Närliggande

5.Begreppet resursojämlikhet har använts som teoretiskt perspektiv i tidigare svenska studier. En studie kom fram till att myndigheten har nästan 6 gånger högre chans att få prövningstillstånd i kammarrätten jämfört med den enskilda parten. För mål enligt SoL fick endast 8 procent av de enskilda prövningstillstånd jämfört med myndigheten som fick det i cirka hälften av överklagandena. Resultatet diskuterades i relation till tre olika aspekter av resursojämlikhet; skillnader i partsförmåga, urvalseffekt och myndighetsbias hos domstolarna. Partsförmåga handlar om skillnader i de resurser parterna har, till exempel avseende processerfarenhet och kunskap, vilket kan påverka förmågan att argumentera för att prövningstillstånd ska beviljas. Urvalseffekten handlar om att myndigheten, till skillnad från den enskilde, överklagar utifrån en juridisk bedömning om att underinstansen dömt fel och att det därför oftare finns en grund för prövningstillstånd. Myndighetsbias innebär att domstolen är mer benägen att bevilja myndigheten prövningstillstånd. Om det är urvalseffekten som förklarar att myndigheten ges fler prövningstillstånd så är detta rationellt, men om partsförmåga och myndighetsbias förklarar skillnaden kan systemet vara orättvist. En annan studie kom fram till att det finns en ”ombudsfördel” i den förvaltningsrättsliga processen. Oddsen för en resurssvag att få bifall var närmare fem gånger högre med ett ombud i upphandlingsmål, LSS-mål och skattemål. Resultatet diskuterades i relation till urvalseffekten, dvs. att resursstarka jämfört med resurssvaga oftare överklagar beslut som inte är ”materiellt korrekta” och därmed har större chans att få bifall. Resursojämlikhet diskuterades också som en tänkbar förklaring till ombudsfördelen eftersom internationell forskning visar att tillgång till ombud ökar möjlighet till bifall. Domstolens sammansättning I förvaltningsrätten ska enligt huvudregeln domstolen bestå av en juristdomare och tre nämndemän. I mål av enklare beskaffenhet anses det vara tillräckligt att en domare dömer och nästan tre fjärdedelar av samtliga förvaltningsrättsmål dömdes av en ensam domare under åren 2019–23. Enkel beskaffenhet innebär att lagstiftning eller praxis lämnar ett begränsat utrymme för bedömningar, att underlaget entydigt talar i en viss riktning eller att det gäller upprepade prövningar.s. 4