Stycket

1.I detta avsnitt skall analyseras i vilken utsträckning JO haft framgång med sina beslutade åtal avseende tjänstefel. Jag kommer inte direkt att ta upp några fall till behandling och redogöra för sakomständigheterna, utan nöjer mig med att påtala vissa allmänna intryck, som jag erhållit av att gå igenom ärenden där JO väckt åtal. I fotnotssystemet redogörs för vilka ärenden som blivit föremål för analys. Utgångspunkten för JO, om han överväger att väcka åtal, är givetvis att det synes troligt att han erhåller en fallande dom. Det är bara i de ärenden där JO kan konstatera mer flagranta åsidosättanden, som ett åtal i regel kommer till stånd. Man kan utgå från att JO har gjort noggranna överväganden innan ett åtalsbeslut fattas, eftersom en brottmålsprocess tar mycket tid och stora resurser i anspråk. I samband med reformen av tjänstefelsansvaret år 1989, då detta erhöll en utvidgad tillämpning, var JO relativt benägen att väcka åtal, kanske i syfte att testa gränserna för det nya tjänstefelsansvaret. Mitt intryck är emellertid att JO under 1990-talet haft relativt begränsad framgång med sina väckta åtal.311 Detta speglas med viss övertydlighet i NJA 1993 s. 360 I-III. I samtliga tre mål hade JO väckt åtal avseende tjänstefel. I de två första målen avsåg frågan huruvida det förelegat laga stöd för polismans beslut om frihetsberövande av personer som hämtats eller medtagits till förhör. Det sista målet avsåg huruvida ett lagenligt omhändertagande med stöd av PolL 13§ skett eller ej.312 Alla tre åtalen ogillades av HD. Ämbetsberättelserna innehåller även ett flertal mål av denna typ och med denna utgång. Det skulle inte vara överraskande om JO tolkat de relativt många ogillade åtalen som en signal om att vara klart restriktiv i sin bedömning. De ärenden då JO förefaller mest benägen att åtala är när polisbefäl och domare gjort sig skyldiga till olaga frihetsberövanden. Detta är föga överraskande. Som jag påtalat i föregående avsnitt är det just i dessa situationer som sannolikheten för att åtalet skall bifallas är som störst. Även i detta avsnitt vill jag ge uttryck för min förvåning över att knappt några åsidosättanden av FL:s regler blir föremål för åtal från JO:s sida.s. 2007