Se t.ex. NJA 2012 s. 45. Författarna understryker dock att detta förutsätter att kravet för den tilltalade inte ställs alltför lågt, och att skuld måste fastställas i en process som uppfyller högt ställda krav på rättssäkerhet.
Hänvisas från p. 9 (s. 333)
1.Invändningar som rör somnambula tillstånd kan relateras till invändningar som rör andra former av nedsatt eller förändrat medvetande. Tre sådana fall behandlades av Högsta domstolen några år efter brottsbalkens ikraftträdande. Ett av dem, NJA 1968 s. 471, gällde en person som kört bil i fel riktning på en motorväg och kolliderat med ett annat fordon, med följden att en person avled. Den tilltalade hade enligt läkarutlåtanden drabbats av ett förvirringstillstånd (patologiskt rus) och mindes inget av händelseförloppet. Högsta domstolen hanterade invändningen som en fråga om bristande medvetenhet och angav, utan utförlig motivering, att den tilltalade ”var i en sådan grad medveten om sitt handlande att hos honom i straffrättslig mening förelegat uppsåt att föra bilen”. Året efter, i NJA 1969 s. 401, avgjorde Högsta domstolen ett liknande fall där utgången i stället blev en friande dom. Åtalet gällde en misshandel som begåtts under ett tillstånd av omtöckning till följd av akut blodsockersänkning. Enligt ett rättspsykiatriskt yttrande hade den tilltalade en mycket svårreglerad diabetes och befann sig i ett hypoglykemiskt tillstånd där han ”inte visste vad han gjorde”. Högsta domstolens majoritet konstaterade att den tilltalades uppträdande visserligen gav ”intryck av medvetna och avsiktliga handlingar”, men att det som framkommit om hans tillstånd inte visade att han ”var i sådan grad medveten om sitt handlande att uppsåt förelåg”.s. 329
2.Under brottsbalkens tillämpningstid förekommer ett flertal både friande och fällande publicerade domar där den tilltalade presenterar liknande invändningar om bristande medvetenhet på grund av olika former av somatiska eller psykiatriska förvirringstillstånd, och här ingår även sömninvändningar. En del av dessa fall rör bilkörning. Här kan särskilt nämnas de publicerade hovrättsavgörandena RH 1981:176, RH 1993:80, RH 1994:78 och RH 2019:33, som alla är exempel på friande domar där den tilltalade framfört ett fordon. Dessa domar gäller dock, liksom NJA 1968 s. 471, förvirringstillstånd kopplade till psykiatriska sjukdomstillstånd (inklusive patologiskt rus) eller blodsockersänkning vid diabetes.s. 329
3.Genomgången av domar ger stöd för påståenden i doktrin om att invändningar om tillstånd av förändrat eller nedsatt medvetande i regel behandlas som en invändning om bristande uppsåt, med fokus på medvetenhetskravet. RH 2019:33, som gällde bland annat vårdslöshet i trafik, är ett undantag. Här konstaterade hovrätten att det inte var ställt bortom rimligt tvivel att den tilltalade ”vid någon av de åtalade gärningarna hade sådan kontroll över sitt agerande att han kan hållas straffrättsligt ansvarig för dessa”. Hovrätten hänvisar bland annat till att den tilltalade (som hade bipolär sjukdom och vid gärningarna var inne i ett maniskt skov med vanföreställningar, nedsatt kognitiv förmåga och svårigheter att tolka verkligheten) endast hade lösryckta minnesbilder från gärningarna, att han befann sig i ett sömn- eller mardrömsliknande tillstånd, att han inte förstod hur han hade hamnat på vägbanan och att han inte vid något tidigare skov hade agerat på liknande sätt. Att den tilltalade var i stånd att framföra en bil och att han uppgett att han ”väcktes” av att han körde igenom ett staket förändrade enligt hovrätten inte bedömningen. Hovrätten konstaterar också: ”endast den omständigheten att gärningspersonens handlingar har varit komplicerade och till synes medvetna innebär inte nödvändigtvis att han eller hon kan tillskrivas en kontrollerad gärning”.s. 330
4.Gällande sexsomni finns ett publicerat hovrättsavgörande, RH 2014:32. Hovrätten anger där att en person som befunnit sig i ett sömntillstånd inte har varit medveten om sitt handlande och då ska gå fri från ansvar på grund av bristande uppsåt. Avgörande för skuldfrågan var, enligt hovrätten, om det kunde vara så att den tilltalade ”helt och hållet saknar minne från händelserna på natten och att han vaknat först på morgonen när polisen kom och väckte honom”. Med hänvisning till bland annat att den tilltalade varit förvirrad och att det förekommer sömnstörningar bland familjemedlemmar drar hovrätten slutsatsen att invändningen inte framstår som så orimlig att den kan lämnas utan avseende och att den inte heller har motbevisats av åklagaren.s. 330
5.Frågan om sexsomni har också nyligen förekommit i ett uppmärksammat resningsmål. Den tilltalade dömdes för våldtäkt i underinstanserna och hävdade då att han inte hade några minnesbilder av gärningarna. Efter hovrättens dom diagnosticerades mannen med en sömnstörning, och han ansökte därefter om resning. Högsta domstolen menade att sakkunnigutlåtandet om sömnstörningen utgjorde ny bevisning som väckte tvivel gällande hovrättens slutsatser i uppsåtsfrågan och att det förelåg synnerliga skäl att pröva målet på nytt. Mannen frikändes sedan i både tingsrätt och hovrätt. Bland opublicerade hovrättsdomar förekommer ett flertal fall under senare år som rör personer som hävdar att de kört bil i sömnen och som antingen frias eller döms till ansvar. Även invändningar om sexsomni har behandlats i ett antal hovrättsavgöranden under senare tid.s. 330
