Se ovan s 117 f. Jfr NJA 1953 s 407 (klandertalan ogillad) och 1963 A 23 (se ovan not 465). Av särskilt intresse är NJA 1965 s 384, där två skiljedomar hävdes på den grund att part inte bereits erforderlig tillgång att utföra sin talan. Bl a hade parten begärt att förhör med honom under sanningsförsäkran skulle äga rum. Då hans uppgifter kunde ha betydelse i bevishänseende, borde hans begäran i vart fall ha bort föranleda att han hördes personligen inför skiljenämnden. Vidare hade parten inte bereits tillfälle att yttra sig över en av motpar ten ingiven skrift. Skiljemännen hade också utsatt målet till slutlig handläggning utan att det hade varit i erforderlig omfattning förberett. Särskilt framhölls, att skiljenämnden hade un derlåtit att tillse att motpart i god tid före avgörandet närmare angav de motfordringar, som han ämnade åberopa till stöd för ett allmänt hållet yrkande om kvittning och all parten be reddes tillfälle att yttra sig därutöver. Då parten hade varit av sjukdom förhindrad att inställa sig vid sammanträdet, hade målet likväl avgjorts i hans utevaro.----I NJA II 1929 s 35 förekommer ett uttalande om det fallet att skiljemännen avgjort saken sedan en part under låtit att begagna sig av erbjudet tillfälle att utföra sin talan. Har parten haft giltigt förhinder som han inte kunnat anmäla, föreligger klandergrund om det med sannolikhet kan antas att felet inverkat (enligt LSF: felet sannolikt inverkat) på utgången. Vid bedömande härav, he ter del, lär domstolen fästa särskilt avseende vid om parten tidigare haft erforderlig tillgång att utföra sin talan i saken. Jfr däremot Bolding s 178 ff.
Se ovan s 117 f. Jfr NJA 1953 s 407 (klandertalan ogillad) och 1963 A 23 (se ovan not 465). Av särskilt intresse är NJA 1965 s 384, där två skiljedomar hävdes på den grund att part inte bereits erforderlig tillgång att utföra sin talan. Bl a hade parten begärt att förhör med honom under sanningsförsäkran skulle äga rum. Då hans uppgifter kunde ha betydelse i bevishänseende, borde hans begäran i vart fall ha bort föranleda att han hördes personligen inför skiljenämnden. Vidare hade parten inte bereits tillfälle att yttra sig över en av motpar ten ingiven skrift. Skiljemännen hade också utsatt målet till slutlig handläggning utan att det hade varit i erforderlig omfattning förberett. Särskilt framhölls, att skiljenämnden hade un derlåtit att tillse att motpart i god tid före avgörandet närmare angav de motfordringar, som han ämnade åberopa till stöd för ett allmänt hållet yrkande om kvittning och all parten be reddes tillfälle att yttra sig därutöver. Då parten hade varit av sjukdom förhindrad att inställa sig vid sammanträdet, hade målet likväl avgjorts i hans utevaro.----I NJA II 1929 s 35 förekommer ett uttalande om det fallet att skiljemännen avgjort saken sedan en part under låtit att begagna sig av erbjudet tillfälle att utföra sin talan. Har parten haft giltigt förhinder som han inte kunnat anmäla, föreligger klandergrund om det med sannolikhet kan antas att felet inverkat (enligt LSF: felet sannolikt inverkat) på utgången. Vid bedömande härav, he ter del, lär domstolen fästa särskilt avseende vid om parten tidigare haft erforderlig tillgång att utföra sin talan i saken. Jfr däremot Bolding s 178 ff.s. 402