benämningen skiljedom skall vidare användas när skiljenämnden av­ slutar förfarandet utan någon materiell prövning, alltså när tvisten i dess helhet avskrivs på grund av återkallclse (se 28 §) eller annan anledning498 eller avvisas på grund av processhinder.499 Sådana avgöranden kan angri­ pas genom talan enligt 36 §. Ett avgörande av detta slag kan inte innehål­ la beslut i andra frågor utom såvitt gäller ersättningen till skiljemännen och fördelningen mellan parterna av uppkomna kostnader för förfaran­ det. Mot ett beslut om ersättning till skiljemännen kan talan föras endast enligt 41 §. Däremot kan ett i skiljedomen intaget beslut om kostnadsför­ delningen mellan parterna - med visst undantag - prövas i målet om talan enligt 36 §.s. 368

4.En skiljedom, varigenom förfarandet avslutas utan någon materiell prövning, skall enligt 36 § första stycket sista meningen innehålla en tyd­ lig hänvisning om vad part som vill angripa domen skall göra (fullföljdshänvisning). Hänvisningen skall ange inom vilken tid och vid vilken domstol talan skall väckas. Däremot behöver en skiljedom, som innefat­ tar en materiell prövning av tvisten, inte innehålla någon hänvisning om vad en part som vill klandra domen enligt 34 § skall göra. I den mån skil­ jedomen innehåller beslut om ersättning till skiljemännen enligt 41 § skall i domen, enligt första stycket sista meningen av samma paragraf, ges tydlig hänvisning om vad en part som vill föra talan mot beslutet skall göra.s. 368

5.Även i andra fall än då avvisning sker kan ett skiljeförfarande avslutas utan materiell prövning. Den påkallande parten kan, såsom förut anförts, återkalla sin talan. Parterna kan också ingå förlikning, vilket i praktiken 134s. 368

6.Skiljedomen 27 § lär förekomma ganska ofta.500 Enligt andra stycket av förevarande para­ graf får skiljemännen på parternas gemensamma begäran stadfästa förlik­ ningen i en skiljedom.501 Processuella avgöranden som inte innebär att skiljeförfarandet avslu­ tas - t ex förelägganden av olika slag för parterna beträffande handlägg­ ningen samt partiell avskrivning eller avvisning av talan - betecknas en­s. 369

ligt tredje stycket beslut. Dessa avgöranden vinner inte rättskraft och kan

1.när som helst ändras av skiljemännen.502 Ett undantag gäller dock beträf­ fande beslut, varigenom skiljeman skilts från sitt uppdrag på grund av jäv. Ett sådant beslut kan inte ändras av skiljemännen.503 Mot ett beslut har missnöjd part inte möjlighet att besvära sig hos domstol - med undantag av beslut varigenom jävsanmärkning ogillats av skiljemännen504 - utan parten är hänvisad till att i efterhand klandra skil­ jedomen enligt 34 § eller göra gällande att den är ogiltig enligt 33 §. För att undvika att klandertalan prekluderas enligt 34 § andra stycket bör dock parten innan förfarandet fortsätter uttryckligen förbehålla sig rätt att klandra den blivande skiljedomen på grund av processhindret.505 Den av LSF gjorda uppdelningen av en skiljenämnds avgöranden innebär, att i den mån parterna inte särskilt hänskjutit frågan om skiljeav­ talets giltighet och tillämplighet till avgörande av skiljemännen506 får dessas avgörande av sin egen behörighet formen av ett beslut, om de fin­ ner sig behöriga, medan förfarandet i annat fall avslutas genom skiljc-s. 369

2.135 Lagen om skiljeförfarande dom.507 Det senare avgörandet vinner i motsats till det förra rättskraft, om det inte angrips genom talan vid domstol enligt 36 §.s. 369

3.I motsats till SML har LSF inte föreskrivit någon frist inom vilken skiljedom skall meddelas utan det har överlämnats åt parterna att bestäm­ ma en sådan frist.508 Någon möjlighet finns inte för part att vända sig till domstol för att denna skall sätta ut en frist för meddelande av skiljedom eller förlänga en av parterna avtalad frist som motparten inte går med på att förlänga. Skiljeavtalet förfaller inte - såsom fallet var enligt 18 § för­ sta stycket SML - även om förfarandet drar ut på tiden så att dom inte kan meddelas inom den av parterna bestämda fristen, men en skiljedom, som meddelas efter fristens utgång, kan klandras enligt 34 § första stycket andra punkten. Vidare har part möjlighet att få en skiljeman utbytt, om denne försenar förfarandet.509 Beror fördröjningen på part, kan motparten hemställa hos skiljenämnden att den förelägger den försumliga parten en frist inom vilken han skall slutligt bestämma sin talan och/eller ange sin bevisning med verkan att ändring av yrkanden och grunder respektive åberopande av ny bevisning inte tillåts efter fristens utgång.510s. 370

4.Den vinnande parten kan få sitt anspråk säkerställt genom kvarstad el­ ler annan säkerhetsåtgärd enligt 15 kap 1-3 §§ RB.511s. 370

5.I fjärde stycket anges som huvudregel att skiljemännens uppdrag - och behörighet - upphör när den slutliga skiljedomen har meddelats.512 Här­ ifrån görs dock undantag för fall av rättelse, tolkning och komplettering av skiljedomen enligt 32 §. Vidare är skiljemännen enligt 35 § behöriga att vidta vissa åtgärder för att undanröja grund för ogiltighet eller upphä­ vande av skiljedomen.s. 370

6.Om den meddelade skiljedomen är ogiltig eller upphävs av domstol efter klandertalan, är skiljemännen alltså inte automatiskt behöriga att på nytt pröva tvisten.513 Om skiljeavtalet fortfarande gäller,514 måste någon part på nytt påkalla skiljedom för att ett skiljeförfarande skall starta. Detta gäller även i det fall att skiljemännen förklarat sig inte behöriga att hand­ lägga tvisten men domstol efter talan av part funnit att de varit behöriga. 136s. 370

7.Skiljedomen 28 § Även om det med hänsyn till jävsreglerna kan vara olämpligt med samma skiljemän i det nya förfarandet, är part dock oförhindrad att utse samma skiljemän som tidigare. Bestämmelsen i fjärde stycket innefattar inte någon uttömmande reg­ lering av när skiljemannauppdraget upphör. Uppdraget kan upphöra på annat sätt än genom meddelande av slutlig skiljedom, t ex genom att skil­ jemannen avsäger sig uppdraget eller blir oförmögen att utföra det, par­ terna gemensamt entledigar skiljemannen eller att han skiljs från uppdra­ get av övriga skiljemän eller av domstol på grund av jäv.515s. 371

§ (återkallelse och, avskrivning)

1.Återkallar ena parten ett yrkande skall skiljemännen avskriva tvis­ ten i denna del om inte motparten begär att skiljemännen skall prö­ va yrkandet. Om ett yrkande återkallas, skall tvisten i denna del avskrivas av skilje­ nämnden. Detta sker genom skiljedom, om förfarandet därmed avslutas (den påkallande parten återkallar sin talan i dess helhet och motparten har inte framställt något yrkande för egen del enligt 23 § andra stycket).516 Mot en sådan dom kan talan föras enligt 36 §. Partiell avskrivning sker genom beslut. Mot detta kan talan föras endast i samband med talan mot den slutliga skiljedomen. Under SML:s giltighetstid var det tveksamt om part har rätt - såsom fallet är enligt 13 kap 5 § första stycket RB - att kräva prövning av ett yr­ kande som återkallats av motparten.517 Denna tveksamhet har nu undan­ röjts genom en uttrycklig bestämmelse om att part har en oavvislig rätt att begära prövning i sak av ett yrkande som återkallas av motparten. Det krävs inte att den part, som begär skiljedom över ett återkallat yrkande, har ingått i svaromål eller att han befinnes ha befogat intresse av att få tvisten prövad.518s. 371

