Jfr prop. 1964:140 s. 102; prop. 1973:90; SOU 1974:100 s. 44; SOU 1975:75; prop. 1975/76:209; SOU 1978:34; prop. 1978/79:195; SOU 1993:40; prop. 1993/94:117; SOU 1994:117; SOU 2007:85; och SOU 2008:125 Del I och II. Se även exempelvis Fredrik Sterzel, Författning i utveckling – Tjugo studier kring Sveriges författning, Stiftelsen Rättsfonden nr 41, Iustus förlag, 2009.
Hänvisas från p. 8 (s. 540)
8.I svensk rätt har subsidiaritetsprincipen ofta förståtts så att det krävs transformering eller inkorporering genom lag eller annan författning för att ge konventionsbestämmelser inhemsk effekt. Medan transformering av ett folkrättsligt åtagande till nationell rätt abstraherar åtagandet från traktaträtten, torde en internationell överenskommelse som har inkorporerats genom nationell lag eller annan författning alltjämt behöva förstås i sitt folkrättsliga sammanhang. Exempelvis kan bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen som transformerar konventionsbestämmelser till svensk grundlag tillämpas utan direkt stöd i Europadomstolens praxis. Däremot torde ändringen i 1 § EKMR-lagen genom lag (2024:1077) innebära att konventionen som sådan ska tillämpas med de tillägg som har gjorts genom tilläggsprotokoll 16. Med andra ord ska det inkorporerade tilläggsprotokollet förstås i enlighet med traktaträttens tolkningsprinciper. I förarbetena beaktas dock inte de allmänt vedertagna principerna för tolkning och tillämpning av en konvention som följer av Wienkonventionen om traktaträtten.s. 540