Närliggande

24.För den beskrivna typsituationen har HD med stöd av framför allt ändamålsöverväganden slagit fast att 4 kap. 11 § 3 st. FBL ska äga motsvarande tillämpning, vilket innebär att även den som påstår sig ha en rättighet normalt bör ingå i sakägarkretsen, givet att påståendet om rättigheten inte är uppenbart ogrundat. I NJA 2013 s. 783 skedde en marköverföring genom fastighetsreglering samt en fastighetsbestämning. I målet var det oklart om ett fritidshus på ofri grund låg på en fastighet, en samfällighet eller delvis på båda. Ägaren till fritidshuset menade att nyttjanderättsavtal fanns med såväl fastighetsägaren som samfälligheten; bl.a. åberopades att sådant avtal ingåtts skriftligen med företrädare för samfälligheten. Lantmäterimyndigheten bedömde dock avtalet med samfälligheten som ogiltigt och tog därför inte upp fritidshusägaren till sakägarkretsen. Vid förrättningen gjordes en fastighetsbestämning som slog fast att fritidshuset låg på såväl fastigheten som samfälligheten. Efter fastighetsregleringen låg huset dock enbart på fastigheten. Fritidshusägaren överklagade förrättningsbeslutet och yrkade att man borde ha varit sakägare i förrättningen. För frågan om ägaren av fritidshuset var sakägare i förrättningen slår HD till att börja med fast att: I domskälen till det aktuella fallet berörde HD ytterligare en mycket intressant omständighet, som hade betydelse för slutsatsen i domen. HD konstaterade å ena sidan att den som företrädde samfälligheten inte var behörig att ingå nyttjanderättsavtal så som skett i det aktuella fallet, men att fritidshusägaren å andra sidan nyttjat markområdet under lång tid och dessutom betalat ersättning för nyttjandet till samfälligheten i enlighet med det påstådda avtalet. Mot bakgrund av dessa omständigheter kunde enligt HD fritidshusägarens ”… påstående om nyttjanderätt till den av dem nyttjade tomtmarken inte anses vara uppenbart ogrundat. Det medför att de ska behandlas som sakägare vid fastighetsregleringen”.s. 60