Se även, gällande sexuellt ofredande, HD:s dom 2024-07-10 i B 6826-23 p. 5, NJA 2018 s. 1091 p. 15 och NJA 2017 s. 393.
Hänvisas från p. 2 (s. 115)
2.HD:s hållning befäster vidare, i åtalet för sexuellt övergrepp, den objektiva bedömning som ska göras gällande kraven att en gärning, för att bedömas som en ’sexuell handling’, ska ha påtaglig sexuell prägel och vara ägnad att kränka den sexuella integriteten. Beträffande det förstnämnda kravet är det gärningstypens generella attribut och praktik – inte gärningspersonens faktiska sexuella motiv eller upplevelse – som är fokus för regleringen. Beträffande det sistnämnda kravet är det gärningspersonens agerande – inte brottsoffrets upplevelse – som är fokus för regleringen. I förlängningen innebär det att det inte är relevant att processföra kring hur målsäganden upplevde visst agerande – det relevanta är istället om agerandet typiskt sett är kränkande för någons sexuella integritet. På ren svenska: de frågor som ska ställas är ”blir en person typiskt sett sexuellt upphetsad av det här?” eller ”blir en persons sexuella integritet typiskt sett kränkt av det här?” och inte ”blev den tilltalade sexuellt upphetsad av det här?” eller ”blev målsäganden kränkt av det här?” Som sagt, den ordningen är inte ny för dessa avgöranden.s. 115