Närliggande

5.Om skadevållaren ägnade sig åt en verksamhet vars utövare har särskilda kunskaper (kanske till och med en särskild utbildning) jämförs skadevållaren med en normalperson som har dessa kunskaper. En läkare som ställt en felaktig diagnos jämförs exempelvis med en fiktiv "normalt aktsam läkare" (inte med en fiktiv normalt aktsam lekman). En jägare jämförs med en "normalt aktsam jägare", en golfspelare jämförs med en "normalt aktsam golfspelare" etc. Eftersom normalpersonen är en vanlig människa, med mänskliga fel och brister, finns det en spänning mellan hur försiktig vederbörande faktiskt är och hur försiktig vederbörande anser att man bör vara. Detta skapar problem för normalitetsbedömningen. Syftar "normal aktsamhet" på hur människor faktiskt beter sig eller på hur de anser att man borde bete sig? Tyvärr kan rättspraxis inte ge något entydigt svar på denna fråga. När normalitetskriteriet tillämpas hänvisar domstolen oftast till faktiskt beteende. Men det har även förekommit att skadevållaren befinns vårdslös när vederbörande agerat på ett sätt som allmänt anses förkastligt, men är vanligt förekommande. I NJA 1965 s. 474 ansåg HD att en travkusk agerat vårdslöst när han under ett travlopp utfört en manöver, som visserligen var förbjuden enligt reglerna, men som förekom ganska ofta (vid tiden för olyckan).Enligt Hjalmar Karlgren kräver culparegeln att man skall vidta de försiktighetsåtgärder som enligt "härskande samhällsmoral" bör vidtas, även om åtgärden de facto inte brukar vidtas. Det är svårt att säga om detta är en korrekt uttolkning av gällande rätt. Det finns inget fall som motsäger att så skulle vara fallet -det finns inget fall där HD konstaterat att det allmänt anses att en viss försiktighetsåtgärd bör vidtas, men funnit det ursäktligt att skadevållaren inte vidtagit åtgärden därför att det är normalt att den försummas. Å andra sidan är NJA 1965 s. 474 (travkusken) det enda fall där man kan se att HD tillämpat en normativ normalitet. HD verkar inte vara lockad av att hänvisa till härskande samhällsmoral. I de fall där skadevållaren gjorts ansvarig trots att vederbörande inte avvikit från den faktiska normaliteten har HD istället argumenterat enligt det ekonomiska kriteriet.s. 34