2.137 Lagen om skiljeförfarandes. 371

3.Om det återkallade yrkandet avser en delfråga och någon prövning inte begärs av motparten, fortsätter skiljeförfarandet sedan yrkandet av­ skrivits. Eftersom ett sådant beslut inte vinner rättskraft utan kan ändras av skiljemännen,519 kan endera parten under det fortsatta förfarandet en­ ligt 23 § andra stycket på nytt begära att skiljemännen prövar yrkandet.520s. 372

§ (deldom och mel landom)

1.En del av tvisten eller en viss fråga av betydelse för tvistens bedöm­ ning får avgöras genom särskild skiljedom, om inte båda parterna motsätter sig det. En fordran som åberopas till kvittning skall dock prövas i samma skiljedom som huvudfordringen.s. 372

2.Har en part helt eller delvis medgett ett yrkande får särskild skil­ jedom meddelas över det som har medgetts. Paragrafen behandlar skiljemännens behörighet att meddela deldom och me 11 andom.s. 372

3.I likhet med vad som gäller enligt 17 kap 4 § RB beträffande tvistemåls. 372

kan i skiljeförfarande deldom förekomma i två fall. För det första äger

1.skiljemännen meddela särskild skiljedom beträffande någon eller några bland flera frågor som de har att avgöra. Givetvis förutsätts då, att fråga som avdöms separat skall kunna särskiljas från annan fråga, som fortfa­ rande ankommer på skiljemännens prövning. Det får med andra ord inte föreligga något samband mellan frågorna, så att avgörandet av den ena är beroende av hur den andra bedöms. Vidare äger skiljemännen - enligt an­ dra stycket - när part till viss del medgett ett yrkande meddela särskild skiljedom över det som medgetts. Deldom kan således förekomma när part förklarat sig villig att betala en del av ett fordrat belopp. I bägge typ­ fallen kan käranden ha intresse av att få en verkställbar dom utan att be­ höva avvakta utgången av målet i övrigt.s. 372

2.Deldom får inte meddelas om båda parterna motsätter sig detta.521 Vi­ dare gäller att det skall dömas i ett sammanhang över en huvudfordran och en fordran som åberopas till kvittning. Annars skulle den part som 138s. 372

3.Skiljedomen 29 § åberopade en kvittningsfordran inte kunna använda denna till avräkning mot huvudfordringen och en senare skiljedom över motfordringen skulle kanske inte kunna verkställas. Är parterna överens om att deldom skall meddelas, har skiljemännen givetvis att rätta sig därefter.s. 373

Mellandom, som huvudsakligen har processekonomisk betydelse, får

1.meddelas beträffande viss fråga som är av betydelse för tvistens bedöm­ ning,522 t ex i det fall att tvisten gäller både om skadeståndsskyldighet fö­ religger och i så fall hur skadeståndet skall beräknas. Frågan om skade­ ståndets storlek - som kanske kräver en vidlyftig utredning - blir aldrig aktuell, om den första frågan besvaras nekande.523 Med parternas sam­ tycke och under förutsättning att dessa beretts tillfälle att framställa sina kostnadsanspråk i målet innan handläggningen avslutats kan mellandomen i så fall få karaktären av en slutlig skiljedom. Annars kan en sådan dom meddelas i nära anslutning till mellandomen och kommer då endast att innehålla beslut om den slutliga fördelningen av kostnaderna mellan parterna och om ersättning till skiljemännen. Mot båda parternas vilja får inte heller mellandom meddelas och skil­ jemännen är likaså bundna av parternas samstämmiga begäran om mcllandom. Parterna kan i skiljeavtalet eller i separat överenskommelse ha begrän­ sat möjligheterna alt meddela mellandom. I annat fall har skiljemännen stor frihet att efter eget initiativ eller på begäran av part bestämma att viss fråga skall avgöras genom mellandom.524 Sådan dom kan sålunda ges be­ träffande en preskriptionsinvändning525 liksom i de fall då käranden grundar sitt anspråk på alternativa grunder.526 Vid bifall behöver övriga grunder inte prövas. Det kan också tänkas att skiljemännen avgör själva tvisten genom en särskild skiljedom för att sedan besluta om kostnadsför­ delningen mellan parterna och ersättningen till dem själva i den slutliga skiljedomen.s. 373

2.139 Lagen om skiljeförfarandes. 373

3.För både deldom och mellandom används i LSF benämningen ”sär­ skild skiljedom”.s. 374

§ (skiljemans underlåtenhet att delta i prövningen;

1.om röstn ings reg ler) Om en skiljeman utan giltigt skäl låter bli att delta i skiljenämndens prövning av en fråga, är detta inte något hinder mot att övriga skil­ jemän avgör frågan.s. 374

2.Har parterna inte bestämt något annat, skall som skiljenämn­ dens mening gälla den mening som flertalet av de skiljemän som deltar i avgörandet enas om. Uppnås inte majoritet för någon me­ ning, skall den mening gälla som ordföranden företräder. Huvudregeln är att samtliga skiljemän skall delta i skiljenämndens pröv­ ning av förekommande frågor.527 Det innebär inte att de endast behöver delta i själva överläggningen mellan skiljemännen och den votering som kan följa på den. Det bör sålunda i regel fordras att samtliga skiljemän är närvarande - personligen eller via telefon eller tv-monitor - vid förhand­ ling, där parter, vittnen och sakkunniga hörs muntligen,528 samt att alla i saken ingivna handlingar varit tillgängliga för dem. Detta får anses nöd­ vändigt, eftersom protokollering av processmaterialet inte är föreskriven. En skiljeman måste då grunda sitt ståndpunktstagande på vad han inhäm­ tat vid muntlig förhandling och studium av handlingarna i saken. Inför skiljedomen eller ett beslut av inte endast handläggningsteknisk art, t ex rörande en jävsfråga, cirkulerar vanligen ett - merendels av ordföranden upprättat - utkast till avgörande mellan skiljemännen så att var och en av dem har möjlighet att påverka utgången.s. 374

3.Fråga som rör förfarandet bör avgöras innan skiljemännen går in på sakfrågan och skiljeman, som överröstats i en sådan fråga, t ex om avvis­ ning, får inte undandra sig att delta i avgörandet av huvudsaken.529 140s. 374

4.Skiljedomen 30 § Huvudregeln om samtliga skiljemäns deltagande i skiljenämndens prövning har inte ansetts kunna gälla undantagslöst. En sådan regel skulle kunna utnyttjas av den ena parten för att i maskopi med någon av skilje­ männen obstruera eller förhala förfarandet. Om en skiljeman utan giltigt skäl underlåter att delta i avgörandet av en fråga, är övriga skiljemän således enligt/önfa stycket oförhindrade att avgöra frågan. Någon risk för att detta skulle kunna utgöra grund för klander enligt 34 § föreligger inte under förutsättning att skiljemannen ifråga har beretts tillfälle att delta i avgörandet och inte hindrats därifrån av egen eller närståendes sjukdom eller annan vägande anledning.330 Två skiljemän av tre kan då meddela dom eller beslut, oavsett om de är eniga eller inte. Däremot kan en ensam skiljeman knappast meddela skiljedom under åberopande av att de båda andra skiljemännen underlåtit att delta i överläggningen, eftersom det kan förutses att dessa inte heller kommer att underteckna domen vilken därigenom inte uppfyller formkravet enligt 31 §.55 3310 Skulle en skiljedom, som meddelats utan att samtliga skiljemän delta­ git i avgörandet, bli föremål för klandertalan enligt 34 § och skulle dom­ stolen finna att parten har fog för ett påstående att alla skiljemännen inte bereits tillfälle att delta i avgörandet, bör domstolen kunna nöja sig med att enligt 35 § bereda skiljemännen tid att hålla en ny överläggning, som undanröjer grunden för upphävande av skiljedomen.532 När olika meningar yppats under skiljemännens överläggning till dom eller beslut, skall omröstning ske. Föreligger samtidigt flera frågor till av­ görande, skall skiljemännen i den mån meningsskiljaktighet framträtt rösta särskilt om varje fråga. Detta synes framgå av bestämmelsen i 29 § om deldom och mellandom. Resultatet bör bli detsamma vare sig flera frågor avgörs på en gång eller successivt.533 Vid votering bör ordföranden tillkännage sin mening först efter det att övriga skiljemän yttrat sig. Skil­ jeman är inte skyldig att motivera sitt volum utan kan nöja sig med atts. 375

