1.Det har aldrig funnits regler för hur talan om ogiltigförklaring av en faderskapsbekräftelse skall föras, i motsats till vad som gällt för hävande av faderskap fastställt genom tillämpning av faderskapspresumtionen.263 IFB 1:4 sägs endast att om det visas att den som lämnat bekräftelsen inte är far till barnet så skall rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom.s. 30
2.Talerätten är inte reglerad genom uttryckliga bestämmelser. Talan anses kunna föras av mannen som lämnat bekräftelsen samt av barnet.264 I analogi med de regler som finns om hävande av faderskapspresumtionen 196 torde de vara de enda taleberättigade. Modern har inte rätt att väcka talan. Frågan om moderns talerätt prövades i följande fall: NJA 1984 s. 319. Faderskapet till ett barn fött år 1978 i Sverige hade fast ställts genom faderskapserkännande. Modern var vid barnets födelse gift med en annan man som var brittisk medborgare. Sedan barnet och modern hade lämnat Sverige väckte modern för egen del talan mot den man som lämnat faderskapserkännandet och yrkade att detta skulle förklaras ogiltigt bl.a. med hänvisning till att hennes make inte godkänt erkännandet. Mannen bestred yrkandet. HD avvisade moderns talan med hänvisning till att talan om ogiltigförklaring av faderskapserkännande på grund av att mannen inte är biologisk far har ansetts kunna föras endast av fadern och barnet, inte modern. Det fanns enligt domstolen inte skäl att göra en annan bedömning av talerätten när talan om ogiltigförklaring fördes på annan grund. HD menade vidare att en självständig talerätt för modern skulle kunna föranleda svårbe mästrade problem, i fall barnet genom behörig ställföreträdare skulle hävda annan mening än modern och anse att faderskaperkännandet borde gälla. I målet gjordes alltså inte gällande att mannen inte var biologisk far till barnet. Enligt HD hade dock detta inte medfört en annan bedömning av talerättsfrågan. Om mannen avlidit efter det att han väckt talan kan hans arvingar full följa hans talan.265 Frågan om mannens arvingar ägde rätt att föra talan om bekräftelsen ogiltighet var föremål för prövning i följande fall: NJA 1988 s. 525. Mannen hade genom faderskapserkännande avgivet år 1950 påtagit sig faderskapet till ett barn fött samma år. Mannen avled år 1982. Mannens hustru väckte år 1986 talan om ogiltigförklaring av fader skapserkännandet. En fråga var om mannens arvingar ägde rätt att föra talan om ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse enligt FB 1:4 st. 3, en annan fråga om talerätt förelåg i aktuellt fall. HD fann att det framstod som natur ligt att en talan om ogiltigförklaring av faderskapserkännande när mannen är död skall få väckas av var och en som, frånsett barnet, är berättigad att ta arv efter mannen. HD ansåg dock de skäl som anförts mot en begränsning av arvingars talerätt i mål angående faderskapspresumtionens hävande enligt FB 3:1 st. 2 motiverade motsvarande begränsning i arvingarnas möjlig heter att väcka talan ogiltigförklaring av faderskapserkännande. Eftersom faderskapserkännandet lämnats efter barnets födelse ansågs mannens hustru sakna rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av detsamma.266 Av särskilt betydelse vid bedömningen av arvingarnas möjlighet att väcka talan om ogiltighetsförklaring av faderskapsbekräftelse blir stadgandet is. 30
3.197 FB 3:1 att mannens arvingar saknar talerätt i de fall mannen efter barnets födelse bekräftat barnet som sitt. Det innebär att när faderskapet fast ställts genom bekräftelse efter barnets födelse så saknar mannens arvingar talerätt. Ordningen har i ett antal motioner kritiserats med hän visning till rättssäkerheten för den avlidnes änka och barn. I motionerna har också anförts att HD i NJA 1988 s. 525 tillskapat en möjlighet att föra talan om ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse som saknar stöd i lag, med följd att rättsläget är oklart.267 Lagutskottet förklarade dock med anledning av motionerna att några skäl för att utvidga talerätten inte framkommit.268 Om mannen avlider innan barnet föds men efter det att han avgivit bekräftelse, föreligger däremot talerätt.269s. 31
