Se t.ex. Lassagård-fallet (RÅ 1997 ref. 65, avseende ett EU-rättsligt jordbruksstöd) och Nordulvfallet (HFD 2015 ref. 79, avseende licensjakt på varg enligt EU:s livsmiljödirektiv). Beträffande Europakonventionen se t.ex. HFD 2016 ref. 41 (om vägrat parkeringstillstånd) och HFD 2011 ref. 10 (om vägrat stöd till ett trossamfund). Se Warnling Conradson Domstolsprövning s. 94 ff.
Hänvisas från p. 5 (s. 550)
5.Tingsrätten fann att även artikel 6 i Europakonventionen om rätt till prövning av civila rättigheter och skyldigheter var kränkt (s. 6). Staten förnekade att det var fråga om ”en reell och seriös tvist om en rättighet” och därför förelåg ingen rätt till prövning enligt artikel 6. JK uppgav att den process som föregick HFD 2024 ref. 1 i vart fall hade tillgodosett denna rätt om än med ett tillägg: ”För det fall tingsrätten skulle finna att det skett en överträdelse av makarna (B:s) egendomsskydd erkänner Staten dock att en överträdelse av artikel 6.1 skett” (s. 6). Som framgått ovan ansåg Tingsrätten att egendomsskyddet var kränkt och Tingsrätten avrundade som följer: ”Med stöd av Statens erkännande anser därför tingsrätten att Staten även gjort sig skyldig till en överträdelse av makarna (B:s) rätt till domstolsprövning” (s. 14). Fast en fortsättning följer således i Svea hovrätt. Jag tillägger att våra domstolar många gånger har löst problem med bristfällig domstolsprövning, inte minst i samband med ohållbara överklagandeförbud. Det är en komplicerad situation som har uppkommit, vilket JK flerfalt lät påtala i sitt Yttrande till Svea hovrätt. Konsekvenserna av tingsrättens dom ska inte underskattas, förklarade JK, och pekade dels på diskrepansen i den rättsliga bedömningen mellan våra domstolar, dels på kostnadsmässiga aspekter för staten (s. 2). ”För närvarande finns det över 68 000 registrerade nyckelbiotoper. Om någon av dessa registrerade nyckelbiotoper överklagas ställs förvaltningsdomstolarna inför en svårlöst situation. Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att nyckelbiotopsregistreringar inte är överklagbara förvaltningsbeslut. Förvaltningsdomstolarna ska därför avvisa ett sådant överklagande. Samtidigt har en tingsrätt nu konstaterat att ett avvisande utgör en skadeståndsgrundande överträdelse av Europakonventionen. Diskrepansen i bedömningarna mellan de skilda domstolsslagen skapar en oklarhet i rättsläget som framstår som otillfredsställande”. Till detta skulle anföras, att konsekvenserna för staten blir ”betydande … i skadeståndshänseende om förvaltningsdomstolarna skulle fortsätta att avvisa överklagandena”. Vi har en prejudikatbundenhet, varför den följd som kan påräknas är att våra förvaltningsrätter och kammarrätter kommer att avvisa överklaganden av nyckelbiotopsregistreringar med motiveringen att de inte är överklagbara. Om Tingsrättens bedömning står sig, så kan – kort sagt – en sluss öppnas för andra skogsägare som drabbats av dylika registreringar. Registreringarna i fråga upphörde år 2021, men har fortsatt ett intresse pga. de verkningar som kan dröja sig kvar (se avsnitt 3.2.2).s. 550