6.En översiktlig genomgång av fallen som rör sömnkörningar visar att sömninvändningen i princip uteslutande behandlas som en invändning om bristande uppsåt (medvetenhet). Bland de faktorer som i domskälen tillmäts betydelse för skuldfrågan ingår huruvida den tilltalade har minnen från körningen, om den tilltalade uppträtt förvirrat, körsträckans längd och komplexiteten i handlandet, personens historia av sömngång, samt medicinsk information från läkarintyg eller expertvittnen. En mer ingående analys av domarna presenteras inte här, men jag vill särskilt lyfta fram en anmärkningsvärd observation. Nästan samtliga tilltalade i målen hade, liksom den tilltalade i Sömninvändningen, tagit läkemedlet Zolpidem (eller i ett fall det liknande läkemedlet Zopiklon) i samband med gärningen. Detta gäller samtliga sex friande domar och åtta av de tio fällande domarna. I ett flertal, men inte alla, domar hade den tilltalade tagit en hög dos och/eller kombinerat medicinen med alkohol.s. 331
7.Genomgången här kan jämföras med en analys av 15 fall där sömninvändningar har behandlats av hovrätterna presenterad av Lagmannen jur.dr h.c. Mikael Mellqvist och redaktören Anna-Karin Lindh i Ny Juridik 2017. Av domarna avser elva sexualbrott av något slag (i nio av dem ogillas åtalet), tre avser grovt rattfylleri (två fällande och en frikännande dom) och en avser mord (fällande dom). Författarna drar slutsatsen att domstolarna har hanterat invändningarna på ett likvärdigt sätt, genom att konstatera, ”på grundval av medicinsk vetenskap”, att sömngångarbeteende förekommer men att det är sällsynt, samt att utgångspunkten för prövningen är att det inte är möjligt att döma en person som på grund av sömn varit omedveten om sitt handlande till ansvar för brott. I samtliga avgöranden har rätten, enligt författarna, konstaterat att den tilltalade rent objektivt har begått en brottslig handling.s. 332
8.När det gäller den bevisrättsliga hanteringen av sömninvändningar i de undersökta domarna menar författarna att en sömninvändning ställer vissa krav på den tilltalade i form av en slags ”förklaringsbörda”. Invändningen kan lämnas utan avseende direkt om den är helt orimlig eller osannolik, och i annat fall ankommer det på åklagaren att motbevisa invändningen. För att invändningen ska kunna vara framgångsrik krävs att den tilltalade ”förklarar sig” eller utvecklar invändningen. I de flesta fall har den tilltalade, med hjälp av stödbevisning i form av läkarutlåtanden eller vittnesmål, lyckats uppfylla kraven som beskrivs som ”inte så högt ställda”.s. 332
9.Författarna understryker att det i domskälen inte uttalas något om en omvänd bevisbörda eller ett sänkt beviskrav till förmån för åklagaren. Både i friande och fällande domar används formuleringen ’utom rimligt tvivel’. Att ställa vissa krav på en tilltalad som kommer med en invändning om det ovanliga tillståndet somnambulism menar författarna dock är rimligt på ett ”övergripande kriminalpolitiskt och värderingsmässigt plan”. Författarna jämför här med praxis gällande hanteringen av invändningar om ansvarsfrihetsgrunder, där det räcker att åklagaren visar att invändningen är obefogad, och menar att det lägre beviskrav som tillämpas där bör kunna tillämpas även gällande sömninvändningar. Motsvarande sätt att hantera just sömninvändningar förekommer uttryckligen i en del av hovrättsdomarna i min genomgång. Även riksåklagaren i Sömn invändningen utgår i överklagandeskriften från att detta är gängse sätt att hantera sömninvändningar. Sammanfattningsvis ger genomgången av domar stöd för påståendet att sömninvändningar i regel behandlas som en invändning om bristande uppsåt, med fokus på medvetenhetskravet. Endast i ett fåtal fall gäller den rättsliga bedömningen huruvida den tilltalade på grund av att han eller hon sov har saknat gärningskontroll. Detta är kanske inte oväntat, men i relation till hur både sömn och begreppet gärningskontroll beskrivs i doktrinen framstår det ändå som märkligt. Varför är det inte frågan om gärningskontroll som står i centrum när den tilltalade hävdar att hen sov, och därmed rimligen saknade kontroll över sitt handlande?s. 333
10.Frågan om när ett somnambult tillstånd medför bristande gärningskontroll och när det i stället bör behandlas som en fråga om bristande medvetenhet framstår som särskilt intressant att se närmare på. Detsamma gäller frågan om hur sömninvändningar bör hanteras bevisrättsligt. Både frågan om gärningskontroll och frågan om medvetenhet utgör centrala rekvisit för personligt ansvar som ska visas av åklagaren bortom rimligt tvivel. Samtidigt förekommer uppenbarligen uppfattningen att sömninvändningar bevisrättsligt kan jämställas med invändningar om ansvarsfrihetsgrunder, som nöd eller nödvärn. Dessa två frågor behandlas i tur och ordning mer ingående i de kommande två avsnitten.s. 334