Närliggande

3.Slutligen se HFD 2020 ref. 26, där HFD uttalade sig om ”effektiva rättsmedel” och förklarade att det avgörande för frågan är om ett rättsmedel kan leda till att kränkningen upphör, eller att den som har utsatts för kränkningen får en gottgörelse (se även RÅ 2007 ref. 80). Att överklaga till högre instans kan, tillade HFD, vara ”effektivt om överklagandet ger en reell möjlighet för den enskilde att få till stånd en ändring i sak.” Om detta inte är möjligt, så kan ett ”kompensatoriskt rättsmedel som skadestånd vara det mest ändamålsenliga.” Prejudikatet utvisar att man inte kan göra kategoriska bedömningar av ett rättsmedels effektivitet (jfr avsnitt 1 om makarna B:s situation). Tingsrätten fastslog att det var fråga om en kränkning både av egendomsskyddet och rätten till domstolsprövning och utdömde ett skadestånd på 40 000 kronor för ideell skada. Staten kom att genom JK överklaga domen till Svea hovrätt och makarna B gav in ett anslutningsöverklagande. Det leder alldeles för långt att i denna artikel utveckla egendomsskyddet eller rätten till domstolsprövning på ett rättvisande sätt, men några kommentarer ska ges. Jag noterar att dessa frågor har utvecklats av makarna B i deras Stämningsansökan till Tingsrätten och i anslutningsöverklagandet till Svea hovrätt den 22 maj 2025. Detsamma gjorde JK i sitt överklagande av tingsrättens dom den 22 maj 2025 och senare i sitt Yttrande till hovrätten den 18 juni 2025. Egendomsskyddet är reglerat i artikel 1 i Europakonventionen första tilläggsprotokoll och innebär att den enskilde ska ha ”rätt till respekt för sin egendom.” Ingen får berövas sin egendom ”annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.” Med hänvisning till Europadomstolens praxis utvecklade Tingsrätten kravet på ”lagstöd” som följer (s. 9): Det ska förstås som ett ”formellt krav på att inskränkningen ska vara föreskriven på viss normnivå.” Det ska finnas ”stöd i den inhemska rätten, t.ex. genom etablerad rättspraxis eller föreskrifter i någon form”. En inskränkande ”lag” måste uppfylla ”rimliga anspråk på rättssäkerhet” i enlighet med rättsstatsprincipen. Den måste även ge ”skydd mot godtycke” och vara tillgänglig för allmänheten. Inskränkningen ska vara ”någorlunda förutsägbar för den som kommer att påverkas av den”. En hänvisning gavs till SOU 2025:2 ”Grundlagsskyddet för äganderätten och näringsfriheten” (s. 287; kurs. tillagda). Tingsrättens sammanfattade bedömning blev att de ”rättsliga och ekonomiska konsekvenserna” av registreringarna utgjorde en inskränkning i makarnas egendomsskydd ”i den mening som avses i Europakonventionen” (s. 12) och registreringarna hade inte skett med ”ett sådant rättsligt stöd som lever upp till Europakonventionens laglighetskrav” (kurs tillagd, s. 13).s. 549