Ärendet inleddes genom klagomål till Konkurrensverket 2001. Konkurrensverket stämde 2004 Telia vid Stockholms tingsrätt, som inhämtade ett förhandsavgörande från EU-domstolen (se mål C-52/09, Konkurrensverket mot TeliaSonera Sverige AB, EU:C:2011:83). Ärendet avgjordes slutligen av Marknadsdomstolen den 12 april 2013 (se MD 2013:5).
Hänvisas från p. 20 (s. 330)
20.Konkurrensverket har aktivt deltagit i arbetet med att ta fram riktlinjerna, och instämmer med kommissionen om att en effektbaserad tillämpning inte får drivas så långt att bevisbördan och omfattningen på målen inte längre är ändamålsenlig, och att tillsynen därigenom blir onödigt betungande eller till och med omöjlig att utöva. Exempelvis genom att kräva att tillsynsmyndigheter måste visa en fullständig kausalitet mellan ett dominerande företags beteende och konkurrensbegränsande effekter. En effektbaserad tillämpning måste vara fungerande, eller med kommissionens ord ”workable”. Om riktlinjerna kan bidra till en större förutsägbarhet är det också välkommet. Att missbruksärenden – som Intel eller Google shopping (och Telia ADSL med svensk anknytning längre tillbaka i tiden) – kan pågå i årtionden innan de är slutligt avgjorda skapar inte bara en osäkerhet för näringslivet och en lång tidsutdräkt för att lösa ut eventuella skadeståndstvister på konkurrensrättslig grund. Det riskerar att få hela systemet att framstå som ineffektivt eller i värsta fall verklighetsfrånvänt.s. 330