4 · LAS-reformen och omställningstrygghet – en del i att forma den

1.nya trygghetsmodellen Den senaste reformen av LAS trädde i kraft under hösten 2022 och kan ses som den största förändringen av LAS sedan dess tillkomst. Syftet med reformen är att bidra till ”ökad flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden”. Som framkommer av förarbetena och den lagstiftning som antagits är det missvisande att se på reformen enbart som en ändring av LAS eftersom den består av flera delar med olika bidrag avseende flexibilitet och trygghetsstrukturer för arbetsmarknaden. I min mening bidrar reformen till en utveckling som går mot en trygghetsmodell som allt mer närmar sig den så kallade flexicuritymodellen. Detta avsnitt diskuterar kort hur olika delar i reformen på ett strukturellt sätt bidrar till denna utveckling.s. 11

2.När det gäller de förändringar som reformen infört i LAS är två strukturella tendenser tydliga. Å ena sidan införs olika förändringar som bidrar till att det blir enklare och mindre kostsamt för arbetsgivare att säga upp anställda. Till denna strukturförändring hör bland annat att kraven för att arbetsgivare ska kunna säga upp en arbetstagare av personliga skäl förenklas. Ändringen till sakliga skäl i 7 § LAS medför att bedömningen ska utgå ifrån avtalsbrottets allvarlighetsgrad och inte väga in faktorer som arbetstagarens intresse av att behålla sin anställning eller en framtidsprognos över hur arbetstagaren kan komma att sköta sitt arbete framöver. Även utökade möjligheter till undantag från turordningen enligt 22 § LAS bidrar till förenklingar för arbetsgivaren. Därtill kommer ändringen i 35 § LAS om att en anställning upphör vid uppsägningstidens utgång även när det råder tvist om anställningens lagenlighet, vilket minskar arbetsgivares lönekostnader och gör dessa mer förutsebara i samband med denna typ av ärenden. Syftet med dessa förändringar är att skapa ett regelverk med lägre trösklar för att arbetsgivare ska våga anställa, särskilt personer som står längre från arbetsmarknaden. Ytterligare en del i förändringarna kan i viss mån ses som ett sätt att underlätta för personer som möter svårigheter i att etablera sig på arbetsmarknaden och det är omvandlingsreglerna för visstidsanställning till tillsvidareanställning. Den kortade kvalifikationstiden för sådan omvandling i fråga om särskild visstidsanställning, samt rätten att under vissa förutsättningar vid intermittent arbete räkna tid mellan anställningar som anställningstid balanserar arbetsgivares och arbetstagares behov. Samtidigt som arbetsgivare fortsatt ges flexibla möjligheter att använda visstidsanställningar får arbetstagare ett utö kat skydd genom att de snabbare kan kvalificera sig för en tillsvidareanställning. Förändringarna i LAS medför med andra ord strukturella förändringar där arbetsgivares flexibilitet ökas. Denna ökade flexibilitet för arbetsg ivaren balanseras mot att reglerna underlättar för personer som har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden genom att sänka trösklar för dem att komma in och göra vägen till en tillsvidareanställning snabbare. Anställningsskyddet som sådant får dock anses ha försvagats av dessa förändringar och därför är det för den fortsatta diskussionen av vikt att beakta övriga trygghetsskapande strukturer som reformen har bidragit med på arbetsmarknaden.s. 11

3.De trygghetsskapande strukturer som LAS-reformen innehåller och vars syfte är att kompensera arbetstagarna för det försvagade anställningsskyddet består av två olika typer av omställningsstödsförmåner i enlighet med kollektivavtal och för de som inte täcks av kollektivavtal i enlighet med ny lagstiftning. De två olika omställningsstödsförmånerna är: dels grundläggande kompetens- och omställningsstöd, vilket innefattar konkreta stödåtgärder i form av t.ex. yrkesrådgivning och kortare kompetensutvecklingsinsatser; dels omställningsstudiestöd, vilket innebär ett ekonomiskt stöd som kompensation för inkomstbortfall under en period då personen i fråga utbildar sig istället för att arbeta. I fråga om skillnaderna mellan kollektivavtalade och lagstadgade stödformer är de främst relaterade till nivåerna på de förmåner som betalas ut, medan kvalifikationskraven för att få tillgång till stödformerna är likartade. Det är också kvalifikationskraven som avgör huruvida en person har möjlighet att använda sig av dessa olika förmåner och därmed få tillgång till dessa nya trygghetsskapande strukturer, dvs. det som är avsett att väga upp mot individens försvagade anställningsskydd.s. 12