5.141 Lagen om skiljeförfarande ange det slut, som skiljenämnden enligt hans mening bör komma till vid sitt avgörande av den föreliggande frågan.534s. 375

6.Sedan skiljemännen avgett sina vota, har de att bestämma avgörandets innehåll. Parterna kan i skiljeavtalet eller i överenskommelse vid sidan därav meddela föreskrift om vad som skall iakttas i detta avseende.535 1 den mån sådan föreskrift inte getts, har man att tillämpa omröstningsregeln i andra stycket, vilken konstruerats sä att tvisten alltid kommer att avgöras.536 1 första hand skall sålunda den mening gälla som mer än hälf­ ten av de i avgörandet deltagande skiljemännen enas om (absolut majori­ tet). Att skiljemännen enas om en mening avses att de kommit till samma slut.537 De behöver alltså inte enas om motiveringen för sin gemensamma ståndpunkt. Detta är klart redan med hänsyn till att skiljeman inte är skyl­ dig att motivera sitt votum.s. 376

7.Uppnås inte majoritet för någon mening, skall den mening gälla som ordföranden företräder.538s. 376

8.Paragrafen innehåller inte några regler om hur olika omröstningsteman skall uppställas. Detta har helt överlämnats åt skiljemännen att be­ stämma.539 Parterna kan emellertid ha bestämt t ex att sammanjämkningsrcgeln i 16 kap 4 § RB - ”majus ineludit minus” - vid oenighet om viss myckenhet skall tillämpas.540 142s. 376

9.Skiljedomen 31 §s. 377

§ (skiljedomens utformning och innehåll)

1.En skiljedom skall vara skriftlig och undertecknas av skiljemännen. Det är tillräckligt att domen är undertecknad av flertalet skiljemän om orsaken till att inte samtliga skiljemän undertecknat skiljedo­ men är angiven i denna. Parterna får bestämma att skiljenämndens ordförande ensam undertecknar skiljedomen. I skiljedomen skall dagen för dess meddelande och platsen för skiljeförfarandet anges. Skiljedomen skall genast tillställas parterna. I paragrafen anges de minimikrav som gäller för utformningen av en skil­ jedom,541 Enligt första stycket skall skil jedomen avfattas skriftligt.542 Såsom ti­ digare anförts ankommer det i regel på skiljenämndens ordförande att uppsätta domen i skrift. Om inte partema bestämt att ordföranden ensam skall underteckna domen,543 åligger det varje skiljeman att sätta sin namnteckning på domen.544 Det är emellertid tillräckligt att flertalet skil­ jemän - alltså två av tre eller, om nämnden består av fem skiljemän, tre av dessa - undertecknar domen, om det i denna anges varför inte samtliga skrivit under den. Det kan förhålla sig så att skiljemannen ifråga visserli­ gen deltagit i avgörandet men avlidit innan domen hunnit skrivas ut el iers. 377

2.143 Lagen om skiljeförfarande på grund av sjukdom eller bortovaro varit förhindrad att underteckna do­ men. Anledningen kan också ha varit tredska.545s. 377

3.Även skiljeman, som hyser en från majoriteten avvikande mening, skall underteckna skiljedomen. Han äger emellertid anföra reservation, vilken liksom annat votum inte behöver motiveras.546 Reservation (skilj­ aktig mening) kan införas i skiljedomens text eller placeras under namn­ teckningarna, i vilket senare fall reservanten skriver sitt namn under såväl skiljedomen som reservationen.547s. 378

4.Menar skiljeman att skiljedomen inte tillkommit på lagligt sätt, får han i skiljedomens text eller under sin namnteckning ange detta och grunden därför.s. 378

5.Uppfyller skiljedomen inte kraven på skriftlighet och undertecknande, är den enligt 33 § första stycket tredje punkten ogiltig. Brister i det hän­ seendet kan dock i allmänhet senare botas av skiljemännen enligt 35 §.548s. 378

6.Skiljedomen skall enligt andra stycket innehålla uppgift om dagen för dess meddelande549 och platsen för förfarandet. Dagen för domens med­ delande bildar utgångspunkt för fristen för skiljemans överklagande så­ vitt gäller i skiljedomen intaget beslut om ersättning till honom.550 Någon viss frist för meddelande av skiljedom har inte bestämts i LSF.551 Om par­ terna själva har kommit överens om en sådan frist, är det emellertid även 144s. 378

7.Skiljedomen 31 § med hänsyn härtill betydelsefullt att datera domen.552 Platsen för förfa­ randet avgör skiljedomens nationalitet och har betydelse för vissa forum­ frågor. Hur platsen bestäms framgår av 22 §. Uppgifterna om tid och plats presumeras vara riktiga, om det inte föreligger särskild anledning att anta något annat. De i andra stycket angivna kraven har inte sanktionerats. De utgör en­ dast anvisningar, som skiljemännen i ordningens intresse bör följa, och deras åsidosättande inverkar inte på skiljedomens giltighet. Innehåller skiljedomen uppgift om var den meddelats utan att platsen för förfarandet har angetts, får meddelandeorten anses vara platsen för förfarandet.553 För avgörandets giltighet är det inte heller nödvändigt att beteckning­ en skiljedom används.554 Beträffande skiljedomens innehåll i övrigt måste vissa krav uppställas för att domen skall vinna rättskraft.555 Först och främst skall givetvis par­ ternas - och lämpligen även partsombudens - namn och adress anges. Vi­ dare måste parternas yrkanden och grunder anges på ett sådant sätt att tvisten kan identifieras. När det är fråga om ett materiellt avgörande - alltså inte om avvisning eller avskrivning av talan - skall domen innehål­ la ett klart och defintivt avgörande av sakfrågan eller sakfrågorna. Om domen går ut på att part förpliktas att prestera något - ful Igörelsedom - skall prestationen vara tydligt och fullständigt angiven så att omedelbar verkställighet kan ske.556 Ytterligare bör i skiljedomen återges eller till denna fogas skiljeavtalet - av särskild betydelse om skiljeavtal slutits muntligen inför skiljemännen557 - samt överenskommelser som parternas. 379

8.145s. 379

9.Lagen om skiljeförfarandes. 380

10.kan ha gjort inför skiljemännen ävensom en redovisning av påkallelsen.s. 380

11.Skiljedomen bör också innehålla uppgift om hur och av vem skiljemän­s. 380

12.nen utsetts samt på vad sätt parterna bereits tillfälle att utföra sin talan,s. 380

13.t ex vid förhandling inför skiljemännen.s. 380

14.Lagen ålägger inte skiljemännen att motivera skiljedomen.558 Dets. 380

15.skulle vara svårt att bestämma vilka krav som bör ställas på motivering­s. 380

16.ens beskaffenhet och kvalitet.559 Även kostnadsaspekten har beaktats, ef­s. 380

17.tersom en skriftlig domsmotivering innebär ökade kostnader som parter­ na får bära. Vidare har det ansetts angeläget att begränsa möjligheternas. 380

18.till klander. Det är emellertid angeläget att skiljemännen framlägger des. 380

19.skäl, som de stöder sitt avgörande på. Även om parterna inte uttryckligens. 380

20.föreskrivit att domen skall motiveras, har de i regel anspråk på att få ens. 380

