Se NJA 2015 s. 501.
Hänvisas från p. 13 (s. 105)
13.handlingen typiskt sett innebär en sådan kränkning. Sammanfattningsvis går det att utläsa en klar ambition till minskat fokus på teknikaliteter till förmån för en bredare bedömning av kränkningen som sådan. Den ambitionen går att utläsa både när det är fråga om att avgränsa de mest kvalificerade sexuella handlingarna (det vill säga, där det ska dömas för våldtäkt, snarare än sexuellt övergrepp) och när det är fråga om att avgränsa vad som är en sexuell handling (det vill säga, där det ska dömas för sexuellt övergrepp, snarare än sexuellt ofredande). Enligt min mening kan lagstiftarens ambitioner beskrivas i termer av att en kontextualisering rekommenderas, där bedömningen inte ska riktas in på gärningens fysiska eller tekniska egenskaper (såsom anatomiska förutsättningar eller varaktighet i beröring), utan snarare sättas i ett vidare sammanhang. Lernestedt menar att den övergripande tendensen i flera av reformerna sedan brottsbalkens ikraftträdande varit att röra sig bort från det fysiska och konkreta – till det mentala och abstrakta. Här ska det även noteras att HD år 2015 tog ställning i fråga om övergrepp som begås online; det var att ’genomföra’ en sexuell handling med en person även när den tilltalade och målsäganden inte befann sig på samma fysiska plats. Andersson och Wegerstad menar att det avgörandet tillsammans med bland annat 2005 års reformarbete ”visar att brottsbalkens definitioner av sexualhandlingar alltmer kommit att handla om kränkning och integritet”. I alla avgöranden från 2015 har alltså (åtminstone delvis) lagstiftarens ambitioner fått genomslag även hos HD; bort från frågor om fysisk beröring och mot frågor om kränkning av den sexuella integriteten.s. 105