Stycket

2.Talerätten är inte reglerad genom uttryckliga bestämmelser. Talan anses kunna föras av mannen som lämnat bekräftelsen samt av barnet.264 I analogi med de regler som finns om hävande av faderskapspresumtionen 196 torde de vara de enda taleberättigade. Modern har inte rätt att väcka talan. Frågan om moderns talerätt prövades i följande fall: NJA 1984 s. 319. Faderskapet till ett barn fött år 1978 i Sverige hade fast­ ställts genom faderskapserkännande. Modern var vid barnets födelse gift med en annan man som var brittisk medborgare. Sedan barnet och modern hade lämnat Sverige väckte modern för egen del talan mot den man som lämnat faderskapserkännandet och yrkade att detta skulle förklaras ogiltigt bl.a. med hänvisning till att hennes make inte godkänt erkännandet. Mannen bestred yrkandet. HD avvisade moderns talan med hänvisning till att talan om ogiltigförklaring av faderskapserkännande på grund av att mannen inte är biologisk far har ansetts kunna föras endast av fadern och barnet, inte modern. Det fanns enligt domstolen inte skäl att göra en annan bedömning av talerätten när talan om ogiltigförklaring fördes på annan grund. HD menade vidare att en självständig talerätt för modern skulle kunna föranleda svårbe­ mästrade problem, i fall barnet genom behörig ställföreträdare skulle hävda annan mening än modern och anse att faderskaperkännandet borde gälla. I målet gjordes alltså inte gällande att mannen inte var biologisk far till barnet. Enligt HD hade dock detta inte medfört en annan bedömning av talerättsfrågan. Om mannen avlidit efter det att han väckt talan kan hans arvingar full­ följa hans talan.265 Frågan om mannens arvingar ägde rätt att föra talan om bekräftelsen ogiltighet var föremål för prövning i följande fall: NJA 1988 s. 525. Mannen hade genom faderskapserkännande avgivet år 1950 påtagit sig faderskapet till ett barn fött samma år. Mannen avled år 1982. Mannens hustru väckte år 1986 talan om ogiltigförklaring av fader­ skapserkännandet. En fråga var om mannens arvingar ägde rätt att föra talan om ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse enligt FB 1:4 st. 3, en annan fråga om talerätt förelåg i aktuellt fall. HD fann att det framstod som natur­ ligt att en talan om ogiltigförklaring av faderskapserkännande när mannen är död skall få väckas av var och en som, frånsett barnet, är berättigad att ta arv efter mannen. HD ansåg dock de skäl som anförts mot en begränsning av arvingars talerätt i mål angående faderskapspresumtionens hävande enligt FB 3:1 st. 2 motiverade motsvarande begränsning i arvingarnas möjlig­ heter att väcka talan ogiltigförklaring av faderskapserkännande. Eftersom faderskapserkännandet lämnats efter barnets födelse ansågs mannens hustru sakna rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av detsamma.266 Av särskilt betydelse vid bedömningen av arvingarnas möjlighet att väcka talan om ogiltighetsförklaring av faderskapsbekräftelse blir stadgandet is. 30