21.redogörelse för skiljemännens syn på saken. Det är viktigt för att skiljedomsväsendet skall tillvinna sig förtroende. Vid avfattandet av motive­s. 380

22.ringen föranleds skiljemännen alt tänka igenom grunderna för sitt stånd-s. 380

23.punktstagande.560 En motivering kan även få betydelse för tolkningen av domslutet och rättskraftsfrågorna. Bland praktiker är det därför en allmäns. 380

24.mening, att skiljedom bör förses med en utförlig motivering.561 Parternas. 380

25.kan också bestämma, att skiljedomen - och eventuella reservationer -s. 380

26.skall motiveras eller att så inte skall ske.562s. 380

27.146s. 380

28.Skiljedomen 31 § Frågan om motivering av skiljedom hänger samman med spörsmålet - som inte berörs i LSF och inte heller behandlades i SML - huruvida skiljemännen vid avgörande av fråga, som hänskjutits till dem, skall följa gällande rätt eller äger döma efter billighet.563 Enligt äldre svensk rätts­ uppfattning skulle skiljemän döma efter lag.564 Under påverkan av ström­ ningar i kontinental doktrin intog ledande svenska processualistcr i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet en annan ståndpunkt och lärde, att skiljemän inte var skyldiga att avgöra tvisten efter gällande rätt utan kun­ de följa billigheten, agera som ”amiables compositeurs”.565 Denna me­ ning synes emellertid aldrig ha slagit igenom i rättstillämpningen. I varje fall lär svenska praktiker sedermera allmänt ha kommit till den uppfatt­ ningen, att skiljemännen vid avgörande av fråga som hänskjutits till dem bör tillämpa gällande rätt, såvida inte parterna bestämt annat.566 Detta är dock sällan fallet, eftersom parterna tämligen undantagslöst synes önskas. 381

29.147 Lagen om skiljeförfarande att tvisten avgöras efter gällande rättsregler.567 En annan sak är att det inte finns någon rättslig kontroll på att skiljemän verkligen följer gällande rätt. Skiljedom får inte klandras på materiella skäl,568 och nedsättning av skiljemännens ersättning eller skadeståndsskyldighet för dem lär inte an­ nat än i undantagsfall kunna komma ifråga på den grund att de dömt i strid mot gällande rättsregler.569s. 381

30.I skiljedomen intas regelmässigt beslut rörande skiljedomskostnadcrna. Det kan vara beslut enligt 37 § om ersättning till skiljemännen för ar­ bete och utlägg och enligt 42 § om kostnadernas fördelning parterna emellan.s. 382

31.Slutligen skall skiljedom, som innebär att förfarandet avslutats utan något materiellt avgörande, innehålla uppgift om vad en part, som vill föra talan mot skiljedomen enligt 36 §570, har att göra (fullföljdshänvisning). En skiljedom skall vidare innehålla uppgift om vad en part, som vill föra talan mot ett i domen intaget beslut om ersättning till skiljemän­ nen, har att göra.571 Däremot krävs inte att skiljedom förses med erinran om möjligheten att klandra domen enligt 34 §.572s. 382

32.Vid skiljedomens avfattande573 brukar man vanligen i tillämpliga de­ lar följa den i 17 kap 7 § RB föreskrivna uppställningen med tid - och ibland även plats - för domens meddelande, plats för förfarandet, parter­ nas och deras ombuds namn och adress samt domslutet.574 Därefter följer en recit, som bl a upptar skiljeavtalet, påkallelsens innehåll, parternas yr­ kanden och invändningar samt de omständigheter de grundats på även­ som uppgift om den bevisning som åberopats och de förhandlingar med parter, vittnen och sakkunniga som kan ha hållits. Slutligen kommer skil­ jenämndens motivering (domskäl).s. 382

33.Skiljedomen skall enligt tredje stycket genast tillställas parterna. Det innebär, som tidigare anförts, att minst två originalexemplar bör upprät­ tas och undertecknas av skiljemännen. Från bevissynpunkt är det lämp­ 148s. 382

34.Skiljedomen 31 § ligt att åtminstone ytterligare ett originalexemplar upprättas och skrivs under för att sedan arkiveras exempelvis hos ordföranden.373 Något krav på att skiljemännen skall delge parterna skiljedomen har inte uppställts utan det räcker med att domen sänds i vanligt brev.376 Har skiljemännen fastställt sin ersättning i skiljedomen ligger det i deras intresse att få till stånd en formell delgivning med parterna - t ex genom att sända domen i rekommenderad försändelse med mottagningsbevis377 - för att den i 41 § stadgade tidsfristen för att angripa crsättningsbeslutet skall börja löpa. Även vinnande part kan ha intresse av att delge skiljedomen med motpar­ ten för att tiden för att angripa domen enligt 34 eller 36 §§ skall inledas.378 LSF - liksom SML - saknar allmänna bestämmelser om skiljedoms rättsliga verkan. Beträffande domens rättskraft synes man emellertid kunna utgå från att en giltig skiljedom i regel innefattar en slutlig regle­ ring mellan parterna av den eller de frågor, som avgjorts genom domen, ävensom hinder mot förnyad prövning av sådan fråga i rättegång och skiljeförfarande.379 Bestämmelser om verkställighet av skiljedom finns i 3 kap 15 § UB. Skiljenämnden kan inte i domen ge anvisningar om hur denna skall verk­ ställas.380s. 383

35.149 Lagen om skiljeförfarandes. 383

36.Skiljedom är inte någon offentlig handling.581 Man har således inte nå­ gon rätt att få ta del av skiljedom, som förvaras t ex hos en skiljeman, hos en organisation eller hos ett skiljcdomsinstitut.582 Det är endast med tilllämpning av bestämmelserna i 38 kap RB om editionsföreläggande som företeende av en skiljedom kan framtvingas. I Sverige saknas sålunda motsvarighet till föreskrifter i vissa andra länder att ett exemplar av skil­ jedom inom viss tid efter dess meddelande skall överlämnas till domstol eller myndighet.583s. 384

§ (rättelse, komplettering och tolkning av skiljedom)

1.Om skiljemännen finner att en skiljedom innehåller någon uppen­ bar oriktighet till följd av skiljemännens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller om skiljemännen av förbi­ seende inte har avgjort en fråga som skulle ha behandlats i skilje­ domen, får de inom trettio dagar från dagen för skiljedomens meddelande besluta om rättelse eller komplettera domen. De får också rätta eller komplettera en skiljedom eller tolka domslutet i en skiljedom om någon av parterna begär det inom trettio dagar från det att parten har fått del av domen.s. 384

2.Om skiljemännen på någon av parternas begäran beslutar om rättelse eller om tolkning av domslutet i en skiljedom, skall det ske inom trettio dagar från det att skiljemännen tog emot en parts be­ gäran om det. Om skiljemännen beslutar att komplettera domen, skall det ske inom sextio dagar.s. 384

3.Innan skiljemännen fattar ett beslut enligt denna paragraf, bör parterna ges tillfälle att yttra sig över åtgärden. 150s. 384

4.Skiljedomen 32 § Sedan skiljedomen har meddelats - dvs undertecknats av skiljemännen - får dessa inte ändra den.584 Förevarande paragraf innehåller vissa undan­ tag från denna huvudregel. Efter mönster av bestämmelsen i 17 kap 15 § första stycket RB före­ skrivs sålunda i första stycket att skiljemännen får besluta om rättelse, ifall domen innehåller någon uppenbar oriktighet tillföljd av skiljemän­ nens eller någon annans5*5 skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende (de kursiverade orden överensstämmer helt med bestämmelsen i RB och synes böra tolkas på i huvudsak samma sätt som denna). Det skall vara fråga om klara, lapsusbetonade förbiseenden eller formella brister - t ex att en skiljemans underskrift saknas - och inte felaktigheter som kan fö­ ras tillbaka på oriktig rättstillämpning - exempelvis att skiljemännen för­ summat att beakta ett färskt prejudikat eller feltolkat ett klart motivutta­ lande - eller oriktig bevis värdering eller tankefel.586 Även bety delsfulla felaktigheter synes kunna rättas under förutsättning att de är uppenba­ ra.587 Om skiljemännen överskrider sin rättelsekompetens genom att exem­ pelvis rätta ett materiellt fel, synes part kunna väcka klandertalan under åberopande av 34 § första stycket sjätte punkten (handläggningsfel).588s. 385