4.Talerätten är inte begränsad i tid. I praktiken har begränsningen i möjlig heterna att få faderskapet omprövat istället följt av vad som kunnat visas genom en blodundersökning och möjligheterna att framtvinga en sådan.s. 32
5.Den man som anser sig vara far till barnet har inte talerätt i mål om faderskap enligt svensk rätt.270 Därmed saknas rätt att föra talan om ogiltig förklaring av annan mans faderskapsbekräftelse. Enligt norsk rätt har mannen en sådan talerätt i och med att han alltid kan föra talan om fader skapets fastställande, oavsett om detta redan finns fastställt.271 Talan måste dock väckas senast inom tre år från barnets födelse. En liknande regel har föreslagit i dansk rätt, talan skall dock väckas inom sex måna der från barnets födelse.272s. 32
Giltigheten av utländska faderskapsbekräftelser
1.En särskild fråga av intresse när det gäller möjligheterna att underkänna faderskapsbekräftelser är hur man i svensk rätt ser på bekräftelser gjorda i andra länder. Som huvudregel är en sådan faderskapsfastställelse, enligt lagen om internationella faderskapsfrågor, giltig i Sverige om den är gil tig enligt lagen i den stat där barnet eller den som lämnat bekräftelsen hade hemvist alternativt var medborgare.273 Enligt samma lag gäller dock inte den utländska fastställelsen i Sverige om den är uppenbart oriktig, 198 med vilket enligt förarbetena avses när mannen inte är biologisk far.274 Bakgrunden är att faderskap i vissa andra länder fastställs genom faderskapserkännanden utan kontroll av om den som bekräftar faderskapet också är barnets biologiska far. Faderskapserkännandet kan i vissa rätts ordningar fylla mer begränsade syften än vad som är fallet i svensk rätt, exempelvis avse endast underhållsskyldighet. Det anses att godkännande av utländska faderskapsavgöranden utan kontroll skulle kunna ge möjlig heter att kringgå reglerna för adoption. Ytterst motiveras dock bestäm melsen med hänvisning till ”den vikt som i svensk rätt läggs vid att det rättsligt fastställda faderskapet stämmer med det biologiska”.275 Bestämmelsen innebär att det biologiska faderskapet ges stor betydelse också i internationella sammanhang. Bestämmelsen skall dock tillämpas endast när det är ostridigt mellan parterna att bekräftelsen är oriktig eller det annars är helt klart att den är oriktig.276 Granskningen av om någon omständighet angiven i IFL 8 § st. 2 är för handen synes dock böra ske även om det inte begärs av part. Det torde inte ha någon betydelse om parterna anser att mannen skall vara far trots att han inte är biologisk far. Inte heller har den omständigheten att mannen varit barnets sociala far någon betydelse för om fastställelsen skall godkännas.277 Avgörande är endast om det är uppenbart att mannen inte är biologisk far. Vitsordas detta av parterna skall bekräftelsen inte erkännas i Sverige. Det innebär att faderskapsbekräftelser gjorda i länder där annan grund för rättslig status som faderskap än biologisk släktskap förekommer, t.ex. varaktig samlev nad eller styvföräldraskap av olika slag, inte skall erkännas i Sverige.278 Faderskapsbekräftelser som skett i annat nordiskt land erkänns i Sverige enligt bestämmelserna i lagen om erkännande av nordiska faderskapsavgörande.279 I lagen finns inte någon bestämmelse om att fader skapsbekräftelser som inte grundas på biologisk släktskap inte skall gälla i Sverige. Däremot stadgas att en bekräftelse inte skall gälla om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rätts ordningen att erkänna bekräftelsen (ordre public).280 Bestämmelsen ärs. 32
2.199 intressant mot bakgrund av den i Danmark föreslagna regeln att en man kan erhålla status som rättslig förälder om han och barnets moder förkla rar att de tillsammans skall tillvarata omsorgen och ansvaret för barnet. I dessa fall krävs inte biologisk släktskap för erhållande av rättslig sta tus.281 Mot bakgrund av den betydelse som i svensk rätt anses böra tillmä tas biologisk släktskap är det mycket som talar för att en sådan bekräf telse inte skall ges giltighet i Sverige. Frågan synes inte ha uppmärksam mats i samband med utarbetandet av det danska lagförslaget.s. 33