Situationen är jämförbar med den som var för handen i ovan nämnda NJA 1993 s. 222 där den skadelidande förvärvat ansvarsförsäkringsfordran.
Hänvisas från p. 5 (s. 399)
5.Det utvecklades inte närmare i vilka situationer detta skulle kunna bli aktuellt, men det som avsågs torde vara exempelvis fall där en talan ogillats på den grunden att en fordran ännu inte förfallit. En ny fullgörelsetalan blir då möjlig när förfallotiden inträtt. I det aktuella fallet bör detta förstås så att en situation där entreprenadbolaget betalat skadeståndet och därmed haft en faktisk skadekostnad att begära ersättning för ur ansvarsförsäkringen kan utgöra ett factum superveniens. Avgörande för om något objektivt rättskraftshinder förelåg i Mösseberg II är enligt min mening således frågan huruvida fordran på ansvarsförsäkringen vid tidpunkten för prövningen i Mösseberg II kunde anses vara förfallen. Om fordran då var att se som förfallen, skulle detta utgöra ett factum superveniens. Endast om fordran fortfarande inte var att betrakta som förfallen skulle något objektivt rättskraftshinder faktiskt föreligga. Endast då skulle frågan om rättskraftens subjektiva utsträckning aktualiseras – det vill säga frågan huruvida hindret även bör träffa egendomsförsäkringsbolaget.s. 399