4.Det mest förmånliga stödet får anses vara omställningsstudiestödet och det är också föremål för de tuffaste kvalifikationskraven. Syfte med omställningsstudiestödet är att ge yrkesverksamma personer möjlighet att vidareutbilda sig och stärka sin framtida ställning på arbetsmarknaden. Kvalifikationskravet för stödet regleras i 6 § omställningsstudiestödslagen och består av flera led. För det första måste personen i minst 96 månader under de senaste 14 åren, räknat från det kalenderår då personen fyllt 19 år, ha utfört arbete i genomsnitt minst 16 timmar per vecka under en kalendermånad. Det innebär att denna del av kvalifikationskravet tidigast kan uppfyllas det kalenderår som personen fyller 27 år, under förutsättning att personen i fråga har förvärvs arbetat i tillräcklig omfattning hela tiden sedan året hen fyllde 19. Det handlar med andra ord om ett krav på en tydlig och relativt kontinuerlig etablering på arbetsmarknaden. För det andra, krävs aktualitet i den arbetslivserfarenhet personen har på så sätt att de genomsnittliga 16 timmarnas förvärvsarbete per vecka under en kalendermånad ska ha uppnåtts under minst 12 månader inom de senaste 24 månaderna. Som alternativ till antal arbetade timmar kan en person kvalificera sig genom att inkomsten under kvalificeringstiderna, avseende arbetslivsetablering och -aktualitet, når upp till en minimumnivå. Denna lägsta inkomst är för en kalendermånad minst 25 procent av det inkomstbasbelopp som gäller för det år då inkomsten tjänats in. Med andra ord är kvalificeringskraven för omställningsstudiestödet utformade med sikte på att en person måste har en tydlig förankring på arbetsmarknaden på ett sätt som inte utgör en ren sidoverksamhet eller liten extrainkomst. Personer som har sporadiska inkomster från arbete, t.ex. genom timanställningar, kommer att ha betydligt svårare att nå upp till kvalifikationskraven. För deras del blir istället de nya omvandlingsreglerna i LAS sannolikt den förändring som kan balansera upp mot det försvagade anställningsskyddet. Dock bör det noteras att kvalifikationskraven för omställningsstudiestödet också medför att det skydd detta regelverk ska tillföra fördröjs och att de åtta år som krävs för att kunna nå upp till kraven också blir åtta år med ett försvagat anställningsskydd.s. 13

5.Förvisso har LAS-reformen även inkluderat införandet av ett grundläggande kompetens- och omställningsstöd för personer som inte omfattas av kollektivavtal i syfte att också bidra till att stärka enskilda personers ställning på arbetsmarknaden. Liknande stöd finns etablerat i kollektivavtal sedan en längre tid tillbaka och införandet av detta lagstadgade stöd är således tänkt att säkerställa att alla arbetstagare ska ha tillgång till stödåtgärder som kompensation för det försvagade anställningsskyddet. Denna typ av stöd kan ges i form av rådgivning och vägledning, samt ett förstärkt stöd till personer med särskilda behov på grund av sjukdom. Även detta stöd har kvalifikationskrav avseende arbetslivsetablering, men endast motsvarande aktualitetskravet för omställningsstudiestödet. Det innebär att en enskild individ behöver ha arbetat minst 16 timmar per vecka under en kalendermånad i totalt sett minst 12 månader de senaste 24 månaderna, alternativt uppfylla ett krav om minsta inkomst under 12 av de senaste 24 månaderna. Detta är således en form av stöd som inkluderar personer som befinner sig tidigare i processen att etablera sig på arbetsmarknaden än vad som är fallet med omställningsstudiestödet. Eftersom LAS-reformen omfattar hela arbetsmarknaden är det också relevant att den här typen av stöd görs tillgängligt även för personer som inte omfattas av kollektivavtal. Dess kompensatoriska värde i relation till ett svagare anställningsskydd blir dock begränsat eftersom det kan ses som något nytt endast i förhållande till de delar av arbetsmarknaden där det saknas kollektivavtal. Den kompensatoriska effekten av både denna stödform och omställningsstudiestödet begränsas vidare av det faktum att båda dessa stödformer villkoras av att det ska finnas tillgängliga medel, vilket innebär att tillgången till stödformerna kommer att styras av den budget som respektive stödform tilldelas. Att denna konstruktion, där ett generellt försvagat anställningsskydd balanseras upp med stödformer som endast är en rättighet i den mån det finns tillgängliga medel, medför att riskerna för de enskilda arbetstagarna ökar påtalades också av flera remissinstanser.s. 14

6.Reformen medför med andra ord att risker förflyttas till enskilda individer, vilka ges ett ökat ansvar för att hålla sig anställningsbara. Detta kan ses som en form av förskjutning av den svenska arbetsmarknadsmodellen mot en mer individualistiskt inriktad modell där flexibilitet och trygghet balanseras med hjälp av olika delar i det större arbetsmarknadssystemet. Sammanfattningsvis medför reformen ett svagare anställningsskydd, med förmodat lägre trösklar för personer med svag ställning på arbetsmarknaden att kunna få en tillsvidareanställning och nya möjligheter för arbetsmarknadens mer väletablerade individer att hålla sig anställningsbara. Huruvida reformen kommer att minska förekomsten av de otrygga anställningsformerna på arbetsmarknaden är dock svårt att förutspå och än så länge för tidigt att studera. LASreformen bygger på en komplex och svårvunnen överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna och lagstiftaren. Det i kombination med parternas tydliga ställningstagande avseende deras förväntningar på bred politisk samsyn och respekt för parternas autonomi innebär att förändringar i LAS framöver inte kommer att vara en enkel eller ens sannolik fråga. Det är därmed inte särskilt troligt att vi kommer att se en arbetsrättslig förändring inriktad mot begränsningar av flexibla anställningsformer i linje med vad ISF skriver i slutsatserna till sin rapport om plattformsarbetares situation. Principöverenskommelsen rör dock inte socialförsäkringssystemet i stort, utan enbart omställnings- och kompetensutvecklingsfrågorna. Som nämnts i inledningen till denna artikel tar den senaste utredningen om förändringarna i sjukförsäkringen upp att sjukförsäkringens utformning kan ha effekter på vilka anställningsformer som uppfattas som mer eller mindre attraktiva på arbetsmarknaden. Det är därför relevant att reflektera över socialförsäkringens roll i relation till denna nya trygghetsmodell där den enskilda individen får ta en ökad risk och även ges ett större ansvar att hålla sig anställningsbar.s. 15