Stycket

14.avsnitt 1.2). Mallen utgjorde ett bra stöd för rättstillämpningen i denna komplicerade fråga. Den har åberopats frekvent av våra domstolar och gör så än idag (se HFD 2024 ref. 1 p. 20), fast nya situationer uppkommer och påfordrar nya bedömningar. På så sätt har en del, som jag finner det, mer eller mindre svårbegripliga moment tillkommit. 4.2.2 En förändrad mall med utgångspunkt i HFD 2019 ref. 21 Hur värdefull en mall likt den i HFD 2018 ref. 23 än är, så minskar dess betydelse allteftersom tiden går. Lavin får tolkas så att han inte är helt tillfreds med den utveckling som HFD 2019 ref. 21 innebar och vad som följde därpå. Jag uppfattar detta prejudikat som en slags ”negativ milstolpe” för bedömningen av vad som är ett beslut och om beslutet i så fall är överklagbart. Prejudikatet är både komplicerat och udda: Det gällde ett assistansbolag (X), vars tillstånd att bedriva verksamhet hade återkallats av IVO pga. ekonomisk misskötsel. Härefter hade Försäkringskassan beslutat att upphöra med utbetalning av enskildas ersättningar till X. IVO:s åtgärd påverkade givetvis X, men den påverkade inte de enskildas rätt till assistansersättning. Inte heller Försäkringskassans åtgärd, som avsåg formerna för utbetalning, påverkade denna rätt. Beslutet innebar att det bolag som de försäkrade hade valt (X) inte längre kunde ta emot utbetalningar, men de kunde göra nya val om sina utbetalningar. Försäkringskassans beslut att upphöra med utbetalningarna ansågs inte kunna överklagas. Det var enligt min bedömning ett fullt rimligt resultat, men det som lades till grund för beslutet är mer svårfångat. HFD angav att beslut regelmässigt får olika konsekvenser för enskilda, men beslutets påverkan måste vara av ”ett tillräckligt kvalificerat slag” för att kunna överklagas. Det ska göras en ”objektiv bedömning” av om beslut av ett visst slag ”typiskt sett medför att kraven på påverkan är uppfyllt”. Beslutet ska vara ägnat att ”påverka andra” än den som klagar.s. 559