Det är inte helt självklart att HD med skrivningen om ”fog att tro att betalningen tillkom honom” avsåg en bedömning enligt den avtalsrättsliga tillitsprincipen och inte den godtrosbedömning som ska göras inom ramen för condictio indebiti. Lindskog, SvJT 2021 s. 661 med not 20, tolkar det som att det handlar om condictio indebiti, samtidigt som han gör en poäng av att HD missade att nämna lärans inrättandekrav. Förmodligen bygger hans tolkning på att han uppfattar att HD:s uttalande om att det i andra fall ska göras en avvägning enligt de kriterier som har utvecklats inom ramen för condictio indebiti-läran endast avser den slutliga övergripande intresseavvägningen. Där tänker jag annorlunda, och uppfattar att uttalandet avser samtliga behållanderättsförutsättningar enligt läran, det vill säga såväl den övergripande intresseavvägningen som godtros- och inrättandekraven. Lindskogs tolkning stöds av HD:s skrivning om att avvägningen ska göras ”[i] andra fall” och att HD i samband med avvägnings-uttalandet bland annat hänvisade till ett avsnitt i förra upplagan av Lindskog, Betalning, där just den övergripande intresseavvägningen diskuteras. Men ser man till de rättsfallshänvisningar som HD också gjorde framstår det som att uttalandet var avsett att ta sikte på samtliga förutsättningar för behållanderätt (HD hänvisar till Skattekontot I NJA 2011 s. 739 p. 7 och Tryckerimomsen I NJA 2015 s. 1072 p. 12–13). Tolkningen att uttalandet om befogad god tro avser den avtalsrättsliga tillitsprincipen grundar jag på att det framstår som den mest logiska läsningen sett ur systematisk synpunkt samt att det ligger i linje med HD:s ställningstaganden i det efterföljande avgörandet Fastighetsmäklarens klientmedelskonto NJA 2023 s. 339, som behandlas närmare nedan.
Hänvisas från p. 20 (s. 428)
Det är inte helt självklart att HD med skrivningen om ”fog att tro att betalningen tillkom honom” avsåg en bedömning enligt den avtalsrättsliga tillitsprincipen och inte den godtrosbedömning som ska göras inom ramen för condictio indebiti. Lindskog, SvJT 2021 s. 661 med not 20, tolkar det som att det handlar om condictio indebiti, samtidigt som han gör en poäng av att HD missade att nämna lärans inrättandekrav. Förmodligen bygger hans tolkning på att han uppfattar att HD:s uttalande om att det i andra fall ska göras en avvägning enligt de kriterier som har utvecklats inom ramen för condictio indebiti-läran endast avser den slutliga övergripande intresseavvägningen. Där tänker jag annorlunda, och uppfattar att uttalandet avser samtliga behållanderättsförutsättningar enligt läran, det vill säga såväl den övergripande intresseavvägningen som godtros- och inrättandekraven. Lindskogs tolkning stöds av HD:s skrivning om att avvägningen ska göras ”[i] andra fall” och att HD i samband med avvägnings-uttalandet bland annat hänvisade till ett avsnitt i förra upplagan av Lindskog, Betalning, där just den övergripande intresseavvägningen diskuteras. Men ser man till de rättsfallshänvisningar som HD också gjorde framstår det som att uttalandet var avsett att ta sikte på samtliga förutsättningar för behållanderätt (HD hänvisar till Skattekontot I NJA 2011 s. 739 p. 7 och Tryckerimomsen I NJA 2015 s. 1072 p. 12–13). Tolkningen att uttalandet om befogad god tro avser den avtalsrättsliga tillitsprincipen grundar jag på att det framstår som den mest logiska läsningen sett ur systematisk synpunkt samt att det ligger i linje med HD:s ställningstaganden i det efterföljande avgörandet Fastighetsmäklarens klientmedelskonto NJA 2023 s. 339, som behandlas närmare nedan.s. 428