Närliggande

3.Av kommunallagen följer att nämnderna har egen beslutanderätt i frågor som rör förvaltningen och i frågor som de enligt lag eller annan författning ska ha hand om. Delegation aktualiseras först när en instans (nämnd) som själv innehar beslutskompetens väljer att med stöd av 6 kap. 37 § kommunallagen överlåta rätten att fatta beslut i sitt ställe till ett organ längre ner i hierarkin, till en automatiserad beslutsfunktion eller till en enskild tjänsteman. Detta innebär att delegation i kommunallagens mening måste skiljas från den kompetensfördelning som följer direkt av lag, liksom från andra former av intern styrning, såsom arbetsledning, beredning eller verkställighet. Ifråga om verkställighet tydliggjordes i rättsfallet HFD 2011 ref. 7 att det i sådana beslut inte får finnas utrymme för självständiga bedömningar när ett beslut ska omsättas i kommunal praktik, vilket motsatsvis betyder att delegation av beslutanderätt fordrar att det finns utrymme för bedömning när en delegat fattar beslut. Bestämmelserna om delegation av nämndernas beslutanderätt har i den nya kommunallagen samlats och systematiserats på ett tydligare sätt än tidigare. Av lagtexten framgår uttryckligen vilka former av delegation som är tillåtna och vilka begränsningar som gäller. Nämnderna får uppdra åt presidium, utskott, ledamöter eller anställda att besluta å nämndens vägnar, men endast i den utsträckning som följer av lagens delegationsbestämmelser.s. 259