Se exempelvis mål C-676/17, Călin, EU:C:2019:700, p. 26–28. Se i svensk rätt NJA 2016 s. 320, brott mot lotterilagen; och NJA 2013 s. 42 SAS Sverige AB, supra not 54.
Hänvisas från p. 11 (s. 552)
11.Med tanke på att EU-domstolen i Cartesio använder termen ”extraordinärt rättsmedel” med avseende på möjligheten att överpröva beslut i rättsfrågor oavsett om underinstansens dom har vunnit laga kraft, går det inte att kategoriskt säga att endast domstolar som har befogenhet att med tillämpning av ett ordinärt rättsmedel pröva frågor som relaterar till det ursprungliga ärendet skulle kunna vara högsta domstolsinstans i ärendetypen. Samtidigt skulle det få oacceptabla konsekvenser om en domstol som endast kan överpröva domar som har vunnit laga kraft i en typ av ärende, skulle vara den högsta domstols instansen i ärendetypen. I praktiken skulle det då inte finnas någon högsta domstolsinstans med skyldighet att inhämta förhandsavgöranden med mindre än att ett extraordinärt rättsmedel tillämpas. I det sammanhanget ska erinras om att EU-domstolen har understrukit vikten av att respektera lagakraftvunna domar vilket inskränker möjligheten att tillämpa extraordinära rättsmedel. Även om inte en begränsad möjlighet att överpröva ett lagakraftvunnet beslut i sig är avgörande för klassificeringen av domstolar, torde avsaknaden av en högsta domstolsinstans i den normala ärendehanteringen vara oförenlig med kraven på en rättssäker process i artikel 19(1), andra stycket, i FEU och artikel 47 i EU-stadgan. En domstol som inte har behörighet att avgöra frågor som normalt måste hanteras inom den typ av ärende som har föranlett den extraordinära prövningen hanterar uteslutande en annan typ av ärenden än det ursprungliga ärendet. Liksom vid talan i en författningsdomstol väcks då ett nytt ärende vid en domstol som inte ingår i domstolshierarkien avseende frågor som normalt hanteras inom den ursprungliga ärendetypen. Organisatoriskt sett har domstolen nämligen ingen funktion att avgöra frågor som normalt måste hanteras i det ursprungliga ärendet. Därför bör endast en domstol som har befogenhet att inom gängse överklagandefrist slutligt avgöra frågor som normalt måste hanteras i en typ av ärende vara den högsta domstolsinstansen i ärendetypen.s. 552