Kontomedel anses inte i alla hänseenden vara besittningsbara, se NJA 1984 s. 656 och NJA 1998 s. 275 avseende besittningsbegreppet i 4 kap. 18 och 19 §§ utsökningsbalken. Besittningstermen är lurig och kan beteckna olika begrepp i olika regelkontexter, se Lindskogs tillägg i NJA 2011 s. 524 p. 32 med hänvisningar. Se även NJA 2009 s. 899, av vilket avgörande framgår att besittningstermen till och med kan beteckna två olika begrepp i en och samma bestämmelse.
Hänvisas från p. 2 (s. 437)
2.Med rättsgrundsterminologins töjbarhet som språngbräda har HD över tid – genom de olika utvecklingsfaserna – vidare kommit att frångå en beskrivning enligt vilken läran om condictio indebiti tar sikte på betalning som utförts under skuldvillfarelse och har återgång som huvudregel. Numera heter det att läran tar sikte på betalning utan rättsgrund och att en sådan betalning ska återgå, såvida inte läran om condictio indebiti föranleder annat. Återkravsrätten och läran har skiljts åt. Det framstår inte längre som gångbart att beskriva återkravsfrågan som en fråga om ogiltighet av en bindande rättshandling. Den teoretiska utgångspunkten får i stället anses vara att det handlar om ett krav på återfående av en tillgång som kommit i annans ”besittning”. Återkravsrätten grundas på betalarens bibehållna rättsgrund. Vi måste som sagt ställa om från ett ogiltighetsperspektiv till ett äganderättsperspektiv.s. 437