Se t.ex. RÅ 1987 ref. 169; RÅ 1987 ref. 165; RÅ 1990 ref. 62; RÅ 2009 ref. 7.
Hänvisas från p. 4 (s. 399)
4.För att kunna besvara artikelns huvudfråga om hur domstolen ska hantera utvidgade invändningar om kravbrister krävs först en grundlig analys av processramens innehåll. Följande framställning bygger således på svenska rättsnormer och struktureras med utgångspunkt i von Essens begrepps- och teoribildning om processramen i förvaltningsmål. Enligt von Essen kan processramen analyseras utifrån tre delar: (i) yrkandena, (ii) omständigheterna och (iii) vissa gemensamma frågor av betydelse för processramen. Samtliga delar behandlas här med fokus på LOU-mål, i syfte att besvara frågan om hur domstolens processram ska bestämmas i sådana mål. 2.1 Yrkanden Begreppet yrkande betecknar vad de processande parterna vill uppnå med överprövningsprocessen. Yrkandet är kopplat till och ska avse själva rättsföljden, det vill säga den konsekvens som följer av domstolens avgörande. Utformningen av ett yrkande beror på den gällande lagstiftningen och vad parterna vill åstadkomma i målet. 2.1.1 Den sökande leverantören Enligt 4 § FPL ska leverantören som skickar in en ansökan om överprövning till domstolen bland annat ange ”vad som yrkas”. Enligt 20 kap. 6 § LOU kan den sökande leverantören yrka på två olika rättsföljder, nämligen att upphandlingen ska göras om eller att upphandlingen ska rättas i någon del. Frågan om domstolens processram i förhållande till yrkandena regleras i 29 § FPL. Bestämmelsen lyder enligt följande: ”Rättens avgörande får ej gå utöver vad som yrkas i målet. Om det föreligger särskilda skäl, får dock rätten även utan yrkande besluta till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående enskilt intresse”. Av lagtexten framgår att domstolen är bunden av yrkanden i den meningen att det föreligger ett förbud mot ändring till den enskildes nackdel. Detta är ett uttryck för principen om förbudet mot reformatio in pejus. Principen innebär att den som begär överprövning inte ska hamna i ett sämre läge än om överprövning inte skett. Förbudet mot reformatio in pejus gäller endast yrkanden och hindrar inte domstolen från att beakta omständigheter som är till parts nackdel inom ramen för yrkandet.s. 399