5.151 Lagen om skiljeförfarande Talan bör avse skiljedomen (i rättad version) och inte själva rättelsebe­ slutet, eftersom detta hänför sig till domen.589 Dessutom talas det i 34 § enbart om skiljedom.s. 385

6.Om skiljemännen av förbiseende underlåtit att avgöra en fråga som skulle ha behandlats i skiljedomen - t ex ett av liera yrkanden eller en kvittningsinvändning - får de komplettera domen.s. 386

7.Rättelse och komplettering av skiljedom kan beslutas av skiljemännen på eget initiativ inom trettio dagar frän dagen för skiljedomens medde­ lande eller efter begäran av part inom trettio dagar från det att han fått del av domen.590s. 386

8.Skiljemännen äger slutligen inom sistnämnda frist på begäran av parts. 386

- men inte på eget initiativ - tolka skiljedomen. Tolkning kan endast

1.avse domslutet.591 Det åligger givetvis parten att noga specificera vad han menar vara oklart i detta.592 Genom en tolkning av domslutet kan skilje­ männen undanröja sådana oklarheter som exempelvis medför hinder för verkställighet.s. 386

2.Om parterna har avtalat viss tid för skiljedoms meddelande, är skiljemännen likväl oförhindrade att - inom de i förevarandc paragraf angivna fristerna - rätta, komplettera och tolka domen även efter utgången av denna frist.593s. 386

3.Skiljemännen är inte skyldiga att rätta, komplettera eller tolka avgö­ randet utan de avgör själva om det föreligger förutsättningar för en sådan åtgärd.594 152s. 386

4.Skiljedomen 32 § I paragrafen anges inte om den är dispositiv, dvs om parterna kan be­ stämma att rättelse, komplettering eller tolkning inte skall förekomma. Detta förhållande behöver inte nödvändigtvis innebära att parterna sak­ nar möjlighet att avtala bort dessa åtgärder.595 En överenskommelse om att utesluta möjligheten att rätta skiljedomen förefaller knappast särskilt meningsfull och synes därför i allmänhet kunna sättas åt sidan av skilje­ männen.596 Större försiktighet bör däremot iakttas när det gäller att mot parternas överenskommelse komplettera skiljedomen och i synnerhet att tolka domslutet. Om skiljemännen på eget initiativ beslutar att rätta eller komplettera skiljedomen, skall åtgärden, som förut sagts, vidtas inom trettio dagar från dagen för skiljedomens meddelande. Om part tar initiativet till rättel­ se, komplettering eller tolkning, måste begäran framställas inom trettio dagar från det parten fått del av domen. Enligt andra stycket har skilje­ männen att ta ställning till framställningen och fatta beslut i anledning av denna inom trettio dagar efter mottagandet av begäran. Avser denna en komplettering av domen, utgör fristen sextio dagar. Skiljemännen har inte möjlighet att förlänga dessa frister.597 Enligt tredje stycket skall parterna beredas tillfälle att yttra sig598 innan skiljemännen beslutar om rättelse, komplettering eller tolkning. Har skil­ jemännen själva väckt fråga om rättelse eller komplettering, bör de i skri­ velse till parterna ange vad åtgärden gäller. Rör det sig om ett partsinitiativ, bör motparten få yttra sig över vad parten anfört, eventuellt med tilllägg eller förtydligande av skiljemännen om de anser det motiverat och det är fråga om rättelse eller komplettering. Bestämmelsen om kommunicering med parterna är inte ovillkorlig. Åtgärden kan ibland vara uppenbart obehövlig - l ex om det gäller att rätta ett skrivfel utan materiell betydelse - eller part kan vara svår att nås. 387

5.153 Lagen om skiljeförfarande inom rimlig tid.599 Hur stora ansträngningar som bör göras beror på åtgär­ dens art och betydelse samt svårigheterna att delge parten.s. 387

6.För rättelse, komplettering och tolkning är 31 § tillämplig. Beslutet skall alltså vara skriftligt och undertecknas av skiljemännen. Det bör om möjligt antecknas på varje exemplar av skiljedomen.600 Är komplette­ ringen eller tolkningen omfattande, bör beslutet fogas till skiljedomen.s. 388

7.Rättelse, komplettering och tolkning hänför sig till den ursprungliga skiljedomen och någon ny dom skall inte meddelas. De i 34, 36 och 41 §§ angivna fristerna för talan mot skiljedomen räknas från parts kän­ nedom om skiljedomens slutliga lydelse.601 154s. 388

8.Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom 33 §s. 389

Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skilje­

dom

§ (skiljedoms ogiltighet)

1.En skiljedom är ogiltigs. 389

om den innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag

1.inte får avgöras av skiljemän,s. 389

om skiljedomen eller det sätt på vilket skiljedomen tillkommit

1.är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i Sverige, ellers. 389

om skiljedomen inte uppfyller föreskrifterna om skriftlighet

1.och undertecknande i 31 § första stycket. Ogiltigheten kan gälla en viss del av skiljedomen. Parter som träffar skiljeavtal förutsätts därigenom också avstå från att få skiljedom överprövad på materiell grund.602 Även om parterna (underförstått) avstått från rätt att klandra skiljedo­ men på materiell grund, måste de anses ha ingått skiljeavtalet under för­ utsättning att skiljeförfarandet blir genomfört på ett tillfredsställande sätt. Om förfarandet varit behäftat med något allvarligt fel i formellt hänse­ ende, bör därför skiljemännens avgörande inte utan vidare bli bestående. Det måste dock beaktas, att skiljeförfarandet inte erbjuder samma garan­ tier som en rättegång vid domstol för att laga former iakttas.s. 389

2.155 Lagen om skiljeförfarandes. 389

3.Det är alltså enbart formella brister och felaktigheter som kan medföra att en skiljedom är ogiltig eller angripbar.603 1 LSF har upptagits bestäm­ melser om skiljedoms ogiltighet i 33 § och om klander av skiljedom i 34 §.604 En ogiltighctsgrund (nullitetsgrund) gör så att säga automatiskt domen ogiltig utan att part behöver vidta någon åtgärd för att få detta fast­ ställt,605 medan en klandergrund måste göras gällande av part genom att han inom viss tid väcker klandertalan vid domstol. Det har ansetts önsk­ värt att så mycket som möjligt inskränka ogiltighetsgrunderna, som kan göras gällande utan tidsbegränsning. Förklaras en skiljedom ogiltig, kan det rubba rättsförhållanden, som under lång tid antagits vara definitivt ordnade genom skiljedomen.s. 390

4.Gränsdragningen mellan ogiltighets- och klandergrunder har gjorts ef­ ter den principen, att till den förra gruppen hänförts förhållanden som medför att en skiljedom av hänsyn till tredje man eller något allmänt in­ tresse inte bör få gälla - och som därför skall beaktas av domstol även 156s. 390

5.Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom 33 § utan yrkande av part - medan omständigheter som endast berör parts in­ tresse hänförts till den senare gruppen.606 Bestämmelserna om ogiltighetsgrunder gäller främst skiljedomar, som innefattar en prövning i sak av tvistefrågan.607 Skiljedomar, varige­ nom förfarandet avslutats utan någon materiell prövning (avvisning eller avskrivning av talan),608 kan emellertid angripas enligt 36 §. En skiljedom, som rör någon som inte varit part i skiljeförfarandet, är inte bindande för denne.609 Tredje man behöver alltså inte göra gällande att domen är ogiltig eller klandra den för att värja sig mot dess rättsverkan eller skydda sig mot verkställighet.s. 391

