Eftersom den skadelidande för att kunna framställa ett krav på försäkringsersättning inträder i den ansvarsförsäkrades rättsställning, kan det dock ifrågasättas om inte begränsningen, till uppenbart lagligen grundade krav, bör gälla även i detta fall. NJA 1993 s. 222 besvarar inte uttryckligen denna fråga, men klargör att förvärvaren inte får bättre rätt än överlåtaren. I denna text utvecklas inte vidare hur denna fråga bör lösas.
Hänvisas från p. 8 (s. 394)
8.I en tvist med ansvarsförsäkringsgivaren måste då betalningsskyldighet kunna visas i två led – dels att den försäkrade varit skyldig att utge skadestånd, dels att försäkringen täcker detta krav. Om så sker föreligger i princip inget hinder mot att bifalla ett fullgörelseyrkande. När skadeståndsfrågan väl är prövad och ansvar konstaterats, föreligger en betalningsskyldighet i det första ledet. Eftersom den skadelidande i en sådan situation förvärvat även den ansvarsförsäkrades rätt, är det samma rättssubjekt som innehar fordran i båda leden, och skadeståndet kan därmed anses ha betalats. Då fordran har överlåtits undanröjs också risken för dubbel betalningsskyldighet enligt 9 kap. 8 § FAL.s. 394