Stycket

16.NJA 1991 s. 37 rörde s.k. sanering av fastighetsindelningen, vilket i förevarande fall innebar att samfälld mark för stenbrott genom fastighetsreglering överfördes till ett antal omkringliggande fastigheter som var delägare i samfälligheten. En till samfälligheten gränsande fastighet, som inte var delägare i samfälligheten, hade byggnad på mark tillhörande samfälligheten samt två utfartsvägar över den samfällda marken som var de enda vägarna som ombesörjde fastigheten. Enligt uppgift i målet hade dessa områden brukats av ägaren, med stöd av någon muntlig rättighet, sedan fastigheten avsöndrades 1878. Byggnaden och vägarna fanns även utmärkta på den karta som användes vid förrättningen. Ägaren till fastigheten togs dock inte upp i sakägarkretsen, utan denne fick kännedom om förrättningen först några år efter att den vunnit laga kraft och anförde därefter domvilla med anledning av att man ansåg att man borde ha varit sakägare vid förrättningen.s. 56