6.157 Lagen om skiljeförfarandes. 391

7.För att det över huvud taget skall vara fråga om en skiljedom måste denna uppfylla vissa kriterier.610 Avgörandet får sålunda inte ha karaktä­ ren av dom i egen sak, en s k självdom.611 Om det av domslutet - tolkat mot bakgrund av domskälen - inte framgår hur skiljemännen avgjort tvis­ ten, kan domen inte heller tillerkännas någon rättslig verkan. Enligt 22 § SML kunde verkställighet inte ske beträffande ”mörk” skiljedom.612 Nå­ gon motsvarighet till denna bestämmelse har inte ansetts nödvändig i LSF.613 Skiljemännen har emellertid enligt 32 § möjlighet att inom viss tid rätta eller tolka en oklar skiljedom.614s. 392

8.Uppräkningen av ogiltighetsgrunder i 33 § är avsedd att vara uttöm­ mande.615s. 392

9.Enligt första stycket första punkten är en skiljedom ogiltig, om den innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras avs. 392

skiljemän (bristande skiljedomsmässighet). Så är förhållandet om tvis­

1.ten är indispositiv.616 Skiljeförfarande får inte heller äga rum i vissa arbetstvister.s. 392

2.Enligt andra punkten är en skiljedom vidare ogiltig, om den är uppen­s. 392

bart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige (stridande

mot ordre public).617 Skiljemännen har t ex vid avgörande av en dispo-

1.158s. 392

2.Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom 33 § sitiv fråga dömt i strid mot en rättsregel som är tvingande med tanke på tredje man eller ett särskilt viktigt allmänt intresse.618 Vidare kan tvisten ha gällt en fråga, som domstolar och skiljenämnder inte bör befatta sig med, t ex anspråk som grundas på spel eller kriminell handling (såsom förpliktande att betala en avtalad muta).619 En skiljedom, där någon för­ pliktats till en prestation som är förbjuden i lag eller som tillkommit efter hot mot eller bestickning av skiljeman, är inte heller giltig.620 En skiljedom är slutligen ogiltig enligt tredje punkten, om den inte ärs. 393

skriftlig och vederbörligen undertecknad (formfel).621 Domen är i så fall

1.ogiltig i sin helhet. I övriga fall kan det enligt andra stycket föreligga par­ tiell ogiltighet, som alltså drabbar endast en del av skiljedomen.622 Denna del måste dock kunna särskiljas från den som berörs av ogiltighetsgrunden.623 Verkställighet får i sådana fall ske i den män det är möjligt.s. 393

2.159 Lagen om skiljeförfarandes. 393

3.Talan om ogiltighet av en skiljedom skall enligt 43 § första stycket prövas direkt av hovrätt. Hinder föreligger inte mot att i en och samma stämning alternativt yrka förklaring att skiljedomen är ogiltig eller hä­ vande av skiljedomen enligt 34 §.624 Part kan däremot inte kumulera be­ gäran om ogiltighetsförklaring och yrkande i själva saken, eftersom en ta­ lan av det senare slaget skall väckas vid tingsrätt.s. 394

4.Hovrätten kan i mal om ogiltighet av skiljedom enligt 3 kap 18 § UB förordna att domen tills vidare inte får verkställas. Svaranden kan också få prövad en begäran om kvarstad som grundar sig på skiljedomen.625s. 394

5.Hovrättens dom får i princip inte överklagas. Enligt 43 § andra stycket får hovrätten dock tillåta att domen överklagas, om det är av vikt för led­ ning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av HD (s k ventil).s. 394

§ (klander av skiljedom)

1.En skiljedom som inte kan angripas enligt 36 § skall efter klander helt eller delvis upphävas på talan av en parts. 394

om den inte omfattas av ett giltigt skiljeavtal mellan parterna,

om skiljemännen har meddelat dom efter utgången av den tid

1.som parterna bestämt eller om de annars har överskridit sitt upp­ drag,s. 394

om skiljeförfarande enligt 47 § inte borde ha ägt rum här i

1.Sverige,s. 394

om en skiljeman har utsetts i strid med parternas överens­

1.kommelse eller denna lag,s. 394

om en skiljeman på grund av någon omständighet som anges

1.i 7 eller 8 § har varit obehörig, ellers. 394

om det annars, utan partens vållande, i handläggningen har

1.förekommit något fel som sannolikt har inverkat på utgången.s. 394

2.En part har inte rätt att åberopa en omständighet som han ge­ nom att delta i förfarandet utan invändning eller på annat sätt får anses ha avstått från att göra gällande. Enbart genom att parten har utsett skiljeman skall han inte anses ha godtagit skiljemän­ nens behörighet att avgöra den hänskjutna frågan. Att en part kan 160s. 394

3.Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom 34 § ha förlorat rätten enligt första stycket 5 att åberopa en omständig­ het som anges i 8 § följer av 10 och 11 §§. Talan skall väckas inom tre månader från den dag då parten fick del av skiljedomen eller, om rättelse, komplettering eller tolkning enligt 32 § har ägt rum, inom tre månader från den dag då parten fick del av skiljedomen i dess slutliga lydelse. En part får efter fris­ tens utgång inte åberopa en ny klandergrund till stöd för sin talan. Under 33 § har framhållits att en skiljedom inte kan klandras på materiell grund. Har ett uttryckligt förbehåll om rätt att klandra domen gjorts i skil­ jeavtalet eller annan överenskommelse mellan parterna, är de begräns­ ningar som framgår av 34 § inte tillämpliga.626 Såsom också anförts under 33 § har de brister i skiljeförfarandet, som kan föranleda att skiljedomen inte blir bestående, delats upp i två grup­ per, ogiltighetsgrunder, som gör domen utan vidare ogiltig, och klander­ grunder, som måste göras gällande av part genom att han inom viss tid väcker klandertalan. Bestämmelserna om klandergrunder gäller främst skiljedomar, som innefattar en prövning i sak av tvisten, medan skiljedomar, varigenom förfarandet avslutats utan någon materiell prövning (avvisning eller av­ skrivning av talan),627 kan angripas enligt 36 §. Först om 36 § inte är till­ lämplig kan talan mot skiljedomen prövas enligt 34 §.628 En skiljedom, som rör någon som inte varit part i skiljeförfarandet, är inte bindande för denne.629 Tredje man behöver alltså inte klandra domen för att värja sig mot dess rättsverkan eller skydda sig mot verkställighet. För att en skiljedom skall kunna upphävas enligt 34 § krävs att en av parterna väcker klandertalan.630 Innan domstolen tar ställning till partens yrkande att domen skall upphävas, kan domstolen enligt 35 § under vissa förutsättningar först ge skiljemännen möjlighet att läka den eller de bris-s. 395

4.161 Lagen om skiljeförfarande ter som vidlåder domen. Att en klandertalan anhängiggörs vid domstol innebär inte att skiljedomens bindande verkan upphör.s. 395

5.Även om det finns grund för klander av skiljedomen, behöver detta inte innebära att hela domen skall upphävas. Huruvida skiljedomen kan hävas partiellt beror på sambandet mellan de olika genom skiljedomen avgjorda frågorna. Har skiljemännen dömt över både frågor som de haft uppdrag att avgöra och andra frågor därutöver, skall skiljedomen - enligt första stycket ingressen - upphävas endast i det senare hänseendet.631 Och om ett fel i handläggningen påverkat endast en mindre post i skilje­ domen, kan det vara tillräckligt att denna del av domen upphävs (enligt sjätte punkten).s. 396

