Att den tilltalade i målet plötsligt fysiskt angrep sin mamma och sedan hoppade ut genom ett stängt fönster på övervåningen i huset där mamman befann sig blir i någon mening begripligt mot bakgrund av att han led av psykotiska vanföreställningar där han ska ha uppfattat att mamman var besatt av djävulen. Högsta domstolen understryker i och för sig att den tilltalade varit höggradigt förvirrad, men omständigheterna i målet förefaller inte avvika särskilt mycket från dem i exempelvis NJA 2012 s. 45, där den tilltalade ansågs uppfylla medvetenhetskravet.
Hänvisas från p. 12 (s. 341)
12.Högsta domstolens fokus på handlandets komplexitet kan kanske accepteras som en approximering av vakenhetsgrad. Även om subjektiva rekvisit, som medvetenhet, rör vad den tilltalade har uppfattat, förstått eller avsett i gärningssituationen måste prövningen huvudsakligen utgå från observationer av den tilltalades beteende före, under och efter gärningstillfället. Det har också varit vanligt förekommande att prövningen av medvetenhet fokuserar just på ”det medvetna handlandets yttre kännetecken”. En stark betoning av hur handlandet ’ser ut’ kan dock leda till att skuldprövningen blir för ytlig, och därmed riskerar att bli orättvis, i fall där den tilltalades sinnestillstånd eller beteende avviker från det i straffrätten förväntade ’normala’. Högsta domstolens definition och tillämpning av kravet på medvetenhet i Vanföreställningen kan beskrivas som ett steg i en annan riktning, där även ett agerande som kan uppfattas som sammansatt, och i någon mening ändamålsenligt, kunde anses vara omedvetet med hänvisning till ett atypiskt sinnestillstånd. Frågan om hur sömninvändningar bör hanteras, och Högsta domstolens uttalanden om detta i Sömninvändningen, åskådliggör svårigheterna att tydligt skilja mellan kravet på gärningskontroll och kravet på medvetenhet. Att detta är svårt kan ha sin grund i att kravet på medvetenhet förefaller fylla olika funktioner i olika typer av fall.s. 341