6.Klandergrund föreligger enligt första stycket första punkten, om skil­s. 396

jedomen inte omfattas av ett giltigt skiljeavtal mellan parterna.632 Denna

1.punkt är tillämplig såväl när något skiljeavtal över huvud taget inte träf­ fats mellan parterna -1 ex därför att parterna eller en av dem inte var rättskapabel, saknade förfoganderätt över avtalsföremålet eller inte var processhabil eller behörigen företrädd633 - som då skiljemännen har prövat en fråga som faller utanför ett i och för sig giltigt skiljeavtal. Klander­ grund föreligger också om skiljedom meddelas trots att ett ursprungligen giltigt skiljeavtal sedermera upphört att gälla634 eller blivit ogiltigt.635 162s. 396

2.Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom 34 § Skiljedom skall vidare enligt andra punkten upphävas, om skiljemän­ nen har meddelat dom efter utgången av den tid som parterna bestämt el­ ler om de annars överskridit sitt uppdrag. I LSF har inte föreskrivits någon frist inom vilken skiljedomen skall meddelas.636 Parterna kan emellertid i skiljeavtalet eller annan överens­ kommelse ha bestämt en sådan frist och den är i så fall bindande för skil­ jemännen. Är det av någon anledning inte möjligt för skiljemännen att meddela dom inom den bestämda tiden och är parterna inte överens om att förlänga denna, bör skiljemännen avskriva tvisten genom skilje­ dom.637 Menar part att en sådan skiljedom är oriktig, får han föra talan mot domen enligt 36 §. Har skiljemännen däremot efter utgången av den av parterna bestämda fristen meddelat en skiljedom, som innehåller en materiell prövning av tvisten, kan domen angripas med klandertalan en­ ligt andra punkten. Skiljemännen kan också på annat sätt ha överskridit sitt uppdrag. Det­ ta bestäms i första hand av skiljeavtalet och det kan därför ibland vara svårt att avgöra om ett uppdragsöverskridande skall hänföras till första el­ ler andra punkten. Frågan saknar dock praktisk betydelse. I andra hand bestäms skiljemännens uppdrag av parts inom skiljeavtalets ram gjorda påkallelse av skiljeförfarande.638 Inlåter sig skiljemännen på prövning av fråga som faller utanför skiljeavtalet och/eller påkallelsen, har de över­ skridit sitt uppdrag (även om uttrycket kan synas något oegentligt när skiljemännen dömt över en helt annan fråga än den de haft i uppdrag att avgöra).639 Huruvida avdömd fråga omfattas av skiljeavtalet är givetviss. 397

3.163 Lagen om skiljeförfarande beroende på tolkning av detta.640 För att skiljeförfarande beträffande viss fråga skall anses påkallat måste frågan vara angiven i påkallelsen eller i skiljeavtal, som det hänvisas till i påkallelsen. Är påkallelsen bristfällig, medför detta inte att skiljemännen anses ha överskridit sitt uppdrag ge­ nom att avgöra fråga som angetts i påkallelsen. I sådant fall kan möjligen ifrågasättas om fel, som avses i sjätte punkten, förekommit.s. 397

4.Om skiljemännen utan något stöd i skiljeavtalet eller annan överens­ kommelse mellan parterna kompletterat ett i tvisten åberopat avtal utöver vad som följer av tolkning av avtal, kan klandergrund anses föreligga.641s. 398

5.Klart är att skiljemännen har överskridit sitt uppdrag, om de gått ut­ över parternas yrkanden. Exempelvis har ränta på yrkade kapitalbelopp utdömts utan särskild begäran härom642 eller också har skiljemän, som haft i uppdrag att bestämma ett ersättningsbelopp, inte nöjt sig därmed utan även förpliktat part att betala beloppet.643 Huruvida ett överskridan­ de av uppdraget också föreligger när skiljemännen lagt en omständighet, som inte åberopats av part, till grund för sitt avgörande, synes något mera tveksamt. Det kan å ena sidan hävdas, att parterna normalt kan antas utgå från att skiljemännen - i likhet med domstol - är bundna att avgöra tvis­ ten med stöd av omständigheter, som parterna har åberopat som grund för sin talan.644 Å andra sidan kan det ifrågasättas om detta är en så funda­ mental princip för skiljeförfarandet att underlåtenhet att tillämpa den - även utan parternas uttryckliga föreskrift - bör leda till upphävande av 164s. 398

6.Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom 34 § domen.645 Särskild försiktighet i detta hänseende är påkallad i internatio­ nella tvister, där man inte utan vidare kan räkna vid en bundenhet till den svenska begreppsapparaten.646 Någon klandergrund kan knappast föreligga, om skiljemännen har tilllämpat en viss rättsregel på de av parten som grund för talan åberopade omständigheterna, trots att parten inte har hänfört sig till rättsregeln ifrå­ ga.647 Parterna kan emellertid begränsa den rättsliga prövningen till att gälla exempelvis tillämpningen av visst lagrum på sakförhållanden i tvis­ ten. Under alla förhållanden bör vikten av en tydlig processledning med avseende på de rättsliga åberopandena framhållas. Skiljemännen bör vinnlägga sig om att ge parterna sådan upplysningar om rättsanvändningen att överraskningseffekter undviks.648 Har parterna träffat avtal om att tvisten skall prövas enligt ett visst lands lag eller att skiljemännen skall avgöra tvisten efter skälighet och framgår det att skiljemännen har tillämpat ett annat lands lag, kan skilje­ domen komma att hävas på den grund att skiljemännen överskridit sitt uppdrag.649s. 399

Skiljedom skall upphävas enligt tredje punkten om skiljeförfarande

inte borde ha ägt rum i Sverige.650 Enligt 47 § får skiljeförfarande här i

1.165 Lagen om skiljeförfarande riket endast under vissa omständigheter inledas mot någon som saknar hemvist i Sverige. Har skiljedom meddelats i strid mot bestämmelserna i denna paragraf, föreligger klandergrund.s. 399

Klandergrund föreligger vidare enligt fjärde punkten, om en skilje­

man inte utsetts i behörig ordning. Skiljeman kan ha utsetts i strid med

1.vad parterna bestämt i skiljeavtalet eller i annan överenskommelse. Har parterna bestämt att en skiljeman skall ha särskild kvalifikation, t ex vara lagfaren domare eller tekniker av visst slag, kan underlåtenhet att att följa en sådan bestämmelse leda till upphävande av skiljedomen.651s. 400

2.Om ingenting avtalats mellan parterna om hur skiljemännen skall ut­ ses, gäller 13-16 §§.652 Åtskilliga fel kan förekomma vid tillämpningen av dessa bestämmelser. Sålunda kan skiljeman ha utsetts av en obehörig person, såsom ett ombud utan fullmakt eller annan olegitimerad repre­ sentant för part,653 eller av tingsrätten utan att lagliga förutsättningar där­ för förelegat.654s. 400

3.Det är vidare tänkbart att skiljeman utsetts av andra skiljemän utan att samtliga dessa varit ense om valet eller att en i skiljeavtalet nämnd obe­ hörigen ersatts med annan skiljeman. Skiljeman kan också ha utsetts för sent.s. 400

4.Formuleringen i fjärde punkten kan inte anses täcka fall, i vilka de skiljemän som dömt visserligen varit utsedda i behörig ordning men inte fulltaliga. Det har inträffat att en av fem skiljemän avlidit, varefter de öv­ riga meddelat skiljedom.655 1 ett sådant fall - där parterna inte underrät­ tats om skiljemannens förfall och sålunda inte fått tillfälle att enligt 16 § komplettera skiljenämndens sammansättning - kan möjligen sjätte punk­ ten vara tillämplig men det är tveksamt om det kan sägas ha förelegat nå­ got fel som sannolikt påverkat utgången (se nedan). I ett annat fall blev två av parterna utsedda skiljemän ense om avgörandet, varpå de medde­ lade skiljedom utan att tillkalla en tredje skiljeman.656 En analogisk till166s. 400

5.Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom 34 § lämpning av fjärde punkten i detta fall liksom i det förut nämnda är väl inte alldeles utesluten. Förhållandet är ju i dem båda det, att skiljenämn­ den inte varit vederbörligen sammansatt. Om det beror på parternas un­ derlåtenhet att skiljenämnden inte kompletterats enligt 16 §, synes preklusionsregeln i 34 § andra stycket (se nedan) regelmässigt hindra parter­ na att åberopa omständigheten.s. 401

Om skiljeman varit obehörig, föreligger klandergrund enligt femte

1.punkten. Så är enligt 7 § fallet om skiljeman är omyndig, försatt i konkurs eller har förvaltare enligt föräldrabalken. Skiljeman kan också ha varit jä­ vig enligt 8 §.657 Däremot synes inte klandergrund föreligga, om exem­ pelvis en domare deltagit som skiljeman i strid mot bestämmelsen om bi­ syssla i 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning.658 Denna bestäm­ melse syftar inte till att skydda parterna i ett skiljeförfarande från inhabila skiljemän utan avser främst att slå vakt om den offentliga verksamhetens och dess utövares integritet. Parts rätt att åberopa skiljemans bristande behörighet får inte vara pre­ skriberad, en fråga som beträffande jäv är särskilt reglerad i 10 §. Parten får inte heller ha träffat undantagsavtal enligt 11 eller 51 §. Det är sålunda endast i ett fåtal fall som en tillämpning av förevarande punkt kan bli ak­ tuell.s. 401

Handläggningsfel utgör enligt sjätte punkten grund för att upphäva

1.domen.659 Det är inte möjligt att uttömmande ange de fel med avseende på förfarandet, som kan utgöra klandergrund. Domstol där klandertalan förs får därför pröva vilken betydelse ett förelupet fel kan ha haft i det en­ skilda fallet. En viss ledning vid bedömandet av vad som kan anses vara ett relevant fel i sakens behandling står att hämta ur LSF:s föreskrifter rö-s. 401

2.167 Lagen om skiljeförfarande rande förfarandet.660 Men man kan inte stanna vid detta. Förutom åsido­ sättande av legala bestämmelser finns det åtskilliga andra förfaringssätt, som kan konstituera klandergrund.s. 401

3.Bland de fel, som kan föranleda ett upphävande av skiljedomen, är först att nämna åsidosättande av bestämmelserna i LSF. Här blir det fö­ reträdesvis fråga om huruvida den i 24 § föreskrivna kontradiktoriska principen har tillämpats.661 Skiljemännen kan vidare ha gjort sig skyldiga till en felbedömning när det gäller spörsmål om huruvida taleändring en­ ligt 23 § andra stycket skall medges eller erbjuden bevisning skall avvi­ 168s. 402

4.Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom 34 § sas enligt 25 § andra stycket.662 eller tillstånd ges till en ansökan enligt 26 § om bevisupptagning vid domstol.663 Åsidosättande av parternas föreskrifter rörande förfarandet kan också utgöra klandergrund.664 Frångår skiljemännen utan parternas samtycke ett förslag till eller beslut om handläggningsordning, vilket godtagits av parterna på sådant sätt att det föreligger ett avtal, kan sålunda upphävande av skil jedomen komma ifråga. Det kan därför ibland vara fördelaktigt att inte låta parterna formellt bekräfta ett sådant beslut utan bevara skilje­ nämndens möjlighet att på ett smidigt sätt ändra handläggningen utan att skiljedomen kan upphävas av den anledningen.665 Därnäst kommer i betraktande fall då skiljemännen - utöver de i punk­ terna 1 och 2 upptagna fallen - inlåtit sig på prövning av fråga trots att processhinder förelåg, t ex lis pendens666 eller res judicata.667 Även ett så­ dant fel har påverkat utgången - se nedan - eftersom denna rätteligen skulle ha inneburit ett avvisningsavgörandc och inte ett avgörande i sak.s. 403

5.169 Lagen om skiljeförfarandes. 403

6.Den omständigheten att skiljemännen utövat stark materiell processledning kan däremot knappast utgöra skäl att upphäva skiljedomen, såvi­ da det inte strider mot vad parterna bestämt.668 Däremot är det möjligt att bristande processledning från skiljemännens sida kan utgöra klandergrund.669s. 404

7.Skiljemännen är, som tidigare anförts, oförhindrade att föra ett rätts­ ligt resonemang på grundval av ostridiga eller bevisade fakta och på dessa tillämpa även rättsregler som inte åberopats av någon part. Men om skiljemännen gör en bevisvärdering av fakta, som åberopats av den ena parten och som vitsordats eller åtminstone inte ifrågasatts av motparten, och frånkänner dessa fakta bevisvärde, kan detta möjligen vara att anse som ett klandergrundande handläggningsfel.670s. 404

8.Om parterna föreskrivit att ett visst lands lag skall tillämpas på tvisten - lagvalsklausul671 - och skiljemännen underlåtit att följa förskriften, kan detta möjligen betraktas som ett sådant handläggningsfel som kan med­ föra att skiljedomen upphävs.672 170s. 404

9.Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom 34 § Det kan vidare tänkas att skiljemännen grovt missuppfattat en pro­ cesshandling673 eller att muntlig bevisning inte återupptagits sedan skil­ jeman bytts ut under pågående skiljeförfarande.674 Vad sedan angår proceduren vid beslutande av skiljedom har man an­ ledning att tänka på fall, då skiljeman inte deltagit i avgörandet på veder­ börligt sätt,675 fel i voteringen förelupit,676 erforderlig majoritet för visst slut inte uppnåtts eller skiljedomen inte avfattats i enlighet med majorite­ tens mening.677 Att skiljemännen underlåtit att pröva någon av flera till deras avgörande hänskjutna frågor synes i regel inte utgöra klandergrund678 men i ett sådant fall har part möjlighet att inom viss tid begära hos skiljenämnden att den kompletterar skiljedomen.679 Klandergrund kan vidare föreligga, om domstol vid bevisupptagning enligt 26 § godtagit en klart inkompetent tolk eller underlåtit att ingripa mot allvarliga misstag.680s. 405

10.171 Leigen om skiljeförfarandes. 405

11.Om en part under skil jeförfarandet företrätts av ombud som saknat be­ hörighet, kan hävande av skiljedomen komma ifråga.681s. 406

12.Däremot föreligger knappast någon klandergrund, om skiljemännen har tillämpat bestämmelsen i 23 § andra stycket om nya yrkanden och grunder på ett anmärkningsvärt sätt.682s. 406

13.Skiljedomen kan inte heller upphävas därför att en handling, som åbe­ ropats till bevis, har varit förfalskad eller förvanskad eller om ett vittne eller en sakkunnig har avgett en medvetet osann utsaga.683s. 406

14.För att ett handläggningsfel skall utgöra klandergrund fordras att den part som åberopar felet har varit utan skuld till detsamma. Har parten själv föranlett att saken inte blivit riktigt behandlad, skall hans klanderta­ lan ogillas.684s. 406

15.Vidare förutsätts att felet sannolikt har inverkat på utgången.685 Detta är avsett att i jämförelse med motsvarande uttryck i 21 § första stycket fjärde punkten SML - ”fel som med sannolikhet kan antagas hava inver­ kat på utgången” - utgöra en skäipning av kravet på samband mellan felet och utgången.686 Redan en beaktansvärd möjlighet att utgången skulle ha blivit en annan är alltså inte tillräcklig för att skiljedomen skall hävas. Om av tre skiljemän endast två deltagit i sakens avgörande och därvid en­ ats, kan man knappast säga att detta fel sannolikt har inverkat på utgång­ en, även om det är möjligt att så varit fallet.s. 406

16.Andra stycket innehåller en bestämmelse om preklusion av klander­ grund.687 Part får inte göra gällande fel som utgör klandergrund, om han 172s. 406